RIKSDAGENS PROTOKOLL
1889. Forsta Kammaren. N:o 33.
Måndagen den 29 april.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr grefven och talmannen yttrade: Det uppdrag lra,Tnma.rpn
gifvit talmannen och vice talmannen att till Deras Kongl. Majestäter
och den Kongl. familjen frambära uttrycken af kammarens deltagande
i den djupa sorg, som drabbat konungahuset och landet genom Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Eugenies dödliga frånfälle samt i den all¬
männa glädjen öfver den Kongl. Prinsens födelse, hafva talmannen
och vice talmannen utfört; och har Hans Maj:t åt oss uppdragit att
till kammaren återföra uttrycken af Deras Majestäters erkänsla och
tacksamhet för det visade deltagandet.
Föredrogs å nyo och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts
den^ 27 i denna månad bordlagda nådiga proposition till Riksdagen
angående anslag till uppsättningskostnader för Blekinge bataljon.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran lag¬
utskottets den 27 innevarande månad bordlagda memorial n:o 49 och
utlåtande n:o 50.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande bevillnings¬
utskottets den 17 och 20 i denna månad bordlagda betänkande n:o 10,
angående tullbevillningen.
1—5 punkterna.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
6 Pelteri. ^g. tullen
TT T-ii . på kakao och
Herr Menman, lhor: Såsom åt betänkandet synes har jag låtit choklad.
anteckna mig såsom ensam reservant vid denna punkt. Möjligen skulle
Första Kammarens Prot. 1889. Nio 33.
1
N:0 33. 2
Måndagen den 29 April, f. m.
Ang. tullen kammaren deraf kunna draga den slutsatsen, att bevillningsutskottets
på kakao ocA ledamöter, med ett undantag, varit fullt eniga om att afstyrka bifall
chokolad. m0ti0nen. Så har emellertid icke varit förhållandet. Tvärt om
(Forts.) £ang ^ jnom uiskottet en icke obetydlig minoritet, som talade och
voterade för motionärens förslag. För min del anser jag, i likhet med
motionären, att af de tre närbeslägtade njutningsmedlen kaffe, té och
chokolad, det sistnämnda, såsom näringsämne, står ojemförligt framför
de båda andra, hvarför det ur sanitär synpunkt vore önskvärdt att
chokolad kunde inkräkta på det område, som kaffe och té nu innehafva.
Utan tvifvel utgör cliokoladens höga pris för närvarande ett hinder
för dess mera allmänna användande af de mindre bemedlade. Jag tror
dock, att om detta hinder i någon mån kunde undanrödjas genom tull¬
satsens minskning, skulle chokoladförbrukningen ökas ganska betydligt
och i samma mån äfven kaffekonsumtionen aftaga.
Från synpunkten af statsinkomst har den nu gällande tullen på
chokolad icke någon afsevärd betydelse. Under åren 1882—1887, så¬
ledes 6 år, har införts 519,025 kg. kakao och 280,603 kg. chokolad,
hvarå tullintägten utgjort 296,009 kronor. Under samma tid har expor¬
terats 358,979 kg. chokolad, för hvilket tullrestitution lemnats till be¬
lopp af 107,693 kronor. Det är således för dessa sex år 188,316 kronor
eller i medeltal för år 31,386 kr. som följaktligen utgör tullintägter
på chokolad och kakao. Motionären har emellertid icke yrkat full¬
komligt borttagande af tullsatsen på chokolad, utan endast en nedsätt¬
ning af densamma från 50 till 20 öre per kilogram. Den minskning,
som härigenom skulle uppkomma i statens inkomster, skulle således
endast belöpa sig till omkring 20,000 kr. pr år.
Af det nu sagda är det klart, att jag önskar framgång åt hr
Wretlinds motion, och får jag derför vördsamt yrka, att tullen å oma¬
len kakao borttages samt att tullen å chokolad samt malen eller rifven
kakao nedsättes från 50 till 20 öre per kilogram. Om detta skulle
blifva Riksdagens beslut, är det påtagligt, att bevillningsutskottet be¬
gagnar sig af sin motionsrätt och inkommer med förslag om restitutions-
beloppets nedsättande eller borttagande helt och hållet, om så anses
vara nödvändigt.
Friherre Barnekow: Den förste ärade talaren uppdrog eu jem¬
förelse emellan kaffe, té och chokolad och tycktes vilja framhålla, att
på den grund att tullen på kaffe blifvit nedsatt borde man också ned¬
sätta tullen på chokolad, hvilken kan anses både såsom närings- och
njutningsmedel. Inom utskottet upplystes likväl, att äfven om man
borttager tullen på chokolad, ställer sig denna vara dock så mycket
dyrare än kaffe och té, att det icke gerna kan blifva tal om att choko-
laden kan blifva ett näringsämne för den stora allmänheten. Detta
var ett skäl hvarför utskottet icke ansåg någon ändring böra göras i
den ifrågavarande tullsatsen.
Vidare anmärkte den föregående talaren, att denna tull, såsom
statsinkomst, icke vore af någon betydelse. Det är visserligen sant.
Men det är dock omkring 50,000 kilogram, som importeras; och hyllar
man den satsen, att man skall borttaga tullarne på sådana föremål,
som icke lemna någon stor statsinkomst, då skulle helt visst vara
3 Nio 33.
Måndagen den 29 April, f. in.
statsinkomster sjunka ganska betydligt. Lägger man alla dessa små Ang. tullen
tullsatser tillsammans, så blir det till slut en stor inkomst för staten/® kakao och
ty »många bäckar små göra en stor å». chokolad.
Vidare ansåg utskottet, att då samma motion förelåg vid förra ^orts'-)
Riksdagen och äfven då afstyrktes af så väl utskottet som kamrarne,
fann utskottet icke skäl att i år tillstyrka bifall till motionen.
Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes i enlighet med de der¬
under framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i förevarande punkt hemstält och sedan derpå att kammaren
skulle afslå utskottets hemställan och bifalla herr Wretlinds ifrågavarande
förslag; och förklarades den förra propositionen, som upprepades, vara
med öfvervägande ja besvarad.
7 punkten.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
8 punliten. Ifrågasatt tull
på saltad, in-
Herr Bennich: Det är icke mycken anledning att hoppas, att lagd eller rökt
kammaren i något hänseende frångår bevillningsutskottets förslag, lax’ siU och
men jag bör dock i denna punkt erinra, att utskottet framstälde ett s(^ro“msf
liknande förslag vid förra riksdagen och att kammaren då hade det
deltagandet för den stora förbrukande allmänheten, att icke bevilja tull
på dessa fiskslag. De skäl, som då anfördes inom denna kammare,
vunno kammarens gillande, och jag kan icke finna, att något nytt
skäl tillkommit för ett frånträdande af det beslut, som kammaren förra
året fattade. Man kan åtminstone icke om dessa Åskslag säga, att de
utgöra de förmögnare klassernas näringsämne. Man måste väl med¬
gifva, att strömming och sill äro artiklar, som egentligen förbrukas af
den fattigare befolkningen, och tillåter jag mig att föra deras talan, då
jag nu yrkar afslag på utskottets förslag.
Herr Lithander: Såsom af utskottets betänkande synes, har jag
icke varit i tillfälle att deltaga i slutbehandlingen af den föreliggande
punkten, hvadan jag anser mig nu böra tillkännagifva min mening i
afseende på den föredragna tullsatsen å lax och strömming. Redan
vid 1888 års riksdag uttalade jag mina betänkligheter emot denna
skyddstull, och jag har icke funnit någon anledning att frångå min
uppfattning, utan jag fasthåller fortfarande vid den åsigten, att denna
skyddstull, kommer att medföra ett mycket tvifvelaktigt gagn, men
deremot temligen gifna olägenheter. Under sådana förhållanden skulle
jag naturligtvis helst sett att utskottet icke framkommit med sitt nu
framlagda förslag, i all synnerhet som förra Riksdagen förkastade ett
dylikt.
Skyddande och omhuldande af de svenska näringarna har alltid
för mig utgjort ett önskningsmål, för hvilket jag allvarligt och ifrigt
sträfvat, men jag kan derför icke vara med om att gå till några öfver-
N:0 33* 4:
Måudagen den 29 April, f. m.
ifrågasatt Midrifter. Innan jag påyrkar skyddstull för en näring, måste jag genom
på saltad, m-en föregående utredning vara fullkomligt öfvertygad om, att detta skydd
l°llx “sill och '^1- behöflig! och att det för näringen kommer att medföra ett verkligt
'strömming gagn. I afseende på den nu föreslagna sk3^ddstullen för fiskerinärin-
m. m. gen har jag icke en sådan öfvertygelse. Jag tror fastmera, att denna
(Ports.) tull är alldeles obehöflig och skall till sina verkningar blifva någon¬
ting fullkomligt motsatt mot hvad man med densamma afsett. Under
öfverläggningen förlidet år gåfvos ganska goda skäl för denna upp¬
fattning, hvilka jag nu anser det vara öfverflödigt att upprepa.
Jag skall icke göra något yrkande med afseende å utskottets fram¬
ställning, men jag har velat gifva tillkänna att jag kommer att rösta
emot den föreslagna tullsatsen.
Herr Reuterswärd: Jag ber att få förutskicka, att jag af sjuk¬
dom varit hindrad att deltaga i utskottets slutbehandling af denna
fråga, men jag var dock närvarande och deltog i behandlingen af denna
punkt inom utskottets afdelning, hvilken fattade ett beslut i öfverens¬
stämmelse med hvad utskottet här föreslagit.
Den förste ärade talaren, som gjorde sig till målsman för den
stora förbrukande allmänheten, gladde sig åt att hau förde talan för
eu så stor samhällsklass, som förbrukade detta födoämne, att det skulle
vara ett tillräckligt vägande skäl för kammaren att afslå utskottets
förslag i denna punkt. Jag skall också tillåta mig att göra mig till
målsman för en arbetsklass, nemligen fiskarenas, och jag har rättighet
att göra detta, eftersom en petition i denna fråga, undertecknad af 160
fiskare i Roslagen, inlemmats till utskottet. Denna petition innehåller
eu den bittraste klagan öfver den konkurrens dessa fiskare hafva att
utstå med de finska fiskarena, hvadan deras fiske slagit så illa ut, att
det snart sagdt är lönlöst för dem att på detta sätt söka skaffa sig sin
utkomst. När vi således veta, att här i vårt land finnes en stor kust¬
befolkning, som snart sagdt icke har någonting annat att lefva af än
fiskerinäringen, så frågar jag eder, mine herrar, om det icke är lika
nödvändigt att tillgodose dessa personer, som kanske förrätta det mest
svåra och lifsfarliga arbete, som någon kan tänka sig. År det icke
lika ömmande att dessa personer få åtminstone någon ersättning för
de förluster af båtar och redskap, som ganska ofta drabba dem? Emot
dessa vill man nu begå den strängheten, att icke räkna dem bland så¬
dana, som äro i behof af skydd. Detta bör tillkomma endast den stora
förbrukande allmänheten. Jag vågar emellertid påstå, att de skäl, som
tala för fiskerihandteringens skyddande, äro i högsta måtto befogade.
En föregående talare nämnde, må hända för att derigenom slå an
på herrarne, att sillen skulle, genom den föreslagna tullsatsen, i väsent¬
lig mån fördyras. Jag ber i detta afseende få erinra, att, enligt mellan-
rikslagen, åtminstone den norska sillen införes tullfritt. Den beröres
således icke häraf. Det är således egentligen den holländska och dan¬
ska sillen som denna tull afser. De, som förbruka den holländska
sillen, äro icke att hänföra till de fattigare klasserna, utan det är så¬
dana, som tycka att den svenska och norska sillen är alldeles för sim¬
pel att förtära, och de må gerna skatta till staten och derigenom på
samma gång skydda dessa arbetare.
Måndagen den 29 April, f. m.
Ji:0 33.
Jag tror icke, att flera skäl behöfva åberopas för denna sak. Det ifrågasatt tull
är visserligen sant, att Första Kammaren på några få röster förlideth® satjad, »»-
år afsteg utskottets betänkande, men Andra Kammaren biföll detsamma, af^e e(iif™A
och jag hoppas, att vi i dag äro så manstarka inom denna kammare, strömming
att vi kunna vinna bifall till utskottets förslag i denna punkt, hvarom m. m.
jag får anhålla. (Forts.)
Herr Sjöcrona: Vid sistlidne riksdag röstade jag emot bevillnings¬
utskottets förslag till förändring af tullsatsen under denna rubrik af
tulltaxan. Detta kommer jag att göra äfven i år. Jag anser nemli¬
gen, att den ifrågavarande tullen icke öfverensstämmer med den grund¬
sats, som, åtminstone enligt min tanke, bort göra sig gällande, och väl
också i allmänhet gjort sig gällande i afseende på de under de sista
åren i tulltaxan vidtagna förändringar. Denna grundsats skulle väl
vara, att man vill skydda svenskt arbete inom de för vårt land natur¬
liga näringarne emot den mördande konkurrensen från utländingen,
hvilken arbetar under betydligt gynsammare naturförhållanden än vi
sjelfva, för att derigenom möjliggöra ökad produktion inom landet, till¬
räcklig för att på billiga vilkor fylla konsumtionens behof. Är det
nu så, att sill och lax icke gå till våra kuster i tillräcklig mängd,
lärer det vara alldeles omöjligt att genom något som helst arbete upp¬
hjelpa detta. Jag kan dä icke se hvad skäl det kan finnas för att
genom en tull fördyra det tillskott af dessa varor, som möjligen kan
behöfva hemtas från andra orter. Är det återigen så, att sill och lax
gå till våra kuster i riklig mängd, då måtte väl våra fiskare kunna
sälja den minst lika billigt som utländingarne, då dessa ju hafva längre
väg att transportera varan till konsumtionsorten. Då härtill kommer,
att den minskning uti införseln af saltad strömming från Finland,
hvarom egentligen nu är fråga, och hvilken minskning skulle föranle¬
das genom den nu föreslagna tullen, genast, såsom under diskussionen
i denna fråga förlidet år visades, skulle komma att ersättas genom in¬
förandet af sill från Norge, hvilken, såsom vi veta, är tullfri, skulle
tullen på saltad strömming icke medföra åsyftad verkan. Då härtill
vidare kommer, såsom äfven under debatten förra året upplystes, att
denna tull skulle medföra trassel och kostnader för staten i och för
tullbevakningens upprätthållande, kan jag icke finna annat än, att
denna tull är både orättvis till sin princip och onyttig, hvarför jag
tillåter mig att förena mig med dem, som yrka afslag på utskottets
förslag.
Herr Bäckström: Jag begagnar det tillfället, som erbjudes, att
till protokollet få antecknadt, att jag på det allvarligaste protesterar
emot den nu föreslagna beskattningen, hvilken jag anser vara, näst
skatten på brödfödan, den mest orättvisa man kan pålägga den fatti¬
gare befolkningen.
Jag yrkar afslag på utskottets hemställan.
