Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.
N:o 13.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ränte-
frihet för oguldna återstoden af ett Vesans kärr- och
sjöuttömnings- samt odlingsbolag beviljadt lån; gifven
Stockholms slott den 14 december 1888.
Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen medgifva den lindring
uti de nu gällande vilkoren för återbetalning af ett Vesans kärr- och
sjöuttömnings- samt odlingsbolag af Rikets Ständer vid 1862—1863 årens
riksdag beviljadt lån, att å det nu återstående kapitalbeloppet, 24,236
kronor 68 öre, räntefritt må åtnjutas och återbetalningen verkställas på
det sätt, att hvarje af åren 1888—1894 inbetalas 3,000 kronor samt för
år 1895 3,236 kronor 68 öre.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
E. von Krusenstjerna.
Bill. till Riksd, Prut. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 10 Häft.
1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj :t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 de¬
cember 1888.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Eiirensvård,
Statsråden: herr Lovén,
friherre von Otter,
VON K RUSENST JERNA,
Wennerberg,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
Örbom och
friherre Akerhielm.
30:o).
Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna yttrade härefter:
»Sedan inom Listers härad i Blekinge län bildats ett bolag, be-
nämndt Vesans kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsbolag, med ända¬
mål att genom dambyggnader hindra hafsvatten från att inströmma i
sjön Yesan och öfversvämma deromkring belägna kärr och sidlända
eg or, att genom afledning och utpumpning uttömma det vatten, som
från andra håll ditkomme, samt att vidtaga förberedande åtgärder till
undanrödjande eller afhjelpande af hvad som kunde hindra ifrågavarande
ändamåls rättsliga befrämjande, allt i öfverensstämmelse med ett af
3
Kongi. Majits Nåd. Proposition N:o 13.
o
landtbruksingeniören Ph. Åkerman den 20 april 1860 upprättadt förslag,
sådant detsamma med särskilda bestämmelser kunde vara antaget eller
faststäldt; stadfäste Kongl. Maj:t den 10 april 1863 för nämnda bolag
reglemente, hvaruti, bland annat, stadgades dels uti § 2, att bolagets
delegare vore alla de egare eller innehafvare af den utaf ifrågavarande
vatten skadade jord, hvilka, enligt de i förordningen den 30 november
1841 faststälda grunder, skulle i förhållande till blifvande jordförbättring
i gäldandet af arbetskostnaden deltaga, och att, då den uti reglementet
afsedda jordegendom koinme under en annan egares eller innehafvares
förvaltning, den nye egaren eller innehafvaren ansåges sjelfskrifven såsom
delegare i bolaget med företrädarens både rättigheter och skyldigheter,
dels ock i § 3, att en hvar vore bolagsman i förhållande till den vinst,
han, efter skedd uppmätning och gradering af den vattenskadade egen¬
domen, befunnes hemta af kärr- och sjöuttömnings- samt odlingsföretaget,
och att efter denna grund så väl hans ansvarighet som rösträttighet skulle
beräknas, men att intill dess rätta delaktighetsbeloppet blifvit på sådant
sätt bestämdt, hans andel i bolaget borde beräknas efter den areal, han
enligt bemälde Åkermans vid dennes omförmälda förslag fogade uträk¬
ning innehade, med vilkor likväl att, om någon under tiden fått utbetala
för mycket eller för litet, sådan rättelse skulle ega rum, att den, som
utbetalt för mycket, återfinge sitt öfverskott och den, som betalt för
litet, fylde det som fattades, i begge fallen med ränta, när rätta del¬
aktighetsbeloppet blefve bestämdt. Uppå framställning af enskild motio¬
när beviljade Rikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag ett lånebidrag
af 50,000 riksdaler till företagets understödjande, under vilkor, bland
annat, att efter tre års förlopp från slutet af det år, hvarunder låne¬
medlen utbekommits, borde årligen erläggas åtta procent af hela den
lyftade lånesumman, hvaraf ränta efter fem för hundra skulle godt-
göras å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra afbetalning derå.
Efter det Kongl. Maj:t derefter den 15 mars 1864 faststält ofvan
omförmälda, af Åkerman upprättade arbetsplan samt den 3 juni samma
år godkänt ett af den till företagets utförande utsedda arbetsdirektion
undertecknadt kontrakt om arbetets påbörjande sistnämnda år och full¬
bordande före den 1 oktober 1867, blef det beviljade låneunderstödet
från riksgäldskontoret utbetaldt den 22 juli 1864. Arbetet påbörjades
samma år och fortgick under åren 1864 och 1865 i enlighet med den
faststälda planen, men vid 1866 års vårflod blefvo de för arbetets ut¬
förande uppförda kanalvallar sönderskurna och bortförda, hvarigenom
dels stor skada orsakades å nedanför liggande odlad mark, dels ock den
afledda Norje-åns vatten återfördes till sitt förra lopp genom sjön Vesan.
