RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1889. Andra Kammaren. N:o 42.
Måndagen den 29 April
kl. 7 e. m.
§ 1-
Fortsattes öfverläggningen angående Andra Kammarens Andra Korande för-
Tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, (i samlingen n:o 26) i anled- bud mot in¬
slag af vackt förslag om skrifvelse till Kong!. Maj:t rörande för- ocä
bud mot införsel af margarin och oleomargarin samt tillverkning afmargarin
af margarin m. m. m_
Enligt förut gjord anteckning lemnades ordet till (Forte.)
Herr Gfibson, som yttrade: Margarinfrågan har blifvit belyst
dels genom yttranden inom riksdagen förra året, dels genom en
vidlyftig broschyrlitteratur, som jag antager att samtlige denna
kammares ledamöter tagit del af, och jag föreställer mig derför,
att hvar och en redan bildat sin åsigt i ämnet. Men då i dag an¬
förts dels vissa skäl, som fordra bekräftelse och dels andra, som
påkalla bemötande, vill jag yttra några ord. Jag skall dervid und¬
vika att inblanda hvad nämnda litteratur innehåller.
Yid sistlidne riksdag väcktes i Första Kammaren en motion
om margarinförbud, som på sätt och vis öfverraskade de flesta af
oss, i likhet med hvad talaren på malmöbänken äfven erkänt, genom
motionärens upplysningar om den förskräckliga realism som eger
rum beträffande de råämnen som begagnas vid tillverkningen af mar¬
garin. Men en lugnare eftertanke säger oss, att dylika ohyggliga
saker kunna endast förekomma sporadiskt eller undantagsvis, och
man får derför icke mera fästa sig dervid än t. ex. liknande före¬
teelser i fråga om andra artiklar, såsom t. ex. smult, som man dock
icke funnit lämpligt att förbjuda.
Utskottets ordförande nämnde på förmiddagen, i spörsmålet,
huruvida margarin ur helsans synpunkt vore ett skadligt födoämne
eller icke, att detta vore en omtvistad sak. Ja, detta kan nog vara
möjligt, men då svenska läkaresällskapet, som vi icke hafva an¬
ledning misstänka för att fatta origtiga beslut, så grundligt di¬
skuterat frågan, enhälligt kommit till ett resultat i förenämnda
spörsmål som ådagalägger att margarin är ett nyttigt födoämne,
kunna vi väl med förtroende fästa oss vid det uttalande, som af
sällskapet afgifvits. Jag ber de herrar, som icke läst läkaresäll¬
skapets förhandlingar om denna sak, att särskildt genomläsa pro¬
fessor John Lundgrens anförande, hvilket alldeles tydligt ådaga-
Andra Kammarens Knot. 1889. N:o 42. 1
N:o 42.
2
Måndagen den 29 April, e. m.
Hörande för¬
hud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
lägger, huru det går till vid de stora slagterierna i Chicago m. fl.
ställen, och hvaraf man finner att förfalskning af margarin icke:
gerna kan komma i fråga.
Ur nationelekonomisk synpunkt påstår utskottet och många
med det, att vi genom ett margarinförbud skulle skörda vinst, ty
derpå skulle vår smörmarknad i betydlig mån vinna. Så blefve
icke förhållandet, och jag vågar påstå, att man vid sådant reson-
nement stöder sig på falska premisser. Man bedömer nemligen
saken efter andra länders förut vunna erfarenhet vid en tidpunkt,
då i afseende å margarinet existerade en mängd oordnade för¬
hållanden, som numera efter antagande af särskilda margarin-lagar
icke förekomma. Man har här äfven åberopat ett yttrande af den
svenske smöragenten i England, Herr Wedin, så lydande: »Blifver
emellertid icke den ärliga mejerihandteringen kraftigt understödd
och skyddad i denna oärliga kamp med konstsmöret, föreligger stor
fara att jordbruket dukar under». Detta yttrande förekommer i
Herr Adelskölds motion förlidet år. Vid den tid, då detta ytt¬
rande fäldes af Herr Wedin, var detsamma fullkomligt på plats,
enär det måste vara senast afgifvet antingen på hösten 1887 eller
så tidigt på våren 1888, att den engelska margarinlagen, som antogs
i augusti 1887 och trädde i kraft den 1 januari 1888, icke hunnit
komma till fullt praktisk tillämpning. Det är alldeles gifvet, att
vid den tidpunkt, då denna lag skulle träda i kraft, fans i mark¬
naden en ofantlig mängd margarinhaltigt smör, som såldes under
namn af natursmör, och då såg man äfven i engelska tidningarne
att många smörhandlande fäldes till böter för öfverträdelse af den
nya lagen. Numera förekommer detta högst sällan.
Man har äfven häntydt derpå, att smörexportörernas åsigter for¬
dra bekräftelse, emedan de icke lemnat något officiel! uttalande. Jag
trodde icke, att sådant skulle behöfvas, då en af kammarens ledamö¬
ter förklarat, att han vid samtal med dessa exportörer funnit dem
hysa sådana åsigter som talaren på göteborgsbänken upplyste om.
Till den kraft och verkan det hafva kan ber äfven jag få säga, att
jag samtalat med åtskillige smörexportörer, och de hafva uttalat
samma mening, som herr Bratt omförmälde. Jag har slutligen här
i min hand ett papper, afgifvet af en f. d. smörexportör i Göteborg,
som dock numera slutat med nämnda verksamhet och öfverflyttat
till England. Han säger: »om jag vore smörimportör härstädes och
köpte mitt behof från Sverige, skulle det vara för mig alldeles lik¬
giltigt, om det fans inga eller 500 margarinfabriker i Sverige, och
flere härvarande köpmän, med hvilka jag talat, dela mina åsigter».
Vidare yttrade han: »I alla fall tror jag icke att engelsmännen bry
sig om, huru Sverige kommer att afgöra denna fråga». Och så
tillägger han, att »i Scotland, hvarest det finnes 10 å 12 st. fabriker,
hör man aldrig margarinfrågan vidröras». Slutligen yttrar han:
»Jag har ännu ej sett huru stor importen af margarin varit i år,
— nog har den, till följd af den nya lagen, minskats, men förtro¬
endet bland befolkningen till varan har icke rubbats, i synnerhet
som qvaliteten numera är mycket god. Margarin noteras på alla
marknader precis på samma sätt som smör».
Måndagen den 29 April, e. m. 3
Ordföranden i utskottet, nämnde också, att, om en del hand¬
lande sålde margarin och smör om hvarandra, så ginge allmänhe¬
ten hellre till en bod, der margarin icke funnes. Jag tror icke,
att förhållandet är sådant i England. Samma köpman, som der
säljer margarin, säljer äfven smör, och engelsmännen fråga alls icke
efter, om det finnes margarin eller icke i den bod, der smör för-
säljes, ty de anse sig fullkomligt skyddade genom den lag de i
detta hänseende stiftat.
Han yttrade också, att margarinblandadt smör förekom i Eng¬
land i lika stor skala nu som före lagens införande. Det förekom¬
mer visserligen rätt mycket butterin, men denna artikel säljes icke
såsom smör, utan under rubriken margarin.
Utskottet nämner, att åtskilliga af Nordamerikas förenta stater
beslutit införa margarinförbud. Ja, detta kan ju vara rigtigt, men
utskottet hade också bort veta, att åtskilliga stater upphäft detta
förbud, emedan ’ detsamma i praktiken visat sig omöjligt att vid-
magthålla. Om vi se till, hur det förhåller sig med smörfrågan i
det enda land i Nordamerika, der margarinförbud existerar, nem¬
ligen Canada, så finna vi, att England icke vill köpa dess smör,
emedan det är af så dålig beskaffenhet, att det knappast noteras.
Detta är ett praktiskt bevis för, att margarinförbud icke befordrar
smörmarknaden.
Margarinet är för sjöfarten ett ganska vigtigt födoämne. Det
håller sig, såsom vi veta, mycket längre än vanligt smör, härsknar
icke så fort och angripes icke så lätt af bakterier. Det är således
af stor vigt för skeppsrederirörelsen och användes derför också rätt
mycket på handelsfartyg.
Det har här sagts, att ett bifall till utskottets förslag skulle
vara en stor orättvisa mot de mindre bemedlade. Jag hyser sam¬
ma åsigt och tror att vår arbetarebefolkning skulle taga ganska
illa vid sig om vi nu toge detta steg. Jag har varit i tillfälle att
granska försäljningen af margarin i en mindre bod i närheten af
en större arbetarebefolkning och har dervid funnit, att, under det
att under år 1888 i denna bod försåldes ingen margarin, men der¬
emot 900 kg. smör, så skulle, om man lägger den förbrukning, som
egt rum under detta års första månader, till grund för den kon¬
sumtion, som i år kan väntas, åtgången af smör och margarin till¬
sammans växa med mer än 300 procent på ett år.
Utskottet har sökt visa, att prisskilnaden mellan margarin och
smör här i landet är ytterst obetydlig. Men utskottet har dervid,
enligt mitt förmenande, beräknat alldeles för högt pris på marga¬
rinen och icke tagit hänsyn till den stora förtjenst, som minuthand¬
landena hafva på denna vara. De räkna sig nemligen efter ut¬
skottets prisuppgifter till godo icke mindre än 28 procent i ren vinst.
Skulle nu ett tillverkningsförbud komma till stånd, så har
utskottet på samma gång erkänt, att man icke kan kontrollera,
huruvida margarin finnes inblandadt i smöret, då margarinhalten
understiger 15 procent, det vill säga att man icke kan kontrollera
importen af margarin. Jag finner det ganska olämpligt att förbjuda
tillverkningen, då man icke lian förhindra importen.
N:o i‘2.
Rörande för¬
hud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
N:o 42.
4
Måndagen den 29 April, e. m.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
eif margarin
7ii. m.
(Forts.)
Det förefaller mig, som om det enda sättet att lösa denna
fråga vore att införa en lag, som innehölle stränga straffbestäm¬
melser för förfalskning af natursmöret med margarin. Böterna en-,
ligt den engelska, lagen äro: första gången högst 20 p. stork, andra
gången dubbelt så mycket och tredje gången 100 p. sterl. Om
sådana böter komme till stånd äfven här, så skola vi undgå faran
för sådan förfalskning, att margarinhaltigt smör skulle säljas under
benämning vanligt smör.
Jag har så noga jag kunnat granskat den af herr Nilsson af-
gifna reservationen och icke kunnat finna annat än att han anmärkt
alla de iakttagelser, som behöfvas för åstadkommande af en sådan
lag som den engelska, men anser att utskottet bör närmare granska
den. Om derföre betänkandet återförvisas till utskottet, så kan
det ju vara möjligt, att utskottet åvägabringar ett förslag i det syfte
reservationen angifver.
Jag får derföre för min del anhålla att betänkandet återför¬
visas till utskottet för förnyad behandling.
Vidare anförde:
Herr Lönegren: Jag undrar alldeles icke på, att alla de inom
kammaren och riksdagen, hvilkas intressen beröras af mejerihand-
teringen inom vårt land, också äro angelägna om att det svenska
smöret måtte på afsättningsorterna i utlandet bibehålla den goda
kredit, som det i allmänhet hittills åtnjutit, och derigenom också
hållas uppe i högsta möjliga pris, äfvensom att dessa personer äro
benägna för kraftiga åtgärder för att nå ett sådant mål och att de
således också äro mot margarinet såväl hvad angår tillverkning
deraf inom landet som import af denna vara från utlandet. Det
kan heller icke förnekas, att smörfrågan är af stort allmänt intresse,
enär det gäller en exportartikel, hvars värde under de senare åren
uppgått till 20 ä 30 millioner kronor årligen. Denna fråga bör
derför också med största omsigt behandlas och grundligt skär¬
skådas från alla sidor både för och emot, innan den afgöres.
För egen del skall jag icke tillåta mig yttra något om smör¬
industriens ändamålsenliga skötande och dess utsigter för framti¬
den eller om konkurrensen i utlandet mellan konstgjord! och äkta
smör. Detta tillhör de sakkunnige. Jag vill blott yttra mig om
en bestämmelse i det föreliggande förslaget, hvilken jag anser be¬
tänklig i fråga om tillämpningen, och på hvars innehåll jag anser
mig pligtig att fästa kammarens uppmärksamhet. Denna bestäm¬
melse innehålles i 3:dje mom. af utskottets förslag, deri hemställes,
»att Biksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att vara.,
som under namn af smör af mjölk eller grädde i landet införes,
skall innan den från tullverket utlemnas till importören, af sak¬
kunnig person undersökas för utrönande att varan icke innehåller
andra fettämnen än mjölkfett». Detta innebär naturligtvis, att allt
smör, som från utlandet inkommer till Sverige, skall, efter tull¬
behandlingen och innan det utlemnas, kemiskt undersökas för ut¬
rönande af dess innehåll. Det innebär tillika, att hvarje häri skall
Måndagen den 29 April, e. m.
5
>T:o 42.
undersökas, ty man kan vid sådan anbefald undersökning icke lita Hörande för-
på ett s. k. generalprof. Smöret är en vara, beträffande hvilken
man icke ens på kemisk väg kan få, vis å vis margarin, fullkorn- tilherknina
lig visshet om hvad den innehåller, och derför kan man icke af margarin
heller dervidlag lita på ögonens vitnesbörd. Nu är att märka, att m. in.
förtullning af tullpligtige varor, således äfven af smör, är medgif- (Forts.)
ven icke blott på de större handelsplatserna, utan i hvarje stapel¬
stad, den må vara huru obetydlig som helst; och det förefaller mig
mycket troligt, att man på många af dessa platser icke skall kunna
erhålla personer, som äro nog sakkunniga och lämplige att utföra
sådana undersökningar som utskottet här föreslagit. Men dertill
kommer, att sådan förtullning äfven är medgifven vid alla tull¬
platser på gränsen mot Norge, der, såsom kammarens ledamöter
lätteligen kunna inse, någon smöranalys icke kan åstadkommas,
då hela personalen der utgöres af en eller tvenne gränsridare.
Der är dock undersökning af margarin kanske mest nödvändig,
ty af statistiken se vi, att en betydlig del eller nära hälften af
margarinimporten inkommit från Norge och blifvit förtullad vid
dessa gränsstationer. Men äfven på de större platserna, der någon
brist på undersökningsmän ej torde vara att befara, skulle den
föreslagna undersökningen dock säkerligen medföra stora svårighe¬
ter för smörimportörerne. Smörimporten till vårt land kommer till
större delen från Finland till Stockholm och de norrländska ham-
narne, och den bedrifves dels med ångbåtar i regulier fart dels
med segelfartyg och båtar. Med de förra, ångfartygen, inkomma
om hösten stora partier på en gång och ofta 400 å 500 kärl med
en lägenhet, och är det ingalunda ovanligt, att öfver 1,000 kärl
hit inkomma under en vecka. Medan nu hafva klagomål hos tull¬
styrelsen anförts deröfver, att det importerade smöret icke tull-
behandlas så skyndsamt som importörerna önska och att varan för
länge uppehälles, innan den kan magasineras på lämpligt sätt, och
denna vara är, såsom vi veta, ganska ömtålig. En viss tid måste
naturligtvis åtgå för tullbehandling, afvägning, för kärlens stört¬
ning för utrönande af tharan o. s. v., och importörerna klaga,
att varan derigenom löper risk att förstöras. Tullstyrelsen har,
för att så mycket som möjligt tillmötesgå trafikens anspråk, för
de större importörerne, som ega magasin vid skeppsbron, gjort
det medgifvandet, att smöret under tullbevakning får föras till
magasinen och att tullbehandling der må ega rum. De mindre
partierna åter, som säljas från fartygen, tullbehandlas genast
vid ankomsten och bibehållas ombord till dess de kunna afytt-
ras. Men huru skall man kunna reda sig nu, om hvarje af
dessa smörkärl skall kemiskt undersökas, och huru skall man för¬
vara dessa smörqvantiteter under den tid, som nödvändigt måste
åtgå för undersökningen och äfven sedan, ifall anmärkning göres
eller tvist uppstår, och varan måste qvarhållas? Tullverkets lo¬
kaler, som äro afsedda för tullbehandlingen af inkommande varor,
icke för att magasinera dem, skulle omöjligen vara tillräckliga för
sådana upplag, som här skulle komma i fråga, och de äro dessutom
ej för ändamålet lämplige. Och om sådana svårigheter skulle vara
N:o 42.
Börande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
eif margarin
in. in.
(Forts.)
6 Måndagen den 29 April, e. m.
att förvänta här i hufvudstaden, huru skall det då blifva i de
mindre städerna, från Haparanda till Gfrislehamn, och huru vid
gränsstationerna mot Norge? För mig ser det mycket mörkt ut
att kunna tillämpa eu sådan bestämmelse som den föreslagna.
Sedan kominer en annan fråga, nemligen den om kostnaderna,
hvilka ingalunda blifva obetydliga och hvilka tungt skulle drabba
såväl importörerne som troligen äfven staten. I det af åtskilliga sak¬
kunniga personer på uppdrag af chefen för civildepartementet af-
gifna förslag till förordning angående försäljning och tillverkning
af margarin föreslås kostnaden för undersökning af ett ensamt prof
till 4 kronor, för undersökning af två samtidigt aflemnade prof till
8 kronor och för undersökning af hvarje prof utöfver de två första, då
flere prof samtidigt inlemnas, till 2 kronor. För ett parti på några
hundra kärl skulle alltså undersökningen kosta 500 å 600 kronor.
För de mindre partien, som inkomma med skeppare, landtman och
andre, vanligen med mindre qvantiteter i hvarje kärl, skulle kost¬
naderna blifva proportionsvis ännu större, samt öfverstiga tullaf-
giften; och jag fruktar att denna import skulle genom så dryga
omkostnader helt och hållet omöjliggöras.
Och hvad blir resultatet af undersökningen? Månne någon
trygghet mot margarinet? Nej, ingalunda. Alla vetenskapsmän
och auktoriteter, som yttrat sig i frågan, hafva samstämmigt för¬
klarat, att smör kan vara tillsatt med 15 ä 20 procent margarin,
utan att detta kan genom kemisk analys upptäckas. Detta förhål¬
lande är enligt min uppfattning den svagaste punkten i förslaget,
ty den frågan tränger sig med allt skäl på hvar och en: hvartill
skall en undersökning af smör tjena, då man icke derigenom kan
komma under fund med hvilka ingredienser ingå i smöret, då man
icke kan få någon visshet om att margarin deri icke finnes och
således målet med undersökningen icke vinnes.
Jag skall för min del icke framställa något yrkande. Men
jag har ansett mig pligtig både för kammarens och för min egen
skull att framställa mina dubier i afseende på tillämpningen af
o:dje momentet. Den kontroll å smör som i detta fall är af nöden
och som kan så anordnas, att den blir praktiskt utförbar och för
ändamålet verksam skall jag gerna vara med om; men jag kan
icke gilla sådana bestämmelser, som skola åstadkomma för¬
lust och utgifter för den lofliga och ärliga handeln med smör, utan
att något dermed uträttas, utan att det man vill vinna för det all¬
männa bästa derigenom ernås. Jag tror att sådana bestämmelser
som de föreslagna skola verka såsom importförbud för smör och
ett importförbud för en sådan vara kan jag icke vara med om.
Herr Bengtsson i Gullåkra: Att den fråga som nu är
under debatt är en vigtig fråga, derom äro vi nog alla temli-
gen ense, likasom vi alla torde vara ense om nödvändigheten af
ett lagstadgande, som icke blott skyddar konsumenterna af smör
mot bedräglig handel med denna vara, utan äfven skyddar den ut¬
ländska marknaden för en af jordbrukarnes förnämsta exportartik¬
lar, nemligen smöret. Men oaktadt vi så tillvida äro öfverens om
>:o 42.
Måndagen den 29 April e. m.
målet, äro vi icke desto mindre af olika åsigter i fråga om vinnan- Börande för-
■det af detta mål. En del af kammarens ledamöter, som uttalat ocT
.sig i frågan, har yttrat att man ej bör förbjuda margarintillverk- tillyxning
ning, att detta är eu nyttig näring, som på allt sätt skall uppmun- af margarin
tras och skyddas, under det andra anse att vår mejerihandterings in, in.
framtida existens hotas med undergång, om ej eu nöjaktig kontroll (Förta.)
i afseende på margarinet och dess tillverkning åstadkommes. För
min del tror jag icke att man kan uppnå målet för vårt gemen¬
samma sträfvande eller ett fullt betryggande skydd_ för vår mejeri¬
näring, om vi icke helt och hållet förbjuda margarinets tillvaro i
landet. Att lagstifta i annan rigtning — och föreskrifva kontroll
vid tillverkning, export och försäljning tjenar enligt mitt förme¬
nande till ingenting.
Andra länders erfarenhet visar också nogsamt, att man ej på
den vägen kan erhålla ett tillfredsställande resultat. _ Inom tyska
riksdagen till exempel har det åtskilliga gånger blifvit framhållet,
hurusom i Tyskland, hvars relativt stränga margarinlag förbjuder
■all blandning af naturligt smör och konstsmör,_ visat sig, att lagen
ingalunda förmått stäfja de bedrägerier, som, till följd af den vinst
de föra med sig, såväl i handeln som vid fabrikerna, äro så fre¬
stande. I en af Tysklands förnämsta tidningar (Berliner Markt-
hall Zeitung) säges det, att fabrikanter och handlande hafva täflat
•om att uppfinna nya medel att kringgå den förhatliga lagen, och
de hafva fullkomligt lyckats i sina bemödanden. Och i en annan
tysk tidning (Eisenbahn Zeitung) skrifves den 20 februari i år:
»Bättegången mot smörförfalskarne i Altona antager ganska bety¬
dande dimensioner. Huru stora qvantiteter blandningssmör, som
sålunda blifvit tillverkade, framgår af den edsvurne räkenskaps-
granskaren Fromms undersökningar, hvilken uträknat, att ensamt
en af förfalskarne för detta ändamål förarbetat 30,000 kg. margarin».
Hvad värde för öfrigt dessa af många så beprisade kontroller hafva,
finna vi lätt af egen erfarenhet, om vi tänka oss något tillbaka.
Huru mycket beprisades ej den af Kong! Maj:t utfärdade nådiga-
förordningen af den 2 oktober 1885 angående kontroll vid handel
med margarin. Men, mine herrar, hvilka storverk har denna för¬
ordning egentligen uträttat? Det var eu lång tid, som man knap¬
past såg till någon af de i denna lag anbefalda skyltarne vid för¬
säljningslokalerna, och helt få brott mot densamma hafva blifvit
Åtalade. Och dock äro vi väl temligen ense om att åtskilliga tu¬
sental kilo margarin under denna tid blifvit försålda såsom äkta
smör. Och hvad säger man nu om denna lag? Jo att den är all¬
deles otillräcklig, ja, till och med att den duger till platt intet, och
vi kunna vara förvissade att så äfven skall blifva förhållandet med
■en ny kontrollagstiftning.
Det har äfven blifvit sagdt, att man skulle kunna förekomma
lagens öfverträdande genom införandet af mycket stränga straffbe¬
stämmelser. Ja, detta kan möjligen till en del lyckas, men jag
tror likväl, att vi äfven här vid lag kunna hemta en motsatt er¬
farenhet från utlandet. I Frankrike till exempel, der eu _ mycket
sträng lag finnes införd, har det dock inträffat, att åtskilliga per-
N:o 42.
Måndagen den 29 April, e. m.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. in.
(Forts.)
soner, sedan_ de flera gånger försålt smör blandadt med 25 å 40 %.
margarin, blifvit dömda till 3 månaders fängelse, 3,000 francs böter
och dertill fått sina stora lager, uppgående till 20 å 30,000 kilo,
konfiskerade, hvilka stora qvantiteter varit färdiga att utsläppas i
marknaden naturligtvis till fromma för arbetarne och de mindre
bemedlade.
Bland de många skäl, som så ofta anförts mot ett totalt för*
bud mot all margarin, hvilket förbud man anser vara allt för radi¬
kalt, äro förhållandena i Holland, hvilka, såsom man förmenar,
skulle visa att detta land haft mer gagn än skada af margarin¬
fabrikationen. Generalkonsuln Juhlin-Dannfelt, som af svenska
Regeringen fick i uppdrag att studera de holländska förhållandena
i detta hänseende, har efter uppdragets utförande utgifvit en brochyr
öfver de iakttagelser han sålunda gjort. Att denna brochyr är ett
väl skrifvet arbete, medgifver jag villigt, men det må på samma
gång tillåtas mig att uttala den mening, att mig synes den hafva
tillkommit för att. helt och hållet blanda bort saken och ingifva
oss den föreställningen att ingen fara föreligger för vår mejeri-
handtering och smörexport. Ty det är i sanning klena skäl för¬
fattaren anför för sina åsigter, i synnerhet då han på sidan 30 i
sitt arbete. påstår, »att ett förbud mot import och tillverkning af
margarin . icke allenast skulle skada konsumenten, utan jemväl
skulle blifva till stort men för en fortgående utveckling af vårt
lands mejerinäring, hvilken skulle förlora den vigtigaste drifijedern
att fullkomna sig i yrket, — ifall vi ej behålla konstsmöret såsom
konkurrent». Detta är i sanning ett uttalande så märkligt att det
borde hafva tryckts med fetstil. Jag hoppas dock, att de verkliga,
vännerna, af vår mejerihandtering icke af dylikt nonsens skola låta
bedåra sig. Jag tror också att man ej bör sätta allt för stor lit
till författarens auktoritet och egen erfarenhet i detta fall, ty han
har sjelf erkänt att han grundat sitt omdöme i denna fråga på de
upplysningar han inhemtat från personer i Holland.
