Bankoutskottets Memorial N:o 10.
1
N:o 10.
Ant till Riksd. kansli den 6 maj 1889, kl. 3 e. m.
Memorial, i fråga om ändrmgar i gällande aflöning sstat för riks¬
banken.
Hos utskottet hafva fullmägtige i riksbanken, till en del på grund
af framställningar från vederbörande kontorsstyrelser, hemstält om åt¬
skilliga ändringar och tillägg i aflöningsstaten för densamma, hvilka
fullmägtige, med afseende å den stegrade rörelsen vid riksbankens
så väl hufvud- som afdelningskontor och det deraf såsom en naturlig
följd föranledda behofvet af ökade arbetskrafter, funnit vara af omstän¬
digheterna påkallade; och får utskottet efter noggrann pröfning af före¬
varande ärende nu lemna redogörelse för hithörande frågor samt i
ämnet afgifva nedan omförmälda förslag.
På sätt al fullmägtiges protokoll framgår, hafva fullmägtige under
senare tiden i flera fall varit nödsakade att begagna den dem enligt
§ 68 mom. 2 af bankoreglementet medgifna rätt att, när sådant för
göromålens obehindrade gång finnes oundgängligen nödigt, utöfver stat
anställa den eller de tjenstemän, som erfordras. Så beslöts hvad be-
Bih. till Riksd. Prot. 1880. 6 Smil. 1 Äfd. 7 Käft. 1
2
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
träffar liufvudkontoret redan vid slutet af år 1886, att från och med
år 1887 finge tills vidare anställas en tjensteman i lista graden för
att biträda kommissarierne vid liufvudkontorets upp- och utlånings-
rörelse, hvarjemte från och med den 1 mars nästlidet år vid samma
afdelning är utöfver stat anstäld en tjensteman med aflöning i 3:dje
graden.
De skäl, som talade för vidtagande af dessa åtgärder, äro af den
tjensteman, som utöfvar förmanskapet för nämnda afdelning af hufvud-
kontoret, i särskilda framställningar till fullmäktige fullständigt anförda.
Vid jemförelse med rörelsen i afseende å upp- och utlåningen vid
liufvudkontoret under senare tider visar sig ock, huru högst betydligt
densamma ökats, hvarigenom fullgörandet i behörig ordning af den
med omförmälda rörelse förenade mängd olikartade göromål, med till¬
godoseende på samma gång af den snabbhet, som för allmänhetens
beqvämlighet kräfves, och den noggrannhet, som påkallas af omtanken
om bankens trygghet, var för den under andra förhållanden bestämda
personalen i högst väsentlig mån försvårad! och, hvad kommissarierne
beträffar, i vissa fall nära omöjliggjordt. Såsom exempel på den ut¬
veckling låne- och diskontrörelsen vunnit kan anföras, att år 1875, då
den med hithörande göromål vid liufvudkontoret anstälda ordinarie
personal var lika stor som nu, antalet diskonterade vexlar ej utgjorde
mer än 2,191 st., under det att detsamma för åren 1887 och 1888
uppgått till respektive 10,551 och 10,876, samt att antalet lån mot
säkerhet af aktier och mot inteckningar under de sista 10 åren stigit
med omkring 90 procent för de förra och hvad de senare beträffar
befinnas de vara ej mindre än 8 gånger större än under år 1877, hvar¬
jemte sistlidet år utfärdats 3,286 st. nya depositionsbevis mot ett antal
under år 1877 af endast 889 st.
De, som mest drabbats af denna tillökning i göromålen, äro de
vid ifrågavarande afdelning anstälde kommissarier. Beträffande vexel-
rörelsen åligger det nemligen dem, utom den vanliga formella gransk¬
ningen och deraf härflytande bestyr, bland annat att, när vexlarne äro
betalbara utom Stockholm, hvilket i allmänhet är fallet med omkring
~ :i af hela antalet, sända dessa, behörigen öfverlåtna, i god tid före
förfallodagen till betalningsorten för inkassering eller, om betalning
uteblifver, för protest. Under senare tider hafva i regel hvar 14:de
dag omkring 250 st. sådana vexlar och stundom ännu flera blifvit till
landsorten afsända; och då bref med liqvid för sådana vexlar eller
protest inkomma hvarje dag med posten 3 å 4 gånger under förmid¬
dagens lopp, stundom till antal af 70 å 80 st. på en dag, synes det
BankoutsJiottets Memorial N:o 10.
3
påtagligt, att kommissarierne med sina andra mångfaldiga och ansvars¬
fulla göromål haft fullt fog för sin anhållan att till besörjande af denna
vidlyftiga post erhålla biträde af en ordinarie tjensteman, som under
tjenstemannaansvar besörjde densamma, och på hvilken en del andra
löpande göromål kunde öfverflyttas.
