RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1889. Andra Kammaren.. N:o 35.
Måndagen den 15 April
kl. 11 f. m.
§ 1.
Justerades det i kammarens sammanträde den 8 innevarande
april förda protokoll.
§ 2.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts
propositioner till Riksdagen:
angående anslag till den agrikulturkemiska försöksanstalten
vid Ultuna m. m.; och
. angående beviljande af statsbidrag för ny reglering af Umeå
stad i följd af den staden år 1888 öfvergångna brand.
§ 3.
Föredrogos, hvart för sig, och biföllos statsutskottets utlå¬
tanden:
n:o 54, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efter¬
skänkande af kronans rätt till danaarf efter sjömannen Robert
Sahlin; samt
n:o 55, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående jord-
afsöndring från kungsladugården Borgholm i Kalmar län.
§ 4.
Härefter föredrogs statsutskottets memorial n:o 56, med förslag
till voteringspropositioner i anledning af kamrarnes skiljaktiga
beslut i åtskilliga frågor rörande anslagen under riksstatens fjerde
hufvudtitel.
PunTderna 1—3.
De af utskottet föreslagna voteringspropositionerna godkändes.
Andra Kammarens Prof. 1889. N:o 35. 1
N:o 35.
2
Måndagen den 15 April, f. in.
Pimsten 4.
Lades till handlingarna.
De i punkterna 5 och 6 föreslagna voteringspropositionerna
blefvo jemväl af kammaren godkända.
§ 5.
Till fortsatt föredragning anmäldes statsutskottets utlåtande
n:o 9, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. ecklesiastikdeparte¬
mentet, dervid i ordningen först förekom
' Punkten 42.
Angående Kongl. Maj:t både föreslagit Riksdagen att på extra stat för
ifragasatt an- j§90 bevilja 6,000 kronor såsom bidrag till restaurering af Flöda
Sförsamlings försarnUngs gamla kyrka, med vilkor att församlingen ansvarade
kyrka. för kyrkans framtida underhåll.
Utskottet hemstälde emellertid, att Kongl. Maj:ts förevarande
framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.
Efter föredragning af punkten anförde:
Friherre Bonde: Vid sistlidne riksdag väckte jag en motion
i denna kammare med ungefär enahanda syfte som det af Kongl.
Maj:t här framlagda förslaget, att nemligen Riksdagen skulle anslå ett
visst belopp för restaurering af Flöda församlings gamla k3irka. Den¬
na motion blef af statsutskottet afstyrka och jag måste medgifva, att
det verkligen icke förvånade mig så synnerligen, att detta af en
enskild motionär väckta förslag afslogs, då man ju med skäl kunde
förebära, att frågan icke kunde anses vara tillräckligt utredd. Nu
har emellertid regeringen framstält ungefär enahanda förslag och
bifogat en fullständig utredning af huru saken förhåller sig. Icke
desto mindre har utskottets majoritet afstyrkt förslaget, men jag
hoppas likväl, att I, mine herrar, om I sätten Eder in i frågan
rigtigt, skolen komma till ett annat resultat, än hvad stats¬
utskottet gjort.
Det torde vara herrarne välbekant, att Flöda kyrka anses
vara ett konsthistoriskt minnesmärke af stort värde, och att för¬
samlingen derför, då den redan i början af 1860-talet på grund af
sin växande folkmängd ansåg nödvändigt att förskaffa sig en ny
kyrka och för den skull ingick till Kongl. Maj:t med begäran att
få rifva den gamla kyrkan och på dess plats uppföra en ny, blef
förbjuden att göra detta, emedan den gamla kyrkan i konsthisto¬
riskt intresse måste bibehållas. Då man på grund häraf antog,
att församlingen skulle komma att uppföra en ny kyrka och öfver¬
gifva den gamla, framstälde regeringen till 1867 års Riksdag förslag,
Måndagen den 16 April, f. m.
3 N:o 85.
att staten skulle öfvertaga dennas underhåll och derför anslå 300 Angående
kronor årligen. Propositionen innehöll dessutom, att dessa 300Yia^iFloda
kronor borde komma att utgå, så snart församlingen upphört att
begagna och således vårda den gamla kyrkan. Det egendomliga kyrka.
är, att Riksdagen i sitt beslut icke upptog detta vilkor, utan anslog (Ports.)
dessa 300 kronor utan något vilkor alls. Dessa 300 kronor upp¬
fördes genast samma år i riksstaten och ha qvarstått der ända
till denna dag; men då församlingen icke upphört att begagna den
gamla kyrkan, har icke något af dessa.medel utgått till försam¬
lingen.
I följd af det förbud, som lemnats att rifva den gamla kyrkan,
blef kyrkobvggnadsfrågan i Flöda undanskjuten en längre tid, då
det mötte svårigheter att erhålla någon annan lämplig plats att
uppföra kyrka på. Så gingo åren, det ena efter det andra, tills
det inträffade, att den store konstkännaren och verldsberyktade
konstnären, herr Hägg i London, af intresse för kyrkan, som han
fått se under ett besök i Sverige, uppgjorde ett fullständigt för¬
slag, huru den gamla kyrkan skulle kunna restaureras och vid-
byggas på så satt, att dess konsthistoriska värde skulle kunna
bibehållas, men på samma gång ett tillräckligt utrymme för för¬
samlingen beredas. Dessa ritningar blefvo sedan godkända af för¬
samlingen och af Kongl. Maj:t faststälda. Efter dessa ritningar
har nu församlingen med dryga kostnader uppfört en kyrka, som
utgör på samma gång en restaurering och fulländning af den gamla
och som, med bibehållande af dess konsthistoriska minnesmärken,
kommer att för kommande slägten visa så väl hvad forntida konst
kunnat åstadkomma som hvad våra dagars snille till dess full¬
ändning kunnat frambringa.
Nu äro naturligtvis dessa dryga kostnader för församlingen
mycket betungande, då redan 135,000 kronor för byggnadsföretaget
blifvit utbetalade. Det återstår också ganska mycket, innan den
gamla kyrkan blir fullständigt restaurerad, sådan den skall vara,
och dertill beböfves medel. Såsom jag nämnt, har Riksdagen nu
eu gång till kyrkans underhåll anslagit 300 kronor årligen, hvilka
dock hittills icke kunnat, ehuru i riksstaten uppförda, tagas i anspråk.
Kongl. Maj:t föreslår nu, att af dessa alltså hittills besparade
medel ett belopp af 6,000 kronor skulle få till församlingen ut-
anordnas såsom bidrag till restaureringsarbetet; detta förslag synes
mig förestafvadt af den enklaste billighet och rättvisa, då det ju
endast innebär, att, då staten nu för framtiden är befriad från
hvarje skyldighet att bidraga till kyrkans underhåll, endast de
medel, som för densamma en gång äro beviljade, skola få till
kyrkan utbetalas. Det är således icke fråga om något nytt an¬
slag, utan endast fråga om, att dessa medel, som äro uppförda i
rikssaten, må få användas till det ändamål, som man med dem
afsett.
Statsutskottet har ansett, att det skulle kunna blifva ett far¬
ligt prejudikat, om man nu började understödja enskilda kyrko-
byggnader, då det hittills endast varit några af landets större
domkyrkor, till hvilkas restauration staten lemnat bidrag. Denna.
N:o 35. i
Måndagen den 15 April, f. m.
Angående farhåga är dock icke befogad. Ty här är, såsom jag nämnt, icke
ifrågasatt an- fr^ga om något nytt anslag, utan endast om användningen af ett
Sforsa'intims gammalt. Jag hoppas derför, att herrarne måtte finna frågan vara
kyrka." af den enkla beskaffenhet, att kongl. propositionen kan bifallas,
(Forts.) då det jn som sagdt ej är fråga om att bevilja något nytt anslag,
utan endast om att gifva Kongl. Maj:t rättighet att använda de
för Flöda kyrkas underhåll anslagna medel till dess restauration.
Den motion, jag i fjol väckte i denna fråga, innehöll två moment.
Det ena afsåg, att penningarne i fråga skulle få användas till Flöda
kyrkas restauration, det andra att underhållsanslaget för framtiden
skulle ur riksstaten utgå. Jag ansåg nemligen det ena vara en
konseqvens af det andra och förestälde mig, att när de 300 kro¬
norna icke vidare behöfdes, då staten genom restaureringsarbetet
måste blifva befriad från framtida underhållskostnader, de icke
heller skulle uppföras i riksstaten. Statsutskottet afstyrkte min
motion ej blott i dess första del utan märkvärdigt nog äfven i
den andra delen, och detta på den grund, att dessa 300 kronor
voro för andra ändamål väl behöfliga uti de till en grupp sam¬
manförda restaurationsanslagen — under de första åren stod nem¬
ligen anslaget särskildt uppfördt i riksstaten men sammanfördes
sedermera med öfriga liknande anslag till ett belopp •— men Flöda
kyrka skulle de dock aldrig kunna komma till godo.
Jag anser mig nu icke böra upptaga kammarens tid vidare,
men vill endast uttala den öfvertygelsen och förhoppningen, att I,
mine herrar, när I besinnen huru enkel och rättvis saken är, icke
skolen tveka att bifalla den kongl. propositionen. Jag anhåller,
herr talman, att få yrka bifall till densamma.
Häruti instämde herr Lund.
Herr Ed el st am: Den svenska Riksdagen har ofta visat sig
benägen att lemna bidrag för vidmagthållande af våra forntida
minnesmärken. Det gjorde Riksdagen äfven 1867 i fråga om Flöda
kyrka. Det är väl sant, att det vilkor, som då uppstäldes för
anslagets beviljande, ej blifvit uppfyldt, nemligen det att försam¬
lingen skulle uppföra en helt och hållet ny kyrkobyggnad och med
det af staten beviljade anslaget upprätthålla den gamla kyrkan
såsom ett sjelfständigt minnesmärke. Nu har visserligen försam¬
lingen intagit den gamla kyrkan som sidobyggnad i den nya, men
den omständigheten bör väl icke vara af beskaffenhet, att försam¬
lingen i följd deraf ej skulle få det bidrag, som varit afsedt. Det
synes mig skäl att äfven denna gång, då det icke är fråga om
någon ny utgift, utan endast om att utbetala ett en gång beviljadt
anslag, som under mer än 20 år stått orördt, Riksdagen borde gå
Kongl. Maj:ts proposition till mötes.
Jag yrkar bifall till den kongl. propositionen.
Herr Lasse Jönsson: Den förste talaren yttrade, att detta
icke vore något nytt anslag, utan ett anslag, som redan förut blif¬
vit beviljadt; men jag ber att, få anmärka, att, då anslaget bevil-
Måndagen den 15 April, f. m.
5 N:o 85.
jades, det på samma gång ingicks en öfverenskommelse mellan Angående
staten och församlingen af det innehåll, att församlingen skull^fragasattan-
öfverlemna sin kyrka som ett minnesmärke till staten och icke flrsamUngt
vidare begagna den. Denna öfverenskommelse har nu af försam- kyrka.
lingen brutits på det sätt, att den har bibehållit kyrkan såsom (Ports.)
församlingskyrka. Följaktligen föreligger här mer än en anslags¬
fråga, det föreligger en principfråga, huru vida staten skall bidraga
till underhållet af församlingskyrkor, som konstkännare anse böra
bibehållas sådana de från gammalt varit. Skulle vi gå in på den
principen, så tror jag, att det skulle finnas många församlingar, som
skulle hafva anledning att komma in och såga: vi anse, att vår kyrka
skulle blifva bra och präktig, om vi finge restaurera den, men öfver-
intentdentsembetet säger, att den, så vidt möjligt är, bör bibehållas
i samma stil som den gamla, eller också att man bör bygga till
den och bibehålla det som står qvar, så att det blir ett konst¬
historiskt minne. Det är en församling i min valkrets, som har
haft men af en sådan der — jag vågar säga — olycka, ty det
hade varit mycket lätt för denna församling att för en ganska
ringa kostnad restaurera sin kyrka, om de fått göra, som meningen
var, att taga bort koret, men i stället kom öfverintendentsembetet
och sade, att det var en sådan konsthistorisk märkvärdighet, att
det ej finge ske, och så måste församlingen taga ner ett ganska
stort torn och öka kyrkan på annat håll, hvilket blef ganska dyrt
och ådrog församlingen en icke obetydlig skuld. Men icke kan
derför församlingen homma till staten och säga: öfverintendents¬
embetet rådde oss att göra så som vi gjort, var derför så god
och hjelp oss! Likadant är förhållandet här. Vi hafva hittills
beviljat anslag till restaurering af historiskt märkvärdiga dom¬
kyrkor, skulle vi nu gå ett steg längre och bevilja sådana äfven
åt landskyrkor, så fruktar jag, att detta skulle medföra betänkliga
följder.
Jag anser derför, herr talman, att utskottet handlat rätt, då
det afstyrkt Kongl. Maj:ts förslag, och jag instämmer alltså i
utskottets förslag.
Friherre Bonde: Den siste talaren framhöll, att det vilkor,
under hvilket underhållsanslaget var lemnadt, icke blifvit af för¬
samlingen uppfyldt, och att sålunda församlingen icke vore berät¬
tigad att erhålla detta anslag, emedan församlingen, i stället för
att öfverlemna kyrkan till staten såsom historiskt minnesmärke,
tagit sig för att begagna den samma. Jag ber att få upprepa
hvad jag nyss nämnde, nemligen att församlingen visserligen kom¬
mer att använda den, men genom att församlingen restaurerar
kyrkan och för framtiden öfvertager dess underhåll, kommer den
att erhålla en bättre och säkrare vård än den kunnat få med de
300 kronor, som förut varit anslagna.
Det är visserligen sant, att församlingen, på grund deraf att
detta vilkor icke blifvit uppfyldt, icke har rätt att göra anspråk
på detta anslag, och hade församlingen haft denna obestridda rät¬
tighet, så hade ju Kongl. Maj:t icke behöft till Riksdagen inkomma
N:o 35» 6
Måndagen den 15 April, f. m.
Angående med proposition i ämnet. Men just på grund af det sätt, hvarpå
ifrågasatt an- församlingen nu söker få denna fråga löst, nemligen att, derest
* församling* församlingen tillägges detta belopp, befria staten från kyrkans
kyrka/' framtida underhåll, är det klart att, såsom också betonas i den
(Forts.) kongl. propositionen, en sådan lösning af frågan icke kan vara
annat än fördelaktig så väl för staten som för församlingen och
det konsthistoriska intresset. I sistnämnda afseende har försam¬
lingen sökt att bibehålla ett i konsthistoriskt afseende märkligt
minnesmärke, på samma gång som församlingen, genom att bygga
på sätt den gjort och under förutsättning af bifall till den gjorda
framställningen, befriar staten från en årlig afgift af 300 kronor
för en obestämd framtid. Och då här icke är fråga om någon för
staten ofördelaktig uppgörelse, då ju staten befrias från underhålls¬
skyldigheten, så har regeringen ansett både rättvisa och billighet
tala för, att dessa för kyrkans underhåll reserverade medel finge
af församlingen för uppgifna ändamålet användas.
Chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet
Wennerberg: Då Flöda församling år 1865 förhindrades att, som
den hade ämnat, bygga sig en ny kyrka på den gamla kyrkans
grund, så var det ju också församlingens rätt att fordra, det under
sådana förhållanden den gamla kyrkan skulle underhållas af staten,
eller också någon ersättning för densamma gifvas för uppförande
af en ny. Staten fann också 1867 tillbörligt att för under¬
hållet af den gamla kyrkan, som i konsthistoriskt afseende var
och är af största intresse, lemna 300 kronor i årligt understöd.
Dervid hade Kongl. Maj:t dock fäst det vilkor, som, om också icke
uttryckligen af Riksdagen antaget, dock måste anses ligga under
skrifvelsen, nemligen det, att dessa medel dock icke skulle utgå,
förr än församlingen upphört att begagna den gamla kyrkan. Kär
sedan dess förslag till nybyggnad på gamla kyrkoplatsen bragtes
å bane, och de personer, som intresserade sig för denna sak, an¬
skaffade dertill synnerligen goda ritningar, af hvilka det framgick,
att den gamla kyrkan skulle kunna begagnas såsom sidoskepp i
den nya, rymliga kyrkan, utan att derigenom dess monumentala
betydelse i någon mån skadades, så enade sig församlingen om
detta förslag och beslöt att bredvid den gamla kyrkan bygga tvenne
nya skepp och fortfarande begagna den gamla kyrkan.
Då församlingen för en tid sedan försökte att få ut de 300
kronor, som Riksdagen anslagit, så svarades det af öfverintendents-
embetet, enligt min åsigt fullkomligt formelt riktigt, att, enär för¬
samlingen icke öfvergifvit den gamla kyrkan, vilkoret för anslagets
utbekommande sålunda ej blifvit uppfyldt. Riksdagen har också
på denna formelt rigtiga grund byggt sitt afslag vid det förra till¬
fället, då denna fråga här förevar; och statsutskottet har nu på
samma grund stödt sitt afstyrkande.
Det är således icke någon fråga om, att det icke är formelt
rigtigt handladt att afslå det bidrag, som nu är begärdt; men, mine
herrar, vi hafva också en annan sida af saken att tillse, och jag
anser, att kammaren borde vara välvillig nog att låta den väga
7 N:o 35.
Måndagen den 15 April, f. m.
lika tungt, ja, tyngre. När Riksdagen bestämde sig för att för all Angående
framtid årligen gifva 800 kronor till underhåll af den gamla kyr- ttma^'a
kan, som man då tänkte sig skola komma att stå alldeles fri från ffrsamungs
den nya på sin gamla plats, så var det påtagligen icke derför att kyrka.
församlingen icke vidare skulle få begagna den gamla kyrkan, ty (Forts.)
deri ligger icke något statsintresse, utan för att nödtorftigt uppe¬
hålla och bevara detta gamla, i konsthistoriskt afseende dyrbara
monument och icke låta det helt och hållet förfalla.
Nu veta vi, huru som på andra ställen, der en sådan öde kyrka
står qvar och genom ett litet årligt anslag hålles vid magt, detta
anslag åtgår ensamt till att reparera tak och fönster o. d.; men
med sådan omvårdnad kan icke ett monumentalt verk i längden
reda sig. Deremot, just det, att kyrkan begagnas och alltjemt
med kärlek tillses, utgör den säkraste grunden för dess bibehållande
i ett för den värdigt skick.
Hvad har nu skett? — Jo, hela vården af kyrkan har öfver-
tagits af församlingen, och just hvad Riksdagen åsyftat, då den
gaf det årliga anslaget af 300 kronor, nemligen att för all framtid
uppehålla detta sällsynt vackra monument, det vinnes på detta
sätt mycket bättre; och det begäres för detta blott den besparade
summa, som Riksdagen beviljat, och som öfverintendentsembetet
aldrig kunnat utanordna. Hvad som således begäres är 6,000 kro¬
nor, och Kong!. Maj:t har föreslagit, att församlingen derför skulle
för all framtid öfvertaga den underhållsskyldighet, som staten i
annat fall fortfarande skolat bära och som i längden gjort en
betydligt större summa.
Det är verkligen märkvärdigt att se, huru en liten församling
i vårt land velat af kärlek till ett forntida minnesmärke och visser¬
ligen särskildt ett kyrkligt, anstränga sig för att bibehålla det i
ett värdigt skick; och jag ber derför att i korthet få meddela,
hvad den nu ifrågavarande församlingen för detta ändamål offrat.
I kyrkobyggnadskassan hade samlats 95,000 kronorde äro lem-
nade; i orgelbyggnadskassan 8,000 kronor; de äro likaledes lem-
nade; i mansdagsverken har beräknats en summa af 5,500 kronor,
i kördagsverken 800 kronor, och genom enskilda bidrag ha sam¬
lats 8,000 kronor — och likväl har församlingen haft mod att skuld¬
sätta sig för 35,000 kronor.
Den har med dessa medel bredvid den gamla kyrkan uppfört
eu ny och derigenom tillsett, att den största möjliga omvårdnad
skall egnas deras gamla kära kyrka. Hvad har väl staten åsyftat
med det år 1867 beviljade årliga anslaget af 300 kronor annat än
just detta?
Jag har tagit mig friheten att medtaga åtskilliga ritningar,
som torde intressera kammaren att se. Allt är enligt dessa ut-
fördt med största noggrannhet. De hafva haft till ritmästare
en af våra skickligaste fackmän på detta område. Den gamla
kyrkan var ett ovanligt vackert monument, men jag hoppas, att
kammaren skall medgifva, att den äfven efter den nya ritningen
kommer att blifva i hög grad tilltalande.
Jag upprepar slutligen, att här icke bör vara fråga om att
N:o 35. 8
Måndagen den 1E April, f. m.
Angående häfda den förmena rätten, hvars fordran man ensidigt kan säga
slag till Flöda att församlingen icke uppfylt, utan den materiella rätten för för-
forsamiings samlingen att få bibehålla det anslag, som Riksdagen en gång
kyrka. beviljat för ett ändamål, som församlingen beaktat; och jag hem-
(Forts.) ställer derför till Andra Kammarens välvilja, om det icke vore
skäl att bifalla Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Lasse Jönsson: Utskottet har grundat sin afstyrkande
hemställan på den omständigheten, att det med församlingen träf¬
fade aftal tydligt och klart bestämde, att ifrågavarande årliga
anslag af 300 kronor skulle utgå från och med den dag församlin¬
gen upphörde att begagna sig af kyrkan; och har utskottet, vid
det förhållande att denna uttryckliga föreskrift blifvit af försam¬
lingen öfverträdd, icke kunnat bifalla förevarande framställning.
Hvad nu beträffar den omständigheten att församlingen upp¬
offrat så mycket för denna kyrka, så skulle jag kunna nämna
många andra församlingar, som gjort på samma sätt, och ibland
har detta skett under påtryckning af herrskap och i öfrigt af
personer, som med sitt stora röstetal utöfvat stort inflytande vid
kyrkostämman. Men öfver beslut, som sålunda tillkommit, hafva
öfriga församlingsbor, när kostnaderna för dyrbara kyrkobyggna¬
der och reparationer utdebiterats, fått finna sig oqh betala, äfven
om det känts aldrig så hardt. Jag anser det icke vara rätt, att
Riksdagen befattar sig med att uppmuntra sådana förslag som det
ifrågavarande, och dessutom bör Riksdagen väl akta sig för att
inlåta sig på sådana företag, ty att göra detta kunde komma att med¬
föra svåra följder. Herr talman! Jag yrkar fortfarande bifall till
statsutskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf herr tal¬
mannen, enligt de meningar som förekommit, propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan och dels på afslag derå samt bifall
till Kongl. Maj:ts framställning i ämnet; och förklarade herr tal¬
mannen sig anse den senare propositionen vara med öfvervägande
ja besvarad.^ Votering blef begärd, hvadan en omröstningspropo-
sition af följande lydelse uppsattes, justerades och anslogs:
• .oPei1’ som vil1 kammaren afslår statsutskottets hemställan
i 42 punkten af utlåtandet n:o 9 och bifaller Kongl. Maj:ts i
ämnet gjorda framställning, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej
Vinner nej, har kammaren bifallit utskottets nämnda hem¬
ställan.
