Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.
7
N:o 45.
Af lierr J. BfOIIlée, om ändring i 2 § atsökningslagen.
Vid förlidet års riksdag väcktes motion af herrar J. A. Andreason
och M. Andersson med yrkande om ändrad lydelse af 2 § utsöknings-
lagen i syftning att jemväl länsman, då han derom af fordringsegare direkt
anlitas, hvar inom sitt tjenstgöringsområde, skulle vara utmätningsman på
landet, hvarjemte föreskrift skulle i lagen meddelas, att, då kronofogde
öfverlåtit ett utslag till länsmannen för utmätning, denne skall i laga
ordning ombesörja försäljningen af den utmätta lösegendomen.
Lagutskottet,- till hvilket motionen remitterades, ansåg den före¬
slagna ändringen »icke öfverensstämma med lagens anda och mening»
samt hemstälde, efter åberopande af samma skäl, som ett särskildt utskott
vid 1877,, års riksdag anförde, att motionen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda. Men mig synes, att den äskade ändringen är af behofvet på¬
kallad, och detta så mycket hellre, om »lagens anda och mening» icke är
i öfverensstämmelse med det allmännas kraf på densamma; ty gifvet är
det ju att stadgandet, det endast kronofogdarne på landet, som i de flesta
fall bo i städerna, skola vara utmätningsmän, förorsakar tidsutdrägt och
kostnader, hvilka i stor mån kunna undvikas, om länsmännen, hvar inom
sitt distrikt, vore utmätningsmän. I de vidsträcktare länen eller fögderierna
är det icke obetydliga belopp, utmätningsmannens resekostnader belöpa sig
till, och försvåra mången gång gäldenärens ställning så, att han icke kan
för sig rätt göra. Det har anmärkts mot den nu ifrågasatta ändringen:
att den skulle öka kompetensfordringarna hos länsmännen och framkalla
en förbättring i deras lönevilkor; att länsmännen derefter skulle föra
dagbok, hvars granskningsbestyr skulle medföra för mycket arbete åt
länsstyrelserna; att parternas säkerhet icke skulle till fullo vara bevarad, om
länsmännen blefve utmätningsmän, m. fl. hinder. Med den kännedom jag
har om länsmännen i min hembygd och de förhållanden i öfrigt, som der
råda, vågar jag tryggt påstå, att icke några högre kompetensvilkor böra
ifrågakomma derför att länsmännen hvar inom sitt distrikt ega att för¬
rätta utmätningar och försäljning af utmätt lösegendom, då de derom
anlitas, lika litet som derför kan ifrågakomma någon högre aflöning, ty i
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.
många eller de flesta fall är det länsmannen, som nn verkställer dessa för¬
rättningar efter uppdrag af kronofogden, hvadan de förut äro förtrogna
med göromålen och icke behöfva inlära något nytt för den skull att
fordringsegaren lemnar uppdraget i stället för kronofogden. Länsmännen
föra dessutom nu dagbok och aflemna redovisning till vederbörande i
stadgad ordning, ett förhållande, som kan och bör fortfara, äfven om de
berättigas verkställa utmätning efter uppdrag af fordringsegaren, hvarför
ökningen i granskningsarhetet måste blifva obetydlig. Hvad derefter
vidkommer parternas säkerhet, så torde väl denna icke komma att för¬
ändras eller försämras genom den ifrågasatta ändringen; ty, om än läns¬
mannen genom sina mindre löneinkomster har mindre att vedervåga
än kronofogden, så blir det säkert i förhållande till lönen så mycket
färre mål och ärenden länsmännen komma att hafva i följd af sitt lilla
distrikt, jemfördt med kronofogdens. Dessutom bör det i lag föreskrifvas,
att länsmännen ställa lika hög borgen för omhänderhafvande af andras
medel som** kronofogdarne, eller för 2,250 kr., ett stadgande, som
ingalunda kommer att försvåra länsmännens ställning utan snarare tvärtom,
då det är allmänt kändt, att de redan nu vid sitt tillsättande måste till
kronofogden ställa sådan borgen, om de skola vinna hans förord till den
tjenst de söka. Sedan jag nu tagit mig friheten dels åberopa hvad ofvan-
nämnda motionärer anfört i sin motion förlidet år och dels sökt undan¬
rödja de då af utskottet mot ändringen anförda hinder, får jag på grund
deraf och med anledning af hvad nu blifvit anfördt vördsamt föreslå, det
Eiksdagen beslutar,
att 2 § i utsökningslagen måtte ändras och erhålla
den lydelse, att länsmännen, hvar inom sitt distrikt,
må ega rättighet verkställa utmätning och försäljning af
utmätt lösegendom, då de derom af fordringsegare anlitas.
Om remiss till lagutskottet anhålles vördsamt, och hemställes, att
utskottet ville formulera den lydelse d utsökningslagen, som af bifall till
den föreslagna ändringen blir en följd.
Stockholm den 25 januari 1889.
J. Bromée.
Häruti instämma:
Nils Péhrsson. J. A. Andreason. Magnus Andersson.
S. M. Olsson. J. P. Jansson
i Saxhyttan.