Om således fullt skäl syntes förefinnas för anställande på ordinarie
stat af ett kontorsskrifvarebiträde vid nämnda afdelning, så är förhål¬
landet enahanda i fråga om den tillfälliga kamrerarebefattning, som af
fullmägtige sistlidet åt inrättades. I afseende å sistnämnda åtgärd hafva
fullmägtige i sin ifrågavarande skrifvelse till utskottet lemnat närmare
meddelanden om motiven till densamma, hvilka sammanfattas i den
redogörelse i ämnet, som af deputeraden för den inre förvaltningen
afgifvits till fullmägtiges protokoll för den 16 februari 1888. Vid detta
tillfälle yttrades af nämnde deputerad:
))I stadgar för tjenstgöringen vid Sveriges riksbanks hufvudkontor
1 kap. 10 § är föreskrifvet, att alla till utlånings- och kassakreditiv-
rörelserna samt inrikes vexelhandel!! hörande säkerhetshandlingar äf¬
vensom de för förrättningskassan n:o 1 afsedda blanketter till ränte¬
bärande insättningsbevis skola förvaras under tre olika lås, hvartill de
vid lånerörelsen anstälde två kommissarier samt kamreraren innehafva
nyckel till hvar sitt.
Den kontroll, som härigenom skolat åstadkommas, varder emeller¬
tid i sjelfva verket icke effektiv. Kamreraren vid lånerörelsen har att
hufvudsakligen förrätta sin tjenst i sjelfva expeditionslokalen, der han
skall emottaga lånehandlingar af allmänheten och med henne förhandla,
medan kommissarierne hafva sin plats i det innanför belägna rummet,
der säkerhetshandlingarna måste förvaras. Följden häraf är, att kam-
rorarens åtgärd endast vid expeditionstidens början och slut, då skåpen
öppnas och stängas, har någon betydelse, under det att för öfrigt de
två kommissarierne med anledning af förhållandenas egen natur måste
hafva säkerhetshandlingarna under sin vård och handläggning. Det
nuvarande stadgandet varder sålunda obilligt derutinnan, att det ålägger
kamreraren ansvarighet för en vård, som han endast i högst ringa
mån kan utöfva, och bristfälligt i afseende å sjelfva den åsyftade kon¬
trollen.
Redan af detta skäl synes en ändring i afseende å den ifråga¬
varande tjenstgöringen vid lånerörelsen vara nödig, så att kommis¬
sarierne vid sin kassavård må erhålla biträde af en tillsammans med
dem och under gemensamt ansvar arbetande tjensteman. Men sådant
biträde påkallas äfven af andra förhållanden.
4
Bmikoutskottets Memorial N:o 10.
Vid den tidpunkt, då de tvenne kommissariernes i upp- och utlå-
ningsrörelsen befattningar först tillsattes, voro de göromål, som af-
sågos att blifva utförda af dessa tjensteman, till både beskaffenhet och
omfång mycket mindre än nu. År 1846, då nuvarande äldste kommis¬
sariens närmaste företrädare, E. Deutsch, befordrades till sin plats,
sysselsatte sig banken egentligen med de s. k. diskontlånen och lån
mot löpande förskrifning. De första inrikes vexlande, betalbara i Stock¬
holm, diskonterades samma år. Belåning på sätt nu sker af aktier
kunde ej egentligen förekomma förr än aktiebolagslagen utfärdades,
eller år 1848, då äfven kassakreditiv började beviljas. Någon egentlig
obligationsrörelse kunde ej heller ega rum förr än vid midten af 1850-
talet, då flera hypoteksföreningar utfärdat sina förbindelser. Icke förr
än 1854 upplånades medel på upp- och afskrifning och först år 1856
mot utfärdade depositionsbevis. Inrikes vexlar, betalbara å andra orter
än Stockholm och riksbankens afdelningskontor, diskonterades först år
1867. Lån mot inteckningar, såsom omedelbar säkerhet, utlemnades
icke förr än sent, och lån mot pant af vågförda effekter beviljades till
år 1856 af annan afdelning inom riksbanken.
Det är uppenbart, att till följd af lånerörelsens på sådant sätt allt¬
jemt fortgående utsträckning göromålen för de två kommissarierne i
högst väsentlig grad ökats både till qvalitet och qvantitet. En af
registratorn uppgjord, ofvanberörda P. M. bilagd jemförande öfversigt
för åren 1877—1887 ådagalägger särskild!, huru mycket rörelsen till¬
tagit under de sista tio åren. I synnerhet bör i afseende härå upp¬
märksamhet fästas vid lånen mot pant af inteckningar, obligationer och
aktier, hvilka kräfva ett på samma gång tidsödande och till följd af
den störa noggrannhet, som måste tagas i anspråk, äfven ansträngande
arbete. Redan bestyret att uppräkna och vid många olika tillfällen af¬
klippa kuponger, hvilket till följd af uppsägningslånens ökning nu
mera måste förekomma oftare än förr, är, lagdt till öfriga åligganden
under expeditionstiden, betungande nog. Det låter sig ock svårligen
göra att förrätta de hufvudsakligaste göromål, som med kommissarie-
tjensterna äro förenade, på andra tider än då kontoret hålles öppet,
om eljest allmänhetens kraf på snabb och för henne beqväm expedi¬
tion skola kunna uppfyllas. Till följd af göromålens koncentrering på
jemförelsevis kort tid måste också bördan af desamma kännas tyngre,
i det att flere olika förrättningar hopa sig och nästan samtidigt taga
arbetskraft och uppmärksamhet i anspråk. Särskild! den senare kan
ock härigenom lätt slappas, hvarigenom åter kontrollen försvåras, och
B a n k o u t skott et s Memorial N:o 10.
o
ansvaret i och för vården af alla de vigtiga och olikartade lånehand-
lingarna blifver synnerligen känbart.
