Motioner i Första Kammaren, N:o 40.
1
N:o 40.
Af herr Kerfstedt, om anslag till lån åt behöfvande fiskare för
inköp af båtar eller fiskeredskap m. m.
9
Uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition till innevarande Riksdag äskas
en förhöjning af anslaget till fiskerinäringens understöd från nuva¬
rande beloppet 17,600 till 42,000 kronor. Då jag emellertid anser,
att de synnerligen magtpåliggande intressen, som af föredragande de¬
partementschefen i sådant hänseende omförmälas, icke kunna tillgodo¬
ses med mindre än att derutöfver anvisas ett belopp för att i vissa
fall medelst lån bistå berörda näringsidkare, tillåter jag mig att på
nedan anförda grunder härom göra vördsam hemställan.
Huru vidt skilda våra söt- och saltvattensfisken, våra fisken vid
vestkusten och i Östersjön till sin natur än äro, bör dock eu statistisk
utredning af deras tillstånd och förändringar för de ändamål, herr
statsrådet och chefen för kongl. civildepartementet i sitt underdåniga
förslag anfört, vara af oomtvistlig praktisk betydelse.
Hafsfiskena, hvilka, såsom bekant, äro flera gånger mera inkomst¬
bringande än sötvattensfiskena, hafva utan tvifvel behof af vida kraf¬
tigare understöd från statens sida än hittills varit fallet, och att de
uppoffringar, som på dem göras, kunna bära rika frukter, har den
inom Halland vunna erfarenheten på ett slående sätt ådagalagt, i det
att sillfisket på grund af förbättrade fångstmetoder inom få år stigit
till omkring tredubbla värdet mot förut.
Åberopande departementschefens underdåniga anförande, med
exemplen från andra mera fiskeidkande land för ögonen samt med stöd
af erfarenhet från min hemort, får jag såsom mest lämpliga för och i
behof af statsunderstöd framhålla följande grenar af eller medel att
förbättra vårt eget lands fiskerinäring.
Bih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 2 A/d. 1 Band. 11 Käft.
1
2
Motioner i Första Kammaren, N-.o 40.
Inom de län, der däckade fiskebåtar finnas till så stort antal, att
försäkringsföreningar för dem kunna bära sig, bör staten, enligt mitt
förmenande, söka genom understöd bringa sådana till stånd och sedan,
åtminstone under de första fem åren af deras tillvaro, liksom i Bohus
län skett, hålla dem uppe. Det har nemligen, företrädesvis af ekono¬
miska anledningar, hittills visat sig mycket svårt att ordna denna
fråga, och dock äro sådana föreningar nödvändiga för att vid olycks¬
händelser skydda fattiga fiskare från fullständig ekonomisk undergång.
Då det för närvarande ej gerna kan ifrågasättas att utan veder¬
börande kommuners borgen erhålla statsunderstöd för anläggande, för¬
bättring eller underhåll af mindre fiskehamnar, och små fiskaresam¬
hällen i allt för många fall äro ur stånd att ställa sådan säkerhet,
torde staten äfven härutinnan böra på annat sätt än hittills träda
emellan. Och då fisket bedrifves längre ut till sjös, kräfvas vidare,
synnerligen höst- och vintertid, oundgängligen inseglingslyktor vid
hamnarne, en angelägenhet som blifvit alltför litet tillgodosedd, men
hvaruti staten jemväl må räcka de obemedlade en hjelpsam hand.
Om också några få län, såsom Hallands och de skånska, nu mera
äro nog lyckliga att ega för fisket fördelaktiga samfärdsmedel, så må
dock erinras, att de flesta bland våra kustlandskap fortfarande äro illa
lottade i detta afseende. Visserligen får det väl knappast ifrågasättas,
att af de inskränkta summor, som kunna anslås till fiskeriernas direkta
understöd, lemna något som helst bidrag för åstadkommande af nya
jernvägs- eller ångbåtslinier, men till understöd åt för fisket synner¬
ligen vigtiga telefonledningar, som eljest ej hafva utsigt att bringas
till stånd, exempelvis inom Blekinge, Gotlands och Vesternorrlands
län, i likhet med hvad redan skett i Bohus län, om ock ännu i för
ringa utsträckning, anser jag med rättvisa och billighet öfverensstäm¬
mande, att ett årligt belopp ställes till förfogande.