På sid. 12 säger författaren: »Såsom var att motse, har denna
fråga, framstäld under mitt besök i Holland till personer af olika
samhällsklasser, besvarats allt efter de olika intressen, de tillfrå¬
gade representerat. Under det att sålunda de i nämnda industri
direkt eller indirekt intresserade framhållit dess stora nationaleko¬
nomiska betydelse, såsom beredande tillgång till ett billigt närings¬
medel, åt den. mindre bemedlade delen af befolkningen; det ofant¬
liga bidrag till landets handelsomsättning den lemnat; den fördel
äfven för jordbrukaren som den betydliga förbrukningen af mjölk
såsom råämne vid denna tillverkning medfört, i det för denna be¬
talts. vida högre pris än som dessförinnan genom mjölkens förar¬
betning till smör och ost kunnat beräknas, — att, såsom varit att
förutse, en ny industri, så nära berörande en af ålder redan be¬
fintlig och som så hastigt inkräktat på dennas afsättningsområde,
icke kunnat undgå af yrkesafund och fördom föranledda anfall,
hvilkas grundlöshet dock numera torde ligga i klar dager för hvar
och en, som egnat denna fråga opartisk uppmärksamhet» etc. Förfat¬
taren anser sig således handla alldeles opartiskt, då han grundar
Måndagen den 29 April, e. m.
9
N:o 42.
sitt omdöme på margarinfabrikanternas upplysningar, utan att fästa
det ringaste afseende vid natursmörproducenternas och andra per¬
soners utsago. A sidan 13 erkänner dock författaren, att »äfven
af fullt opartiska, utanför frågan stående personar bär framhållits,
hurusom otvifvelaktigt Hollands landtbruk ur nationalekonomisk
synpunkt lidit skada af margarinindustrien». Mig synes detta ut¬
talande hafva den största betydelse, och jag tror, att författaren
hellre bort grunda sitt omdöme derpå än på fabrikanternas utsago.
Men måhända har det icke haft sig så lätt att vara opartisk, som
författaren velat låta påskina.
Ett annat skäl, som herr Dannfelt anfört för att bevisa det
konstsmöret ej varit till skada för Hollands jordbruk, är då han
på sid. 15 visar, att Holland år 1873 exporterade endast 16,000,000
kg. smör, men år 1886 70,945,000 kilo. Ja, medgifvas måste, att
detta är en betydlig ökning af exporten. Men forska vi vidare
efter upplysningar i denna broschyr, finna vi på sid. 8, att Hol¬
land sistnämnda år importerade 36,750,000 kg. oleomargarin. Dra¬
gés denna import från exporten för nämnda år, hvilket man na¬
turligtvis måste göra, så vida man vill hafva den rätta siffran för
exporten, så återstå blott 34,195,000 kg. eller ungefär dubbelt så
mycket margarin och natursmör tillhopa som det under år 1873
exporterade rena smöret — ty det är att märka, att 1873 fans ej
någon nämnvärd fabrikation af konstsmör i Holland. Författaren
säger sjelf å sid. 7, att den första fabriken för tillverkning af
margarin i stort anlades år 1873. Skulle man vidare sätta tro till
hvad försvararne af margarintillverkningen påstå, så blifva Hol¬
lands fördelar ännu mindre. Under debatten i Första kammaren
vid förra årets riksdag yttrade generalmajor Björnstjerna, att Hol¬
land årligen införskref en stor del kondenserad mjölk från Schweiz
samt att en hel mängd af det finaste danska smöret inköptes till
margarinfabrikerna i Holland. A sid. 15 i brochyren säger också
herr Dannfelt sjelf, att Hollands import af smör stigit från en till
fem millioner kilogram. Tager man nu äfven denna import med
i räkningen, så ser det sannerligen klent ut med de holländska
jordbrukarnes fördelar, och man kan icke gerna med skäl påstå,
att de gjort några lysande affärer genom margarinfabrikernas upp¬
komst, utan tvärtom.
Men hvad vilja då egentligen vännerna af vår margarintill¬
verkning? _ Jo, att jordbrukarne skola helt och hållet upphöra med
sin mejerirörelse och sälja mjölken till margarinfabrikerna. Jag
ber att här få anföra ett yttrande i den rigtningen af generaldi¬
rektör Almén under fjolårets debatt i Första kammaren. »Min öf¬
vertygelse är», sade han, »att den tid snart kommer, då det ej lö¬
nar sig att göra smör, och hvad skola vi då göra af mjölken? Ju
förr man derför kastar sig på margarintillverkningen, dess bättre
är det.» Jag får säga, att jag finner detta yttrande ganska besynner¬
ligt. Men i motsats till herr Almén tror jag icke att detta vore
lyckligt, ej heller att jordbrukarne äro hågade för en sådan om¬
kastning af sin mejerihandtering, för så vidt de ej likasom hollän-
darne blifva tvungna att göra en dygd af nödvändigheten. Då vi
Hörande för-
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. in.
(Forts.)
N:o 42.
10
Måndagen den 29 April, e. m.
Körande för¬
hud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. in.
(Forts.)
emellertid nu liunnit den ståndpunkt på mejerihandteringens om¬
råde, att vårt smör allt mer och mer vinner i anseende i utlandet,
vår export deraf årligen ökas .och vi snart med fördel kunna
uppträda och täfla på verldsmarknaden till och med med dan-
skarne, lins det då någon rimlig anledning för jordbrukare att med
ens rymma fältet, afsåga sig fördelare af flera års träget arbete och före¬
taga en dyrbar omorganisation af vårt jordbruk och våra ladugår¬
dar? Och hvarför allt detta? Jo, för att lemna lönen för vår möda
och våra sträfvanden i kapitalisternas och konstsmörfabrikanternas
händer!
Innan jag slutar, ber jag att få göra ett par erinringar emot
herr Husbergs uttalande i den broschyr i margarinfrågan, som
blifvit utdelad till kammarens ledamöter. Han säger deri på sidan
7: »Men om, såsom ostridigt är, margarinet icke med fördel kan
uppträda i täflan med det finaste smöret, så har deremot det sämre
smöret i margarinfabrikatet en mycket svår konkurrent, för att
icke säga en tuktomästare. I motionerna finnes härom visserligen
ingenting antydt, men jag tror nästan, att jag icke mycket felar,
om jag antager, att frågans allra ömtåligaste moment är att finna
just i denna omständighet. Man önskar att åt alla dessa små jord¬
brukare, som icke hafva några uppköpsmejerier i sin närhet eller
som finna deras anlitande obeqvämt, söka bevara det hittills inne-
hafda monopolet att till oskäligt högt pris kunna på den inhem¬
ska marknaden afsätta ett smör, som, tillkommet efter en mycket
primitiv beredningsmetod, icke kan rubriceras högre än såsom tertia
vara.» Ja, jag undrar just, om herr Husbergs beredningsmetod
eller hans införskrifna råämne kan frambringa ett smör, som är
mer lämpligt till föda, än det som tillverkas af de mindre jordbru-
karne. För min del föredrager jag det senare och herr Husbergs fina
vara skall gerna få stå orörd af mig, för så vidt jag kan akta mig
för den.
Vidare säger herr Husberg på sidan 8: »I hvad män det näst
ofvan antydda förhållandet med de mindre jordbrukare må kunna
hafva varit bestämmande för den af motionärerna antydda stora
samstämmigheten i hushållningssällskapens beslut, tilltror jag mig
icke att 'afgöra. Med all aktning för dessa korporationers foster¬
ländska sträfvanden, äfvensom med vederbörlig uppskattning af de
allmänna insigter rörande jordbruksnäringens kraf, som inom dem
finnas representerade, torde dock i denna speciella fråga, som klöf¬
ver en alldeles speciel sakkännedom, ett icke allt för stort afse¬
ende kunna fästas å den samstämmighet, som motionärerna fram¬
hålla.» Hetta är i sanning ett ganska öfvermodigt uttalande, då
margarinfabrikören vill frånkänna rikets samtliga hushållningssäll¬
skap alla insigter rörande jordbruksnäringens kraf i denna fråga.
— Och till sist å sid. 9. »Hade komiterades sakkunskap stått
pluraliteterna inom de 21 hushållningssällskapen till buds, skulle
måhända i mer än ett af dem beslutet blifvit ett annat, helst om
de derjemte fått vara oberörda af sådana obehöriga påtryckningar,
som nu senast kommit i dagen och som ådragit sig en lika all¬
män som obehaglig uppmärksamhet.»
Måndagen den 29 April, e. m.
11
N;ö 42.
Hvad herr Husberg här åsyftar med obehöriga påtryckningar,
vet jag icke. Mig åtminstone är det alldeles obekant. Men det
förefaller mig som om det gamla ordspråket, att »man skall icke
tala om rep i hängd mans hus», här vore på sin plats. Jag vet,
som jag nyss nämnde, icke hvad det är för påtryckningar han
åsyftar, och jag vet icke heller om herr Husberg sjelf utöfvat nå¬
gra påtryckningar. Men hvad jag vet och säkert känner, det är
att herr Husberg under förra riksdagen några dagar före denna
frågas afgörande ganska mycket uppehöll sig härutanför i samman-
bindningsbanan. Härmed vill jag icke säga att han utöfvade nå¬
gra påtryckningar. Men då han sjelf utslungat det otydbara ordet
påtryckningar mot så många 'personel’, så är det icke för mycket
att äfven denna omständighet blifvit påpekad här.
Hvad för öfrigt beträffar komiterades sakkunskap, som herr
Husberg åberopat, så synes det mig som om det skulle vara ganska
svårt att kunna grunda sitt omdöme derpå. Ty hvad de två komité-
ledamöter-na angår, ser det ut, som om de kunde lika lätt byta om
åsigter som vistelseort. De hyste nemligen dessa två åsigter
som stodo i rak strid mot deras senare ståndpunkt i denna fråga,
kort innan de reste upp till Stockholm.
Uti det till herr statsrådet och chefen för kongl. civildeparte¬
mentet öfverlemuade förslaget till förordning, angående försäljning
och tillverkning af margarin hafva komiterade i sin ingress sagt:
»Såsom af åberopade förslaget framgår, hafva vi icke ansett oss
kunna tillstyrka vidtagande af sådana lagstiftningsåtgärder, hvar¬
igenom margarinindustrin skulle komma att inom landet helt och
hållet undertryckas. Att, såsom en ganska allmänt omfattad me¬
ning inom senast församlade riksdag åsyftade, stadga förbud mot
tillverkning och försäljning af margarin skulle nemligen, enligt
vårt förmenande, icke allenast innebära en orättvisa mot de mindre
bemedlade befolkningsklasserna, för hvilka margarinen, om den på
rätt sätt beredes, på grund af prisbillighet och näringsvärde utgör
ett särdeles lämpligt födoämne, utan äfven, då varan synes erhålla
eu allt större betydelse på verldsmarknaden, vara en ur ren eko¬
nomisk synpunkt oklok åtgärd. Så vidt vi hafva oss bekant, är
det för öfrigt endast i Canada och några af Nordamerikas förenta
stater, som ett förbud af ifrågavarande slag kommit till stånd.»
Huru dessa två komitéledamöter kunnat underteckna ett sådant
förslag till chefen för civildepartementet är, som jag nyss nämnde,
ganska obegripligt, till följd af de åsigter de hade i frågan förut.
Den ene af komiteledamöterna, löjtnant von Hofsten hade nemli¬
gen kort förut i en motion, som han ingifvit till Skaraborgs läns
hushållningssällskap, uttalat sig i en helt annan rigtning, dervid
han, sedan han omständligt redogjort för de framsteg, som den
svenska inejerihandteringen gjort, yttrade: »I samma grad som
detta allt är glädjande, är det så mycket mera vemodigt förnimma,
huru vår blomstrande smörindustri nu hotas af en mägtig fiende.
Denna fiende är margarintillverkningen.» På samma gång föreslog
han i motionen att Skaraborgs hushållningssällskap måtte ingå till
Kongl. Maj:t med anhållan, att förbud måtte utfärdas mot import och
Börande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverlming
af margarin
m. m.
(Forts.)
N:o 42.
12
Måndagen den 29 April, e. m.
Hörande för¬
hud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
tillverkning af margarin samt om kontroll och allt möjligt. Ja,
han gick ännu längre. Han föreslog Skaraborgs hushållningssäll¬
skap att till samtlige hushållningssällskap i riket utfärda en in¬
bjudan och uppmaning att ingå till Kongl. Maj:tmed en skrifvelse
i nämnda syfte.
Den andre komitéledamoten, professor Vinberg vid Alnarps
landtbruksinstitut i Skåne, skref i sin tidskrift för landtman —
hvilken tidskrift till en del utgifves på hushållningssällskapets
bekostnad — någon tid innan han reste upp till Stockholm, föl¬
jande: »Frågan om det är statsekonomiskt rigtigt och klokt att
tillåta försäljning eller tillverkning af s. k. konstsmör, en produkt
afsedd att likna gräddsmör, men hufvudsakligen beredt af andra
ämnen, står f.. n. på dagordningen i alla länder, der boskapssköt¬
sel och mejerihandtering något betyda, och nästan öfver allt har
man funnit denna affär betänklig samt nödigt att mer och mer in¬
skränka densamma. Och med rätta — tv här föreligger eu industri,
som i sjelfva verket öppet utvecklar förfalskningens fana. Konst¬
gjorda _ gödningsämnen eller foderämnen hafva t. ex. ingen som
helst likhet med naturprodukterna, och afse ej att dermed förblan¬
das.» —- — — Och vi måste derför »sedan frågan nu något plöts¬
ligt blifvit stäld till allmänhetens dom och Riksdagens afgörande,
med glädje helsa detta uttalande», — om förbud —, »samt uttrycka
den förhoppning, att Riksdagen allvarligt måtte beakta denna an¬
gelägenhet». — — — Och då vi ej heller beröfva »vårt land eller
vår arbetande befolkning något genom att utestänga denna vara»
tillägger han, »oafsedt konstsmörets tvifvelaktiga värde i hygieniskt
afseende, som lian göra dess förbud till en verklig välgerning, kunna
vi utan all fråga med lätthet förse oss sjelfva med vårt behof af
smör, då vi såsom bekant ega dubbelt så många kor som Danmark,
men exportera föga mer än hälften så mycket smör, af hvilket för
öfrigt en hel del på grund af sin ordinära beskaffenhet helst aldrig
borde lemna vårt land och ej heller gjorde det, om lämplig mark¬
nad funnes hemma. Hvad särskildt arbetarne angår, hvilkas behof
tyvärr numera allt för ofta framskjutas såsom agitationsmedel, och
som kunna framställas såsom lidande af förbud mot ett billigt fö¬
doämne, så påstå vi bestämdt, att deras intresse af ett dylikt för¬
bud snarare befrämjas. En arbetare begär aldrig att få köpa konst-
smör, och kunna vi hindra att han bedrages —• hvilket äfven med
den strängaste lagstiftning säkerligen blir omöjligt — samt åstad¬
komma, att han till samma pris som konstsmör, erhåller ordentligt
natursmör, då han begär sådant, så tro vi att man gjort honom en
verklig tjenst dermed. Frågan är nemligen ej att förbjuda honom
använda »renad talg» till husbehof, ty den kan man köpa billigare
utan några värdelösa inblandningar. Se vi närmare till, så skola
vi snarast finna att de enda intresserade förbrukarne af konstsmör
äro —_ Testamentera a, stora och små, och på dem hänger i san¬
ning ej landets välfärd.» — — — »Då denna fråga nu verkligen
skall till afgörande i vårt land företagas», — det är hans egna ord
—, »kunna vi på grund af det anförda icke underlåta att uttala
den bestämda åsigt, att ett absolut förbud emot konstsmör aldrig
Måndagen den 29 April, e. m. IB
med mindre olägenheter eller under gynsammare förhållanden än
nu kan utfärdas, och då vi måste betrakta detsamma såsom en
skäligen onyttig och genom sitt särskilda framträdande för vår vig-
tigaste näring bestämdt _ förderflig produkt, måste vi på vår fana
skrifva: »Rent land! Ovilkorligt förbud för införsel och tillverkning
af konstsmör.»
Som herrarne nu se af detta, som jag tagit mig friheten att
framhålla, hade dessa två herrar betydligt andra åsigter, innan de
reste upp för att blifva komitéledamöter.
En af utskottets ledamöter har af en föregående talare klan¬
drats derför att han ändrat åsigt i denna fråga sedan fjolåret. Men
för min del vill jag icke klandra honom derför. Ty det kan vara
mycket lätt att misstaga sig, då en fråga kommer så å propos som
denna gjorde vid förra riksdagen. Men att två sådana personer
som de af mig omnämnda, och hvilka innehafva sådana kunskaper
att de ansetts värda att af civilministern intagas som komitéleda¬
möter, att dessa personer icke bättre satt sig in i saken —• i syn¬
nerhet innan de utgifvit sådana broschyrer och diskuterat frågan
offentligt — det är mig alldeles ofattligt. Eör min del tror jag,
att personer, som hafva sakkunskap och som vilja gå och gälla
som auktoriteter och åberopas som sådana, både annorstädes och
här i Stockholm, få lof att noga undersöka frågan, innan de
utgifva sådana skrifter, ty sådana der omkastningar stärka icke
deras anseende hos allmänheten. Ty det kan hända att personer
fästa afseende vid hvad de anfört och grunda sitt omdöme på det¬
samma. Mär nu det händer att auktoriteterna i ett nu kasta om
åsigter, så stå deras anhängare' besvikna.
Jag vill för min del visst icke påstå att jag förmår rätt be¬
döma _ den fråga, som här föreligger. Men jag har sökt att sätta
mig in i densamma så godt jag förmått, innan jag väckte förslag
härom vid. förra riksdagen och yttrade mig i saken, och jag har
icke kommit till någon annan öfvertygelse sedan dess.
Då jag emellertid är fullt öfvertygad om att på ett totalt för¬
hud mot . denna, både till näringsvärde och i sanitärt hänseende
tvifvelaktiga konstprodukt ingen skall komma att lida, med un¬
dantag af margarinfabrikanterna, och de som handla med margarin,
bagare, värdshusvärdar, källarmästear, och dylika, hvilka lika ego¬
istiskt som opatriotiskt taga parti för denna vara — emedan den,
använd som smör, inbringar dem en bättre inkomst än den äkta
varan — dervid dock ärlighetens och kundernas fördel rätt ofta
få sitta emellan — skall jag, herr talman, på de skäl, som jag nu
anfört, på det lifligaste anhålla om bifall till utskottets förslag.
Häruti instämde herrar Åkesson, Bladig Nilsson i Skärhus och
Bromée.
Herr Redelius yttrade: Under förmiddagens diskussion i
detta ämne yttrade en"talare från Vestmanland, så vida jag kunde
rätt uppfatta . och uppteckna hans ord, att »Riksdagen åligger att
bevaka allas intresse». Derefter tilläde han »och den riksdagsman,
X:o 42.
Rörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
N:<> 42.
14
Måndagen den 29 April, e. m.
Murande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. in.
(Forts.)
som förnärmar en annans rätt till förmån för sitt enskilda intresse»
— jag tror orden folio sig så — »den riksdagsman, lian missbru¬
kar sin magt».
Detta yttrande föreföll mig så vigtigt, att det föranledde mig
att begära ordet för att göra ett och annat tillägg till hvad den
ärade talaren sjelf sedan yttrade. Han tillämpade, som jag tyckte
mig böra, denna vackra grundsats så, att, om man gick in på ut¬
skottets föreliggande betänkande, förnärmade man andras intresse,
och då man gjorde detta missbrukade man sin magtställning som
riksdagsman.
Hvad beträffar sjelfva grundsatsen om Riksdagens åliggande
att bevaka allas intresse, bar jag för min del alldeles icke något
emot densamma. Tvärtom instämmer jag på det lifligaste med
honom deruti och tror att alla i kammaren göra detsamma. Men
på tillämpningen hänger det. Här står intresse mot intresse. Huru
skall man då, om man vill samvetsgrant uppfylla och icke miss¬
bruka sin ställning som riksdagsman, huru skall man undvika att
förnärma enderas intresse? Det synes mig, som om vi vore för ögon¬
blicket att anse som domare, som döma emellan tvenne parter. A
ena sidan står smörfabrikationen, den gamla svenska näringen,
och å den andra margarinfabrikationen. Hvem skall man gifva
rätt? Om man nu säger: man förnärmar ingens rätt, om man skyd¬
dar margarinfabrikationen, så får man icke medhåll af andra sidan.
Säger man att man skall skydda smörfabrikationen, så skrika de
andra. Hvad är att göra om man vill uppfylla sin skyldighet att
bevaka allas intresse? Jo, allas intresse måste antagas betyda lika
med hela rikets, och det gäller alltså att skydda hela rikets in¬
tresse gent emot andra rikens. Och då ställer sig frågan så, att
man måste skydda det vigtigaste intresset, smörfabrikationen
Det synes mig också alldeles påtagligt, att smörfabrikationen
är af en sådan vigt, att landet icke kan undvara de millioner, som
inflyta till landet för natursmör, och vi behöfva det af många skäl
mycket väl. Då tillika, ifall man skyddar smörfabrikationen, man
icke förnärmar andra sidans rätt, efter som det här också förelig¬
ger eu ersättningsfråga för det fallet, och man icke vill förnärma
den enskildes rätt, utan vill gifva skälig ersättning åt dem, som
egnat sig åt margarinfabrikationen, så synes något tvifvel icke
kunna uppstå angående den sidan, som bör kunna förvänta våra
sympatier, helst då det beträffande smörfabrikationen gäller ingen
ersättning.
Mu till kontrollen, som är det svåraste i denna fråga. En
högt aktad talare har nyss framhållit huru svårt det är att kon¬
trollera varan vid införsel, om en undersökning då skall ega rum;
och dock är införseln af smör en ringa ting mot utförseln. Mu har
motsatta sidan, de som tala för margarinets fria tillverkning, yttrat
att man borde kontrollera smöret vid utförseln. Men då är frågan,
huru det skall låta sig göra vid utförseln, då det är så svårt vid
införseln, och då det endast är en liten del smör, som införes, emot
det som utföres. Men alla synas vara ense om behöfligheten af
kontroll, att den icke kan undvaras. Den ene säger att den icke
Måndagen den 29 April, e. m. 15
går för sig vid införseln, men att kontroll mycket väl kan ske vid
utförsel, och en person som intager en motsatt ståndpunkt mot mig
har sagt att ikontrollen är möjlig och nödvändig»; och många flera
talare hafva yttrat sig för kontroll. Kontroll måste vi således ha,
så vida vi icke skola lemna all ting fritt vind för våg, och det
lär väl ingen vilja tala för. Då synes det, att man måste söka
efter en utväg att lösa denna kinkiga fråga. Men måste man välja
mellan kontroll vid införseln och kontroll vid utförseln, lärer väl
valet icke blifva svårt.
Om kammaren vill börja med att antaga punkterna 1 och 2 i
utskottets förslag, så kan man ju sedan afslå punkterna 3 och 4
samt i stället besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t behagade vidtaga åtgärder för åstadkommande af den
kontroll, om hvars nödvändighet alla äro ense, vare sig det blir
margarinförbud eller ej, och om en sådan skrifvelse borde man ju
kunna enas. För min egen del vill jag tillkännagifva,'att jag håller
på första och andra punkten i utskottets betänkande, och att jag alltså
intager den rena ståndpunkten med förbud mot såväl införsel som
tillverkning af margarin, och antagas dessa två punkter, så hoppas
jag, att de öfriga punkterna skola reda sig, ty om man har god
vilja skall man nog komma till ett nöjaktigt resultat.
Jag yrkar derför bifall till utskottets förslag på så sätt.
Herr Wretlind. Herr talman! Det är mig ganska motbju¬
dande att yttra mig i denna fråga, ty det synes mig te sig så, att
här de klaraste sanningar grumlas och de enklaste rättsbegrepp
vändas upp och ned af somliga, för att i de magtegandes syfte ge¬
nomföra ett konseqvent system (och konseqvent är det nog), af
andra åter för att genomföra en favoritidö eller en fix idé, som
åtskilliga synas hafva fått i sina hufvud, nemligen att landets mo¬
dernäring hotas med total undergång, om icke margarinförbud kom¬
mer till stånd. Det gäller således här uppenbarligen en ekono¬
misk fråga, men det gäller också lika uppenbart en moralisk fråga.
Det är en ekonomisk fråga för smörtillverkarne, säges det, tros
det, antages det, ty det är i sjelfva verket ett antagande, som icke
är bevisadt och icke heller nu lian bevisas, utan som framtiden
skulle få bevisa; men att det gäller en ekonomisk fråga för smör-
förbrukarne eller rättare sagdt margarinförbrukarne, det är en odi¬
sputabel sats. Antagandet att det här skulle vara en ekonomisk
fråga för smörförbrukarne, stödde man vid förra riksdagen på Hol¬
lands exempel och på det afbräck, som smörtillverkningen der
skulle hafva lidit genom margarinfabrikationen. Denna sak synes
nu genom generalkonsul Juhlin-Dannfelts utlåtande vara temligen
utredd, och utskottet har äfven i sitt betänkande erkänt det, nem¬
ligen att det afbräck, som det holländska smöret lidit, berott på
den oärliga handeln med smör, ty all oärlighet straffar sig sjelf.
Saken beror på den bristande ärlighet och bristande omsorg vid
försäljningen af smör, hvartill holländarne gjort sig skyldige. Der¬
emot, sedan holländarne nu börjat på ett ärligt sätt konkurrera på
den engelska marknaden, är det bevisadt, att deras smör vunnit
Sto 42.
Hörande för¬
hud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
in. m.
(Forts.)
N:o 42.
16
Måndagen den 29 April, e. m.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverhiing
af margarin
m. m,
(Forts.)
lika stort erkännande som andras, ock att det stigit i pris, så, att
det nu står nästan främst i marknaden. Således behöfva vi icke
uppehålla oss vid detta exempel från Holland.
Hvad oss sjelfva beträffar, kunna vi stödja oss på, att vårt
svenska smör vunnit ökadt erkännande på den utländska markna¬
den, och att tillverkningen af smör inom landet äfven stigit, och
detta utan att vi haft något margarinförbud. På samma sätt har
det danska smöret vunnit stor framgång och anses till och med
såsom det bästa på den engelska marknaden, trots att det i Dan¬
mark fins en ganska betydlig margarintillverkning. Orsaken till
den panik för margarin, som förefinnes i vårt land skulle val bero
på någon farhåga i England för vårt smör, och att man derifrån
ropade på margarinförbud, men något sådant har man ju icke hört.
