Motioner i Andra Kammaren, N:o 130.
5
tusental liter, utan pr styck för kärl eller särskild! för resa, så kan deraf
följa, att för ett mindre qvantum bränvin på nederlag man ålägges betala
lika mycket som för ett mångdubbelt större; det bär också inträffat att för
12,000 liter tillverkaren fått betala i nederlagsafgift 140 kronor, eller öfver
1 öre pr liter.
Alltså befinnes önskligt, att ett bestämdt arfvode efter visst litertal
stadgades, äfven om det antoges väsentligt högre än det i förut åberopade
kong], förordningen af den 2 juni 1882 faststälda, eller 3 kronor 75 öre pr
tusen liter; men, enär kändt är, att detta arfvode ej allenast betäckte statens
utgifter till tillsyningsmännen utan lemnade öfverskott, vågar jag vördsamt
hemställa,
att Riksdagen måtte besluta, att arfvodet till tillsynings¬
man vid bränvinsnederlag må bestämmas i likhet med
hvad af Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående vilkoren
för tillverkning af bränvin af den 2 juni 1882 stadgats,
eller 3 kronor 75 öre för hvarje helt tusental liter.
Stockholm den 24 januari 1889.
Häri instämmer
Nils Jönsson.
C. J. Jakobson.
N:o 131.
Af herr C. J. Jakobson, om ändring af § 3 i förordningen an¬
gående mantals- och skatteskrifningarnes förrättande den
20 juli 1861.
I törsta delen af mom. 1 § 3 af Kongl. Maj:ts nådiga förordning an¬
gående mantals- och skattskrifningarnes förrättande, gifven Stockholms slott
den 20 juli 1861, heter det:
»En hvar skall mantals- och skattskrifvas, der han har eller, i följd
af sitt vistande, bör anses hafva sitt bo eller hemvist».
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 131.
I samma mom. heter det vidare:
»Härmed iakttages såväl att den, hvilken innehar fast egendom eller
idkar rörelse inom särskilda mantalsskrifningsdistrikter, må sjelf bestämma
och anmäla, på hvilketdera stället han bör mantalsskrifvas.»
Oaktadt, hvad som af första delen framgår, andemeningen synes vara
den att man bör och skall mantals- och skattskrifvas der man bor och vistas,
så förändras likväl helt och hållet denna mening af den senare delen, ity
att egen man fastighet inom annat mantalsskrifningsdistrikt är man icke vi¬
dare skyldig att mantals- och skattskrifvas der man bor och vistas.
Denna rättighet att efter godtycke låta mantalsskrifva sig i annan
kommun än der man vistas och bor har verkligen ledt till både många svåra
och menliga följder. Så t. ex. inträffar icke så sällan att då en part i rätte¬
gångsväg söker en annan vid domstol, inom hvars domvärjo motparten bor
och vistas, han vid målets handläggning mötes med den invändning från mot¬
partens sida, att denne är mantals- och skattskrifven å annan ort, på grund
hvaraf han icke kan åläggas ingå i svaromål. Vidare har händt att sökan¬
den utverkar sig då ny stämning å sin vederpart till det forum, hvartill den
senare uppgifvit sig höra, men som då svaranden, å mellantiden inträffad
mantalsskrifningsförrättning, låtit mantalsskrifva sig å annan ort än den han
förut uppgifvit, ja till och med å den ort, hvarest han först söktes, så göres
samma invändning och han går för andra gången fri från skyldigheten att
ingå i svaromål.
När härtill kommer att vid våra landtdomstolar, och i all synnerhet
der endast två å tre tingssammanträden årligen hållas, en svarandepart hal¬
sa många andra möjliga utsigter att i längden onödigtvis uppehålla sin ve¬
derpart, kan, endast i sagda afseende, detta medgifna mantalsskrifningssätt
ej annat än ogillas.
Vidare i skatteväg. Då löntagare, vare sig deras lön utgår från sta¬
ten eller annan allmän inrättning, eller kapitalister bo och vistas inom en
kommun, men ega fastighet inom en annan och då inträffar, att kommunal-
utskylderna i den förra, eller der man bor och vistas, äro drygare än i den
senare, så händer sig ej så sällan, att mantalsskrifningsort. väljes i den kom¬
mun der man icke bor och vistas, naturligtvis för att undgå något större
kommunalutskylder.
Nu vill jag erinra att för den skattskyldige icke så synnerligen stor
vinst härigenom kan ernås, då ju i den kommunen, der man låter sig man¬
tals- och skattskrifvas, i alla fall utskylder skola erläggas, men deremot för¬
orsakas den kommun, der man bor och vistas, en alltför känbar förlust, eme¬
dan hela det belopp, den skattskyldige i den senare kommunen skolat er¬
lägga, alldeles beröfvats densamma, men utan giltig anledning tillegnas en
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 131.
väsentlig del deraf till annan kommun, eller det belopp, som derstädes af den
skattskyldige kan uttaxeras.
Tänkom oss, att inom en kommun der de kommunala skatterna äro
förut dryga nog, ett flertal skattskyldig^ af denna anledning läte mantals¬
skrifva sig å annan ort, så är ju denna kommun än mera att beklaga.
För min del kan jag icke heller se några giltiga skäl hvarför man
skall ega rätt till — än mindre hafva behof af att låta mantalsskrifva sig
å annan ort än der man bor och vistas, åtminstone icke derför att man en¬
dast egen fastighet på annat håll, hvilken förmån, relativt taget, endast ett
fåtal eger.
Om några svaga skäl för väljande af mantalsskrifningsort förefinnas,
så uppvägas de, enligt mitt förmenande, allt för väl af endast de skäl jag-
här ofvan påpekat.
Då jag från många håll hört klagomål öfver hvad jag här påvisat, så
med stöd häraf vågar jag vördsamt hemställa, det Riksdagen ville besluta,
att orden, »härvid iakttages så väl att den, hvilken
innehar fast egendom eller idkar rörelse inom särskilda
mantalsskrifningsdistrikter, må sjelf bestämma och an¬
mäla, på livilketdera stället han bör mantalsskrifvas» måtte
utgå ur moment 1 § 3 i Kong! Maj:ts nådiga förordning
af den 20 juli 1861, angående mantals- och skattskrif-
ningarnes förrättande.
Stockholm den 26 januari 1889.
C. J. Jakobson.
I denna motion instämma:
Oscar Larsson.
J. Ericsson.
Gustaf Anderson.