Herr vice talmannen: Då jag för mer än 25 år sedan på
Riddarhuset deltog i afskaffandet af tull på saltad fisk, och jag icke
sedan dess ändrat min uppfattning om det olämpliga uti att lägga
N:0 33. 6
Måndageu deu 29 April, f. m.
ifrågasatt taft tull på så enkla födoämnen som dem, li vilka här äro i fråga, ber jag
tog^elkr rökt11^ ^ förena ln'n med dem, som yrka afslag på den föredragna punkten.
lax, sill och 0
strömming Herr fem ith: Eu föregående talare förklarade, att anledningen
m. m. till den nu föreslagna tullsatsen skulle vara att skydda vår fiskerinäring.
(Forts.) Han nämnde på samma gång, att denna tull träffar endast den hol¬
ländska sillen och andra finare sillslag. Då emellertid dessa slag icke
fiskas i Sverige, så lär det väl egentligen icke få kallas för ett skydd
åt den svenska fiskerinäringen, utan det blir i stället en skatt på dem,
som konsumera s. k. strömming eller billig sill. Tullen i fråga träffar
egentligen icke de rikare klasserna, utan dem, som i Stockholm kon¬
sumera strömming. Jag frågar då, är det lämpligt att taga ifrån
Stockholms befolkning möjligheten att för ett skäligt pris få köpa en
god vara, söm inkommer från Aland och Finland och sålunda reglerar
roslagsfiskarenas begär att höja priset på sill? Då man förut beskattat
brödet för de fattigare klasserna i Stockholm, borde man icke betaga
dem möjligheten att få äta eu sillbit obeskattad.
Jag yrkar afslag på utskottets hemställan.
Herr Tham, Wilhelm: För min del skulle jag icke hafva något
emot den nu föreslagna tullen på fisk, om dermed någon fördel kunde
vinnas. Men jag tror icke, att så är förhållandet, ty det stora pris¬
fallet på så väl sill som strömming beror helt enkelt på den stora
tillgången på sill icke blott på Norges kust utan äfven vid var vest-
kust, der t. ex. bohussillen under en stor del af året säljes till oer¬
hördt billigt pris. Någon tull på vare sig sill eller strömming lär
derför icke kunna medföra, att fiskarena få bättre betaldt för sina varor.
Jag tror derför att den nu föreslagna tullen icke skulle gagna de fiskare,
för hvilka den är afsedd, utan endast lända till onödigt bråk och ar¬
bete, i följd hvaraf jag yrkar afslag på utskottets framställning i denna
punkt.
Herr Lundin: Här har mycket talats om den fattiga befolkningen,
och jag erkänner, att det lifligt tilltalat min känsla. Men vill man
fästa sig vid den fattiga delen af vår befolkning, bör man väl i första
rummet beakta den grupp, der lidande och nöd verkligen äro hemma¬
stadda, nemligen våra fiskare, ty erkännas måste, att de under lång
tid utgjort den i sanning mest lidande delen af vår mensklighet. För¬
öfrigt tror jag, att den tull, som här är i fråga, spelar en så obetydlig
roll, att den knappt är värd att omnämnas.
Den artikel, hvarå tullen mest skulle tilltala mig, vore strömming,
emedan de andra fiskslagen äfven konsumeras af andra personer än de
egentligen fattiga och behöfvande. Dessutom tror jag, att det icke
allenast är fråga om Roslagens fiskare, utan att samma förhållande
äfven gäller om fiskarena från de flesta provinser i vårt land.
Då det således icke kan förnekas att, om man vill afhjelpa nöden
och lidandet, man i främsta rummet bör tänka på vår fiskeriidkande
befolkning, så kan jag, för min del, ehuru ogerna i fråga om de an¬
dra fiskslagen än strömming, icke annat än anhålla om bifall till ut¬
skottets förslag.
7 N:o 33.
Måndagen den 29 April, f. in.
Herr Reuterswärd: Sedan den siste talaren yttrat sig, kan jag Ifrågasatt tull
latta mig mycket kort. ‘la(,d eller rökt
Jag vill blott till bemötande af en ärad talares förmenande att siU och
Riksdagen borde taga hänsyn till Stockholms arbetares önskningar och strömming
behof, säga honom, att representationen icke är samlad för att stifta m. m.
lagar allenast för Stockholms stad och dess befolkning utan för hela (Forts.)
landet, och att vi med öppen blick måste se till hvad sommar nyttigt
och nödvändigt för alla och icke blott för vissa trakter i vart land.
Jag har äran att vidhålla mitt yrkande om bifall till utskottets
förslag.
Herr Smith: Jag vet mycket väl, att vi äro hitkomna för att
stifta lagar för hela landet och icke endast för någon särskild landsdel,
men när man såsom motiv uppgifver en petition från 160 fiskare och
vill på denna basis stifta lagar för hela landet, då måste jag bekänna,
att denna basis är klen, och jag tror, att den befolkning i Stockholm,
som äter strömming, är vida större än 160, och att den har lika rätt
att tillgodoses som dessa roslagsfiskare. Jag tror icke, att fiskarena i
Göteborgs och Bohus län behöfva tull på sill, icke heller de i Blekinge,
der priset på denna vara är ytterst lågt.
Under sådana förhållanden skulle denna tull icke träffa andra än
den arbetande befolkningen så väl i Stockholm som öfriga delar i lan¬
det, och det synes då obilligt, att, derför att några fiskare i Roslagen
petitionera om tull på sill, sådan tull här skall beslutas. Jag tror icke,
att fiskerinäringen behöfver denna tull, enär priset helt och hållet regle¬
ras genom fångstens rikedom, och då tullen antagligen blott skulle
blifva till fördel för norsk sill, som icke kan påläggas någon tull, så
yrkar jag fortfarande afslag å denna punkt.
Herr Reuterswärd: Jag ber kammaren ursäkta, att jag ännu
en gång uppträder i denna, fråga, men jag kan icke låta den siste
talarens anmärkningar opåtaldt få passera.
Jag har icke stödt mitt yrkande på dessa 160 petitionärer, utan
jag har endast sagt, att, om det är fråga om att göra sig till målsman
för någon klass i samhället, jag har anledning dertill _ genom den pe¬
tition som inlemnats. Dessutom kan jag försäkra, att jag skulle kunna
skaffa tusen sinom tusen underskrifter under denna utskottets önskan
att få belägga de nu ifrågavarande fiskslagen med tull, och våra re¬
presentanter här från kusttrakterna hafva också varit af den uppfatt¬
ning att denna tull är behöflig. Jag har icke sagt, att kammaren
skall taga hänsyn till dessa 160 petitionärer, emedan vi icke behöfva
taga hänsyn till annat än hvad man anser rätt och Ulligt, och det är:
»att lefva och låta lefva».
Herr Wallberg: Den färska fisken är tullfri. Här är det endast
fråga om den saltade, inlagda ellero rökta. Yi veta då, att den norska
saltade sillen är likaledes tullfri. Återstår således endast att med tull
belägga inlagd, saltad eller rökt lax och sardeller m. m. Men under
denna rubrik höra de så kallade delikatesserna, som förtäras af de mera
burgna klasserna, och derför skall tull å dessa varor icke drabba den
>':o 33.
Måndagen den 29 April, f. m.
ZråsS ‘fastande klassen. Af dessa åskslag återstår således endast strömming,
lagd etter’Z,*0™ onekbgen konsumeras af den fattigare klassen så väl kär i Siock-
lax, sill och kolm . som annorstädes. Men å andra sidan gäller det dock en stor
fiskerinäring, som beköfver skydd så väl med afseende på sillen å vest-
kusten som strömming å ostkusten. I allmänhet göres allt för litet
för vår fiskerinäring, och min öfvertygelse är, att man handlar klokt
uti att belägga äfven den saltade strömmingen med den ringa tallen
af 2 öre per kilogram. Jag ber derför att få yrka bifall till utskot¬
tets förslag.
strömming
m. m.
(Forts.)
Herr Adelsköld: Jag instämmer till alla delar med den siste
aradc talaren deruti, att vi gorå alldeles för litet för vår fiskerinäring,
som skulle kunna blifva eu af landets vigtigaste, och såsom herrarne
behagade erinra sig, har jag åtskilliga gånger i kammaren i motions-
iomi, och pa annat sätt bjert framhållit detta och förordat understöd
åt nskerierna, dock icke i den form, som här är i fråga, utan på andra
satt, såsom t. ex. medelst räntetria lan till tidsenlig redskap och genom
åtskilliga andra rent praktiska åtgärder. Men att, såsom här är före¬
slaget, lägga tull pa fiskerialster, det tror jag, för min del, icke skall
leda till målet, ty ^dels. minskas derigenom den konkurrens, som är
sporren för allt framåtskridande, dels ock skulle vinsten genom de före¬
slagna tullsatserna på fisk blifva så ringa, att den för fiskarena saknade
all betydelse. Väl är det sant, att under senare åren hit inkommit
mindre partier lax från Rhenfloden, som konsumeras af de förmögnare
klasserna, och jag har icke något emot en beskattning på denna vara,
ty de, som vilja äta rhenlax, kunna också gerna få betala den något
högre, men att vara fiskare skulle få någon fördel afen sådan beskatt¬
ning tillåter jag mig betvifla på. den grund, att rhenlaxen införes under
en tid pa aret, da laxfiske här icke kan idkas. Att deremot lägga tull
pa sill och strömming, som hufvudsakligen konsumeras af de mindre
bemedlade klasserna och utgöra ett af deras förnämsta sofvel till po¬
tatisen och det förtunnade brödet, det anser jag visserligen vara i stil
med det »nya systemet», men i hög grad orättfärdigt och derjemte
onyttigt, enär,, enligt mitt förmenande, denna nya tullskatt icke kom-
ab; rådföra någon beräknelig fördel för våra fiskare. På dessa
skal och på grund af hvad i samma syfte af andra talare förut blifvit
antördt, får jag för min del yrka utslag it utskottets förslag.
Hen I orssman: Jag har vid denna punkt icke låtit anteckna
Pjjö *aS0D? reservant, men hav dock alltid varit af den åsigten, att de
kaf ..„.’rcskl"ua tullarne äro olämpliga. Hvad särskilt tullen på lax
beträffar,^ tillåter jag mig erinra derom, att utskottet icke kunnat före¬
bringa någon upplysning angående de qvantiteter lax, som ut- och in-
föras. Det är min öfvertygelse, att vi utföra mycket mera lax än som
j-i •1IA.ores' Under sadana omständigheter kan det ju icke vara skäl
att införa eu ny tullsats, som egentligen endast kan anses lämplig för
det dyraste slaget af denna vara, såsom t. ex. rhenlax. För öfrigt
befaiar jag, att laxtullen skulle medföra svåra olägenheter på gränsen
mellan Sverige och Finland vid Torne eif, der på många ställen lax¬
fiske och salteri idkas. Man kan lätt förstå, till hvilka förvecklingar
Måndagen den 29 April, f. m.
9 N:o 33.
det skulle leda, om fisken för att kunna tullfritt inkomma först måsteJfrågasatt tull
föras öfver till den svenska sidan och der saltas, eller också, hvilket?*
är ändå sannolikare, skall en stor smuggling uppstå öfver elfven. Dettafax es^
blir samma förhållande här, föreställer jag mig, som i fråga om tjäran, strömming
När tjärtullen förevar, motsatte jag mig den äfven af det skäl, att det m. m.
vid Torne eif skulle bil ett oändligt trassel i följd af omöjligheten att (Förts.)
bestämma, hvilken tjära vore af svenskt eller finskt ursprung.
Hvad silltullen beträffar, skulle den blifva mindre farlig, emedan den
norska sillen ju alltid kommer in tullfritt, och således endast den hol¬
ländska och danska sillen skulle drabbas af tullen. Men den holländska
sillen är att anse såsom en delikatessvara, och man skulle således med
samma skäl kunna lägga tull på den som på anjovis. Denna tullsats
skulle föga angå de mindre bemedlade, hvilka hufvudsakligen konsu¬
mera norsk sill.
Men så länge denna vara är tullfri, tror jag icke heller, att det
gagnar mycket till att lägga tull på strömming, ty de, som behöfva
salt fisk för sitt dagliga uppehälle, skola då förse sig med den tullfria
norska sillen, så länge de hafva tillgång derpå, och då tjenar ström-
mingstullen till ingenting, ty priset på den salta strömmingen torde
komma att i viss mån rätta sig efter priset på sillen, hvilket man icke
kan reglera genom någon tull, så länge mellanrikslagen gäller.
Om jag dessutom ser på det sätt, hvarpå införseln af den saltade
strömmingen sker, nemligen på små fartyg och båtar från den åländska
skärgården, så finner jag äfven deruti en anledning att anse ström-
mingstullen olämplig.
På dessa skäl hemställer jag om afslag på utskottets förslag i
denna punkt.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr grof¬
ven och talmannen i enlighet med de derunder framstapla yrkandena
propositioner, först på bifall till hvad utskottet i nu föreliggande punkt
hemstält och vidare på afslag derå, samt förklarade sig anse den se¬
nare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Reuterswärd begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i 8 punkten
af sitt betänkande n:o 10, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Yinner Nej, afslås utskottets berörda hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja —■ 47;
Nej — 65.
N:o 33. 10
Måndagen den 29 April, f. m.
Ang. tull å
tack- och
stångjern m. i
9—13 punkterna.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
14 punkten.