Måndagen den 15 April, f. m.
9 N:o 85.
Omröstningen, i vanlig ordning företagen, visade 68 ja, men
97 nej; och hade alltså utskottets hemställan af kammaren bifallits.
§§ 43-47.
Biföllos.
Vid föredragning af punkten 48, innefattande utskottets hem¬
ställan i fråga om anslag till seminarier vid universitetet i Lund,
begärdes ordet af
Herr Thomasson, som yttrade: Då statsutskottet enhälligt
afstyrkt den äskade anslagsförhöjningen till det matematiska se¬
minariet i Lund, så lärer det icke förefinnas den ringaste utsigt
för att i denna kammare vinna bifall till Kongl. Maj:ts framställ¬
ning, helst Första Kammaren redan lärer godkänt utskottets af¬
styrkande hemställan. Jag skall icke heller ifrågasätta sådant,
jag skall endast söka undanrödja det enda skäl, som statsutskottet
anfört mot beviljande af ifrågavarande förhöjning.
Utskottet har tydligen utgått från det antagandet, att semina¬
riet tillkommit först sedan Riksdagen beviljat anslag till detsamma,
hvilket, om jag ej missminner mig, skedde år 1885. Men det för¬
håller sig icke så. Detta seminarium har lefvat och verkat allt
sedan år 1874. Under första tiden af sin tillvaro upprätthölls det¬
samma genom bidrag från reservfonden; den gaf så länge den hade
något att gifva, hvilket numera icke är fallet. Vi hafva således
icke mindre än femton års erfarenhet af denna läroanstalts verk¬
ningar; och jag är fullt förvissad derom, att hvar och en, som har
någon kännedom om saken, skall vitsorda att denna erfarenhet är
i högsta grad tillfredsställande.
Jag hoppas derför, att, när frågan återkommer —hvilket den
utan tvifvel ganska snart skall göra — Riksdagen då icke skall
hysa några betänkligheter vid att höja ifrågavarande anslag till
nu begärda 1,500 kronor eller samma belopp, hvarmed anslaget
till matematiska seminariet i Upsala utgår. Jag har, som sagdt,
icke något yrkande att göra.
Vidare anfördes icke. Punkten bifölls.
Punkterna 49 och 50.
Biföllos.
Punkten 51.
Med tillstyrkande af en af Kongl. Maj:t i sådant afseende
gjord framställning, hemstälde utskottet i denna punkt, att Riks¬
dagen måtte såsom personligt lönetillägg för år 1890 åt vice biblio¬
tekarien vid universitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor
Palm på extra stat för samma år anvisa 500 kronor.
Angående
ifrågasatt an¬
slag till Flöda
församlings
kyrka.
(Forts.)
Angående an¬
slag till löne¬
tillägg åt vice
bibliotekarien
i Lund A. J.
T. Palm.
N:o 35. 10
Måndagen den 15 April, f. in.
Angående an¬
slag till löne¬
tillägg åt vice
bibliotekarien
i Lund A. J.
T. Palm.
(Forts.)
Häremot hade i afgifven reservation herrar Sven Nilsson, A.
Persson i Mörarp, N. Petersson i Runtorp, Lasse Jönsson, J. An¬
derson i Tenhult och A. Peterson i Hasselstad yrkat, att Kongl.
Maj:ts förevarande framställning icke måtte af Riksdagen bifallas.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Petersson i Runtorp: Bland de många anslag, som
äskas å denna hufvudtitel, anser jag åtminstone, att detta är öf¬
verflödigt och mycket väl kan afslås. Jag anser, att den tjenste¬
man, om hvilken här är fråga, är så fullt betald med 3,500 kronors
lön, att han ej behöfver något särskildt lönetillägg. Det talas väl
om mannens utmärkta egenskaper, men detta är så vanligt när
det är fråga om lönetillägg, att det är intet att fästa sig vid. I
hvad fall som helst tror jag lönen vara tillräcklig med 3,500 kronor,
och det är skälet, hvarför jag, herr talman, yrkar afslag å utskot¬
tets hemställan och bifall till reservationen.
Herr Thomasson: Vice bibliotekarien i Lund har en lön
af 3,500 kronor. Motsvarande tjensteman vid kongl. biblioteket i
Stockholm och universitetsbiblioteket i Upsala hafva hvardera 4,000
kronors lön. Dessa båda senare tjensteman hafva icke andra eller
flera göromål än vice bibliotekarien i Lund. Ja, vice bibliotekarien
i Lund har kanske till och med något mera att göra än vice
bibliotekarien i Upsala, detta beroende på hvarjehanda förhållan¬
den, som jag icke skall besvära kammaren med att relatera. Vice
bibliotekariens i Lund tjenstgöring har blifvit af vederbörande väl
vitsordad. Han har också i sjelfva verket ådagalagt ett alldeles
sällspordt nit och det varmaste intresse för den institution, åt
hvilken han under några och trettio år egnat alla sina krafter —
ja, alla, ty det har ej fallit honom in att söka några extra för-
tjenster eller någon bisyssla för förbättrande af sina knappa löne-
vilkor. Han ger sig hel och hållen åt sin tjenst; och då han icke
vid sista tillsättningen af bibliotekarie dertill befordrades, så be¬
rodde detta väsentligen derpå, att vederbörande befarade, att han,
van som han blifvit att fördjupa sig i arbete för egen del, icke
skulle kunna såsom chef rycka sig från denna vana för att egna
nödig tid och omtanke åt att ordna och leda de underordnade
tjenstemännens verksamhet. Vid sådana förhållanden lär den enk¬
laste rättvisa, för att icke tala om billighet, kräfva att denne
tjensteman, likstäld som han är med tjenstemännen vid biblioteken
i Stockholm och Upsala, också likställes med dem i afseende å
lönevilkor. Jag hoppas derför, att reservanterna skola låta sitt
motstånd falla, och att denna kammare liksom Första Kammaren
skall höja lönen för honom personligen under hans återstående
tjenstgöringstid. Den kan icke blifva lång, då han redan är sextio¬
två eller sextiotre år gammal. Jag anhåller om bifall till utskot¬
tets förslag.
Häruti instämde herr Pydin.
11 N:o 35.
Måndagen den 15 April, f. m.
Herr Andersson i Högkil: De skäl, som anförts för den Angående än¬
nu ifrågavarande löneförhöjningen, äro enligt min tanke icke ^}^stiiiägg ^tTice
giltiga. Man har icke kunnat påstå eller visa, att denna lön är ubiiotekarien
otillräcklig, utan. man vill endast öka densamma, derför att mot-i Lund a. j.
svarande tjensteman vid biblioteken i Stockholm och Upsala hafva T-Palm.
större löner. Utgiftsstaterna för universiteten i Upsala och Lund or 3•'
blefvo efter vederbörandes hörande af Kongl. Maj:t faststälda så
nyligen som den 6 november 1885, och de hafva sålunda tillämpats
endast 3 år. Enligt dessa stater utgör lönen för vice bibliote¬
karien i. Upsala 4,000 kronor och för vice bibliotekarien i Lund
3,500. Är icke denna proportion fullt rigtig? Jag har för min
del goda skäl antaga, att så är fallet, och jag tror icke det vore
hvarken nödigt eller nyttigt att vidtaga någon rubbning derutinnan.
Beträffande den gjorda jemförelsen med motsvarande tjenste¬
man vid kongl. biblioteket i Stockholm, kan man icke afse några
andra än förste amanuenserna, och desse åtnjuta endast 3,000 kronors
lön. Jag vill erinra om, att lönerna för tjenstemännen vid kong],
biblioteket i Stockholm bestämdes redan år 1877, och Kongl. Maj:t
hade sålunda tillfälle att vid fastställande af lönen för nu ifråga¬
varande tjensteman göra de jemförelser, som kunde anses nödiga.
Nu säger man, att denne person under mångårigt och träget ar¬
bete gjort sig väl förtjent af den uppmuntran, som skulle kunna
ligga i beviljandet af ett personligt lönetillägg. Ja, vitsord om
pligttrogenhet hoppas jag och tror äfven att man skall kunna tiller¬
känna våra embets- och tjensteman i allmänhet, men icke kan sta¬
ten derför tillerkänna dem alla särskilda personliga lönetillägg,
och då kan det väl icke heller vara skäl i att göra undantag för
vice bibliotekarien i Lund.
Jag anhåller om afslag på utskottets hemställan och bifall
till reservationen.
Chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet
Wennerberg: Här är fråga om ett personligt lönetillägg, icke
om någon löneförbättring för vice bibliotekarien i Lund, och denna
framställning grundar sig på de synnerligen ampla vitsord, som
kommit vice bibliotekarien Palm till godo från hans förmän. Han
lärer vara en person, som på det mest vinnande sätt nedlagt hela
sitt nit för handhafvandet och vården af biblioteket i Lund. Det
är icke ovanligt, att Riksdagen någon gång fäst en välvillig upp¬
märksamhet vid en sådan, man skulle kunna säga, utöfver pligtens
fordringar gående verksamhet. Han har lyckats förtjena namn
om sig att vara en ovanligt pålitlig, nitisk och punktlig bibliote¬
karie, hvilket också inom statsutskottet erkänts, ej blott af dess
ledamöter från Första Kammaren utan äfven, om jag icke miss-
minner mig, af åtskilliga utskottets medlemmar från denna kammare.
Jag är också viss på, att om de af utskottets ledamöter från denna
kammare, som icke uttalat sig mot det af Kongl. Maj:t föreslagna
lönetillägget för vice bibliotekarien Palm, ville i kammaren säga
sin mening, man må hända hade utsigt, att det här äskade löne¬
tillägget skulle beviljas.
N:o 35. 12
Måndagen den 15 April, f. m.
Angående an- Herr Lasse Jönsson: Då herr ecklesiastikministern upp-
fiiiaqQUåt°vkemanade de utskottsledamöter, som icke reserverat sig vid denna
bibliotekarien punkt, att yttra sin mening, så kunde detta lika väl gälla reser-
i Lund A. j. vanterna. Jag anser för min del, på de skål, som blifvit af en
T. Palm. utskottsledamot och särskildt af talaren på elfsborgsbänken an-
( orts.) förda, att bär i sjelfva verket är fråga om ett lönetillägg för fram¬
tiden. Ty om tjensten ombyter innehafvare, så skall man, för att
åter indraga dessa 500 kronor, anföra såsom skäl, att den nya inne-
hafvaren af tjensten ej är så duglig som den förre. Jag tror der¬
för, att, om anslaget beviljas, detsamma innebär en löneökning för
vice bibliotekarietjensten i Lund, och det är derför jag fortfarande
vidhåller den åsigt jag hade i utskottet, att det begärda anslaget i •
denna punkt ej bör beviljas, och yrkar således bifall till utskottets
hemställan.
Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med de me¬
ningar, som derunder förekommit, gaf herr talmannen propositio¬
ner så väl på bifall till utskottets hemställan som ock på afslag
derå; och förklarade herr talmannen sig anse den förra propositio¬
nen vara med öfvervägande ja besvarad. Voteringen begärdes
samt företogs enligt en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i 51 punkten af
utlåtandet n:o 9, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, är utskottets nämnda hemställan af kammaren af-
slagen.
Omröstningen utföll med 47 ja mot 115 nej; hvadan kammaren
beslutat i enlighet med nej-propositionen.
Punkterna 52—64.
Biföllos.
Punkten 65.
I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 61) hade herr
F. Liljeholm föreslagit, att Riksdagen måtte besluta dels att
för år 1890 anvisa ett belopp af 15,000 kronor, att användas till
understöd åt de församlingar, som på lämpligt sätt beredt de i
skolåldern varande flickor undervisning i qvinlig slöjd, dels att
öfverlemna åt Kongl. Maj:t att fördela detta understöd samt att
bestämma vilkoren för understödets erhållande.
Angående
ifrågasatt an¬
slag till un¬
dervisning i
qvinlig slöjd. -A*
Måndagen den 15 April, f. m.
13 N:o 35.
På anförda skäl hemstälde emellertid utskottet, att motionen Angående
Herr Liljeholm, som yttrade: Det enda skäl, som utskottet
anfört för sin hemställan om afslag på min motion, är, att frågan
skulle befinna sig i outredt skick. Jag är af alldeles motsatt åsigt
och tilltror mig att, utan att vara allt för vidlyftig, kunna bevisa
mitt påstående. Hvad det af utskottet åberopade förhållandet be¬
träffar, nemligen att en motionär vid innevarande liksom vid när¬
mast föregående riksdag hemstält om aflåtande till Kongl. Maj:t
af en skrifvelse för frågans utredning, så bevisar ju detta på sin
höjd, att frågan förefallit motionären outredd, men icke ett dugg
mera.
Redan då Kongl. Maj:t i sin till 1877 års Riksdag aflåtna
proposition om statsverkets tillstånd och behof äskade ett anslag
af 15,000 kronor, såsom bidrag till aflöning åt lärare i slöjd vid
folkskolorna för gossar, framhölls tillika nödvändigheten af att åt
folkskolans flickor bereddes tillfälle till undervisning i sömnad, stick¬
ning, spånad, väfnad och halmflätning. Att detta oaktadt icke
något anslag då begärdes för främjandet af denna undervisning,
berodde, enligt hvad statsrådsprotokollet derom upplyser, derpå,
att utgifterna för dylik undervisning ansågos blifva så obetydliga,
att kommunerna sjelfva skulle kunna bestrida dem.
Huru har det emellertid gått med den qvinliga slöjdens ut¬
veckling sedan denna tid? Jo, på de flesta ställen står den på
samma låga ståndpunkt som för 12 år sedan. Och ehuru det är
både lättare och billigare att anordna slöjdundervisning för flickor
än för gossar, så är det dock säkert, att kostnaderna afskräckt
många kommuner från att införa dylik undervisning i sina skolor.
Följden deraf har blifvit, att den qvinliga slöjden aldrig tagit fart,
då deremot den manliga, hvilken åtnjutit statsanslag, utvecklat sig
i en sund rigtning.
Det hnfvudsakliga af hvad jag nu anfört återfinnes äfven i
min motion. För så vidt jag kan förstå, bör intet tvifvel råda,
om hvilken ställning Kongl. Maj:t intager till den föreliggande frå¬
gan. Dess stora vigt är i tydliga ord af Kongl. Maj:t framhållen.
Att hon icke i nämnvärd grad vunnit sin lösning på den väg
Kongl. Maj:t ursprungligen förestälde sig, nemligen genom kom¬
munernas offervillighet, berättigar oss ingalunda att anse henne
outredd. Yi hafva vunnit en erfarenhet, som, förutsatt att vi er¬
känna slöjdens betydelse för det uppväxande slägtet, här de unga
qvinnorna, bör mana oss att söka hjelpen, der den finnes, nemligen
hos Riksdagen. De enskilda kommunerna kunna icke på grund af
tryckande skattebördor för andra ändamål bringa någon vidare
hjelp. Detta kan åtminstone för närvarande icke sägas om staten.
Äfvenledes synes det mig som billighet och rättvisa fordrade, att
den qvinliga slöjden i folkskolan likställes med den manliga, som
under en följd af år åtnjutit statsunderstöd.
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Ordet begärdes af motionären
ifrågasatt an¬
slag till un¬
dervisning i
qvinlig slöjd.
(Forts.)
Nio 35.
Måndagen den 15 April, f. m.
Ang. ifråga- Vid januari-riksdagen 1887 väcktes i denna kammare af herr
satt anslag £[ammarlund en motion, gående i samma rigtning som den nu
lling Oqvinlig framlagda, och i denna motion hade icke mindre än tio af kam-
9slöjd. ' marens öfriga medlemmar instämt, nemligen herrar Ekeborgh, von
(Forts.) Friesen, Nydahl, Stackelberg, Key, Beckman, Ericsson i Norrby,
Eriksson i Alberga, Petersson i Hamra och Ivar Månsson. Helt
säkert betraktade icke desse frågan såsom outredd, ty i så fall
hade de icke tecknat sina namn under motionen. Det är att hop¬
pas, att de af desse herrar, som fortfarande tillhöra kammaren,
vidhålla samma åsigt som för två år sedan. Såsom herrarne veta,
upplöstes riksdagen, innan motionen hann bomma under behandling.
Hvad jag nu anfört talar tydligt för min motion och dess be¬
fogenhet. Men jag har med flit sparat det bästa beviset till sist.
Innan jag rycker fram dermed, torde det vara skäl antaga, att
utskottet har rätt, då det påstår, att frågan är outredd. Huru
utskottet tänkt sig, att den nödiga utredningen skulle åstadkom¬
mas, är svårt att veta, men jag antager att utskottet tänkt sig,
att frågan skulle öfverlemnas till Kongl. Maj:t. Jag föreställer
mig då, att Kongl. Maj:t antingen uppdroge åt ecklesiastikdepar¬
tementet att med ledning af folkskoleinspektörernas femårsberät¬
telser, särskildt de senast utkomna, indika omfatta åren 1882—86,
inkomma med en dylik utredning, eller också, hvilket är det troli¬
gaste, utfärdade Kongl. Maj:t eu skrifvelse till domkapitlen, med
uppmaning att taga frågan i öfvervägande och inkomma med utlå¬
tande deröfver. Domkapitlen hänsköte då i sin ordning frågan till
folkskoleinspektörerna för deras yttrande. Men hvarifrån, tro her-
rarne, komme desse sistnämnde att hemta sina uppgifter? Natur¬
ligtvis från de nyligen afgifna femårsberättelserna rörande folk¬
skolorna i riket, eller ur samma källa, der hvem som helst af oss
kan på några timmar skaffa sig en fullständig kännedom om den
föreliggande frågans ställning för närvarande, enär till en hvar
vid riksdagens början utdelats ett ex. af nämnda berättelser.
Det kan ej falla mig in att nu upptaga tiden med vidlyftiga
utdrag ur dessa berättelser. Endast några genomgående drag må
meddelas. Många af folskoleinspektörerna — deras antal uppgick
under sista femårsperioden till 45 — framhålla det intresse, hvarmed
denna undervisning omfattas af barnen, der den är anordnad på ett
förståndigt sätt. “Slöjden i skolan", säger en inspektör, “måste
anses såsom en kraftig sporre till flit, uppmärksamhet och nog¬
grannhet och utgör på samma gång en behaglig och helsosam om¬
vexling i skollifvet.“
Detta rörde frågans ljusa sida, men hon har äfven sin skuggsida,
och derom yttra sig ännu flere inspektörer. Några exempel ur
högen må tillåtas. En inspektör säger, sedan han framhållit, huru
som denna undervisning är tillfällig eller ock rent af försummad:
“Då slöjdundervisningen för gossar åtnjuter rikliga anslag af
både staten, landstinget och hushållningssällskapet och derför är
betydligt lättare att åstadkomma, synes deremot den för visso lika
angelägna undervisningen i qvinlig handaslöjd i brist på allt un¬
derstöd svårligen kunna taga någon fart."
15 N:o 85.
Måndagen den 15 April, f. m.
En annan inspektör yttrar, sedan han framhållit, att inom hans Ang. ifråga-
inspektionsdistrikt endast en ringa procent af skolorna lemnar till- ansla3
fälle till undervisning i qvinlig slöjd, följande: . ning i qvinlig
“Väl må det medgifvas, att uppsättningen af en slöj'dskola för slöjd.
flickor kostar jemförelsevis mindre, och att det i hemmet är lät- (Ports.)
tare för flickor än för gossar att inhemta lämplig slöjd, men då
behofvet af undervisning, uttaladt vid många läraremöten så väl
som af enskilda personer, ändock gör sig starkt gällande, så skulle
ett, om ock mindre, understöd från statens eller hushållningssäll¬
skapets sida bringa denna angelägenhet till en mera lifaktig och
allmän verkställighet.1*
En tredje inspektör säger, efter att hafva påpekat de goda
framsteg, den manliga slöjden gjort under de senaste åren:
“Skolorna för qvinlig slöjd hafva deremot icke under den för¬
flutna femårsperioden nämnvärdt förökats till antalet. De uppma¬
ningar till inrättande af syskolor, som framstälts, hafva merendels
uttalats förgäfves, och dock skulle dylika skolor, förståndigt an¬
ordnade, medföra största gagn för den qvinliga ungdomen i all¬
mänhet, men särskildt för flickor ur fattiga hem, bland hvilka flic¬
kor mången nu aldrig får tillfälle att inhemta knappast de enkla¬
ste handgreppen af qvinlig slöjd.**
Mångfaldigt flera yttranden af liknande innehåll skulle kunna
anföras, men detta må vara nog. Det framgår tydligt, att dessa
skolor, så vida man skall kunna påräkna någon framtid för dem,
äro i trängande behof af statsanslag.
Bland de fördelar, som redan vunnits, sedan ifrågavarande
skolor med anledning af anslag från landsting och hushållnings¬
sällskap kommit under kontroll, betona inspektörerna särskildt, att
det förr så vanliga sysslandet med virkning och andra grannlåts-
arbeten fått lemna rum för det mera nyttiga och ändamålsenliga.
De landsting, som i främsta rummet bidragit till främjande af
undervisning i qvinlig slöjd, äro. Elfsborgs läns, Göteborgs och Bo¬
hus läns, Malmöhus läns och Östergötlands läns landsting. Men
tiderna förändras och vi med dem. Så har det också gått i detta
fall. Landstingen hafva börjat knappa in på sina anslag. Ett
landsting, som förut lernnat ett anslag af 12,000 kronor årligen,
har nedsatt detta till 8,000 kronor. Följden deraf har icke ute-
blifvit. En person, som har till uppgift att utöfva uppsigt öfver
en stor del af slöjdskolorna inom detta län, säger, att sedan lands¬
tinget, som förut lemnat 50 kronor årligen till hvardera af 50 slöjd¬
skolor för flickor, numera så betydligt nedsatt sitt anslag, återstår
icke något annat, än att en stor del skolor måste upphöra, så vida
icke staten träder emellan med understöd.
