Motioner i Andra Kammaren N:o 111.
7
Nso III.
Af herr E Åkerlund, om skrifvelse till Kongl. Magi med begä¬
ran om utredning och förslag angående sönderdelning och försäljning i min¬
dre lotter af kronans domäner m. m.
Arbetarefrågan är väl för närvarande det vigtigaste ärende, som in¬
om de civiliserade staterna står på dagordningen, hvarför också olika för¬
slag framkommit om vidtagandet af sådana åtgärder, som kunna tillför¬
säkra arbetarne en tryggad ställning både under kraftens och ålderdo¬
mens dagar, på det giltig anledning ej må förefinnas för dem att sluta
sig till de socialistiska och andra samhällsupplösande läror, hvilka alltmera
spridas och synas afse att slita alla hittills i allmänhet för heliga an¬
sedda pligter emot Gud, nästan och fädernesland.
Att arbetarenas klagomål visst icke alltid varit oberättigade, torde
väl få medgifvas, och derför har man ej heller stannat vid att endast
framlägga förslag om pensionering, olycksfallsförsäkring för dem m. m.
utan åtminstone i Tyskland redan stiftat lagar derför.
Kan eu allmän arbetareförsäkring äfven i vårt land åstadkommas,
utan att kostnaderna derför öfverstiga våra krafter, så är jag den förste
att erkänna nyttan, ja nödvändigheten af att någonting i den vägen göres,
men jag vågar tro, att om den stora invandringen från landsorten till stä¬
derna och de industriella etablissementen ohejdadt kommer att fortgå hädan¬
efter som under de senaste 30 åren, så kunna statsmakternas alla bemö¬
danden uti ifrågavarande afseende svårligen uppfylla de förhoppningar,
som måhända sättas till desamma, ty konkurrensen inom de industriella och
stadsnäringarne synes, oaktadt förbättrade arbetsmetoder visserligen lemna
tillfälle att producera billigare än tillförene, ovilkorligen komma att allt
mera sänka prisen å fabriksalster, hvilket, om så blir fallet, väl icke
heller torde höra förvåna, då man besinnar, att industrien i en mängd
8
Motioner i Andra Kammaren N:o 111.
fall alls icke är beroende af väderleksförhållanden, jordmån och dylikt,
utan kan drifvas i huru stor skala som helst, endast afsättning fö» dess
produkter beredes, hvilket dock väl måste blifva allt svårare ju mera pro¬
duktionen af sådana ökas och i följd deraf konkurrensen på verldsmark-
naden tilltager.
I Belgien, der industrien i förhållande till landets folkmängd torde
vara längst drifven, hafva arbetarena redan allt för svårt tätt vidkännas
hvarthän det leder, om alstren af deras arbete icke finna afsättning och
intet skäl lärer väl finnas för det antagandet, att icke på den väg, som
den civiliserade verldens utveckling nu tagit, förhållandena skola blifva
liknande uti andra länder, ja äfven här.
Då Europa, och deraf icke minst vårt land, hvarje år under senare
tider kunnat undvara de stora arbetareskaror, som främmande verldsdel
lyckligtvis hittills kunnat emottaga, och utvandringen vid minsta stock¬
ning inom näringarne så betydligt brukat tilltaga, synes mig, att, derest
denna utflyttning icke kunnat ega rum, skulle vi redan nu egt en allt
för talrik arbetarebefolkning, som icke här kunnat erhålla sin utkomst
och i så fäll blifvit prisgifven åt nöd, förtviflan ocli agitatorer. — Ännu
kan visserligen Nordamerika och andra transatlantiska länder emottaga
Europas öfverflöd af arbetare, men den tid lärer väl allt mera närma sig,
då denna utväg blifver stängd, och visserligen hoppas jag, att bibehållan¬
det af den egna marknaden för våra näringar i någon mån skall lyckas
bereda flera och bättre arbetsför^enster, men det synes mig ock klart,
att om än uteslutande svenska fabrikanter finge fylla landets behof af in¬
dustrialster, vore vi icke i stånd att anskaffa arbete åt en mycket talri¬
kare arbetarestam än den, som redan finnes, utan att med visshet kunna
påräkna afsättning i andra länder för deras arbeten, hvilket lärer blifva
allt svårare, ju mera industrien utvecklas i snart sagdt alla civiliserade land.
År derför antagligt, att den tid icke är aflägsen, då industrien vun¬
nit en sådan utveckling, att afsättning för dess alster icke utan till syn¬
nerligen sänkta pris kan verkställas, samt arbetarnes aflöningar i följd
deraf måste nedsättas till det yttersta, så torde statsmagterna i tid böra
vidtaga sådane åtgärder, som verkligen kunna förekomma det hotande onda,
som måste blifva följden af öfverbefolkning inom fabriksrörelsen och stads-
näringarne i vårt land; och anser jag det enda verksamma sätt härför,
som ännu genom Sveriges rika tillgångar på odlad och odlingsbar jord
lyckligtvis står oss till buds, vara att bereda så många arbetare som möj¬
ligt tillfälle att på för dem antagliga vilkor förvärfva så pass mycken dels
odlad, dels odlingsbar jord, att de om ock genom träget arbete derå
kunna försörja sig och sina familjer.
Motioner i Andra Kammaren N:o 111.
9
Enligt min tanke skulle sådan upplåtelse af jord lättast kunna låta
sig verkställa derigenom, att, i den män de blifva lediga från
arrendatorer och sedan för kronans räkning större skogslotter undantägits,
kronodomänerna sönderdelades i mindre gårdar, Indika emot en på 40 ä
50 år stäld afbetalning och på i öfrig! så billiga vilkor som möjligt för¬
såldes till sådana personer, som antingen icke förut ega några hemman
eller endast mycket små sådane, samt genom att hvarje år afsätta ett
visst belopp att användas till inköp och sönderdelning af större enskilda
egendomar, då sådana för billigt pris kunna erhållas.