Herr af Buren: Det är möjligt, att jag här skall beskyllas för
att »fördyra och försvåra existensvilkoren för de orepresenterade och
fattiga klasserna inom samhället», att vilja »betunga de många till
fördel för några få» och således »tillgodose det egna intresset». Jag
säger icke detta för att klandra den svåra dom, som så många under
förra riksdagen uttalade öfver protektionisternas tillvägagående och
i synnerhet öfver spanmålstullarnes betydelse, ty jag respekterar hvarje
ärlig öfvertygelse, liksom jag i detta fall fordrar reciprocitet. Men jag
har sagt detta för att fä till protokollet antecknadt hvad jag och de
med mig liktänkande mena med tullskydd. Detta skydd utgör det
nödvändiga existensvillkoret för landets industri, som ju måste er¬
kännas vara ett bland civilisationens kraftigaste hjelpmedel i våra
dagar; det betyder ett löfte om frigörelse åt det egna arbetet från ett
lika ruinerande som förödmjukande beroende af utlandet; det innebär
slutligen också möjligheten för ett folk, som kämpar med stora svårig¬
heter af många slag, att dock genom ihärdig flit, genom tillvara¬
tagandet af sitt lands naturliga tillgångar och genom ett sparsamt
lefnadssätt ännu en gång kunna återvinna en sjelfständig ekonomisk
ställning; men det gäller att på den goda grund, som är lagd, bygga
det nya huset så, att vi trifvas och finna oss väl deri. Äfven med
risk att få den nyssnämnda svåra domen, måste jag söka att i någon
mån försvara min motion, som framkommit i akt och mening att be¬
reda någon hjelp åt vår tryckta jernhandtering. Vid ett nyligen hållet
möte af teknologiska föreningen här i Stockholm, och till hvilket äfven
jag hade äran att vara inbjuden, hade man till diskussion uppstält
den frågan, hvilka åtgärder borde vidtagas för att upphjelpa vår tryckta
jernhandtering. Ordföranden, som, i parentes sagdt, var frihandlare,
anhöll, att man under den kommande diskussionen eller meningsutbytet
icke skulle beröra eller ens nämna tullar. Sjelfva den grund, på hvil¬
ken, enligt mitt förmenande, hela frågan hvilade, skulle man således
icke få vidröra. Men det oaktadt, mine herrar, hette det alltid, så vidt
jag ‘kunde fatta diskussionen, när man kom till klämmen af de anfö¬
randen, som förekommo: »det var just detta vi icke fingo tala om»;
dock framhöll eu fackman oförbehållsamt såsom medel till en bättre
stallning:
l:o) verksamma jerntullar;
2:o) masugnars och jernverks anläggande vid hamnarne, enär vi,
till följd af ogynsamma produktions- och afsättningsförhållanden för
jern, i allmänhet måste betala endast i frakter öfver 30 % af export¬
värdet; samt
3:o) jernmanufaktur till åstadkommande af ett Eskilstuna från
Ystad till Haparanda. Jag tror, att denne talare hade rätt. Det är
nemligen för mig alldeles klart, att »af den omstörtning, som egt rum
till följd af Bessemers, Siemens-Martins och Thomas Gilchrists vig-
11 Kso 33.
Måndagen den 29 April, f. m.
tiga uppfinningar, och emedan andra länder omgärdat sig med jern- Ang. tull å
tullar, vi så godt som uteslutande äro hänvisade till den inhemska *ack' och
jernmarknaden». Ett slående ytterligare bevis derpå synes mig varastansJernm-m-
det förhållandet, att, under det jernet i utlandet med stigande efter- or s'^
frågan höjts i pris, står priset på jern här hemma stilla och röner i
utlandet ringa eller ingen efterfrågan.
Då vi nu kunna tillverka jern och godt jern långt utöfver behofvet
för förbrukningen inom landet, frågas: är det då klokt att importera
så mycket jern från utlandet och på sådaut sätt draga penningar ur landet?
Så togo vi från utlandet förlidet år nära en million centner tackjern
och under år 1887 göten 403,676 kg., smältstycken 529,154 kg., stång¬
jern 9,437,109 kg., jern vägsskenor 33,800,652 kg. och plåtar 5,381,833
kg. Här kan man val icke komma med den invändningen, såsom när
fråga var om spanmålstullarne, att vi ej kunna producera så mycket
jern som vi kunna förbruka, ty det är väl allmänt kändt, att vi af
denna vara producera långt mer än vi behöfva.
Inom bevillningsutskottet har jag, så godt jag kunnat, då nå¬
gon gång mig tillfälle bereddes att såsom suppleant yttra mig i
denna fråga, sökt bereda framgång för mina förslag och framhållit nöd¬
vändigheten af högre skydd för jernhandteringen, men allt förgäfves,
än var det spanska traktaten, som lade hinder i vägen för tackjernet,
än var det franska traktaten, som lade hinder i vägen för plåten, och
än ansågos de af mig föreslagna tullarne för höga. En utskottsleda-
mot sade till och med, att han ansåg de af mig föreslagna tullarne
icke vara allvarligt menade. Detta smärtade mig, men jag får trösta
mig dermed, att den ärade representanten ej förstod bättre, då han
troligen aldrig någonsin sett, huru stångjern tillverkas, och mycket
mindre vet hvilken kostnad, möda och arbete det med sig häfver. Det
hjelpte icke, att jag framhöll, huru som deputationer från olika delar
af landet till Konungen framlemna! petitioner, undertecknade af tusen¬
tals industri-, fabriks- och bruksegare med anhållan om en tull å tack¬
jern af 2 kronor per 100 kilogram. Det hjelpte icke, att jag framhöll,
att Storbritannien under detta århundrade haft eu jerntull af 13 kro¬
nor 50 öre per 100 kilogram och just genom dessa höga jern tullar
kommit till den dominerande ställning i jernmarknaden, som detta
land ännu obestridligen intager. Det hjelpte icke, att jag konstate¬
rade, att i Finland stångjernstullen nu är 4 kr. 68 öre per 100 kg.,
i Ryssland 6 kr. 89 öre per 100 kg., i Frankrike 4 kr. 32 öre per
100 kg. och i Spanien 6 kr. 5 öre pr 100 kg. Man kunde dock icke
neka till, att jernhandteringen var i behof af bättre skydd, och man
kunde icke heller neka till, att den föreslagna proportionen var rigtig,
men man kunde ingenting göra, eller rättare sagdt man ville ingen¬
ting göra. Under sådana förhållanden finna herrarne, att det icke
fans någon möjlighet att få mina förslag oförändrade igenom inom
utskottet, och derför koncentrerade jag alla mina krafter till sist för
att förmå utskottet antaga den reservation, som jag förlidet år afgaf
med begäran att tullen å stångjern måtte bestämmas till 3 kronor
50 öre per 100 kg. Jag framlade för utskottet de skrifvelse!- och pe¬
titioner, som då till mig ankommit med begäran om denna tullsats,
nemligen från Storfors bruk, från Valåsens bruk, från Ströms bruk,
N:0 33. 12
Ang. tull <
tack- och
stångjern m.
(Forts.)
Måndagen den 29 April, f. m.
från Molnebo bruk, från Robertsfors bruk, från Schisshytte bruk, från
Ferna bruk, från Ludvika bruk, från Nissafors bruk, från Frötana
bruk, från Ljusne bruk, från Gravendals bruk, från Galtströms bruk,
från Sörfors bruk, från Hallstahammars bruk, från Axmar bruk, från
Söderfors bruk, från De Geers fors bruk samt från Godgårds bruk, och
jag hänvisade äfven till den skrifvelse, som inlemnades till bevillnings¬
utskottets ordförande från friherre Hamilton, Gryts bruk; C. Daniels¬
son, Bofors-Gullspång; Leijonhjelm, Svärta bruk; Fab. De Geer, Hassel¬
fors bruk; Carl Carlson Lindberg, Laxå bruk; A. V. Molin, Skyllbergs
bruk; Robson, Aspa bruk samt Stridsberg, Strömsnäs jernverk. De
skäl, som då anfördes, stå qvar och äro denna dag ännu mera bju¬
dande. Af den sista skrifvelsen kan jag icke underlåta att anföra föl¬
jande: »Då genom åsättande af tull på spanmål, mjöl och gryn första
steget till en fullständig omarbetning af hittills gällande tulltaxa blindt
taget, och det, oberoende af hvars och en åsigt i afseende på det nya
systemets införande, torde pröfvas rättvist, att, då för den ena nödvän¬
dighetsartikeln betalas tull, äfven för andra sådana åsättas lämpliga
tullsatser, så få undertecknade, tillverkare af stångjern, här nedan
framhålla de omständigheter, till Indika vi anse, att i främsta rummet
bör tagas hänsyn vid bestämmandet af tull å stångjern.
Priset å svenskt jern har under de senare åren varit uti ständigt
fallande, och torde härtill hafva i synnerlig grad bidragit de nya och
förändrade metoder vid jern- och ståltillverkningen, hvarigenom man i
utlandet lyckats att af der förekommande malmer tillverka jern och
stål, användbara för sådana behof, till hvilkas fyllande svenskt jern
dessförinnan ansetts oumbärligt, eller åtminstone varit företrädesvis
eftersökt, men till det fortgående prisfallet å svenskt jern torde äfven
komma att bidraga en allt mer och mer stegrad import af engelskt
och tyskt jern. Eu tullsats, som skall kunna hämma införseln af ut¬
ländskt jern och verka till bibehållandet af den inhemska marknaden
åt landets egna producenter, måste derför vara så afvägd, att tullens
belopp tillagd priset på det utländska jernet så närmar sig priset å
svenskt jern, att den återstående prisskilnaden fullt uppväges af det
svenska jernets bättre qvalité för sådana vanliga ändamål, hvartill ut¬
ländskt jern möjligen kan användas.
Då med nuvarande låga jernpris, träkolprisen nedgått så, att säl¬
jaren af träkol, så vida läget af hans skog icke är synnerligt gynsamt,
ej erhåller högre pris vid sin närmaste jernvägsstation än som mot¬
svaras af arbetskostnaderna, och således det olyckliga förhållandet in¬
träde afl den största delen af den skog, som för jernhandteringen
användes, icke lemnar någon behållning åt jordegaren, så torde vid
beräknandet af priset å svenskt jern för bestämmandet af en lämplig
tullsats, om densamma skall kunna gagna icke allenast jern till verkaren
eller köparen af träkol utan äfven jordegaren, eller säljaren af träkol,
ett sadant kolpris läggas till grund, som icke är abnormt, utan lemnar
ersättning för den åt verkade skogen.» Sedan kommer det eu uträk¬
ning af den tullsats, som begäres, och man kommer till samma resul¬
tat, till hvilket jag har kommit, och som jag begärt i min reservation
eller 3: 50 per 100 kg.; men äfven detta afslog utskottet, dock efter
votering med 7 röster för och 11 emot. Mig återstår alltså icke annat
13 N:o 33.
Måndagen den 29 April, f. m.
än att vädja till kammaren att behjerta denna sak, och jag tror, att Ang. tull å
det skulle vara skäl att bevilja denna lilla förhöjning af jerntullen, „iach~ och
som är synnerligen af behofvet påkallad och då man ej vill tillämpa'^0”®''"'” m'm'
förtullning ad valorem, som efter min mening för jernkandteringen (loits-)
vore det rigtigaste, alldenstund så betydligt skiljaktiga värden före¬
komma inom denna varugrupp.
På grund af hvad jag haft äran anföra, anhåller jag att få yrka
bifall härtill, och jag ber alla de herrar i denna kammare, som ömma
för denna vårt lands andra modernäring att understödja mitt förslag,
på samma gång jag ber att få påpeka, att alla tillverkningar och för¬
ädlingar af jern betinga och komplettera hvarandra samt äro så inner¬
ligt förenade, att hvad man gifver den ena tillverkningen kommer
äfven den andra till godo, hvad som gäller för den ena gäller äfven
för den andra. Jag vågar alltså vördsamt anhålla om bifall till mitt
yrkande, att jern och stål i stänger och knippor måtte åsättas en
tull af 3 kronor SO öre per 100 kg. Jag anser mig hafva förhoppning
om kammarens bifall härtill, alldenstund kammaren i fjor, då denna
fråga var före, visserligen afslog denna tullsats men med endast 40
röster mot 31; vi voro då icke flere än 71 ledamöter närvarande i kam¬
maren, och nu äro vi många flere, hvarför jag vågar hoppas, att mitt
yrkande nu skall bifallas.
Herr Smith: Då den siste ärade talaren är motionär och der¬
jemte fackman inom jernhandteringen, hade jag trott och hoppats, att
han skulle motivera sin begäran om ytterligare tullskydd på annat sätt
än hvad han gjort. Jag hade nemligen trött, att han skulle undervisa
kammaren om några af denna handterings inre förhållanden, som bort
berättiga till ytterligare tullförhöjning. Jag är icke fackman och kan
således icke bedöma hvad för tullskydd jernindustrien i framtiden kali
behöfva. Men jag beböfde en gång cirka 150 tons simpelt jern till
band i månaden. Detta importerade jag från Tyskland, sedan jag
först hört mig för, om det stod att till skäligt pris erhålla i Sverige.
J ag förfrågade mig hos de flesta större fabrikerna i Sverige, men deras
pris var betydligt högre än livad jag kunde få importeradt jern för.
De svenske fabrikanterna begärde 14 å 18 kronor per 100 kg., då jag
endast beböfde betala 9 kronor per 100 kg. för tyskt jern. Detta jern
fick jag dels från Muhlheim i Westfalen, dels från Schlesien. Jern et
transporterades från Muhlheim till Rotterdam. I Rotterdam omlastades
det å fartyg på Karlshamn, hvarest jernet kostade circa 30 procent
mindre än svenskt jern. Jernet var dock af lika god beskaffenhet för
mitt ändamål, som vårt bästa svenska jern eller det s. k. träkolsjernet.
Jag blef förvånad öfver denna ofantliga prisskilnad och beslöt att resa
till de tyska produktionsorterna för att få reda på orsaken till detta.
Då meddelades mig, att jernmalmen hemtades från Bilbao, trans¬
porterades öfver Rotterdam till Muhlheim och sedermera tillbaka
öfver Rotterdam till Karlshamn, och trots detta kunde de sälja sitt
jern billigare än svenskarne, som hade sin jernmalm alldeles bredvid
sig. Min ärade granne säger, att de måste hafva gjort förlust på den
affären, men händelsevis var det ett aktiebolag, och det lemnade gan¬
ska goda dividender. Jag förmodar, att styrelserna icke lemnade dessa
H:o 33. 14
Ang. tull ä
tack- och
stångjern m. i
(Forts.)
Måndagen den 29 April, f. m.
dividender af egna medel åt aktieegarne ocli antager derföre, att det
verkligen var sanning.
J O O
När jag kom tillbaka från Tyskland, träffade jag åtskilliga sven¬
ska jernfabrikanter och frågade efter orsaken till denna ofantliga pris-
skilnad. Jag trodde, att det möjligen skulle finnas någon svensk
jernindustriidkare, som skulle vara lika skicklig som tyskarne, i hvilket
fall lian icke bort behöfva något som helst skydd. Man förklarade, att
orsakerna vore många, dels vore de svenska fabrikerna smärre, dels af-
sättningen ringa o. s. v., men någon verklig utredning har jag för min
del aldrig kunnat få af någon svensk jernverksegare. Jag skulle blifva
den jernverksegare tacksam, som ville här i kammaren meddela mig,
hvarför de här i landet arbeta så mycket dyrare än i utlandet. Om
han kan visa att industrien skötes med lika mycken intelligens, för¬
stånd och omtanke som i utlandet, om han kan bevisa, att den svenska
malmens arbetskostnad ovilkorligen nödvändiggör tull och till och med
eu högre tull än den nuvarande, skall jag, då jag anser jernhandte-
ringen vara en naturlig näring för vårt iand, trots jag icke hör till
dem, som hylla tullvänliga åsigter, icke hafva något emot, att skyddet
för jernindustrien höjes. Men när jernindustriens målsmän komma och
begära eu så väsentligt förhöjd tull, ehuru utskottet ansett rigtigt
att icke denna gång höja tullen, finner jag, att de bort komma med
några hållbara skäl för sitt efter min åsigt ohemula yrkande.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Reuterswärd: Ehuru jag icke var närvarande, när denna
fråga slutbehandlades af utskottet, känner jag den ganska nära ändå.
På den grund har jag begärt ordet för att uttala min mening.