Det nn anförda torde tillräckligt motivera behofvet af förstärkning
i arbetskrafter å kommissarieafdelningen för lånerörelsen. Det sätt att
åstadkomma en sådan, kvilket först framställer sig, är att öka antalet
kommissarier till tre. För min del skulle jag dock ej för det när¬
varande vilja föreslå någon åtgärd i sådan syftning, likasom ej heller
tillstyrka fullmägtige att söka få den ifrågavarande förstärkningen fast-
stäld å ordinarie stat. Hufvudkontorets framtida ställning och verk¬
samhet bero nemligen i hög grad af den organisation Riksdagen kan
vilja gifva åt afdelningskontoren, och för öfrigt torde det icke vara
nödigt att, då behof af biträde på något håll visat sig, genast, och in¬
nan erfarenhet vunnits huru göromålen lämpligast må ordnas eller för¬
delas, bestämma arbeten och graden af den tjenst, som anses böra in¬
rättas. Det synes mig derför med så väl bankoreglementets föreskrift
som riksbankens välförstådda intresse mest öfverensstämmande, att
fullmägtige, med begagnande af den rätt, som 68 § mom. 2 af sagda
reglemente tillerkänner dem, utöfver stat åt kommissarierne för upp-
och utlåningsrörelsen anställa ett biträde med lämpligt arfvode. Då
detta biträde skulle, enligt hvad jag förut angifvit, med kommissarierne
komma att dela kassavård och ansvar derför, lär åt detsamma böra
lemnas lika stort kassavårdarearfvode som hvar och en af dem åtnjuter,
eller 1,000 kronor. I öfrigt synes med afseende derå, att det ifråga¬
varande biträdet förrättar tjenstgöring såsom närmaste man till kom¬
missarierne, detta arfvode lämpligen kunna sättas lika med aflöningen
för tredje gradens tjenstemän.»
Hvad vidare beträffar hufvudkontorets stat och den deri anvisade
ersättning för handhafvande! af de med emottagning och förvar af
värdepapper eller s. k. öppna deposita förenade bestyr, hafva, jemlikt
bestämmelserna i punkt 8:o af de vid staten fogade tiilämpningsbestäm-
melser, dessa göromål intill medlet af nästlidne januari månad kunnat
bestridas af en pensionerad tjensteman, som härför, utöfver sin pension,
uppburit stadgadt arfvode af 2,000 kronor för år. Sedan denne pensio¬
när på grund af ålder och sjuklighet begärt och erhållit entledigande
från berörda uppdrag, hafva fullmägtige funnit nödigt vidtaga för¬
ändrade anstalter för uppehållande af ifrågavarande befattning. De
med densamma förenade bestyr hafva nemligen under de senare åren
6
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
mycket betydligt ökats. Sålunda voro vid 1879 års slut, eller några
månader före den tid fullmägtige hos 1880 års bankoutskott gjorde
framställning om berörda befattnings uppehållande af en pensionär i
riksbanken, qvarliggande 142 st. öppna deposita å ett sammanlagdt
belopp af kronor 7,084,658, under det att en jemförelse med förhål¬
landet vid sistlidet års utgång utvisade, att depositionernas antal då
utgjorde 375 poster å ett nominalbelopp af tillhopa 25,340,398 kronor
12 öre, hvadan denna rörelse således ökats med öfver 2V-. gånger till
antalet och med mer än 3 gånger i afseende å beloppet, och all sanno¬
likhet talade för att densamma än ytterligare komme att ökas. Med
afseende ej allenast härå utan ännu mera på den omständigheten, att
det vore svårt, om icke ogörligt, att bland riksbankens nuvarande pen¬
sionerade tjensteman finna någon person, som vore på en gång villig
att mottaga befattningen och lämplig att bestrida de dermed förenade
åligganden, för hvilkas fullgörande i behörig ordning kräfdes ej blott
noggrannhet, reda och punktlighet utan ock säker uppfattning och
vakenhet, ansågo fullmägtige annan utväg för befattningens uppehål¬
lande böra anlitas än den i ofvanberörda punkt af bestämmelserna an¬
gående tillämpning af staten anvisade; och som det ej vore lämpligt
att låta en sådan tjenst bestridas genom tillfälligt förordnande, ända
till dess Riksdagens beslut i ämnet hunnit fattas, befans följaktligen
nödigt göra bruk af den fullmägtige i § 68 af bankoreglementet med-
gifna rätt. Vid härefter företagen fråga, hvilken tjenstegrad ifråga¬
varande befattning skulle tillhöra, funno fullmägtige, med afseende å
hvad här ofvan blifvit anfördt rörande göromålens art äfvensom derå,
att dessa vore förenade med stort ansvar så väl för riksbanken som för
tjenstens utöfvare, denna ej böra anförtros åt någon tjensteman med
mindre erfarenhet och kompetens än som kunde anses känneteckna
tredje graden. Härtill komme, på sätt fullmägtiges deputerad för den
inre förvaltningen anförde, att, om befattningen skulle uppehållas med
en andra gradens tjenst, dess innehafvare, förutsatt äfven att han egde
de egenskaper, som befattningen betingade, icke, enär honom ej syntes
böra förvägras att mottaga förordnande å tjenster i högre grad, kunde
påräknas blifva så stadigvarande å platsen, som med hänsyn till dess
natur vore önskligt, med afseende särskildt å olägenheten och äfven
faran af ett ofta inträffadt ombyte af tjenstemän på densamma. För¬
delen af den ifrågasatta anordningen öfvervägde ock den ökade kost¬
nad, som härigenom skulle uppkomma; och denna torde ej heller böra
förefalla afskräckande, då hänsyn toges till rörelsens tillväxt och de
för densamma ökade inkomster, som redan nu med mer än 3 gånger
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
7
öfverstege det belopp, hvilket, i händelse af bifall till nu gjorda för¬
slag, komme att för befattningen utgå.
