UNDERDÅNIGT FÖRSLAG
TILL
FÖRORDNING
ANGÅENDE
PRESTERSKAPETS BOSTÄLLEN
JEMTE
INLEDNING OCH MOTIV
PÅ KONGL. MAJ:TS NÅDIGSTE BEFALLNING UTARBETADT.
STOCKHOLM, 1879.
KONGL. BOKTKYCKBKIKT,
P. A. NORSTEDT & SÖNER.
INNEHÅLL.
9.
Underdånig skrifvelse............................... pa„. |
Inledning ______________________.. ^
I. Om prestboställenas upkomst.................................... »
Upkomsten af bostadsboställen för kyrkoherdar______________ »
* * » » biskopar.................. »
* » » » komministrar.. ........... »
>; » » andra hjelpprester______ »
Löningsboställenas upkomst_____________________________________ »
Prestenkesätenas » .................................. »
II. Kort redogörelse för det hufvudsakliga af den lagstiftning,
som rörande prestboställenas bebyggande och underhåll
hittills blifvit meddelad_______________________________________ »
111. Om de särskilda slag af pr estbo ställen, som för när¬
varande finnas, samt om de undantag sfiörhållanden i af¬
seende på deras bebyggande och underhåll, hvilka inom
vissa orter äga rum.......................................... -»
A. Bostadsboställen_____________________________________________ »
a) . Bostadsboställen för biskopar........................ »
b) . Om bostadsboställen för kyrkoherdar............... »
Om kyrkoherdars bostadsboställen på landet...... »
l:o). Undantagsförhållanden i fråga om antalet
och beskaffenheten af de laga husen_____ »
2:o). Undantagsförhållanden i fråga om byggnads-
och underhållsskyldigheten inom:
Erkestiftet___________________________________ » 40.
Linköpings stift____________________________ » 41.
Vesterås » ............................ » 44.
Vexiö » ............................ » 41.
Lunds » ____________________________ », 42.
Göteborgs » ............................ » 43.
Calmar » .......................... » 50.
Carlstads » ............................ » 51.
Hernösauds » ____________________________ » 51.
Visby » ............................ » 52.
Om kyrkoherdars bostadsboställen i stad___________ » 52.
u). Om bostadsboställen för komministrar_____________ » 54.
30.
30.
30.
32.
37.
38.
Öl Öl Öl
IV
d). Om bostadsboställen för andra ordinarie hjelp-
prester än komministrar_______________________— Pag- 58.
B. Löningsboställen -------- * 61.
IV. Hittills vidtagne åtgärder för utarbetande af en eklesiastik
boställsordning-----___------------------------------------------ » 63.
Förslag till förordning, angående presterskapets boställen- » 79.
I Kap. Om hvad med boställen förstås och de särskilda
slagen af desamma................................- » 81.
II Kap. Om boställens laga hus.......... » 82.
III Kap. Om byggnads- och underhållsskyldigheten--........ » 86.
IV Kap. Om, brandförsäkring--------------- » 93.
V Kap. Om öfverloppshus samt om fördelning till godt¬
görande på vissa år af kostnad eller förlust,
som boställshafvare kan få vidkännas--------- » 94.
VI Kap. Om ägornas vård och bruk—..... » 95.
VII Kap. Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe
och om vanvård af detsamma.................... » 97.
VIII Kap. Om af- och tillträde............ -..... » 99.
IX Kap. Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska be-
sigtningar och husesyner................-.......... » 100.
X Kap. Allmänna bestämmelser------------- » 116.
XI Kap. Om tillämpning af denna boställsordning och
öfver qånqsstadqanden.............. » 117.
Motiv.....................................-.............................. » 121.
till den föreslagna benämningen på boställsordningen---------- » 123.
» I Kap. ________ » 126.
» II Kap............... —----- » 130.
» III Kap_______________________________ » 148.
» IV Kap-------------- -..... » 169.
» V Kap........................................-................. » 172.
» VI Kap......................-................................... » 181.