Jag instämmer till alla delar i de skäl, som herr af Buren här
angifvit. Säkert är, att den tullsats, som är åsatt artikeln jern, är
alldeles för låg för att kunna utgöra ett tillräckligt skydd för denna
handtering. Emellertid får jag säga, att jag för närvarande icke anser
mig böra yrka bifall till herr af Burens förslag, och skälet är helt
enkelt det, att så länge det till följd af spanska traktaten icke låter
sig göra att få ett fullt systematiskt tullskydd, omfattande hvarje gren
af jernhandteringen, föreligger icke något giltigt skäl att fördyra denna
produkt, under det en del af jernhandteringen står alldeles skyddslös
och således får hela tungan på sin lott. Som jag tror mig veta, att
Kongl. Maj:ts regering icke anser sig å nyo böra göra någon framställ¬
ning i denna fråga till spanska regeringen, så böjer jag mig för dessa
skäl och kan derför icke rösta med herr af Buren i denna del.
Jag kan icke lemna den siste ärade talaren alla de upplysningar
han möjligen kan fordra. Jag har visserligen kännedom om jern¬
handteringen, eftersom jag sysselsatt mig med denna handtering i 38
år, men olyckan var, att mina studier från början icke gingo i den
rigtningen. Jag uppfostrades till knekt, men sedan jag kastats in på
denna bana, sökte jag i mina unga år så mycket som möjligt sätta
mig in i förhållandena, då det ju låg i mitt intresse att icke vara
alldeles okunnig om huru det tillgår. Jag vågar påstå, att detta är
en vigtig statsekonomisk fråga, och herrarne skola icke tro, att jag
uppträder för saken, derför att jag är personligen intresserad af den-
Måndagen den 29 April, f. in.
15 N:o 33.
samma, ty jag skulle sannerligen rösta på samma sätt, om jag också Äng. tull å
aldrig sett en smedja eller en masugn. och
Herr Smith nämnde till en början, att han för några år sedan8*™m~
infordrade priskurant^!- från svenska jern tillverkare på bandjern. Men ^ 01 s''
då han fick uppgifter på kolossalt höga pris, vände han sig till ut¬
landet. Händelsen är verkligen den, att vi kunna icke tillverka lika
billigt som utländingen, derför att vi vinnlägga oss om att göra den
bästa möjliga vara. Tyvärr har man äfven här börjat fuska och deri¬
genom gjort vår jernhandtering stor skada. Hvarför skall utländingen
köpa vårt svenska jern, då det icke är bättre än hans eget? Jag har
oekså blifvit tillfrågad, hvarför jag icke säljer sämre jern till billigare
pris; men jag kommer aldrig att sätta mina märken på en förfalskad
jernvara. Hellre skulle jag nedlägga rörelsen än att på sådant sätt
bidraga till att förstöra det svenska jernets renommé.
Att vi icke kunna sälja vårt jern så billigt, beror på många om¬
ständigheter. Våra brytningskostnader äro mycket höga. Först måste
vi hemta malmen från grufvan oftast nedsnöad och nedisad, så skall
den sofras, derefter sönderslås i små bitar. Slutligen måste man taga
bort oarterna, af hvilka vi icke kunna begagna oss, ehuru de innehålla
mycket jern. Genom en sådan noggrann sofring blifver det svenska
jernet i allmänhet af prima qvalitet, men äfven dyrt; men säkerligen
vet hvar och en af herrarne, att man får icke goda varor till samma
pris som förfalskade.
Man fordrar nu här i landet, att vi skola förse arbetarne, om icke
med rikliga inkomster, åtminstone så, att de hafva full bergning.
Huru gör man i andra länder? I somliga länder drager man visser¬
ligen litet försorg om arbetarne, men, mina herrar, jag tror icke, att
det finnes något land i verlden, der man vinnlägger sig så om arbe¬
taren som i detta land. Vi hålla skolor åt deras barn, vi skaffa dem
trefliga och sunda bostäder o. s. v., allt kostnader hvarom andra länder
icke hafva någon aning. Då vi härtill lägga, att vi här i landet anse,
att det är arbetsgifvarens pligt att draga försorg om icke allenast
arbetaren utan äfven om hans familj, som ofta förutom hustrun kan
bestå af 7 till 8 barn, så torde hvar och en finna, att när alla dessa
skola lefva på en annans arbete, så måste arbetsgifvaren ofta träda
emellan för att förekomma nöd, och detta blifver, mina herrar, ganska
dyrbart.
Arbetarne hafva vid flera tillfällen fordrat högre aflöning, under
det jernet fallit, och följden häraf har varit, att de flesta bruk
gjort oerhörda förluster. Jag kan försäkra att milliontals kronor deri¬
genom gått ur bruksegarnes fickor.
En ganska vigtig faktor hafva vi vidare deruti, att våra kommu¬
nikationer äro i allmänhet mycket svåra, när det gäller att från gruf-
vorna hemta malmen. De ligga vanligen i trakter, der vägarne äro
mycket dåliga, eller der inga vägar finnas alls, och man måste i så¬
dant fall passa på under goda vintrar, annonsera i tidningarna för att
få erforderlig hjelp vid forslingen, och sådan erhålles vanligen icke,
utan att man måste betala mycket hög forsellön. Helt annorlunda
blir förhållandet, om man, såsom i utlandet ofta händer, har kanaler
eller jernvägar tätt intill grufvan; endast tillvaron af en sådan fördel
N:o 33. 16
Måndagen den 29 April, f. m.
Ang. tull å på den ena sidan gör det mycket svårt för en konkurrent att med
tack- och framgåug uppträda såsom täflande.
ta)™' Vidare hafva vi alla kostnader som förorsakas af den kontroll och
det fiskaliska tvång, som utöfvas af myndigheterna. Man kan icke
bearbeta en enda grufva utan att öfvervakas af grufingeniörer, berg¬
mästare och kommerskollegium såsom öfverstyrelse. En ny pålaga för
industrin i allmänhet är de försigtighetsmått, som enligt den nya lagen
måste iakttagas för att icke arbetarnes lif och lemmar må varda ut¬
satta för någon fara. På detta sätt hafva vi gång efter annan fått
våra pålagor ökade. Så var äfven förhållandet med den nu betydligt
ökade afgiften för mutsedlar. Om man förr t. ex. begärde hvilostånd
på 10 grufutmål, kunde detta ske i en enda anmälan, då lösen för
resolution var 3 r:dr banko, nu deremot skola 10 olika ansökningar
göras, hvarå man får en resolution för hvardera med en afgift af 5
kronor; således har man fått denna beskattning mer än tiodubblad.
Det säges att jernhandteringen är eu fri handtering; nej, mine
herrar, den är visst icke fri, den är såsom förut är nämndt bunden af
tvång i ganska hög grad. Det behöfves endast att en förvaltare glöm¬
mer att lemna vederbörande uppgifter rörande grufdriften, för att man
skall blifva utsatt för krångel och trassel.
Jag vet icke, om den ärade talaren är tillfredsstäld med de af mig
lemnade upplysningarna, och jag skulle kunna tillägga åtskilligt som
utgör bidragande orsaker till att vi icke kunna sälja lika billigt som
utlandet, men jag bar särskilt fäst mig vid den af herr Smith lem¬
nade uppgiften, att han från en firma i Rehntrakten erhållit bandjern
till ungefär halfva det pris, hvartill det här kan tillverkas. Jag vill
då äfven nämna att jag förliden höst skickat jern till Kina, och att
jag säljer det der till ett otroligt billigt pris. Jag har velat få in
min stämpel der i marknaden och betraktar denna första sändning
såsom ett prof samt hoppas i framtiden kunna göra affärer med större
vinst. Jag undrar om icke den nyssnämnda firman äfven, då herr
Smith troligen var den första som från Sverige gjort beställning hos
densamma, velat genom låga pris vinna insteg, i beräkning att äfven
i framtiden kunna behålla och draga nytta af en så god kund. Då
talaren vidare nämnde, att firman var ett aktiebolag, som lemnat sina
delegare göda dividender, så kan jag tryggt påstå att det icke var på
sina förbindelser med herr Smith som bolaget gjorde vinst, utan på
sin öfriga rörelse. Utan att närmare känna det ifrågavarande jernets
beskaffenhet kan jag säga att det är blankt omöjligt att till det af
herr Smith uppgifva priset med någon vinst leverera detsamma fritt
i Karlshamn, så vida det icke är på orättfärdigt sätt åtkommet.
Något yrkande har jag emellertid icke att göra.
Herr af Buren: Jag begärde ordet med anledning af de
anmärkningar och förfrågningar, som af min granne framstäldes an¬
gående orsakerna till att vårt jern icke kan tillverkas till samma låga
pris som det utländska. Den siste ärade talaren torde i sitt anförande
hafva bemött dessa anmärkningar; det smärtar mig endast att samme
ärade talare icke kunnat förena sig med mig och icke velat understödja
den af mig begärda tullförhöjningen; dock, utgången må blifva huru
17 >:o 33.
Måndagen den 29 April, f. m.
som helst, jag anser mig icke till fullo hafva uppfylt min pligt mot
alla dessa bruk. masugnar och jernverk, förr än kammaren sagt sitt
votum, hvarför jag, herr grefve och talman, vidblifver mitt yrkande/
Herr Forssman: Det synes mig, som om herr af Burens motion
skulle grunda sig på ett missförstånd. Motionären citerar nemligen
en resolution, som fattats på ett möte i Manchester af personer, hö¬
rande till handelskammaren i denna stad. Resolutionen har följande
lydelse: »alla förbrukningsartiklar, hvilka till sitt väsende och natur
likna dem, som vi sjelfva frambringa och som utbjudas till salu i de
förenade konungarikenas marknad, böra beläggas med en »imperial
and local taxation», hvars storlek motsvarar de omkostnader, livilka
skulle hafva varit förknippade med deras produktion, så framt de
framhragts eller tillverkats inom de förenade konungarikenas grän¬
ser». Man har således, så framt resolutionen är rigtigt citerad, ut¬
talat sig för en tull eller särskild beskattning, motsvarande de kost¬
nader, som äro förknippade med varornas produktion inom landet.
Detta har motionären uppfattat så, att han för hvarje varuslag försökt
att räkna ut arbetskostnaden inom landet, och tullen skulle då gå till
ett belopp, lika med denna arbetskostnad. I en bilaga till motionen
är arbetslönen för framställande af 100 kilogram tackjern uträknad på
följande sätt:
Arbetslön för 170 kilogram malm å 23 öre........................... kr. 0: 39
» 15 » kalk å 1 » ........................... » 0: 15
» 4 tunnor träkol å 15 » ........................... » 0: 60
» i hyttan ........................................................... » 0: 50
Summa kr. 1: 64.
Jag kan icke undgå föreställa mig, att motionären här vid lag varit
ledd af en missuppfattning af den resolution han citerade, tv då deri
står, att tullen skall motsvara arbetskostnaden, är dermed sannolikt
icke afsedt att tullen skall vara alldeles lika med nämnda kostnad.
»Motsvara» i resolutionen bör tydligen uppfattas såsom »lämpad efter».
Det tager sig också mycket besynnerligt ut, när man ser dessa belopp,
till hvilka motionären föreslagit tullarne: för tackjern kr. 1: 64, för
götmetall kr. 3: 63 o. s. v. för 100 kilogram, och man förstår icke,
huru han kommit till sådana tal, utan att gå till motionen. Motionären
har underlåtit att visa rigtigheten af den principen, att tullen å en
vara skall uppgå till just samma belopp som hela arbetskostnaden för
varans framställande. Denna princip är åtminstone för mig alldeles
ny. Så länge motionären således icke lyckats visa, att principen för
hans tullberäkningar är giltig, finner jag för min del och hoppas, att
äfven kammaren skall finna, att anledning icke föreligger till ett bifall
af motionen.
Herr Wsern: Då jag i trettio år varit bruksidkare och, i motsats
till hvad en föregående talare om sig yttrade, kan säga att jag
blifvit uppfostrad för detta yrke, ber jag att få yttra några ord om
hvad jag anser vara förnämsta anledningen till svenska jernindustriens
Första Kammarens Prot. 1889. N:o 33.
Ang. tull å
tack- och
tångjern m. m.
(Forts.)
2
Tiso 33. 18
Måndageu den 29 April, f. m.
Ang. tull å
tack- och
stångjern in. w
(Forts.)
för handen varande svårigheter, men först vill jag dervid upptaga
några af de skäl, som en föregående talare uppgifvit såsom grund der¬
till, att det svenska jernet måste säljas dyrare än det utländska. Han
nämnde, att vid tillverkningen af jern i Sverige en sådan ärlighet
gjorde sig gällande, att man endast använde det bästa råmaterial. Det
förefaller mig annars, som om ärlighet i affärsverksamhet skulle bestå
deri, att man icke gifver ut sin vara för annat än hvad den verkligen
är, men när köpare af jern finnas, hvilka vilja använda det till vissa
ändamål, der eu vara af bästa slag icke är af nödvändigheten påkallad
och deremot prisbillighet är synnerligt afsevärd, så fordrar icke ärlig¬
heten att man afstår från att tillfredsställa dylika konsumenters behof.
Om i vissa fall äfven ett sämre jern kan med fördel användas, så åsido¬
sättas icke ärlighetens fordringar, derest vid jernets framställande an¬
vändas malmer af mindre godhet, hvilkas kostnad ställer sig billigare
än de vanligen använda malmernas.
Det andra skälet var, att de svenska arbetsgifvarne sörjde för sina
arbetare på ett sätt, hvartill icke något motsvarande funnes i utlandet,
men jag tror att man äfven der på många ställen har en långt drifven
omtanke om sina arbetare.
Ytterligare nämnde han de stora kostnader och det fiskaliska tvång,
som förorsakades af dels kontrollerande myndigheter, såsom bergmästare,
dels sådana myndigheter som kommerskollegium, till hvilka infordrade
uppgifter måste lemnas, men hvad kostnaden angår för meddelandet
af dessa upplysningar, så måste den anses såsom en ren bagatell. De
utgifter, som enligt hvad talaren nämnde tynga på jernindustrien, äro
icke tillkomna genom något åtgörande af de nämnda myndigheterna,
utan genom beslut af Riksdagen. Allt detta torde således icke allt
för mycket inverka på den ifrågavarande industriens ställning, som
äfven enligt min uppfattning är mycket svår. Svenska jernet har, till
följd af den utomordentliga friheten från oarter i våra malmer, under
århundraden haft högre värde och derför äfven högre pris än andra
länders jern, men genom de nyaste metoderna inom jern- och stål¬
tillverkningen kan numera eu utmärkt vara framställas ur äfven mindre
godartad! råmaterial, och den svenska produkten blir äfven med tillämp¬
ning af samma metoder mycket dyr. Orsaken dertill är dyrheten af
vårt bränsle och svårigheten att deraf erhålla nog mycket på ett ställe
för en jerutillverkning af den storlek, som för åstadkommande af billi¬
gast möjliga produktionskostnad är nödig. Då är frågan huru vår
ställning skulle kunna förbättras, och jag anser dervid först och främst
att vi alltid böra erinra oss, att enär vår inhemska marknad under alla
omständigheter är för liten för afsättning af hvad vi kunna producera,
måste vi arbeta jemväl för den utländska marknaden. Med afseende
härpå förefaller det mig, som skulle det vara ett svårt fel att genom
tullar fördyra råmaterialet för många grenar af den förädlande jern-
industrieu, för hvilka det är af vigt att hafva råvaran så billig som
möjligt, ty följden deraf måste blifva att det jern, för hvilket afsätt¬
ning ej inom landet kan beredas, säljes till utlandet till lägre pris än
det, som säljes här hemma, och derigenom blir det alldeles omöjligt
för den svenske jernförädlaren att till utlandet sälja sina sålunda för-
19 N:0 33.
Måndagen den 29 April, f. in.
dyrade produkter. Eu sådan åtgärd skulle alldeles sätta denna industri Ang. tull å
ur stånd att med framgång uppträda på verldsmarknaden. Jack' och
Enligt mitt förmenande böra vi lägga an på sä väl jemtillverk-s(an^e,'”“'m'
ning som jernförädling och manufakturering i större skala. Hvad som ^Fortä''
dervid först torde böra undersökas är, om ej cokesmasugnar kunna med
fördel i Sverige användas och vid dem ett billigt men i allt fall godt
tackjern af svenska malmer erhållas.