Eller den skulle kanske ligga i våra smörexportörers förskräckelse
och fruktan för att icke kunna sälja svenskt smör, men icke heller
härom har man hört talas. En talare på göteborgsbänken påpe¬
kade, just detta, men fick då det genmälet, att han icke företett
några papper från dessa exportörer. Jag har icke heller samlat
eller kan ej åberopa några papper direkt från dessa smörexportö¬
rer, men jag vill i stället åberopa en uppsats i Göteborgs Handels-
och Sjöfartstidning, som stod att läsa för ett par månader sedan.
Det heter der:
»En af Sveriges största smörexportörer har på gjord förfrågan,
huruvida margarintillverkningen kan skada vår smörexport eller
ej, afgifvit följande svar: »Den idén, att tillverkning och försälj¬
ning af margarin skulle skada Sveriges export af smör till Eng¬
land, om passande lagar mot förfalskning upprättas, är alldeles orig-
tig och engelsmännen sjelfve äro ej så litet smörkännare och af¬
färsmän, att de ej skulle kunna bedöma, om smör är förfalskadt
med margarin i någon lönande grad. Tvärtom skola engelsmän¬
nen känna sig föga smickrade öfver att ett lands lagstiftande Riks¬
dag uttalade sig på ett så ringaktande sätt om deras praktiska
affärskännedom, att de ej tilltrodde sig sjelfva kunna värdera den
vara (såväl margarin som naturligt smör), hvaraf de äro de största
förbrukare i verlden. Anser England sin lag betryggande för sitt
folk, kan den säkert också vara det för deras kunder i utlandet,
och så länge England intet förbud har utgifvit mot margarin, kan
smörpriset der ej stiga på grund af margarinförbud i andra land,
lika litet som vidkommande land kan få företräde för sin export
af smör framför andra exportland, som icke hafva margarinförbud».
Man lian derför fråga sig, såsom ock min kamrat på göteborgs¬
bänken i dag gjorde, och som en talare på skånebänken icke tyck¬
tes uppfatta, hvad rätt herr Juhlin-Dannfelt junior kan hafva att
säga att:
»då» (nemligen under förutsättning af ett margarinförbud) »skulle
förvisso den engelske köparen ej vara mycket praktisk, om han ej,
åtminstone bland i öfrigt lika goda varor, föredroge den, om hvilken
han kunde med absolut visshet veta, att den vore hvad den gaf sig ut
för. Och äfven om ett margarinförbud ej kunde höja våra smörpris
med ’en penny’, så skulle det dock gifva oss en mycket säker ställning
Måndagen den 29 April, e. m.
IT
N:o 42.
gent emot den engelska smörkontrollen. Man skulle betänka sig,
innan man, såsom redan en gång skett, såsom förfalskadt förkla¬
rade ett smör, som kommit från ett land, hvilket vore absolut fritt
från margarin».
Jag tror, att man i England skall betänka sig, innan man på¬
står, att svenskt smör är förfalskadt med margarin, förr än man
får bevis derför. Men äfven om man finge margarinförbud, så hade
man derför ingen absolut visshet, att icke smörförfalskning ändå
kunde ega rum, ty förfalskadt smör kunde lika fullt försäljas. Det
påpekades ock af en talare på förmiddagen, att ett margarinförbud
snarare skulle komma att framkalla margarintillverkning i smyg, an¬
sedd för smörförfalskning, än om margarinet blefve tillåtet och
stäldes under behörig offentlig kontroll.
Det torde för öfrigt böra påpekas, att den, som i Sverige satt
upp den största margarinfabriken, herr Husberg i Arboga, sjelf är
en af landets största smörexportörer, och han anser tydligen icke
sitt smör lida afbräck på den engelska marknaden, derför att han
på samma gång drifver en margarin fabrik.
Men vidare, äfven om vi finge margarinförbud, och ingen för¬
falskning af smöret egde rum här hemma, så skulle icke heller det
gifva utländingen någon säkerhet att få äkta vara, ty det svenska
smöret kunde förfalskas, sedan det kommit öfver Sveriges gräns.
Sålunda ser man af generalkonsul Juhlin-Dannfelts rapport, att
åtskilligt svenskt smör går under namn af danskt i England, eme¬
dan det exporteras öfver Danmark. Men då kan ock svenskt smör
uppblandas med margarin i Danmark, Holland eller andra länder,
som det har att passera, innan det framkommer till England.
Man ser ofta varor rent af tillverkade i utlandet, men^dock
försedda med svenska stämplar. Så t. ex. tillverkas i Öster¬
rike mycket tändstickor, hvilka säljas såsom äkta svenska under
namn af Jönköpings eller »Jönköpings», såsom de på etiketterna
kallas. Jag tror, att det är en grundfalsk åskådning hos oss sven¬
skar, då vi inbilla oss, att utländingarne fråga mycket efter det
lilla landet Sverige; och ännu mindre fråga de efter dess lagstift¬
ning. Det är mycket säkert, att de flesta konsumenter af svenskt
smör i England icke veta om, att smöret är svenskt eller ens hvar
Sverige ligger, och än mindre veta de, hvilka lagar vi här hafva.
Till och med i Tyskland, som dock ligger oss närmare, ha de
mycket litet reda på oss och bry sig föga om våra förhållanden.
Mär jag för femton år sedan gjorde en resa i Tyskland, sade bil¬
dade män till mig: Vi känna blott till två svenska saker, sven¬
ska tändstickor och svensk sjukgymnastik. I England ha de kan¬
ske reda på vårt jern och vårt smör, men troligen icke några andra
saker och allra minst lagstiftningen rörande dessa varor.
Man har här mycket talat om faran för landtbruket, men det
är ju dock blott fråga om landtbruksprodukter, ty ingen lär dock
kunna neka, att både margarin och smör äro landtbruksprodukter.
Skilnaden är blott att margarin består delvis af samma ämnen som
äkta smör och delvis af andra iadugårdsprodukter, derför är det
besynnerligt, att man kan vilja göra det här till eu lifsfråga för
Andra Kammarens Prof. 1889. N:o 42.
Rörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
eif margarin
in. in.
(Forts.)
2
N:o 42.
18
Måndagen den 29 April, e. m.
Börande för- det svenska jordbruket, då det blott är fråga om den ena eller den
hud, mot in- andra produkten af detta jordbruk.
tluverTcniiui ^en ^ ar san*> margarinen är farlig för eu del landt-
af margarin mannaprodukter, nemligen för sekunda och tertia smör — med
m. m. andra ord för det dåliga smöret. Det är ganska tydligt, att det
(Forts.) fina mejerismöret kommer aldrig att hotas af margarinsmöret, men
det är lika tydligt, att sekunda och tertia smör, som är illa till-
verkadt och snart härsknar, får en ganska farlig konkurrent i mar¬
garinet. Och det är icke svårt att se, att det är just för detta
sämre smör, som man nu egentligen drager i härnad. Men är då
detta smör verkligen värdt, att man spiller så många krafter på
det? År det värdt att bibehållas och skyddas detta smör? Vore
det icke bättre att snarare uppmuntra landtbrukarne att tillverka
prima smör, och låta det fattigare folket äta andra fettämnen, så¬
som margarin eller fläsk?
Af en talare, som hade ordet nyss, framdrogs ett yttrande af
generaldirektören Almén i Första Kammaren, »att det skulle kom¬
ma en tid, då det icke lönade sig att göra smör längre». Han kunde
icke förstå detta, och jag undrar heller icke på, att det för en jord¬
brukare måste förefalla besynnerligt. Yttrandet afsåg emellertid,
att det lian komma en tid, då folk sätter så litet värde på det na¬
turliga smöret och finner margarin eller annat konstsmör vara så
pass bra, att man föredrager det. Här är nu taladt endast om mar¬
garin, men det skall icke dröja många år, förrän natursmöret skall
få äfven andra konkurrenter. Här börja redan komma produkter
från växtriket, såsom kokosnöt-smör och åtskilliga andra fettarter,
som kunna komma att ersätta natursmöret och som, hvad smaken
beträffar, kanske komma att föredragas framför margarin och van¬
ligt smör.
Att på näringslifvets och matvaruhandelns område kemien och
andra vetenskaper skola göra allt för att frambringa flera nya så¬
dana näringsämnen, är omöjligt att betvifla eller bestrida, och man
gör klokt uti att äfven på detta område lämpa sig efter tidens ut¬
veckling och vetenskapens framgång, på samma sätt som man på
andra områden fått göra. Om t. ex. när bomullen — för 150 eller
200 år sedan — infördes i Sverige, linne- och yllefabrikanterna
sökt få ett förbud för bomullen, så hade ju detta varit orimligt —
fastän det då kunnat heta, att bomullen icke värmer kroppen, att
den är svår att hålla ren, att den icke gör samma tjenst som
ylle eller linne, att den är skadlig o. s. v., precis på samma sätt,
som man nu far ut mot margarinen. Men det går icke att hålla
tiden stilla i dess gång. Den går framåt och det hjelper ej att
sätta sig emot.
För min del kan jag sålunda icke uti denna fråga se någon
verkligen farlig ekonomisk fråga för smörtillverkarne, om de blott
vilja följa med sin tid, hvilket de måste göra förr eller senare. Ty
skulle svenska Riksdagen verkligen göra den för mig alldeles obe¬
gripliga saken att besluta ett margarinförbud, så skall detta ändock
icke hindra den s. k. allmänheten från att följa med sin tid, och
Måndagen den 29 April, e. m. 19
då måste smörtillverkarne också göra det. Försöken att hålla igen
skola blott lända dem sjelfva till skada.
Att denna fråga från margarinförbrukarnes synpunkt är en eko¬
nomisk fråga, är omöjligt att bestrida. Ty att margarinen är ett
födoämne och ett billigt sådant kan ingen förneka. Och att det
är ett sundt födoämne, kan ej heller, tror jag, med skäl bestridas.
Detta senare bar emellertid blifvit bestridt, och det torde derför
vara skäl att säga några ord i det afseendet. Här bar blifvit på-
pekadt af en talare på förmiddagen, att margarintillverkningen vid
Arboga bedrifves endast med svensk råvara, men man bar sagt,
att detta icke kan gå i längden, utan att man måste importera fett
från Amerika.
Här omnämndes nyss ett yttrande, som afgifvits under diskus¬
sionen i svenska läkaresällskapet öfver margarinfrågan af t. f. pro¬
fessorn John Lundgren. Det torde vara skäl att anföra några ord
ur detta yttrande, då jag tviflar på, att många här i kammaren
tagit del deraf. Denne professor Lundgren gjorde en resa till
Amerika särskild! för att taga reda på förhållandena i afseende på
den amerikanska slagtindustrien och beredningen af oleomargarin
och för att dervid göra sig underrättad, om det var sant hvad man
påstått, att till denna beredning användes olämpliga ämnen. Han
beskrifver i det nämnda yttrandet, huru som köttuppköparne i och
omkring Chicago, som är sätet för den förnämsta slagtindustrien i
Norra Amerika, bildat en förening i syfte att derigenom bättre
kunna kontrollera varorna och sålunda äfven kunna lemna publi¬
ken större garantier för erhållandet af en helsosam och sund vara.
Denna förening har tillsatt inspektörer för att undersöka alla krea¬
tur, som föras till marknadsplatsen. Sedermera utöfvas en ytter¬
ligare kontroll i detta afseende af statens inspektörer. Chicagos
helsovårdsnämnd utöfva!’ äfven en noggrann kontroll ej blott öfver
kreatursmarknaden utan äfven öfver slagterier och med dessa i förbin¬
delse stående fabriker. Helsovårdsnämndens tjensteman ega dyg¬
net om fritt tillträde till sådana lokaler samt rätt att undersöka
råmaterial och produkter. Alla kreatur, som anlända till Chicago,
måste sålunda besigtigas af trenne myndigheter. Af dessa förhål¬
landen torde det vara klart, att man icke numera kan på det hållet
använda fett af smittade djur till oleomargarinberedning, såsom man
uppgaf i fjol, då margarinfrågan var före.]
Rörande frågan, huru vida margarinen är ett billigt födoämne
förekomma också olika meningar. Jag trodde icke, att man skulle
behöfva tala om den saken nu, då frågan härom redan blifvit ut-
agerad genom undersökningarna vid fysiologiska laboratoriet här i
Stockholm. De yttranden från auktoriteter, som anfördes af ut¬
skottets ordförande, gingo egentligen ut på det antagande, att mar¬
garinet icke absorberas af matsmältningsorganen, utan är allt för
hårdsmält och derför har ringa näringsvärde samt alltså är ett dyrt
födoämne. Men af läkarnes experiment visar det sig, att marga¬
rinens förmåga att absorberas i förhållande till smörets ställer sig
med så obetydlig skilnad som 94 till 96 af 100. Och om man då
räknar ut värdet efter nuvarande inköpspris, så finner man, att
N:o 42.
Rörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
h:o 42.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
20 Måndagen den 29 April, e. m.
värdet af absorberad margarin i jemförelse med värdet af absorbe-
radt smör förhåller sig som 2 till 3, d. v. s. att margarinen är en
tredjedel billigare än smöret.
Ordföranden i utskottet anförde, att enligt generaldirektör Al-
méns beräkningar i afseende på födoämnenas näringsvärde fläsket
är billigare än margarinen, och att arbetarne kunna äta fläsk, om
de icke få margarin. Men det visar sig att denna uppgift, att
fläsket är billigare än margarinen, icke är rigtigt korrekt, ty endast
om man tager salt fläsk med ben, så får man ett lägre värde för
fläsket än för margarinen. Priset för sådant fläsk är nemligen 0,79
och för margarinen omkring 0,so. Annat fläsk deremot har ett värde
mellan 0,89 och l,os. Sålunda blir margarinen i allmänhet ett bil¬
ligare fett än fläsk för arbetarne, åtminstone efter de pris som
gälde då Alméns tabeller gjordes upp (1885). Pör öfrigt är det
helt enkelt en ironi att tala om, att arbetarne skola äta fläsk, nu,
sedan förra Riksdagen satte så hög tull på amerikanskt fläsk —
det enda som för arbetaren kan ersätta smör — att importen der¬
af nästan blifvit omöjliggjord. Detta fläsk har för arbetaren ett så
högt värde, emedan fettet deri är så solidt. Men nu har man så
att säga gjort importförbud för detta amerikanska fläsk genom de
höga tullarne, så att arbetarne icke kunna förskaffa sig det. Och
sedan vill man äfven förbjuda dem att skaffa sig margarin! Man
kan sannerligen tycka, att det går för långt.
Man talar om, att margarin är en förfalskning af smör. Men
det är ju alldeles oegentligt att kalla en vara för förfalskning, som
icke ger sig ut för något annat än hvad den är. Detta uttrycket
förfalskning är äfven så till vida origtigt, att margarinen innehål¬
ler precis detsamma som smöret, nemligen när fråga är om närin¬
gen för kroppen. Kallar man deremot margarinen för »smör», så
är det naturligtvis en förfalskning, på samma sätt som det är en
förfalskning, om män utgifver bomull för halfylle eller halfylle för
helylle. Men icke är det förfalskning, då man säger, att i marga¬
rinsmör finnes så och så mycket äkta smör och så och så mycket
margarin.
Hvad det der skriket beträffar, att margarinen är osund, att
den kan vara beredd af sjelfdöda djur, till och med af sådana som dött
i kolera, o. s. v., så är det klart att detta skrik kommer från mejeri-
egarne och beror på deras förtrytelse öfver att allmänheten köper
margarin, då den ju är billigare än smöret. Den köpes af dem,
som vilja ha en billigare vara. Men då behöfva icke heller affärs¬
männen göra hemlighet af hvad den innehåller eller af sättet för
dess tillverkning. Det är på samma sätt här som med andra varor.
Den, som vill ha ett billigare tyg, köper bomullstyg, den som vill
ha bättre tyg köper halfylle och den som vill ha ännu bättre vara
köper helylle. Hvar och en betalar efter hvad varan är värd. På
detta sätt reglera sig under den fria konkurrensen sådana saker af
sig sj elfva.
Men frågan som föreligger har också en moralisk sida. Det
är ju nemligen uppenbart, att frågan gäller, huru vida producen¬
terna af en vara skola genom en lagstiftningsåtgärd gynnas på
Måndagen den 29 April, e. m.
21
?i:o 42.
konsumenternas bekostnad. Då nu producenterna äro fåtalet samt Börande för-
de förmögnare, ock konsumenterna deremot flertalet, eller de min- bud
dre förmögne — det är för de fattige som margarinen är afsedd
ock icke för de rike ■— så är frågan den: skola de fattige tvingas af margarin
att köpa en dyrare vara än de behöfva? Skall industrien bindas m. m.
för att gynna den ene på den andres bekostnad? På samma sätt (Forts.)
kunde ju då blomsterhandlarne begära förbud för import och till¬
verkning af artificiella blommor. Sådana äro ju ett afbräck för
dem. Juvelerarne kunde ju också begära förbud mot import af
konstgjorda diamanter, talmiguld och annat sådant, som härmar den
äkta varan för dem.
Man säger nu, att allt måste uppoffras derför, att jordbruket
är vår modernäring. Ja, det der talet om modernäring förtje-
nar också att något bemötas. Om jag ser på tabellerna, vidfogade
kommerskollegii senaste årsberättelse, öfver de föremål, som utgöra
vår värderikaste export, och de som tillskynda landet största in¬
komsten, så finner jag, att jordbruket ingalunda är det förnämsta,
utan att detta utgöres af försäljning af jern och stål med flere
metaller samt af oarbetade trävaror. Se vi vidare på kartan öfver
vårt land, tror jag, att man kan finna, att icke mer än hälften af
landets invånare lian sysselsätta sig med jordbruk, och att den
andra hälften är hänvisad till bergshandtering och skogsskötsel.
I afseende å siffror vill jag meddela några ur kommerskollegii
senast utgifna berättelse, nemligen för år 1886. Der är värdet af
smörimporten upptaget till 4,000,000 kronor, exporten deraf åter
till 20,500,000 kronor. Således en skilnad af 16,500,000 kronor.
Matvaror af djur inbragte 10,000,000 kronor mer i export, än i im¬
port. Ser man åter på artikeln trävaror, finna vi, att dessa in¬
bragte landet 74,000,000 kronor, under det att denna import blott
steg till 1,000,000 kronor; alltså en inkomst för landet på denna
artikel af 73,000,000 kronor. Af oarbetade metaller uppgick expor¬
ten till 22,000,000 kronor mer, än importen. Spanmålen gifver
oss hvarken vinst eller förlust, ty så väl exporten som importen
häraf uppgår till 30,000,000 kronor, så att det ena tager ut det
andra.
Yi finna sålunda, att jordbruket ingalunda förskaffar vårt land
de största inkomsterna, utan att dessa härflyta från exporten af
metaller och trävaror. Det der ständigt brukliga uttrycket »moder¬
näring» tarfvar således modifikation. För öfrigt hafva vi full rät¬
tighet att se saken i stort, såsom förut påpekats — om än
den siste talaren hade svårt att tillämpa detta, likasom äfven flere
andre talare under förmiddagens lopp •— och att se efter hvad
som kräfves för folket i dess helhet och icke för enskilda intres¬
sen. Naturligt är, att folket i dess helhet mår väl, om det får
tillräcklig föda och billig och sund sådan. Allt arbete och all in¬
dustri äro beroende på, huru vida folket får mat; får det icke det
på ett sätt, som gifver folket krafter att arbeta, lemnar det också
ett sämre arbete. Man kan visserligen gifva sina arbetare bättre
och sämre föda, men deras arbete blir också derefter. Ett folk
blir icke rikt, om man tager från den ena klassen ock gifver till
N:o 42.
22
Måndagen den 29 April, e. m.
Rörande för
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. in.
(Forts.)
- den andra. Det fäldes härom ett yttrande för 20 år sedan af en
talare i Första Kammaren, hvilket kan vara skäl att nu här anföra.
»Jag tror» sade han, »att man kan göra mycket till jordbru-
, kets gagn, men icke på det sätt att man till jordbrukarne anvisar
större eller mindre del af statens medel. Ty från hvilka skulle
dessa medel tagas, om icke från den icke-jordbrukande delen af
Sveriges inbyggare; men sannerligen, de äro icke i en sådan ställ¬
ning, att de kunna något undvara.»
Detta är nu icke sagdt med afseende å margarinen; men det
har dock här sin fulla tillämplighet, synnerligen om man utbyter
ordet »statens medel» med »folkets medel». — Talaren hette Gillis
Bildt, och jag hoppas, att han tänker detsamma nu som då.
Rörande den stora betydelsen för ett folk af att hafva billiga
och sunda näringsämnen ber jag att få uppläsa sista stycket uti
den diskussion i margarinfrågan, som fördes i svenska läkaresäll¬
skapet. Det är ett yttrande, som fäldes af professoren i helsovårds-
lära vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och som derför
här bör hafva någon betydelse. Talaren, professor Heyman, säger:
»Det är för en hvar, som följer med vårt lands befolkningsstatistik,
väl känclt, att dödligheten under de tre sista decennierna varit i
ett ständigt aftagande så väl på landsbygden som i städerna. Detta
glädjande faktum, som väl högst sannolikt står i ett jemnt förhål¬
lande till en minskad sjuklighet och en ökad arbetsduglighet hos
vårt folk, beror visserligen på mer än en omständighet, men säkert
misstager man sig ej deri, att gynsammare lefnadsvilkor i väsent¬
lig mån härtill bidragit. Den mindre bemedlade befolkningen, i
synnerhet allmogen, lefver öfver hufvud taget numera bättre än
förr, och framför allt är födan mera tjenlig och närande än för 30
till 40 år sedan. Jag vill i detta afseende blott erinra om den
för kroppsarbetarens näring så vigtiga fettfödan, som på senare tid
blifvit åtkomlig för allt djupare lager af befolkningen genom det
jemförelsevis billiga amerikanska fläsket, hvars allmänna spridning
antagligen i icke ringa grad bidragit att höja helsa och arbetsdug¬
lighet hos folket. Men är detta förhållandet, så bör hvarje åtgärd,
som afser att underlätta åtkomsten af sunda och billiga födoämnen,
helsas med glädje, under det att sådana ämnens fördyrande genom
tullbeskattning från hygienisk synpunkt måste anses förkastligt.
Sedan vid förra riksdagen det amerikanska fläsket drabbats af detta
öde, vill man nu äfven på grund af ett förment ekonomiskt intresse
rent af förbjuda så väl införseln som produktionen inom landet af
ett annat fett, som är på väg att blifva folkföda i egentlig mening.
Det synes mig ej ligga utom området för den föreliggande frågan,
om vi läkare i egenskap af helsovårdens målsmän uttala vårt ogil¬
lande af en sådan åtgärd, och jag föreslår derför, att svenska lä¬
karesällskapet — så vida en meningsyttring öfver hufvud kommer
att afgifvas — äfven framhåller denna från hygienisk synpunkt
vigtiga sidan af »margarinfrågan». — I öfrigt sluter jag mig helt
och hållet till den här allmänt uttalade åsigten, att margarinet är
ett sundt födoämne, och att de sanitära vådor dess förtärande för¬
menas hunna medföra ej äro större än de, som kunna åtfölja för-
Måndagen den 29 April, e. m.
23
N:o 42.
tärandet af natursmör. — Med afseende på magens förmåga att Börande för¬
smälta margarin är åtminstone så mycket visst, att detta fett, när
det är väl beredt, af mindre kraftiga matsmältningsorgan fördrages Idlrerhiinq
bättre än härsket smör.» _ af margarin
Det finnes läkare i Sverige, som mena, att orsaken till den m. m.
bland allmogen ofta förekommande magkatarren väsentligen är att (Forts.)
söka i två vanliga födoämnen, nemligen kaffe och härsket smör.
Det är sålunda icke skäl till att försvara ett födoämne sådant som
detta senare. Men ett margarinförbud är ett försvar för härsket smör.
Man har undrat, hvarför läkarne äro så stora vänner af mar¬
garin och fiender till margarinförbud. Ja, det är icke underligt,
ty läkarne hafva allt för ofta tillfälle att se många sjuka, som
mycket bättre behöfde recept på goda och ordentliga måltider än
recept från apoteket. Det står dock icke i läkarnes skön att för¬
bättra de fattiges vilkor och förskaffa dem god och ordentlig mat,
men de kunna beklaga, att så mycket elände i den vägen finnes.
Derför måste hvarje läkare anse som det förnämsta, att konster
och vetenskaper gå framåt i förmågan att tillverka billiga och
sunda födoämnen åt folket.
Hvad angår de smittoämnen, som skulle kunna medföras ge¬
nom margarinen, är faran härför icke så stor. Det finnes väl ett
smittoäme, som genom margarinen skulle kunna öfverföras på
menniskokroppen, nemligen tuberkelbacillen — möjligen äfven
mjeltbrandbacillen — men dessa baciller blifva så försvagade ge¬
nom kokningen vid margarinens beredande, att den antydda faran
är nästan ingen. Hvad särskilt beträffar tuberkelbacillen, är faran
med margarinen icke större, utan tvärt om mindre, än med vanligt
smör. I natursmör upphettas den nemligen icke alls, då den der¬
emot i margarinen upphettas till åtminstone 50 grader. Denna upp¬
hettning kan, om också icke helt och hållet tillintetgöra, så åtmin¬
stone försvaga bacillens lifskraft. Att numera påstå, att margari¬
nen är farlig att förtära, vittnar endast om okunnighet.
Hörande herr G. Bergs yttrande, hvari han anförde uttalanden
i frågan från åtskilliga utländska auktoriteter, så voro dessa icke,
såsom många af kammarens ledamöter tycktes tro, läkaresällskap.