» VII Kap__________ » 198.
» VIII Kap_________________________________________________-.......- » 203.
» IX Kap__________________ » 208.
» X Kap__________________________________________________________ » 246.
» IX Kap............-________________________________•------------- » 252.
Reservationer:
af häradshöfding Norm_________________________-..................... » 261.
» prosten Rabe.............................-.....................- » 281.
STORMÄKTIGSTE, ALLERNÅMGSTE KONUNG!
3
Sedan Rikets Ständer i underdånig
Januari 1863 anhållit, att Eders Kong],
låta utarbeta och för Rikets Ständer
skrifvelse den 28
Maj:t måtte täckas
framlägga förslag
1
Betänk, ang. Ekles. Boställen.
2
till en, om än i vissa delar efter särskilda förhållanden
inom olika orter lämpad, likväl, såvidt sådant sig göra
läte, för hela Riket gällande eklesiastik boställsordning;
samt Eders Kongl. Maj:t i anledning deraf medelst nå¬
dig skrifvelse den 13 Februari 1863 anbefallt Eders Kong],
Maj:ts Kammar-Kollegium att utarbeta och till Eders Kongl.
Maj:t inkomma med förslag till förordning i den syftning,
Rikets Ständers skrifvelse angåfve; så, och efter-det så¬
dant förslag jemte underdånigt utlåtande af den 30 Mars
1865 från Kammar-Kollegium till Eders Kongl. Maj:t af-
låtits samt Kammar-Kollegium på Eders Kongl. Maj:ts
nådiga befallning efter åtskillige vederbörandes hörande
den 29 April 1867 nytt underdånigt utlåtande i ämnet
afgifvit, har, sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse
den 10 Maj 1876 förnyat Rikets Ständers förenämnda
underdåniga anhållan, det täckts Eders Kongl. Maj:t dels
att den 30 December 1876 åt mig Skärm lemna nådigt
uppdrag att, efter granskning af Kammar-Kollegii ofvan-
berörda utlåtanden och förslag, i den mån numera för¬
ändrade förhållanden eller eljest förekomne anledningar
dertill kunde föranleda, utarbeta förslag till de jemknin-
gar i författningsförslagets särskilda delar, som deraf
kunde blifva eu följd, äfvensom i öfrigt biträda Chefen
för Eders Kongl. Maj:ts Eklesiastik-Departement vid detta
ärendes beredande till föredragning, dels att den 19
Oktober 1877 förordna, att en af Domkapitlet i Carlstad
i skrifvelse den 17 November 1875 gjord underdånig
framställning om utfärdande af en författning, angående
huru i vissa fall med af- och tillträdessyner å prest-
boställen borde förhållas, skulle beredas till underdånig
föredragning i sammanhang med förslaget till eklesiastik
3
boställsordning, dels och, efter det, till underdånig åt¬
lydnad af Eders Kong!, Maj:ts nådiga vilja härutinnan,
ett nytt förslag till författning rörande presterskapets
boställen blifvit af mig Skärm utarbetadt och till Chefen
för Eklesiastik-Departementet aflemnadt, att medelst nå¬
digt förordnande af den 1 November 1878 åt oss Norm,
Rabe, Ehrenborg och Gustaf Jonsson uppdraga att del¬
taga i granskning af det utaf mig Skarin sålunda ut¬
arbetade författningsförslaget.
För sådan granskning hafva vi samtlige underteck¬
nade å den af Chefen för Eklesiastik-Departementet be¬
stämda dag, den 20 i sistnämnde månad, här i Stockholm
sammankommit och, efter att hafva hållit inalles 51 sam¬
manträden, nu afslutat vårt arbéte, dervid vi, som ansett
oss i följd af ofvanberörda nådiga uppdrag jemväl böra
föreslå de ändringar i sistberörda förslag, till hvilka den
gemensamma granskningen föranledt, slutligen, allenast
med de skiljaktigheter, som bilagda reservationer utvisa,
förenat oss om det förslag till Förordning, angående prester¬
skapets boställen, hvilket, jemte inledning och motiv, vi
härmed i underdånighet till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kong]. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar
L. Noein.
Ricin Ehrenborg.