Det behjertansvärda i denna sak synes mig ligga deri, att sko¬
lor, som under en följd af år arbetat för att sätta den unga qvin-
nan i stånd att på egen hand reda sig, då hon träder ut i litvet,
vare sig som tjenarinna eller maka, af brist på understöd från sta¬
tens sida, skola vara nödsakade att upphöra med sin välsignelse-
bringande verksamhet.
Det är knappt troligt, att jag kommit att upptaga kammarens
N:o Bo. 16
Måndagen den 15 April, f. m.
Ang. ifråga¬
satt anslag
till undervis¬
ning i qvin¬
lig slöjd.
(Forts.)
Ang. anslag
till veterinär¬
institutet i
Stockholm.
tid med något yttrande i frågan, om jag icke under förmiddagens
plenum sistlidne lördag hört så varma sympatier läggas i dagen
för anslags beviljande till privata skolor. Jag hemställer, om icke
de skolor, jag vidrört, äro i dubbelt mått värda våra sympatier.
Jag vill sluta med några ord af en man, som under sekler
ansetts såsom en auktoritet och som sagt: “vill man åstadkomma
något varaktigt godt, måste man börja med barnen." Herr tal¬
man! Jag yrkar bifall till min motion.
Herr Petersson i Runtorp anförde: Jag vill icke bestrida
den ärade motionärens åsigt om slöjdens nytta. Att den är en
vigtig del af uppfostran erkännes allmänt. Men frågan om bevil¬
jande af anslag för ordnande af undervisning i qvinlig slöjd kan
ses från olika sidor. JDen ärade talaren har sjelf erkänt, att på
flere orter, der landstingen lemnat bidrag för detta ändamål, hafva
de knappat in på dessa anslag, och hvad visar väl detta? Jo, att
undervisningen icke blifvit skött på ett sätt, som väckt förtroende,
och jag har äfven för egen del kännedom om, att undervisningens
värde helt och hållet beror på, huruvida lärarinnan är lämplig att
gifva denna undervisning eller icke. Äro lärarinnorna olämpliga
härför, är undervisningen helt och hållet förfelad. Utskottets mo¬
tivering har blifvit klandrad derför, att utskottet sagt, att frågan
vore outredd. Men man måste väl medgifva, att eu slöjdskolas
verksamhet är beroende på den skola, i hvilken undervisningen
bedrifves. Motionären talar sålunda om, att t. ex. undervisning
skulle lemnas i väfnad. Men skulle denna undervisning meddelas,
fordras härför ganska betydliga anslag. Slöjdundervisningen för
flickor i skolorna kan derför i min tanke ej göras synnerligen vid¬
lyftig, och undervisning i väfnad bör der icke kunna komma i fråga.
I afseende å den undervisning i slöjd, som de små flickorna lämp¬
ligen böra lära sig i skolorna, är det material och det utrymme,
som derför erfordras, så pass obetydligt, att det ganska lätt kan
åstadkommas. Och jag tror, att man bör bedrifva denna sak ännu
någon tid såsom hittills, innan staten här uppträder och lemnar
anslag. På dessa skäl anhåller jag om bifall till utskottets förslag.
Efter det öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt pro¬
positioner gifvits enligt de gjorda yrkandena, biföll kammaren ut¬
skottets hemställan.
Punkterna 66—69.
Biföllos.
Punkten 70.
Kongl. Maj:t hade föreslagit, att Riksdagen måtte till veterinär¬
institutet i Stockholm anvisa på extra stat ett belopp af 5,000 kro¬
nor, men hemställer utskottet, att Kongl. Maj:ts förevarande fram¬
ställning icke måtte af Riksdagen bifallas.
Måndagen den 15 April, f. m.
17 N.o 35.
I fråga härom anförde nu: Angående an¬
slag till veteri-
Herr E. Gr. Boström: Grenom det beslut, Riksdagen förutnastockhobn. *
fattat med afseende å veterinärinstitutet, är deras behof tillgodo- (Ports.)
sedt för 1890 och derefter, och jag skulle derför icke besvära kam¬
maren med en framställning vid denna punkt, om icke institutets
ställning vore så bekymmersam som den är. Samma framställning
låg före redan vid 1888 års riksdag, men afslogs då, emedan
Riksdagen ansåg, att smedjan skulle lemna större öfverskott, än
den i sjelfva verket lemna! och lemnar. Detta skäl för afslag
har Riksdagen nu underkänt genom att bifalla Kongl. Majt:s för¬
slag om ökadt ordinarie anslag. Jag tror, att detta skett på full¬
goda skäl. I stället för att denna hofbeslagssmedja, på hvilken
man repliera!, lemnat ökad inkomst, har den under sista åretlem-
nat ännu lägre afkastning än förut, eller allenast 189 kronor 48
öre, således icke fullt 200 kronor. När derjemte den behållning,
institutet förut haft, gått ned, så att man gick 1889 års ingång till
mötes med inemot 600 kronors brist, så måste det erkännas, att
det är bekymmersamt nog för detta läroverk att taga sig fram.
Och det är icke för institutet i och för sig utan för lärjungarnes
skull, som man anhåller om detta anslag. Ty det är gifvet, att
genom de förknappningar, som på alla håll måste iakttagas, så för¬
sämras undervisningen. Man har icke kunnat tillfredsställa på
långt när angelägna behof, och jag vill blott som bevis derpå
meddela, att en hel del preparater icke kunnat i brist på medel
till inköp af glasburkar läggas in i sprit, utan fått ligga i stora
lerkärl, der de icke äro till någon nytta. I sjelfva verket synes
också statsutskottet hafva erkänt behofvet af anslag, i det ut¬
skottet hänvisat institutet att af allmänna besparingarna få sitt
behof fyldt. Och jag skulle icke nu göra något yrkande, i fall
Kongl. Maj:t verkligen ville honorera den anvisning, som stats¬
utskottet dragit. Men om det förhåller sig, såsom jag hört sägas,
att hufvudtitelns besparingar mycket anlitas, och att det ej finnes
förhoppning att derifrån få något, så tror jag knappt att institutet
kan reda sig utan anslag och anhåller derför vördsamt om bifall
till Kongl. Majt:s förslag.
Herr Sven Nilsson: Det förhåller sig med denna fråga så
som den siste talaren redogjorde något litet för. Vid förra årets
riksdag afstyrkte afdelningen af statsutskottet Kongl. Majt:s då
gjorda framställning om ett anslag af 5,000 kronor till veterinär¬
institutet, och detta gjorde utskottet på den grund att medicinal¬
styrelsen, som blifvit hörd öfver institutets styrelses framställ¬
ning, uttalade så starka skäl för att hela detta anslag icke be-
höfdes, att statsutskottet ansåg sig för sin del kunna afstyrka dess
beviljande. Detta blef också Riksdagens beslut i den gemensamma
voteringen. Nu förefaller det mig vara något egendomligt, att
Kongl. Maj:t inför ett sådant beslut af Riksdagen icke blott kom¬
mer och begär detta anslag på nytt på extra stat, utan begär att
det fortfarande skall utgå på ordinarie stat. Jag hade för min del
Andra Kammarens Prot. 1889. N:o 35. 2
N:o 85. 18
Angående an¬
slag till veteri
närinstitutet i
Stockholm.
(Ports.)
Måndagen den 15 April, f. m.
förestält mig, att, då det är bevisadt, att det finnes medel på 8:de
'.hufvudtitelns besparingar, Kongl. Maj:t skulle kunna använda en del af
* dessa medel för att erhålla det anslag, som Riksdagen förra året väg¬
rat. Det var dock kan hända litet svårt för Kongl. Maj:t att använda-
besparingarna för det ifrågavarande ändamålet, sedan Riksdagen
afslagit det begärda anslaget. Regeringen bär dock i vissa andra
fall ej haft farhåga för ett sådant förfarande, men nu kan det
icke längre vara det ringaste hinder att använda af dessa bespa¬
ringar för ändamålet, för så vidt sådant anses af regeringen vara
oundgängligen af behofvet påkalladt, i motsats till hvad den siste-
talaren påstod. I statsutskottet hafva vi begärt och fått en uträk¬
ning från statskontoret öfver de besparingar, som finnas på 8:dn
hufvudtiteln och som kunna för detta ändamål vara tillgängliga,
och derutaf visade det sig att vid 1888 års slut en behållning fans
på 29,746 kronor 17 öre. Enligt denna uppgift var den 10 april
detta år visserligen någon liten del af denna behållning använd,,
men i alla fall finnas tillräckliga tillgångar både till detta ända¬
mål och till andra, som kunna ifrågaliomma, och hvartill statsut¬
skottet gifvit anvisning t. ex. i 73:dje punkten af detta betänkande.
Denna uppgift är officiel och underskrifven af en statskontorets
tjensteman. Dessutom finnes det på veterinärinstitutets egen stat
en liten lönebesparing på 583 kronor. Det är visserligen en obe¬
tydlighet. Men så vidt statskontorets uppgift är rigtig, finnes den
i alla fall. Då emellertid statsutskottet gått Kongl. Maj:t så myc¬
ket till mötes, att det, efter att hafva inhemtat att det finnes be¬
sparingar, medgifvit Kongl. Maj:t att få taga af dessa besparingar
för ifrågavarande ändamål, då föreställer jag mig, att regeringen
och den siste talaren böra vara nöjde med det förslag, som utskottet
framlagt.
Denna fråga diskuterades mycket äfven i Första Kammaren.
Resultatet blef visserligen der bifall till Kongl. Maj:ts förslag, men
detta resultat vans på den förseglade sedeln, och då kan jag
icke föreställa mig annat än att Andra Kammaren skall godkänna
utskottets förslag.
Jag hänvisar för öfrigt till motioneringen i 29:de punkten, der
statsutskottet uttalat sin mening om sättet för anskaffande af
medel för detta ändamål.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet herr statsrådet
Wennerberg: Det förhåller sig ganska rigtigt så som den siste
talaren nämnde, att vid 1888 års slut ett belopp af 29,746 kronor
17 öre fans i besparing till innevarande år. Han har äfven nämnt
— och äfven det är rigtigt — att något af denna besparing redan
under detta år åtgått. Detta belopp går till 4,436 kronor 21 öre.
Det finnes, såsom hvar och en vet, och icke minst statsutskottet,
en massa behof af mycket olika art, som äro af den beskaffenhet,
att de måste tillgodoses genom de allmänna besparingarna på
åttonde hufvudtiteln. Jag vill blott nämna ett sådant större be¬
hof, som snart väntar dessa besparingar. Det är ersättning för
19 N;o 35.
Måndagen den 15 April, f. m.
bibelkommissionens arbeten ock hvilken ersättning helt visst kom- Angående an-
mer att öfverstiga 3,000 kronor. Dessutom komma nästan i hvarje tiu.veteri\
månad nya framställningar om anslag från dessa besparingar. ^Stockholm %
Det är säkert ovanligt för statsutskottet att se 8:de hufvudtitelns (Forts.)'
besparingar så små, och lika säkert är det, att det är med stor
möda, som regeringen kan tillfredsställa befogade framställningar,
som göras och hvilka Riksdagen slipper ifrån att pröfva, just der¬
för att man öfverlemnat åt Kongl. Majt:s att sköta dem med be-
sparingarne. Vid ett par andra punkter i utskottets betänkande
finnes äfvenledes hänvisningar till besparingarne. Huru dessa under
sådant förhållande skola räcka till årets slut är mig en gåta; det
var med fruktan jag redan under hösten såg dem minskas och
trodde att de knappast skulle räcka till årets slut. De gjorde det
emellertid, och den sista underrättelsen från statskontoret var för¬
delaktigare än jag trodde.
Men det är nog också en annan sak att härvid fästa afseende
på. I 29:de punkten antydes att Kongl. Maj:t från 8:de hufvud¬
titelns allmänna besparingar må kunna bereda medel för der ifråga¬
varande behofs tillgodoseende. Nu är det för kammaren väl bekant,
att det är ganska vanskligt för en departementschef att af enhuf-
vudtitels allmänna besparingar anvisa medel till ändamål, till hvilka
Riksdagen vägrat att lemna sådana. Det är godt och val, att stats¬
utskottet framstält en sådan proposition i sitt betänkande, men
detta utgör icke någon full trygghet för departementschefen. Na¬
turligtvis kan jag icke hafva något emot att af besparingarne taga
de erforderliga medlen, om jag bemyndigas dertill.
Jag förutser dessutom, att innan året är slut, besparin¬
garne på sådant sätt också äro slut, och då qvarstå en hel del be¬
hof, för hvilkas tillgodoseende man endast har den utvägen att
hos Riksdagen begära anslag.
Herr Sven Nilsson: Jag finner det fullkomligt rigtigt, att,
såsom herr statsrådet framhöll, det skulle vara vanskligt om re¬
geringen för ifrågavarande ändamål användt något af dessa bespa¬
ringar för det år som gått, sedan Riksdagen förut afslagit det be¬
gärda anslaget. Dör min del skulle jag ej gillat en sådan åtgärd.
Regeringen har dock någon gång haft annan uppfattning i lik¬
nande fall. Men nu, då Riksdagen medgifvit Kongl. Maj:t rätt att
för ändamålet använda af besparingarne, kan det icke för regerin¬
gen finnas någon den ringaste tvekan, huru vida hon har denna
rätt.
Beträffande frågan om besparingarne kunna räcka till, beror
det väl på, huru frikostig regeringen är i beviljandet af de fram¬
ställningar som göras. Jag är af den uppfattningen att regeringen
bör få använda dessa besparingar om det befinnes vara oundgäng¬
ligen nödigt mellan riksdagarne, men icke till sådana ändamål, som
fordra anslag för längre tid, såsom t. ex. förhållandet är med det
som begärts för i 73:e punkten omförmälda ärende, för hvilket
Kongl. Maj:t under många år anvisat medel af besparingarne, hvar¬
till äfven nu hänvisas att bereda ytterligare medel till några sam-
N;o 85. 20
Måndagen den 15 April, i. m.
Angående an¬
slag till veteri¬
närinstitutet i
Stockholm.
(Forts.)
Angående an¬
slag till na¬
turhistoriska
riksmuseets
etnografiska
samling.
lingars vårdande. Naturligtvis visste Kongl. Maj:t, då han först
beviljade anslag till detta ändamål, att medlen icke skulle tagas
i anspråk blott för gång eller ett eller ett par år, utan att de
skulle erfordras för längre tid. Jag vill icke klandra den nuva¬
rande departementschefen derför, ty det var en annan departements¬
chef, som då satt vid Konungens rådsbord. Men då sådana fall
förekomma, anser jag det nödvändigt att Kongl. Maj:t genast gör
till Riksdagen framställning och begär ett bestämdt anslag, på
det Riksdagen må genast kunna pröfva, huru vida den vill bära
konseqvensen vid beviljandet af ett sådant anslag. Nu vill man
visa detta anslag på Riksdagen och regeringen vill vara det qvitt.
När sådana fall inträffa, gör Riksdagen rättast att låta den instu-
tition, som emottager anslaget för det uppgifna ändamålet, eller
ock regeringen, fortfarande af besparingarna bestrida dermed
uppkommande kostnader, ty det kan vara fråga om Riksdagen både
erkänt anslagets nytta och nödvändighet när det första gången
beviljades. Jag tror derför, att, då man på sådant sätt hushållar
med besparingarna, man icke skall låta Kongl. Maj:t förfoga öfver
allt för stora sådana, ty om man drager ut konseqvensen deraf,
kan slutligen Riksdagen ej undvika bevilja anslagen, och då blir
det i alla fall Riksdagen som till sist får betala fiolerna mot sin
vilja.
Hvad nu ifrågavarande fall beträffar, tror jag, att, då det
finnes besparingar, som äro fullt tillräckliga för ändamålet och, om
anslaget är oundvikligen nödvändigt, något annat ändamål icke
nu torde stå framför detta, Kongl. Maj:t dertill kan använda
medel af besparingarna. Jag yrkar fortfarande bifall till statsut¬
skottets förslag.
Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad; och sedan
herr talmannen till proposition upptagit de olika yrkandena, blef
utskottets hemställan af Kammaren bifallen.
Punkterna 71 och 72.
Biföllos.
Punltten 73.
Under denna punkt hemstälde utskottet, att en af Kongl. Maj:t
gjord framställning om anvisande på extra stat för år 1890 åt ett
anslag af 4,000 kronor, till vård, underhåll och förkofran af natur¬
historiska riksmuséets etnografiska samling, icke måtte af Riks¬
dagen bifallas.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Styffe: Den statens etnografiska samling, hvarom här
är fråga, är stäld under vetenskapsakademiens inseende och för¬
varas i en hyrd lokal af 14 rum vid Adolf Fredriks kyrkoplan,
Måndagen den 15 April, f. m.
21 N:o 35.
midt emot akademiens eget hus. Den har tillkommit under vidt Angående an-
skilda tider. Första grunden till densamma lades redan för om- slag Ml na-
kring hundra ar sedan genom en åt bparrman nemrord samling. riksmuséets
Sedan dess har den småningom blifvit tillökad, men isynnerhet ge- etnografiska
nom de rika samlingar, som inhöstades under Vegaexpeditionen samling.
och professor Nordenskiölds andra arktiska expeditioner, äfven som (Ports-)
genom de etnografiska föremål, som af friherre Schwerin blifvit
hemförda från Kongo i Afrika och af honom skänkta. Staten har
offrat icke obetydliga summor för anskaffandet af dessa samlingar,
men enskilda mecenater hafva uppoffrat vida mer. Då dessa sam¬
lingar innehålla föremål af ganska stort värde, böra de naturligt¬
vis vårdas, och detta har icke heller af någon blifvit bestridt. Stats¬
utskottet har likväl trott, att kostnaden för deras underhåll och
vård skulle kunna utgå från samma medel som hittills. Hittills
har under många år Kongl. Maj:t på vetenskapsakademiens begäran
af besparingarna å åttonde hufvudtiteln anvisat ett belopp af 2,000
kronor årligen. Detta har emellertid visat sig otillräckligt. Veten¬
skapsakademien har derför under flera år begärt 3,000 kronor,
men icke fått mer än 2,000 kronor. Bristen har blifvit fyld af
riksmuséets expensmedel; men dessa hafva under sista åren visat
sig otillräckliga för sitt egentliga ändamål, hvadan följden blifvit
att äfven på dem en brist uppstått, som måst förskjutas af veten¬
skapsakademien. De små inträdesafgifter, som uppbäras af den
besökande allmänheten, lemna icke någon afsevärd inkomst. En¬
ligt hvad mig blifvit meddeladt, uppgå de i medeltal icke till mer än
omkring 200 kronor om året. Att till ett behof, som är erkändt
och som måste tillgodoses, gifva anvisning på medel, hvilkas till¬
varo är oviss, kan väl icke vara lämpligt. Hvem vet, om nästa
år skola finnas några besparingar på åttonde hufvudtiteln? Ett
yttrande, som vi helt nyss hörde från statsrådsbänken, gifver oss
icke stora förhoppningar i den vägen. På sätt här nyss anmärk¬
tes vid behandlingen af en annan fråga, kan väl ej heller vara
lämpligt att år efter år använda de å hufvudtitiarne uppkomna
besparingar till behof, som visa sig vara ständiga.
Utskottet har icke vidare ingått i pröfning af det begärda an-
slagsbeloppets behöflighet, än att det yttrat, att ett vid samlingen
anstäldt vetenskapligt biträde skulle kunna med denna sysselsätt¬
ning förena jemväl annan verksamhet. Det har dermed naturligt¬
vis velat antyda, att den för detta biträde begärda aflöningen
2,400 kronor, skulle kunna nedsättas, och i det hänseendet synes
mig utskottet hafva rätt. Första Kammaren har också nedsatt
denna aflöning till hälften eller till 1,200 kronor. Första Kamma¬
ren har nemligen till ifrågavarande ändamål endast beviljat 2,800
kronor eller 1,200 kronor mindre än Kongl. Maj:t begärt. Beräk¬
nar man nu, att till lokalens städning och eldning samt till upp-
passning under förevisningstiden erfordras samma belopp som hittills
eller 85 kronor i månaden, det vill säga 1,020 kronor per år, och
till aflöning åt assistenten 1,200 kronor, gör detta 2,220 kronor.
Om nu Riksdagen skulle i likhet med Första Kammaren bevilja
2,800 kronor, återstår endast 580 kronor till utgifter för samlin-
It:0 3a. 22
Måndagen den 15 April, f. in.
Angående an¬
slag till na¬
turhistoriska
riksmuseets
etnografiska
samling.
(Forts.)
garnes underhåll, anskaffande af nödiga skåp, frakter för sådana
föremål, som möjligen kunna blifva skänkta in. m. och denna summa
kan väl icke anses dertill vara för stor.
Då således här icke är fråga om något nytt behof, utan om
ett behof, som i alla hänseenden måste fyllas, och det icke heller
är fråga om någon löneförhöjning, vågar jag hemställa, att denna
Kammare måtte biträda Första Kammarens beslut och för 1890
på extra stat för i fråga varande ändamål anvisa ett belopp af
2,800 kronor.
Herr Nyström: Jag kan icke annat än i allo ansluta mig
till den föregående talaren. De samlingar, som finnas i vårt riks¬
museum, äro af mycket, betydande värde dels i vetenskapligt hän¬
seende och dels äfven ur penningvärdets synpunkt, ty det förhål¬
ler sig så, och det är just det egendomliga för alla dylika samlin¬
gar, att de föremål, som der finnas, bli, allt efter som tiden går,
allt mera omöjliga att ersätta. Dessa drägter, vapen, husgeråd och
verktyg, som här sammanförts från olika på låg utvecklingsgrad
stående naturfolk, blifva icke vidare förfärdigade, så att slutligen
dessa föremål äro att betrakta som oersättliga. Har man då den
meningen, att dessa föremål hafva ett mycket betydande värde genom
de upplysningar, som de gifva om naturfolkens lefnadssätt, hvilka
upplysningar sedan komma till jemförelse med kulturfolkens tidi¬
gaste historia, måste man väl tillse, att, då det är så lyckligt att
dessa samlingar finnas, de äfven bli vårdade. Det är frågans
kärnpunkt för närvarande. Och äfven om man endast fäster sig
vid det penningvärde, dessa samlingar ega, är det alldeles nöd¬
vändigt, att någon åtgärd vidtages för att de icke slutligen skola
falla sönder, till dess man kan få ordna om saken på ett mera defini¬
tivt sätt. Mig synes den föregående talaren hafva klart ådagalagt,
att det begärda anslaget af 2,800 kronor icke är större än hvad
som oundvikligen beböfves, för att icke statens tillhörigheter skola
genom ovårdnad förstöras. Det borde derför icke finnas någon
tvekan om att bevilja det, då det endast gifves för att förekomma
att någon större kapitalförlust skall inträffa. Jag får således i
allo instämma med den föregående talaren och yrka bifall till den.
af honom gjorda hemställan.