Det anförda sällskapet i Petersburg var ett kemiskt-fysiskt säll¬
skap, och det är ej sagdt, att kemister också hafva reda på hygi¬
enen. Det enda af de åberopade sällskapen, som möjligtvis skulle
kunna ega någon medicinsk auktoritet, vore medicinalstyrelsen i
öngarn, men detta kräfver särskild belysning. Om än ordet »me¬
dicinalstyrelse» här är en rätt öfversättning af ordet »gesundheits-
rath», så kan också denna »medicinalstyrelse» bestå af personer,
som äro allt annat än läkare. Man vet att helsovårdsnämnderna
här hos oss bestå af blott en läkare och flera andra personer; så
kan också förhållandet vara i Ungarn. — Jag tviflar på, att något
läkaresällskap nu kan uttala, att margarinen är farlig. Sker detta,
så ser man saken från nationalekonomisk synpunkt men icke från
medicinsk synpunkt.
För min del tager jag temligen lugnt, i fall ett margarinförbud
skulle komma till stånd. Det lian i alla fall icke blifva långva-
N:o 42.
Börande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
24 Måndagen den 29 April, e. m.
rigt, men det är dock ett ondt utsäde, som skall göra skada, mest
för landtbrukarne sjelfve, ty det blir icke det öfriga folket, som
kommer att lida värst af förbudet, utan just desse landtbrukare,
som genom ett dylikt beslut förbise allt hvad rättvisa, rättfärdighet
och billighet kräfva.
Jag yrkar afslag å utskottets betänkande.
Herr Nilson från Lidköping: Då denna fråga redan så länge
och så grundligt diskuterats, skall jag inskränka mig till att skär¬
skåda densamma från blott en enda synpunkt och söka med några
ord påvisa de betänkliga konseqvenser, hvartill ett margarinförbud
skulle leda.
Då det var fråga om påläggande af höga importtullar, kunde
tullvännerna kasta öfver sig en åtminstone skenbart fosterländsk
mantel och förklara sig vilja bereda de svenska näringarna skydd
mot en mördande utländsk konkurrens. Men hvad är det den s. k.
rena ståndpunktens förfäktare nu vilja? Jo, för dem gäller det
icke att draga i härnad mot en utländsk konkurrens, utan mot en
inhemsk; det är den ena industrien i vårt land, som vill äta
ut och förgöra den andra, liksom vore den ett skadedjur. Det är,
som vi se, traditionerna från skråväsendets blomstringstid, som här
lefva upp igen. Det nu väckta förslaget om margarinförbud erinrar
så lifligt om de gamla goda tiderna, då hvarje näring omgärdades
och skyddades medelst privilegier, då den ene näringsidkaren var
förbjuden vid högt vite och strängt stratf att fabricera alster, som
hörde till den andres yrke, då han för afsättningen af sitt fabrikat
var hänvisad till vissa noga bestämda platser och områden,
då, med ett ord, kinesiska murar öfver allt stängde vägen för den
fria utvecklingen och den fria konkurrensen. Var denna tid verk¬
ligen en så gyllene tid för vårt näringslif, att vi nu böra önska
oss densamma tillbaka? Jag blott frågar. Ditåt synes man emel¬
lertid, om också omedvetet, syfta med det förslag till skråtvång, som
nu är i fråga. Eu annan gång kan det vara på jernindustriens,
ylle-, bomulls- eller någon annan industris område, som en stor
uppfinning göres, hvilken förer med sig fullständig omstörtning i
det bestående och hotar dessa industrier med undergång. Med
samma rätt kunna då dessa begära att blifva skyddade mot följ¬
derna af en uppfinning, som hotar deras existens. Det hjelper icke
att häremot i dag göra det inkastet, att det är landets modernäring,
jordbruket, som det nu gäller att skydda, och att för denna riksvig-
tiga angelägenhet alla andra hänsyn och alla principiella betänklig¬
heter måste vika.
Vi må komma i håg, att hvarje näring, den må vara stor
eller liten, eger .samma berättigade anspråk på att få existera.
Detta är all näringsfrihets främsta och orubbliga grundlag. Det
duger icke att proklamera en sådan näringsfrihet, som medgifver
frihet blott åt den ene medborgaren, men icke åt den andre. Må
så vara, att de stora intressena någon gång kunna lyckas genom
talrika och mägtiga målsmän och gynnare tränga undran sina sva-
Måndagen den 29 April, e. m.
25
N:o 12.
gare medtäflare; det är dock icke derför så afgjordt, att den, som Börande för¬
tager sig rätt, också i verkligheten alltid har rätt. mot m-
Herr talman, jag skall be att i öfrig! få instämma i det an- liifoérlmlmi
förande, herr Hederstierna hade under förmiddagen, och nu yrka margarin
afslag å betänkandets samtliga punkter. ro. m.
(Forts.)
Herr vice talmannen L. O. Larsson: Jag yttrade mig icke
vid förra riksdagen i denna fråga och hade ej heller nu tänkt
göra det, emedan denna fråga redan är så grundligt debatterad
genom tidningsartiklar och brochyrer, att hvar och en redan torde
hafva bestämt sitt votum. Och det har blifvit ännu mera öfver¬
flödigt för mig att uppträda, sedan utskottets ordförande samt
herrar Ivar Månsson, Jöns Bengtsson och åtskilliga andra, på ett,
som mig synes, öfvertygande sätt talat för utskottets betänkande
och anfört skäl, mot hvilka alla motsidans skäl tyckas mig falla
tillsammans till ingenting.
Hen, som åhört denna diskussion, skulle verkligen kunna
komma på den tanken, att Sveriges jordbrukare och de, som utöfva
mejerihushållning och ladugårdsskötsel, skulle föga eller intet
förstå den sak, hvarom nu är fråga, och att de, som egentligen
grundligt förstå saken, skulle vara de i städerna boende, som aldrig
sysselsatt sig med jordbruk eller ladugårdsskötsel eller mejeri¬
hushållning och ej heller med margarintillverkning, ännu åtmin¬
stone. Men man lärer väl icke kunna förutsätta detta på fullt
allvar, ty nog lära val jordbrukarne och de respektive hushållnings¬
sällskapen förstå att lika bra, om ej bättre, bedöma frågan. Och
hvad hushållningssällskapen beträffar, så bestå de ju icke allenast
af jordbrukare, och vi må komma i håg, att de sammanträda i de
större städerna inom länen, och att naturligtvis då de i staden
boende medlemmarne, som icke äro endast jordbrukare, hafva
bättre tillfälle att vara närvarande och förfäkta sina åsigter, än
jordbrukarne, som äro spridda rundt omkring på landsbygden.
Men det oaktadt hafva hushållningssällskapen nästan enstämmigt
uttalat sig för den s. k. rena ståndpunkten.
När man under de näst förlidna åren haft den stora tviste¬
frågan om tull eller icke tull å landtbrukets produkter, så har man
ständigt både inom och utom riksdagen hört upprepas, att de
svenska jordbrukarne skulle slå sig på mejerihushållning. Jag
har kunnat förstå detta, men jag kan rakt icke förstå, huru det
hänger i hop, när jag nu hör, huru dessa samma personer, som
under föregående år ifrigt förfäktat denna åsigt, nu tyckas vara
färdiga att äfven göra slut på mejerihushållningen, och jag skulle
vilja, i likhet med en talare på förmiddagen, fråga: Hvad skola
då de svenska jordbrukarne taga sig till med? Förut har man
förklarat, att de icke borde odla spannmål i så stor utsträckning,
utan i stället köpa den från utlandet och slå sig på mejerihushåll¬
ning, men nu vill man också föra in margarinen, göra tillverk¬
ningen deraf fri och sålunda äfven på detta område gifva en
dödsstöt åt jordbruket.
Men, säger man — och det upprepas oupphörligt — »det är
N:o 42.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
in. m.
(Forts.)
26 Måndagen den 29 April, e. m.
■ de arma fattigas och arbetarnes bästa, som vi förfäkta». Ja, med
dessa fattiga och med dessa arbetare skall man då köra och vända
i hvar enda fråga. För min del vill jag påstå, att jag hyser lika
stor ömhet om de fattige, som de, hvilka lifligt förordat margarinen.
Men det får jag säga, att jag icke rätt förstår den ömhet om de
fattige, som visar sig deri, att man anser, att man i dem kan
proppa hvilken smörja som helst. Vi anse åter å vår sida, att
äfven den fattige arbetaren behöfver och är förtjent af en ärlig
vara, och derför vilja vi, att han skall få natursmör och icke
detta s. k. smör, som icke är något smör. Nu skulle man kunna
tro, och man har också låtit påskina det, att denna vara vore sär¬
deles begärlig för de fattige. Jag har under de senaste dagarne,
då jag vistats i mitt hem, sökt höra mig för, och jag har äfven
bär i Stockholm något litet tagit reda på förhållandena, men alla,
till hvilka jag vändt mig, som handlat med smör och äfven haft
margarin, hafva svarat, att alla, de må se huru fattiga ut som
helst och köpa huru litet som helst, sedan de sagt: »Vi vilja köpa
smör», alltid tillägga: »men vi vilja hafva rigtigt smör och icke
sådan der margarin.» Jag tror derför icke, att man med skäl kan
påstå, att det är de fattige, som vilja bibehålla denna margarin.
Nu har jag visserligen hört, att det i Stockholm och på andra
ställen säljes icke så litet margarin, och att en stor del deraf kom¬
mer till de fattige. Efter hvad som sagts mig af personer, hvilka
jag icke har något skäl att misstro, lärer det finnas många geschäft-
makare både i och utom Stockholm, som köpa margarin och packa
in det i s. k. bondbyttor, hvarefter de på torgen sälja detta
såsom natursmör. De kunna sälja det något billigare än oför-
falskadt smör, och det blir derför de fattige, som köpa denna
margarin i tanke att det är natursmör, om ock icke af finaste sort.
Jag var för någon tid sedan tillsammans med åtskilliga per¬
soner, deribland en vetenskapsman, som väl i denna fråga borde
hafva temligen väl reda på sig, ty han var äfven med på det
läkaresällskapets möte, som uttalade sig så förmånligt om marga¬
rinen. Han sökte äfven öfvertyga mig om margarinens utmärkta
egenskaper, att det var välsmakande, helsosamt och närande, att
det, kort sagdt, hade alla möjliga goda egenskaper. Härpå svarade
jag honom: »Då begagnar ni väl margarin i ert hem». — »Nej,
fy —», sade han, och jag vill icke till protokollet tillägga det fula
ord, som följde på detta »fy». »Men om det nu kan användas»,
sade jag vidare, »hvarför då icke färga det och derigenom göra en
förfalskning omöjlig?» — »Jo», svarade han, »är det så, att det icke
är lika smör, så vill ingen menniska äta det.» Detta måtte väl
bevisa, att varan icke duger att segla under egen flagg, utan måste
segla under falsk flagg. Om varan vore så god, närande och helso¬
sam, som man påstått, så skulle man ju kunna sätta hvilken färg
som helst derpå, och den skulle kunna säljas och ätas lika bra för
det, ty det finnes nog matvaror, som icke hafva samma färg som
smör, men som man ändå äter, derför att de i och för sig äro goda.
Mig synes den största svagheten i bevisningen för margarinens
godhet just ligga deri, att det icke duger att färga den och göra
Måndagen den 29 April, e. m. 27
den olik natursmöret, grön, svart eller röd, emedan då ingen
ville hafva den. Detta bevisar alldeles bestämdt, att varan icke
har den godhet, som man påstår.
Nu är det visserligen svårt att protestera emot, när en läkare
så öppet förklarat motsatsen. Men det är så många andra intyg
af läkare, som innehålla raka motsatsen mot hvarandra. Yi sågo
det t. ex., när det var fråga om det tiodubbelt renade bränvinet
och finkeln. När då den ene verldsbekante vetenskapsmannen
förklarade ett, och den andre raka motsatsen, så var det icke
underligt, om vi, som icke hade några fackkunskaper i detta af¬
seende, stodo undrande och spörjande och frågade, huru det i det
afseendet kunde vara med vetenskapen. På samma sätt är det
äfven i fråga om margarinen, ty icke äro läkarne så eniga om, att
den är så oskadlig, som man vill låta påskina.
Chefen för tullverket har påpekat de svårigheter, som uppstå,
i fall man skulle förbjuda införsel af margarin, och de smörpartier,
som införas, skulle undersökas. Jag vill icke närmare yttra mig
härom, utan endast säga, att äfven om den motsatta sidan skulle
komma att segra, så är det dock ingen, som vill gå så långt, att
det icke skulle vara någon kontroll öfver margarinen, och om man
läser det lagförslag, som åtföljer betänkandet, så skall man finna,
att enligt det samma tullverket icke skulle få mindre att göra, än
om man bifaller utskottets betänkande, utan att det då skulle få
ett ännu svårare uppdrag, ty om man skulle, såsom det ifrågasatts,
undersöka smöret, som exporteras, för att utröna att detta är oblan-
daclt natursmör, så är ju utförselqvantiteten flerdubbel emot det
som importeras. Men med den kännedom, som vi ha om tull¬
verkets nuvarande chef och om hans värme för de svenska näring¬
arna, är jag fullt förvissad derom, att han skall, om icke med
lätthet, dock utan oöfvervinneliga svårigheter utöfva den kontroll,
som honom ålägges, i fall ett sådant förbud, som utskottets förslag
innebär, skulle komma till stånd.
På den ort jag tillhör har man under de senaste åren stält
sig till efterrättelse den uppmaningen, att man skulle slå sig på
mejerirörelse, och der har man nu mejerier, om icke i hvarje by,
dock så nära hvarandra, att vi kunna nå till dessa mejerier nästan
öfver allt. Det är med fruktan och bäfvan, som de afvakta ut¬
gången af denna fråga, ty de tro allmänt, att om det icke blir
förbud på margarin, så skall hela denna näring komma att dödas,
och de jemförelsevis stora kostnader, som man lagt ned på anläg¬
gandet af dessa mejerier, skola vara helt och hållet bortkastade
penningar, och det hafva de sannerligen icke råd med der uppe.
Det framhölls af en talare på göteborgsbänken, att om man
med någon rätt skulle kunna fordra att man på detta sätt skall
skydda jordbruket, så skulle t. ex. guldsmederna och de, som för¬
färdiga artificiella blommor med samma rätt kunna komma och
fordra förbud äfven mot införande af sådana varor. Ja, visserligen,
men jag vågar dock fråga, huru vida det icke är flere jordbrukare
än sådana, som sysselsätta sig med tillverkning af artificiella blom¬
mor, och man brukar väl ändå taga mera hänsyn till hvad som
N:o 42.
Börande för¬
hud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
K:o 42.
Hörande för¬
bud mot ■in¬
försel och
tillverkning
af margarin
ro. in.
(Forts.)
28 Måndagen den 29 April, e. m.
gagnar flertalet af Sveriges inbyggare, än till det, som blott är
af gagn för några få.
En talare yttrade, att det vore veld på tinget, om Riksdagens
majoritet inskränkte den enskildes frihet. Om man drager ut
konseqvensen deraf, skulle man få lof att upphäfva alla lagar, ty
alla lagar äro väl en inskränkning i den enskildes frihet. Annars
hade jag trött, att det allmänna bästa skulle gå före den enskilda
friheten, och att den enskilde finge vika för det allmänna.
Jag tror att här skulle ej blott j ordbrukarne vinna, utan att
äfven de fattige, som ej idka jordbruk, skulle vinna lika mycket
som jordbrukarne. Ty de äro sannerligen förtjenta af att få en
ärlig vara, så att man icke skall säga, att till dem kan man gifva
hvilket surrogat som helst i stället för det ärliga svenska smöret.
Emedan många talare äro anmälde, vill jag ej längre upptaga
tiden, utan, med anslutning till hvad som förut sagts till fördel
för utskottsbetänkandet, her jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Med herr vice talmannen förenade sig herrar Lijth, Björck,
Fredholm, Svenson i Bossgården, Mallmin, Eliasson, Kihlberg, Pehr-
son i Törneryd, Bexell, Jönsson i Mårarp, Johansson i Löfåsen,
Jonson i Eröstorp, Cederschiöld, Lund, Odell och Lind.
Herr Collander anförde: Man kan mycket väl, såsom den
ärade talaren på norrköpingsbänken började sitt anförande, förstå,
att jordbrukarne önska värna om sin smörindustri, som tillkämpat
sig ett godt namn på den utländska marknaden, så att man sålunda
gerna vore med om alla sådana åtgärder, som kunna befordra den
utan att ingripa på andras rätt. Men då dessa åtgärder hafva ut¬
mynnat i begäran att utfärda förbud mot tillverkning och försälj¬
ning af en vara, som i och för sig sjelf ingalunda är skadlig, utan
måste betecknas såsom god, då den är behörigen tillverkad, har
man dermed kommit in på ett område, som enligt min tanke inne¬
bär sådana konseqvenser för framtiden, att man måste vara ytterst
betänksam för att kunna biträda denna sak. Den, som antager att
detta förbud mot tillverkning af margarin och import deraf skall
medföra en sådan förmånlig verkan på den svenska smörexporten,
har utgått från ett antagande, som synes mig icke vara rimligt,
det nemligen, att den svenska smörproducenten skulle vara så böjd
för att, då en sådan vara fans till hands, han skulle förfalska
natursmöret och sålunda utföra det. Jag _ har en mycket högre
tanke om de svenska smörproducenterna. Äfven om en och annan
möjligen skulle förledas dertill, så innebär dock det högre pris, som
det svenska väl beredda smöret redan förvärfvat och antagligen
fortfarande skall bibehålla i utlandet, eu tillräcklig premie för den
ärliga och goda tillverkningen. Jag tviflar sålunda icke på att
om detta begärda förbud icke skulle beviljas, men man genom
ändamålsenliga åtgärder skyddar sig mot obehörig förfalskning och
bedräglig handel, så skall den svenska smörtillverkningen gå en
god framtid till mötes. Men om man äfven vill ställa sig på
Måndagen den 29 April, e. m.
29
N:o 42.
motionärens och utskottets ståndpunkt, synes mig finnas åtskilliga
svaga punkter i förslaget. Generaltulldirektör Lönegren har påpekat
en ganska svag punkt i hvad beträffar tredje momentet, men jag skall
be att äfven få påpeka ett par andra. Om man jemför första och
andra momenten i utskottets förslag, så afser första momentet att
begära förbud mot import af margarin och oleomargarin. Men när
man så kommer till andra momentet, afser det endast förbud mot
tillverkning af margarin, men icke af oleomargarin. Det är antag¬
ligen derför att oleomargarin utgör en biprodukt vid en annan
industri, stearinfabrikationen, och sålunda svårligen der kunde
förvägras. Nu säger man, såsom äfven utskottet föreslagit, att icke
något exportförbud bör finnas, och herr Ivar Månsson nämnde äfven,
att det skulle vara, såsom det också är, en olidlig tunga på expor¬
ten af smör, om man skulle vilja tillämpa eu undersökning och
kontroll der, utan man får nöja sig med ett förbud — på papperet!
Men då förbud mot tillverkning af oleomargarin icke är begärdt
och under antagande — åtminstone de, som yrka på förbudet, synas
hysa den åsigten — att en förfalskning skulle ske om den kunde
åstadkommas, så, när man har råvaran lika fullt inom landet och
har rätt att tillverka oleomargarin, kan ju mycket väl en till¬
blandning ske och således, då icke någon kontroll för export kan
sättas i fråga och icke är begärd, kan jag icke se, hvari tryggheten
skulle ligga. Allt synes mig hvila på så lösa antaganden, att för¬
slaget icke kan betraktas annat än rent af såsom ett förslag, som
stannar på papperet.
Då jag, såsom sagdt, icke kan biträda en sådan åtgärd att
stadga förbud mot tillverkning af en vara, som i och för sig sjelf
är nyttig och god, så, oaktadt jag mer än väl ser att med den
stämning som rådde inom Andra Kammaren förra året, då frågan
var före, och antagligen till större delen råder ännu, utgången här
blir att begära ett förbud, så måste jag lika fullt protestera mot
ett sådant beslut och yrkar på ett förkastande af hvad utskottet
föreslagit.
Herr Andersson från Malmö: Jag har begärt ordet med
anledning af herr Ivar Månssons yttrande i förmiddags. Han
förebrådde mig, och det i ganska skarpa ordalag, derför att jag i
år intagit en olika ståndpunkt i denna fråga mot i fjol. Jag skall
icke betala honom med samma mynt, ehuru jag kunde ha ganska
stor anledning dertill, och jag kan försäkra honom, att material
till denna betalning ej skulle fattas mig. Men jag vill be herr
Ivar Månsson lägga handen på hjertat och fråga sig sjelf, om han
intagit samma ståndpunkt i tullfrågan förut som för närvarande.
Jag tror mig veta, att han förut varit en ganska ifrig frihandlare
och nu är en lika ifrig protektionist. Jag skall emellertid icke
klandra honom för denna hans omsadling. Visst icke! Han må
följa sin öfvertygelse. Men jag tror att det är mera klandervärdt
att sadla om i en fråga så gammal som tullfrågan än i en fråga,
som är så ny som denna.
På samma gång ber jag få uttrycka min förvåning öfver det
Börande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin,
m. m.
(Forts.)
N:o 42.
30
Måndagen den 29 April,, e. m.
Börande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
in. in.
(Forts.)
pris herr Ivar Månsson uppgaf på vårt svenska mejerismör. Han
sade nemligen, att genomsnittpriset på detsamma var 60 öre pr
skålpund. Det förvånar mig på det högsta, att han vill nämna något
sådant. Det står emellertid i protokollet, som fördes på förmid¬
dagen. Jag vill då nämna, att när jag var hemma i Malmö för 14
dagar sedan, var minuthandelspriset i butikerna, som Eslöfs och
Malmö mejeribolag hafva, 95 öre pr skålpund. Och det förundrar mig
att herr Ivar Månsson säger, att han nödgats sälja smör till 60 öre
pr skålpund. För en kort tid sedan frågade jag honom, om han ej
ville sända ett parti hvarje vecka till mig, och jag lofvade honom
85 öre pr skålpund — ett litet parti på 30—40 skålpund. Då svarade
han: »nej, det kan jag icke göra». Och det skulle ändå vara per
extra kontant betalning. När han icke ville taga ett pris af 85—
90 öre pr skålpund till leverans, förvånar det mig, att han då står
här och säger, att det vanliga priset är 60 öre. — Jag har blott
velat nämna detta.
Herr Fosser: Här har redan blifvit så mycket sagdt i denna
fråga i synnerhet af utskottets ordförande och äfven af åtskilliga
andra talare, att här ej behöfves att tillägga mycket. Dessutom
äro ännu 15 talare antecknade, och luften här i kammaren är
tryckande och varm. Detta gör att jag anser mig böra blifva kort.
Så vidt jag varit i tillfälle erfara, visar margarinens historia —
den är icke lång, men den är sorglig — att hvar helst margarinen
vunnit inträde i ett land, det må skett genom tillverkning eller
import, hafva svek och bedrägeri nästan öfver allt följt den i
spåren. Det har antingen vid tillverkningen visat sig, att oärliga,
osunda och skadliga råmaterial på många ställen användts, eller
också att man användt margarinen till uppblandning med smör,
eller sålt margarin för smör eller utöfvat alla dessa saker sam¬
tidigt, så att margarinens historia är en historia om förfalskning.
Det är detta, som gör saken så allvarlig och betänklig, ty det är
nästan omöjligt att skilja den ärliga och goda margarinhandteringen,
om någon sådan någonstädes skulle finnas, från den oärliga och
svekfulla. Endast varans befintlighet i ett land inbjuder och lockar
på ett alldeles särskild! sätt till förfalskning och bedrägeri; ty
hennes lifsvilkor är förklädnad till och förvexling med ädlare vara.
Erfarenheten har bekräftat detta öfver allt. Men man säger oss
då: inför tillräcklig kontroll och förbjud införsel af de skadliga
råämnena, emedan det är hvad vi behöfva och vi behöfva ej något
annat. Ja, försöken det! Ställen en kontrollör i hvarje margarin¬
fabrik, i bodar och försäljningsställen och öfver allt! Men dermed
är saken för visso icke hjelpt i alla fall, utan gån då vidare och
färgen margarinen med något slags färg, svart, grön eller dylikt,
och förbjuden dessutom all import af oleomargarin och sedan låt
margarinfabriker finnas hvarhelst de kunna. Men ett sådant
resonnement är ej hållbart, ty skola så vidtgående åtgärder vid¬
tagas, och en kontroll af sådan beskaffenhet att den verkligen blir
effektiv införas, så är detta detsamma som att mörda margarin¬
industrien i landet. Ingen margarinindustri lär kunna ega bestånd
Måndagen den 29 April, e. m. 31
på sådana vilkor, och man har således att välja mellan förbud och
en så stark kontroll — om man vill hafva någon säkerhet — att
fabrikation icke kan ega rum. Då kan jag icke förstå annat, än
att det är staten värdigare att rent af förbjuda tillverkning än att
på omväg göra den omöjlig. Dessutom vill jag tillägga, att hvar¬
för vid margarinhandteringen frestelsen är så stor till att afvika
från hvad som är godt och rätt, är den orimligt stora vinst, som i
allmänhet lockat och lockar. Frestelsen har derför framträdt nästan
oöfvervinnelig. Och detta är förklarligt, ty nästan kolossala för¬
mögenheter ha samlats af margarinfabrikanterna och äfven af
minutförsäljarne, som stundom med dem stått i förbund och hvilka
senare emellanåt hafva förtjenat ända till 56 procent på sin vara.
Det är fabrikanter och minutförsäljare, som förtjena på margarinen;
men ingalunda arbetarne, hvilka i min tanke i stället förlora på
att bruka denna vara. Arbetarne äro ju egentligen konsumenterna,
och det är dessa, som få skrapa i hop och betala dessa millioner
till fabrikanter och minuthandlare för denna tvifvelaktiga och
relativt för dyra vara. Och beviset för att priset på denna vara
varit för högt i förhållande till näringsvärdet äro just dessa oskäligt
stora rikedomar, som ofta samlats på margarinaffärer.