Stockholm den 28 Mars 1879.
REINHOLD SKARIN.
Oscar Erh. Rabe.
Gu st. Jonsson.
Inledning.
I. Om prestboställenas upkomst.
Åt de Hosta biskopar, kyrkoherdar och komministrar i Riket
äro hemman eller andra lägenheter till bostad och aflöning an¬
slagno. Äfven de i en del pastorat, utom komministrarne, anstäl-
de ordinarie hjelp-prester, såsom kapellpredikanter, pastorats-
adjunkter, sockenadjunkter m. fl., äro i de flesta fall försedde med
bostadslägenheter.
Alla åt presterskapet anslagna hemman och lägenheter, för
Indika efterföljande förslag till boställsordning är afsedt att gälla,
betecknas deri med benämningen boställen-, och indelas boställena,
såsom framdeles skall vidare omförmälas, i två hufvudafdelningar:
bo stadsbo ställen, eller sådana boställen, som äro bestämda till bo¬
städer åt presterna, samt löningsbostållen, eller sådana boställen,
som äro afsedda endast att lemna bidrag till presternas aflöning.
Af bostadsboställena förekomma kyrkoherdarnes tidigast.
Kyrkoherdarnes bostadsboställen hafva blifvit anskaffade eller
uplåtna dels af socknemännen, dels af enskilda -personer och dels af
kronan.
Redan i landskapslagarne förekomma stadganden om soclcne-
rnånnens skyldighet att, sedan kyrka blifvit upbygd, till densamma
anskaffa jord eller, såsom det hette, göra skötning, derå presten
skulle hafva sin bostad.') Uplands Lagen säger härom (Kirkiu B. II.):
»Nu sär kirkiae byriseth maeth grundvali ok lycöeth owaen maeth
liuwi. Tha skal kirkise bol hafwae, thaer praestr skal a bygghe.
tha3t skal waerae markland iorthaer undir hund »ris kirkiu hwariae.
ok half mark undir tolfptas kirkiu.»
') Östg. L Kristna B. I. Westg. L. den yngre Codex. Kirkyu B. II.
6
Den skötning eller det kirkiobol, som till bostad åt pimsten
upläts, bär sedermera blifvit kalladt prestbol eller 'prestgård, med
hvilka ord i allmänhet förstås endast sådana bostadsboställen, som
äro åt kyrkoherdar anslagna. Jord till prestgård har stundom blifvit
af socknemännen inköpt eller af ödeland uppodlad, men har också,
särdeles i de äldsta tiderna, blifvit anskaffad medelst sammanskott.1)
Då jord af det föreskrifna omfånget ej kunde i kyrkans närhet på
ett ställe erhållas, måste de ägolotter, som till fyllnad erfordrades,
på annat håll, ofta på afstånd från hufvudägorne, anskaffas; hvar¬
jemte under katolska tiden prestgården, oaktadt dess ägor redan
hade föreskrifvet omfång, ofta tillökades derigenom, att särskilda
ägoområden af enskilda personer skänktes eller testamenterades
till prostgårdens förbättring. Häraf förklaras, hvarföre prestgår-
darnes ägor ofta legat vidt kringspridda och inneslutna inom
andra hemmans eller byars gränser, ett förhållande, som, ehuru
mångenstädes genom skiften och ägoutbyten ändradt, likväl ännu
ej sällan äger ruin.2)
De äldsta och flesta bostadsboställen för kyrkoherdar hafva
blifvit af socknemännen anskaffade. Dessa boställens ålder torde i
allmänhet motsvara åldren af de kyrkor, till hvilka de höra; och
hafva således dylika boställen funnits alltsedan elfte och tolfte
århundradena.3)
Såväl före som efter Reformationen hafva bostadsboställen åt
kyrkoherdar blifvit skänkta af enskilda personer, hvilka derigenom
förvärfvade sig jus patronatus. (Jfr. 19 K. 12 § Kyrk. L.)