Häruti instämde herrar Lyth och Björck.
Herr Wittrock: Den vederbörligen sanktionerade instruktion,
efter hvilken riksmuseets tjensteman ha att rätta sig, innehåller:
för det första att tjenstemännen äro skyldiga att se till, att de
föremål, som der finnas, vederbörligen vårdas på ett sådant sätt
att de så vidt möjligt motstå förgängelsen; för det andra, att dessa
föremål skola vetenskapligt bestämmas; för det tredje, att de skola
systematiskt ordnas; för det fjerde, att de skola, så vidt omstän¬
digheterna det medgifva, förökas och för det femte, hållas till¬
gängliga för allmänheten. För att allt detta skall kunna ske, är
det alldeles nödvändigt, att ett särskilt anslag finnes, och på grund
Måndagen den 15 April, f. m.
23 N:o 35.
häraf anhåller jag få instämma i hvad som blifvit yrkadt af herrar Angående an-
slag till na¬
turhistoriska
Styffe och Nyström.
riksmuseets
Herr Petersson i Runtorp: I den form, hvaruti man nu yrkat etnografiska
bifall till Kongl. Maj-.ts förslag, eller att det endast skulle bli samling.
fråga om 2,800 kronor, är det visst icke något stort belopp, men (Ports.)
man kan i alla händelser ha sina betänkligheter mot saken. Het
har framhållits, att dessa samlingar skulle vara så fasligt dyrbara
och nyttiga och bra, och jag vill visst icke bestrida, att de kunna
innehålla en hel mängd dyrbarheter, men det finnes ock, så vidt
jag kan se, en del gammalt skräp deribland. Hålla herrarne på,
att samlingarna skola ökas, få vi nog snart bygga ett helt nytt
museum. Jag tror derför, att man bör något se sig för innan man
vidare ingår på den vägen. Då man ser, att anslaget skulle in¬
skränka sig till 2,800 kronor och att samlingarna stå under veten¬
skapsakademiens vård och då det icke är så klent bestäldt med
akademiens inkomster — jag vill endast erinra om inkomsten från
almanackan —- vore det väl icke så farligt för akademien att sjelf
släppa till dessa 2,800 kronor. Jag tror, som sagdt, att det allt
har sina goda skäl, att Riksdagen icke går vidare in på denna
bana, utan ser sig väl före, och, med all aktning för dessa sam¬
lingar, tror jag, att utrymmet nog skulle kunna inskränkas något,
om man gallrade ut dubbletter och en del onödiga saker. Det är
skälet, hvarför jag icke för närvarande kan vara med om Kongl.
Maj:ts förslag.
Herr Lasse Jönsson: Äfven jag är af den åsigt, att man
bör gå försigtigt till väga, innan man ger sig in på den väg,
hvarom här är fråga. Det är nemligen första gången Riksdagen
skall erkänna dessa samlingars nödvändighet, och på samma gång
det är erkändt, skola vi bevilja ett anslag, som sedan kommer att
fortgå efter behofvet. Hvar ha vi gränsen för detta behof? Jag
ser den icke. Ty på samma gång Riksdagen erkänt sig som dessa
samlingars egare, så är det dess oundvikliga pligt att sörja för
och arrangera så, att de dels få en lämplig förevisningslokal, dels
blifva vederbörligen uppstäda och ordnade och dels blifva för¬
ökade. Men hvar stannar denna förökning? Det kan vara ganska
tvifvelaktigt att veta hvar den skall stanna. Jag vill visst icke
bestrida att samlingar af sådan art kunna hafva sin nytta med
sig och vara förtjenta af att blifva vårdade och uppmuntrade —
men endast när det gäller sådana samlingar, som kunna tjena till
historiska bevis rörande den skandinaviska nordens folk och dess
lefnadssätt, anser jag dem ega någon betydelse för oss. Då äro
sådana samlingar i sin fulla ordning, såsom nödvändiga för att
man skall kunna komma till visshet om huru våra förfäder lefvat.
Deremot kan jag icke inse den nytta, vi skulle hafva af att ega
samlingar, hemtade från Kongotraktens, Kinas eller andra verlds-
delars folkstammar. Det må kunna hafva sitt intresse för veten¬
skapsmannen att studera sådant. Men det kan icke vara af något
intresse för allmänheten.
K:o 85. 24
Måndagen den 15 April, f. m.
Angående an¬
slag till na¬
turhistoriska
riksmuséets
etnografiska
samling.
(Ports.)
Nu kommer härtill en annan sak och den är det, att en vacker
dag kommer vetenskapsakademien, som är ett enskildt sällskap,.
och förklarar: dessa samlingar äro oss till hinder, staten får sjelf
draga försorg om dem. Då står staten der. Antingen skola vi
taga emot dem eller icke. Taga vi icke emot dem, så skulle det
väcka ett ofantligt uppseende. Det skulle rent af väcka skandal,
om staten förkastade sina egna samlingar — och deri ligger faran.
Skola vi återigen mottaga dem, så måste vi placera dem. Det
skall ske på ett fullt värdigt sätt, och då kunna vi göra oss be¬
redda på att få ett nytt nationalmuseum. Ty hvarje gång som
det göres en expedition med ett statens fartyg eller med ett en¬
skildt fartyg eller när en enskild resande varit ute och gjort sam¬
lingar, så skola de visa sin så kallade gifmildhet och skänka sam¬
lingarna till staten. Men svårigheten ligger icke så mycket i att
samla sakerna som att taga emot dem. Äro vi nu beredda på att
taga emot alla sådana här gåfvor — ja då skola vi gifva detta
anslag. Men då jag för min del icke vill det, så anhåller jag om
bifall till utskottets hemställan.
Herr Rundbäck: Med den kännedom jag har af dessa sam¬
lingar från de tillfällen, då jag haft nöjet att betrakta dem, må
jag säga, att jag måste gifva dem rätt, som säga, att de äro värde¬
fulla och kostbara. Och jag tror icke, att det vore Riksdagen vär¬
digt, att, sedan vi hafva med glädje uppoffrat ganska stora sum¬
mor för expeditioner till främmande trakter, såsom fallet var med
t. ex. Vega-expeditionen, att då det, som blifvit hemfördt till
vårt land, icke skulle blifva tillvarataget. Det är samlingar, som
aldrig mer kunna hemföras. Och jag vill erinra om, huru många
bevis på aktning och tacksamhet de personer fått röna, som fört
dessa samlingar hem. De hafva fullgjort ett vackert värf. Skall
det då icke vara vår pligt att vårda och underhålla dessa sam¬
lingar? — Jag beklagar sannerligen, att icke tillräckliga medel
finnas för aflöning åt de tillsyningsman, som behöfvas, för att dessa
samlingar skola vara för allmänheten tillgängliga. Ty de äro mycket
eftersökta af allmänheten, dessa samlingar. Enskilda personer
hafva gifvit stora skänker och värderika föremål till dem, och de
äro af stor betydelse. Skola vi nu kasta ut dem på gatan? Nej,
de måste vårdas och bevaras, och då, såsom herr statsrådet under
diskussionen om förra frågan framhållit, Kongl. Maj:t icke torde
hafva tillfälle att ur allmänna besparingarna å hufvudtiteln aflöna
en sådan tillsyningsman, synes mig att Riksdagen bör göra hvad på
den ankommer. Jag vill i det hänseendet förena mig i det yrkande,
som blifvit gjordt af öfverdirektör Styffe och det beslut som Första
Kammaren redan fattat. Gifva vi anslaget på det sättet, så slippa
vi en gemensam votering. Jag vill derför bedja kammaren — och
jag hoppas att kammaren skall behjerta saken — att lemna sitt
bifall till detta förslag.
Herr Nyström: Herr Nils Petersson vände sig, syntes mig, min¬
dre mot den erforderliga summans belopp, men fast mera drog han i
Måndagen den 15 April, f. m.
25 N;o 35*
tvifvelsmål samlingarnas vetenskapliga betydelse. Han nämnde, Angående an-
att der är så mycket dubbletter och mycket skräp. Men jag vill
erinra om, att det alldeles icke är så lätt att afgöra, hvad som i räst|Bj((t
en dylik samling är skräp. Vid forskningen tillgår det så, att de etnografiska
flesta upplysningar får man ifrån de så kallade serierna och ge- samling.
nom att framlägga en stor del föremål, som icke så mycket skilja (Forts.)
sig från hvarandra eller göra det endast i obetydlig grad, men
som visa, huru ett redskap eller en vapenform uppstått. Och det
är just derigenom, att man jemför alla dessa föremål med hvar¬
andra, hvilkas skiljaktighet kan vara ganska obetydlig, som man
kan komma till säker upplysning. Jag tror derför, att man får
vara försigtig med att kalla dylika föremål för skräp. Ty sådan
är icke vetenskapens mening nu för tiden.
Herr Lasse Jönsson sade, att sådana samlingar, som voro upply¬
sande för vår historia, skulle han vara med om, men han gillade
inga andra. Då nu så lyckligt är, att ett sådant intresse för vår
historia finnes, har jag särskild anledning att påminna, att vi kom¬
ma platt icke nr fläcken med forskningarne om vår historia, vår
tidigaste historia nemligen, om vi icke hafva några jemförelse-
punkter med andra folk på samma utvecklingsskede. Det är dessa
samlingar, som upplysa sådant. Det är just derför som det är
vigtigt att ega samlingar från på låg ståndpunkt stående folk, och
sålunda kunna se deras handteringar, vapen, redskap med mera.
Vid hvarje ögonblick måste forskaren gå tillbaka till en jemförelse
med dessa, och vår egen historia stode alldeles magtlös, om man
icke hade tillfälle att dermed jemföra andra folks — helst i första
hand. Så att för den, som hyser intresse för vår egen historia,
för den duger det icke att kasta bort de kunskapskällor, som finnas
hos andra folk.
Det framgick vidare af hans framställning, som om han skulle
anse sådana här samlingar rent af som en olycka, hvilka vi gerna
kunna kasta ifrån oss för att undvika de utgifter, som deras vård
och förkofran kosta. Men det tycker jag är ett egendomligt re-
sonnement. Ty nog måtte väl herrarne medgifva, att om man
kunnat förvärfva samlingen, om man fått den till skänks, så nog
måtte den vara så mycket värd, att dess vård och förvarande kan
löna mödan. Det vore en annan fråga, huru vida det kunde vara
skäl för staten att kosta på sig förvärfvandet af dylika samlingar.
Men ha vi en gång fått dem, så måtte de väl vara värda att vårda.
Dessutom vill jag fästa uppmärksamheten på att de äro statens,
och att de icke äro en enskild tillhörighet. Och Riksdagen har
också erkänt, att de få vårdas med understöd af staten. Men det
är allenast det, det är fråga om, att Riksdagen förestält sig, att
de kunna vårdas på allmänna besparingarnas konto. Men då det
nu icke finnes några besparingar, och Riksdagen ändock önskar
samlingarnas vårdande, så kan jag icke se annat än att det an¬
slag, hvarom fråga här blifvit väckt, måtte bifallas, hvilket jag
för min del yrkar.
Herr Hörnfeldt: Äfven om Andra Kammaren skullelemna
N:o 85. 26
Måndagen den 15 April, f. m.
Angående an¬
slag till na¬
turhistoriska
riksmuseets
etnografiska
samling.
(Ports.;
sitt bifall till statsutskottets förslag i denna fråga, vill jag förmoda
att hvarken regeringen eller utanför stående skola fatta detta så¬
som ett underkännande af de värdefulla samlingar, hvilka finnas
vid etnografiska afdelningen a ‘ riksmuseum. För min del tror
jag visst icke detta. Men bär o.r fråga om huru vida dessa sam¬
lingar skola understödjas medelst anslag. Då likväl Kongl. Maj:t
förut kunnat lemna understöd från besparingarna på åttonde huf-
vudtiteln åt denna institution, så vet jag icke hvarför icke Kongl.
Maj:t skulle kunna göra det äfven nu.
Det har sagts, att tillgångarna hos denna besparingsfond skulle
vara så små, att det svårligen låter sig göra att lemna något från
densamma. Men för min del tror jag, att det låter sig göra. Ty
om man ser till i 1887 års kapitalkonto till rikshufvudboken, finner
man, att de besparingar, som fonden under året fick emottaga, upp-
gingo jemte öfriga inkomster till ett belopp af 37,110 kronor 29
öre. Om nu inkomsten blir densamma nästa år, så bör denna
inkomst tillsammans med hvad som är reserveradt från föregående
år väl räcka något. Reservationerna å de allmänna besparingarna
på åttonde hufvudtiteln utgjorde vid slutet af år 1887 51,611 kronor
39 öre. Lägger jag härtill årsinkomsten 37,110 kronor 29 öre, så
får jag en summa af 88,721 kronor 68 öre. Det bör således icke
vara omöjligt för Kongl. Maj:ts regering eller möta några svårig¬
heter, äfven om Riksdagen skulle vägra det begärda anslaget, att
lemna det understöd på 2,800 kronor, som hittills från allmänna
besparingarna lemnats åt ifrågavarande museum.
För öfrig! skall jag be att få nämna, att Kongl. Maj:ts propo¬
sition visserligen redogör för det sätt, hvarpå det begärda anslaget
närmare skulle användas, så att 3,420 kronor skulle åtgå till aflönin-
gar, deribland ett arfvode på 2,400 kronor, samt de öfriga 580 kronorna
till inköp af nya föremål. Men deremot saknas redogörelse för
huru stora afgifter som inflyta; ty jag har hört att personer, som
vilja besöka museum, skola betala afgift. Nu ser jag icke huru
stora belopp, som hafva influtit af dessa afgifter. Det kan vara
temligen likgiltigt i öfrigt att veta, huru stora dessa belopp äro.
Men det skulle vara intressant för Riksdagen och kammaren att
se huru stora belopp det är, emedan man då kunde göra sig en
föreställning om huru stort intresse allmänheten visat. Ty är det
så, att det är ett ringa belopp, så är det klart, att allmänheten
icke visat ett så stort intresse, som man velat påstå. För min del
anhåller jag om bifall till utskottets förslag.
Herr Wittrock: Jag skall be att få lemna de upplysningar,
hvilka herr Hörnfeldt begärt, eller till huru mycket afgifterna från
de besökande uppgå. Under vissa tider har det varit mellan 3- och
400 kronor och under förra året omkring 200 kronor.
Chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet
Wennerberg: Just på grund af den åsigt, som nyss uttalades
af herr Sven Nilsson och som jag till fullo delar, är det, som
denna Kongl. Maj:ts äskan af anslag framkommit. Jag anser så-
Måndagen den 15 April, f, m.
27 N:o 35.
som han, att det i allmänhet är alldeles origtigt att från de all -Angående an-
männa besparingarne år efter år utdela för samma sak penningunder- slag till na-
stöd. Detta har skett ofta och i många fall. Jag har för min rlksmuséets
del sökt afbörda de allmänna besparingarna under åttonde hufvud- etnografiska
titeln dessa ständigt återkommande anslag och utgifter. Det är samling.
också dessa, som i icke oväsentlig mån gjort, att dessa besparingar (Fort8-)
sjunkit tillsammans. Derför är nu här begärdt hvad vetenskaps¬
akademien tillstyrkt, för att denna samling skall kunna upprätt¬
hållas. Jag anser det nemligen för rigtigt, att Riksdagen får del
af, för hvilka ändamål dylika ständigt återkommande anslag utgå.
I början utgjordes det etnografiska museum af en helt liten
samling, men den har sedan genom värdefulla gåfvor tillväxt och
växt derhän, att enligt vetenskapsakademiens utsago den nu mera
måste betraktas som en sjelfständig samling. Det lilla anslag, den
har af vetenskapsakademiens medel, har icke räckt till. Det har
derför allt sedan år 1881 utgått från allmänna besparingarna 2,000
kronor, årligen. Före denna tid utgick ett något mindre belopp.
Om jag icke misstager mig, hafva dessa samlingar kostat allmänna
besparingarna tillsammans nära 20,000 kronor.
Det står i slutet på utskottets betänkande någonting, som må¬
ste tolkas nästan på samma sätt, som nyss hänvisades på i 29:e punk¬
ten i afseende å de allmänna besparingarna, nemligen “att vården
och underhållet af ifrågavarande etnografiska samling, derest lämp¬
liga åtgärder vidtoges, utan svårighet skulle kunna bestridas med
de medel, som, enligt hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen,
hitintills varit för ändamålet tillgängliga'1. Ja, det har just varit med
dessa anslag, som samlingen underhållits. Men skall jag äfven deri
se ett bemyndigande, att de fortfarande skola utgå på samma sätt?
Jag tror verkligen, om så är meningen, att Riksdagen derigenom
slår in på en väg, som Riksdagen sjelf skall vara angelägen om
att snart lemna. Låt Riksdagen få se, hvartill ett anslag begäres,
låt den få pröfva, om det är ett sådant, som fortfarande behöfver
understöd, och må den sedan gifva det! I annat fall kan man
med skäl säga, att af dessa besparingar må tagas till det eller det
ändamålet, hvars behöflighet Riksdagen underkänt. Jag har ingen¬
ting häremot, men skall det fortgå på det viset, kan jag icke se,
huru besparingarna skola räcka till.
Första Kammaren har nedsatt det anslag, som begärts i denna
punkt, och skulle Andra Kammaren här.finna lämpligt att gifva
något anslag till de etnografiska samlingarna, har jag ingenting
emot, att anslaget nedsättes till det belopp, som af den förste ta¬
laren nämndes, emedan han mer än någon annan, i egenskap af
ledamot af vetenskapsakademien och såsom den der har öfver¬
inseende öfver samlingarna, är kompetent att bedöma en sådan
inskränkning. Jag hemställer derför till kammaren, om den icke
skulle finna ändamålsenligt att låta detta anslag utgå till det af
herr Styffe föreslagna minskade belopp, mot hvilket jag ingenting
har att anmärka.
Herr Ljungman: Då här föreligger en fråga om ett anslag
N:o 85. 28
Måndagen den IS April, f. m.
Angående icke blott för en gång, utan till ett institut, som är permanent,
slag till na- yju jag fästa uppmärksamheten på en sak, som föregående talare
iktmuséets icke vidrört, nemligen denna institutions organisation. Det är ju
etnografiska alltid af vigt att taga en sådan sak i betraktande, då man första
samling, gången beviljar ett anslag.
(Ports.) Naturhistoriska riksmuseet afser, såsom namnet utvisar, natur¬
historiska samlingars anskaffande, och af de intendenter, som sköta
dessa samlingar, bar man således icke rätt att fordra annat än
naturhistoriska insigter. Här åter är fråga om samlingar af en
helt annan art, som med tiden böra bilda en egen kulturhistorisk
institution, och man kan derför icke gerna fordra, att någon af
dessa intendenter skall vara fackman och kunna såsom sig bör
sköta dessa senare samlingar. Häraf vill jag draga två slutsatser.
Den första är den, att, när så är förhållandet, borde man icke
fästa dessa samlingars vård vid en viss af naturhistoriska riks¬
museets intendenturer, utan låta den af samme musei intendenter,
som dertill vore lämpligast och hade största fallenhet, hafva öfver¬
inseende öfver samlingarna. Jag är öfvertygad om, att i fall man
till exempel öfverlåtit dessas vård åt den af nämnde intendenter,
som visat så stort intresse för och i så väsentlig mån bidragit till
deras ökande, så skulle man sluppit sådana fullt berättigade an¬
märkningar mot vården af dessa samlingar, som man under de
sista åren allt emellanåt fått höra.
Den andra anmärkningen rörer tillsättandet af det vetenskap¬
liga biträdet. Det är alldeles gifvet, att, när sjelfva intendenten
icke kan påräknas att vara fackman, ligger det den största vigt
uppå att få ett biträde, som är en verklig fackman och dugande
specialist till samlingarnas skötande, samt att just en sådan och icke
en otillräckligt kvalificerad person blifver vald dertill. I detta fall
tror jag, att man har grundade skäl till anmärkningar mot de nu
bestående förhållandena, och jag vill för den skull uttala den för¬
hoppning, att vetenskapsakademien sjelf måtte utse detta biträde,
på det att man må hafva någon garanti för att få samlingarna på
ett tillfredsställande sätt vårdade.
Herr Lasse Jönsson: En talare på stockholmsbänken yttrade,
att Riksdagen, derigenom att anslag förut utgått till dessa sam¬
lingar, lemnat ett slags medgifvande af behofvet af detta anslag.
Jag kan emellertid icke inse, att Riksdagen gjort något dylikt
medgifvande, utan hvad som hittills lemnats till dessa samlingar
har utgått genom Kongl. Maj:ts beslut. Det är således Kongl.
Maj:t, som lemnat dessa anslag från de allmäna besparingarna.
Nu säger herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,
att det är origtigt och oegentligt, att sådana stora anslag utgå
från Kongl. Haj:t och tagas från de allmänna besparingarna. Detta
erkänner jag fullkomligt; men det origtiga här vid lag har icke kom¬
mit från Riksdagen, ty det är första gången som frågan föreligger
till Riksdagens pröfning, men det är icke första gången, som an¬
slag till ifrågavarande ändamål i sjelfva verket är beviljadt.
Skulle nu Riksdagen motsätta sig det nu begärda anslaget, så är
Måndagen den 15 April, f. m.
29 N:o Bo.
den i sin goda rätt dertill och dermed har Riksdagen förklarat sig Angående an-
icke vilja hafva med dessa samlingar att skaffa. Det är just detta
som jag anser, att Riksdagen bör undvika. riksmuseets
Jag yrkar derför fortfarande bifall till utskottets förslag. etnografiska
samling.