Här har af flere talare och senast af herr Wretlind påståtts,
att margarinen ej innebär någon fara för den svenska mejeri-
handteringen, om denna blott skötes rigtigt, och att faran blott är
inbillad. Att jag i detta afseende söker vederlägga honom tjenar
väl ej till något. Men om jag hänvisar till hans egna menings¬
fränder i denna sak, herrar Lovén och Almén, så kanske han blir
öfvertygad om att mejerihandteringen är i fara. Till Första Kam¬
marens protokoll vid förra riksdagen uttalade herr Almén sin
åsigt i ifrågavarande afseende med följande märkliga ord: »Min
öfvertygelse är, att den tid kommer, då det icke lönar sig att göra
smör, och hvad skall man då göra med mjölken? Ju förr man
derför kastar sig på margarintillverkningen, dess bättre är det.»
Der se vi hvad som hotar, och detta är sagdt af herr Wretlinds
egen meningsfrände. Det är verkligen så, jag måste dela denna
uppfattning. Mejerihandteringen är dömd till undergång, om
margarinhandteringen får bedrifva sin oärliga och ojemna kamp
med henne. Herr Almén får rätt. Det kan då ej vidare löna
sig att göra smör.
Vidare har man bestridt, att vår smörexport på England skulle
röna något menligt inflytande af margarintillverkningen hos oss,
och citerat åtskilligt till stöd derför. Jag skall äfven meddela
ett par korta citat. Det ena återfinnes på sid. 16 af utskottets
betänkande, der herr Hugo "Vedin, hvilken är fackman och känner
till förhållandena, säger: »Blifver emellertid icke den ärliga mejeri¬
handteringen kraftigt understödd och skyddad i denna oärliga kamp
med konstsmöret, föreligger stor fara att jordbruket dukar under.»
Det andra är ett bref från en af Manchesters största smörhandlare,
Fredrik Hunter et C:o, som skrifver: »Enligt vår åsigt skulle till¬
verkningen af margarin i Sverige blifva högeligen skadlig för
handeln med rent smör från detta land, emedan den skulle bidraga
N:o 12.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
N:o 42.
Börande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. in.
(Forts.)
32 Måndagen den 29 April. e. m.
att väcka misstankar hos engelska köpmän och förbrukare om det
svenska smörets renhet.» Detta är också en auktoritet, som ej kan
frånkännas fackkunskap. Jag har äfven likasom herr Bratt samtalat
med smörexportörer och sakkunnigt folk om saken, och somliga hafva
visserligen sagt så som till herr Bratt, men andra hafva sagt, att
det måste skada vår export på England, om vi få margarinfabriker
i landet. Jag delar de senares uppfattning, hvilken synes mig
vara den naturligaste, på samma gång den vinner stöd från andra
smörexporterande länder.
Ett par ord vill jag nämna om margarinens inflytande på
helsan, och det är en liten bit, som är ny för dagen eller, om ej
precis för dagen, dock temligen ny. Förhållandet är, att vid ett
större glasbruk i Östergötland insjuknade före påsk ett antal per¬
soner, huru många är jag ej i tillfälle uppgifva, i häftig diarrhé
och kolerin. Läkare efterskickades för att bota det onda, och denne
sökte efter orsaken dertill. Då befans det, att en handlande på
stället fått hem ett parti margarin, och att just de insjuknade
personerna ätit af denna margarin, som inköpts till hushållet, men
att alla öfriga personer varit friska. Läkaren förklarade, att han
ej kunnat finna annan orsak till sjukdomen än den här antydda.
För öfrigt vill jag icke uppehålla mig vid denna sida af saken,
ty der stå auktoritet emot auktoritet; en generaldirektör i utlandet
och en i Sverige slå ihjel hvarandra, den ene bevisar ett och den
andre raka motsatsen. Derför äro helsoskälen icke af något af¬
görande värde eller betydelse för frågan, utan få de lärde tvista
sins emellan om saken. Båda sidorna torde hafva rätt. Det finnes
helsofarlig, men äfven icke helsofarlig margarin, beroende på rå¬
ämnenas beskaffenhet m. m.
En liten erinran vill jag göra åt den förste talaren,, som
öppnade debatten, herr Bratt; han yttrade sig enligt, min tanke
något för hårdt om en ung författare, som har skrifvit åtskilligt
angående landthushållningen, nemligen herr Juhlin-Dannfelt d, y.
Han sade, att dennes uppfattning och förutsättningar hängde i
luften. Detta är en för sträng dom och i min tanke så mycket
mindre befogad, som jag känner, att den unge mannen har både i
Holland' och England och äfven annorstädes studerat margarin-
handteringen och dess verkningar, så att han är fullt kompetent
att afgifva ett omdöme i frågan, hvarför jag anhåller att få citera
ett litet stycke ur hans ofvan berörda skrift. Det heter så här:
»Men kan det vara berättigadt att förbjuda en loflig industri inom
landet blott för att sk}rdda en annan? Ja för visso! Staten fordrar
ju oupphörligen, att de mindre intressena uppoffras för de större.
Hon lägger tull på kläder och föda, för att vår industri och vårt
jordbruk ej skola gå under i kampen med mer gynnade utländska
producenter; hon lägger hög skatt på tillverkning af bränvin, ehuru
denna tillverkning eljes skulle vara en mycket lönande binäring
till jordbruket; hon tvingar äfven den barnlöse att betala till
skolor, den friske till sjukhus, och hon har lika väl rätt att för¬
bjuda hvarje handtering, som är egnad att verka skadligt för det
allmänna — och det kan i sanning sägas om margarinindustrien,
Måndagen den 29 April, e. m.
oo
N:o 42.
som hotar att ödelägga en af våra allra förnämsta produktioner,
mejerihushållningen, och dermed vålla en snart sagd! obotlig skada
åt landets modernäring, som nu räknar denna mejerihandtering
•som sin vigtigaste inkomstkälla. Den skada som mejerihandteringens
förfall skulle vålla jordbruket vore, sade vi, snart sagdt obotlig,
den innebure nemligen att jordbrukaren skulle frångå den mest
rationella och ekonomiskt fördelaktiga hushållning».
Jag instämmer till alla delar i detta hans yttrande och anhål¬
ler om bifall till utskottets förslag.
Herrar Svensson i Kydaholm, Anderson i Himmelsby, Erics¬
son i Norrby och Andreason instämde häruti.
Herr Styffe: Såsom stöd för införsel- och tillverkningsför-
bud mot margarin hafva åberopats dels hygieniska och dels ekono¬
miska skal. Utskottet sjelft har icke fäst någon afgörande vigt vid
de hygieniska skälen, och jag håller utskottet räkning derför. Ut¬
skottets ärade ordförande har emellertid under förmiddagen åbero-
Topat några utländska medicinska auktoriteter, som påstått, att mar-
g;arinen skulle vara ett helsovidrigt ämne. För att icke dessas
uttalanden skola tillmätas högre värde än de förtjena, beder jag
att få göra några erinringar emot desamma.
Herr _ ordföranden nämnde likväl först, att i Tyskland har ett
patent _ blifvit uttaget på en metod att af sjelfdöda kreatur bereda
margarin. Vid sådana patent får man ej fästa någon vigt. Af
patent, som uttagas, är det icke ett bland tio, som kommer till prak¬
tiskt utförande. De uttalanden han anförde af ungerska och ryska
medicinska myndigheter gingo ut derpå att, enär margarinen till¬
verkas vid en temligen låg temperatur — 50 ä 60 grader — så
kunna de smittoämnen, som möjligen finnas i oleomargarinen, icke
förstöras vid margarinens beredning. Detta är nog rigtigt, men
alldeles samma anmärkning kan göras mot natursmör. Det är all¬
mänt kändt, att få ämnen hafva i så hög grad som mjölk egenska¬
pen att absorbera smittoämnen och i allmänhet att upptaga smak
och lukt af_ i närheten stående ämnen, som äro stadda i förrutt¬
nelse, och vid. beredning af smör användes ännu lägre temperatur
än vid beredning af margarin.
Jag tror för ötrigt att man icke bör fästa allt för stor vigt vid
sådana. främmande myndigheters uttalanden. Att dessa myndighe¬
ters åsigter icke i deras eget land vunnit oinskränkt förtroende be¬
visas bäst deraf, att förbud att tillverka margarin lika litet i deras
land, som i något annat europeiskt land, ännu blifvit utfärdadt.
Jag är ock öfvertygad att vi gorå klokast i att hysa förtroende till våra
egna medicinska myndigheter, i synnerhet när dessas åsigter äro
så enhälliga som i denna fråga. Margarin har ju användts i nära
.20 år samt förtäres årligen af millioner menniskor, och jag har
aldrig fått kännedom om något verkligt bevis för att sjukdomsfall
uppkommit genom förtäring af margarin. För svenska läkaresäll¬
skapet synas sådana också vara obekanta. Utskottets ärade ordfö¬
rande betonade, att man omöjligt kunde undersöka eller garantera
Andra Kammarens Prat. 1889. N:o 42.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. in.
(Forts.)
3
N:o 42.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
34 Måndagen den 29 April, e. m.
sundheten af de ämnen, som importeras, och denna anmärkning-
är onekligen rigtig. Jag fattar derför också mycke/t väl, att man
kan ifrågasätta ett importförbud för margarin och oleomargarin;
men erfarenheten har icke visat behöfligheten af ett sådant förbud,
hvars utförande dessutom är förenadt med mycket stora vansklig¬
heter, i synnerhet derför att de kemiska metoderna att undersöka
smör äro mycket omständliga och endast kunna lemna en relativ
trygghet, såsom utskottet äfven yttrat.
Det af utskottet framstälda förslaget, att allt inkommande smör
ovilkorligen skall undersökas och att hvarje inkommande smörkärl
skall öppnas samt prof af innehållet tagas för undersökning, är, på sätt
redan herr Lönegren visat, praktiskt outförbart. Utskottet har visser¬
ligen icke i sjelfva klämmen sagt, att hvarje kärl skall öppnas och un¬
dersökas, men att detta är meningen, framgår otvetydigt af hvad ut¬
skottet yttrar om undersökning af smör vid export på sidd. It! och
17. Utskottet säger der, att en sådan undersökning skulle blifva
utan all praktisk betydelse, derest icke all till utförsel afsedd vara
ovilkorligen undersöktes. sEn sådan obligatorisk undersökning af
en så stor qvantitet smör, fortsätter utskottet, som t. ex. 14,790,720
kilogram — 1888 års export — motsvarande ungefär 300,000 drittlar-
— skulle sålunda omfatta lika många prof som drittlarnes antal,
eller omkring 1,000 stycken för hvarje hvardag under året. Man
må besinna, hvilket drygt arbete detta skulle medföra, huru kost¬
sam denna undersökning skulle blifva — ersättningen för under¬
sökning af ett ensamt prof är af komiterade föreslagen till 4 kro¬
nor — och huru ytterst svårt det skulle vara att med erforderlig
skyndsamhet verkställa kontrollen, så att det till exporthamnarne
försända smöret icke qvarhölles längre än hvad som vore för ex¬
portören och varan nyttigt». Dessa af utskottet anförda skäl gälla
i lika grad vid import af smör, ehuru den importerade smörmäng¬
den är mycket mindre än den exporterade. Den importerade mäng¬
den smör har dock under de sista åren stigit till nära 3,000,000
kilogram, så att, efter samma beräkningsgrund, som utskottet an-
antagit vid export, att hvarje kärl i medeltal innehåller 50 kg-,
omkring 60,000 kärl årligen skulle komma att undersökas. Den största
smörimporten eger rum i Stockholm, och enligt upplysningar, som
jag fått i härvarande packhus, kan en enda ångbåt ofta medföra
flera hundrade smörkärl. Inom en vecka kan någon gång ett par-
tusen smörkärl hit inkomma. Om nu alla dessa kärl skola öppnas,,
och derur under behörig kontroll tagas prof, hvilka sedermera skola
undersökas, måste detta leda till stor tidsutdrägt och kostnad för
egarne. Kärlens storlek lärer vara så olika, att de kunna inne¬
hålla 2 och 100 kilogram. Då dessutom ett kärl ofta kan inne¬
hålla 2 å 3 till färg och utseende olika smörsorter, blir det svårt
att deraf taga ett generalprof, utan måste man om man vill vara
fullt säker, undersöka hvarje sort för sig. Om nu ett kärl, som
innehåller 2 kilogram, skall undersökas, så kostar undersökningen
af ett enda prof, efter margarinkomiterades ytterst låga taxa 4 kro¬
nor, och hela smörpartiet är kanske icke värdt mera än 3 kronor.
I Stockholm kan naturligtvis inrättas ett kemiskt laboratorium med
Måndagen den 29 April, e. ro.
85
N:o å‘2.
ett större antal inöfvade kemister och de bästa anordningar, för
att massvis göra smörundersökningar; men enligt upplysningar från
en fullt tillförlitlig kemist, som mycket sysselsatt sig med dylika
undersökningar, lärer äfven med de bästa tillställningar, en kemist
icke hinna göra mera än 15 å högst 20 prof om dagen. Om nu
på en dag tagas 1,000 smörprof, kommer det, äfven med en perso¬
nal af 10 ä 12 inöfvade kemister på byrån, att dröja många dagar
innan alla dessa prof hinna undersökas, och som smöret under
tiden ej skulle få tagas ut kunde det, åtminstone under sommaren
derigenom lätt taga skada. I landsorten komma förhållandena na¬
turligen att ställa sig ännu sämre. Framför en sådan behandling af
smör, som importeras, synes mig ett rent importförbud äfven af
natursmör nästan vara att fördraga. Skulle ett införselsförbud för
margarin komma till stånd, måste man nöja sig med den trygghet
som kan vinnas derigenom att sakkunniga personer då och då taga
prof af inkommande smörpartier, men utan att man derför uppe¬
håller varans utlemnande till egaren, eller ungefär på samma sätt,
som margarinkomiterade föreslagit vid export.
Såsom skäl för ett tillverknings förhud har man nästan uteslu¬
tande anfört, att svenskt smör derigenom sannolikt skulle stiga i
pris på den engelska marknaden. Detta har dock af vår general¬
konsul i London blifvit bestridt under uttalande biand annat, att
utaf den engelska allmänheten ytterst få veta, hvarifrån det smör
härstammar, som de köpa, och att engelsmännen blott fästa afse¬
ende vid smörets beskaffenhet. Det är naturligt, att om de märka,
att de få margarin i stället för smör, blifva de missnöjda och söka
få köpa andra smörsorter; men de inse tvifvelsutan, att ett förbud
att i Sverige tillverka margarin icke kan lemna dem någon ga¬
ranti för att smör, som de under namn af svenskt smör köpa, icke
är förfalskadt med margarin. De veta, att i Sverige finnes talg,
och der det finnes talg, kan man lätt göra oleomargarin, som sedan
i mejerierna kan inblandas i smöret. Men äfven om smöret icke
förfalskas i Sverige, kan detta ske i England sedan det kommit
dit. Det uppgifves ju allmänt, att engelska köpmän i många är
under sitt rätta namn importerade margarin från Holland, men se¬
dermera satte holländska smörstämplar derå, och sålde det under
namn af holländskt natursmör. Såsom bevis för att engelsmännen
icke fästa afseende vid om smöret kommer från ett land, der ingen
margarintillverkning finnes, kan ock nämnas, att både Holstein och
Danmark hade margarinfabriker i flera år, innan Sverige hade någon
enda sådan, och under den tiden betalades dock både Holsteins
och Danmarks smör i England fullt ut lika högt som det svenska,
ja till och med högre.
Deremot är jag öfvertygad, att ett tillverkningsförbud för mar¬
garin här skulle medföra olägenheter icke blott för den smörkonsu-
merande svenska allmänheten, utan ock för en del svenska jord¬
brukare, nemligen dem, som producera talg. Yi veta att priset på
talg i Stockholm förliden höst steg icke obetydligt sedan margarin-
fabriken i Arboga kommit i gång.
Utskottet har angående användbarheten af margarin anmärkt,
Rörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. in.
(Forts.)
N:o 42.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. iil
(Forts.)
36 Måndagen den 29 April, e. in.
att den icke skulle vara lämplig till stekning och bakning, utan
att till dessa ändamål natursmör vore att föredraga. Att natur¬
smör till sagda ändamål är bättre betviflar jag alldeles icke; men
denna margarinets underlägsenhet är för de mindre bemedlade
folkklasserna af ganska liten betydelse, ty de använda mycket säl¬
lan smör till stekning och bakning, utan i stället flott. Stockholms
bagare hafva också i lång tid användt buljongfett till skorpor, och
dermed bar allmänheten här låtit sig nöja.
Utskottet bar erkänt, att margarin är användbar att stryka på
bröd, och detta torde vara obestridligt; men utskottet har tillrådt
den mindre bemedlade allmänheten att i stället för margarin på
bröd använda s. k. »istersmör», samt sagt, att detta är lika närande
som margarin och ganska välsmakande. Huru vida istersmöret är
lika närande som margarin vill jag lemna oafgjordt,. men visst är,
att det på bröd icke är lika välsmakande, och vore icke detta hän¬
delsen, skulle väl allmänheten icke betala 1 krona 20 öre för mar¬
garin per kilogram, då de kunna få istersmör, enligt utskottets upp¬
gift, för 70 öre. Om nu allmänheten föredrager att äta margarin
och vill betala det högre priset för densamma, bör den väl också
kunna tillåtas detta.
Ett förbud mot tillverkning af margarin för eget behof, är väl
dock i alla händelser otänkbart, och, på sätt redan blifvit nämndt,
är ännu icke i något europeiskt land förbjudet att tillverka mar¬
garin. Ett sådant förbud finnes visserligen, såsom jemväl utskottet
upplyst, i Canada; men utskottet har icke omtalat, hvad verkan
det der medfört. Deremot hafva ett par reservanter från Första
Kammaren meddelat, att det canadensiska smöret icke vunnit ökadt
insteg i England, sedan förbudet antogs, utan att Canadas smör¬
export dit är lika obetydlig som förut, eller till och_med mindre.
Denna uppgift har jag så tillvida funnit bekräftad i en utländsk
journal, som der meddelas, att Canadas smörexport till England
är mycket liten, och detta väckte min förvåning, enär jag i samma
journal jemväl fick veta, att Canadas mejerihandtering är ganska
betydlig samt att Canada exporterar så mycket ost till England,
att deto bland de länder, som dit sända sådan, intager andra rum¬
met. År 1886 exporterade Canada öfver 500,000 engelska centner
ost till England. Under sådana förhållanden är det ju ganska an-
märkningsvärdt, att, fastän tillverkning af margarin i Canada är
förbjuden, det icke lyckats Canada att i England vinna någon
marknad för sitt smör.
Ett tillverkningsförbud för margarin är här i alla händelser
ändamålslöst, så länge den nuvarande mellanrikslagen är gällande, ty
första paragrafen i denna lag stadgar uttryckligen, att alla svenska
eller norska naturalster och tillverkningar skola få såväl ut- som
införas från det ena riket till det andra, så vidt gällande käran-
tänsföreskrifter ej deremot lägga hinder. Åf detta stadgande synes
mig alldeles otvetydigt följa, att införsel från Norge af der till¬
verkad margarin icke kan förbjudas. Utskottets ärade ordförande
sade visserligen på förmiddagen, att det skulle finnas någon inter-
nationel grundsats, som stadgade, att ett allmänt förbud upphäfde
Måndagen den 29 April, e. m.
37
N:o 42.
alla internationella öfverenskommelser. Denna grundsats är för Hörande för-
inig alldeles obekant, och när frågan om exporttull å jernmalm moto
nyligen här var före, så fick jag åtminstone det intryck af rege- tillverkning
ringens vid tillfället afgifna yttrande, att regeringen ej skulle kun- af margarin
nät godkänna ett exportförbud för jernmalm, ifall ett sådant till m. m.
äfventyrs hade blifvit af Riksdagen beslutadt. I våra handels- (Forts.)
traktater med främmande magter är ju stadgadt, att vid export af
varor, för dessa »icke må föreskrifvas en mindre gynsam behand¬
ling», än den som var gällande, när traktaterna afslötos; men den
mest ogynsamma behandling, som kan ifrågakomma, är väl export¬
förbud. Det förefaller mig derföre oantagligt, att vår regering skulle
kunna godkänna något nytt exportförbud; och i sådant fall torde
den väl icke heller, emot gällande internationella öfverenskommel¬
ser, kunna godkänna ett importförbud.
Kostnaderna, som måste blifva en följd af ett tillverknings-
förbud för margarin, blefve för statsverket icke heller obetydliga.
Ty för det första måste ju alla i landet befintliga margarinfabriker
exproprieras, och vidare skulle, på sätt utskottet äfven antydt, allt
det margarin, som funnes i landet, när lagen trädde i kraft, också
af statsverket inlösas, och detta skulle sannolikt blifva betydliga
qvantiteter, helst troligt är, att under den sista tiden, innan lagen
trädde i kraft, importen skulle blifva stor, just för att man skulle
få margarinen af staten inlöst.
Jag vill icke upptaga kammarens tid längre, utan anhåller
att få yrka afslag å utskottets betänkande. Men skulle kammaren
vara mera benägen för en återremiss, så vill jag icke motsätta mig
en sådan.
Med herr Styffe instämde herrar Östberg och E. W. Carlson.
Herr E. G. Boström: Den här margarinen är en rätt besyn¬
nerlig sak. Det är en mycket loflig och naturlig näring, och den
är också ett sundt och förträffligt födoämne; och den näringen har
nu existerat sedan 30 år bortåt. Men det är det underliga med
denna näring, att det finnes ingen, som varit utsatt för en så skarp
lagstiftning, som just denna lofliga och naturliga näring, detta sunda
och välsmakande födoämne. Jag vet blott ett, som varit föremål
för en lika skarp lagstiftning, och det är bränvinet, men det har
varit af helt andra skäl. Men öfverallt har man numera kommit
till insigt om eller funnit sig tvungen att stifta skarpa lagar gent
emot detta sunda näringsmedel, denna lofliga handtering.
Deraf synes det mig framgå att man icke har rätt att kalla
det en så oskyldig handtering. Det är fastmera en mycket farlig
handtering, farlig, derför att dess produkter aldrig gått för hvad
de äro, utan alltid velat vara något annat. Först har margarinen
velat acceptera smörets namn. Eller hafva herrarne någonsin före de
sista åren, när lagbud dertill tvingade, hört talas om, att man
sålde margarin? Nej, butterin hette det, eller konstsmör eller nå¬
got dylikt! Vidare har den velat attrapera smörets färg, dess smak
och arom o. s. v. Herrarne hafva sig nog bekant, att i margarin-
N:o 42.
38
Måndagen den 29 April, e. m.
Bärande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. in.
(Forts.)
fabrikerna i Holland de hafva förvaringsrum för olika sorters smör.
Kommer man dit, så fråga de bara, hvilken sort man vill köpa,
och den . sorten finnes alltid att få. Ja, det finaste smöret säljes
ofta till Holland just till dessa margarinfabriker, för att deras
margarin skall få alldeles samma smak.
Sist, och det är icke minst beaktansvärdt, har margarinen all¬
tid, så vidt möjligt, velat attrapera smörets pris. Och den har
gjort herrar margarinfabrikanter stormrika, och det är det, som gör,
att det nu kännes så ytterst svårt och besvärligt för idkarne af
denna näring att draga sig tillbaka.
Mot detta sunda näringsmedel har man nu, såsom sagdt, fun¬
nit sig föranlåten att vidtaga stränga lagstiftningsåtgärder, på det
att det skall visa, hvad det är. Men jag tror, att erfarenheten all¬
mänt har visat, att, trots de stränga lagarne, man icke kunnat finna
någon fullt säker, stark, kraftig och effektiv kontroll. Nu har på
den sista tiden denna handtering äfven kommit till oss. Men den
är här ännu i sin linda; det finnes icke mer än två fabriker. Om
vi då nu, hänvisande till utlandets erfarenhet, att det är omöjligt
att göra kontrollen fullt effektiv, om man medgifver handteringen
rätt att existera, säga, att vi, innan det kommit så långt hos oss,
böra »hellre stämma i bäcken, än i ån», då får man höra, att det
är så obegripligt farligt att göra något sådant.
Först kommer naturligtvis läkaresällskapet, men jag har emot
deras utlåtande först att de icke bedöma saken efter egen erfaren¬
het, vunnen inom vårt land, utan efter antaganden ifrån andra
länder, och dessutom, att de helt naturligt försigtigtvis säga, att,
om margarinen är beredd af sunda ämnen o. s. v., då är den ett
förträffligt näringsmedel, men just detta om är det som skall
bevisas.
Man har också talat om landtbruket och sagt, att landtbruket
sjelft nu skulle vinna ett stöd i denna näring. I den delen
åtminstone, tror jag, att hushållningssällskapen, som derom en¬
stämmigt uttalat sig tviflande, borde få ega vitsord. Och då, så¬
som herrarne veta, högst obetydligt af smör och mjölk användes
för margarintillverkningen, så finnes verkligen icke för jordbrukarne
någon synnerlig fördel att hemta deraf. Men, säger man, det är
icke så mycket smöret och mjölken, utan fastmera talgen, som
jordbrukarne skola afsätta till margarinfabrikerna. Men vi böra
då komma i håg att det endast är den allra finaste och färskaste
talgen, som användes; och herrarne veta, att vi icke hafva några
så stora städer eller sä stora slagterier, att man kan få så mycket
sådan talg. Dessutom veta vi ju, att, såsom en talare på förmid¬
dagen mycket rigtigt framhöll, våra fetaste och bästa nötkreatur
exporteras till England och således icke lemna någon talg här.
Jag vet också, att Arbogafabriken, åtminstone i januari, icke kunde
få sitt behof af talg fyldt inom landet, utan var tvungen att utifrån
taga in oleomargarin.
Man använder också sesamolja vid margarintillverkningen. Är
det också en jordbruksprodukt, så är den åtminstone icke svensk.
Och jag vet icke, om vi hafva någon egentlig anledning att upp-
Måndagen den 29 April, e. ra.