De prostgårdar, som blifvit af kronan uplåtna, hafva alla till¬
kommit efter Reformationen för de derefter nybildade pastorat.
Samma rätt, som tillkom enskild person, hvilken gifvit prestgår¬
den, ansågs tillkomma konungen i de pastorat, till hvilkas prest-
') Wilskman Eecl. W. p. 482, 484, 485 not. Von Bonsdorff. Stort. Finlands
Kameral-Lagf. Del I. p. 88.
2) Jfr. Rabenii Kyrkolagfarenhet p. 209, 210.
3) Wilskm. p. 478, 479.
7
gärdar kronohemman anslagits, hvadan sädana pastorat blefvo
regala.*)
Näst efter bostadsboställena för kyrkoherdar komma i ålder
bostadsboställena åt biskopar i de gamla, före Reformationen be¬
fintliga stiften (Upsala, Linköpings, Skara, Strengnäs, Westerås,
Wexiö, Lunds), hvilka boställen lära utgöras af gods, som dels i
hednatiden tillhört afgudatemplen, dels ock sedermera blifvit
skänkta eller testamenterade för sitt nuvarande ändamål. Bostads-
boställen åt biskoparne i de efter Reformationen bildade stiften
(Göteborgs, Cälmar, Carlstads, Hernösands och Wisby) hafva, der
sådana boställen finnas, blifvit i senare tider på hvarjehanda sätt
anskaffade.
Kapellans- eller komministerstjensterna i deras nuvarande bety¬
delse inrättades först efter Reformationen. Till bostadsboställen åt
innehafvarne af dessa tjenstår anvisades först gamla klockarebol,
som upkommit under katolska tiden, ofta samtidigt med prest-
gårdarne;* 2) men sedermera, isynnerhet efter det genom Garl Xl:s
reduktion tillgången på kronohemman blifvit större, anvisades
sådana till boställen åt kapellanerne. Genom flera under Garl
XI:s tid och sedermera utfärdade författningar (K. Er. d. 31 Juli
1688, K. Res. på presterskapets besvär d. 6 Mars 1689, § 1, K.
Br. d. 14 Nov. 1693 och K. Ees. på pr. besv. d. 10 Mars 1719, §
41, m. fl.) föreskrefs i allmänhet, att de kapellaner, som derförut
ej erhållit några boställen eller blifvit försedde med olägliga så¬
dana, skulle förses med lägliga boställen, såvida några lediga
hemman voro att tillgå, »hvilka till andra tarfvor intet funnos
vara disponerade».3)
Stundom ehuru mera sällan hafva till bostadsboställen åt
komministrar stom- och annexhemman blifvit använda, eller hem¬
man af socknarne eller enskilda personer upplåtits.
’) Jfr. Wilskman, Rabenius och v. Bonsdorff.
2) Jfr. Wilskman p. 317 not.
3) Jfr. Wilskman p. 94—96.
8
Uti 9 § af K. Res. på presterskapets besvär den 10 Mars
' 1719 stadgas, att uti vidtbegrepne och folkrika församlingar, der¬
est jemte ordinarie kapellanen en adjunkt eller hjelpprest vore
nödig, skulle till dess bättre underhåll kyrkan eller socknen vara
efterlåtet att inlösa något lägligt hemman till skatte eller besitt¬
ningsrätt, såvida kronan eller någon annan i sin rätt icke komrne
att lida.
Ehuru derförut och redan under 1600-talet kapellpredikants-
tjenster omnämnas,1) har flertalet af de nuvarande ordinarie hjelp-
pr estbefattning ar, Indika utom komministerstjensterna på vissa orter
förekomma, inrättats först efter utfärdandet af sistberörde Konerl.