På grund häraf beslöts ock, att befattningen med den ständiga
vården af de öppna deposita tills vidare skulle bestridas af.en tredje
gradens tjensteman och åt dess innehafvare, i likhet med hvad är för¬
hållandet för öfriga kassavårdare, anvisas ett årligt arfvode af 1,000
kronor, hvaremot det i staten för ändamålet anvisade belopp af 2,000
kronor följaktligen ej vidare skulle utgå,
Efter denna redogörels • angående de af fullmägtige, på grund af
omförmäla reglementsstadgande, utöfver stat vid hufvud kontoret in¬
rättade tjenstebefattningar hafva, på de för dessa åtgärder anförda skäl,
och då, enligt hvad erfarenheten visat, ifrågavarande befattningar,
äfven oafsedt möjliga framtida förändringar i hufvudkontorets verksam¬
het, vore _ enligt fullmägtiges åsigt redan nu ovilkorligen behöfliga för
ett behörigt skötande af göromålen, fullmägtige hemstält om befatt-
garnas uppförande å ordinarie stat samt föreslagit de förändringar i
aflöningsstaten för hufvudkontoret, som i händelse af bifall härtill vore
behöfliga; och då utskottet ej haft något, att erinra vid förslaget i
fråga samt, hvad särskildt beträffar den af en fullmägt.ig till proto¬
kollet uttalade åsigt att handhafvandet af göromålen med emottagande,
vård och bevakning af de så kallade öppna deposita kunde bestridas
af en tjensteman i 2:dra graden, talande skäl synas, på sätt af ofvan
lemnade redogörelse inhemtas, hafva mot denna särskilda mening blifvit
anförda, föranlåtes utskottet hemställa:
1 ro.
om sådan förändring af staten för riksbankens huf-
vudkontor, i hvad densamma rörer tjenstemännen, att
de under rubriken lönestat förekommande orden »nitton
i f örsta tjenstegraden, kontorsskrifvare, kassaskrifvare,
kanslister» samt »åtta i tredje tjenstegraden, kamrerare,
ombudsman, förste revisor »utbytas mot orden »tjugo
i första tjenstegraden, kontorsskrifvare, kassaskrifvare,
kanslister» samt »tio i tredje tjenstegraden, kamrerare,
ombudsman, förste revisor»;
äfvensom
2:o.
att den punkt under rubriken arfvoden, som be¬
gynner med orden »åt fyra kommissarier», måtte få
8
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
följande lydelse: åt fyra kommissarier i bankkontoret,
den kamrerare, som med kommissarierne deltager i
vården af de i och för upp- och utlåningsrörelsen
emottagna låne- och säkerhetshandlingar, den för vård
af de i riksbanken till förvar inlemnade värdepapper
särskild! anstälde tjensteman samt tre andre tjenste¬
man, hvilka af fullmägtige till vårdare af förvarings-
kassorna förordnas, hvarje 1,000 kronor eller till¬
sammans kronor 9,000;
att, beträffande de vid staten fogade tillämpnings-
bestämmelser, punkt 8:o af desamma, innefattande
medgifvande att för vård af öppna deposita anvisa
ett särskild! arfvode af 2,000 kronor, måtte utgå.
Äfven vid kontoret i Göteborg har det visat sig nödvändigt att
öka tjenstemannapersonalen. Under de senare åren har nemligen be-
hofvet af eu särskild vexlingskassa derstädes allt mer och mer gjort
sig gällande, synnerligast sedan de större bankinrättringarna der på
platsen hänvisat allmänheten till afdelningskontoret för vexling af sedlar
och mynt; men de lokala förhållandena hafva förut lagt hinder i vägen
för inrättandet af en dylik kassa. Då efter fullbordandet af det nya
riksbankshuset i Göteborg sådant hinder ej mera förefans, och då en
sådan kassa jemväl kunde öfvertaga in- och utbetalningar af afbetal-
ningslån, hvilka i synnerhet torgdagarne, då landtbefolkningen tillström¬
made för att göra liqvider eller lyfta nya lån, hindrande inverkade på
den öfriga rörelsen, hafva fullmägtige, som ansett att den ifrågasatta
anordningen icke kunde för göromålens obehindrade gång och upp¬
fyllande af allmänhetens kraf på snabb expedition vidare uppskjutas,
efter framställning af kontorsstyrelsen förordnat, att från och med den
1 nästlidne december finge utöfver stat tills vidare anställas en extra
kassör; och som denna särskilda kassa, på sätt kontorsstyrelsen för
fullmägtige anmält, under den tid densamma varit i verksamhet visat
sig vara af verkligt behof påkallad och ej lärer kunna utan olägenhet
för allmänheten indragas, har utskottet i enlighet med hvad fullmägtige
jemväl hemstält, ansett sig böra föreslå:
Banhoutshottets Memorial N:o 10.