4
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 13.
I anledning häraf beviljade Kongl. Maj:t, den 10 augusti 1866 bolaget
ett arnorteringslån från handels- och sjöfartsfonden å 10,000 kronor till
företagets utförande och kanalvallarnes återställande i enlighet med ett
af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A. Reramer uppgjordt för¬
slag, slutande å 22,467 kronor.
Då emellertid företaget icke kunde inom den faststälda arbetstermi¬
nen fullbordas, beviljade Kongl. Maj:t vid två särskilda tillfällen förläng¬
ning af arbetstiden, senast till den 1 oktober 1872.
På framställning af enskild motionär medgaf dessutom Riksdagen
år 1868 den förändring i de bestämda vilkoren rörande det från riks-
gäldskontoret anvisade lånet, att till och med 1870 blott fem procent
behöfde erläggas och att amorteringen ej behöfde begynna förr än med
år 1871.
Sedan derefter styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den
25 april 1872 aflåtit en skrifvelse till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Blekinge län med förständigande för bolaget att den 1 oktober 1872
hafva torrläggningsarbetet afsyningsgildt, vid äfventyr att styrelsen eljest
skulle finna sig nödsakad att göra hemställan om lånebidragens indrif¬
ning på en gång, ingick arbetsdirektionen till Kongl. Maj:t med en skrift,
deruti direktionen, med förmälan att bolaget insett fruktlösheten af
sina bemödanden att, utan delegarnes ruinerande, fullborda sjötappnings-
arbetet efter den faststälda planen och att bolaget derföre vid bolags¬
stämma den 11 juni 1872 beslutat genom direktionen anhålla, att den
en gång medgifna rättigheten till lånens amortering på vissa år måtte
bolaget förunnas, ehuru bolaget sett sig urståndsatt att fullborda sjö-
aftappningsarbetet, i underdånighet anhöll att Kongl. Maj:t täcktes med¬
gifva bolaget rättighet att fortfarande liksom dittills genom årlig in¬
betalning till stadgadt belopp erlägga ränta och afbetalning å båda
lånen, intill dess desamma sålunda blifvit till fullo guldna. För bifall
till denna anhållan ansåg direktionen bolaget ega giltigt stöd i de tvin¬
gande omständigheter, som, utan att bolaget dertill veterligen genom
någon försumlighet å dess sida varit vållande, hufvudsakligen i följd af
oförutsedda naturhinder förorsakat beslutet om inställande af vidare
försök med arbetets fullbordande, sedan kostnaderna redan betydligt
öfverstigit ursprungliga kostnadsförslaget.
Uti underdånigt utlåtande, som Eders Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vande i Blekinge län öfver denna framställning den 24 december 1872
afgaf, anfördes, att företaget, som enligt det uppgjorda förslaget be¬
räknats kosta 86,775 riksdaler, redan medtagit en kostnad för intres¬
senterna af 146,251 riksdaler, utan att likväl det afsedda ändamålet
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.
uppnåtts. Ehuru detta höga kostnadsbelopp till någon del tillkommit
genom mindre ändamålsenliga åtgärder från intressenternas sida och
genom räntor å upptagna lån samt genom bristande kraft, enighet och
beslutsamhet hos intressenterna, vore likväl Eders Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande, liksom nästan alla de personer, som om arbetet tagit
kännedom, öfvert.ygad derom, att detsamma icke kunnat bringas till ett
tillfredsställande slut efter den derför faststälda planen. Företaget hörde
onekligen till de svåraste i sitt slag, enär den areal, som skulle torr¬
läggas, egentligen vore en hafsvik, uti hvilken betydliga vattenmassor
utfölle dels genom två åar och dels genom det starka tillflöde, som
i synnerhet vid snösmältningstiden nedströmmade från den höga och lång¬
sträckta bergås, benämnd Ryssberget, som skilde Blekinge från Skåne
och på en sträcka af omkring tre fjerdedels mil sträckte sig utmed
Vesans strand. Enligt den upprättade planen hade för afledande af det
tillströmmande vattnet blifvit anlagda två långa kanaler. Dessa hade
dock visat sig icke kunna uppfylla sitt ändamål, dels till följd af deras
allt för ringa dimensioner och lutningar, dels ock till följd af de utaf
dåliga materialier bestående kanalvallarnes bristfälliga beskaffenhet. Ka¬
nalerna hade derföre hvarje vår blifvit dels genombrutna, dels öfver-
fylda och den till torrläggning afsedda marken derigenom till den grad
öfversvämmad, att det i sjön Vesan hopade vattnet icke kunnat ut¬
pumpas derifrån förrän med juli eller augusti månader, hvarigenom in¬
träffat att marken icke något år ernått den torrhet och fasthet, att den
i planen afsedda inre dikningen kunnat företagas. Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ansåg derföre företagets misslyckande åtminstone
till någon del vara beroende på förhållanden, som icke kunde läggas
intressenterna till last.