Att jag icke är ensam om min åsigt om hvad som i detta fall bör
göras för att allt mera fästa ett folk vid dess fädernesland, synes mig
framgå deraf, att regeringen i Eumänien till detta års parlament i .Buka¬
rest har framlagt eller ämnar framlägga ett förslag i samma syfte som
detta, hvarjemte engelska regeringen i Irland allt mera börjat tillämpa det
af mig här föreslagna sättet.
Vid de förslag, som flere gånger inom vår Kiksdag varit å bane,
att försälja mindre kronodomäner (hvilket ju oek delvis skett) har lämp¬
ligheten af en sådan åtgärd ifrågasatts derför, att dessa egendomar an-
sågos utgöra statens säkraste tillgångar. Jag medgifver villigt, att så
äfven för närvarande är fallet, men anser, att vårt fosterland skulle just
genom dessa egendomars styckande förvärfva sig en för dess framtida
bestånd och säkerhet emot såväl inre hvälfningar som främmande förtryck
ännu mycket värdefullare egendom genom åstadkommande af några tusen
nya sjelfegande bönder, kvilkas bördor statsmagterna, i händelse af hårda
år, skulle vara i stånd att i början för tillfallet lätta. Stora gods komma
väl kanske att i alla tider finnas, men icke kan jag finna, att landet
skall lida någon skada, derest deras storlek och antal förminskades litet
hastigare, än som hittills skett, helst sedan å en stor del utaf dem ar¬
rendatorer och torpare utbytts emot statkarlsystemet, hvilket väl icke är
synnerligen egnadt att sprida lycka och förnöjsamhet. Torpare och ar¬
rendatorer äro väl i allmänhet i den ställning, att de böra intressera sig
för landets förkofran vida mer än större delen af våra öfriga arbetare,
men oafsedt att de förres antal årligen synes aftaga, ehuru den odlade
jordvidden ständigt ökas, lärer väl knappast rimligtvis kunna fordras att
de, som ofta på obestämd tid bruka jord, som icke är eller kan blifva deras,
skola hysa samma intresse för landets välgång som de, hvilka, derest de på
det härofvan af mig föreslagna eller annat liknande sätt få sig ett eget
jordbruk, vid hvarje verkstäld afbetalning å den skuld, hvari de till staten
häftade, veta sig eller sina barn allt mera blifva egare af den jord, hvarå
de nedlägga sina arbetskrafter. Visserligen finnas inga statistiska redogö-
Bih. till JRikscl. Prot. 1889. 1 Sami. 2 A/d. 2 Band. 18 Käft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren. N:o 111.
relser för talrikheten af dem, som inom vårt land slutit sig till socialismen,
men att deras antal ständigt tilltager, lärer väl svårligen kunna bestridas,
och i den tröst, som är så allmän, det vi af denna rörelse intet ondt hafva
att befara, emedan vårt land eger så mycken sjelfständig allmoge, ligger en¬
ligt min tanke just ett erkännande af nödvändigheten att någonting göres
i af mig här föreslaget syfte.
Yi ega väl skäl hoppas att om än vårt lands utveckling någon tid
fortgår i samma rigtning som hittills, vi längre än åtskilliga andra stater
skola blifva förskonade för svåra kvälfningar, men jag anser att aktgifvan¬
de på tidens tecken bör mana oss att i tid vidtaga lämpliga åtgärder.
Den önskan, som först i våra dagar mera öppet framträda ehuru
den nog funnits hos alla tiders menniskor, att kunna bestämma öfver sin
tid och sina krafter samt att ega ett hem, som de kunna kalla sitt och på
hvithet de för egen och de sinas räkning nedlägga sina arbetskrafter, lä¬
rer väl icke böra anses såsom ett ondt tidens tecken, ty med utsigt att i
någon mån kunna förverkligas eggar den menniskan till sådana ansträng¬
ningar, som han i tjenst eller arbete hos andra ytterst sällan visar. Jag
anser mig böra påstå, att ju mera bofast folk vår landsbygd eger, ju större
afsättning inom landet för sina alster skola också våra fabriks- och industri¬
idkare erhålla, åtminstone för såvidt vi fortsätta den nu inslagna vägen att
skydda våra näringar, och i följd deraf tillfälle att aflöna sina arbetare
väl, hvarigenom såväl en stor del af dessa, som ock de, hvilka begagna
de tillfällen, som kunna erbjudas att förvärfva egen jord, skola utan nå¬
gon ändring i vår gällande grundlag erhålla politisk rösträtt.
Då en praktisk lösning af den fråga, jag härmed vågat väcka, for¬
drar en utredning som det skulle vara förmätet af mig att söka åstad¬
komma, inskränker jag mig till att vördsamt hemställa,
det Riksdagen med godkännande i hufvudsak
af det här ofvan väckta förslaget om beredande af till¬
fällen för vårt lands obemedlade arbetare att förvärfva
egna jordbruk, utan att derigenom den enskilde egan-
derätten på minsta sätt kränkes, ville i skrifvelse till
Kongl. Maj:t. anhålla det Kong! Maj:t. täcktes låta utar¬
beta och med första möjliga förelägga Riksdagen förslag
till denna frågas ordnande på för fäderneslandets
trygghet och välgång lämpligaste sätt.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 24 januari 1889.
E. Åkerlund.