9
4:o.
att för besörjande af vexling af sedlar och mynt
samt verkställande af in- och utbetalningar af afbetal-
ningslån, ytterligare en kassör måtte med enahanda
aflöningsförmåner som den nuvarande få uppföras å
afdelningskontorets i Göteborg stat samt densamma
följaktligen förändras så, att dels orden »fem i andra
graden, ombudsman, bokhållare, kassör, registrator,
hvardera», utbytas mot »sex i andra graden, ombuds¬
man, bokhållare, kassörer, registrator, hvardera» dels
i stället för det under rubriken missräkningspenningar
förekommande uttrycket »till kassören kronor 1,500:
—», införas orden: »till kassörerne, hvardera kronor
1,500: —».
Redan i början af år 1888 gjordes af styrelsen för afdelnings-
kontoret i Jönköping hos fullmägtige framställning derom, att vid kon¬
toret måtte, i likhet med hvad förhållandet vore vid kontoren i Vexiö,
Luleå och Östersund, så snart som möjligt inrättas en ny tjenst på
ordinarie stat i lägsta tjenstegraden. Till stöd för denna hemställan
anfördes bland annat, att rörelsen vid kontoret väsentligen tilltagit, så
att den fåtaliga ordinarie tjenstemannapersonalen, som utom ombuds¬
mannen, bestod af endast 2 personer, ofta icke utan stora ansträng¬
ningar kunde medhinna de löpande göromålen för dagen; att flera af
de göromål, som bestridts och vore af beskaffenhet att böra bestridas
af ordinarie tjensteman, såsom förandet af veckolistorna, nummer- och
förfalloböcker, uträknande af räntor å vexlar och lån med mera måst
anförtros åt en extra ordinarie tjensteman, samt att genom anställande
vid kontoret af en kontors- och kassaskrifvare en lämpligare arbets¬
ordning skulle kunna genomföras, så att å ena sidan allmänhetens be¬
rättigade kraf på skyndsam expedition kunde tillfredsställas och å den
andra göromålen på ett för banken betryggande sätt handhafvas.
Med anledning häraf och då fullmägtige ansågo, att med afseende
å den utsträckning och betydenhet rörelsen vid kontoret vunnit, an-
Bih. Ull liiksd, Prof.. lts8D. C Sami. 1 Afl, 7 Höft. 2
10
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
ställandet jemväl derstädes af en kontors- och kassaskrifvare vore af
behofvet påkalladt, beslöto fullmägtige på det sätt bifalla framställ¬
ningen i fråga, att tills vidare finge vid afdelningskontoret i Jönköping
utöfver stat anställas eu tjensteman, hvars göromål styrelsen egde
bestämma och som skulle ega att åtnjuta enahanda aflöningsförmåner
för år räknadt, som tillkomma kontors- och kassaskrifvare vid de
mindre afdelningskontoren eller sammanlagdt 1,300 kronor för år
räknadt.
Med bifogande af en uppgift öfver rörelsen vid kontoret, utvisande
att densamma i nästan alla grenar fortfarande högst väsentligt ökats,
har styrelsen innevarande år förnyat sin framställning om erhållande
på ordinarie stat af en tjensteman i lägsta tjenstegraden, för hvilken
framställning fullmägtige ansett fullgiltiga skäl tala, hvadan de ock,
då afdelningskontoret i Jönköping syntes med afseende å tjenste-
personalens antal böra likställas med kontoren i Luleå, Vexiö och
Östersund, tillstyrkt bifall till förslaget i fråga, hvilket utskottet äfven
funnit sig böra biträda; hemställande utskottet för den skull:
5:o.
att aflöningsstaten för afdelningskontoret i Jön¬
köping må i afseende å tjenstemännen derstädes er¬
hålla följande lydelse:
kamreraren — — — — — — — — — — — —
bokhållaren — — —- — — — — — — — — —
kontors- och kassaskrifvaren lön......... kronor 900: —
hvilken kan förhöjas efter fem års
ordinarie tjenst i graden med 300
kronor, samt tjenstgöringspennin-
gar ..................................................... » 400: —
ombudsmannen — — — — — — — —- — — —
etc. (oförändradt)
Beträffande aflöningsstaten för kontoret i Malmö hafva fullmägtige
anfört följande: »I staten för afdelningskontoret i Malmö finnes sedan
lång tid tillbaka införd en bestämmelse, att styrelseledamoten för den
dagliga förvaltningen derstädes eger rätt till fri bostad jemte vedbrand
mot skyldighet att vid behof upplåta rum för styrelsens sammanträden.
BanhoutsHottets Memorial N:o 10.