Ytterst sällan kunna fiskarena sjelfva, och endast undantagsvis äro
de hågade att vidtaga några åtgärder för uppsökande af nya fiskeplat¬
ser för sill, makrill, flundror och andra vandringsfiskar eller profvande
af främmande fiskredskap och dylikt, oaktadt ofantligt mycket vore
att härutinnan åtgöra till våra hafsfiskens fromma. Med ett eller flera
mindre segelfartyg skulle visserligen rätt mycket kunna i denna rigt-
ning uträttas, men under större delen af året blifva de för sådana
farkoster lämpliga arbetsdagarne allt för fåtaliga, i jemförelse med
hvad förhållandet blefve, om en härför afsedd ångbåt funnes att tillgå.
Då dessutom till exempel de halländske och blekingske fiskarena vid
sina höstfisken äro, liksom de bohuslänske, i största behof af en ång¬
Motioner i Första Kammaren, N:o 40.
3
båts bistånd vid uppkommande stormar och ofta äfven för ^bogsering,
synas tvingande skäl bjuda, att staten inköper eller på annat sätt an¬
skaffar åtminstone en lämplig, sjögående ångare, att användas i fiske-
riernas tjenst.
Flera ur praktisk synpunkt erforderliga utredningar äro emellertid
af den natur, att andra farkoster måste härvid användas, och bland
sådana må exempelvis påpekas försök att med hommor fånga van-
dringsål vid vestkusten.
För främjandet af såväl exporten som förbrukningen inom landet
af fiskeprodukter vore i hög grad af nöden, att konserverings- och
tillverkningssättet för åtskilliga bland dem förbättrades, och till upp¬
muntran af denna industrigren vore ett årligt penningbidrag från sta¬
tens sida helt visst mycket väl använda
Beträffande insjö- och elffiskena torde den vid dem välbehöfliga
tillsynen öfver fiskeristadgarnes efterlefnad icke uteslutande böra be¬
kostas af staten. Endast der tillsynen vore af synnerlig vigt för till
exempel ett laxfiskes bestånd, eller der staten har vigtiga egna intres¬
sen att bevaka, borde densamma ensam eller delvis bestrida kostna¬
derna derför.
Bland åtgärder, som från det allmännas sida kunna ifrågasättas
för utvecklande af vårt insjöfiske, hvilkets årliga afkastning uppskattas
till 2,000,000 kronor, intager måhända den af fiskeriintendenten före¬
slagna fiskodlingsanstalten främsta rummet, men derjemte förtjena i
hög grad att beaktas upprättandet af en fackskola för insjöfiskare
samt undersökning af några mera.typiska insjöar, i ändamål att möj¬
liggöra en fullt rationel fiskodling.
Såsom från flere håll på senaste tiden framhållits, äro fiskeritjen-
stemännens antal redan nu otillräckligt, och i ännu högre grad måste
detta omdöme ega befogenhet, om deras verksamhetsfält vidgas. Men
innan nya tjenstår af sådan anledning inrättas, läge det utan tvifvel
närmast till hands att öka nuvarande begge assistenters löneförmåner,
exempelvis till samma belopp som landtbruksingeniörernas, så att de
icke vidare tvingades att från annat håll söka sina hufvudsakliga in¬
komster.
Fn särskild maning för staten att nu bereda fiskerinäringen verk¬
samt understöd erbjuder det sakförhållande, att de flesta hushållnings¬
sällskapen i följd af ansenligt minskade inkomster nödgats alldeles
eller till stor del indraga de understöd, som af dem förut lemnats åt
fiskerierna.
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 40.