39
X:o 42.
muntra afsättningen af utländska jordbruksalster för att dermed Börande för¬
verka, konkurrerande ock kammande på afsättningen af vårt eget ™ot
jordbruks alster. tillverkning
Naturligtvis kar man också, när det galt denna fråga, vant ute af margarin
med talet om arbetarne ock sagt, att det är deras bästa, det kär in. in.
.galler att skydda. Jag tror icke att så är förkållandet. Herrarne (Forte.)
läste förmodligen kärom dagen den der notisen, som var kemtad
ur en upsalatidning, att man kade frågat en kökare, kvilken det
var, som köpte den mesta margarinen, om det var arbetarne. Nej,
både enligt uppgiften svaret blifvit. Jag tror också, att denna
uppgift kar skäl för sig. Herrarne veta, att margarinen icke läm¬
par sig för matlagning t. ex. stekning, ty den fräser upp ock ger
en obehaglig smak. Den användes derför kufvudsakligen till smör¬
gås. Men flertalet arbetare kafva visst icke två sorters fettämnen
i sina hushåll, den ene att använda till smörgås ock den andra
till matlagning, utan de skaffa sig en sådan sort, som de kunna
använda till alla sina behof. Jag tror så mycket hellre, att detta
är förhållandet, som en tidning, som utger sig för att vara ett or¬
gan för arbetarne, alldeles afgjordt kar uppträdt emot margarinen
ock förklarat den alls icke vara något för dem att stå efter.
Att så också är förhållandet bevisas för öfrigt mer än af nå¬
got annat genom den lilla konsumtion, margarinen har i jemförelse
med andra liknande varor. Det finnes visserligen icke någonstädes
uppgifvet, huru stor tillverkningen af natursmör för närvarande är
kos oss. Men vi kunna vara ense om, att smörexporten till ut¬
landet är en obetydlighet mot konsumtionen i landet. Yi skicka för
närvarande ut 14 å 15 millioner kilo natursmör. Införseln af marga¬
rin var förlidet år summa 452,000 kilo. Om jag till detta lägger den
relativt obetydliga qvantitet, som för närvarande tillverkas vid de
två margarinfabrikerna inom landet, kunna herrarne deraf lätt döma,
huru jemförelsevis obetydlig margarinkonsumtionen är gent emot
smörkonsumtionen. Och af ett sådant förhållande kan man draga
den slutsatsen, att det icke är den stora arbetarebefolkningen, som
använder margarinen, utan den använder andra fettämnen.
Frågan är verkligen, tror jag, sådan den nu föreligger, icke
af den stora betydelse, man velat gifva den. Och allra minst tror
jag, att det kan vara skäl, att, såsom en talare, representanten för
Vesterås, frarnstälde saken, göra den så stor, som kan ville. Han
förmenade, att hvarje näring vore berättigad att existera, den lilla
såväl som den stora. Jag för min del anser bestämdt, att detta
icke är förhållandet, Ty det är statens pligt att väga intressena
mot hvarandra, att se till, att de stora, allmänna intressena icke
få stå tillbaka eller gå under, för att till äfventyrs ett litet, obe¬
tydligt intresse skall kunna tränga sig upp, Det kar staten på
mångfaldiga områden förut iakttagit, ock den lär väl blifva tvungen
att fortfarande göra så i det stora hela, äfven om en eller annan
får maka åt sig.
Herr Hederstierna, som jag nyss åsyftade, talade iförmiddags
om, att man icke fick inskränka eller beröfva någon hans rätt, ock
att den riksdagsman, som det gjorde, kan missbrukade sin magt,
]f!0 42. 40 Måndagen den 29 April, e. m.
Rörande för- och »då rådde veld på tinget». Det är hårda ord, detta, när man
{örTd mdi Yet’ blanc^ dem, som åtalat sig för margarinförbud, finnes en
tillverkning ledamot, utskottets ordförande, af vår allmänt aktade och värderade-
af margarin domarecorps, när man vidare vet, att den person, som är ordförande
m. m. i Första Kammarens motsvarande utskott, är en embetsbroder till
(Forts.) herr Hederstierna och har samma åsigt som majoriteten i vårt ut¬
skott, och när man vidare vet, att af de landshöfdingeembeten,.
som uttalat sig i frågan, nio hafva stält sig på den »rena stånd¬
punkten». Samtliga desse skulle alltså hafva velat kränka andras
rätt, hafva velat låta veld råda på tinget. Jag tror, att ett sådant
uttalande måste anses temligen våldsamt, men jag tror äfven, att
det är så våldsamt att det dömer sig sjelft.
Utom den nyss nämnde talaren, hvars ord jag dock icke vill
tillmäta någon betydelse, är det egentligen endast tvenne talare,,
som mot utskottets förslag framstält anmärkningsvärdare betänk¬
ligheter.
Den ene af dessa var den siste talaren, herr Styffe, hvilken
förmenade, att mellanrikslagen skulle lägga hinder i vägen för
antagande af margarinförbud. I den delen tror jag dock, att han,
om han också kan för sig anföra den strikta ordalydelsen, dock
icke får tolka den så. Det är rent omöjligt och orimligt, att främ¬
mande länders undersåtar skulle kunna hafva en gynsammare ställ¬
ning än landets egna. Jag tror mig också veta, att äfven mycket rätts-
lärde och mycket försigtige personer dela denna min uppfattning.
Den andra anmärkningen af vigt mot förslaget var den, som
framstäldes af herr Lönegren, och den har naturligtvis så mycket
större vigt, då den framstälts af en person med hans erfarenhet.
Hans anmärkning innehöll, att det skulle vålla mycken svårighet att
kunna kontrollera införseln af smör, särskildt land vägen ifrån Norge.
Men denna införsel är en relativ obetydlighet gent emot den hela.
Den går hufvudsakligen till Stockholm och några få andra större¬
städer. Och det är ju gifvet, att vill man ändamålet, vill man
hafva kontroll, nog kan den åstadkommas.
Icke heller tror jag, att denna kontroll kan blifva så dyr, att
den icke fullt betingas af den vigtiga sak, som det här gäller. Jag-
vet icke, om det skall vara alldeles nödvändigt att hafva någon,
kemisk undersökning. Det fans en gång, har jag hört berättas,,
en professor i Upsala, som just icke var någon 'vän af naturveten¬
skaperna. Han kallade kemien för »den högre kokkonsten». Jag
tror, att man här kan komma rätt långt bara med att använda
den lägre kokkonsten. Blott det faktum, att margarinen i stek¬
pannan förhåller sig på ett helt annat sätt än smöret, ger ju an¬
visning om en ganska enkel metod för undersökningen.
Men huru dermed än må vara, så är det i alla händelser gif¬
vet, att om vi nu skulle afslå utskottets betänkande, vi då i stället
måste antaga ett förslag ungefär i samma rigtning, som det af
herrar komiterade afgifna. Enligt detta förslag skulle allt smör,
som exporteras, undersökas för att vårt exportsmör skulle kunna
erhålla vitsordet att vara margarinfritt, något, som äfven dessa
herrar anse för vår export mycket vigtigt. Här har herr Löne-
Måndagen den 29 April, e. m.
41
K:o 42.
gren nu sagt, att det ej skulle låta sig göra att kontrollera smör
rid införsel, utan att en bestämmelse derom kunde komma att
verka såsom importförbud. Men om detta kunde blifva följden af
undersökningen af de 2,400,000 kilogram smör, som importeras,
hvilken skulle då följden blifva af ep undersökning af de 14,800,000
kilogram smör, som exporteras? År det då icke alldeles gifvet,
att stadganden om kontroll vid utförseln af dessa 1,000-drittlar
smör om dagen måste verka såsom utförselförbud? Och stån I i
valet mellan införsel- och utförselförbud, hvilket väljen I då, mine
herrar?
.lag röstar för bifall till utskottets förslag.
I detta yttrande instämde herrar A. V. Carlson, Sandwall,
Björkman, Bergenäalil, Ersson i Arnebo, Larson i Slättäng, Peter¬
son i Hasselstad och Petersson i Runtorp.
Herr Milson från Ystad: Herr talman! Mina herrar! Jag har
begärt ordet icke derför, att jag trott mig derigenom kunna ändra
någons åsigt här i kammaren, ty jag är öfvertygad om, att hvar
och en, då han i dag på förmiddagen inträdde i Kammaren före
diskussionens början, redan hade stadgat sin åsigt, så att man
genast hade kunnat skrida till votering med samma utgång som
efter diskussionens slut, men såsom reservant mot utskottets för¬
slag har jag dock ansett mig böra yttra några ord om de hufvud-
sakliga skälen för min reservation.
Jag vill icke här i kammaren upprepa min reservation, ty
det skulle blifva tröttande, isynnerhet sedan frågan blifvit så sak¬
rikt behandlad af herr landshöfding Hederstierna och herr majoren
Bratt, att jag skulle kunna inskränka mig till att instämma i deras
yttranden. Men det finnes två punkter, som icke blifvit vidrörda,
och hvilka jag anser spela en stor rol.
Den ena af dessa är den åsigten, att vår smörexport skulle
förstöras, om import och tillverkning af margarin vore tillåten i
landet. Men detta är ett misstag, ty Sveriges smörmarknad i
England beror uteslutande på godheten af det smör vi exportera,
och i intet afseende på förhållandena i det land, hvarifrån smöret
kommer. Tilja vi bemöda oss om att producera en god vara, så
kommer den att betinga ett högt pris, hvarom icke, ett lågt.
Man har också talat om, att det svenska jordbruket skulle
ruineras, om förbud mot införsel och tillverkning af margarin icke
komme till stånd, men, mina herrar, äfven detta är ett misstag,
ty om vi se på Danmark, så har der smörtillverkningen uppnått
en särdeles hög ståndpunkt, och det danska smöret betingar ett
pris, det högsta som ännu något lands smörexportörer erhållit,
oaktadt förbud mot införsel eller tillverkning af margarin der icke
finnes.
Jag vill icke upptaga kammarens tid med att vidare orda
om denna sak, utan inskränker mig till att, under uttalande af
den förhoppningen, att förbud mot införsel och tillverkning af
margarin icke måtte komma till stånd, yrka, att Riksdagen måtte
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
Ä':o 42.
42
Måndagen den 29 April, e. m.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
besluta eu skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran att en ny för¬
fattning angående kontroll öfver tillverkning och försäljning af
konstsmör måtte utfärdas på de grunder som jag i min reservation
angifvit.
Herr Janson i Carlshed: Den ärade talaren på vestmanlands-
bänken yttrade, att Riksdagen vid sina beslut bör tillgodose alla
intressen, och jag beklagar, att han icke vid slutet af sitt anförande
kom till den slutsats, som bort följa på dessa ord. Jag tror, att
han skulle bevakat jordbrukets intresse bäst, om han biträdt ut¬
skottets förslag. Då under den stora tullstriden fråga var före om
att sätta tull på spanmål, yttrade motståndarne till förslaget: »nej,
det är icke skäl att bevilja denna tull, ty ni jordbrukare hafva
kommit på en orätt väg, som ni böra söka att komma ifrån. Ni
skola icke odla spanmål till försäljning utan i stället drifva upp
ladugårdsskötseln, ty det är nu för tiden jordbrukets förmånligaste
sida.» Nu, när vi hafva gjort detta och hufvudsakligen lagt an på
mejerihandteringen, då vill man uppmuntra anläggandet af margarin-
fabriker i landet. En representant för Göteborg var till och med
så vänlig, att han önskade, att staten skulle med bidrag under¬
stödja tillverkningen af margarin. Detta uttalande är lika fånigt,
som att tvinga Good Templare att understödja bränvinsbränningen.
Vill man stå på arbetarnes sida, så gör man bäst uti att laga
så, att dessa icke behöfva köpa förfalskade födoämnen, och man
måste väl erkänna, att margarinet är en förfalskad vara.
Talaren på vestmanlandsbänken yttrade vidare, att den riks¬
dagsman, som inskränker eller beröfvar någon hans rätt, derför
att åtnjutandet af denna rätt befinnes vara menligt för honom
sjelf eller den näring, han utöfvar, han har missbrukat sin magt,
och då råder veld på tinget.
Detta är ett hårdt språk, men jag vill icke döma öfver honom,
äfven om han var med, då det var fråga om att bevilja lands-
höfdingar pensioner, ty jag anser honom hafva varit i sin fulla
rätt att yrka bifall till framställningen derom, emedan han då
handlade tropligtigast icke blott för sin egen utan äfven för andras
fördel. På samma sätt är det med allt hvad vi här hafva att be¬
handla, och jag tror icke, att det finnes någon riksdagsman här i
kammaren, som endast för att befordra sitt eget intresse låter
andra intressen stå på spel. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Thestrup: Den sent framskridna timmen, det stora
antalet ännu antecknade talare och alla dessa kraftiga rop på
proposition föranleda mig att yttra mig i största korthet. Jag står
icke på samma punkt i denna fråga som talaren på elfsborgs-
bänken. Af de utredningar i frågan, som kommit oss till del
såväl genom brochyrer och meddelanden i tidningspressen, som
uti de sakrika utlåtanden vi af både Första och Andra Kammarens
tillfälliga utskott, hvilka behandlat frågan, lika litet som af den
långa debatten i dag har jag kunnat öfvertygas om nyttan och
ännu mindre om nödvändigheten af den drakoniska lagstiftning,
Måndagen den 29 April, e. m.
43
N:o 42.
som motionären påyrkat ock utskottet tillstyrkt, nemligen förbud
för både import och tillverkning af margarin. Sådana stränga
lagbud äro för andra europeiska länder främmande, ty dessa län¬
ders lagstiftning afse endast att åstadkomma kontroll och skydd
mot förfalskningar och missbruk, men ingalunda att tillintetgöra
hela denna industri. Efter mitt förmenande har icke heller något
behof af margarinförbud gifvit sig till känna hvarken under den
långa tid denna vara före tillkomsten af 1885 års kongl. förordning
i ämnet fritt infördes hit till landet, ej heller under senare tiden,
då tillverkning deraf i större skala härstädes bedrifvits; och har
det icke heller kunnat påvisas att vår smörexport af den här upp¬
komma margarin tillverkningen tagit någon skada. Jag har samma
åsigt i frågan som min granne till höger och håller före, att de
praktiska engelsmännen icke lära taga mycken hänsyn dertill, om
vi hafva ett sådant förbud i vårt land eller icke, utan de fästa
sig nog endast vid beskaffenheten af vår exporterade vara. År
denna god, torde de ej taga hänsyn dertill, om vi hafva en eller
hundra margarinfabriker i vårt land; är deremot varan dålig, torde
margarinförbud ej synnerligen gagna oss. Det är således, som
herrarne se, högst tvifvelaktigt, om det ändamål, som åsyftas, skall
kunna vinnas genom utskottets förslag, och jag anser derföre, att
man icke, emedan missbruk och förfalskning af ett i och för sig
sundt näringsmedel kan ega rum, skall bannlysa och utrota hela
tillverkningen.
Jag vill emellertid understödja hvarje lagstiftningsåtgärd, som
kan vidtagas för att förekomma förfalskningar och missbruk, men
att förbjuda införsel och tillverkning af margarin, anser jag vara
ett öfvergrepp och en kränkning af näringsfriheten, derför vi noga
böra taga oss tillvara.
Jag yrkar för den skull bifall till herr Elis Nilsons i ärendet
afgifna reservation.
Herr Larsson i Berga instämde häruti.
Herr Erickson i Bjersby: Då jag undertecknat en motion,
hvars hufvudsakliga syfte är det samma som det föreliggande för¬
slagets, har jag begärt ordet för att tillkännagifva, att jag, oaktadt
allt, som har blifvit sagdt, fortfarande intager samma ståndpunkt i
saken, som jag innehade, då jag undertecknade nämnda motion.
Ser man saken från den sida, som den första talaren i ämnet
på förmiddagen gjorde och efter honom flere andra gjort, kan man
tycka, att den är ömtålig. Jag hyser aktning för olika meningar
och sålunda äfven för hvad dessa talare här sagt; jag skulle till
och med kunnat följa dem i denna fråga, om icke flere andra mera
tungt vägande skäl talade för bifall till utskottets förslag. Ty har
man i likhet med mig den uppfattningen, att vår mejerihandtering
är för landet vigtigare än margarintillverkningen, och att den
senare tränger sig den förra allt närmare och i så hög grad inpå
lifvet, att den hotar att tillintetgöra vårt jordbruk — jag säger
med flit jordbruk, emedan det numera är erkändt, att ladugårds-
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
in. jä.
(Forts.)
>:o 42.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. j/j,
(Forts.)
44 Måndagen den 29 April, e. m.
skötseln och i synnerhet smörberedningen utgöra jordbrukets säkraste
grundval — så kan man icke undgå att för afvärjande af en sådan
fara tillgripa det enda medel, som antagligen finnes, äfven om det
samma kan anses vara i principielt hänseende strängt, nemligen
att antaga det förslag, utskottet nu framstält. Någon medelväg,
på hvilken man kan komma till det åsyftade målet, finnes icke,
såvidt visadt är; och derför måste jag obetingadt ansluta mig till
utskottets förslag, för hvilket utskottet i öfrigt gifvit så goda skäl,
att hvar och en, som icke på förhand bestämt sin mening i denna
fråga, borde känna sig deraf öfvertygad.
Jag vill icke gifva mig in på arbetarefrågan; om den är redan
förut så mycket taladt. Men jag vill anmärka mot herr Bratt, att,
om en arbetare förtjenar 70 kronor i månaden, kan väl han hafva
tillfälle att begagna verkligt smör på sitt bord i stället för margarin.
Jag har måhända sjelf icke mera att lefva på; jag använder dock
icke margarin i mitt hushåll, utan äkta smör. Men man måste
vara måttlig, då man breder smöret på brödskifvan.
Man har uttryckt den förhoppningen, att, om Riksdagen skulle
bifalla utskottets förslag, regeringen likväl icke skulle sanktionera
det samma. Jag tror deremot, att regeringen icke gerna kan undgå
att bekräfta beslutet, om det fattas af Riksdagen, helst regeringen
genom de i saken infordrade yttranden från länsstyrelserna och
hushållningssällskapen väl känner hvad landet vill härutinnan.
Margarintillverkningen i vårt land ligger ännu i sin linda.
Jag påstår det, oaktadt här är uppgifvet att vid fabriken i Arboga
kunna med god afsättning tillverkas 5,000 skålpund margarin om
dagen. Men huru tro herrarne, att det kommer att gå, om man
låter denna tillverkning obehindradt fortgå och utveckla sig. Följ¬
den kan möjligen blifva, att margarintillverkningen blifver landets
modernäring, och att jordbruket, som nu anses vara vår moder¬
näring, i stället allt mer och mer går sin undergång till mötes.
Jag hoppas, att icke många af kammarens ledamöter hafva den
åsigten, att ett sådant förhållande vore lyckligt; och jag vill ,der¬
före upprepa herr Bratts ord: »stäm i bäcken, innan man kommer i ån».
Då jag nu går att göra mitt yrkande på bifall till utskottets
förslag, anser jag mig icke i någon mån missbruka min magt som
riksdagsman, ty jag vet, att jag har de flesta af dem, som sändt
mig till Riksdagen, och äfven de flesta af dem, som hos oss bära
de tyngsta skattebördorna, och hvilka alla närmast äro berörda af
hvad nu är i fråga, bakom mig. Och sedan göres mig icke mera
vittne behof.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Holmgren: I afseende å 1, 3 och 4 punkterna ställer
jag mig obetingadt på utskottets sida, och i det skede, hvari frågan
nu föreligger, måste jag göra detta äfven beträffande den 2:dra
punkten, emedan jag anser att det enda förslag till kontroll, som
föreligger, eller reservantens, icke är af beskaffenhet att kunna
åstadkomma någon, åtminstone icke någon verksam kontroll
rörande tillverkning och försäljning af margarin.
Måndagen den 29 April e. m.
45
N:o 42.
I en broschyr, som utdelats och hvari redogöres för de olika Börande för-
ländernas lagstiftning i margarinfrågan, heter det, rörande ett m-
förslag till margarinlag i Ryssland, bland annat: »Margarin, jemte J^Serhning
kärl och omslag, skall färgas röd med alkanna, alltid vara försedd eif margarin
med varans och fabrikens stämpel, samt säljas i minut uti särskildt m. m.
formade, tegelstenslika klimpar. (Forts.)
Detaljhandlare med margarin måste hafva särskildt och tydligt
märke på sin bod och få deri ej sälja smör. Säljer någon margarin
såsom smör, straffas han med fängelse.
Brukas margarin på matställe, så måste detta tydligt anslås
och utsättas på matsedlarne.»
Om ett förslag, bygdt på dessa grunder, förelegat, så skulle
jag gerna hafva biträda detsamma. En talare på förmiddagen
gjorde också en antydan i den rigtningen, men den har icke upp¬
tagits af någon bland de följande talarne. Hade emellertid ett
sådant förslag kommit till stånd, så skulle det samma utan tvifvel
haft det' goda med sig att en ärlig konkurrens uppstått, hvarigenom
konsumenten finge någon kännedom om beskaffenheten af den vara,
som han köpte. Deremot innebär reservantens förslag icke någon
verklig kontroll; och vid sådant förhållande ber jag att få yrka
bifall till utskottets förslag jemväl i 2:dra punkten.
Herr Eriksson i Myckelgård: Då jag ej tror att någon, icke
ens den skickligaste debattör, skulle kunna framkomma med något
nytt skäl vare sig för eller mot föreliggande förslag, så skall jag,
då diskussionen numera har antagit karakteren af en öppen votering,
inskränka mig till att angifva min ståndpunkt i denna fråga vara
den, att jag icke vill biträda utskottets förslag såsom dels inne¬
bärande en orättvisa mot en del samhällsklasser och dels med¬
förande allt för stora praktiska svårigheter för att det samma skulle
kunna genomföras.
Till sist skulle jag jemväl vilja göra en liten erinran derom
att vi jordbrukare icke böra såsom sådana vara så ifriga, att vi
bortglömma att det jemväl finnes andra näringar i Sverige än
jordbruket.
Herr talman! Jag yrkar afslag å utskottets hemställan.
Herr friherre Bonde: Jag medgifver gerna att tiden kan vara
inne att man ropar på proposition, då diskussionen blifvit så lång¬
varig, men just derför att frågan antagit så stora dimensioner,
anser jag det för en pligt för en hvar, som i fjor yttrade sig i
frågan, att äfven nu angifva sin ställning till den samma, då man
sett huru åsigterna på flera håll sedan dess vexlat och så olika
förhållanden ansetts hafva inträffat. I fjor höjdes ju inom denna
kammare blott två röster mot förbudet, hvilket äfven utan votering
blef kammarens beslut. Ja, förhållandena måtte nu hafva blifvit
på ett besynnerligt sätt förändrade sedan dess och hvad kan vara
skälet härtill? Det starka motståndet framkallas törhända af de
nästan enhälliga yttrandena från landets hushållningssällskap, som
N:o 42.
40
Måndagen den 29 April, e. m.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
in. in.
(Forts.)
representera den jordbrukande befolkningen. Jag vill visst icke
underskatta den auktoritet, som den förste talaren på förmiddagen
åberopade, nemligen smörhandlarne. Jag tror dock att lian å sin
sida öfverskattat denna auktoritet, ty dessa smörbandlare hafva
väl ej så stort intresse af i fråga varande förbud, enär deras profit
alltid blir lika stor huru mycket än prisen må vexla. Det har
ju äfven redan anförts att det troligen icke finnes någon smör-
handlare, som numera uppgör köp efter bestämda pris för hela
året, utan ställer prisen för hvarje leverans i proportion efter
noteringen på den utländska marknaden.
Här har äfven åberopats petitioner från arbetare, samt fram¬
hållits att arbetarnes intressen genom förbudet skulle kränkas.
Jag beklagar att så skett, samt att sådana petitioner uti denna
kammare ofta användas såsom agitationsmedel. Detta kan ej vara
lyckligt och kan för visso medföra stora faror. Jag tror ej att
arbetarnes intressen genom margarinförbudet kränkas, ty margarin
förbrukas åtminstone ej ännu i nämnvärd skala utaf dessa, och
kan ej betraktas såsom ett oundgängligt lifsmedel för dem, och
tror jag ej att de i allmänhet komma att känna någon afsaknad,
om margarinen försvinner.
Herrarne känna ganska väl min ställning till den fråga, hvil¬
ken mer än andra frågor delat denna kammare i olika partier.
Herrarne veta mer än väl att jag icke deltagit i det beslut, som
förra året fattades angående tull å spanmål. Ett af de förnämsta
skälen, hvarför jag motsatte mig den samma, var det att jag icke
ansåg denna tull vara till någon nytta för vårt jordbruk, utan
snarare medföra den fara att genom uppdrifna spanmålspris locka
till för vidsträckt sädesodling och utsugning af jorden. Den tull,
som nu är åsatt, har väl ej ännu denna verkan, men det har
många gånger blifvit sagd!, att denna tull blott är ett första steg
till många följande. Jag fruktade att härigenom mejerihandteringen
skulle trängas tillbaka, och dock är det endast genom den sam¬
mas utveckling, hvarigenom jordens växtkraft bevaras, som vårt jord¬
bruk kan gorå verkliga framsteg. Det är af denna anledning som
jag anser att allt, som kan tjena till att framdrifva denna hand¬
tering, måste understödjas, äfvensom att allt, som kan inverka
hämmande på densammas sunda utveckling -— och deribland räk¬
nar jag margarintillverkningen — bör begränsas. Derest margarin¬
tillverkningen får i landet uppblomstra, så kommer mejerihand¬
teringen att lida derigenom, att vårt smör kommer helt säkert att
förlora den kredit, som det i England åtnjuter. Jag erkänner
gerna och vet mer än väl att det beslut, som vi komma att fatta
i denna fråga, är ett svårt beslut, såsom innebärande eu inskränk¬
ning' i den allmänna näringsfriheten. Det är sant att ett bifall
till förslaget innebär en inskränkning i den rättighet, som hvar
och en eger att tillverka hvad han vill; men såsom förut blifvit
yttradt i detta fall får det lilla intresset vika för det stora, och
detta stora är här bevarandet af vår jords lifskraft. Eunnes något
verksamt sätt att hindra förfalskningar, så skulle denna tillverk¬
ning icke medföra någon fara, allra helst om det funnes något sätt
Måndagen den 29 April, e. m.