11
Vid förhyrandet af lokal för kontoret under den tid riksbankshuset i
Malmö, jemlikt Riksdagens beslut af år 1886, ombyggdes, bereddes ej
bostadslägenhet för ifrågavarande styrelseledamot, och i det nya huset
linnes ej heller sådan för honom att tillgå. Ersättning för ofvan om-
förmälda förmån, hvaraf han gått förlustig, synes emellertid ej skäligen
böra handhafvaren af den dagliga förvaltningen vid nämnda kontor
förvägras, synnerligast då aflöningsvilkoren i öfrigt äro beräknade med
hänsyn till samma förmån och åt innehafvaren af motsvarande befatt¬
ning i Göteborg, der samtidigt ett nytt bankhus för riksbanken upp¬
förts, tillförsäkrats en fördelaktig bostad i bankens hus. FuUmägtige
hafva derför ock under den 29 april 1886 medgifvit, att af afdelnings-
kontorets i Malmö medel må, under tiden för ombyggnaden af huset,
till ifrågavarande styrelseledamot såsom ersättning för mistad bostads¬
lägenhet och vedbrand anvisas ett belopp af 1,500 kronor för år, samt
sedermera under den 25 sistlidne oktober förklarat, att samma belopp
finge af förenämnda anledning tills vidare och i afvaktan på Riksdagens
beslut i anledning af den framställning i ämnet, som fullmägtige komme
att göra, fortfarande utgå.» I enlighet härmed och då omförmälda be¬
lopp i förhållande till de i Malmö ganska betydliga kostnaderna för¬
by ra och bränsle ej syntes fullmägtige vara för högt beräknadt och
upphörandet af skyldigheten att upplåta rum vid styrelsesammanträden
enligt fullmägtiges åsigt ej vore af sådan betydelse, att deraf kan eller
bör föranledas någon minskning i berörda ersättning, hafva fullmägtige
hemstält om sådant tillägg till omförmälda stat, att ett särskildt belopp
af 1,500 kronor tillädes ifrågavarande styrelseledamot såsom ersättning
för bostad och vedbrand.
Lika med fullmägtige anser utskottet visserligen, att ledamoten för
den dagliga förvaltningen vid kontoret i Malmö bör beredas ersättning
för ofvanberörda minskning i förmåner, men då dels synes rigtigare
att dylik ersättning tillägges aflöningen och ej utföres såsom särskildt
arfvode för mistade förmåner, dels ock, om det af fullmägtige före¬
slagna beloppet härvid skulle läggas till grund, följden blefve att den
kontanta aflöningen för denne ledamot komme att utgå med 7,300
kronor, under det att innehafvaren af motsvarande befattning i Göte¬
borg åtnjuter jemt 7,000 kronor, har utskottet med hänsyn så väl här¬
till som ock med afseende derå, att enligt utskottets åsigt frikallandet
från skyldigheten att i vissa fall tillhandahålla rum vid styrelsens sam¬
manträden bör till något värde uppskattas, ansett lämpligt, att ifråga¬
varande ersättning bestämmes till 1,200 kronor, hvarigenom den kon¬
tanta aflöningen till handhafvaren i Göteborg och Malmö blefve satt
12
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
lika; och torde deri förmån af fri bostad, som den förre fortfarande
åtnjuter, kunna anses stå i skäligt förhållande till den större rörelsen
vid göteborgskontoret. Utskottet hemställer derför:
6:o.
att staten för styrelsen vid afdelningskontoret i
Malmö måtte få följande lydelse:
fyra styrelseledamöter, hvardera ... kronor 1,800: —
samt derförutom den ledamot, som
handhafver den dagliga förvalt¬
ningen ............................................... » 5,200: —
På sätt här ofvan i fråga om kontoret i Jönköping är antydt, har
vid afdelningskontoren, i anseende till den jemförelsevis mindre betyd¬
liga tjenstemannapersonalen, en del arbeten måst öfverlemnas åt extra
ordinarie tjensteman. Utom att lånerörelsen och deraf härflytande be¬
styr i allmänhet vid kontoren ökats, hafva på senare tider tillkommit
åtskilliga göromål till följd af de utbetalningar för statskontorets räk¬
ning, som riksbanken åtagit sig ombesörja, äfvensom till följd deraf
att vederbörande löftesmän å af betalningslån och kassakreditiv samt
reversutgifvare och borgensmän å hypotekslån numera skola hvar och
en särskildt aviseras, när handlingar, å livilka deras namn förefinnas,
i riksbanken belånas. Detta jemte kommissionsgöromålen har föranledt
behof af ökade tillfälliga arbetskrafter och bland annat gifvit anledning
till antagande af större antal extra tjensteman än tillförene. Då dessa
numera hafva full sysselsättning i kontoren och, i motsats mot hvad
förut varit vanligt, nästan uteslutande äro åtminstone om förmiddagarne
upptagna i riksbankens tjenst, sjmes billigheten äfven fordra, att ersätt¬
ningen till dem ej blifver alltför obetydlig. Under dessa förhållanden
är ock uppenbart, att de för extra biträde vid kontorsgöromålen jemte
semestervikariat anvisade medel, livilka vid kontoret i Visby blott ut¬
göra 300 kronor och vid de öfriga mindre kontoren utom östersunds-
kontoret ej belöpa sig till mer än 1,200 kronor årligen, skola befinnas
för ändamålet otillräckliga. Också hafva i särskilda framställningar
styrelserna i Jönköping, Luleå och Visby hos fullmägtige hemstält om
åtgärd för beredande af någon ökning i dessa anslag, hvarjemte sty¬
relsen för afdelningskontoret i Göteborg jemväl gjort anhållan, att dess
Banhoutsliottets Memorial N:o 10.
