Motioner i Första Kammaren, N:o 50.
3
att på sätt den finner för sig lämpligast öfver bemälda
sin eganderätt förfoga.
Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves,
skall i detta hänseende hänföras äfven grufveskog.
-Tåg anhåller vördsamt om motionens remitterande till vederbörligt
utskott och hemställer, att utskottet behagade göra den ändring i förslagets
redaktion, som kan anses nödig, allenast det med motionen angifna syfte
vinnes, likasom jag anhåller att under riksdagens lopp få till utskottet af¬
lemna de vidare uppgifter i ämnet, hvilka kunna ifrågakomma.
Stockholm den 27 januari 1889.
Chr. Lunäeberg.
N:o 50.
Af lierr Alill, om medgifvande af utsträckning i tiden för inne¬
hafvande af docentstipendier.
I kongl. brefvet af den 1 juni 1877 rörande ombildning af universi¬
tetens adjunkturer och docentstipendier finnes stadgadt, att »docentstipendium
må uppbäras under en tid af tre år, med rätt för vederbörande fakultet eller
sektion att, om stipendiaten utmärkt sig, vare sig genom det sätt, hvarpå
han vid undervisningen biträdt, eller genom utgifna skrifter, föreslå honom
4 Motioner i Första Kammaren, N:o 50.
till ytterligare åtnjutande af stipendiet under en tid af ett, två eller högst
tre år».
Denna bestämmelse om sex års tid såsom den längsta, under hvilken
ett docentstipendium får behållas, leder närmast sitt upphof från de förslag
rörande ombildning af adjunktur^- och docentstipendier vid universiteten, som
vid 1877 års riksdag af Kong!. Maj:t framlades, och af Riksdagen i allt huf-
vudsakligt biföllos. Den punkt i den af Kong!. Maj:t framlagda planen för
den ifrågavarande ombildningen, hvari nu nämnda bestämmelse innehölls, fram¬
kallade emellertid vid frågans behandling inom Riksdagen tungt vägande in¬
vändningar, och den tid, som förflutit sedan denna bestämmelse gafs, synes
hafva tydligen ådagalagt dessa invändningars berättigande. Bestämmelsen
har åtminstone vid Upsala universitet till den grad lagt sin olämplighet i
dagen, att man, för att i någon män mildra dess konseqvenser och i det
längsta undvika att beröfva äldre, om vetenskapen förtjente, för universitetet
behöflige docenter allt understöd, sett sig nödsakad att tillgripa den utvägen
att, der så möjligt vant, tilldela docent, som under den högsta tillatna tiden
innehaft fast stipendium, ett af de s. k. rörliga, stipendierna under en tid af
sex år — en utväg, hvars anlitande, om det också icke strider mot den nu
ifrågavarande bestämmelsens ordalydelser, dock svårligen kan anses hafva va¬
rit förutsatt, då denna bestämmelse gafs. Och dock uppnås icke heller häri¬
genom det åsyftade målet till fullo: äfven om möjlighet funnits att anlita
nämda utväg, så kommer dock till sist den stund, då stipendieinnehafvaren,
han må nu hafva visat sig huru skicklig som helst både såsom vetenskaps¬
man och lärare, och behofvet af hans verksamhet vid universitetet må vara
huru stort som helst, måste undandragas hvarje slag af stipendie-understöd,
kanske vid en tidpunkt, då universitetet allra mest behöfver taga hans kraf¬
ter i anspråk. Obilligheten och olämpligheten af ett dylikt förhållande äro
allt för påtagliga för att behöfva vidare omordas. De äro äfven af akade¬
miska myndigheter erkända, i det att det större akademiska konsistoriet i
Upsala, på framställning af den filosofiska fakultetens båda sektioner,, sistli¬
det år uttalat sig för en sådan ändring af den nu ifrågavarande bestämmel¬
sen i kongl. brefvet, af den 1 juni 1877, att det mätte erhålla följande ly¬
delse: »Docentstipendium må uppbäras under en tid af tre år, med rätt för
vederbörande fakultet eller sektion att, om stipendiaten framför andra, som
kunna till erhållande af stipendiet ifrågakomma, utmärkt sig, vare sig genom
det sätt, hvarpå han vid undervisningen biträdt, eller genom utgifna veten¬
skapliga skrifter, föreslå honom till ytterligare åtnjutande af stipendiet, dock
ej för längre tid än tre år hvarje gång.» I hufvudsakiigen samma rigtning
har äfven universitetens kansler under sistlidet år uttalat sig.
Motioner i Första Kammaren, 'o 50.
5
Då sålunda behöfligheten af ändring i det nu gällande stadgandet rö¬
rande tiden för docentstipendiums innehafvande torde få anses vara tillräck¬
ligt styrkt, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen må medgifva, att vilkoren för åtnjutande
af docentstipendier, så väl de, hvartill anslag af Kongl.
Maj:t vid denna riksdag äskats, som de nu varande, må
kunna bestämmas så, att dessa stipendier kunna få inne-
* hafvas under längre tid än 6 år.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles vördsamt.
Stockholm den 26 januari 1889.
Oscar Alin.
n.
0
Bill. till liilisd. Prof. 1889. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 13 Höft-
2