Herr friherre Bonde: Talaren på kristianstadsbänken yttrade (P°rtsJ
näst sista gången som han hade ordet, att han satte sig emot ifråga¬
varande anslag egentligen på den grund, att Riksdagen genom
detta anslag skulle ge likasom en sanktion på betydelsen och be-
höfligheten af dessa samlingars vård. Detta skäl, som han anförde
emot anslaget, skulle jag tvärt om vilja använda just för beviljandet
af detsamma. Jag är fullt öfvertygad om, att, såsom flera talare
framhållit, dessa dyrbara samlingar äro högst värderika och för
svenska namnet hedrande, och derför bör Riksdagen genom att
anslå medel för deras vård och underhåll just visa, att den vill
bevara och förkofra dessa dyrbara samlingar. Jag är visserligen
öfvertygad, att regeringen skall tillse, att de icke skola förfaras
utan få en nödig och behöflig vård, äfven om Riksdagen vägrar
detta anslag — medel skulle nog då kunna anskaffas på annat
sätt, ..dermed har det ingen fara. Men just derigenom att Riks¬
dagen ger detta anslag, så visar den, att den vill taga denna dyr¬
bara egendom under sin vård och sitt hägn. Jag skulle finna det
sorgligt, om Riksdagen genom ett afslag skulle visa sig dela den
åsigt herr Lasse Jönsson här uttalat, då han förklarade sig anse
att dessa samlingar ej hade någon betydelse och ej vore värda att
påkalla statens vård. Här har af flere talare framhållits dessa sam¬
lingars verkligen stora betydelse, framhållits hur de tillkommit
genom msecenaters offervillighet, genom utrustade sjöexpeditioner,
som hemfört dyrbara etnografiska föremål o. s. v. Det vore sorg¬
ligt, om Riksdagen nu genom en anslagsvägran skulle liksom för¬
klara sig ej sätta något värde på dessa samlingar utan tvärt om
så godt som uttala, att det vore bättre att blifva utaf med dem,
och att dylika presenter som de, hvarigenom dessa samlingar bil¬
dats, ej äro något att tacka för, då staten kan utsättas för kost¬
nader för deras vård och kanske till och med riskera att få bygga
hus för deras förvarande. Ja, det skulle vara sorgligt, om ett så¬
dant uttalande, som vi här nyss hörde antydas, skulle utgå från
Riksdagen, och härifrån spridas ej blott inom vårt eget land utan
öfver hela Europa. Jag hoppas derför, att Riksdagen, just för att
häfda dessa samlingars betydelse och den kärlek för forskning,
som svenska folket alltid visat och som särskildt under de senaste
årtiondena gjort svenska namnet vidt bekant i Europa, icke nu
skall motsätta sig beviljandet af detta obetydliga anslag. Att
göra som herr Hörnfeldt sade och fortfarande taga de behöfliga
medlen från besparingarna, synes mig, hvilket redan herr statsrå¬
det och chefen för ecklesiastikdepartementet framhållit, i många
afseenden olämpligt.
Då vi icke kunna eller vilja förneka nödvändigheten af anslag
till dessa samlingars vård utan tvärt om anse såsom en nationens
N:o 35. 30
Måndagen den 15 April, f. m.
Angående an¬
slag till na¬
turhistoriska
riksmuseets
etnografiska
samling.
Angående an¬
slag till före-
läsningslcur-
ser för arbets¬
klassen.
ära, att de väl och omsorgsfullt bevaras och förkofras, så hemställer
jag, herr talman, att kammaren måtte fatta samma beslut som
Första Kammaren, nemligen att för ifrågavarande ändamål bevilja
en summa af 2,800 kronor.
I detta yttrande instämde herrar Winltrans och Gibson.
Ofverläggningen var slutad. I öfverensstämmelse med de me¬
ningar, som förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan och dels på afslag derå och anta¬
gande i stället af det af herr Styffe under ofverläggningen fram-
stälda förslag, eller att för ifrågavarande ändamål måtte på extra
stat anvisas ett anslag af 2,800 kronor; och förklarade herr tal¬
mannen sig anse röstöfvervigt förefinnas för den senare meningen.
Votering begärdes samt anstäldes enligt en nu uppsatt och af
kammaren godkänd så lydande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren afslår statsutskottets hemställan
i 73:dje punkten af utlåtandet n:o 9 och bifaller herr StyfFes under
ofverläggningen framstälda yrkande, röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har kammaren bifallit utskottets nämnda hem¬
ställan.
Omröstningen visade 75 ja mot 95 nej; varande alltså beslut
fattadt i enlighet med nej-propositionen.
Punkterna, 74—86.
Biföllos.
Vid föredragning derefter af punkten 87, deruti utskottet hem-
stälde, att Riksdagen, under vissa, närmare angifna vilkor, måtte
med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, och i
likhet med hvad under de senare åren skett, anvisa på extra stat
för år 1890 ett anslag af 20,000 kronor att användas till under¬
stöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsning s-
hurser för arbetsklassen, begärdes ordet af
Herr Redelius, som yttrade: Jag har icke begärt ordet för
att motsätta mig det ifrågavarande anslaget, emedan jag i likhet
med utskottet och i öfverensstämmelse med Riksdagens redan före¬
gående år fattade beslut anser gagneligt, att arbetsklassen erhåller
all upplysning, som möjligen kan erhållas, och att dessa föreläsningar
31 N:o 35,
Måndagen den 15 April, f. m.
således icke kunna vara annat än till nytta. Men det oaktadt Angående em¬
bar jag begärt ordet för att uttala eu önskan, och jag kunde gerna sla9 *ai f°re'
tillägga en grundad förhoppning, att vid utdelningen af detta an- l^KrtZu-
slag, som jag antager kommer att fortfarande beviljas, man lik- Mässen.
väl måtte se till, att de här för anslaget fästa vilkor blifva upp- (Forts.)
fylda, så att icke sådana föreläsningar under denna rubrik få un¬
derstöd, i hvilka förekomma samhällsupplösande tendenser. Ty
om det .skulle visa sig, att någon anstalt eller någon föreläsare
hyste åsigter, som gå ut på ett omstörtande af samhällets grund¬
valar, så bör man naturligtvis icke understödja sådant. Jag har
sagt detta blott såsom en opinionsyttring och' för att hafva sagt,
att man har skäl att hoppas, att ett sådant användade af anslaget
icke må ega rum.
TIerr Meta ån instämde i detta yttrande.
Herr Sven Nilsson anförde: Herr Redelius har nu gjort samma
anmärkning, som man af tidningarna sett, att man fått höra af
biskop Billing i Första Kammaren. Jag kan icke föreställa mig
annat, än att de anmärkningar, som blifvit gjorda af desse leda¬
möter i båda kamrarna, äro ganska svåra förebråelser mot chefen
för ecklesiastikdepartementet. De talare, som gjorde dessa an¬
märkningar, hafva dermed afgifvit ett bestämdt påstående, att re¬
geringen icke i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut skulle
hafva utöfvat rigtig kontroll öfver undervisningens skötande vid
dessa undervisningskurser. För min del hyser jag fullt förtroende
för regeringen i detta fall, och är viss derom, att, i fall på något
ställe det skulle befinnas, att undervisningen icke bedrefves så,
som ecklesiastikministern anser vara rätt, eller om villomeningar
vid föreläsningarna skulle förebomma, något understöd från an¬
slaget åt en sådan anstalt icke utlemnas. Vi kunna sålunda vara
fullt trygga i detta afseende, äfvensom att regeringen skall hafva
fullt uppfattat de attentat, som nu gjorts mot dessa anstalter.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag, utan någon
annan motivering, än den som utskottet föreslagit.
I detta anförande instämde herrar Collandcr och Björck.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, biföll kam¬
maren utskottets hemställan.
Punkten 88. Angående an-
slag till pre-
Till fortsättande af precisonsnivelleringsarbeten i södra och
mellersta Sverige, underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätnings- m. m.
stationer m. in. hade Kong]. Majlt för år 1890 äskat ett extra an- (Forts.)
slag af 12,700 kronor, .men hemstälde utskottet att Kongl. Maj:ts
förevarande framställning endast på det sätt måtte af Riksdagen
bifallas, att Riksdagen anvisade på extra stat för år 1890 ett an¬
slag af 10,700 kronor till fortsättande af precisionsnivelleringsar-
Nso 35. 32 Måndagen, den XS April, f. m.
Angående a«-beten i södra och mellersta Sverige samt underhåll och tillsyn af
slag till pre- yattenhöjdmätningsstationer m. m.
■cisionsnivelle-
Efter föredragning häraf anförde:
(Forts.)
Chefen för kong!, ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet
Wennerberg: Jag känner mig helt belåten med att veta, att
detta är den sista punkt, i hvilken jag kommer att besvära kam¬
maren. Kammaren har säkerligen börjat tröttna på den långa
8:de hufvudtiteln och naturligtvis äfven i icke ringa mån på mig,
som varit nödsakad att uppträda i nästan alla de punkter, der
Kongl. Maj:t icke fått sin vilja fram. Men jag har ansett det vara
principielt rigtigt och min skyldighet att, när jag tillstyrkt Kongl.
Maj:t att begära ett anslag, också försvara det i kammaren. Det
har dock varit åtskilliga punkter, som jag låtit gå utan vidare,
då de af utskottet framlagda skälen synts mig goda.
Här är nu fråga om ett obetydligt belopp, och jag hoppas
kunna redogöra för de skäl, som kommit mig att tillstyrka fram¬
läggande af propositionen derom, och äfven kunna rubba utskottets
mening om obeköfligketen af det särskildt äskade anslaget af 2,000
kronor till bearbetning af vattenhöjdsobservationerna.
Utskottet har tillstyrkt Riksdagen att nu likasom tillförene
bifalla det stora anslaget till nivelleringsarbeten å 10,700 kronor.
Nu förhåller det sig så, att skälet till att detta anslag första
gången ifrågasattes, var en påtryckning från preussiska regeringen,
som börjat dylika arbeten vid tyska östersjökusten. Preussen
hemstälde, huru vida icke Danmark och Sverige såsom grannar
ville deltaga i dessa arbeten. Härpå gick Riksdagen in, och stora
summor hafva sedermera för ändamålet beviljats.
Nu hafva tre år gått, under det man samlat material, men be¬
arbetning af detta material har icke ännu skett. Materialet ökas
beständigt, och för att kammaren må komma underfund med i
hvilken grad detta sker, så vill jag här lemna några upplysningar,
h vil ket torde, vara svårt att göra om jag icke begagnar mig af
illustrationer. För att komma underfund med Östersjöns vatten¬
stånd kan man icke nu som fordom inskränka sig till att sätta
märken på stenar, ty dels är det stormar och dels annat, som
gör att vattnet hålles i sådan rörelse, att det icke tillåter preci¬
sion vid mätningarne. Man nedmurar nemligen i hafvet en slags
källare på flere alnars djup under vattenytan, och der, hvarest
vattnet således icke är underkastadt rubbning, inställes apparaten.
Sedan går man till väga ungefär som vid telegrafering. Ett pap¬
persark lägges på ett bord, apparaten gör sin skyldighet å papperet
genom att utpricka eu grafisk linie, der stigandet och fallandet af
vattnets yta under dygnets alla timmar står angifven. Denna
obetydliga linie, som kan ses på detta pappersark, ser ut att vara
rak men har dock små böjningar här och der. Det är hvad appa¬
raten åstadkommit. Men sedan skola dessa liniens krökningar eval-
veras i siffror och dertill fordras en sakkunnig person.
Nu hafva vi fyra stationer och 365 dagar på året; det blir
Måndagen den 15 April, f. m.
33 N:o 35.
alltså 1,460 sådana apparatpapper på ett år. Dessa observationer Angående <m-
hafva nu varit i gång i tre år, och om man multiplicerar 1,460
med tre, så får man 4,380. Nu skall från alla dessa uträknas re- ringsaruten
sultatet för hvarje timme, och det blir ett ganska drygt arbete. m. m.
Det anslag, som går till stationerna, är afsedt för deras underhåll (Forts.)
och för den vaktbetjening, som har tillsyn om apparaterna. Några
medel till aflönande af den person, som skall gorå uträkningen,
så att det hela icke blir blott ett dödt material, ha ännu icke
anvisats. Detta material har nu växt till en stor lunta under de
tre åren, och man bör väl icke samla sådant för ännu flera år,
ty dels komme dessa samlingar då att växa en öfver hufvudet,
och dels blefve det förenadt med andra olägenheter att uppskjuta
med uträkningen. Man dröjer sålunda att gifva några upplys¬
ningar angående mätningarnas resultat, papperen' kunna brinna
upp eller förstöras på annat sätt, och då vore ju de hittills för
ändamålet beviljade penningarne bortkastade.
Nu är meningen att man skulle bevilja de 2,000 kronorna i fråga,
för att anställa en person, som kan verkställa arbetet med uträk¬
ningen. Men detta arbete skall verkställas grundligt och noggrant,
och man kan icke anförtro det åt hvem som helst. Utskottet har,
föreställer jag mig, icke hunnit sätta sig in i denna sak, och jag
kan icke undra derpå. Jag har naturligtvis nu icke lemnat någon
vetenskaplig utredning, då jag känner så föga till dylika saker
sjelf. Hvad jag behöfde taga närmare reda på var, hvartill dessa
2,000 kronor behöfdes, och jag förskaffade mig derför detta åskåd-
ningsmateriel af föreståndaren för nautisk-meterologiska byrån.
Och af det ringa jag i saken kunde inhemta blef jag öfvertygad
om, att vi måste hafva ett anslag för detta ändamål, emedan eljest
•de 10,700 kronorna till materialets anskaffande äro alldeles bort¬
kastade. Jag tror, att efter den lilla upplysning, jag nu tagit mig
friheten att göra, kammaren skall finna det både ändamålsenligt och
klokt att lemna äfven dessa 2,000 kronor, som Kong!. Maj:t äskat,
Herr Sven Nilsson: Det hade naturligtvis varit särdeles bra,
om regeringen meddelat de nu lemnade upplysningarna redan då
anslaget första gången beviljades, så att man redan då kunnat taga
saken i öfvervägande. Det sades från statsrådsbänken nu, att om
man icke beviljade den äskade förhöjningen, är hela anslaget ända-
målslöst. Statsutskottet, af hvilket jag var ledamot då detta an¬
slag första gången beviljades och som jag allt sedan tillhört, har
alltid haft den föreställning, att de arbeten, som skola utföras för
dessa 2,000 kronor, hafva utförts under årens lopp med de medel,
som årligen blifvit beviljade, och jag tror, att om man velat bear¬
beta dessa materialier och icke samlat, på hög, så kunde det myc¬
ket väl hafva gått för sig utan nytt anslag.
För öfrigt anser jag icke det är så särdeles brådskande
med detta anslag, att man icke kan låta anstå dermed ännu eu
tid och låta regeringen försöka utföra arbetet med det redan be¬
viljade anslaget. Det kan också vara ganska bra, att ecklesiastik¬
ministern icke får igenom allt hvad han begärt, utan får dröja
Andra Kammarens Prof. 188,9. N:o 85. 3
N:o 35. 34
Måndagen den 15 April, f. m.
Angående an¬
slag till pre-
cisionsnivelle-
ringsarieten
m. m.
(Ports.)
med litet till kommande år, så att kan ej då blir alldeles renons-
på föremål, som fordra nya anslag.
Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.
Herr Styffe: På sätt af herr statsrådet och chefen för eckle¬
siastikdepartementet blifvit anmärkt, står detta anslagsbehof i nära
samband med de nivelleringsarbeten, som flera år pågått och om
ett par år torde vara afslutade. Nivelleringen måste nemligen
ytterst hänföra sig till hafsytan eller hafsytans medelhöjd, och
denna medelhöjd behöfver man derför känna, när nivelleringsarbe-
tet är afslutadt. Utskottet har erkänt, att det arbete, till hvilket
anslag nu blifvit begärdt, bör göras, men hade ansett, att dermed
kan anstå ännu några år. Jag för min del tror dock, att detta
arbete icke utan olägenheter kan uppskjutas; ty om så sker, måste
arbetet, för att kunna blifva färdigt samtidigt med nivelleringen»
fullbordande, under sista tiden forceras, och ett forceradt arbete
blir alltid dyrt. Flera personer måste då inöfvas, och innan de
blifvit vana vid arbetet, går detta långsamt samt blir till följd
deraf dyrt. Men ett uppskof medför äfven andra olägenheter..
Jag har i sjökartekontoret försport, att personer någon gång komma
upp dit för att begära upplysningar om vattenståndets variationer
vid våra kuster. Det kan vara af intresse att känna dessa variatio¬
ner, då fråga är om en invallning, eller om anläggning af en last¬
brygga, eller ock om vattendjupens vexlingar i våra segelleder,.
Men på frågor derom kan nu icke lemnas något svar, emedan man
endast har de omförmälda papperen med sina kroklinie!’, hvilka
ännu icke blifvit evalverade i siffror. Man ser häraf, att detta an¬
slags beviljande nu äfven har en praktisk betydelse.
Man har anmärkt, att detta arbete bort kunna utföras för det
redan beviljade årliga anslaget. Men, mine herrar, vi hafva fyra
vattenmätningsstationer, en i Landsort, en i Karlskrona, en i Ystad
och en i Yarberg, och hvarje station består af ett litet hus på en
klippa, der apparaten är insatt. Dessa hus skola underhållas och
om vintrarna hållas varma, så att vattnet der icke fryser; appa¬
raterna behöfva jemväl tillsyn, och papper till dem skola dagligen
ombytas. För detta arbete vid alla fyra stationerna ha endast
1,700 kronor per år anslagits. Detta lilla anslag synes mig omöj¬
ligen kunna räcka till äfven för bearbetandet af det material, som
erhållits genom observationerna. Då det nu är fråga om att be¬
arbeta ett material, som samlats under tre år, från slutet af 1886
till innevarande års slut, då detta är ett arbete, som i alla hän¬
delser snart måste göras, och då ett uppskof, af skäl som förut
blifvit anförda, enligt min öfvertygelse skulle medföra olägenheter,
anhåller jag om kammarens bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herrar E. G. Boström, Lindmark, Bydin, Larsson från Upsala,
Nyström och Werner förenade sig med herr Styffe.
Herr Daniel son: Jag erinrar mig från den riksdag, då
detta anslag tillkom, att äfven jag var emot detsamma. Men då
Måndagen den 15 April, f. m.
35 N:o 35.
saken nu befinner sig i det läge, att arbetet icke kan leda till nå- Angående an-
got mål, om icke den äskade förhöjningen beviljas, och då jaS ^l^iveU-
icke anser klokt att lägga detta arbete på hög,_ och då dertill ‘\-lngsarbeten
kommer att Första Kammaren redan beviljat förhöjningen, tycker m. m.
jag att det är allt för litet för att anställa en gemensam votering (Forts.)
om. Yi kunna i alla fall icke slippa ifrån denna sak, utan rege¬
ringen kommer att begära ännu större belopp ett följande år, om
vi nu icke bevilja detta. Det synes mig då icke tjena något till att
undanskjuta frågan. Jag yrkar derför bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, hvilket, såsom nämdt, redan antagits af Första Kammaren,
och jag tycker det vara så klokt att bevilja det begärda beloppet
i år som att uppskjuta frågan, då den kommer i alla fall igen.
Herr Petersson i Runtorp: Jag vill fritaga mig från miss¬
tanken att hafva yrkat afslag af det skäl, att jag icke vill taga
vara på en sak, som staten redan kostat så mycket på. Detta är
ingalunda förhållandet, men jag har följt med denna fråga från
dess början. Kongl. Maj:t begärde först 9,000 kronor. Jag var då,
likasom min granne till höger, mycket betänksam huru vida man
borde bifalla detta eller icke, ty jag visste af erfarenhet, att man
icke skulle slippa med detta anslag, som då begärdes. Det visade
sig också att dessa 9,000 kronor icke räckte till, hvarför regerin¬
gen begärde ytterligare 1,700 kronor, så att anslaget blef 10,700
kronor. Då försäkrade dåvarande ecklesiastikministern, att allt
var klart och att det icke skulle komma i fråga att begära något
vidare för ifrågavarande ändamål. Men nu kommer man åter och
begär ytterligare anslag, och då har jag och mina liktänkande
förestält oss att, då staten har en nautisk-meteorologisk institution
med aflönade tjensteman, desse kunna göra den bearbetning af
ifrågavarande materialier, som behöfves. Detta har för mig varit
ett vigtigt skal för att motsätta mig denna förhöjning. Nu hör
jag, att man icke vill gå in på denna åsigt, och jag öfverlemnar
då åt kammaren att döma i denna fråga såsom den finner för godt.
För min del yrkar jag emellertid bifall till utskottets förslag.
Härmed var öfverläggningen slutad. Sedan propositioner gif-
vits i enlighet med de olika yrkandena, blef Kongl. Maj:ts i ämnet
gjorda framställning oförändrad bifallen.
Punkten 89.
Bifölls.
Punkten 90.
I fråga om statens medverkan till nykterhetens befrämjande
hade följande förslag blifvit framstälda: _ _ ‘ terhetms be-
af herr vice talmannen L. O. Larsson (motion i Andra Kärn- främjande
maren n:o 33), _ - m- m-
att Riksdagen måtte på extra stat för år 1890 anvisa och
N:o 85. 36
Måndagen den 15 April, f. m.
Angående an
slag till nyk¬
terhetens be¬
främjande
m. in.
(Ports.)
ställa till Kongl. Maj:t förfogande ett belopp af 20,000 kronor för
att, på sätt Kong!. Maj:t pröfvade lämpligast, använda för nykter¬
hetens befrämjande inom landet;
af herr G. Erikson i Myekelgård (motion n:o 15 i Andra Kam¬
maren),
att Riksdagen måtte besluta ställa till regeringens disposition
ett belopp af 20,000 kronor årligen i 5 år för att efter eget be-
pröfvande använda till nykterhetens befrämjande; samt
af herr E. W. Wretlind (motion n:o 167 i Andra Kammaren),
att Riksdagen måtte ställa ett anslag af 100,000 kronor till
regeringens förfogande för att i mån af behof anordna offentliga
eller understödja enskilda asyler, hvilka hade till syfte drinkares
återupprättelse till normal kropps- och själsbeskaffenhet.
Utskottet hemstälde,
att Riksdagen, med anledning af förevarande motioner, måtte
på extra stat för år 1890 anvisa och ställa till Kongl. Maj:ts för¬
fogande ett belopp af 25,000 kronor, att på de vilkor, Kongl. Maj:t
må ega att bestämma, användas till understöd åt enskilda, för
drinkares kurativa behandling upprättade asyler.
I eu vid punkten . fogad reservation hade deremot herr vice
talmannen L. O. Larsson yrkat: “att Riksdagen på extra stat för
år 1890 anvisar och ställer till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp
af 25,000 kronor att, på sätt Kongl. Maj:t pröfvar lämpligast, an¬
vändas för nykterhetens befrämjande11.