Herr grefven och talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till
sammanträdets fortsättande kl. 7 e. m.
Sedan öfverläggningen rörande förevarande punkt förklarats slutad,
gjorde herr grefven och talmannen enligt de derunder framstälda yrkan¬
dena propositioner, först på bifall till hvad utskottet i punkten hem¬
stält och vidare derpå att, såsom herr af Burén föreslagit, kammaren
skulle besluta, att tullen å jern och stål i stänger och knippor skulle
höjas till 3 kronor 50 öre för 100 kilogram, men bifalla utskottets
hemställan i öfrigt; och förklarade herr grefven och talmannen sig
anse den förra propositionen, hvilken upprepades, vara med öfvervä¬
gande ja besvarad.
Herr af Buren begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i 14 punkten
af sitt betänkande n:o 10, röstar
Den, det ej vill, röstar.
Vinner Nej, besluter kammaren, att tullen å jern och stål i stän¬
ger och knippor skall höjas till 3 kronor 50 öre för 100 kilogram,
men bifaller utskottets hemställan i öfrigt.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstningen befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 85;
Nej — 24.
15—18 punkterna.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
19 punkten. Ifrågasatt för-
höjning of till-
Herr Söderberg: På grund af de i motiveringen till min motion m " majs'
anförda skäl anhåller jag att få yrka bifall till densamma samt afslag
på utskottets hemställan.
N:o 33. 20
Måndagen den 29 April, f. m.
Ifrågasatt för
höjning af till
len å majs.
(Forts.)
Ifrågasatt
upphäfvande
af tullen å
spanmål.
Friherre Barnekow: Då motionären endast åberopat sin motion,
'kan jag inskränka mig till att åberopa utskottets utlåtande och på deri
anförda grunder anhålla om bifall till utskottets hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr grefven och tal¬
mannen i enlighet med de yrkanden, som derunder framställa, propo¬
sitioner, först på bifall till livad utskottet i förevarande punkt hem-
stält och sedan derpå att kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
skulle, i öfverensstämmelse med hvad herr Söderberg yrkat, höja tullen
å majs till 3 kronor 75 öre för 100 kilogram; och förklarade herr
grefven och talmannen sig anse den förra propositionen, hvilken upp¬
repades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Söderberg begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i 19 punkten
af sitt betänkande n:o 10, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås utskottets berörda hemställan och bifalles herr
Söderbergs ifrågavarande yrkande.
Omröstningen
utfallit sålunda:
företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
Ja — 83;
Nej — 14.
20 och 21 punkterna.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
22 punkten.
Herr Smith: Jag beklagar djupt att ett sådant skriffel skulle
komma in i min motion, ty efter hvad utskottsbetänkandet tyckes an¬
gifva, har detta skriffel varit enda anledningen till att spanmåls-
tullarne denna gången icke blifvit aflyftade. Utskottet har nemligen icke
uppgifva något annat motiv än skriffelet. Men, mine herrar, jag lofvar
att komma tillbaka nästa år utan skriffel. Jag ämnar icke begära vote¬
ring, men jag skall bedja att för kammaren få framlägga en ganska
fullständig utredning i denna fråga, som förekommer under rubriken
»tullarne och spanmålsprisen» uti tidningen Aftonbladet för den 21
november 1888.
»Såsom bidrag till belysning af den vigtiga frågan om tullarnes
inverkan på härvarande spanmålspris ha vi anstalt en jemförelse emellan
prisnoteringar å hvete och hvetemjöl härstädes och i London under
senaste tolf månader. Uppgifterna från London äro grundade på de
21 N:o 33.
Måndagen den 29 April, f. in.
af Eeonomist återgifna officiella engelska noteringarna; de svenska pri- ifrågasatt
sen äro tagna ur mäklarenoteringsboken å Stockholms börs. Då note- upphäfvande
ringarna i London grunda sig dels på rymdmått, dels på vigtmått, spannmål
våra noteringar alltid på vigtmått, hålla vi för rigtigast att angifva (Forts)'
de inträffade förändringarna i procenttal.
Beträffande de särskilda noteringarna hänvisa vi till den på annat
ställe i tidningen införda tabellariska öfversigt.
Under de tolf månaderna från början af november 1887 till början
af innevarande månad ha enligt nämnda öfversigt följande prisförän¬
dringar inträffat:
Hvete har stigit:
i London.................................................. 6,6 procent,
i Stockholm ................................................ 37,4 »
skilnad 30,8 procent.
Tullen motsvarar......................................... 23,5 »
Hvetemjöl har stigit:
i London...................................................... 9,3 »
i Stockholm ............................................... 37,o »
skilnad 27,7 procent.
Tullen motsvarar.......................................... 21,8 »
Hvad beträffar skilnaden mellan stegringen här och stegringen i
London å hvetepriset må anmärkas, att densamma blifvit mycket större
än ofvan synes, derest icke i mäklarenoteringsboken för den 2 dennes
hvete noterats: säljare 105 å 145 öre; medeltalet häraf: 125 öre, är
nemligen ett pris mycket lägre än det, hvartill medelgodt hvete vid
nämnda tid hade villiga köpare.
Förestående jemförelse angifver, af skäl som ofvan nämnts, pris¬
förändringarna i procenttal. Det ligger i sakens natur, att prisen per
vigtmått icke alltid sammanfalla med prisen per rymdmått, emedan
t. ex. ett visst rymdmått hvete, såsom bekant, kan hålla ganska olika
vigt. Då man i allmänhet noterar på grund af god medelvigt eller,
såsom här i Stockholm, noterar två pris, inneslutande olika qvaliteter,
så blifver skilnaden emellan vigtprisen och rymdprisen icke af någon
nämnvärd betydelse.
Af ofvanstående jemförelse framgå följande märkliga sakförhål¬
landen :
att prisen härstädes å hvete och hvetemjöl under senaste tolf måna¬
der undergått en stegring, hvars belopp betydligt öfverskjuter beloppet
af den i London samtidigt inträffade stegringen, plus beloppet af de
svenska tullarne;
att den härstädes inträffade stegringen i hvetepriset till öfver¬
vägande del utvecklat sig under månaderna februari—juni, eller måna¬
derna närmast efter tullarnes införande;
att under samma månader ingen motsvarande stegring inträffade
i London;
att de under tiden juli—november, då ju tullarne redan bort hafva
till fullo gjort sig gällande, härstädes inträffade prisförändringar å korta,
framkallade af förhållanden, som stodo i sammanhang med årets skörd,
N:o 33. 22
Ifrågasatt
upphäfvande
af iullen å
spanmål.
(Forts.)
Måndagen den 13 April, f. m.
icke utöfva något nämnvärdt inflytande på den siffra, som angif-
ver förändringen under senaste året, i det att stegring och tillbaka¬
gång under sistnämnda månader i det närmaste uppväga hvarandra;
samt slutligen
att i hvetemjölspriset en betydlig stegring, i det närmaste motsva¬
rande tullens belopp, härstädes inträffade under månaderna mars—juni,
under hvilken tid ingen stegring, men väl någon tillbakagång, inträf¬
fade i London.
Men allt detta till trots — skola måhända vissa bland systemets
vänner och gynnare alltjemt påstå, att tullen endast öfvar en »regle¬
rande» och återhållande verkan på spanmålsprisen?
Prisen å hvete och hvetemjöl i London och Stockholm nov. 1887—
nov. 1888.
För kontroll af de å vår ledande afdelning meddelade uppgifter
införa vi här efter Economist och mäklarenoteringsboken å Stockholms
börs nedanstående tabellariska öfversigt. Då noteringarna å Stockholms
börs vanligen innehålla tvenne olika prisuppgifter, ha vi beräknat
medeltalet af dessa.
Hvete
|
|
i London
|
|
i Stockholm
|
|
|
per quarter.
|
|
per 20 skålpund
|
|
1887
|
sh.
|
d.
|
proc.
|
1887
|
öre
|
P>
|
•oc.
|
5
|
nov.
|
30
|
3
|
|
|
4 nov.
|
91
|
|
|
2
|
dec.
|
31
|
3
|
+
|
3,3
|
2 dec.
|
98
|
+
|
7,:
|
1888
|
|
|
|
|
1888
|
|
|
|
7
|
järn
|
31
|
3
|
|
|
10 jan.
|
95
|
—
|
3,9
|
4
|
febr.
|
30
|
8
|
—
|
1,9
|
3 febr.
|
101
|
+
|
6,6
|
3
|
mars
|
30
|
2
|
—
|
1,7
|
2 mars
|
112
|
+
|
12,1
|
7
|
april
|
30
|
0
|
—
|
0,6
|
6 april
|
115
|
+
|
3,3
|
5
|
maj
|
31
|
2
|
+
|
3,9
|
4 maj
|
119
|
+
|
4,4
|
8
|
juni
|
31
|
8
|
+
|
1,7
|
8 juni
|
124
|
+
|
5,5
|
7
|
juli
|
31
|
5
|
|
0,8
|
6 juli
|
121
|
|
3,3
|
4
|
aug.
|
33
|
8
|
+
|
7,4
|
3 aug.
|
121
|
|
|
8
|
sept.
|
37
|
9
|
+
|
13,5
|
7 sept.
|
150
|
+
|
31,9
|
5
|
okt.
|
30
|
7
|
|
23,7
|
5 okt.
|
158
|
+
|
8,8
|
2
|
nov.
|
32
|
3
|
+
|
5,5
|
2 nov.
|
125
|
36,3
|
|
|
|
|
+
|
35,3
|
|
|
+
|
80,3
|
|
|
|
|
—
|
28,7
|
|
|
|
42,9
|
|
|
Ste
|
gring
|
6,6
|
|
Stegr:
|
ing
|
37,4
|
Den svenska tullen (kr. 2: 50 per 100 kilo) motsvarar 23,5 proc.
å utgångspriset 91 öre.
Hvetemjöl
i London
per 280 lbs.
1887 sb. d. proc.
5 nov. 27 0
2 dec. 25 6 — 5,5
i Stockholm
per 20 skålpund.
1887 öre proc.
4 nov. 168
2 dec. 168
Måndagen den 20 April, f. m.
23 S:o 33.
I London
per 280 Ibs.
|
1888
|
sb.
|
d.
|
proc.
|
1888
|
öre
|
pr
|
oc.
|
7
|
jan.
|
25
|
6
|
|
10
|
jan.
|
168
|
|
|
4
|
febr.
|
25
|
6
|
|
o
o
|
febr.
|
168
|
|
|
3
|
mars
|
25
|
6
|
|
2
|
mars
|
185
|
+
|
10,1
|
7
|
april
|
25
|
6
|
|
6
|
april
|
185
|
|
|
5
|
maj
|
25
|
0 —
|
1,9
|
4
|
maj
|
190
|
+
|
3,0
|
8
|
juni
|
25
|
0
|
|
8
|
juni
|
201
|
+
|
6,6
|
7
|
juli
|
25
|
0
|
|
6
|
juli
|
201
|
|
|
4
|
aug.
|
25
|
0
|
|
3
|
aug.
|
196
|
—
|
3,o
|
8
|
sept.
|
27
|
6 +
|
9,3
|
7
|
sept.
|
225
|
+
|
17,3
|
5
|
okt.
|
30
|
0 +
|
9,3
|
5
|
okt.
|
230
|
+
|
3,o
|
2
|
nov.
|
29
|
6 —
|
1,9
|
2
|
nov.
|
230
|
|
|
|
|
|
+
|
18,6
|
|
|
|
+
|
40,o
|
|
|
|
|
9,3
|
|
|
|
—
|
3,o
|
Stegring
9,3
Stegring
Ifrågasatt
upphäfvande
af tullen å
sp animal.
(Forts.")
Den svenska tullen (kr. 4,30 per 100 kilo) motsvarar 21,6 proc. å
utgångspriset 168 öre.»
Hvad som skulle bevisas med mina siffror, som ty värr fått ett
fel, var att Sverige verkligen får betala i högre pris både tullsat¬
serna och derutöfver. Utskottet har vetat göra troligt att detta ej är
med sanna förhållandet öfverensstämmande, och det är detta jag önskat
vederlägga med siffror och bestämda data, som jag tror svårligen skola
kunna jäfvas. De siffror utskottet framlagt har jag svårt att bedöma,
då jag ej vet sättet, på hvilket utskottet kommit till desamma.
Min motion afser att bevisa, att svenska folket får betala hela tul¬
len och derutöfver för sin brödföda, och vidare att nästan hela den
provins, jag representerar, har, med undantag endast af några få jord-
egare, uteslutande skada af spamnålstullarne, hvilket framgår af den
utredning jag gjort i min motion, och jag har ansett det vara min
pligt att redan nu påvisa detta sakförhållande.
Till nästa riksdag skall jag fullkomna denna motion, att herrarne
må kunna se, huru sakerna då gestalta sig.
Jag yrkar bifall, men kommer icke att begära votering.
Friherre Klinckowström: Jag hade visserligen icke ansett nödigt
att uppträda i denna fråga. Då man känner kammarens åsigter rö¬
rande skyddstullarue, kunde det ej vara fråga om att herr Smiths
motion skulle kunna röna något gillande i denna kammare, och derför
handlade också herr Smith rigtigt och förståndigt, då han förklarade,
att han ej ämnade begära votering. Men, mine herrar, han anförde
en hop åsigter af den beskaffenhet, att jag anser ett svaromål från
den sida, som jag har äran tillhöra, icke vara obefogadt.
Först och främst får jag påpeka att det långa utdrag, han gjorde
af en tidningsartikel, var från frihandelstidningen Aftonbladet, å hvil¬
ken jag icke prenumererar, men som jag dagligen läser så väl som
åtskilliga andra af frihandelns organ, för att se hvart det bär med
N;o 33. 24
Måndagen den 20 April, f. m.