47
N:o 42.
att färga margarinen så, att den icke kunde förvexlas eller upp¬
blandas med smör; och funnes en sådan kontroll, att man med
säkerhet kunde på kemisk väg utröna huruvida varan vore äkta eller
förfalskad, så vore också mycket att säga beträffande margarintill¬
verkningen. Men den kontroll, som komiterade föreslagit vid smör¬
exporten, kan omöjligen genomföras, då den nästan skulle omöjlig¬
göra all export. Derföre har jag ansett enda möjligheten till före¬
kommande af dylika förfalskningar kunna beredas genom att yrka
rent förbud på sätt utskottets förslag innehåller. Detta förbud mot
tillverkningen kan ske nu, medan ännu tillverkningen är i sin linda
och endast ett par fabriker hunnit att uppstå; men det kan svår¬
ligen genomföras några år härefter, sedan en mängd fabriker hunnit
att uppväxa. Ett förbud nu kommer icke att såra någons rätt.
Konsumenternas rätt såras icke; prisskilnaden mellan smör och
margarin är icke af någon nämnvärd betydelse för de fattiga klas¬
serna, och vi såra icke de nuvarande fabriksegarnes rätt, ty jag är
öfvertygad om att dessa skola komma att hållas skadeslösa.
Då jag således nu liksom i fjor anser saken ännu vara möjlig
att genomföra, men att detta om ett par år härefter vore för sent,
så anser jag att vi böra fatta vårt beslut i öfverensstämmelse med
utskottets förslag, till hvilket jag således anhåller att få yrka bifall.
Herr Waldenström från Gefle: Det är just icke så trefligt
att träda upp och tala, när hela kammaren ropar på proposition,
men kammaren må komma ihåg, att jag icke är den siste
talaren, utan att det kommer andra efter mig, och kammaren
borde då icke hafva allt för brådt att ropa på proposition fastän
klockan snart är elfva på qvällen.
När det s. k. nya systemet invigdes i vårt land, så skedde
det med den mycket vackra devisen: Sverige åt svenskarne. Och
denna devis förklarades betyda det samma som: skydd åt svenskt
jordbruk och all svensk industri. På frihandelssidan betviflade man,
att detta var så verkligt menad!, men vi blefvo temligen illa åt¬
gångna derför. Nu äro vi dock efter icke lång tid komne så långt,
att det heter: skydd åt det svenska jordbruket, och död åt hvarje
svensk näring, som icke gagnar jordbruket. Ty när man säger:
»Död åt margarinindustrien!» så gör man det derför, att den icke
gagnar jordbruket. .Följaktligen ligger i detta rop: »död åt marga¬
rinet!» detsamma som: »död åt hvarje industri, som icke gagnar
jordbruket!» Och så få vi då rätt, som 1886 sade: »Här är icke
fråga om 'Sverige åt svenskarne’, utan snarare Sverige åt de större
jordbrukarne».
Att jordbrukarnes oro icke är att undra på, det har man här
redan förut framhållit. När helst något nytt varit på väg att tränga
sig fram i verlden, så har det alltid vållat oro bland dem, som
hafva haft att göra med det gamla. Jag kommer i håg, huru det,
då symaskinerna infördes, bland andra var en sömmerska, som blef
alldeles otröstlig derför, att hon trodde, att hon skulle förlora allt
arbete. Men inom några år hade hon en stor syatelier med flere
symaskiner och redde sig mycket bättre, än hon någonsin gjort.
Rörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
in. m.
(Forfs.)
Ji:o 42.
Börande för¬
hud mot in¬
försel och
tillrerTinincj
af mar gårm
ro. ro.
(Forts.)
48 Måndagen den 29 April, e. m.
Jag hoppas, att jördbrukarne trots den oro, de nu känna för mar¬
garinet, skola komma att göra samma erfarenhet.
Vi hafva här i kammaren gång efter annan haft våra bränvins-
lagar före. Men då har det alltid hetat: »Näringsfriheten måste
skyddas. Menniskan har rättighet att tillverka bränvin af sina na¬
turprodukter, och är det så, att folk begagnar sig af bränvin, så
att de förderfva sig, så är det konsumenternas egen sak». Så har
man satt sig emot hvarje tillverkningsförbud. Nu deremot, när
det gäller ett näringsämne, som är både billigt och enligt läkares
omdöme är sundt, nu tyckes det i denna kammare icke vidare fin¬
nas någon betänklighet mot att åstadkomma ett totalt förbud för
tillverkning af detta näringsämne.
Det gäller att på detta sätt söka upprätthålla ett pris på det
svenska smöret. Man ville hålla priset på den svenska rågen uppe
genom rågtull, och nu vill man göra det samma i afseende på
smöret genom margarinförbud. Detta kommer mig att tänka på en
notis, som jag för några få år sedan läste från — jag tror det var
den schlesiska landtdagen. Man hade der väckt motion om utfär¬
dande af förbud mot användande af potatis till menniskoföda. Sedan
rågen till följd af åsatt tull blifvit dyrare, började folket äta
för mycket potatis, så att rågprisen åter folio, och derför skulle
man utfärda förbud mot potatisens användande till menniskoföda.
Lyckligtvis gick motionen icke igenom der, liksom icke heller
några motioner om margarinförbud der gått igenom, men hur det
skulle hafva gått här, det vågar jag icke svara för.
Man har här velat säga, att margarinet i och för sig skulle
vara en förfalskning. Det är ju tokeri att påstå något sådant. Om
jag gör margarin och säljer det som margarin, så måtte väl det
vara en fullt ärlig och reel handtering, alldeles som om jag gör
smör och säljer det som smör. Men om jag gör margarin och säljer
det som smör, så är jag en bedragare, alldeles så som när jag gör
sekunda eller tertia smör och säljer det som prima smör.
Jag var för ett par år sedan inne i ett stort mejeri i Söder¬
manland och såg, huru utmärkt nobelt och fint man der gjorde
smöret. Men då jag frågade öfvermejerskan, hvad det kostade, så,
svarade hon: »Sådant här smör säljes icke i Sverige, utan det går
alltsammans till England». — »Det var märkvärdigt», sade jag, »vi
köpa ju prima smör i Sverige». — »Ja», svarade hon, »men se det
här är a-smör». Yi hafva sålunda två sorters smör, a-smör och
b-smör, och b-smöret delas i prima och secunda. När vi alltså
äta prima b-smör, så tro vi, att det är prima smör, och veta icke,
att det finnes ett a-smör, som är det verkliga prima smöret. Ja,
det der kan också sättas under rubriken förfalskning, om icke i
allas omdöme, så likväl i somligas.
Utskottet har anfört Hollands exempel, såsom det der bör tjena
oss till en förskräcklig varning; men åtminstone för så vidt herr
Juhlin-Dannfelt har rätt, hvilket utskottet icke sökt förneka, så
hade Hollands smörexport börjat deklinera, redan innan margarin¬
fabriker der kommo till stånd. Prisfallet på dess smör kan alltså
icke hafva berott på tillverkningen af margarin. Detta framgår
Måndagen den 29 April, e. m.
49
N:o 42.
■äfven, och ännu tydligare deraf, att Danmark tillverkar margarin,
■och att det oaktadt dess smör står på den engelska marknaden så
högt, att våra svenska smörproducenter under åratal låtit sitt smör
gå genom Danmark för att komma till England under titeln danskt
smör, hvilket väl också i någon mån kan komma att beröra frågan
om förfalskningar. Vi borde väl under de föregående åren, då vi icke
haft några margarinfabriker, hafva kunnat beräkna högre pris för
vårt smör än danskarne, som haft margarinfabriker. Men nej, tvärt
om hafva vi, såsom jag sagt, skickat vårt smör öfver Danmark och
fått in det i England som danskt smör samt på det sättet fått mer
betaldt derför, än om det kommit direkt såsom svenskt. Om en¬
gelsmännen för öfrigt veta något närmare om det svenska smöret,
det känner jag icke; i allmänhet veta de väl om vårt land lika
mycket som en tysk lärd, som sade: »Om Sverige vet jag icke
mer, än att dess hufvudstad heter Kristiania».
Utskottet har anfört ett yttrande af vår generalkonsul i Am¬
sterdam, hvari säges, att den holländska smörmarknaden lidit stor
skada genom förfalskningen af det holländska natursmöret. Ja,
börja vi på att förfalska det svenska smöret, så är det ju klart,
att det råkar i vanrykte, liksom alla andra förfalskade varor. »Men,»
säger man, »så länge som margarinsmör tillverkas kan man icke
undvika förfalskning, och derför är det bäst att förbjuda margarin¬
smör.» Jag tror icke, att man till följd af faran för förfalskning
har rätt att förbjuda en loflig näring, som tjenar till menniskors
bästa. Vi veta, huru kött, som användes till kortfabrikation, ofta
tages af sjuka kreatur. Jag har en slägting, som är landtbrukare
i närheten af Stockholm. För någon tid sedan hade han en sjuk
ko, och den ville en kortmakare i Stockholm köpa. En dag skulle han
komma ut och hemta kon. Men dessförinnan måste kon slägtas,
och då man öppnade henne, så var köttet så vämjeligt, att man
inåste gräfva ner det. Sedan kom korfmakaren och var storm ovet¬
tig, ja det var icke långt ifrån att han ville fordra ersättning, för den
förlust han lidit derigenom att han icke fick köpa kon och göra korf
deraf. Men icke blefve det derför rätt att förbjuda all korffabri-
kation. Må man straffa den bedräglige men icke på det sätt, att
man förbjuder den ärlige att tillverka ärlig vara.
Att det för resten icke är margarintillverkningen, som vållat
det holländska smörets tillbakagående på den engelska marknaden,
det har blifvit bevisadt äfven dermed, att, sedan holländarne börjat
göra mycket godt smör, så kalladt faktorismör, sä har detta trots
margarinfabrikationens tillvaro högst betydligt tagit sig upp i den
engelska marknaden; ja kanske är den dag icke långt aflägsen, då
det kommer att täfla med det svenska, och att förbjuda det hol¬
ländska faktorismörets uppträdande på den engelska marknaden,
det lära vi väl icke hafva magt till.
Herr Boström till O.stanå menade, att arbetarne och de mindre
bemedlade icke komma att få något synnerligt gagn af margarinet,
emedan de icke kunna använda det till stekning och bakning, och,
sade han, de mindre bemedlade använda nog icke två olika slags
smör, ett för att steka i och baka af samt ett för att breda på
Andra Kammarens Prat. 18S9. N:o 42.
Hörande för¬
hud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
4
>:o 42.
Rörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
in. in.
(Forts.)
50 Måndagen den 29 April, e. m.
brödet. Det hördes nog af detta, att herr Boström icke lyssnat p&
hvad herr Styffe nyss rigtigt sade, nemligen att de mindre bemed¬
lade icke steka i smör eller baka med smör, utan använda^ flott
till sådant, hvilket för resten förekommer icke blott hos de mindre-
bemedlade, utan äfven i mera bemedlades hus.
Emellertid stå här på sid. 12 i utskottets betänkande några
märkvärdiga ord. Der säges nemligen att, då man använder mar¬
garin till stekning, det får en obehaglig både smak och lukt. Det för¬
undrade mig mycket, när jag läste detta, och jag tänkte: Hvarför
klagar man då öfver den orimliga svårigheten att kontrollera,
huruvida en vara, som utgifves för smör är natursmör eller mar¬
garin? Behöfver man endast lägga det i stekpannan och använda,
den lägre kokkonsten, såsom herr Boström uttryckte sig, så behöf¬
ver man alls icke några kemiska stationer för att afgöra hvad som
är natursmör och hvad som är margarin. Man behöfver ju blott
använda sitt luktsinne, för så vidt det icke är förderfvadt genom
snus.
Här har talats om, huru osund margarinen är, och jag tror,
att det var herr Boström som anmärkte, att läkaresällskapet för¬
klarat, att om den vore tillverkad af sunda ämnen, så vore den
sund; men, tilläde han, det är just detta om, som det hänger på.
Ja, herrarne känna det gamla ordstäfvet: »Om icke om hade varit
i vägen, så hade käringen bitit björnen». Det vilkoret måste na¬
turligtvis läkaresällskapet uppställa för alla födoämnen. De kunna
t. ex. icke säga, att natursmör är sundt under andra förutsättnin¬
gar än att det är tillverkadt af sund mjölk. Ty icke kali man väl
få sundt smör af dålig mjölk, det är ju alldeles tydligt.
Herr Fosser anförde några exempel på familjer, som blifvit
sjuka, sedan de ätit margarinsmör. Ja, sedan de ätit det. Men
dermed är ej bevisadt, att margarinen var orsak till sjukdomen.
Det utkom för många år sedan en läkarebok, der i företalet nämn¬
des om, huru en man hade fått vattusot, sedan han stoppat ett
kalfben i öfverrocksfickan samt huru vidskepliga menniskor deraf
dragit den slutsatsen, att kalfbenet vållat sjukdomen. På samma
sätt går det här. Kanske var det några skadliga ämnen i marga¬
rinet, som dessa familjer åto, men icke rådde margarinet för det.
Det är ju uppenbart, att äfven dåligt natursmör kan vålla ganska
stor skada. Om jag äter härsket smör, så blir jag — så frisk jag
än är — alltid illamående. Jag hade en bror, som var läkare i
Upsala, och hans tro var, att i hela Sverige knapt fans en enda
frisk bondmage, och att detta berodde på kaffet och det dåliga
smöret, som de tillverkade och åto. Och han hade en ganska vid¬
sträckt erfarenhet derom.
Utskottet framhåller att vi redan hafva ett surrogat för smör,
nemligen ister, men detta hindrar ju ej, att vi äfven böra kunna
få äta margarin, som ju är vida mera välsmakligt. Fn person, som
är väl bekant för många af kammarens ledamöter, hade för någon
tid sedan besök af en stor landtbrukare från Gotland. Han bjöd
honom på middag hemma hos sig. Värden frågade efter middagen
sin gäst, hvad han tyckte om margarinsmör. Landtbrukaren, som
Måndagen den 29 April, e. m. 51
var en ifrig protektionist, förklarade, att sådant smör aldrig kom¬
mit eller skulle komma i hans mun. Men när han fått utgjuta
hela sin galla, upplyste honom värdan, att det smör, som han för¬
tärt vid smörgåsbordet, just var margarin. Jag har ock sjelf skaf¬
fat mig ett par kilo deraf på prof från Arboga, och jag fann det
mycket välsmakande, så att om denna vara bör man icke säga nå¬
got ondt.
Friherre Bonde menade, att det var mycket obefogadt att i
sammanhang med denna fråga tala om arbetarne. Jag anser dock,
att man äfven bör taga hänsyn till arbetarne, ehuru de icke hafva
någon egentlig representationsrätt här. Arbetare hafva från skilda
håll, äfven från Gefle, uttalat sig ganska skarpt mot det tilläm-
nade margarinförbudet. Dessa uttalanden hafva icke tillkommit,
såsom herr Ifvar Månsson antog, på det sätt att några patroner
lagt fram listor och sagt: »Här skall ni skrifva på», samt låtit för¬
stå: »Ni få se, huru det går med den, som icke skrifver under».
Arbetarne äro icke så dumma nu för tiden, som många tro, utan
de hafva ofta ett sjelfständigt och i många afseenden ganska sundt
omdöme. De känna ock bäst hvar skon klämmer. Med införande
af de nya tullarne lofvade man arbetarne högre arbetslöner såsom
motvigt mot de högre lefnadskostnader, som tullen vållade. Men
man tilläde försigtigt, att tullen kunde icke verka strax. Och huru
gick det? Jo, lefnadsomkostnaderna ökades strax, det var nog
rigtigt. Och riktigt var äfven, att icke verkade det nya systemet
straxt någon ökning i arbetslönerna. Det har intill närvarande
stund icke verkat någon sådan alls.
Jag fäste mig vid ett par yttranden af vice talmannen, som
jag tyckte mycket om. Han sade nemligen, att man bör taga hän¬
syn till flertalet af Sveriges invånare. Detta var mycket roligt
att höra, ty tager man hänsyn till flertalet, så skall man yrka afslag
på utskottets betänkande och icke bifall, såsom han yrkade. Men
han sade något, som var ännu mera angenämt att höra, nemligen
att våra svenska arbetare äro värda det ärliga svenska smöret.
Detta var utmärkt bra sagdt; men jag vill tillägga: medan förhål¬
landena äro sådana, att många bland dem icke hafva råd att köpa
ärligt svenskt smör, bör man åtminstone unna dessa att köpa ärlig
.svensk margarin.
Herr A hl ström: Jag begärde egentligen ordet endast för att
meddela en upplysning. En person, som i Malmö anlagt en mar¬
garinfabrik, har nemligen under riksdagens lopp i skrifvelse till
mig anhållit att, efter som han icke i den offentliga diskussion,
som rörande margarinfrågan förekommit i pressen, sett sin fabrik
omnämnd, jag vid lämpligt tillfälle måtte tillkännagifva, att han
anlagt en sådan fabrik och ansåge sig berättigad att komma i åt¬
njutande af ersättning för den förlust, som honom skulle tillskyn¬
das, derest margarinförbud blefve utfärdadt och han sålunda kom-
me att lida intrång i sin näring. Jag meddelade då detta åt ut¬
skottets herr ordförande och anser mig nu äfven böra för kammaren
vitsorda, att mannen verkligen i vederbörlig ordning den 8 maj
N:o 42.
Börande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
Jf:o 42.
52
Måndagen den 29 April, e. m.
Börande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
eif margarin
m. in.
(Forts.)
1888 hos magistraten i Malmö anmält sig till idkande af marga¬
rintillverkning under firma ^Skånska margarinfabriken», och då jag
för några veckor sedan besökte Malmö, förvissade jag mig om, att
han hade fabriken i gång. Den syntes mig visserligen icke vara
af någon större omfattning, men jag såg smör nyss förut beredt
och han uppgaf sig kunna tillverka 2,000 skålpund om dagen och
hafva god afsättning. Jag har omnämnt detta förhållande, derför
att det synes mig, som hade det varit lämpligt och kunnat för¬
väntas, att utskottet, då det velat tillstyrka förbud mot margarin¬
tillverkning, åstadkommit utredning derom, huru stor uppoffring
skulle drabba staten, om den, såsom ju alla anse billigt, skulle
lemna ersättning till dem, som genom tvånget att upphöra med
sin näring blefve lidande.
Endast detta hade jag, då jug begärde ordet, tänkt yttra, men
med anledning af det sätt, hvarpå derefter ett par talare, herrar
Eosser och Boström, uttalat sig, i det de påstått att det äskade
margarinförbudet skulle vara af rättvisa påkalladt, vill också jag
något behandla den rättsliga sidan af saken, och jag kan dervid
icke, vare sig af hvad herr Eosser med åberopande af herr Julin-
Dannfelt den yngre eller herr Boström, med åberopande af både
Första och Andra Kammarens tillfälliga utskotts ärade herrar ord¬
förande anfört, afhållas från att påstå att det är långt ifrån öfver¬
ensstämmande med, utan tvärt om alldeles stridande mot grund¬
satsen i nu gällande 1864 års förordning om utvidgad näringsfrihet
att genom lag helt och hållet förbjuda tillverkningen af en vara,
i synnerhet då denna icke visat sig vara mera farlig, än med afse¬
ende å margarinet kunnat påvisas. Men icke nog dermed att detta
icke öfverensstämmer med grundsatsen i näringsfrihetsförfattningen,
utan jag vågar till och med påstå, att det icke är möjligt, att
K. M:t, utan ändring af denna författning, kan utfärda ett sådant
förbud, som utskottet tillstyrkt. I § 1 af nämnda förordning stad¬
gas: »svensk man eller qvinna är, med de undantag och inskränk¬
ningar samt under de vilkor i öfrigt, som här nedan upptagas, be¬
rättigad att i stad eller å landet idka handels- eller fabriksrörelse,
handtverk eller annan handtering». Här är sålunda ett generelt
medgifvande för en hvar att drifva hvilken handtering han vill,
med undantag af de näringar, som i författningen särskilt om¬
nämnas. De i 1 § åsyftade undantag och inskränkningar angifvas
dels i 7 §, som har särskilda bestämmelser för sådana fabriker,
dervid för tillverkningens åstadkommande fordras kemisk behand¬
ling och der felaktigt förfarande kan medföra eldfara eller våda
för lif eller helsa, och dels i 8 §, deri uppräknas vissa näringar,
på hvilka denna författning alls icke har tillämpning. Herr Berg
sade, då han på förmiddagen hade ordet, att lika väl som i § 8
uppräknades en mängd undantag, lika väl kunde tillkomma ytter¬
ligare ett, nemligen förbud mot tillverkning af margarin. Ja detta
kan nog ske, men det skall ske i laglig ordning och form. På den
väg, som nu ifrågasättes, tror jag icke sådant låter sig göra. Jag
ber först få påpeka, att af de i 8 § uppräknade undantag intet
enda afser förbud i allmänhet emot att i landet tillverka eu vara,
Måndagen den 29 April, e. m.
53
N:o 42.
utan de innefatta endast, att vissa näringar gjorts till föremål Rörande för¬
hör särskild lagstiftning. Så är t. ex. fallet med bränvin, bad mot in*
Tillverkning är medgifven, men sättet derför inskränkt. Analogt
med dessa omförmälda undantag skulle ett förbud blifva, för så vidt af margarin
det gälde inskränkning i margarintillverkningen, men här är ju m. m.
fråga icke om inskränkning, utan om ett absolut förbud mot all (Forts.)
tillverkning af margarin. Det är detta man måste ur näringsfrihe¬
tens synpunkt motsätta sig. Att deremot få säkra kontroller öfver
denna näring och på så sätt inskränka densamma, vilja ju alla
vara med om.
Detta kom jag att yttra med afseende å hvad herr Berg an¬
förde om undantagen i näringsfrihetsförfattningen. Hvad jag egent¬
ligen ville säga är, att då margarin är eu vara, i afseende på hvars
tillverkning författningen icke gör något undantag, så lärer K. M:t
icke kunna på grund af en skrifvelse från Riksdagen utfärda för¬
bud för tillverkning deraf, ty detta skulle stå i strid mot nämnda
förordning. Yi må nemligen besinna, att den af mig upplästa 1 §,
som innefattar sjelfva näringsfrihets-grundsatsen, tillkommit i stället
för särskilda genom samma förordning upphäfda kapitel af handels-
balken och måste derföre betraktas såsom civillag. Om nu Riks¬
dagen skulle i följd af motion, som behandlats af ett tillfälligt
utskott, ingå till K. M:t med begäran om utfärdande af margarin¬
förbud, kan sådan begäran naturligtvis icke berättiga K. M:t dertill.
Ty derför fordras ändring af 1864 års författning. Men sådan än¬
dring kan icke ske på annat sätt, än som stadgas i 87 § reg.-for¬
men, eller antingen efter någon riksdagsmans motion, som måste
hafva behandlats af lagutskottet, eller också i den ordning att K. M:t
efter högsta domstolens hörande framlägger för Riksdagen proposi¬
tion derom. Det är sålunda icke så enkelt, som många af herrarne före¬
ställa sig, att få af K. M:t utfärdadt detta totala förbud mot mar¬
garin; utan om Riksdagen härom skrifver till K. M:t, lärer man
nog få afvakta åtminstone en riksdag till, — för den händelse
nemligen K. M:t accepterar Riksdagens mening — innan en lag
om margarinets undantagande från näringsfriheten kan blifva i
grundlagsenlig ordning utfärdad.
Jag har nu berört den rättsligt formella sidan af saken och
vill beträffande sjelfva hufvudfrågan endast i största korthet uttala
min mening, och den är, att då det strider mot både rättvisa och
billighet att söka utverka förbud mot ett födoämne, som icke visat
sig vara lifs- eller helsovådligt, så kan jag icke vara med derom;
och så mycket mindre anser jag att Riksdagen bör göra detta, som
det skulle verka till förmån endast för den samhällsklass, som är
så starkt representerad, att den haft stor pluralitet i denna kam¬
mare, men deremot skulle lända till betydlig skada för andra sam¬
hällsklasser.
Herr talman! Jag yrkar afslag på utskottets betänkande.
Herr Nyström: Jag hade vid denna sena timma tänkt afstå
från ordet, men herr Waldenströms många historier hafva till den grad
upplifvat mig likasom hela kammaren, att jag till dessa historier
N:o 42.
54
Måndagen den 29 April, e. m.
Rörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin,
m. in.
(Forts.)
måste lägga ännu en. Det var vid förra riksdagen; det talades
om telefonanläggningar. Herr Waldenström klagade öfver att under
det att det kostade en krona att telegrafera till Södertelje så kunde
man telegrafera, jag tror, till Throndhjem för 80 öre. Det förspor¬
des emellertid sedermera, att ett sådant telegram icke finge inne¬
hålla mera än 3 ord. Jag tror att det skulle lända till allmän
belåtenhet, om herr Waldenström, åtminstone så här sent inpå
natten, ville iakttaga samma ädla fåordighet när han talar, som
när han telegraferar. Dör mig återstår nu blott att göra mitt an¬
förande så kort som möjligt med afseende på saken och jag kan
dervid icke fatta mig kortare än att hänvisa till mitt uttalande
i frågan vid förra årets riksdag och tillkännagifva, att jag oförän-
dradt vidhåller den ståndpunkt jag då intog.
Herr de Laval: Det kan icke komma i fråga, att vid denna
sena timma gifva skäl för den ena eller andra åsigten utan vill
jag endast helt kort uttala min ståndpunkt i denna fråga. Om jag
stälde mig på uppfinnarens och kemistens ståndpunkt, skulle jag
låta margarinen vara fri, ty jag är förvissad, att den dag icke
är långt borta, då allt fler och fler lifsförnödenheter komma att
framställas med kemiens tillhjelp. Ur denna synpunkt skulle jag
såsom sagdt låta margarinen gå fri, om jag också måste känna
förtrytelse ja sorg öfver att den skulle segla in mot den nya seran
genom förfalskningens breda port. Jag upprepar nemligen att mar¬
garinen söker segla under falsk flagg. Men det är en annan sida
af saken, som visserligen redan är antydd, men hvilken jag vill
ytterligare påpeka och som är bestämmande för mitt votum.