13
ifrågavarande anslag af 5,000 kronor, som varit oförändradt sedan 1878
och numera visat sig alldeles otillräckligt, måtte höjas till 7,500 kronor.
Med förklarande att fullmägtige på grund af hvad i saken blifvit
anfördt och med den kännedom om förhållandena, som senare års in¬
spektioner bibringat, ansett sig hafva giltig anledning förorda bifall
till dessa framställningar, hafva fullmägtige tillika meddelat, att, hvad
särskildt beträffar afdelningskontoret i Göteborg, det för detta kontor
föreslagna jemförelsevis betydliga beloppet betingas af dess i förhål¬
lande till de öfriga kontoren väsentligt större rörelse, hvartill komme
att för semestervikariat vid samma kontor erfordrades ett ej oansenligt
belopp samt att ifrågavarande anslag jemväl vore afsedt till så kallade
flitpenningar åt ordinarie tjenstemän derstädes.
Utskottet, som funnit sig böra biträda hvad fullmägtige i nu före¬
varande hänseende föreslagit och tillstyrkt, hemställer derför:
7:o.
att de till extra arbeten vid kontorsgöromålen
in. in. vid nedannämnda afdelningskontor anvisade
medel måtte höjas till följande belopp, nemligen:
för kontoret i Göteborg från 5,000 till 7,500 kronor,
» » i Jönköping » 1,200 » 1,700 »
» » i Luleå » 1,200 » 1,700 »
» » i Visby » 300 » 500 »
samt att aflöningsstaten i denna del måtte i öfverens¬
stämmelse härmed ändras.
1 fråga om de till styrelseledamoten för den dagliga förvaltningen
vid de mindre afdelningskontoren utgående atlöningsförmåner hafva
fullmägtige anfört följande: »Genom den ständigt fortgående ut¬
vecklingen af rörelsen vid afdelningskontoren hafva i synnerhet hand-
hafvarens af den dagliga förvaltningen tid och krafter tagits högst
betydligt i anspråk. Denne har nemligen ej allenast att granska och inför
styrelsen föredraga alla vexlar, kreditiv och låneansökningar samt att ut¬
öfva förmanskapet för kontoret med alla de bestyr, som deraf föranledas,
utan ock att deltaga i vården af låne- och värdehandlingar, i vissa afseenden
utöfva kontroll på kamreraren och hafva vård om blanketter in. in., hvar-
14
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
jemte lian öfvervakar handhafvande! af kommissionsgöromålen. Att inne-
hafvaren af en sådan befattning för att kunna intaga den sjelfständiga
och oberoende ställning, som för främste styresmannen af en bankinrätt¬
ning ovilkorligen erfordras, bör vara tillräckligt aflönad synes ovedersäg¬
ligt. Vid flera af de mindre riksbankskontoren kan emellertid förhållandet
icke sägas vara sådant, utan bär fastmer inträffat, att, genom den
ersättning för kommissionsgöromålen, som tilldelas tjenstemännen, men
hvaraf styrelsens ledamöter ej få komma i åtnjutande, handhafvande
styrelseledamoten från riksbanken uppbär mindre inkomster än kamre¬
raren. Olämpligheten häraf torde lätt inses och har äfven särskild!
hvad beträffar afdelningskontoret i Jönköping blifvit. uppmärksammad
af vederbörande revisorer. Vid bestämmandet af aflöningsförmåner
för styrelseledamöter och handhafvare af den dagliga förvaltningen
vid de smärre afdelningkontoren lärer väl ursprungligen tagits i be¬
traktande, att dessa ej skulle vara så bundna af sina befattningar, att
de ej kunde samtidigt egna sig åt annat förvärf. Också äro styrelse¬
ledamöterna för den dagliga förvaltningen vid kontoren i Luleå, Wexiö
och Wisby i åtnjutande af inkomster dels såsom innehafvare af annan
befattning i statens tjenst, dels såsom pensionärer. Hvad deremot
beträffar ifrågavarande befattningar vid kontoren i Jönköping, Kalmar och
Östersund, bestridas desamma af i riksbanken anstälde ordinarie tjenste-
män, som vid fullgörande af nämnda uppdrag äro tjenstefria mot
afstående af alla med tjensten förenade inkomster, och följaktligen äro
inskränkta till den godtgörelse, som för det särskilda uppdraget är
anvisad. I afseende å denna ersättning är af Riksdagen bestämdt, att
i nämnda fall får densamma, med undantag hvad beträffar afdelnings¬
kontoret i Wisby, utgå efter enahanda grunder och bestämmelser, som
gälla för tjenstemännen i 3:dje graden vid riksbankens hufvudkontor.
Sistnämnda tjensteman innehafva dock samtlige, förutom lön och tjenst-
göringspenningar, äfven särskilda arfvoden eller missräkningspenningar.
Med afseende å den såsom det vill synas sålunda åsyftade likställig¬
heten i förmåner, och då de bandhafvaren af den dagliga förvaltningen
tillhörande mångfaldiga slags göromål, på sätt fullmägtige vid inspek¬
tioner jemväl varit i tillfälle inhemta, i hög grad taga hans arbetsnit
och krafter i anspråk, hafva fullmägtige ansett skäligt och billigt, att
ersättningen till de tjenstemän i riksbanken, som innehafva uppdrag
såsom handhafvare af den dagliga förvaltningen vid afdelningskontor,
utom hvad beträffar dem i Göteborg, Malmö och Wisby, må, vid det
förhållande, att de deltaga i vården af låne- och säkerhetshandlingar
samt kassan, höjas med belopp, som motsvarar det vid hufvudkontoret
Banhoutshottets Memorial N:o 10.