Ifrågasatt deras åsigter, och att herrar frihandlare i sin nuvarande förtviflade be-
upphafvande lägenhet tillgripa alla både möjliga och omöjliga bevisningsmedel, der-
spanmål 0111 har Jag 1 mauga fall full visshet.
(Forts.) Hvad beträffar de uppgifna prisstegringarna å hvete och hvete-
mjöl, skulle jag kunna glädja herr Smith med åtskilliga uppgifter från
tyska riket, som låta ännu mera förtviflade för tullsky dds vännerna.
Det är från de offentliga redogörelser, som årligen skickas in till det
tyska riksdepartemeut, som har dessa saker sig anförtrodda. Af dessa
visa sig förändringar af ända till 100 procent uti prisen å spanmål
i de norra och södra tyska provinserna. Men lägger man tillsamman
de 165 olika uppgifterna från landets skilda delar, hvilka uppgifter
ingå till det ^departement, som har att granska och samla dessa, så
visar det sig ar från år, att alldeles icke prisen i Tyskland hafva i
någon märkbar mån ökats till följd af de åsätta spanmåls- och mjöl-
tullarne. Tvärt om. Och hvad som är ännu märkvärdigare, och hvil-
ket mycket lätt kan kontrolleras genom kommerskollegii uppgifter rö¬
rande medelprisen på spanmål af olika slag inom östersjöprovinsernas
kuststäder — och kollegium kan väl icke anklagas för att vara tull-
skyddsvänligt, åtminstone icke dess tillförordnade president, det bär då
syn för sägen — hvad som är ännu mera förvåuansvärdt, säger jag, är att
man åt dessa uppgifter kan finna, att prisen kunna på ryska sidan, nära
gränsen, vara högre, än uti preussiska sidans gränsstäder. Detta visar
att tullarne icke hafva det inflytande på spanmålsprisen, som herrar
frihandlare vilja söka göra troiigt. Jag skulle kunna anföra ännu
flera bevis härpå, tv jag följer sä noga, som någon, med dessa för¬
hållanden. Jag har nemligen ingen tjenst, som drager mig från stu¬
derandet af detta mitt älsklingsämne, i hvad angår så väl torg- som
börspris, och jag kan försäkra herrarne, att prisen å spanmål visst
icke höjt sig på senare tider, snarare tvärt om. Sålunda har jag sjelf
blifvit derpå lidande, då jag varit nödsakad att sälja mina stackars
spanmålstunnor från fjolåret. Och för öfrigt, mine herrar, hvad be¬
träffar detta tal om brödskatter, sa är herr Smith ej den förste, som
kommit fram dermed, det står att läsa i alla frihandelns organ, men
detta ial är helt enkelt osanning. Ty denna brödskatt, som man sä¬
ger att svenska folket betalar sedan vi satt tullar å spanmål, som inom
landet kan produceras, den betalas af producenterna i främmande län¬
der, hvarifrån spanmalen hitskickas, och derom är lätt att öfvertyga
sig, blott man vill se saken från den sidan. Det är beklagligt, mine
herrar frihandlare, att I blott betrakten konsumenter och producenter,
men den . mellanliggande ofantliga bandelsldassen, som besitter hela
rörelsekapitalet, som å ena sidan uppköper och å den andra sidan
transporterar, assurerar, svarar för kurser och kursskilnadsförluster etc.
och slutligen säljer till konsumenterna — denna tredje klass, mine
herrar, om den hafven I aldrig ingått i undersökning. Deri ligger
edert stora fel. I skullen hafva sysselsatt eder något mera med den
Hora handelsklassen, som på hela jorden vid uppköp af spanmål, trans¬
porter, assurans» och risker samt alla öfriga handelsvaror årligen om¬
sätter. mellan 6ö och 67 milliarder riksmark, enligt den österrikiske
statistikern Neumann-Spallarts senaste uppgifter. Det är af denna
oerhörda omsättningssumma, som tullen betalas för de varor, som im-
25 N:o 33.
Måndagen den 29 April, f. m.
porteras i clet land, hvilket sjelf producerar sådana varor. Vill då detta ifrågasatt
land ej åsätta dylika varor tullar, så skänker det tullafgifterna till den
ofantligt mägtiga handelsklassen, som disponerar öfver detta oerhördt sp„m^i °
stora köpekapital. Deri ligger hela förklaringen och hemligheten deraf (Fortg ^
att tullar ej fördyra sådana varor, som i egna land kunna produceras.
Och derför kommer jag hädanefter som hittills att med gladt mod sätta
tullar å sådana varor, äfven om det gäller att höja dem än så mycket,
och landet bör vara tacksamt derför; ty vi hafva derigenom lemna!
statskassan ej så få millioner, och jag hoppas med Guds magt att, när
franska och spanska handelstraktaterna komma bort, som jag hoppas
sker nästa riksdag, och vi då kunna åsätta lämpliga och ökade tullar
på lyxartiklar, på drinkare och fråssare, landet då skall få en ytter¬
ligare ökad årlig inkomst af 4 till 5 millioner. Men med lyx- och
öfvertlödsartiklar är också ett helt annat förhållande, än med lifsmedel,
som kunna inom vårt eget land produceras. Ty de, som vilja begagna
sig deraf, få verkligen äfven betala tullen derå, och detta med rätta.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Reuterswärd: Då ingen af utskottets ledamöter har till
bemötande upptagit den förste talarens yttrande, skall jag bedja att
få nämna några ord. Han beklagade att det enda skälet till den ut¬
gång, frågan fick i utskottet, berott derpå, att han såsom motionär
begått ett skriffel. Hade det icke varit något annat fel med motionen,
tror jag ej att utskottet lagt motionären detta till last. Men felet var
verkligen vida större och bestod uti motionärens minst sagdt olämpliga
skämt, som gick ut derpå att, sedan man öfvergått till ett nytt tull¬
system, som ännu ej tillämpats mer än 7 å 8 månader, man redan
skulle vara färdig att helt och hållet kasta detta system öfver bord.
Jag frågar mina vänner bland herrar frihandlare, om på den tiden
då ni, mine herrar, som man säger hade magten, vi ej, hvarje gång
det var fråga om någon förändring i tullsatser, ständigt och jemnt
fingo höra: rubba icke tulltaxan; om det också blott gäller en obe¬
tydlig artikel, så låt det vara som det är; ju större förändringar, som
i detta fallet ske, desto olyckligare. Och här vill man redan vid denna
riksdag ändra hela systemet, hvart skulle det väl bära hän! Jag är
öfvertygad att det finnes många bland herrar frihandlare, Indika, då
de måst underkasta sig detta för dem så förhatliga system, skola inse,
att det vore högst oklokt att rubba detsamma, innan man sett verk¬
ningarna deraf. Hafva då verkningarna af detta system varit så olycks-
bringande under dessa 8 månader? Har verkligen allt det myckna onda,
allt det elände man profeterade vid 1887 och 1888 års riksdagar också
inträffat? Nej, mine herrar, tvärt om. Vi hafva med glädje fått be¬
vittna, huru som här börjat blifva lif och rörelse igen i vårt land, och
det finnes förhoppning om att vårt gamla Sverige skall kunna göra
reda och rätt för sig både inom och utom landet. Vid våra större
anläggningar och industriella företag spira upp förhoppningar om lju¬
sare tider, vi höra huru våra producenter, som förut icke kunnat af¬
yttra sina produkter, nu blifva af med dem, visserligen ej till några
höga pris, men de kunna dock förvandla dem i penningar, och det
är redan mycket det på så kort tid.
N:o 33. 26
Måndagen den 29 April, f. m.
ifrågasatt Motionären nämnde, att frågan skulle komma igen till nästa riks-
Tjf M/en"!* ^a§’ 0C^ ja° tror Honom Pa hans 01’d- Idet är nemligen ett förträff-
spanmål. ° Hg t agitationsmedel icke blott inom riksdagen, utan i hela landet, då
(Forts,) mau Han säga, att den och den har uppträdt för de stackars arbetarne,
som under det uya systemet få svälta och lida nöd, med ett ord, man
blir en populär man, och det är väl det man eftersträfva!-.
Jag skall bedja att få nämna, att under frihandelns mest briljanta
period, eller år 1868, betalade jag på Stockholms börs 30 riksdaler 75
öre för eu tunna råg, och några dagar derefter låg på Stockholms redd
en hel flotta af fartyg, som hindrats af motvind, för hvilka ej funnos
upplagsplatser. Den 1 juni 1868, jag erinrar mig specielt denna dag,
emedan jag just då anlände hem från en utländsk resa, föll priset på
en dag till ll1/. rdr. För en vara, som är underkastad sådana vex-
lingar, att den kan falla så oerhördt på några timmar, bestämmer ej
tullsatsen priset, utan konjunkturen för ögonblicket. Och jag gifver
friherre Klinckowström fullkomligt rätt deruti, att då vi sjelfva kunna
producera större delen af landets spanmålsbehof, derest vi ej kastade
det i bränvinspannorna, så är det de pris, hvilka gälla i Sverige,
som de hit exporterande få rätta sig efter och ej hvad spanmålen ko¬
star å produktionsorten med frakt, assurans och annat. Om det svenska
priset för dagen stigit, göra de en vinst; har det fallit, få de under¬
kasta sig eu förlust. Börsprisen bevisa sålunda ingenting. Ålit be¬
ror på från hvilken ort jag tager dem. Såsom friherre Klinckowström
påpekade, kan t. ex. på vestra kusten gälla ett pris och på den östra
ett annat, beroende på tillgång och efterfrågan för tillfället och ej på
tullförhållandena eller andra beräkningar.
Att tala om att det är de fattiges medel man tillgriper, är full¬
ständigt nonsens. Så är förhållandet, då det gäller lyxartiklar eller
varor, som vi ej sjelfva producera, såsom kolonialvaror. Der drabbas
konsumenterna af tullarne jemte handelsvinsten och chancer i öfrigt.
Dessutom, då man för att bevisa sin sats fixerar en enda dag och
tager prisen i durksnitt samt säger: då var det olika pris på olika
ställen, så begår man ett stort fel. Man tager ett maximum och mi¬
nimum och uträknar sedan ett medelpris och säger: detta är priset;
men, mine herrar, detta är icke exakt.
Talaren lofvade att visa huru det kommer att gestalta sig till
nästa år. Jag hoppas att, om vi åter träffas, vi, derest vi vilja vara
fullt upprigtiga, skola kunna få den glädjen att säga till hvarandra:
det var ändock ej ett så tokigt system.
Jag tager mig friheten yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Smith: Jag skall icke länge taga kammarens tid i anspråk,
men, då tvenne så högt aktade talare och upplyste män ännu i dag
yttrat något sådant, som att tullarne icke skulle höja priset på en
vara, kan jag verkligen icke hålla mig tyst. Jag har också varit köp¬
man under en del af mitt lif och hör sålunda till den klass af med¬
borgare, som skördat vinst äfven på handel med spanmål, men jag hör
dock icke till dem, som skördat någon orättfärdig eller otillbörlig vinst
derpå. Jag skulle nemligen vilja kalla det för otillbörlig vinst, om
jag dervid fått taga så stor vinst som tullsatsens belopp, och jag tror
Måndagen den 29 April, f. m.
27 N:0 33.
icke att någon inom hela den svenska köpmanscorpsen någonsin såsom
vinst fått förtjena så mycket, som staten nu tager i tull. Någon
måste likväl betala det belopp staten tager i tull. Att Ryssland likväl
icke är den, som betalar denna prisförhöjning, derom kan jag försäkra
den ärade talaren, ty vårt land köper så liten del af Rysslands sädes-
produktiou, att det endast blir en ringa procent af dess export och
alldeles icke har något att betyda gent emot dess afsättning på verlds-
marknaden. Om vi också köpte all den spanmål vi importera från
Ryssland, så skulle som regel vi icke förmå att uppdrifva spanmåls-
prisen i Ryssland det allra ringaste, äfven om vi mot vårt eget in¬
tresse önskade det. Vi måste naturligtvis betala samma pris i Ryss¬
land för vårt spanmålsbehof som England betalar för sitt, och då både
vi och England äro tvungna att i Ryssland köpa våra behof, så har
ju den svenske och engelske köpmannen samma inköpspris. Hur kan
friherre Klinekowströin då vilja ens försöka inbilla kammaren, att den
svenske köpmannen skulle icke allenast förtjena lika mycket som den
engelske, utan derjemte betala tullen utan att vid försäljningen till-
lägga den sitt inköpspris? Då spanmålsprisen i London och Stockholm
jemföras, så befinnes det också att den spanmål, som inköpts i Ryss¬
land af den svenske köpmannen till samma pris som den engelske,
betingar så mycket högre pris i Stockholm, som tullbeloppet. Emedan
varan i England är tullfri, kan den som en följd deraf säljas så
mycket billigare som tullbeloppet. Man behöfver ju endast se, huru
feta och välmående våra qvarnegare blifvit, sedan den orimliga skydds¬
tullen på sammalet mjöl infördes. Jag försäkrar herrarne, att Sveriges
qvarnegare numera icke höra till de magra nöten, utan tvärt om till
de högst välmående och mest gynnade i landet. Då så är fallet, vill
jag just fråga, om det kan vara lämpligt och för samhället nyttigt,
att ett fåtal qvarnegare få blifva så feta, att de kanske snart nog
knappast kunna gå, samtidigt som en stor del af befolkningen genom
mjölnarebeskattningen får betala brödfödan dyrare och kanske ibland
genom svält får förlora sin rörelseförmåga. Jag tror icke detta kan
vara rigtigt och kan omöjligt få i mitt hufvud, att detta den ädle fri¬
herrens resonnement kan vara rigtigt eller berättigad!. Jag skulle
ha lust att låta öfversätta detta hans påstående på olika språk, för att
icke allenast få höra den vetenskapsmans yttrande, som han nyss åbe¬
ropade, utan äfven åsigterna inom andra länder. Jag är fullkomligt
öfvertygad att, om vi sålunda finge inhemta andra länders auktorite¬
ters omdöme, skulle alla, som nu dela friherrens mening, komma under
fund med att hans resonnement icke håller streck. För min del tror
jag det kunde vara skäl att i stället för dylikt snack ärligt säga till
svenska folket, att vi taga tull på spanraålen, derför att vi landtbru¬
kare vilja hafva mera betaldt för den säd vi hafva att afyttra. Yi
kunna icke konkurrera med dessa spanmålsexporterande länder, och
detta af flera skäl. Så hafva vi betalat vår jord högre, hafva högre
arbetslöner, kortare arbetstid, dyrare kapital m. in. Tag fram alla
sådana skäl, som må kunna uppletas till försvar för den satsen, att ett
fåtal större jordegare skola gifvas rätt att taga skatt på all svensk säd
som produceras och säljes i landet och som fördyras med tullens hela
belopp, men kom icke med ett sådant barockt påstående, som att va-
Ifrågasatt
upphäfvande
af tullen å
spanmål.
(Forts.)
N:0 33. 28
MSndagen den 29 April, f. m.