Jag är nemligen öfvertygad om, att, genom mejerihandteringens
omhuldande, skola vi kunna förmå det stora flertalet af Sveriges
jordbrukare att lägga så mycket gödsel i jorden som möjligt under
det de exportera eller ock finna inhemsk afsättning för sitt smör, som
i sjelfva verket består af endast kol, syre och väte, det vill säga af
endast luftens kolsyra och vatten. Grenom att på allt sätt främja
afsättningen af en sådan produkt som smör, hvilken naturnödvän-
digt bringar sitt motsvarande qvantum gödsel till jorden, är jag
förvissad om att man bäst och säkrast gagnar jordbruket.
Jag för min del röstar bifall till utskottets förslag.
Herr Björck: Att ingå i någon vidare debatt i denna fråga,
då så framstående debattörer redan yttrat sig deri, är för mig
omöjligt. Om jag icke går löst på utskottets förslag och behandlar
det såsom många gjort, utan fäster mig vid sjelfva läkaresällskapets
uttalande vid dess sammankomst, så finner jag, att sällskapet på
förslag af herrar Heyman och Wallis uttalat såsom sin åsigt, att
margarinen, då den är väl beredd, är sund och helsosam. Jag
skulle icke hafva något emot margarinen, om det funnes någon
garanti för att den vore beredd af sunda ingredienser. Men jag
måste lemna detta uttalande åt sitt värde, då det förut i läkar¬
sällskapets berättelse är framhållet, att det icke kan fullt konsta¬
teras, om det konstgjorda smöret icke innehåller frön till smitta.
55
N:o 42.
Måndagen den 29 April, e. m.
Man säger det samma om det naturliga .smöret. Men jag har d& Rörande för-
funderat på huru detta vore möjligt. År det då icke nog att vi
få sjukdomar af vårt naturliga smör, utan vi skola äfven importera tillverkning
sådana med margarin? När ett så lärdt sällskap, spm läkar- af margarin
sällskapet icke kunnat klargöra dessa förhållanden, kan icke heller in. in.
deras utlåtande vara mycket värdi (Forts.;
Jag har här i min hand en hok, till hvilken jag väl ej känner
författaren, men boken är tryckt, och det heter der:
»Nej. Skälet till denna misstro var rent vetenskapligt, in
ny vetenskap, bakteriologien, hade besegrat den gamla kemien,
uti eu af dennas nyaste oeh_ snillrikaste tillämpningar. Man visste
att margarinens beredning icke kan ske vid högre temperatur än
40 —50° Celsius, en värmegrad, hvilken ej på minsta vis skadar
den tallösa mängd af ytterst små mikroskopiska, för menniskans
helsa och lif mycket skadliga smådjur, som finnas i alla sjuka och
skämda fettämnen, utan tvärt om höjer deras lifaktighet och okär
deras aflingskraft. Man visste att — såsom en motionär vid sista
riksdagen anfört — härsket och skämdt flott från slagterierna, som
göres luktlöst med skarpa syror, samt affall-från tvålfabrikerna
o. d. icke äro de mest oaptitliga ämnen, som användas vid mar¬
garintillverkningen. Man hyste icke minsta skrupler att använda
fett af döda djur, som dött i mjeltbrand, tuberkulos, trikinsjuka,
rabies och genom förgiftningar m. m. Fettämnen ur kloakvatten
afskummades för att förvandlas till »smör» och »sötmjölksost», och
enligt »Dansk ITgeskrift for Landtmsend» har en person patentera!
ett sätt att till »finaste herrgårdssmör» förvandla fett af nedgräfda
•och skämda djur af alla slag.
Man visste vidare att i Amerika fett af svin, som till stort
antal årligen sjelfdött i svinkolera, förvandlats till margarin. Fn
•epidemi, som började i Chicago år 1881, tillskrifver Medical &
Surgieal Reporter förtärandet af så beredd margarin. Men hur
ofta kan man på dessa vägar följa smygande död i spåren?»
Står det en man bakom ordet af den, som uttalat denna krat-
tiga varning, och är blott en tiondel af hvad han säger sanning,
skulle jag vilja säga, gent emot margarinens försvarare, att man
kan bringas på den tanken att de äro liktänkande med den för
några år sedan beryktade vermlandspresten, pastorn i Sidodal.
Jag säger detta för den händelse något är sanning i den omtalade
boken.
Jag öfvergår nu till en annan punkt af frågan. Det har talats
om de arbetande klasserna, att det är för deras skull som så
mycket göres, och att vi böra tänka på dem, som icke kunna bestå
sig med det dyra natursmöret. Men jag får säga, att jag talat med
<en stör mängd arbetare och frågat, om de i sitt hushåll använda
margarin. Den ene har då svarat, att hans hustru eu gång köpt
margarin, men att hon ej gör om det. Har man haft det ett par
dagar blir det härskt och smakar illa. Ingen har varit belåten der¬
med Och jag har också vid ett tillfälle träffat en person på Stock¬
holms gator, hvilken person jag icke kände, men som antagligen känt
igen mig och vetat att jag vore riksdagsman. Han sade åt mig, på tal
N:o 42.
Körande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
in. m.
(Forts.)
56 Måndagen den 29 April, e. m.
- om margarinen: »Kan ni ej vara så beskedlig och skaffa bort den
smörjan?»
Herr genera]tulldirektören har här yttrat något om omöjlig-
, heten af att kontrollera allt det smör, som kommer från utlandet,
och att pröfva om det är rättskaffens. Vi veta att våra herrar
embetsman ofta tänka som så: få vi en sådan lag, få vi mycket
att göra.. Men jag tror att kontrollen ganska lätt kunde låta sig
göra. Vi hafva ju import af viner och tobak, hvilka varor läggas
upp på tullnederlag. Man skulle ju kunna förfära med smöret på
samma vis_ och lösa ut det sedan det blifvit tullbehandladt.
Jag vill äfven gent emot några ledamöter här, som så lifligt
förordat margarinen för arbetarnes räkning och påstå, att marga¬
rinen är ett billigt, helsosamt och närande födoämne, säga, att om
de talade från hjertat, skullejag hålla dem räkning derför. Men
jag tror, att så väl de, som tillverka som de som försvara marga¬
rinen, taga hänsyn till att kunna få så stor förtjenst på sina pen¬
ningar som möjligt, och det är denna de vilja ätt arbetarne skola
släppa till. Jag tror, att de, som anlagt dessa margarinfabriker..
vilja tillverka störa massor för att förtjena mycket, och hvem skulle
släppa till detta, om ej arbetarne? På grund af hvad jag anfört,
yrkar jag bifall till utskottets förslag i alla dess punkter.
Herr Ekeborgh: Det kan ju synas litet märkvärdigt att i
denna sena timma begära ordet, så mycket mer som jag från början
får tillkännagifva, att jag icke har några nya skäl att anföra för
utskottets förslag, då så många redan blifvit framstälda. Men det
är emellertid två_ skäl, som föranledt mig att begära ordet. Jag^
lofvar dock, att icke länge upptaga kammarens tid, utan fatta
mig helt kort.
Det ena skälet är, att hela diskussionen synes börja arta sig
till en öppen votering, och jag vill derför gerna tillkännagifva min
ståndpunkt till frågan. Det andra skälet är, att jag vid riksdagens
början väckte en motion just i denna fråga, ehuru den sedermera
på grund af åtskilliga skäl, hvilka jag icke nu anser mig böra
referera,, blef återtagen. Jag vill derför yttra mig nu för att till¬
kännagifva, att detta återtagande icke innebär ett öfvergifvande
af den ståndpunkt, på hvilken jag så väl förlidet år som vid denna
riksdags början stod, utan att jag fortfarande vidhåller den åsigten,
att det skulle vara bedröfligt — jag använder med flit detta ord
— om utskottets förslag skulle afslås.
Här har talats mycket om de skäl, hvilka borde föranleda ett
margarinförbud. Dessa skal äro hufvudsakligen tvenne, dels att
tillverkningen af margarin skulle kunna, om icke tillintetgöra, så
åtminstone i någon mån förderfva vår export af natursmör ock
dels att margarinen är, eller åtminstone under vissa förhållanden,
kan vara ett för helsan skadligt födoämne. I afseende på det sista
af dessa skäl ber jag i all enkelhet få säga, att hvad som gifvit
mig_ ett stöd för min önskan att utskottets förslag måtte gå igenom
är just hvad som här vid lag af motsidan åberopas, nemligen
läkaresällskapets utsago. Denna följes af detta märkvärdiga »om»,
Måndagen den 29 April, e. m. 57
hvarom talaren på geflebänken nyss ordade. Om, säger läkar¬
sällskapet, margarin tillverkas af sunda råämnen, så är den ett
sundt födoämne. Ja, jag tror icke, att det behöfves något utlåtande
från läkarsällskapet för att alldeles förvissa oss om den saken, att
det, som är sundt i sin början, förblir också sundt, så vida det icke
försämras. Men mot denna läkarsällskapets åsigt hafva många
utländska auktoriteter uppträdt, så nog borde man ändå hafva den
fullaste rättighet att från helsosynpunlct anse frågan tvifvelaktig
och icke på något sätt utredd. Jag tilltror icke mig säga, hvilken
af dessa stora auktoriteter har rätt.
Hvad åter angår det skälet, att tillverkning af margarin skulle
förderfva vår smörexport, så behöfver jag icke orda något derom,
ty den saken ligger ju i öppen dag. Helt visst skola engels¬
männen med större villighet och trygghet köpa vårt smör, om
margarinförbud utfärdas, än om margarin hos oss får tillverkas
och det af det naturliga skälet, att de i förra fallet kunna vara
förvissade om att få verkligt natursmör.
Så kommer jag till frågan om arbetare. De skola nu, för¬
menar man, komma och säga: »Ni skola väl nu också fördyra
smöret, sedan ni förut fördyrat brödet». Jag tror verkligen icke
att det är så synnerligt farligt med den saken, det får jag upp-
rigtigt tillstå, och det just af det skälet, att jag gjort mig under¬
rättad på rätt många håll om hvilka som mest konsumera det
margarin, som nu försäljes, och öfver allt fått till svar, att det är
ett fåtal arbetare. Men hvart tar då margarinen vägen? Jo, det
är bagare, restauratörer och dylika, som hufvudsakligast konsumera
den, så att vi bli nog litet hvar delaktiga deraf, det må nu vara
helsosamt eller icke.
Det skulle verkligen varit ganska nöjsamt att kunna följa
talaren på geflebänken på den väg han i sitt yttrande beträdde
och fortgick på, men jag skall inskränka mig till att derom helt
enkelt säga, begagnande ett uttryck, som han sjelf fälde, att »det
skall man icke säga någonting om», och det gör jag icke heller.
Jag har nu, herr talman, sagt hvad jag önskade säga och får
sluta med att på det lifligaste förorda bifall till utskottets förslag.
Herr Brodin: Då jag genomläste utskottets betänkande, för¬
vånade det mig mycket, att utskottet kunnat komma till ett sådant
slut, som det här föreliggande. Efter att hafva anfört herr Dann-
felts berättelse, kommer utskottet helt enkelt till den slutledningen,
att så väl tillverkning inom landet som import af margarin bör
förbjudas. Jag vill icke vid denna sena timma ingå i någon
detaljerad granskning af denna falska slutledning, utan endast
fästa uppmärksamheten på ett par ställen i utskottets motivering,
hvilka förefalla mig särskildt anmärkningsvärda.
Utskottet yttrar, att det holländska smöret fallit i pris, sedan
margarin började tillverkas i Holland. Men om man skall tro de
siffror, utskottet begagnat på sid. 5 i betänkandet,, så befinnes det
att detta prisfall under perioden 1873—1887 icke var större än den
sänkning i priset, som egde rum å smör från åtskilliga andra pro-
]ST:o 42.
Börande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
(Forts.)
N';o 42.
58
Måndagen den 29 April, e. m.
Hörande för- duktionsorter. För öfrigt förordar utskottet det s. k. istersmöret,
otid mot in- hvilket skulle i mer än ett afseende hafva företräde framför mar-
tillverhninq Sarin- Utskottet vill således framhålla, att detta istersmör kan
af margarin ersätta margarin. Men i klämmen hemställer utskottet i 2:dra
m. m. punkten: »att Riksdagen ville besluta att uti skrifvelse till Kongl.
(Ports.) Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t likaledes måtte utfärda förbud emot
tillverkning inom riket af margarin». Ja, hvad menas då med
margarin? Jo, utskottet säger, att enligt gällande lag menas med
margarin »allt sådant konstgjordt smör, i hvars sammansättning
ingår fett, som ej är framstäldt ur mjölk». Frågas då: hvad är
istersmör annat än margarin? På samma gång som utskottet så¬
lunda uppmanar till förbrukning af margarin, så hemställer utskottet
om förbud mot tillverkningen deraf. Det förefaller mig mycket
märkvärdigt, att dylika inkonseqvenser kunna komma fram i ett
utskottsbetänkande.
Här tyckes framgå af hela diskussionen, att det är farhågan
för den svenska smörexporten till England, som framkallat denna
önskan om förbud för tillverkning och import af margarin. Herr
vice talmannen uttryckte sin förundran öfver att stadsrepresen-
tanterna yttra sig i denna fråga, hvilken, enligt hans förmenande,
kan bedömas endast af dem, som äro hemmastadda i mejerihand-
teringen. Jag vill då uttala den meningen, att för att kunna förstå
denna fråga behöfver man mindre vara hemma i mejerihandteringen
än hafva något hum om affärsförhållandena i England. Jag vågar
påstå, att engelsmännen icke bry sig om, huru vida vi hafva en lag
mot tillverkning af margarin eller ej. Skall man göra affärer i
smör på England, måste man först sända dit prof, försedt med
tillverkarnes märke, och om de äro nöjda dermed, kan öfverens¬
kommelse träffas för vidare leverans. Engelsmännen betala det
öfverenskomna priset, så länge icke varan försämras, ty om varan
försämras, då blir det anmärkning, vare sig vi hafva margarinförbud
eller icke. Jag är också öfvertygad om att, i fall mejeriegaren
skulle blanda in margarin, skulle det genast blifva anmärkning,
ty de som handla med smör i England känna bättre än kemisten,
om det är margarin deri eller icke. Det finnes sålunda ingen fara
för dem, som endast tillverka prima vara.
Talaren på skånebänken sade, att man icke vore rädd för ärlig
konkurrens, utan för förfalskningar. Jag tror dock icke att här
blir annat än ärlig konkurrens, ty de land, med hvilka vi i detta
fall konkurrera, hafva margarintillverkning, och ur denna synpunkt
är det således icke skäl att utfärda margarinförbud. Hvem skulle
för öfrigt margarintillverkningen göra gagn åt? Denna industri
använder ju talg efter nötkreatur och kernmjölk, och den förädlar
alltså jordbrukets produkter. Jordbrukaren får då naturligtvis
fördel af, om det blifver högre pris på talgen och mjölken. Man
säger också, att man, om margarintillverkningen vore tillåten,
skulle få så mycket smör, att det icke kunde säljas. Detta tror
jag icke heller är farligt, ty tillverkar man prima smör, så finnes
derför en mycket stor marknad. Danska smöret går ända till
Ostindien, Sydamerika och Afrika, der det betalas mycket högt.
Måndagen den 29 April, e. m.
59
>':o 42.
Svenska smörtillverkare kunde ju äfven försöka sig på dessa Hörande för-
marknader. ^försel^och'
Här har äfven sagts, att arbetande icke hafva något att säga tillverkninq
i denna fråga. Detta synes mig orätt, och anser jag, att då arbetaren af margarin
på ett värdigt och förståndigt sätt framför sina önskningar, är det m. m.
äfven Riksdagens skyldighet att taga deras önskningar i öfver- (Forts.)
vägande. Såsom min granne här vid sidan upplyste, hafva, exem¬
pelvis i Gefle, arbetarekorporationer, som med sina familjer antag¬
ligen representera ett eller annat tusen personer, uttalat sig i
frågan. Jag har fått en skrifvelse derom mig tillsänd, och jag-
ber att få uppläsa klämmen deri, så mycket hellre som den öfverens-
stämmer med min åsigt i saken. Deri heter det: »undertecknade
uttala sin lifliga önskan att ett sådant förbud icke måtte vinna
Riksdagens bifall, enär det såsom dels qväfvande en ny industri,
dels hindrande ett billigt och sundt födoämnes användande vore
både oklokt och orättvist; hvaremot kraftigt förordas införande af
verksam kontroll å tillverkning, införsel och försäljning af margarin.»
Detta är väl ingen obillig begäran.
Då härtill kommer att ett dylikt förhud ur andra synpunkter
jemväl är olämpligt, såsom beträffande kontrollen, på sätt herrar
Lönegren och Styffe upplyste, synes mig många skäl tala för att
detta förbud icke bör antagas, ty det blefve till ingens gagn, men
till mångens skada.
Jag yrkar afslag på utskottets förslag.
Herr G. Berg: Jag begärde ordet för att försvara utskottet
mot herr Hederstjernas ridderliga lans, herr Wretlinds nu mer än
vanligt skarpa dissektionsknif och herr Waldenströms ofördrag¬
samt slungade klubba. Men då jag besinnar, att hvad herr
Hederstjerna anfört mot utskottet redan blifvit i hufvudsak
bemött, då detsamma är förhållandet med herr Wretlinds ut¬
talanden och då herr Waldenströms causerier och raljerier åt¬
minstone på mig gjort ett intryck, som jag så fort som möjligt
önskar glömma, så mycket hellre som detta raljeri står i skarp
kontrast mot den föröfrigt värdiga diskussionen i denna fråga,
skall jag icke vidare taga kammarens tid i anspråk. Endast ett
uttalande af den ärade talaren på vesteråsbänken anser jag mig
likväl skyldig att på utskottets vägnar besvara. Denne talare yttrade,
om jag fattade honom rätt: »Riksdagen skall bevara allas berättigade
intressen, men om representantförsamlingen uteslutande låter sig
ledas i syfte att befrämja ett medborgerligt intresse med förbise¬
ende af de öfriga, då dömer veld på tinget.» Jag är öfvertygad,
att alla utskottets öfriga ledamöter, lika väl som jag, fullkomligt
instämma med denne ärade talare i detta hans uttalande. Men
om frågan gäller att skydda ett af landets vigtigaste intressen samt
om — och det är derom vi nu skola döma •— det gäller att rädda
en af statskroppens vigtigaste lemmar, ty såsom sådan anser jag
jordbruket, vår modernäring, vara, om sådana förhållanden äro för
handen, säger jag, då är intresset hela landets; och, om man då
vidtager de erforderliga åtgärderna, då råder icke veld på tinget,
Nio 42.
CO
Måndagen den 29 April, e. m.
Hörande för¬
bud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. in.
(Forts.)
utan är det en gård af rättvisa som skipas, en åtgärd af national¬
ekonomisk klokhet, som vidtages.
Herr Jonsson i Hof: Jag delar den siste talarens uppfatt¬
ning att här gäller icke »veld på tinget», utan att förbjuda till¬
verkning och försäljning af en vara, som förut kommit i åtnjutande
af den fria konkurrensens välsignelse. Jag hemställer emellertid
hvar det skall sluta, om vi fortgå på denna bana, att vi för ett
inbilladt allmänt väl skola förhindra företagsamheten i ena rigt-
ningen ett år och i den andra nästa år o. s. v. Just detta sätt
att gå till väga är det som bestämt mig för att icke rösta för
utskottets förslag om tillverkningsförbud, hvilket jag eljest möj¬
ligen skulle gjort. Nu yrkar jag afslag.
Herrar Bruse, Ullman och Jansson i Saxhyttan instämde i
detta yttrande.
Herr Waldenstr om från Gefle: Jag begärde ordet med an¬
ledning af det, som herr Nyström behagade yttra. Han menade
tro på, att jag varit för lång i mitt förra anförande, och att jag
då bort fatta mig kort såsom ett telegram eller något dylikt. Till
svar derpå och på liknande yttranden, som då och då i kammaren
förekommit under den tid, jag varit riksdagsman, och som rigtats
än mot den ene och än mot den andre, vill jag säga: allt, hvad
jag i kammaren yttrar, må man — jag underkastar mig det gerna
— kritisera med all den skärpa, som mina motståndare kunna ut¬
veckla. Men derjemte vill jag tillägga, att jag tillåter hvarken
honom eller någon annan föreskrifva mig, om jag skall få tala el¬
ler icke, eller hvad jag skall säga eller huru länge jag skall tala.
Herr Nyström sjelf skall, om han påminner sig sitt anförande i
arbetareskyddsfrågan, nog komma under fund med, att han sjelf
alls icke är för fåordig. Men aldrig kunde det falla mig in att
göra några anmärkningar deremot. Jag tror icke heller, att herr
Nyström eller någon annan bör söka taga sig något sådant för-,
mynderskap.
Med afseende på hvad herr Gustaf Berg behagade yttra, vill
jag nu endast säga, att jag finner det helt naturligt, att han bjuder
till att så fort som möjligt glömma och komma ifrån det intryck,
som mitt förra anförande till äfventyrs gjorde på honom.
_ Ofverläggningen var slutad. Herr talmannen upptog till en
början till proposition de olika yrkanden som förekommit i fråga
om utskottets under punkten l:o gjorda hemställan, nemligen:
l:o bifall till samma hemställan; 2:o punktens återremitterande
till utskottet; 3:o bifall till det yrkande som innefattades i den
af herr Nilson från Ystad afgifna, vid utlåtandet fogade reserva¬
tionen och 4:o afslag å samtliga i ämnet väckta förslag. Herr
talmannen förklarade sig anse svaren hafva utfallit med öfvervägande
ja för den förstnämnda meningen; men som votering begärdes,
blef nu, sedan till kontraproposition antagits yrkandet på afslag,
Måndagen den 29 April, e. m.
Cl
N:o 42.
uppsatt,
position:
Den,
hemstält
töstar
justerad och anslagen en så lydande oinröstningspro- Rörande för¬
bud mot in¬
försel och
, tillverJcnmg
som bifaller hvad kammarens andra tillfälliga utskott af margarin
i l:a punkten af dess utlåtande n:o 5 (i samlingen n:o 26), m. m.
(Forts.)
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, är utskottets nämnda hemställan af kammaren
afslagen.
Omröstning utföll med 126 ja och 68 nej; varande alltså ut¬
skottets i punkten l:o gjorda hemställan af kammaren bifallen.
Beträffande dernäst utskottets hemställan i punkten 2:o hade
yrkats dels bifall, dels återremiss och dels afslag. Herr talmannen
gaf propositioner i enlighet med dessa yrkanden och fann den
förstnämnda propositionen* vara med öfvervägande ja besvarad.
Men jemväl härom äskades votering, hvilken och sedan till kontra¬
proposition antagits yrkandet på afslag, företogs enligt följande nu
uppsatta och af kammaren godkända voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad kammarens andra tillfälliga utskott hem¬
stält i 2:a punkten af dess utlåtande n:o 5 (i samlingen n:o 26), röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Yinner nej, är utskottets nämnda hemställan af kammaren
afslagen.
I denna votering röstade 116 ledamöter ja och 76 nej; hvadan
kammaren bifallit utskottets hemställan jemväl i denna del.
Emot de sålunda fattade besluten anmäldes reservationer af
herrar Byding, Johansson i Noraskog, Schöning, Dahlberg, Nydahl,
Bruse, Waldenström från Grefle, Andrén, Bratt, Yalilin, Wählin,
Edelstam, Söderblom, Svensson från Carlskrona, Stoclcenberg, Bor¬
dell, Boström, Wretlind, Collander, Lilienberg, Martin, Larsson i
Berga och friherre von Schiverin.
Hvad utskottet hemstält under punkterna 3 och 4 bifölls af
kammaren.
N:o 42.
62
Måndagen den 29 April, e. m.
Hörande för¬
hud mot in¬
försel och
tillverkning
af margarin
m. m.
Ordet begärdes härefter af
Herr ^Vinkrans, som anförde: Hå jag anser det nu i dessa
fyra junker fattade beslutet, om detsamma upphöjes till lag, kränka
en af medborgarnas naturligaste rättigheter, och då det icke kun¬
nat bevisas, att statens väl nödvändigt kräfver en sådan kränkning,
får jag mot detta beslut afgifva min reservation.
Med herr Winkrans förenade sig herrar E. V. Carlson, Amnéus,
Liljeqvist, Essén, Gumcelius, Arhusiander och Nilson från Lid¬
köping.
Jemlikt föreskriften i 63 § 3 mom. riksdagsordningen skulle
kammarens i ämnet fattade beslut delgifvas medkammaren.
Till bordläggning anmäldes:
Statsutskottets utlåtanden och memorial:
n:o 5 b i anledning af K. Maj:ts i statsverkspropositionen un¬
der fjerde hufvudtiteln gjorda framställning angående derunder
uppförda anslagen dels till försvarsverket till lands i allmänhet,
eller arméförvaltningens departement, dels ock till beklädnad och
utredning m. m. för indelta infanteriet, Yermlands fältjägarecorps
och Jemtlands hästjägarcorps.
n:o 6 a, i anledning af K. Maj:ts i statsverkspropositionen
under femte hufvudtiteln gjorda framställning angående derunder
uppförda förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roterings-
besvären; och
n:o 67, med förslag till åtskilliga stadganden, hvilka böra in¬
föras i det nya reglementet för riksgäldskontoret.
Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för
nästa sammanträde.
§ 3.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 12,22 på natten.
In ådern
A. E. J. Johansson.
Rättelse:
i Andra Kammarens protokoll n:o 32.
(Herr Styffes anförande).
Sid. 13, rad. 26 nedifrån står: att inspektörer blifva tillräckliga.
läs: att 3 inspektörer blifva tillräckliga.