Motioner i Första Kammaren, N:o 20.
9
N:o 20.
Af herr Reuterswärd, om ställande af ett kreditiv å 5,000,000
kronor af riksbankens medel till jernkontorets förfogande
för jernhandteringens gagn.
Vårt lands jernhandtering lider fortfarande betryck, under det att
för andra näringar i allmänhet förbättring inträdt.
Prisen å svenskt jern hafva under många år varit i ständigt
fallande, och detta oaktadt den utländska jernmarknaden under senaste
tid icke allenast varit fast, utan i många fall visat en stigande tendens.
Följden häraf är, att våra ädla malmer förbrukas och våra skogar
nedhuggas, utan att deremot svarande kapitalvärde kommer landet
till godo.
Detta sorgliga faktum, som icke kan annat än smärta hvarje
fosterlandsvän, är enligt min mening af den allvarsamma beskaffenhet,
att jag anser mig böra underställa Riksdagens pröfning, huruvida icke
genom dess mellankomst något bör göras för att underlätta jernhand¬
teringens hårdt pröfvade utöfvare i deras sträfvan att inom sin näring
äfven åstadkomma förbättring, hvarvid jag tänkt mig, att något liknande
med hvad Riksdagen för omkring 10 år sedan ansåg sig böra göra till
fördel för en annan af landets hufvudnäringar äfven i fråga om jern-
handteringen kunde åvägabringas.
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami, 2 Afd. 1 Band. 6 Höft,
2
10 Motioner i Första Kammaren, Ko 20.
Anställer man eu jemförelse af de ekonomiska vilkor, under Indika
den svenska jern tillverkaren arbetar i förhållande till utlandet, så skall
man finna, att för tillverkning af en viss qvantitet svenskt träkolsjern
erfordras ett vida större förlagskapital, än hvad som erfordras för att i
utlandet framställa samma qvantitet cokesjern, hvartill kommer, att den
svenske jern tillverkaren, till följd af att näringarna i Sverige måste ^upp¬
söka kapitalet, under det att i utlandet, sedan lång tid tillbaka, kapitalet
uppsökt näringarna, är relativt mindre kapitalstark.
Under sådant förhållande är det helt naturligt, att den svenske
jerntillverkaren i regel icke kan hålla på sin färdiga vara, utan_ måste
för att återfå det dryga förlaget genast sälja densamma till det pris, som
för tillfället kan betingas.
Våra utländska afnämare hafva sedan åratal tillbaka sig väl be¬
kant denna den svenske jern tillverkarens svaghet och underlåta icke
att begagna sig häraf.
Om än åtskilliga jern tillverkare hafva nog motståndskraft att icke
genast behöfva acceptera de lägre pris, som ständigt bjudas, så finnas
alltid tillräckligt många, som äro i så beroende ställning till sina för-
lagsgifvare, att de måste antaga det lägre pris dessa föreskrifva, och
då sålunda här i landet, till följd af bristande förlagskapital hos en del
jerntillverkare, icke den hållning, som utlandets jernbörser och jern-
verksföreningar derstädes åstadkommit, förefinnes, så fortgår prisfallet,
som det vill synas, utan gräns.
För att vinna ändring uti detta för landet och jern tillverkningens
idkare nedslående förhållande erfordras dels sammanhållning emellan
jern tillverkare och dels att lätt kunna erhålla tillfälligt förlagskapital
Vid de tillfällen, då försäljning icke kan ske utan onödig reduktion i
de pris, som betingas af jernmarknadens allmänna läge.
Att sammanhållning emellan Sveriges jerntillverkare utan allt för
stor svårighet bör kunna åstadkommas, om den göres praktiskt utför-
bar genom anskaffande af erforderligt förlagskapital, är otvifvelaktigt,
då nästan utan undantag hvarje jerntillverkare på ett betänkligt sätt
fått erfara följderna af den ohejdade konkurrens, som nu eger ruin.
Den svåraste frågan blir derför, huru tillräckligt förlagskapital
lämpligen må kunna för jerntillverkarne åvägabringas.
