Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.
15
N;o 9.
Af herr 0. E. Beskow, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med be¬
gäran om framläggande af förslag till prest- och domare¬
edernas utbytande mot löften.
På grund af Riksdagens hemställan till Kongl. Maj:t hafva de flesta
löfteseder blifvit afskaffande. Redan 1883 års Riksdag beslöt att till
Kongl. Maj:t aflåta en skrifvelse, deri uttalades, att bekräftelseorden i
löftesederna: »så sant mig Gud hjelpe till lif och själ» måtte utbytas
mot andra mera lämpliga; men det var egentligen 1886 års Riksdag,
som kraftigt grep in i denna fråga. Då beslöts afskaffandet af tal-
mahsederna, och dessutom aflät Riksdagen en skrifvelse till Kongl, Maj:t
med anhållan, att Kongl, Maj:t matte taga i öfvervägande huruvida icke
huld- och trohetseder, embetseder, krigsmannaeder eller andra med dessa
jemförliga eder må kunna afskaffas. Med anledning af denna skrifvelse
har Kongl. Maj:t funnit godt dels helt och hållet afskaffa vissa af dessa
eder och dels förändra sättet för bekräftelse af vissa attester. Så af-
slutas, för att anföra några exempel, rättskemisters protokoll numera på
följande sätt: »sålunda undersökt och befunnet varder på heder och
samvete intygadt», och läkarattester med denna försäkran: »hvithet jag
härmed ^ på heder och samvete intygar». I dessa båda fall hafva or¬
den: »så sant mig Gud hjelpe till lif och själ» blifvit utbytta emot en
försäkran på »heder och samvete».
Ännu qvarstå dock bland embetseder både presteden och domare¬
eden.
Vid senast hållna kyrkomöte väcktes motion, att kyrkomötet måtte
till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig anhållan, att kyrkolagens 22
16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.
kap. 2 § måtte livad beträffar stadgandet af presterlig ed upphäfvas och
utbytas mot ett stadgande af något slags löfte, hvars form Kongl. Maj :t
sjelf täcktes närmare bestämma.
Kyrkolagsutskottet afstyrkte denna motion, men säger i sitt be¬
tänkande, att det ansluter sig till den uppfattning af förändring i sjelfva
edens innehåll, som gjorde sig gällande hos 1883 års kyrkomöte, att
slutorden: »så sant mig Gud hjelpe till lif och själ» måtte utgå, men
utskottet ansåg sig ej böra föreslå något sådant yrkande, då den frågan
ännu var beroende på Kongl. Maj:ts pröfning.
Mot kyrkolagsutskottets beslut hade reserverat sig herrar Berg
och Bagge, som ansågo att utskottet bort hemställa, att kyrkomötet
måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om sådan förändring af 22 kap. 2 §
kyrkolagen, att den deri föreskrifna prested vid prestvigning måtte ut¬
bytas mot ett löfte, samt att Kongl. Maj:t täcktes i nåder för nästa
kyrkomöte framlägga förslag till formulär för sådant löfte.
Efter en mycket liflig debatt biföll kyrkomötet utskottets förslag
med 31 ja mot 24 nej, hvilka senare röster afgåfvos för herrar Bergs
och Bagges reservation.
De skäl, som såväl vid kyrkomötet som vid riksdagen hafva an¬
förts för afskaffande af alla löfteseder, äro ju allmänt kända, hvarför
jag icke anser mig här behöfva upprepa dem, jag vill blott framhålla
ett af de vigtigaste.
Det synes nästan orimligt att fordra af en svag menniska, som
icke kan bestämma öfver nästa ögonblick långt mindre öfver hela sin
framtid, att hon skall, då hon tillträder ett embete, svärja vid Gud och
hans heliga evangelium att under hela sitt kommande lif iakttaga vissa
bestämda föreskrifter och taga Gud till hämnare öfver sig, om hon icke
fullgör allt hvad hon med ed förpligtigat sig att göra.
De, som vilja behålla löftesederna, tala om den »omistliga garanti»,
som kyrkan behöfver af sina tjenare, och staten af sina. Staten har
dock numera upphäft en mängd löfteseder och dermed uttalat, att den
icke anser denna garanti vara så betydelsefull. Domareeden qvarstår
dock än. Kyrkan har afskaffa! det förr begagnade ständiga upprepan¬
det af presterliga eder, men sjelfva presteden qvarstår dock ännu. En
af prestedens ifrigaste försvarare vid senast hållna kyrkomöte erkände
dock, att, då embetseder numera i allmänhet blifvit afskaffade, detta
kunde vara ett skäl mot prestedens bibehållande, som hade någon be¬
tydelse. En annan talare vid kyrkomötet sade sig hafva stora betänk¬
ligheter vid bibehållandet af löfteseder, men ansåg att det ej vore rådlig!
att upphäfva presteden, så länge domareeden fans qvar. För domareedens
Motioner i Andra Kammaren, N:o 9.
17
bibehållande har som skäl anförts, att folket i landet ej skulle hafva
samma förtroende för våra domare, om de ej vore edsvurne.
Man bör dock hoppas, att alla snart skola inse, att man har samma
garanti för att en embetsman, han må vara domare eller prest, skall
redbart sköta sina åligganden, om han vid tillträdandet af sitt kall lof-
var på heder och samvete att detta göra, som om han svär derpå. Jag
undrar om någon domare, när han skall fälla sin dom särskild! tänker
på sin ed; tänker han icke snarare på sin pligt att med eller utan ed
döma hvad han anser rättvist enligt gällande lag?
På grund af hvad jag här anfört tager jag mig friheten vördsamt
föreslå, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla:
dels om sådan förändring i 22 kap 2 § kyrkola¬
gen, att den deri föreskrifna prested vid prestvigning
måtte utbytas mot ett löfte, samt att Kongl. Maj:t
täcktes i nåder för nästa kyrkomöte framlägga förslag
till formulär för sådant löfte;
dels om sådan ändring i 1 kap. 7 § rättegångs¬
balken, att den deri föreskrifna domareeden måtte ut¬
bytas mot ett löfte.
Stockholm i januari 1889.
G. E. Beskow.
Bih. till Rilesd. Prot. 1889.
1 Sami.
2 A/d. 2 Band. 1 Käft.
3