Resolution; och de till bostadsboställen åt innehafvarne af. dessa
hjelpprestbefattniugar anslagna hemman och lägenheter hafva,
der de ej af enskilda personer uplåtits, blifvit af församlingarne
inlösta från kronan eller på annat sätt anskaffade.
Löningsbostållen förekomma under åtskilliga benämningar, så¬
som prebendehemman, stomhemman, annexhemman m. fl. här
nedan nämnda.
Prebendehemman torde numera ej finnas anslagna åt några
andra prestman än biskopar, till förbättring i hvilkas löneinkom¬
ster dessa hemman skola hafva blifvit under förra hälften af 1600-
talet anvisade.
Stomhemman hafva upkommit hufvudsakligen på två sätt.
Under katolska tiden hade, utom prestgårdarne, åt kyrkoherdarne
till förbättring i deras underhåll på hvarjehanda sätt uplåtits åt¬
skilliga andra hemman, hvilka kyrkoherdarne i allmänhet läto
brukas af landtbönder mot landtgille. Vid Reformationen blefVo
visserligen i allmänhet dessa kyrkoherdarnes landbohemman till
Kronan indragna mot ständigt vederlag, men en del sådana hem¬
man bibehöllos dock fortfarande till kyrkoherdarnes underhåll och
benämndes sedermera stommar (egentligen stomnar). Upkomsten
’) De äldsta nuvarande kapellpredikantstjenster torde vara den i Nämdö af Öster-
hanninge pastorat, hvilken inrättades år 1627, och den i Thorö af Sorunda
pastorat, hvilken inrättades år 1692,
9
af andra nuvarande stomhemman härleder sig derifrån, att vid
Reformationen liera pastorat sammanslagits till ett, då kyrkoher¬
den i det sålunda nybildade pastoratet fick behålla de gamla
prestgårdarne, af hvilka de, som ej till bostadsboställe användes,
sedermera benämnts stomhemman. Dessa löningsboställen före¬
komma egentligen endast i gamla Sverige. De motsvaras i det
nya Sverige af
Annexhemman, hvilka fordom lära hafva varit bostadsboställen
åt prestman.
Dessutom finnas i nya Sverige liera andra löningsboställen,
som på hvarjehanda sätt blifvit presterskapet anslagna under olika
benämningar, såsom mensal-, predikstols-, kanike-, altar- och sodalitie-
hemman, annexfåsta, fästa, mensalgrund, vederlagsjord, mensaljord,
gatuhus och mensalhus.
Genom Konung Fredrik III:s i Danmark Bref af den 29 Aug.
1648 bestämdes, att löningsboställen, anslagna åt kyrkoherdarne i
Bohuslän, skulle utgöra enkesäten för kyrkoherdarnes enkor; och
genom Kongl. Resolutioner den 11 Aug. 1756 för Halland och
den 30 September 1761 för Domprosteriets och Marks kontrakt
af Göteborgs stift har fastställelse meddelats åt överenskommel¬
ser, ingångne af kyrkoherdarne i dessa delar af sagda stift, derom;
att dem anslagna löningsboställen skulle till enkesäten åt deras
enkor användas; dock att, der enka ej funnes, kyrkoherden skulle
äga sjelf sitt löningsboställe disponera.1)
11. Kort redogörelse för det hufvudsakliga af den lagstift¬
ning, som rörande prestboställenas bebyggande och underhåll
hittills blifvit meddelad.
Redan i Westg. L:s Kirkyu B. II. stadgas, att socknemän
skulle hålla presten fyra hus, stufva, bakherberge, nöthus och
') I Ekeby pastorat af Linköpings stift finnes ett hemman, som af enskild per¬
son anslagits till enkesäte åt enkorna efter komministrarne i pastoratet.
2
Betänk, ang. Eliles. Boställen.
10
lada, hvilka lins prosteri borde underhålla.1) I Uplands Lagens
Kirk. B. II. föreskrifves, att socknemännen skulle å prestgård bygga
sju laga hus, hvilka sedan borde af prestera och socknemännen ge¬
mensamt underhållas.