Sedan utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes ordet af:
Herr vice talmannen L. O. Larsson, hvilken yttrade: Såsom
herrarne finna af betänkandet, har jag mot utskottets förslag i
denna punkt afgifvit en reservation. Denna afser dock icke det
af utskottet föreslagna beloppet, 25,000 kronor, ty deremot har jag
ingenting att invända, utan önskar tvärtom, att kammaren måtte
bevilja detsamma. Men då utskottet för sin del anser, att detta
belopp skulle användas till understöd åt enskilda, för drinkares
kurativa behandling upprättade asyler, har jag för min del velat
lemna fria händer åt Kongl. Maj:t att använda dessa 25,000 kronor
på det sätt, som bäst befordrar det ändamål, som både utskottet
och jag åsyfta, nemligen nykterhetens befrämjande. Om man nu,
såsom utskottet vill, ställer anslaget till Kongl. Maj:ts förfogande
på af utskottet angifha vilkor, ligger det nära till hands att in¬
genting kommer att utgå af anslaget, utan man gifver dessa 25,000
kronor med vilkor nära nog att få behålla penningarne. Det skulle
då nemligen bero på om någon enskild person inrättar en sådan
asyl, och deröfver kan Riksdagen ju icke befalla. Och då anslaget
dessutom endast gäller ett år, är det ovisst, om någon enskild
vågar gifva sig in härpå. Utskottet vill understödja enskilda asyler;
jag deremot anser lämpligare att staten lemnar bidrag till mindre
37 N:o 35.
Måndagen den 15 April, f. m.
bemedlade drinkares intagande på sådan anstalt, derest de äro i Angående an-
behof af kurativ behandling, men i följd af bristande tillgångar sj“9h^sny£
icke kunna bomma i åtnjutande deraf. Jag har dock icke ens främjande
velat binda Kongl. Maj:t vid dessa bestämda uttalanden, utan vill m. m.
jemväl medgifva, att anslaget finge användas till utgifvande af (Forts.)
skrifter för nykterhetens befrämjande, såsom Första Kammaren
äfven medgifvit. Min reservation innefattar sålunda både hvad
utskottet föreslagit och hvad Första Kammaren bifallit uti ifråga¬
varande hänseende. Den lemnar dessutom Kongl. Maj:t fullkom¬
ligt fria händer. Om nemligen icke några sådana asyler komma
till stånd, och Kongl. Maj:t icke anser sig kunna eller böra an¬
vända hela anslaget för nykterhetsskrifters utgifvande, men der¬
emot skulle kunna finna något annat verksamt sätt för att be¬
främja nykterhetssaken, så har Kong]. Maj:t fria händer att
för detta ändamål förfoga öfver detta anslag. För min del har
jag det förtroende för regeringen, att den, om beloppet ställes till
dess förfogande, också använder medlen på bästa sätt och så att
det dermed afsedda ändamålet, nykterhetens befrämjande, vinnes.
Jag skall derför, på grund af hvad jag nu anfört och under
åberopande af hvad jag i reservationen omnämnt, yrka afslag på
utskottets hemställan' och bifall till min reservation.
Vidare anförde:
Herr Erik son i Myckelgård: Efter herr vice talmannens
yttrande kan jag inskränka mig till att instämma med honom be¬
träffande det ifrågavarande anslagets användande. Men denna
summa synes mig eljest vara allt för liten. Jag har i min .motion
anhållit om 20,000 kronor årligen under fem år, och jag anser mig
icke kunna pruta derpå, då detta nog behöfves, om det skall blifva
till något verkligt gagn. Jag vill äfven ställa dessa penningar till
Kongl. Maj:ts förfogande för att efter hans bepröfvande användas,
och jag har trott,"" att Kongl. Maj:t nog skulle kunna finna ut
lämpliga medel för att befrämja nykterheten, utan att man behöfde
påpeka något.
Jag vill nämna en annan sak, som här påpekats liera gånger
förut, nemligen att man icke i folkskolorna har någon läsebok,
som omtalar alkoholens skadliga inverkan på menniskokroppen.
Jag tror emellertid, att Kongl. Maj:t kan ensam sköta om den sak,
som nu är i fråga. Om man för öfrigt tänker på hvilka summor
Riksdagen beviljat under 4:e och 5:e hufvudtitlarne för att skydda
oss mot en fiende, som man icke ser, så synes mig underligt, att
man icke vill anslå 20,000 kronor årligen under några år för att
bekämpa en fiende, som man dagligen kan se.
Jag skall icke längre upptaga kammarens tid. Jag yrkar
afslag på utskottets betänkande och bifall till min motion.
Herr Sven Nilsson: Det synes mig verkligen egendomligt,
att de siste talarne kunde framkomma med de yrkanden, som de
nyss gjorde. Riksdagen har nemligen under ett par eller kanske
N:o 35. 38
Måndagen den 15 April, f. ro.
Angående an
slag till nyk¬
terhetens be¬
främjande
in. m.
(Forts.)
• ännu flera år lemna! anslag i samma syfte, som nu är af dem ifråga¬
satt, och regeringen har förfogat öfver detta anslag. Men icke
desto mindre har regeringen icke i år ansett skäligt att begära
anslagets förnyande, och detta måtte väl bevisa, att regeringen
anser, att hon icke kan göra den nytta med anslaget, som åsyf¬
tats. Na vill man i alla fäll ålägga regeringen att taga emot ett
anslag, som den förut ansett sig icke kunna använda på lämpligt
sätt. Då frågan förelåg på detta sätt för utskottet, sökte man i
alla fall åstadkomma något för nykterhetens befrämjande. Herr
Wretlinds motion ansåg man der vara mycket beaktansvärd, ehuru
man icke kunde godkänna den i sin helhet. Vi hafva i vårt land
under några år haft en sådan asyl, som utskottet åsyftar, i Bie,
men den kunde icke fortsätta, derför att det var förenadt med
stora kostnader att uppehålla sig der, och meningen med herr
Wretlinds motion var ju, att man skulle kunna bereda billigare
afgifter för medellösa personer, som behöfde och ville vårdas på
sådana asyler. Det är alldeles icke utskottets mening, såsom man
antydt, att tvinga folk, utan det skall bero på dessa olyckliga
menniskors fria vilja, om de vilja komma in på en sådan inrätt¬
ning eller ej, men hufvudsaken är, att det fins någon eller några
asyler, der de kunna blifva intagna och få vård för billigt pris.
I utlandet, der det fins sådana asyler, hafva de visat sig mycket
välgörande, och många menniskor, hvilka af begär efter rusdrycker
ej kunnat reda sig sjelfva, hafva der förbättrats. Under sådana
förhållanden tror jag det kan vara rätt väl att åtminstone göra
ett försök i den här vägen äfven i vårt land. Nu säger man, att
om vi anvisa dessa medel, så kunna de i allt fall icke användas,
emedan vi icke hafva några sådana anstalter här. Jag tror dock,
att när man får kännedom om, att regeringen fått ett anslag för
detta ändamål till sitt förfogande, dylika anstalter nog skola komma
till stånd, så att redan före nästa riksdag om icke hela detta an¬
slag, så dock eu del deraf skall komma till användning. Deremot
anser jag icke, att staten längre bör bibehålla det anslag, som
funnits för utgifvande af nykterhetsskrifter och för nykterhets¬
talare, ty detta är ett område, der den enskilda företagsamheten bör
göra sig gällande, och efter min uppfattning har ock, hvilket är ett
glädjande tecken, intresset för nykterhetssaken i vårt land ut¬
vecklat sig så, att vi icke längre på detta sätt med statsmedel
behöfva uppmuntra de enskildes fria verksamhet. Jag tror, i lik¬
het med regeringen, att detta förutvarande anslag icke mera har
den uppgift, som man från början ville ställa på detsamma, och
får derför nu anhålla om bifall till statsutskottets förslag.
Herr Wr et lind: Herr talman! Jag är naturligtvis tacksam
för den uppmuntran, som utskottet låtit komma min motion till
del, och jag förundrar mig just icke heller öfver, att utskottet icke
velat fullständigt tillstyrka densamma, då jag, såsom herrarne veta,
har begärt 100,000 kronor för detta ändamål. Hvarför jag satt
beloppet så högt, har berott på den öfvertygelsen, att jag ansåg
denna summa behöflig för att med säkerhet få en sådan asyl till
39 Jko 35.
Måndagen, den 15 April, f. m.
stånd i vårt land, ty om den skall blifva alldeles fullständig och Angående an-
nppfylla sitt ändamål, så kräfver dess anläggning rätt störa upp- sl^r9h^fe.
offringar. Den bör vara beräknad både för fattiga och rika samt främjande
kunna gifva dem icke blott vård utan ock sysselsättning. Den m. m.
skall vara, kan man säga, på en gång både sjukvårdsanstalt och (Forts.)
arbetsinrättning och tarfva!’ derför stora resurser. Af den anled¬
ningen hyser jag den farhåga, att det af statsutskottet nu till¬
styrkta anslaget är både för litet och för stort, för litet för att
uppmuntra till anläggande af en sådan asyl, och för stort i fall
det sålunda icke kommer till användning. Det är klart, att detta
anslag icke kan användas på annat sätt än för att dermed betala
för fattiga drinkare på eu dylik asyl, men den, som skulle an¬
lägga en sådan, har icke någon garanti för att anslaget kommer
att bibehållas, och att anstalten sålunda har utsigt att kunna bestå
för framtiden. För min del skulle jag icke haft något emot,^om ut¬
skottet gifvit Kongl. Maj: t frihet att använda detta anslag både till
asyler och andra nykterhetsändarnål, eller kanske ännu hellre skulle
jag hafva önskat, att utskottet tillstyrkt så väl detta anslag som ett
annat i det syfte, herr vice talmannen motionerat om.
Man kan säga, att detta anslag icke egentligen afser nykter¬
hetens befrämjande, utan eu sjukvårdsanstalt för drinkares botande.
Detta är ju visserligen att göra drinkare nyktra, och på så sätt
kan det ju i viss mening sägas vara ett befrämjande af nykterheten,
ehuru icke i vanlig mening. Det är således på sitt sätt två olika
ändamål här är fråga om, och derför skulle det varit mycket an¬
genämt och tacknämligt, om utskottet velat uppmuntra dem ^ båda
två, ty det ena behöfver icke hindra det andra. Jag skulle derför
icke hafva satt mig emot, om yrkande framstäldes på bifall till
samma förslag, som lär vara antaget i Första Kammaren, nemligen
att de 25,000 kronorna skulle få användas efter regeringens bepröf¬
ning dels till understöd åt asyler, afsedda för drinkares upprät¬
tande, och dels för utgifvande af nykterhetsskrifter. Men då något
sådant yrkande icke blifvit framstäldt, kan jag icke annat än för¬
ena mig uti herr Sven Nilssons yrkande om bifall till stats¬
utskottets hemställan.
Herr Persson i Stallerhult: Egentligen äro vid denna riks¬
dag väckta två motioner, som stå i sammanhang med den nu före¬
dragna frågan. Den ena af dessa afser, att vår lagstiftning måtte
i det fallet kompletteras, “att alkoholister, som äro_ odugliga att
draga försorg om sig och de sina eller genom opålitlighet, elakhet
och vildsinthet äro till fara för sig sjelfva eller andra, må genom
domstols utslag efter legitimerad läkares hörande kunna för viss
tid, högst ett år, dömas till intagning å anstalt, som är afsedd för
drinkares behandling och står under offentlig kontroll11. Den andra
motionen, som nu är under behandling, innehåller en begäran om
ett årligt anslag af 100,000 kronor för inrättande af en sådan an¬
stalt. Den första motionen hänvisades till lagutskottet, som på.gan-
ska starka skäl afstyrkte densamma. Lagutskottet säger nemligen:
“Det sålunda framstälda förslaget utgår, enligt lagutskottets
N:o 35. 40
Angående an
slag till nyk¬
terhetens be¬
främjande
m. m.
(Forts.)
Måndagen den 15 April, f. m.
■förmenande, från en väsentlig förvexling af rätt och sedlighet. En
person, hvilken i sådan grad, som i motionen angifves, hemfallit
åt dryckenskapslasten, måste visserligen anses såsom en i sedligt
afseende djupt sjunken menniska; men så länge han ej gör sig
skyldig till brott mot statens lagar eller till sådant förhållande,
som i lagen angående lösdrifvares behandling afses, lärer staten
icke höra mot honom vidtaga de af motionären föreslagna tvångs¬
åtgärder."
Denna lagutskottets hemställan behandlades i Riksdagen den
23 mars och bifölls i båda kamrarne. Nu har statsutskottet, som be¬
handlat den andra motionen, delvis tillstyrkt densamma och hemstält
om ett anslag af 25,000 kronor till en dylik anstalt. Efter mitt
sätt att se saken kan jag icke finna annat, än att då Riksdagen den
23 mars enhälligt förklarade sig icke vilja hafva någon sådan an¬
stalt, dit drinkare kunde dömas för att blifva förbättrade, så bör
Riksdagen eller Andra Kammaren icke nu biträda statsutskottets
förslag i denna del, ty annars komma de båda besluten att strida
mot hvarandra. Vill man gifva något till nykterhetens befräm¬
jande, så är rätta sättet det, som herr vice talmannen angifvit i
sin reservation, till hvilken jag vill ansluta mig, dock med någon
förändring. Han har i sin motion begärt 20,000 kronor, men i
reservationen har han höjt beloppet till 25,000 kronor. Detta
tycker jag går utöfver hans motion och derför vill jag för min del
anhålla om proposition på yrkande, att summan 25,000 kronor
nedsättes till 20,000, och så förenar jag mig med reservanten i
hans resonnement.
Herr Gumselius: Jag skall be få ansluta mig till utskottets
förslag. _ Jag vill gerna medgifva, att åtskilligt talar äfven för
reservationen, men är det rätt lämpligt att utan vidare bestäm¬
melser ställa till Kong!. Maj:ts förfogande ett visst belopp till
nykterhetens främjande? Jag tänker mig, att det sannolikt delvis
skulle komma att användas till understöd åt kringresande nykter¬
hetstalare, eller det ligger åtminstone nära till hands, men vi hafva
sett exempel på att med sådana resor i nykterhetens intresse hafva
ock varit förenliga politiska föredrag och politisk verksamhet.
Detta kan man gorå, när man såsom nykterketspredikant är ute
och reser så att säga för egen räkning och utan vidare understöd från
staten än möjligen fribiljett på statsbanorna, men om sådana nyk¬
terhetstalare skulle komma att resa direkt såsom missionärer för
ep regering, vare sig en partiregering eller en mera opartisk rege¬
ring, får det en annan hallstämpel, och jag vill icke riskera, att
de, som sålunda skickas ut, skola kunna misstänkas för att under
nykterhetens flagg verka för andra ändamål. Från denna synpunkt
kan jag icke vara med om att aflåta till Kongl. Maj:t en skrifvelse
i så obestämda ordalag, utan föredrager framför reservantens för¬
slag, som i detta afseende saknar tillräckliga spärrhakar, utskottets
hemställan.
Herr Lasse Jönsson: Inom statsutskottet var det såsom
Måndagen den 15 April, f. m.
41 N:o 85.
här, den ene hade den åsigten och den andre en annan, men jag Angående an-
får bekänna, att jag icke kunde vara med om något af de fram-
kastade förslagen. JDet sade jag ock i utskottet, att jag skulle f,.ämjande
yrka afslag å alla de förslag, som voro framlagda, och det skall ' m. m.
jag äfven göra här, ty det föreligger ju icke något bestämdt förslag (Forts.)
till någon slags förbättring. Den ene vill lemna Kong]. Maj:t ett
anslag utan att på något sätt tillkännagifva hvad Kong]. Maj:t
skall göra, och den andre vill, att Kong]. Maj:t skall ställa till
undervisning om dessa saker i folkskolan, andra genom tryckta
skrifter och så vidare. Alla hafva olika åsigter, och huru skall
då Kongl. Maj:t veta, huru han skall lösa denna fråga eller huru
han skall använda det anslag, som han får till sitt förfogande.
Så kommer utskottet och säger: “ställ till med en asyl, vi anslå
medel11. Men då frågar jag: hvad är en asyl för något? Hafva vi
någon sådan eller till hvilken skola vi anslå medel? Då måste
man svara, att vi icke hafva någon sådan anstalt, fast det funnits
eu, som nu mera upphört, och huru skall då Kongl. Maj:t kunna
använda dessa medel. På detta sätt uppmanar ju Riksdagen den
enskilde att upprätta en dylik asyl, men det kan icke ske utan
stora kostnader. Om nu t. ex. en person toge sig för att
med anledning häraf hyra en lokal, finge han redan om ett år vara
beredd på att upphöra med alltsammans, om icke Riksdagen då
ville fortfarande utbetala de 25,000 kronorna; men det kan väl icke
vara rätt att leda den enskilda spekulationen in på en sådan väg.
Skall någon åtgärd vidtagas, så har jag icke något emot att
aflåta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan att Kongl.
Maj:t ville framkomma med förslag om hvad en sådan asyl skulle
kosta eller huru den skulle anordnas eller åtminstone åstadkomma
någon slags utredning af denna fråga. Detta vill jag vara med
om, ty då får Riksdagen, innan den fattar något beslut, veta, hvart¬
hän detta beslut kan leda, men det vet man icke nu. Huru jag
än ser saken, kan jag icke vara med om något anslags beviljande,
men väl om en skrifvelse sådan jag tänkt mig den. Skola vi
lemna ett anslag, så måste vi ock säga, hvartill det skall användas.
Jag yrkar afslag.
Herr vice talmannen L. O. Larsson: Det vore märkvärdigt,
om Andra Kammaren skulle besluta rent afslag å den gjorda fram¬
ställningen. Det blefve ett svar, som med blandade känslor skulle
inom landet mottagas, på alla de sträfvanden, som gjorts för nyk¬
terhetens befrämjande. Det har här uttalats förvåning öfver, att
regeringen icke framkommit med begäran om anslag till ifråga¬
varande ändamål, då Kongl. Maj:t förut fått ett begärdt anslag
dertill. Jag vill då erinra derom, att det anslag, som då stäldes
till Kongl. Maj:ts förfogande, 8,000 kronor, tillkom ej på hans
framställning utan på enskild motionärs. Och, så vidt jag har mig
bekant, har man ansett, att de medel, som då anslogos, blifvit val
använda för det ändamål, hvartill de beviljats. Nu säger man
visserligen, att man ej kan gifva något anslag, då det ej precis
säges, huru det skall användas. Jag tror att när man sagt att det
N:o 35. 42
Måndagen den 15 April, f. m.
Angående an
slag till nyk
terhetens be¬
främjande
m. m.
(Forts.)
■skall användas till nykterhetens befrämjande, är Kongl. Maj:tbäst
'i tillfälle att pröfva, huru och på hvad sätt det lämpligast skall
användas för detta ändamål. Huru många gånger hafva vi icke
stält medel till Kongl. Maj:ts förfogande i ett bestämdt syfte, men
låta Kongl. Maj:t pröfva sättet, hvarpå användandet bäst skall ske?
Talaren från kristianstadsbänken har nyss utalat sitt stora
förtroende till ecklesiastikministern i och för användningen af ett
föregående anslag, men här —- det är endast en punkt emellan —
har han icke något sådant förtroende längre.
Detta utskottets förslag förefaller mig ganska besynnerligt.
År det ett svar till de många, som väckt motioner om anslag till
nykterhetens befrämjande? Ja, säger nu utskottet, låt dem först
supa rigtigt tills de blifvit genombitna drinkare, sedan skall Riks¬
dagen ta hand om dem och hjelpa dem in på en anstalt, der de
kunna bli bra, så att de kunna börja supa igen. Men nykterhets-
sträfvandet bör väl, tycker jag, gå ut på att förekomma, att folk
bli drinkare, och icke blott förkunna: låt dem supa, tills de nått
den grad af dryckenskap, att det ej fins någon annan hjelp än att
stoppa in dem på en asyl.
För att kunna bifalla utskottets förslag är det, såsom jag re¬
dan sagt, nödvändigt att enskilde upprätta sådana asyler. Men
det beror äfven på, att man får dit drinkare till asylerna. Och
de lära väl icke kunna tagas in utan emot betalning. År det då
förmöget .folk, som skall dit, behöfver ej staten träda emellan och
hjelpa. År det åter fattige, skulle kommunerna släppa till och be¬
tala för dem delvis och staten delvis; men detta ligger ju inom
möjligheten äfven om man bifaller ett förslag i samma rigtning
som min reservation, emedan Kongl. Maj:t derigenom fått vägen
öppen att understödja nykterheten äfven genom intagande å asyler,
när sådana kommit till stånd. Herr Wretlind har sjelf insett svå¬
righeten att kunna få lämpliga personer eller drinkare in på så¬
dana asyler. Han har nemligen väckt motion om att få ett lag¬
stadgande, som ginge derpå ut, att folk, mot sin vilja dömda dit,
toges in der. Men denna motion har icke bifallits af Riksdagen.
Således står det i vida fältet, först om sådana asyler komma till
stånd, och vidare, sedan sådana möjligtvis kommit till stånd, om
man får dit några drinkare. Jag anser derför, att anslag till asyler
ej bör beviljas förr än de blifvit upprättade och man blifvit öfver-
tygad om att man också kan få dit drinkare.
För min del får jag säga, att jag skulle djupt beklaga, om
kammaren afsloge detta anslag, när man vet, hvilka oerhörda an¬
strängningar inom landet gjorts för att främja nykterheten, och
det vanligen af de mindre bemedlade, som ej hafva stora tillgån¬
gar men ändå sammanskjuta sina små belopp för att åstadkomma
något. Och de hafva äfven åstadkommit rätt mycket. På dessa
skulle det göra ett mycket sorgligt intryck, om Riksdagen, när
fråga väckts om att räcka dem en hand till hjelp i deras sträf¬
vande^ svarar: nej, vi ha inga pengar dertill, och vi lemna icke
ett öre för det ändamålet; men vi skola se till, om, när de supit
så, att de äro omöjliga drinkare, och ingen hjelp fins för dem, vi
Måndagen den 15 April, f. m.