15
för vård om dylika handlingar och om de s. k. förvaringskassorna
bestämda arfvode eller 1,000 kronor.»
Uti dessa åsigter instämde icke en af fullmägtige, nemligen herr
L. O. Larsson, som var från fullmägtiges förslag i ämnet skiljaktig
och ansåg, att, då de handhafvare af den dagliga förvaltningen, indika
äro tjenstemän i riksbanken åtnjuta högre aflöningsförmåner än deras
vederlikar, som i riksbanken ej innehafva ordinarie befattning, och då
kassavården för handhafvarne vid kontoren i Jönköping, Östersund
och Kalmar ej torde vara af mer besvärlig och ansvarsfull beskaffenhet
än för inneliafvarne af motsvarande befattningar vid Wexiö och Luleå
kontoren, men för dessa sistnämnda fullmägtige ej funnit nödigt före¬
slå kassavårdarearfvode, den ifrågasatta löneförbättringen syntes honom
ej vara af oundgängligt behof påkallad.
Utskottet anser lika med fullmägtige, att den, som i främsta
rummet skall handhafva ett afdelningskontors angelägenheter, bör, om
man skall kunna göra anspråk på erhållande af dugliga och pålitliga
personer till skötande af dylika ansvarsfulla befattningar, af mer än
ett skäl vara så aflönad, att hans ekonomiska ställning ej i något
afseende menligt inverkar på hans sjelfständighet och oberoende.
Utskottet har derför ej i hufvudsak något att erinra deremot, att
aflöningen för ifrågavarande ledamöter af riksbankskontorens styrelser
höjes, i den mån sådant kan och bör för vinnande af nämnda syfte
finnas af omständigheterna påkalladt.
Visserligen kan, på sätt en fullmägtig antydt, det i visst hänseende
synas något oegentligt, att aflöningen för handhafvarne af den dagliga
förvaltningen, oafsedt att göromålen kunna vara af samma omfattning
och beskaffenhet, ställes olika och göres beroende deraf, huru vida de
såsom tjenstemän i riksbanken derstädes innehafva fast anställning.
Då likväl för dem, som ej äro riksbankens tjenstemän, icke förefinnes
något förbud att innehafva annan befattning vare sig i statens eller
kommunens tjenst och desamme sålunda äro oförhindrade att, på sätt
jemväl eger rum, från annat håll skaffa sig ökade inkomster, hvilket
deremot är tjenstemännen förmenadt, och då härtill kommer att för
den, som förflyttas till en främmande ort, förhållandena i allmänhet
torde gestalta sig väsentligt dyrare än för den, som förut är å platsen
bofast, samt då det torde kunna anses vara af väsentlig fördel, att till
vinnande af öfverensstämmelse i grunderna och sättet för skötandet
af så väl riksbankens hufvud- som afdelningskontor, de, som derstädes
förut inhemtat kännedom om göromålen och t-illvägagåendet vid ären¬
denas behandling, företrädesvis utses till handhafvare af den dagliga
16
Bankoutskottets Memorial N:o 10.
förvaltningen vid ett afdelningskontor och detta väsentligen skulle
främjas genom att sådane tjenstemän i aflöningsförmåner till fullo
likställas med dem i samma grad, till hvilken de enligt Riksdagens
förut fattade beslut äro att hänföra, har utskottet velat biträda full-
mägtiges förslag äfven i nu förevarande fall och hemställer derför:
8:o.
att, beträffande det i hvarje af aflöningsstaterna för
kontoren i Jönköping, Kalmar, Luleå, Wexiö och
Östersund efter bestämmelserna om aflöningen till
styrelseledamoten för den dagliga förvaltningen gjorda
tillägg, detsamma måtte få följande lydelse: »dock
att, derest sistnämnda befattning bestrides af någon
riksbankens tjensteman, aflöningen till honom under
tiden utgår efter enahanda grunder och bestämmelser,
som gälla för tjenstemän i tredje graden vid riks¬
bankens hufvudkontor, med iakttagande att han der¬
jemte eger uppbära ett belopp, motsvarande vid
samma kontor anvisadt arfvode för vård om förva-
ringskassorna samt af låne- och säkerhetsliandlingar
eller 1,000 kronor för år räknadt».
Slutligen och i händelse af bifall till hvad utskottet under punk¬
terna 7:o och 8:o här ofvan föreslagit hemställer utskottet, i enlighet
med fullmägtiges derom gjorda framställning:
9:0.
att dels förhöjningen i anslagen för extra arbeten
vid afdelningskontoren i Göteborg, Jönköping, Luleå
och Wisby dels ock de förändrade bestämmelserna i
afseende å aflöningen till handhafvarne för den dag¬
liga förvaltningen vid kontoren i Jönköping, Kalmar,
Luleå, Wexiö och Östersund måtte få anses gällande
från och med innevarande års början.
Stockholm den 6 maj 1889.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
Herr Dalin har begärt få antecknadt, att han till följd af sjukdom
icke deltagit i den slutliga behandlingen af förevarande ärende.