Jernkontoret, bland hvars uppgifter ingår att i mån af sina till¬
gångar tillhandahålla förlagsmedel till sina delegare, disponerar dock
icke öfver tillräckligt kapital för att, under tider sådana som dessa,
kunna i önskvärd grad dermed försträcka ens desse sina egne delegare,
än mindre jernhandteringens öfrige idkare.
11
Motioner i Första Kammaren, N:o 20.
Riksbanken, som redan på ett synnerligen tillmötesgående sätt
utöfvat sitt bemyndigande att utlemna lån å jerneffekter, kan dock
naturligtvis icke i hvarje fall ingå i en så detaljerad pröfning af det
relativa värdet af olika qvaliteter och slag eller af särskilda förhållan¬
den, hvilka på belåningsvärden kunna hafva inflytande, som deremot
kan förväntas af en så uteslutande af fackmän sammansatt och så med
dithörande förhållanden förtrogen korporation som de af brukssocieteten
utsedde fullmägtige i jernkontoret.
Ehuru mitt förslag sålunda icke afser att på ringaste sätt in¬
skränka denna riksbankens utlåningsrörelse, som är till obestridlig nytta
såväl för jerntillverkare som för innehafvare af jern på lager, så anser
jag dock synnerligen önskvärdt och under nuvarande förhållanden be-
höfligt att genom Riksdagens medverkan och med jernkontoret såsom
mellanhand kunna på fullt betryggande grunder och utan att på minsta
vis förnärma riksbankens intressen till jerntillverkare, utan afseende
på om de äro delegare i jernkontoret eller icke, utlemna försträckningar
mot godkända säkerheter.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt får jag derför vörd¬
samt hemställa,
att Riksdagen måtte besluta att af riksbankens
medel för jernhandteringens gagn ställa till jernkonto-
rets disposition ett kreditiv af fem millioner kronor
under vilkor:
l:o att brukssocieteten på sin allmänna ordinarie
sammankomst under nästkommande juni månad genom
sina fullmägtige ikläder sig fullt ansvar för såväl de
belopp, som af i frågavarande kreditiv komma att
lyftas, som för upplupna räntor, beräknade efter samma
räntefot, som vid riksbankens utlåning emot färdiga
jerneffekter samtidigt tillämpas för tre månaders lån,
samt att dervid folioafgift icke beräknas;
2:o att den utlåning, som jernkontoret med dessa
medel kommer att bedrifva, sker enligt reglemente,
som, af brukssocieteten förslagsvis upprättadt, blifvit
af Kongl. Maj:t faststäldt;
3:o att förvaltningen af dessa medel, enligt så¬
lunda uppgjordt reglemente, ombesörjes af jernkonto-
rets fullmägtige jemte tre af Kongl. Maj:t förordnade
personer; och
12
Motioner i Första Kammaren, N:o 21.
4:o att brukssocieteten förbinder sig att inom
utgången af år 1894 hafva återbetalt allt hvad af
kreditivet blifvit lyftadt jemte ränta.
Om remiss till bankoutskottet anhålles.
Stockholm den 26 januari 1889.
Patris Reuterswärd.
N:o 21.
Af herr Mankill, om användande af en per mille-fonden till
Göteborgs försvar åt sjösidan.
Vid föregående riksdag hade jag, under öfverläggningen angående
Karlsborgs befästande, tillfälle att fästa uppmärksamheten vid den stora
fara, som ligger i att fortfarande lemna Göteborg utan hvarje slags för¬
svar genom befästningar, åtminstone till spärrande af utloppet åt sjö¬
sidan.
Jag ansåg då denna fara så påtaglig och öfverhängande, att blott
nyssnämnda erinran derom skulle behöfvas för att förmå regeringen och
krigsstyrelsen att vid denna riksdag framlägga förslag till dess af¬
värjande.
Till min icke ringa förvåning har detta likväl icke skett, åtmin¬
stone ej i den kongl. propositionen angående statsregleringen, der ej
heller någon antydan om en möjlig framtida proposition i ämnet före¬
finnes. Och jag finner mig derigenom så mycket mera uppfordrad att
draga frågan under Riksdagens pröfning, som hvarje dröjsmål kan med¬
föra olycksbringande följder.