43 Nso 85.
möjligen kunna taga hand om dem, i fall enskilde stält till med Angående an
anstalter, der de kunna tagas in. ^trrhetmsT*
För min del kan jag således icke annat än fortfarande yrka främjande
bifall till reservationen, der man lemnar Kongl. Maj:t fria händer, ' m. m.
så att man å ena sidan icke förbjuder honom att lemna understöd (Forts.)
till sådana asyler, men å andra sidan ej inskränker hans rätt till
att endast då använda medlen, när några enskilde behagat inrätta
sådana asyler, flera eller färre.
Häruti instämde herrar Andersson i Hasselbol, De Laval,
Björck, Jönsson i Mårarp, Wieslander, Petersson i Dänningelanda,
Sjöberg, Petersson i Hamra, Olsson i Frösvi, Ersson i Vestlanda-
holm och Carlsson i Nysäter.
Herr Petersson i Runtorp: Jag har begärt ordet blott för
att redogöra för, huru vi tänkt oss saken inom utskottet. Man
tyckte visserligen, att herr vice talmannens åsigt i detta fall ej
hade något emot sig, men vi trodde, att, då Riksdagen förut stält
8,000 kronor till Kongl. Maj:ts disposition för att lemna understöd
till nykterhetsskrifters utgifvande m. m. och nykterhetens främjande
på det sättet, men regeringen icke förnyat framställningen, rege¬
ringen ej ansåg det nödvändigt att ytterligare fortsätta på den
banan. Och för vår egen del kunde vi, med den kännedom vi
sjelfve hade, icke annat än vitsorda det förhållandet, att nykter-
hetssträfvandena gått framåt på ett sätt, som är högst glädjande
för fosterlandsvännen. Dels genom goodtemplarnes sätt att gå till
väga, dels genom tryckta skrifter till nykterhetens befrämjande
har man försökt göra hvad man kunnat på den vägen. Då det
nu upplystes, att inom andra land finnas sådana asyler, som drin¬
kare förbättras i, och det vore något oförsökt här hos oss, trodde
vi, att det vore något, som man borde lemna bidrag till. — Det
bar blifvit sagdt här, att det kunde vara tids nog, när man sett,
att sådana asyler uppstått; men man bör väl lätt kunna tänka sig,
att sådana icke upprättas, om icke det fins hopp att kunna erhålla
bidrag från staten. Det är nemligen icke så lätt att på fri hand
företaga sådana saker.
Nu säger herr vice talmannen, att bästa sättet att förhindra
dryckenskapen är att söka förekomma, att det icke blir några
drinkare. . Ja, den satsen är nog rigtig, men det torde väl hafva
något värde att äfven kunna förbättra några af dem, som redan
blifvit drinkare.
Yi hafva ju asyler för andra olyckliga menniskor, som blifvit
"öfveråriga“, såsom det heter, och då kunna vi väl ha sådana för
dessa också. De, som fått denna olyckliga vanan, läsa minsann
icke sådana der skrifter, lika litet som de väl infinna sig och
åhöra några föredrag emot dryckenskapen; och således har man
ju försökt den vägen. Då tror jag, att en sådan behandling som
den nu ifrågavarande skulle bli ändamålsenlig. Dessa stackare
äro ju menniskor de också, och derför får man väl se dem till
godo. Vi hafva för den skull föreslagit detta sätt för att försöka
N:o 35. 44
Måndagen den 15 April, t m.
Angående an-{ det hänseendet, och jag tror, att det för närvarande vore det
tefheteLIT tydligaste för landet. och. den sah man här vill främja.
främjande Derför tar jag mig friheten yrka bifall till utskottets förslag.
m. m.
(Ports.) Herr Odell: Det var egentligen med anledning af den talares
ord, som .yrkade afslag på framställningen, som jag begärde ordet.
Jag beklagar om denna sak, som gått igenom i utskottet och af
Första Kammaren blifvit antagen, äfven om i en litet annan form
än hvad som föreslagits.. Det skulle också väcka ett stort upp¬
seende inom landet, som icke skulle lända Riksdagen och synner¬
het Andra Kammaren till heder. Det är, såsom vice talmannen
sagt förut, att då man gjort så stora ansträngningar på frivillig¬
hetens väg för att kunna bringa någon hjelp åt de olyckliga men-
niskor, som äro hemfallna och prisgifna åt dryckenskapens elände,
bör man ock från vår sida göra något för deras räddning. Skälet,
hvarför vi ansågo, att någon slags fingervisning borde bifogas
utskottets förslag, var dels, att de många tryckta skrifter, som under
många års lopp genom enskildes offervillighet blifvit utgifna och
till en stor del spridda, dels kan man antaga, att det anslag', som
af Riksdagen blef stål dt till Kongl. Maj:ts förfogande att låta
trycka skrifter för, det fins ett sådant öfverflöd af sådana, att de
med säkerhet ligga i hundratusental utan att de blifvit använda,
och att man derför borde på annat sätt försöka åstadkomma något.
Detta ar skälet, hvarför utskottet kommit till det resultat, det gjort.
Jag vill derför, hvad.min ståndpunkt till frågan beträffar, önska,
att detta^ icke måtte till följd af de olika meningarna, som här ut¬
talats, gå sönder, utan att någonting måtte bli gjordt derför i den
form eller åt det håll, som utskottet härföreslagit. Jag skall der¬
för taga mig friheten att för närvarande yrka bifall till utskottets
förslag, men för den händelse jag skulle bli stäld i valet mellan
afslag och reservationen, skall jag då yrka bifall till den sist¬
nämnda.
Herr Wretlind: Jag vill först och främst instämmai de tre
sista talarnes anföranden. Då man besinnar, att Norge har, om jag
ej missminner mig, ett årligt anslag på 8,000 kronor till nykter¬
hetens befrämjande, så vore det underligt, om icke vi kunde följa
dess exempel. Betänker man, hvilka oerhördt stora summor staten
har genom bränvinssbatten, så vore 50- å 100,000 kronor en obe¬
tydlig återgäld till samhällets förbättrande af dessa syndapenningar,
såsom jag skulle vilja kalla dem.
Egentligen begärde jag ordet för att gent emot herr Carl
Persson i Stallerhult påpeka, att om också Riksdagen afslagit ett
förslag till lag om drinkares insättande å särskildt för dem an¬
sedd anstalt, så ligger deri intet, som hindrar Riksdagen att gifva
anslag till upprättande af sådana asyler. Det är två olika saker r
att ej. vilja döma dessa drinkare till intagande å dessa asyler och
att ej vilja, att dessa asyler alls skola finnas till. Man kan
ju mycket väl ha sådana asyler och begagna dem på frivillig-
hetens väg.
Måndagen den 15 April, f. m.
45 Nso 35.
Orsaken, att jag väckte motion om sådant lagförslag, var den, Angående an
att erfarenheten visat, att det är mycket svårt att qvarhålla drin-*^
kåre så länge på dylika asyler, som behöfves för att de skola främjande
blifva pålitligt och säkert återstälda. De vilja nog, som jag an- m. m.
förde, när jag förra gången om den saken hade ordet, blifva nyktra, (Ports.)
ja verkligen absoluta och låta gerna intaga sig på eu asyl, för
att blifva qvitt sin last, men seden de varit der ett par veckor
eller månader, så hafva de tröttnat och vilja komma ut igen, och
erfarenheten har visat, att så kort tid i de flesta fall icke är till¬
räcklig, och det vore derför till deras egen hjelp och till sam¬
hällets hjelp, om de kunde tvingas att stanna der så länge som
det behöfves, ett hälft eller stundom ett helt år. Det var i detta
syfte jag framlade min motion.
Men äfven om en sådan lag icke finnes, kan man deraf icke
draga den slutsatsen, att sådana asyler äro onyttiga och ändamåls-
lösa, utan de blifva nog i alla fall till gagn. Svårigheten att upp¬
rätta sådana asyler ligger egentligen deri, att man har att vänta,
att endast de utfattiga drinkarne skola komma att använda dem.
Det finnes nog äfven i vårt land välbergade drinkare, men de anlita
icke svenska asyler, utan resa till Norge och andra länder, och de
svenska asylerna få derför blott fattiga drinkare. På grund der¬
af är det också absolut nödvändigt, att de erhålla understöd af
staten, ty några svenska asyler kunna nog ej upprättas och ega
bestånd utan understöd af staten.
Jag skulle önska, att så väl min som herr Diss Olof Lars¬
sons motion af Riksdagen bifölles, men jag skulle hellre se att
endera, hvilken som helst, blefve bifallen, än att båda förkastades.
Ty de,tta skulle vara ett dåligt vittnetsbörd om denna kammare,
när Första Kammaren redan anslagit 25,000 kronor i detta syfte.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Herr Jansson i Krakerud: För min del kan jag icke förstå
tanken i utskottets förslag, lika litet som jag kan förstå tanken i
de talares yttranden, som yrkat bifall till nämnda utskotts¬
betänkande. Ty det synes mig, som, om man ville göra något
för nykterhetens befrämjande, man då hellre borde ställa sig på
samma ståndpunkt som herr Lasse Jönsson, ty då skulle man
ändå hafva anledning att hoppas, att man till nästa år möjligen
skulle få fram ett förslag, som skulle leda till något resultat.
Men bifaller man utskottets förslag, så är det enligt mitt förme¬
nande det samma som att skjuta undan frågan en 5, 10 ä 20 år,
ty icke lär väl Andra Kammaren kunna veta, huru snart det be¬
hagar någon person att hos herrar krögare samla i hop penningar
för att inrätta dylika asyler, och skulle det icke inträffa, att nå¬
gon enskild person inrättade en dylik asyl, så blefve naturligtvis
anslaget till ingen nytta, det komme icke att kunna disponeras.
Om man deremot helt enkelt afsloge frågan, så kunde man begära
en utredning och då få veta, huru vida det finnes någon möjlighet
att inrätta dylika asyler, och om Riksdagen skulle vilja bevilja
ett årligt anslag af20-ä 30,000 kronor till understöd af dem. Det
N:o 35. 46
Angående an
slag till nyk
terhetens be¬
främjande
m. m.
(Forts.)
Måndagen den 15 April, f. m.
förefaller mig, som om det vore omöjligt för enskilda personer
'att grundlägga dylika asyler under förutsättning, att staten eu
enda gång lemnade ett anslag af 25,000 kronor. Jag skulle så*
ledes, om ej annat vore att välja på än att rösta för bifall till
utskottets förslag eller för afslag å detsamma, förena mig dem,
som yrkat afslag, men det synes mig som om Riksdagen icke
gerna kan eller bör gå den vägen, ty det skulle väcka synnerligen
obehagliga känslor inom hela vårt land; och då det föreligger ett
förslag,_ hvarigenom man kan åtminstone göra något i nykter¬
hetens intresse, nemligen reservantens, så tycker jag, att man borde
ena sig om detta förslag.
Herr Nils Petersson i Runtorp trodde sig veta, att dessa för¬
supna drinkare icke skulle gå och höra på några nykterhetsföre-
drag eller läsa några nykterhetsskrifter, och det kan visserligen
vara sant, men de af våra unga män, som höra dessa föredrag
och läsa dessa skrifter och med anledning deraf öfvergifva be¬
gagnande af spirituösa drycker, komma nog att inverka på drin-
karne till deras fördel, så att äfven de icke blifva oberörda af
dessa skrifter och föredrag.
Jag skall således be att få förena mig med reservanten och
yrka bifall till hans förslag.
Herr Olson i Stensdalen instämde i detta yttrande.
Herr Folke Andersson: Det synes som om de fleste skulle
vilja vara med om att bevilja anslag till nykterhetens befrämjande,
men då fråga blir om sättet, huru dessa medel skola användas,
kunna ju meningarna vara mycket delade. Men då Första Kam¬
maren redan beviljat ett anslag att användas för drinkares för¬
bättring i asyler, tycker jag, att det vore oklokt af Andra Kam¬
maren att afslå detta anslag.
Man säger visserligen, att man ej kan upprätta några asyler
för detta anslag, och det är rätt. Men när det vid senaste plenum
var fråga om bidrag af statsmedel till tvenne privata skolor här
i Stockholm, så uppgafs det från regeringen, att dessa anslag
äskades för att man skulle få göra erfarenhetsrön. Och jag hem¬
ställer till herrarne, huru vida det ej äfven här vore lämpligt att
vy söka skaffa oss rön. Och då jag ser den företagsamhet, som i
fråga om för samhället gagneliga företag utvecklas här i Stock¬
holm, hoppas jag, att det äfven skall finnas personer, som äro
villiga att med understöd af statsmedel på detta område göra rön,
som skola gifva oss ledning för kommande beslut.
Jag anhåller derför, herr talman, för min del om bifall till
statsutskottets förslag.
Ofverläggningen var härmed slutad. Derunder hade yrkats:.
l:o) bifall till utskottets hemställan; 2:o) afslag derå och bifall
till den af herr vice talmannen afgifna, vid punkten fogade reser¬
vation; 3:o) bifall till samma reservation med anslagsbeloppets
nedsättande till 20,000 kronor; 4:o) bifall till herr Eriksons i
47 N:o 35.
Måndagen den 15 April, f. m.
Myckelgård ifrågavarande motion; och 5:o) afslag å samtliga i
ämnet väckta förslag. Herr talmannen upptog hvart och ett af
dessa yrkanden till proposition i nu nämnd ordning och förklarade
sig anse röstöfvervigt förefinnas för den förstnämnda meningen.
Votering blef emellertid begärd, i följd hvaraf, och sedan till kontra¬
proposition antagits yrkandet på bifall till den vid punkten
fogade reservationen oförändrad, nu uppsattes justerades och an¬
slogs en så lydande voteringsproposition:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i 90:de punkten
af utlåtandet n:o 9, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
bifallit den af herr vice talmannen afgifna, vid punkten fogade
reservation.
Omröstningen utföll med 71 ja mot 90 nej, och hade alltså
beslut fattats i enlighet med nej-propositionens innehåll.
Punkten 91.
I två med hvarandra lika lydande motioner, väckta den ena Angående an-
inom Första Kammaren (n:o 34) af herr G. O. Bergman och den sl^ahtur^
andra inom Andra Kammaren (n:o 94) af herr V. B. Wittroclc, f6reningen.
hade föreslagits, att Riksdagen ville bevilja svenska turistförenin¬
gen ett penningeunderstöd af 3,000 kronor att utgå under loppet
af år 1890, men hemstälde utskottet, att motionerna icke måtte af
Riksdagen bifallas.
1 fråga härom anförde:
Herr Wittrock: Herr talman, mine herrar! Som kamma¬
ren finner, har utskottet afstyrkt den af herr Bergman och mig
väckta motionen. Detta har dock icke hindrat Första Kammaren
att efter en grundlig och upplysande diskussion lemna sitt bifall
till nämnda motion. Med anledning deraf vågar jag några ögonblick
upptaga kammarens tid, i förhoppning att möjligen hos en eller
annan väcka eftertanke, huru vida det icke vore ändamålsenligt
från statens synpunkt att bevilja detta lilla anslag.
Svenska turistföreningen upptager uti sig hvilken välfrejdad
svensk man eller qvinna, som vill anmäla sig till inträde och som
betalar 3 kronor i årsafgift. Dess hufvuduppgift är af tvåfaldigt
slag, nemligen dels att hos landsmännen väcka och underhålla
lusten att se och lära känna sitt fosterland och sålunda höja
N:o 35.
Angående an¬
slag till sven¬
ska turist¬
föreningen.
(Forts.)
48 Måndagen den 15 April, f. m.
fosterlandskänslan och skaffa rigtig insigt om vårt lands natur¬
liga tillgångar, och dels att väcka utländingarnes uppmärksamhet
på sevärdheterna i vårt land och sålunda hitleda en del af den
stora turistström, som hvarje sommar utbreder sig öfver de delar
af Europa, som äro kända för framstående skönhet. Denna senare
föreningens uppgift torde med rätta kunna kallas dess ekonomiska
uppgift. Ty det förhåller sig verkligen så, att om ett land blir
kändt såsom ett framstående turistland, som mycket besökes af
turister, så förvandla sig detta lands naturskönheter i ett ränte¬
bärande kapital, hvars afkastning kan gå upp till högst betydande
summor. Så uppskattar man med temlig visshet den inkomst, som
vårt grannland Norge har af främmande turister, till icke mindre
än 5 millioner kronor om året — för att nu icke tala om turist¬
väsendets förlofvade land, Schweiz, der inkomsten af utländska
turister årligen med visshet skattas till icke mindre än 40 millioner.
Nu torde mången kammarledamot tänka så här: “Ja, detta
kan ju vara möjligt i land med sådan framstående skönhet som
Schweiz och Norge; men hvad har väl vårt anspråkslösa Sverige
att bjuda på, som kunde vara lockande för turister?" Jo, det är,
om. vi rätt tänka efter, i sanning icke så litet. Nästan hvart enda
— ja, jag kan väl säga hvartenda — landskap har något mer eller
mindre framstående i den vägen att bjuda på. För att icke vara
vidlyftig, skall jag blott nämna några få saker i detta afseende.
Hvar och en känner, åtminstone genom hörsagor, de imposanta
högfjells-scenerier, som möta den resande i många delar af norra
Sverige, så redan i Herjeådalen, vidare i Jemtland, och allra mest
i lappland. Lika väl känna vi, hvilket storartadt system af stolta
elfvar Norrland eger, främst bland dessa Angermanelfven och Lule
eif. I Lule eif finnes, i förbigående sagdt, Europas helt säkert
allra förnämsta vattenfall, om man tar i betraktande så väl vatten¬
massa som fallhöjd och branthet, nemligen det så kallade Stora
Sjöfallet, mellan de båda stora Lulesjöarne, ett vattenfall, som
med skäl skulle kunna benämnas Europas Niagara.
I mellersta Sverige äro naturscenerierna af annan art, men i
sin stil lika tilltalande. Vi hafva der dessa tjusande, vida, sol¬
rika dalsträckor, som omgifvas af skogklädda höjder och i sin
botten regelbundet ega större eller mindre sjöar. Vi hafva sådana
scenerier i mängd i Dalarne och dessutom på åtskilliga andra
ställen, i Vestmanland, Vermland och norra delen af Dalsland.
Hvar och en känner den rikedom på idylliskt ljufva scenerier och
leende landskap, som finnes i Mälardalen, i vår sköna hufvudstads
omgifningar och dessutom också i åtskilliga andra delar af södra
Sverige, exempelvis i Södermanland, Östergötland, norra Småland
och kanske mest i Blekinge.
Äfven de provinser, som nu icke äro nämnda, hafva hvar och
en sin framstående egendomlighet, som säkert kan locka turister.
Så t. ex. Vestergötland med Kinnekulle och Trollhättan, så äfven
Gotland med dels sin egendomliga natur, dels sina gamla egen¬
domliga byggnadsverk från medeltiden.
Om man tänker på allt detta, så måste man medgifva, att
Måndagen den Jo April, f. in.
49 N:o 35.
Sverige har rätt mycket, som skulle kunna göra det till ett fram- Angående an-
stående turistland, om detta blott blefve tillräckligt mycket bekant®^ M1 men¬
för utländingen. föreningen.
Nu kan man fråga: “Hvad har väl den svenska turistförenin- (Ports.)
gen gjort för att befrämja dessa båda sina hufvuduppgifter, som
jag nyss omnämnt?" Jo, för det första har turistföreningen vid¬
tagit åtskilliga åtgärder för att utbreda kännedomen om vårt land
och detta väsentligen på det sättet, att den sedan 4 år tillbaka
har utgifvit en årsskrift, af hvilken redan sju häften äro utkomna
— det sista har just kommit i dagarne, försedt med talrika illu¬
strationer. I denna årsskrift finnas bland annat beskrifningar på
vackra trakter från olika delar af landet, från dess sydligare
delar, Småland, Gotland o. s. v., genom mellersta Sverige vidare
ända upp till de nordligaste trakterna, Yesterbotten och lapp¬
marken.
Vidare har turistföreningen anordnat tvenne utställningar af
turistföremål, landskapsvyer och dylikt, samt afbildningar affolk-
drägter m. in. Den ena af dessa expositioner egde rum här i
Stockholm för några år sedan; den andra utgjorde en afdelning
af den stora allmänna nordiska expositionen i Köpenhamn i fjol.
För denna sin utställning i Köpenhamn, af allmänheten vitsordad
såsom utmärkt, erhöll också föreningen utställningens första pris.
Vidare har svenska turistföreningen satt sig i förbindelse med
ett betydligt antal utländska turistföreningar och resebyråer för att
göra vårt land bekant för utländingen, och på flera ställen låtit
framlägga samlingar af svenska landskapstaflor, resehandböcker
på främmande språk o. s. v.
För det andra har turistföreningen vidtagit åtskilliga åtgärder
för att underlätta turisttrafiken i landet. Den har låtit upprödja,
dels sjelf, dels genom att lemna bidrag åt andra, nya vägar på
flera ställen i norra Sverige till berömda utsigtspunkter. Så dels
i Lule lappmark, dels i Jemtland, dels äfven i Dalarne i dess
nordligaste del, för att turisterna temligen lätt skola kunna nå
Sveriges högsta vattenfall, som är beläget i Sårna socken. Det
heter, såsom väl ej torde vara så allmänt bekant, Njupeskärs-fallet
och är af högst betydlig höjd, så'högt, att det är bland de högsta
i Europa: dess höjd är något öfver 400 fot (125 meter)
Ytterligare har turistföreningen låtit uppföra eller bidragit
till uppförande af fjellhyddor på ett par ställen i lappmarken och
Jemtland, nemligen dels i Lule lappmark, dels i Oviksfjellen. Vi¬
dare har turistföreningen föranstaltat om uppförande af ett utsigts-
torn på en af de förnämligaste och lättast åtkomliga högre punkterna
i Jemtland, nemligen Frösön, från hvilket man har en utsigt, som
omfattar ett så stort område, att det nästan kan mäta sig med ett
par tyska konungariken, nemligen Wurtemberg och Sachsen till¬
samman.
Vidare har turistföreningen förskaffat sig omkring 125 ombud,
spridda i landets olika delar, hvilka ombud gå så väl inländske
som utländske resande till hända med upplysningar omreserouter
m. m., och detta kostnadsfritt.
Andra Kammarens Prof. 1889. N:o 85.