Den af Kongl. Maj:t äskade tillökningen, stor 30,000 kronor, i
anslaget för fiskerierna torde emellertid till fullo tagas i anspråk för
täckande af endast de mest trängande bland ofvan antydda behof, ity
att näppeligen dubbla beloppet skulle blifva till fyllest, om de samt¬
liga skulle behörigen kunna främjas. Detta oaktadt har hänsyn icke
ännu tagits till ett i så hög grad vigtigt intresse, som underlättandet
för vår mestadels medellösa fiskarebefolkning att skaffa sig tidsenliga
båtar och redskap samt trygga eu någorlunda regelbunden afsättning
af deras fångst. För dessa syften anser jag mig dock ej böra föreslå
anslag utan återbetalningsskyldighet, men väl lån af staten på billiga
vilkor. I ändamål att göra användandet af den summa, hvilken härtill
kan ställas till förfogande, så fruktbringande som möjligt, synas mig
ansökningar om delaktighet deruti böra pröfvas af lokalkomitéer, ut¬
sedda af Kongl. Maj:t,s befallningshafvande i de respektive länen, hvar¬
vid såväl lånebehofven som den erbjudna säkerhetens beskaffenhet
borde sorgfälligt granskas, och derefter skulle ansökningarne af samma
befallningshafvande jemte eget yttrande till Kongl. Maj:t insändas.
Huru behjertansvärd den nu föreliggande frågan är, framgår bäst
af det erfarenhetsrön, att våra fiskare, i motsats till mindre jordbrukare
och handtverkare, hafva synnerligen svårt att i allmänna penninge-
anstalter erhålla lån, enär antaglig säkerhet sällan kan anskaffas. Så¬
som sådan godkännes nemligen ej båtar eller redskap, icke ens om de
äro försäkrade, och yrkesbröderna äro i regeln för fattiga för att de¬
ras borgensförbindelser kunna tillmätas något värde. Dessutom är det
i flertalet af våra kustlandskap mestadels omöjligt för fiskarena att af
enskilda personer skaffa sig nödigt förlagskapital. Kunde deremot
billigt sådant erhållas för inköp af fullt lämpliga farkoster och redskap
i tillräcklig myckenhet, skulle ifrågavarande näringskälla utan tvifvel
gå eu hastig utveckling till mötes och dymedelst förhjelpa en idog
befolkning från betryck till välstånd, såsom t. ex. i Halland delvis
redan skett.
Men eu annan betänklig svårighet för denne näringsidkare ligger
deruti, att afsättningen tidtals blir så dålig, att fisket då måste plöts¬
ligen inskränkas, ja hardt när upphöra. Så inträffar t. ex. ofta
under varm eller eljest ogynsam väderlek, att fiskarena måste snart
sagdt bortskänka eu mödosamt förvärfvad, riklig fångst, enär efterfrågan
är ringa, och varan allt för ömtålig för att kunna förvaras, tills än¬
dring härutinnan inträdt, eller fraktas till annan för försäljning gyn-
sammare ort, ett förhållande som naturligtvis alstrar missmod och lätt
nog medför ödesdiger likgiltighet för yrkets ordentliga utöfvande. Det
Motioner i Första Kammaren, N:o 40.
5
enda medlet att förebygga sådana svåra motgångar vore anläggande
af salterier och andra dermed jemförliga etablissement, som blefve
säkra afnämare af fångsten samt beredde den till hållbar och begärlig
vara. Men för att nämnda företag skola kunna åvägabringas, kräfves
oundgängligen billigt förlagskapital, och om staten beredde tillfälle
härtill, skulle vår fiskarebefolkning äfven i senast berörda hänseende
deraf skörda fördelar af genomgripande betydelse för sitt tunga och
ovissa näringsfång.
Då jag föreställer mig, att en summa af 20,000 kronor årligen
åtminstone till en början vore tillfyllestgörande för att tillgodose våra
fiskeidkande landskaps lånebehof för nu omförmälda syften, får jag
med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hemställa,
att Riksdagen behagade till Kong!. Maj:ts för¬
fogande för år 1889 ställa ett belopp af 20,000 kro¬
nor, i ändamål att på billigast möjliga vilkor deraf
lemna lån åt behöfvande fiskare för inköp af tids¬
enliga fiskebåtar eller redskap och anläggande af sal¬
terier eller andra dermed jemförliga inrättningar, samt
att ansökningar om undfående af sådana lån pröfvas
såväl af lokalkomitéer, som Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande inom de respektive länen utsett, som ock
af bemälde befallningshafvande, hvarefter fördelningen
af Kongl. Maj:t verkställes.
Slutligen får jag vördsamt anhålla, att föreliggande motion måtte
varda till statsutskottet remitterad.
Stockholm den 26 januari 1889.
1. Kerfstedt.