Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.
9
rätt i samma egendom från den dag, inteckningen vid
Rätten söktes-; dock gälle ej förmånsrätt till ränta, som
upplupit före utmätning eller den dag, offentlig stämning i
konkurs gafs, för längre tid än tre år. Är fast egendom
intecknad för fleras fordringar, och räcker den ej till för
alla; hafve den, som äldre inteckning eger, företräde.
Hafva flera inteckning sökt å en dag; ege lika rätt.»
Och anhåller jag, att lagutskottet behagade vidtaga den ändring i for¬
muleringen, som kan finnas lämplig.
Stockholm den 22 januari 1889.
A. Wendt.
N:o 13.
Af herr N. Nilsson i SkärJms, om ändrad lydelse af § 39 i
kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd den 21 mars 1862.
Det är allmänt kändt, att under senare åren ofta inträffat tilldragelser,
som visa behöfligheten af att granskning af allmänna räkenskaper blir verk¬
stad med tillbörlig noggrannhet. Af vigt är det derför, att vi rörande verk¬
ställandet af nämnda granskningar ega sådana lagbestämmelser, som äro icke
blott tydliga utan äfven af sådant innehåll, att revisorernas gransknings-
arbete icke deraf må på något sätt försvåras utan i stället underlättas. Med
afseende härpå har det visats vara nödigt att vidtaga ändring i nu gällande
stadganden om granskning af de respektive församlingarnas kyrko- och skol-
räkenskaper.
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Höft.
2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.
Visserligen föreskrifves i § 39 af kong!, förordningen den 21 mars
1862 om kyrkostämma in. in., att »räkenskaperna för så väl kyrkans som
skolans medel skola hvarje år senast den 1 mars aflemnas till de för deras
granskning utsedde revisorer» samt att »revisionsberättelsen skall senast den
1 april aflemnas till kyrkostämmans ordförande», och dessa föreskrifter hafva
af allmänheten så uppfattats, att revisorerna ega rättighet att, om de för
räkenskapernas behöriga granskning anse sådant nödigt, behålla räkenska¬
perna i sin vård från den 1 mars till samma månads slut, Oneklig^ är ock,
att sagda föreskrifter tyckas gifva grundad anledning till den nämnda upp¬
fattningen, helst som, enligt ordalydelsen i ofvannämda §, revisorerna obe¬
stridligen ega rätt att dröja med revisionsberättelsens aflemnande ända till
den 1 april. Ett ytterligare stöd för samma uppfattning har allmänheten
erhållit genom en af Kongl. Maj:t i liknande mål den 6 augusti 1864 med¬
delad resolution, medelst hvilken en koinmunalstämmo-ordförande, som vägrat
att till utsedde revisorer utlemna kommunens räkenskaper, blifvit af Kongl.
Maj:t vid 25 kronors vite ålagd att emot specificeradt qvitto genast utlemna
berörda räkenskaper jemte dertill hörande handlingar, i hvilken resolution
Kongl. Maj:t derjemte såsom skäl för sitt beslut anförde, att »det uppdrag,
revisorerna erhållit att granska räkenskaperna, icke kunde annat än tillika
innefatta förtroende att omhänderhafva samma räkenskaper med dertill hörande
handlingar». Men enär emellertid — efter det en ordförande i kyrko- och
skolråd nu vägrat att till utsedde revisorer utlemna församlingens kyrko-
och skolräkenskaper, men förklarat sig vilja endast å pastorsembetets lokal
för granskning tillhandahålla samma räkenskaper — Lunds domkapitel uti
derom den 2 sistlidne juni meddeladt utslag sig utlåtit, att bemälde ord¬
förande »icke kunde anses lagligen skyldig att till de utsedde revisorerna för
granskning, hvarhelst de kunde finna för godt, utlemna församlingens kyrko-
och. skolräkenskaper med livad dertill hörde», och enär Kongl. Maj:t den 24
nästlidne augusti förklarat sig icke finna skäl att i domkapitlets utslag göra
ändring; så synes mig häraf framgå, att man uti ifrågavarande § 39 nöd¬
vändigt bör inrymma bland annat det stadgandet, att kyrko- och skolräken¬
skaper med dertill hörande handlingar må utlemnas till revisorerna för att
af dem granskas, hvarhelst det synes dem lämpligast,
Behofvet af denna lagförändring torde af en hvar lätt inses; ty sedan
två hvarandra sa motsägande prejudikat som de ofvannämnda äro gima, äro
ju församlingarna icke vissa om, hvar och på hvad sätt deras räkenskaper
böra lagenligt granskas. Dessutom, i det fall att revisorerna, hvilka inom
somliga pastorat hafva flere mils väg att färdas till pastorsembetets lokal,
verkligen skola vara skyldiga att å sagde lokal, och under pastors uppsigt,
företaga och fullborda granskning af kyrko- och skolräkenskaper, då komma,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.