4
N:o 85. SO
Måndagen den 15 April, f. m,
Angående an- I betraktande af föreningens ringa tillgångar kan man säga att
SlCska%\i åt'1' är som föreningen redan åstadkommit under den
‘jure,'ringen. icke synnerligen långa tid, som den existerat. Nu frågar man:
(Ports.) ' hvartill skall föreningen använda dessa af staten nu begärda
3,000 kronor? Jo, den har för afsigt att använda dessa medel
väsentligen till åstadkommande af så kallade turistvägvisare, som
skulle skickas ut till kontinenten och England för att draga främ-
lingarnes uppmärksamhet på vårt land. Med dessa turistvägvisare
menas stora anslagstaflor, innehållande beskrifning öfver olika
trakter af framstående skönhet och hvilka beskrifningar åtföljas
af kartskiz/er samt en och annan illustration, hemtad från de sär¬
skilda landsdelarne. Dessa vägvisare kosta icke så litet, och före¬
ningen har icke råd att af egna medel bekosta desamma i någon
större skala. Med det i ifrågasatta anslaget skulle dock ett icke
så litet antal kunna åvägabringas.
Jag anser mig böra särskildt påpeka, att det ligger icke så
ringa vigt på att just nu söka fästa främlingarnes uppmärksamhet
på vårt land. De börja nemligen att tröttna på de gamla vägarne,
på resorna till Alperna och Karpaterna, och hafva i stället bör¬
jat uppsöka nya mål, begifva sig till Kaukasus, o. s. v., och Sve¬
rige, ehuru icke synnerligen aflägset, är bland de få länder, som
ännu icke blifvit mera allmänt uppsökta. Om man nu passar på
och påpekar sevärdheterna i vårt land, så skulle man kanske lyc¬
kas att draga hit en icke så ringa del af turistströmmen. Sker
detta, så är det lätt att räkna ut att staten skall mycket snart
få igen det lilla anslag, hvarom nu är fråga, på det sätt nemligen
att turisterna komma att begagna statens jernvägar samt post- och
och telegrafkommunikationer. Om man då blott beräknar att ett
hundra turister om året skulle lockas hit till Sverige genom dessa
turistvägvisare, och man antager att hvar och en af dem nedläg¬
ger 30 kronor på jern vägsbiljetter — hvilket antagande ju icke
kan anses öfverdrifvet — så har man ju redan på ett år fått denna
summa ersatt.
Till sist vill jag erinra derom, att i vårt grannland Norge
betraktas turistväsendet såsom en statsangelägenhet, och att man
der förut beviijat 2,000—4,000 kronor i årligt anslag, i hvilket an¬
slag budgetskommissionen i år tillstyrkt en förhöjning med 1,000
kronor, hvadan detsamma skulle komma att utgå med 5,000 kronor
årligen, under det att här är blott fråga om 3,000 kronor för en gång.
På grund af hvad jag haft äran anföra vågar jag vördsamt
hemställa om bifall till de af mig och herr Bergman väckta mo¬
tioner samt afslag å utskottets hemställan.
I detta anförande instämde herrar Lilienberg, JBilUng, Lyth,
Werner, Styjfe, Björck, E. G. Boström, Martin, Svensson från Karls¬
krona, O. Melin, Andrén, Nilson från Lidköping, Dahlberg, Nydähl,
Kardel1, Hygrell, Sundberg från Haparanda, Metzén och Wallen-.
ström från Glefle.
Herr Re de Hus yttrade: Instämmande med den föregående
Måndagen den 15 April, f. m.
51 N;o 35.
talarens uppfattning, ber jag endast att få tillägga några ord, innan
jag går att yrka bifall till de väckta motionerna.
Det förhåller sig ju så, att många svenskar af okunnighet om
sitt eget land resa utrikes, då de hafva tillfälle och lust att före¬
taga några rekreationsresor, i stället för att de utan tvifvel skulle
föredraga att resa inom vårt eget land, derest de hade tillräcklig
kännedom om allt' det myckna, som der finnes värdt att beskåda.
Likaså inträffar det också, att utländingar, som komma hit, icke
veta huru de skola ställa sin resa här för att påträffa det mest
sevärda. Deremot skall man, om förevarande framställning bi-
fölles, kunna genom turistföreningen bereda dem en ganska god
vägledning. Och med kännedom om huru härmed förhåller sig
inom vårt grannland Norge, tror jag, att detta lilla anslag icke
skulle vara bortkastadt. Jag skall derför inskränka mig till att
yrka bifall till motionerna samt afslag å statsutskottets afstyr¬
kande hemställan.
Herr Swartling förenade sig med herr Redelius.
Herr Sven Nilsson: Hör min del tager jag mig friheten
att yrka bifall till statsutskottets afstyrkande hemställan. Inom
utskottet förekom icke någon meningsskiljaktighet i fråga om detta
beslut, enär man ansåg denna fråga vara af beskaffenhet att den
borde öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten. Om man nu
bifölle föreliggande förslag, så är jag viss om att anspråken på
statens mellankomst icke skulle komma att sluta med den summan,
utan man hade då att motse flera dylika framställningar angående
må hända ännu större belopp till hvarjehanda föreningar. Detta
är bara ett försök till en början. Då således det bästa man här
vid lag kan göra är att vara försigtig, efter som det är fråga om
beviljande af statsmedel för ändamål, som helt och hållet tillhör
den enskilda företagsamhetens område, så anhåller jag att få yrka
bifall till statsutskottets afstyrkande hemställan.
Häruti instämde herrar Larsson i Berga och Larsson från
Upsala.
Herr Schöning: Att nu vid denna sena timma förlänga
diskussionen tror jag icke skulle vara klokt. Jag hade visserligen
tänkt yttra mig något vidlyftigare angående den fråga, som före¬
ligger, men efter den långa diskussionen i dag tror jag, att man
bäst gagnar denna sak genom att helt kort och godt yrka bifall
till motionärernas förslag och afslag å utskottets afstyrkande hem¬
ställan. Den tid torde snart nog varda kommande, i fall man be¬
viljar detta anslag, då vi med nöje skola anse oss böra bevilja
ännu högre anslag. Och då jag är fullt öfvertygad om att denna
lilla summa inom kort skall väl betala sig, så skall jag inskränka
mig till att yrka bifall till motionen samt afslag å utskottets
förslag.
Angående an¬
slag till sven¬
ska turist-
föreninqen.
(Forts).
N:o 35, 52
Angående an
slag till sven
ska turist-
föreningen.
(Ports.)
Måndagen den 15 April, f. m.
Herr G-umselius: Jag ber att få instämma med herr Wittrock
' i nästan alla afseenden, men icke beträffande hans kalkylering, hvilken
jag icke kan rigtigt vara med om. Han utgick nemligen från det an¬
tagandet, att, derest anslaget beviljades, detta skulle föranleda till
att turisterna till vårt land skulle ökas med åtminstone ett hundra¬
tal, och då skulle staten få igen sin lilla uppoffring. Men detta
är ju helt tydligt en alldeles för mycket försigtig kalkyl, utan bör
tillväxten af resande med all sannolikhet kunna beräknas i tusen¬
tal, med hvilken beräkningsgrund staten således många gånger
om skulle återfå detta lilla anslag. Utskottet och en talare hän¬
visa detta åt den enskilda företagsamheten. Men det går ej!
Detta är ett företag, som väl bör af staten kunna med utsigt till
behållning omhändertagas, men som deremot icke alls lämpar sig
för enskild företagsamhet; ty den enskilde kan ju icke på det¬
samma bereda sig någon förtjenst. De penningar, som staten
komme att härtill anvisa, skulle — och dervid fäster jag vigt —
komma, att jemväl fylla ett ideelt syfte, utom det att saken skulle
bära sig såsom affärsföretag; och ber jag således äfven denna gång
att få instämma med herr Éedelius, då jag nu anhåller att få yrka
bifall till de väckta motionerna.
Herr Dauielson: Det ser verkligen ut som om herrarne
ämnade passa på att begagna sig af den omständigheten, att kam¬
marens ledamöter för tillfället äro så fåtaliga, för att få anslaget i
fråga beviljadt. Men jag måste beklaga om så skedde ; ty jag kan
icke finna annat, än att man derigenom gifver på hand, att man
kommer att villfara ytterligare anspråk på statens understöd för
enahanda ändamål. Ty icke lära väl herrarne kunna med allvar
tro,^ att detta lilla anslag skall komma att uträtta något nämnvärdt
i afseende på underlättande af resorna för herrar utländingar, med
deras . anspråk på beqvämlighet och komfort. Dertill, föreställer
jag mig, erfordras vida större anslag än detta, och anspråken derpå
skulle icke heller uteblifva, om staten ger på hand, att den vill
understödja dylika företag. Det är för öfrigt en alldeles obillig
begäran, att staten skall träda emellan genom anslag för att på
detta sätt göra försök, som här sägs, att locka hit turister, hvilka
nog synas mig i allt fäll hitta till vårt land; detta synes mig vara
eu omsorg, som mera lämpar sig för den enskilda företagsamheten.
Jag tycker för öfrigt, att vi redan allt för mycket gifvit oss in på
områden, som vi bold afhålla oss ifrån, och att vi icke böra gå
vidare på den vägen. För min del protesterar jag deremot och
jag skulle beklaga om, till följd af att så många af kammarens
ledamöter äro borta, det äskade anslaget skulle komma att beviljas.
Herrar Petersson i Hasselstad, Holmgren och Olsson i Ornäkärr
instämde i detta yttrande.
Herr Nyström: Nog kan man vara öfverens derom, att det
mål, som turistföreningen satt sig före, är godt och eftersträfvans-
värdt; ty nog är det en god sak, att kunskapen om vårt land
53 Nio 35.
Måndagen den 15 April, f. in,
sprides så mycket som möjligt bland våra egna medborgare. Jag Angående an
tänker härvid närmast på dessa fotvandringar, som äro egnade^®^”?^"
att skingra många fördomar och förmedla månget närmande fåreningen.
mellan olika folklager. Det är äfven utan tvifvel af vigt för det ' (Forts.)
nationella medvetandet, att denna kännedom gör sig mera allmänt
gällande.
Men om man ock frånser från dessa förhållanden, så framgår
af de kalkyler, som kunna uppställas, att de rent ekonomiska för¬
delar, som ifrågavarande anslag komme att medföra, äro högst
afsevärda. Detta är ju också redan tillräckligt framhållet och det
kan endast ifrågasättas huru mycket, som kunde vinnas från
föreningens sida genom att bevilja detta lilla anslag. Jag tänker
dervid närmast på dessa s. k. turist-vägvisare, som väl äro
afsedda att genom föreningens försorg spridas på utlandets för¬
nämsta hotell och stora turistcentra. Kostnaderna för en dylik
spridning ställa sig ganska höga; och den svenska turistföreningen
har faktiskt icke råd att bestrida densamma, men genom bevil¬
jandet af detta lilla anslag skulle utan tvifvel detta mål i väsent¬
lig mån tillgodoses. Staten skulle ock redan under första året få
fullständig ersättning för denna lilla uppoffring.
Herr Gumselius erinrade om det ideala syftet med detta an¬
slag. Hvar och en vet, hurusom de utländingar, som besökt vårt
land, ofta nog återvändt till sitt eget land, mycket belåtna med
sina erfarenheter och icke minst med de bekantskaper, de fått
göra med vårt goda och aktningsvärda folk, och detta är ingen
oväsentlig sak. En stor del af dessa personer äro så pass fram¬
stående, att de kunna inom vida kretsar sprida den mening, de
hemföra om vårt folks utmärkta egenskaper, samt sålunda utöfva
ett ganska vigtigt inflytande på utländingens opinion i detta fall.
Jag har sjelf ofta. träffat tillsammans med inflytelserika ut¬
ländingar, som vid besök här lärt känna vårt land och vårt folk
från den bästa sidan och som sedan genom sina uttalade meningar
gjort oss och våra intressen väsentliga tjenster.
Om det nu är sant, att ändamålen äro vigtiga, om det är vig¬
tigt att vi lära känna vårt eget land, om det är oss till gagn, att
dessa främlingar, som lockas hit, medföra så goda och gynsamma
tankar som möjligt om vårt folk, och om slutligen den finansiella
sidan, frågan om de tillströmmande inkomsterna, visar sig synner¬
ligen afsevärd — och jag ber att få fästa uppmärksamheten på,
att en betydlig del af den inkomst, som kan dragas af främlingarna,
kommer just de aflägsna och fattigaste trakterna till godo, eme¬
dan just dessa trakter hafva sina lockelser i naturskönheter, jagt,
fiske, folkegendomligheter m. m. — om detta är sant, om dessa
ändamål äro så vigtiga och om det är bevisadt, att dessa ända¬
måls vinnande i väsentlig mån befrämjas genom ett sä obetydligt
anslag som 3,000 kronor, så synes det mig vara all anledning i
verlden att bevilja detta anslag, och jag skall derför be att få
instämma med dem, som yrkat bifall till motionärernas förslag
och utslag å utskottets hemställan.
Nio 35. 54
Måndagen flen 15 April, f. m.
Angående an- Med herr Nyström instämde herrar WinUrans, 'Broström, A. V.
sL LisT' Carlson och AUström.
föreningen.
(Forts.) Herr Lytt k ens: Ja, om de stora ändamål, som här före-
speglas oss, kunde vinnas genom ett så obetydligt anslag som det
ifrågasatta, skulle jag ej hafva något emot att bevilja detsamma.
Men dels betviflar jag, att anslaget är nödvändigt, ty jag tror, att
turistströmmen i alla fall kommer att vända sig hit, dels hörde
vi af en talare på norrlandsbänken, att detta anslag blott vore
en början och att det skulle komma att fordras mycket mera,
och jag ber att jfå protestera mot att det skattedragande sven¬
ska folkets penningar användas til! sådana ändamål, som nu är
ifrågasatt.
På dessa skäl yrkar jag, herr talman, bifall till utskottets för¬
slag och afslag å motionerna.
Herr Swartling: Då jag nyss tillät mig instämma med herr
Redelius, tänkte jag icke begära ordet och jag skulle ej heller
hafva gjort det, om jag ej uppkallats af ett yttrande från ölands-
bänken. Detta yttrande vittnar om, hvad som också förut synts
mig klart, att utskottet missuppfattat och icke så litet miss¬
uppfattat motionernas syfte eller rättare turistföreningens syfte.
Det tycktes egentligen vara af sparsamhetsskäl och af fruktan
för att möjligen till ett kommande år ännu större anslag komma
att för detta ändamål begäras, som utskottet afstyrkt motionerna.
Det kan väl vara möjligt, att så kommer att inträffa, och jag
hoppas, att anledning dertill skall gifvas. Jag gillar fullkomligt
de sparsamhetssträfvanden, som göra sig gällande här i kammaren.
Att spara är klokt, men att spara på en utgift, genom hvilken
man får mångdubbel ersättning, det kallar jag icke sparsamhet,
utan det kallar jag misshushållning. Och en sådan utgift är det
här fråga om. Turistföreningen har ju satt sig det stora målet
före att göra vårt land kändt för utländingarne, så att det inne¬
bär en lockelse för dem att ställa sina turistfärder hit. Ingen
kan förneka, och erfarenheten från andra länder gifver tydligt vitt¬
nesbörd om, att turistskaran lemnar qvar en stor summa penningar,
som kommer landet till godo.
Det har förvånat mig, att statsutskottet, hos hvilken man är
van att finna en omsorgsfull och noggrann utredning, så litet egnat
uppmärksamheten åt denna fråga, och jag vågar nästan tro, att
en stor del af orsaken ligger i motionärernas i mitt tycke allt för
stora blygsamhet, då de fixerat anslagsbeloppet till så låg siffra,
som de nu gjort. Hade de stält krafven högre, skulle utskottet
kanske hafva gått frågan närmare på lifvet, och resultatet skulle
då troligen blifvit annat än nu.
Med öppen blick för frågans stora innebörd, har Första Kam¬
maren redan beviljat den äskade summan, och jag vågar tro, att
denna kammare icke skall låta Första Kammaren ensam be¬
hålla äran af detta beslut.
Måndagen den 15 April, f. m. ' 55 ;y.0 35
Herr Daniel son: Ja, skall det vara en ära att resa upp Angående an
allt hvad man eger och har, då må Första Kammaren gerna blifva
ensam om den äran. Yi svenskar resa i många fall, synes mig, s}a tunst'
mycket mer än vi behöfva; och det är en af de största orsakerna, (FortsT
hvarför vår ekonomi är så rubbad, att alla resa och fara och in¬
billa sig vara herrskap. Alla skola resa, men ingen vill stanna
hemma och arbeta och göra nytta, tv man vill efterapa utländin-
garnes exempel, men om detta är någon rigtig välsignelse, det
betvifla!- jag.
Mig förefaller för öfrigt hvarje anslag farligt, som innebär, att
man snart kommer igen med ökade anspråk. Den siste ärade talaren
yttrade, att om motionärerna hade begärt mera, deras anspråk
blifvit bättre mottagna, och hoppades, att de nästa gång skulle
begära mera. Om man tänker något härpå, skall man finna, att
det icke är skäl att förifra sig nu.
Hvad angår påståendet, att vi blifvit berömda af utländin-
garne, ber jag att få säga, att detta beror derpå, att vi äro allt
för gästfria. För att visa oss gentila och få skylta i de utländska
tidningarne uppoffra vi det Kila vi hafva, men hvad vinna vi väl
på det? A7i få sedan kanske i många fall låna af utländingarne
hvad vi som gästvänliga värdar uppoffrat på dem.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
•
Herr Schöning: Jag beklagar mycket, om jag med mitt sista
anförande skadat motionärernas sak i stället för att gagna den. Men
det finnes^ i denna kammare ett märkvärdigt sätt att taga fasta på
en motståndares ord och vända dem som vapen mot honom sjelf.
Kanske yttrade jag mig så, som här af en talare blifvit anfördt’
men jag ber att fa fästa uppmärksamheten på att det var i bråd¬
skan, då jag ansåg, att det nu vore tid att få gå hem och äta
middag. Min mening var den, att, genom att detta anslag bevil¬
jades turistföreningen, en stor flod af resande komme att tillströmma,
och jag tror, att, huru trångbröstad man än inom denna kammare
må vara i fråga om anslag, man dock borde inse, att genom denna
ringa utgift en_ väsentligt större inkomst för staten kan vinnas.
Men har jag med mitt förra anförande mindre väl gagnat
motionen, så har den siste värde talaren genom sitt sista5 anfö¬
rande heller ingalunda gagnat utskottets förslag.
Jag vidhåller mitt förra yrkande.
Herr Sven Nilsson: Statsutskottet har klandrats af en talare
på östgötabänken, derför att det icke egnat denna fråga tillräcklig
uppmärksamhet. Jag vill säga, att det i statsutskottet knappt fans
en enda medlem, som trodde, att någon inom kamrarne utom mo¬
tionärerna skulle yrka bifall till ifrågavarande motioner, och då
må det förlåtas utskottet, att det icke lemnat en utförligare utred¬
ning än det gjort.
Jag har hört uppgifvas, att i turistföreningens kassa skulle
förefinnas en brist på 3,000 kronor. Hade det varit meningen att
bevilja dessa 3,000 kronor för att betacka denna brist, så skulle
N;<> 35. Sfi
Angående an¬
slag till sven¬
ska turist¬
föreningen.
(Ports.)
Måndagen den 15 April, f. m.
jag hafva kunnat gå in derpå, men ett par talare hafva bestämdt
förklarat, att här icke gäller endast dessa 3,000 kronor, utan mycket
större summor, och således kan icke förslagets innebörd vara en¬
dast den, att den brist som finnes hos turistföreningen skall be¬
täckas.
Det är min bestämda öfvertygelse, att staten icke bör blanda
sig i denna sak, utan öfverlemna den åt den enskilda företagsam¬
heten. Turistföreningen kan ju t. ex. taga betaldt för sina skrifter.
För öfrigt tror jag, att vi komma att få tillräckligt med turister,
utan att staten behöfver blanda sig i saken.
Det är troligt, att, med det ringa antal ledamöter, som nu äro
närvarande i kammaren, anslaget skall beviljas. Det kan då icke
hjelpas, men jag kan ej se, att ett sådant beslut skall medföra
den allra ringaste nytta, snarare skada. Jag yrkar derför fort¬
farande bifall till utskottets förslag.
Herr Elowson: Det synes mig vara en uppenbar fördel, om
vårt i många hänseenden så sköna land blefve mer kändt för ut-
ländingen, än det nu är. Jag ber, mine herrar, att ur min erfa¬
renhet få anföra ett exempel. Herrarne känna att på finska sidan
uppe i höga norden ligger ett berg Aavasaxa, dit en stor massa
turister hvarje år ställer kosan för att se midnattssolen. Vid ett
tillfälle tog jag mig friheten fästa herr landshöfdingens för Norr¬
bottens län uppmärksamhet på, att det på svenska sidan fins ett
berg, som är lättare tillgängligt, och hvarifrån man har en här¬
ligare utsigt. Det var nemligen fråga om, att ett sällskap af fram¬
stående personer skulle fara till Aavasaxa. Det svarades mig då,
att det svenska berget icke var kändt, och att derför ingen ville
fara dit. De ville till Aavasaxa, derför att det var allmänt bekant.
För egen del har jag haft tillfälle att taga i betraktande den
mycket beprisade “Alpengliihen“ i Schweiz, men jag har äfven be¬
traktat snöglansen i lappmarken, och jag får bekänna, att jag för
min del funnit dessa, nordliga trakter i afseende på skönhet jem-
förliga med Schweiz. Jag kan ej se annat, än att det vore en
stor fördel för Sverige, om detta blefve mera allmänt bekant. Det
finnes äfven åtskilliga trakter utom Schweiz, dit utländingarne
resa för att kunna säga, att de varit der. Jag vill endast nämna
“Kuhstall" i sachsiska Schweiz. Skulle det lyckas oss att få
några dylika välkända orter här i Sverige, skulle vi draga hit en
mängd främlingar.
Jag anhåller om bifall till de föreliggande motionerna.
Öfverläggningen var slutad. I enlighet med de gjorda yrkan¬
dena gaf hem talmannen propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan och dels på afslag derå och bifall i stället till de i
ämnet väckta motionerna; och förklarade herr talmannen sig anse
svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för den förra meningen.
Votering begärdes och företogs enligt följande nu uppsatta och af
kammaren godkända omröstningsproposition:
Måndagen den 15 April, f. m.
57 N:o 35.
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i 91:sta punkten
af utlåtandet n:o 9, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
bifallit de i ämnet väckta motionerna.
Sammanräkningen af rösterna visade 59 ja men 80 nej; hvadan
Kammaren beslutat i enlighet med nej-propositionen.
Punkten 92.
Bifölls.
Punkten 93.
Lades till handlingarna.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 4,4 e. in.
in fidem
A. E. J. Johansson.
Andra Kammarens Prat. 1889,
K:o 35.