På grund af hvad sålunda förekommit föreslog Eders Kongl. Maj:t
genom nådig proposition den 18 januari 1873 Riksdagen att medgifva
att bolaget finge, på de vilkor Eder Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt
föreskrifva, bibehålla det statslån å 50,000 riksdaler, bolaget från riks-
gäldskontoret erhållit, och återgälda lånet genom årliga inbetalningar i
stadgad ordning utan förbindelse för bolaget att torrlägga sjön Vesan.
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 19 april 1873 tillkänna-
gifvit, att Riksdagen, under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t täcktes
bland de vilkor, som komme att föreskrifvas, förordna att betryggande
säkerhet anskaffades för de årliga inbetalningarnes fullgörande, bifallit
hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, samt direktionen, med er¬
inran att säkerhet för de båda lånens återbetalande redan vore stäld,
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte finna någon vidare säkerhet för
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.
lånens återgäldande i föreskrifven och redan utfäst ordning icke vara
erforderlig, behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 4 de¬
cember 1874 tillåta bolaget att fortfarande bibehålla ifrågavarande båda
lån och desamma, jemlikt stadgade amorteringsplaner, återgälda utan
förbindelse för bolaget att i vidsträcktare mån än som redan skett full¬
borda företaget, under vilkor att åtgärder vidtoges, så att årliga afbe-
talnings- och räntebeloppet å det från riksgäldskontoret undfångna lån
komme att utgå och erläggas i enlighet med nådiga kungörelserna den
13 juni 1845, den 3 november 1848 och den 6 juni 1873.
Det från handels- och sjöfartsfonden beviljade lånet har sedermera
blifvit till fullo återbetaldt och förvaltningen af det från riksgäldskon¬
toret anvisade lånet har från och med år 1874 öfvertagits af stats¬
kontoret.
Nu hafva delegarne i bolaget uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift, med förmälan att värdet af den genom företaget, som utförts
under ledning af majoren i väg- och vattenbyggnadscorpsen A. Rem-
mer, vunna jordförbättringen, af utsedd nämnd år 1880 uppskattadt till
81,867 kronor 64 öre, men af häradssynerätt nedsatt till 62,438 kronor
36 öre, icke ens motsvarade hälften af de kontanta utlägg, bolaget
hittills fått för arbetet vidkännas, och att så stor förlust redan för bo¬
laget uppkommit, att flere delegare i följd deraf måst gå från hus och
hem och att detsamma skulle blifva fallet med ännu flere, om de till
4,000 kronor faststålda annuiteterna å omförmälda lån å 50,000 kronor
skulle fortfarande gäldas, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att den ännu obetalda delen af lånet,
utgörande, enligt bifogad uppgift från statskontoret, med upplupen ränta
vid 1887 års slut 24,778 kronor 63 öre, måtte få afskrifvas.
Vid denna ansökning äro fogade dels ett i januari 1888 utfärdadt
intyg att bolagets hufvudbok upptoge, bland andra utgifter, för materi-
alier, expropriationer, befälsaflöning, inventarier, arbetskostnad och di¬
verse utgifter tillhopa 139,507 kronor 19 öre, dels ett sammandrag af
utskrifningslängderna för bolaget under åren 1865—1887, upptagande
för betalningsskyldige 1,771 tunnland 6 kappland tillhopa 171,122 kro¬
nor 95 öre, dels ock ett bevis af domhafvanden i orten att en stor del
af de hemman, hvilka hade sina egor inom området för ifrågavarande
bolag, besvärades af inteckningar för gäld intill och öfver hemmanens
verkliga värde, hvilket särskild t vore fallet med de hemman, hvilka
syntes få vidkännas största kostnaden för företaget, samt att ställningen
bland flertalet bland jordegarne syntes vara sådan, som förmådde de icke
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.
i längden erlägga de bidrag, hvilka hos dem borde uttaxeras för åter¬
gäldande af ifrågavarande statslån.