11
äfven der pastor är tillmötesgående, revisorerna i eu allt för beroende ställning,
som torde mångenstädes i hög grad försvåra, ja kanske omöjliggöra verk¬
ställandet af noggranna och fullständiga granskningar, i synnerhet der som
räkenskaperna med dertill hörande verifikationer och handlingar äro så vidt¬
omfattande, att granskningen hehöfver fortgå mer än en dag. Tydligt är
också, att om granskningsarbetet sålunda försvåras, och revisionen derför
somligstädes kommer att blifva ofullständig, så skall detta hafva många led¬
samma följder med sig för både församlingarna och räkenskapsförarne, och
det goda förhållande, som bör vara rådande mellan pastor och församlings¬
medlemmar, kommer att derigenom på betänkligt sätt störas.
Alltså, icke blott för att bevara församlingarnas rätt, utan jemväl för
att befrämja ett godt förhållande emellan församlingarna och deras pastorer,
vill jag på grund af här framställa motivering vördsamt hemställa,
att Riksdagen behagade besluta, det förra delen af § 39
i kongl. förordningen den 21 mars 1862 om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd må erhålla denna lydelse:
39 §.
Räkenskaperna för såväl kyrkans som skolans medel
skola afslutas med kalenderår samt jemte öfriga för revi¬
sionen behöfliga handlingar senast den 1 derpåföljande
mars utlemnas till de för deras granskning utsedde revi¬
sorer; egande revisorerna att icke blott verkställa gransk¬
ningen, hvarhelst det synes dem lämpligast, utan äfven,
om de anse sådant nödigt, under hela mars månad i sin
vård behålla räkenskaperna med dertill hörande hand¬
lingar. — Om ordföranden i kyrkostämman önskar erhålla
qvitto å till revisorerna utlemnade handlingar, uppgöre dä
ordföranden förteckning å de handlingar, angående hvilka
qvitto äskas, samt, sedan revisorerna ä denna förteckning
skrifvit sitt erkännande, att de emottaga derå upptagna
handlingar och med sina namns underskrift bestyrkt det¬
samma, behålle ordföranden denna förteckning såsom qvitto,
till dess handlingarna återlemnas.
Revisionsberättelsen skall, jemte erhållna handlingar,
senast den 1 nästföljande april aflemnas till kyrkostäm¬
mans ordförande, som öfver gjorda anmärkningar------
(allt det följande i denna § må bibehållas oförändradt).
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 14.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles vördsamt, äfvensom att
utskottet täcktes uti formuleringen- i mitt förslag göra de ändringar, som
kunna vara behöfliga för vinnande af det, i motionen angifna ändamålet.
Stockholm den 21 januari 1889.
Nils Nilsson
från Färs härad.
Häri instämma:
Lasse Jönsson. P. Truedsson. Anders Olsson.
N:o 14.
Af herr M. Dalin, om ändring af 16 § konkurslagen.
Till följd af de många konkurser, som under senare tider egt rum,
har äfven uppstått ett jägtande efter godemans- och sysslomansbefattningar,
som nära nog fått karakteren af geschäft. Personer, som konkursen ej i
någon mån rört, vare sig som borgenärer eller löftesmän, och livilkas tid och
arbete i många fall bort egnas åt af staten aflönad och anförtrodd syssla,
hafva förskaffat sig fullmagter af prioriterade fordringsegare, som med sina
i allmänhet säkra fordringar ej hafva något att riskera i konkursen. De
oprioriterade fordringsegarne, som ofta till stor del bestå af det s. k. små¬
folket — mindre handtverkare och arbetare — anse vanligen ej mödan
värdt att ens genom sin mängd vid godemans- och sysslomansvalen uppträda
mot de med gifven röstmajoritet på fickan försedda sysslomansaspiranter.
Följden blir nu, att desse senare utse sig sjelfva till godemän och syssloman
på samma gång de åt sig bestämma arfvoden. Dessa torde väl efter den
skrifvelse i ärendet, Riksdagen sistlidet år aflät till Kongl. Maj:t, snart komma