Ifragatott rån icke stiger i pris genom tullar. Svenska folket är icke så dumt
“af tullen å e^er hufvudlöst,, att det låter proppa i sig någonting så tokigt vilse-
spanvuM. ledande under någon längre tid. Jag skulle möjligen kunna gifva mig
(Forts.) något till freds, om jord brukame ärligt sade, att vi behöfva tullar för
att höja spanmalspriset och att vi skola med lugnt samvete stoppa
vinsten i våra fickor och detta icke endast nu, utan för all evighet,
såsom väl meningen tycks vara, då samma, förra året vederlagda skäl
å nyo framföras, ehuru deras origtighet bevisats genom spanmåls- och
mjölprisens stegring med tullbeloppen.
Då jag är öfvertygad att spanmåls- och mjöltullar äro i höggrad
orättvisa, obilliga och skadliga för största delen af svenska folket,
skall jag i fortsättning arbeta på deras afskaffande, hvithet jag hoppas
skall bli fallet snarare, än den ädle friherren kanske önskar.
Friherre Klinckovvström: Jag förvånar mig verkligen öfver
det resonnemeut herr Smith nyss framstälde. Jag hade alltid trott
att han var en förståndig karl och eu klok och skicklig köpman, som
till fullo uppskattade handelsförhållandena uti de olika länderna, men
af hvad hall yttrat nyss ser jag till min förvåning att han icke nu
åtminstone annonserat något dylikt.
Han anförde förhållanden från den ryska spanmålsmarknaden,
jemförde dem med de svenska spanmålsprisen och sade, att, då Ryss¬
land säljer sina varor, säljer det dem till för billigt pris i förhållande
till hvad det får, då det skickar dem öfver hit till oss. Jag skall
nämna för herr Smith ett exempel, hemtadt från ett ännu afiägsnare
land, nemligen från Ostindien. Då jordegarne i Ostindien sälja sitt
hvete, så exportera de det icke direkt till London och få derför icke
heller ens halfva det pris, som handelsmannen sedan i London tager för
varan och hvari inberäknas alla utgifter för varan tillika med handels¬
vinsten, eller öfver 100 procent mer än producenten erhåller i be¬
talning.
På samma sätt går det till i Ryssland. Jag har skaffat mig notis
om spanmålsprisen i det inre af Ryssland, derifrån varan sedermera
fraktas till östersjöhamnarne, och af dessa prisnoteringar har jag alla
gånger funnit, att priset i det inre landet varit vida lägre, d. v. s.
att producenterna fått betydligt mycket mindre betaldt än köpmännen.
Dessa handlande uppköpa nemligen spanmålen och magasinera förråden i
kuststäderna samt afyttra sedermera spanmålen först då de derpå kunna
skaffa sig så stor vinst, att tullen icke spelar någon roll. Understun¬
dom inträffar dock en krasch inom spanmålsmarknaden, så att köp¬
männen måste afyttra sin spanmål till underpris, och då kunna de
derpå göra stora förluster.
Jag skall vidare bedja få anföra ett litet exempel från mitt eget
liandelslif, ty äfven jag är också i viss mån köpman och måste sälja, för
att kunna lefva och betala min arbetspersonal o. s. v. Jag har nemligen
bland annat på min egendom, tre mil från Stockholm, en stor trädgård
och sänder derifrån eu viss tid på året kl. 7 hvarje morgon med ångbåt
trädgårdsprodukter, som då inkomma till Stockholms brobänk kl. 9.
Trädgårdsmästaren kan icke sjelf sitta och afyttra på torgen de 50—100
tunnor trädgårdsprodukter, lian sålunda kan föra med sig, utan gum-
Måndagen den 29 April, f. m.
29 N:o 33.
mor komma ned till ångbåten och erhålla på kredit från 2—5 tunnor
hvar, som de sedan afyttra, hvarefter de till trädgårdsmästaren öfver¬
lemna de tomma tunnorna äfvensom den öfverenskomna betalningen.
Hvad tror väl herr Smith att dessa gummor göra för vinst på denna
affär? Jo stundom ända till 25 proc., och de ega ändock icke ens nå¬
got kapital att köpa för, utan hafva på kredit gjort sig en förtjenst af
25 proc. af varans verkliga värde.
Det är i sanning förvånande, att icke blott herrar frihandlare utan
ledsamt nog också en del protektionister icke alls taga i betraktande
den mellanklass, som sålunda med god smak stryker i sin ficka en be¬
tydande vinst. Jag har sökt erhålla tillgång till dessa mellanhänders
handelsböcker, men det har hittills åtminstone varit omöjligt, ty de
bränna upp dem.
Jag skulle vara herr Smith synnerligt tacksam, om han kunde
skaffa mig en eller annan sådan handelsbok, ty derigenom skulle jag
kunna skaffa mig många uppgifter, som jag nu saknar, och kunna
lemna faktiska bevis för mitt påstående.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet
med de derunder framstälda yrkandena propositioner, först på bifall
till hvad utskottet i förevarande punkt hemstält och vidare derpå att
kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle bifalla den i
ämnet väckta motionen; och förklarades den förra propositionen, som
upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.
23—25 punkterna.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
26 punkten.
Herr Lithander: I min vid betänkandet fogade reservation mot
den af utskottet föreslagna tullen å ägg har jag anfört de hufvudsak-
ligaste skälen, hvarpå jag grundat mitt motstånd i denna fråga, hva¬
dan jag skulle kunna inskränka mig till att helt enkelt yrka afslag å
utskottets hemställan, men jag vill dock ytterligare tillägga ett skäl
emot den föreslagna tullsatsen. Det är nemligen den stora olägenhet,
som måste uppstå vid tullbehandling af dylika varor, då fastigheter
uppstå vid tharavigtens beräkning och man möjligen måste upptaga
äggen ur de kärl, hvari de förvaras. Sådana tvister skola otvifvel¬
aktigt uppstå ganska ofta, och det vore orätt att utsätta allmänheten
och tullpersonalen derför.
Då, enligt min uppfattning, denna tull är såsom skyddstull all¬
deles obehöflig, och då den inkomst, hvilken genom densamma skulle
beredas statskassan, är temligen betydelselös, föreställer jag mig att
artikeln ägg fortfarande som hittills bör få vara tullfri.
Jag anhåller således få yrka afslag å utskottets hemställan.
Herr Stepheus; Då jag är af olika mening med den siste ta¬
laren, vill jag också yttra några ord i frågan. Den föreslagna tullen
Ifrågasatt
upphäfvande
of tullen å
spannmål.
(Forts.)
Ifrågasatt
tull å ägg.
?<:o 33. 30
l/r&gasatt
tull ä ägg.
(Forts.)
Måndagen den 29 April, f. in.
på ägg synes mig under alla förhållanden vara till nytta. Som her-
rarne veta, importeras icke obetydligt med ägg hit till Sverige, och de
flesta af dessa ägg komma till Stockholm från Ryssland. Dessa ryska
ägg lära dock, efter de uppgifter, som lemnats utskottet, vara af så
dålig beskaffenhet, att icke ens bagaregesällerna vilja förtära dem.
Det synes derför önskvärdt, om man kunde blifva qvitt dessa dåliga
ägg, men om Stockholms befolkning framgent såsom hittills skall trak¬
teras med halfruttna ryska ägg, så får åtminstone svenska staten nå¬
gon inkomst deraf genom tullen, och denna inkomst få ryssarne betala,
då tullen icke kan åstadkomma någon nämnvärd förhöjning i priset
på äggen, hvithet beror deraf att vi årligen producera tre millioner
ägg mer än landet behöfver, och följaktligen blir det prisförhållandena
på den engelska marknaden, dit vi exportera våra ligg, som bestämma
priset på äggen här i landet. Skulle t. ex. äggprisen bär i Stockholm
stiga så högt, att det blir fördelaktigare för producenterna att skicka
varan till Stockholm i stället för till England, strömma äggen hit tills
tillgången blir större än efterfrågan, och då sjunker åter priset i nivå
med det pris, som erhålles genom att skicka äggen till den engelska
marknaden. På samma sätt som de svenska äggen få rätta sig efter
prisen på den engelska marknaden, få de ryska äggen också rätta sig
efter prisen å svenska ägg och ställa sig lika med dem, ty annars få
de ingen afsättning. Om således de 3'/2 millioner ägg, som årligen
importeras hit ifrån Ryssland, kunde helt och hållet utestängas, skulle
den härigenom uppkommande bristen fyllas af ägg från Sveriges syd¬
liga provinser, och detta skulle åter hafva den fördelen med sig, att
jernvägar och ångbåtar härigenom finge ökade trafikinkomster. Fjäderfä¬
skötseln här i Sverige har under senare tider gått betydligt framåt,
och om vi uppmuntra den något, skulle den kunna uppnå samma di¬
mensioner som den för närvarande har i Danmark och blifva en be¬
tydande affär. Äggproducenterna i Sverige tillhöra hufvudsakligen de
mindre bemedlade klasserna, smärre jordbrukare, bönder, torpare och
backstugusittare o. s. v., och då nu denna vårt lands fattigare befolk¬
ning funnit sig föranlåten att till tullkomitén inkomma med en peti¬
tion, underskrifven af öfver 4,355 personer, med anhållan att få tull
på ägg, kan jag icke tro att denna kammare skulle vilja neka dem en
sådan tull, i synnerhet om man tager i betraktande att de större in¬
dustrii dkarne fått en betydlig skyddstull för sina näringsgrenar. Ägg¬
importen har under de senare åren år för år ökats betydligt. Sålunda
infördes år 1880 773,822 styckeu, år 1887 2,467,650 och år 1888
4,475,840 stycken, och således har den på sista året ökats med 2 mil¬
lioner stycken, eller ungefär 82 procent. För att stäfja den ständigt
ökade importen af en vara, som vi sjelfva inom landet kunna producera,
och på samma gång tillmötesgå eu billig anhållan af vårt fattigare
folk i dess ansökan om tull, får jag hos herr grefven och talmannen
anhålla om proposition på bifall till bevillningsutskottets förevarande
hemställan.
Herr Lundin: Ehuru tveksam jag är att begära ordet i denna
fråga, ty här, likasom ofta är förhållandet i fråga om framställningar
från bevillningsutskottet, hafva fälts så hårda och stränga yttranden,
31 N:o 33»
Måndagen den 29 April, f. m.
skall jag dock bedja att få yttra några ord. Det är dock sårande att
vara ledamot af en kammare, der den korporation, som är mindre re¬
presenterad, skall blifva bedömd i så hårda ordalag, att man vill räkna
den till och jemföra den med de sju magra nöten. Då jag emellertid
tagit mod till mig att begära ordet, får jag säga, att den ifrågavarande
tullsatsen nästan skall tullbelägga sig sjelf på den grund att denna
import, hvarom här är fråga, är förenad med åtskilliga obehag och
förluster. Jag tror derför icke att det spelar någon roll, om denna
tull vinner gehör eller icke. Den föreslagna tullsatsen är en sådan
bagatell, att den i alla händelser blir ett högst litet skydd, hvarför
jag yrkar afslag å utskottets hemställan.
Grefve Strömfelt: Det är i min egenskap af ledamot i tull-
komitén som jag upplysningsvis vill säga några ord, ty det är till tull-
komitén, den nyss omnämnda petitionen med mellan 4,000 och 5,000
namnunderskrifter, med begäran om tull på ägg, blifvit aflemnad.
Herr Lithander har i sin reservation, så vidt jag rätt uppfattat
densamma, grundat sitt afstyrkande derpå, att styrelsen för fjäderfä-
skötselns befordrande skulle kommit med sin anhållan om tull, för¬
sedd med alla dessa underskrifter, ehuru här endast vore fråga om ett
ortintresse, nemligen trakten närmast kring Stockholm.
I sjelfva saken vill jag icke yttra något, men jag ber få påpeka,
att bland underskrifterna på petitionen finnas flera hundra från andra
orter än trakten kring Stockholm och särskildt en del från herr
Lithanders egen valkrets i Vestergötland, äfvensom från Bohuslän
och, efter hvad jag i dag i hast kunnat inhemta, omkring 300 från
Skåne. Således måste här vara ett mera allmänt intresse i fråga än
Stockholms.
Jag har endast velat lemna dessa upplysningar, eftersom jag suttit
i tullkomitén, och har för öfrigt intet att tillägga.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr grefven
och talmannen enligt de yrkanden, som derunder framstälts, proposi¬
tioner, först på bifall till hvad utskottet i nu föreliggande punkt hem¬
stält och vidare på afslag derå, samt förklarade sig anse den senare
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i 26 punkten
af sitt betänkande n:o 10, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
*
Ifrågasatt
tull å ägg-
(Forts.)
Vinner Nej, afslås utskottets berörda hemställan.
N:0 33. 32
Måndagen den 29 April, f. m.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
J a 4o:
Nej — (>4.
27 punkten.
Utskottets hemställan bifölls.
Om restitution 28 punkten.
(tf tull för
fartygsmate- Grefve Strömfelt: Såsom medlem af tullkomitén, ber jag att få
rmlier. yttra några ord till upplysning vid den föredragna punkten. Utskottet
har, såsom herrarne funnit, med anledning af herr Brodins motion om
restitution af tull för fartygsmaterialier kommit till det slut, att ut¬
skottet, då till dess kännedom kommit, att den nu församlade tull¬
komitén är sysselsatt med och inom kort torde till Kongl. Maj:t aflemna
betänkande, huru vida och i hvad mån den inhemska sjöfartsnäringen
skulle kunna upphjelpas genom beviljandet af tullrestitution för far¬
tygsmaterialier och skeppsinventarier, ansett lämpligast, att komiténs
utredning af förevarande invecklade och svårlösta fråga afvaktades, innan
Riksdagen fattade något beslut i ämnet. Utskottet har kommit till
detta slut, derför att utskottet vill först se komiténs utredning, innan
det. föreslår någon Riksdagens åtgärd. Jag skall strax komma till
orsaken, hvarför jag begärt ordet vid denna punkt. Jag måste dock
först yttra något om tullkomiténs arbeten i allmänhet. Tullkomitén
samlades förlidet år på kallelse af finansministern och arbetade hela
hösten strängt, nästan hvar dag i veckan, men måste först företaga mellan-
rikslagen, på befallning af finansministern. Den 22 december inlem-
nade tullkomitén sitt förslag och den 31 december remitterades förslaget
från finansdepartementet till kommerskollegium, för att kollegium och
generaltullstyrelsen skulle afgifva gemensamt yttrande öfver det af
komitén utarbetade mellanrikslagförslaget. Herrarne påminna sig sä¬
kert huru i fjol Riksdagen var angelägen att mellanrikslagen skulle
revideras. Ärendet ligger emellertid den dag som är, således efter
fyra månaders tid, ännu qvar hos embetsverken utan något afgifvet
utlåtande. Reflexionerna öfver och påföljden af att ett embetsverk så
länge upppehåller ett angeläget förslag göra sig sjelfva; jag skall
icke yttra någon egen mening härom; jag har endast velat för kam¬
maren framhålla faktum.