Öfver denna ansökning hafva yttranden afgifvits af väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen, kronofogden i orten, förste landtmätaren i Blekinge
län, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samma län samt stats¬
kontoret.
Af dessa myndigheter har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett
tillräckliga skäl icke förefinnas att tillstyrka afskrifning af hela det åter¬
stående lånebeloppet med ränta.
Kronofogden har — jemte förmälan att sanning läge i det påstående,
som inom orten hördes, att den mark, hvars torrläggning åsyftats, sna¬
rare försämrats än förbättrats, i det att, medan före vattenafledningen
fodervass erhölls å marken, afkastningen nu inskränkte sig till dåligt
starrgräs — angående delegarnes ekonomiska ställning upplyst, att blott
3 befunne sig i mycket god ställning, 21 vore burgne män, utan att
dock ega någon förmögenhet, och 14 lefde under mer eller mindre tryckta
förhållanden, samt att kronofogden angående de öfrige delegarne ej
kände annat än att de egde mindre hemmansdelar och att de sannolikt
ej egde mera än som erfordrades för deras nödtorftiga bergning; och
har kronofogden för egen del ansett delegarne vara i verkligt behof af
lindring uti sin betalningsskyldighet.
Förste landtmätaren har såsom sitt omdöme uttalat, att värdet af
den vunna jordförbättringen icke motsvarade räntan å de derför ned¬
lagda kostnader tillika med utgifterna för kanalarbetets årliga underhåll,
hvadan och då flertalet af delegarne i följd af den ojemna och orätt¬
visa årliga utdebitering, som följde af den ofvan omförmälda bestäm¬
melsen i bolagsordningen, att kostnaderna skulle utdebiteras efter ego¬
vidden, intill dess företaget vore fullbordadt, icke fortfarande förmådde
bära dessa utgifter, förste landtmätaren ansåge skäl förefinnas att be¬
vilja den sökta afskrifningen.
Jemväl Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har — med för¬
mälan, bland annat, att företagets misslyckande icke kunde tillskrifvas
delegarne och att äfven de delegare, som tillskyndats största båtnaden
af företaget, i allt fall i allmänhet icke beredts fördelar, motsvarande
värdet af de hittills nedlagda kostnaderna — tillstyrkt bifall till ansök¬
ningen.
Slutligen har statskontoret uti sitt underdåniga utlåtande af den 24
oktober 1888, jemte meddelande af den upplysning, att under åren
1869—1887 för ifrågavarande lån influtit 67,500 kronor, hvaraf 41,736
kronor 68 öre beräknats såsom ränta och återstoden 25,763 kronor 32
8
Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:o 13.
öre utgjort kapitalafbetalning, så att ett kapitalbelopp af 24,236 kronor
68 öre återstode oguldet, vidare anfört, att då ifrågavarande sjösänk-
ningsarbete, som enligt det uppgjorda förslaget beräknats kosta 86,775
kronor, enligt vid ansökningen fogadt intyg medfört en kostnad, förutom
vissa ej upptagna utgifter, af 139,507 kronor 19 öre och denna kostnad
med mera än dubbla beloppet öfverstege det värde, hvartill fördelarne
af det hittills gjorda, ofullständiga arbetet uppskattats, samt detta oför¬
delaktiga resultat till icke ringa del syntes böra tillskrifvas förhållanden,
hvarå bolaget icke kunnat hafva synnerlig inverkan, ansåge statskontoret,
med hänsyn jemväl dertill att å ifrågavarande lån under hela tiden er¬
lagts ränta efter 5 procent till sammanräknadt belopp af 41,736 kronor
68 öre, hvilken räntefot för de senare åren måste anses jemförelsevis
hög, sig kunna hemställa om sådan lindring i de bestämda betalnings-
vilkoren, att räntefrihet å det återstående kapitalbeloppet, 24,236 kronor
68 öre, måtte bolaget medgifvas och att den årliga inbetalningen ned-
sattes till 3,000 kronor för åren 1888—1894 samt till 3,236 kronor 68
öre för år 1895.
På grund af hvad statskontoret anfört och med hänsyn till hvad
för öfrigt i ärendet förekommit, anser jag mig böra hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att bevilja
bolaget sådan lindring, som af statskontoret föreslagits.»
Uti hvad departementschefen sålunda hemstält instämde statsrådets
öfrige ledamöter;
och behagade Hans Maj:t Konungen, med bifall
dertill, förordna att till Riksdagen skulle afiåtas nådig
proposition af den lydelse bilagan G till detto proto¬
koll utvisar.
Ex protocollo
C. A. Lilliecreutz.