Genast på nyåret 1889 började tullkomitén åter arbeta. Den hade
då flera vigtiga förslag sig förelagda och har aflemnat det ena efter
det andra till regeringen. Dessa arbeten räckte till i mars. Under
tiden kom Riksdagen, och utskottens arbeten begynte; men slutligen
fans en fråga qvar, som tullkomitén ansåg så vigtig, att komitén ar¬
betade derpå om eftermiddagarne och ibland in på nätterna. Det var
frågan om restitution af tull för utländska materialier, använda vid
fartygs byggnad. Tullkomitén inkallade sakkunniga personer från
skeppsvarf och verkstäder i Malmö, Stockholm och Gefle och flera an-
33 N:o 33.
Måndagen den 29 April, f. m.
dra platser. Komitén lyckades slutligen arbeta ut sitt förslag och detta Om restitution
inlemnades den 10 april till regeringen. Den 14 april inlemnade be- af tul1 f°r
yillningsutskottet det nu föredragna betänkandet till kamrarne. Så- ^arr^™a<e'
ledes var verkligen komiténs arbete färdigt och aflemnadt, innan (Fo|,ts )
utskottet aflemnade sitt betänkande. Jag klandrar visst icke utskottet, °' S'
derför att det icke fördröjde sitt betänkande och tog del af tullkomiténs
förslag för att afgifva eget yttrande med anledning af herr Brodins
motion, men jag måste djupt beklaga att så icke skett, ty hvad har
nu inträffat? Jo, att kommerskollegium, som den 12 april mottog
komiténs utredning och förslag från regeringen, nu remitterat det¬
samma till yttrande af skeppsredare och egare af skeppsbyggerier, så
att det icke kommer in och kan afgöras förr än ett år härefter. Hvari
består då det sorgliga häri? Jo, tullkomitén forcerade arbetet af öf¬
vertygelse om frågans ofantliga vigt och angelägenheten af att den
nu blefve afgjord, ty komitén visste, att den nu uppgående konjunk¬
turen för fartygs byggande är beroende på sådana faktorer, att den
måste vara öfvergående. Nästan alla utländska skeppsvarf äro syssel¬
satta med nya fartygs byggande; äfven de svenska hafva fått känning
deraf, ehuru icke på långt när till den mängd, som varfven kunnat
mottaga. Hvarför är denna konjunktur snart öfvergående? Jo, derför
att de stora inkommande beställningarna äro beroende på en mängd
skeppsolyckor, hvarigenom de sjödugliga fartygens antal decimerats de
senare åren. De äro vidare beroende på den uppgående fraktfarten
förlidna år, hvarigenom flere fartyg kunnat sysselsättas, och dertill
kommer en annan omständighet, den nemligen att i hela Europa, och
jag tror äfven i Amerika, man ett par tre år fullföljt den principen
att slopa segelfartyg och i stället bygga lastångfartyg. Men dessa
faktorer försvinna ganska snart, när bekofvet blir fyldt. Då försvinna
äfven de goda konjunkturerna för skeppsbyggeriet. Derför var det,
som tullkomitén ansåg det vara så ytterst vigtigt att få in denna fråga
nu. Den ansåg det vigtigt äfven af ett annat skäl. Då komitén sökt
göra de nya fartygen ej allenast billiga för skeppsrederierna och skepps-
byggerierna, utan på samma gång sökt bereda tillfälle till svenska
materialiers användande, afsåg den äfven att genom billigare och på
samma gång bättre fartyg kunna för rederierna möjliggöra att med
större fördel upptaga konkurrensen med utlandets fartyg i den s. k.
utrikes och transatlantiska fraktfarten. För att herrarne skola få kän¬
nedom om, hvilken betydelse den transatlantiska fraktfarten har för
Sverige, vill jag nämna att af svenska fartyg inseglade frakter deri
utgjort omkring 30 millioner kronor. Hvad skeppsbyggeriernas verk¬
samhet beträffar, så vill jag omförmäla, att 1875 byggdes 82 fartyg
om 16,770 tons, 1884 53 fartyg om 12,489 tons och' 1886 endast 19
fartyg om 3,048 tons. Så hade skeppsbyggeriet gått ned i Sverige.
Då nu komitén tillsatt denna tid, som väl bort vara Riksdagens leda¬
möter förunnad till riksdagsarbete och hvila, så kännes det hardt att
se frågan, som blifvit aflemnad under senare tredjedelen af riksdagen,
undanskjuten ännu ett år och till sina verkningar förlamad. Jag har
blifvit tillfrågad och tillskrifven: hvad har tullkomitén gjort af mellan-
rikslagen? Svenske medborgare tro icke, att den legat fyra månader
Förslå Kammarens Prot. 1889. N:o 33. 3
N:o 33. 34
Måndagen den 29 April, f. m.
Om restitution hos ett embetsverk för att få ett utlåtande, och samma förhållande
af tull för blir det nog med denna fråga. Jag skall icke framställa något sub-
J^riaiter*6' jektivt omdöme med anledning af hvad jag sagt. Jag har, såsom
(Forts ) ledamot af tullkomitén och lifligt intresserad för att Sveriges näringar
må få all den lättnad, hvaraf de kunna vara i behof efter det pålagda
tullskyddet och således äfven att lättnader beredas de svenska skepps-
rederierna, blott velat klargöra, att tullkomitén icke varit anledningen
till dröjsmålet, och jag hemställer, att bevillningsutskottet måtte taga
frågan om hand genom sin motionsrätt. Sedan kan ju Kongl. Maj:t
sanktionera beslutet oförändradt eller ock medgifvas deri göra de än¬
dringar, som kunna anses nödiga.
Herr Reuterswärd: Då jag begärde ordet för att yttra mig,
var det i afsigt att göra det slutpåstående, hvartill den föregående
ärade talarens framställning syftade. Han fann det sorgligt, att be¬
villningsutskottet ej kunnat dröja ännu någon tid med sitt tullbetänkande.
Jag kan emellertid försäkra kerrarne, att utskottet i år haft särdeles
lindrigt arbete och kunnat långt före detta hafva inkommit med sitt
betänkande, men det har dröjt i det längsta i förhoppning att få höra,
huru det förhåller sig så väl med den af grefve Strömfelt omnämnda
frågan som med åtskilliga andra. Detta har icke lyckats utskottet.
Jag vågar dock påstå, att den nu föreliggande frågan är så synner¬
ligen vigtig för våra skeppsrederier och vår sjöfart, att Riksdagen icke
bör underkasta sig att genom ett eller annat embetsverks godtycke få
frågan undanskjuten. Jag beklagar, att statsmagterna icke hafva till¬
räcklig myndighet att kunna ålägga embetsverken samma skyldighet,
som föreskrifves eu komité eller som grundlagen ålägger oss riksdags¬
män, nemligen att inom behörig tid inkomma med förslag öfver gjorda
framställningar. Det är oerhördt, att embetsverken, då deras utlåtan¬
den infordrats, skola kunna taga sig magt att säga: »detta är ej ange¬
läget, det får ligga», och jag instämmer fullkomligt i hvad grefve
Strömfelt härom yttrade.
Deremot vill jag fritaga utskottet från beskyllningen att ej hafva
väntat nog länge med sitt betänkande och jag hemställer till kamma¬
ren, om utskottet, när vi nu hafva den näst sista dagen af april månad,
kunnat taga på sitt ansvar att dröja längre med detta vigtiga betän¬
kande, och kanske ändå icke vunnit något resultat med detta uppskof.
Kammaren är emellertid oförhindrad att återremittera frågan till ut¬
skottet. Ja, kammaren skulle till och med kunna utan vidare bifalla
motionen. Detta senare vore dock icke lämpligt, ty frågan om be¬
stämmande af tull å fartygsmateriel är så betydande, att den icke kan
afgöras i en hastig vändning, utan den tarfvar mycken öfverlägg¬
ning och utredning, innan man kan hoppas att träffa på den rätta
siffran.
Jag begärde ordet äfven derför, att jag från förlidet års häftiga
tullstrider påminner mig, att en ärad talare på stockholmsbänken, som
var en motståndare till tullförslagen, rigtade den förebråelsen mot ut¬
skottet, att det väl sörjt för, att landtbruket, jernhandteringen och
industrierna i allmänhet finge sina tillverkningar skyddade, men skepps¬
farten hade man glömt, ehuru den befunne sig i lika $tort betryck
36 N:0 33.
Måndagen den 29 April, f. m.
som trots någon annan näring och kanske värre. Jag lofvade då från Om restitution
denna plats, att vid första tillfälle, som gafs att gynna denna näring, f luU för_
jag skulle vara den förste att med min röst dertill bidraga. Till följd e’
af herr Brodins motion erbjuder sig ett sådant tillfälle, och när vi nu (i^orts.)
hört, att det eljest kan dröja kanske åratal, innan vi blifva i tillfälle
att besluta i ämnet, är det allt skäl att återremittera denna punkt.
Jag går till och med så långt, att i fall Riksdagen nu beslutade den
föreslagna restitutionen, jag skulle vilja vara med om att undantaga
denna punkt från alla de andra i betänkandet sålunda, att en under¬
dånig skrifvelse afiätes till Kongl. Maj:t med begäran att Riksdagens
beslut i denna del blefve så skyndsamt som möjligt sanktionera*^,
derför att äfven om konjunkturerna nu äro gynsamma, detta förhål¬
lande kan hafva inom fa månader ändrats och att skeppsfarten, som
är en af våra allra vigtigaste näringar, behöfver allt det skydd den
kan få.
Jag anhåller om återremiss af den föredragna punkten.
Herr Wsern: Det dröjsmål, som anses föreligga med afseende på
tullkomiténs omnämnda förslag, har af de båda föregående talarne
blifvit tillskrifvet embetsverkens fel. Embetsverken hafva emellertid
icke till åliggande att hastigt afgifva utlåtanden, utan att gorå detta
grundligt och väl. Detta synes mig framgå af 10 § regeringsformen.
Och om tullkomitén behöft sex månaders arbete för att behandla ett
ärende, synes mig ej mycket underligt, om kommerskollegium och
generaltullstyrelsen derå använda 4 månader. I det sist nämnda af
föreliggande fall hafva embetsverken dessutom haft att afgifva yttrande
rörande tillämpningen af en helt och hållet ny princip, nemligen om
premiering af fartyg. Sådant har hittills varit okändt i vart land.
Angående den skyndsamhet, hvarmed detta utlåtande skulle afgifvits
för att ärendet skulle kunnat behandlas vid innevarande _ riksdag,_ vill
jag nämna, att den dag, som uppgafs vara den sista, inom hvilken
kollegiets utlåtande borde för sådant ändamål inkomma, var samma
dag, på hvilken vi mottogo handlingarne. Om nu herrarne tro, att
embetsverken skulle kunna afgifva sina yttranden i vigtiga frågor inom
några timmar, kan jag endast säga, att jag härutinnan har en annan
mening.
Grefve Strömfelt: Den siste talarens yttrande kan jag icke fatta.
Han sade, att då kommerskollegium fick mottaga handlingarne angå¬
ende föreliggande fråga, borde dess utlåtande hafva varit färdigt inom
några timmar. Detta kan jag icke förstå. Det vore nog ännu till¬
räckligt, om utlåtandet inkomme inom de närmaste dagarne. Men
deraf att kollegiet behöft »skälig tid» till afgifvande af sitt yttrande
följer icke, att det borde behöfva hålla på några månader för att för¬
fatta ett utlåtande öfver af tullkomitén afgifvet förslag, som efter hvad
jag antager icke innehåller mer än 10 å 12 ark. För ötrigt har jag
icke klandrat kommerskollegium, derför att tiden är så långt fram¬
skriden, sedan denna fråga öfverlemnades dit, ty detta skedde den 12
april. Hvad jag sade var, att jag ej kunde förstå, att dess yttrande
N:o 33. 36
Måndagen den 29 April, f. m.
Om restitution rörande mellanrikslagen ännu ej inkommit, fastän ärendet öfverlem-
fartygsmaZ- nades til1 kollegiet redan den 31 december förlidet år.
nalle,-. Deri ärade talaren gaf en origtig uppgift, då lian sade, att på
(Forts.) behandlingen af ett ärende, som tullkomitén arbetat på i sex månader,
borde kollegiet få egna fyra månader. Komitén kunde nemligen icke
börja sitt arbete med mellanrikslagen förr än den 2 oktober, enär
dessförinnan utlåtanden icke inkommit från de gränstullkammare
in. fl. myndigheter, från hvilka komitén infordrat uppgifter. Men från
den 2 oktober till den 22 december har komitén arbetat nästan hvarje
dag i veckan utom torsdagar, då riksgäldsfullmägtige sammanträda,
ofta äfven om eftermiddagarne. Har nu komitén, som består af sju
ledamöter med så olika åsigter, att 3 slutliga förslag blifvit framstälda,
kunnat få ärendet färdigt på mindre än tre månader, förstår jag ej,
hvarför kommerskollegium icke skulle förmått uppsätta sitt yttrande
på långt mindre tid än fyra månader.
I herr Reuterswärds yrkande om ärendets återremitterande an¬
håller jag att få på det lifligaste instämma, under förutsättning att
bevillningsutskottets yttrande kan inkomma före riksdagens slut, ty
att afgöra ärendet utan föregående pröfning anser jag i likhet med
herr Reuterswärd icke gå för sig.
Hvad herr Wsern slutligen talade om, att det här vore fråga om
eu »premiering», vill jag ej inlåta mig på, förr än ärendet förekommer
till pröfning. Man kan visserligen benämna saken hur man behagar,
men för min del anser jag den föreslagna lättnaden icke innebära eu
premiering.
Jag instämmer i yrkandet om återremiss i denna punkt.
Herr Rent erswård: Då jag begärde ordet, visste jag icke, att
den siste ärade talaren ånyo anmält sig. Han sade allt hvad jag tänkt
säga och hans yttrande var fullkomligt korrekt. Tullkomitén har visst
icke så många månader arbetat oafbrutet med denna fråga.
Hur lång tid anser nu kommerskollegium sig kunna hvila på ett
förslag, pa det att dess ledamöter må blifva ense om eu princip? Jag
föreställer mig, att derpå skulle man kunna gå och vänta i åratal, och
huru länge nu än kommerskollegium funderar på saken, kommer Riks¬
dagen att besluta hvad den anser vara rätt, utan att frågan beror på
hvad kollegiet derom tänker. Jag hoppas, att bevillningsutskottet skall
tillstyrka herr Brodins motion, och att Riksdagen skall bifalla den¬
samma utan att afvakta kommerskollegii åsigter i frågan.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grefven och tal¬
mannen, att i afseende på nu förevarande punkt endast yrkats, att
densamma skulle visas åter till utskottet.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till hvad utskottet
i punkten hemstält och vidare på punktens återförvisning till utskottet,
och förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad.
Måndagen den 29 April, f. in.
37 N:0 33.
29 punkten.
Lades till handlingarna.
30 och 31 punkterna.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Kammaren åtskildes kl. 2,31 e. m.
A. von
In fidem
Krusenstjerna.
Första Kammarens Prot. 1889. N:o 33.
4