Uplands Lagens stadgande härom har följande lydelse:
»§ 1. Nu aghu bondeer hus a kirkiu bol förse, thet seru siu
laglig hus. stuwse ok steksersehus. lathse ok kornhserbserghi. wistse
hus. ok sympnhus. ok fse hus. Nu kunnu ther delse prsestser ok
soknsemsen um laghse hus. prsestser sighser thsem fserri wserae-am
han with thor!!’. Tha slculu ther afl' andrum soknum takse twa
prsesti ok twa böndser sum thset aghu skodhse. Ok hwat ther
sighise. swa a bathi prsestser ok böndser åt Utse, § 2. Sithsen
prsestins hus seru vsel boin, tha skal prsestr åt husum giömse åt
ther sei aff .wanrökt fordaerwins. ok bose lakse a husum ok dyrt1
före giörse. ok allt thset han ma them bose sellr bsetrse. giöre thset
a sin eghin kost. tha sen husin thorfse mykin bonaeth with. tha
skulu böndser bonaethin til förse ok kost före haldse ok husin up-
byggise. Nu kunnu kirkiu hus nithser fallse aff praestins wanrökt.
tha a praestaer them up bose a sin kost ok bote kirkiunni thre
markser. sighise böndser åt husin seru fordserwseth aff prsestins wan¬
rökt. och prsestin nekser. tha skutta thset twe prsestir ok twe bän¬
dsel' aff andrum soknum. hvat husin seru afl’ wanroet fordserwseth
ellser sei.»
Till den af Konung Chrisloffer den 2 Maj 1442 stadfästade
Lands Lagen hörde (enl. Schlyter. Företalet till Konung Christoffers
Lands Lag p. LXXXI1, LXXX11I.) ej någon Kirkio Balk; men
såväl i handskrifterna, som i de aldre tryckta uplagorna af denna
lag, finnes vanligen såsom tillhörande densamma Uplands Lagens
Kirkio Balk intagen; hvadan den föreställningen länge varit rå¬
dande, att denna Balk utgjort en del af Lands Lagen, och då i
senare författningar eller eljest talas om »Kirkio Balken» eller * *
') »Nu ser kirkia gör. tha skal skötninga til gorå halfmarka land» — — »oc
fyughur huus, stuuv, bakhaerbserghi, nöthuus oc lathu, them skull! bönder up
göra oc präster uppe halda sithan.»
*
11
»Lands Lagens Kirkio Balk», torde dermed alltid böra förstås
Uplands Lagens Kirkio Balk, hvilken synes hafva i fråga om
prestgårdsbyggnad blifvit för hela Riket tillämpad.
Kirkio Balkens förenämnda stadganden, hvilka väl endast voro
afsedda att gälla för prestgårdarne på landet, hafva dock, såsom
senare författningar visa, blifvit tillämpade jemväl för prestgår¬
darne i städerna.
Uti en af Gustaf 1 år 1559 utfärdad förordning om landt-
presternas upbörd och huru denna vid ombyte af prest skulle
delas emellan företrädaren och efterträdaren stadgas, att upbörds-
året skulle räknas »a principlo Maji»; och i 1571 års kyrkoordning
bestämmes, att prestboställen skulle afträdas den 1 Maj, hvilken
dag således blef laga fardag för dessa boställen.1)
Uti en år 1590 utfärdad förordning, som blifvit kallad »Ko¬
nung Carl IX:s husesynsordning»2) eller »Hertig Carls synestadga»
och som synes hafva afsett hela Riket, oaktadt Carl då ännu en¬
dast var hertig, åberopas stadgandena i Kirkio Balken om de sju
laga hus, som socknemännen skulle å prestgård bygga, med den
närmare bestämmelse, att till ladan skulle höra »tu golf», att
sompnehuset3) skulle vara »en stugu otte alnar innan knuthe»
och att till socknemännens hus jemväl skulle höra stall, hvilket, då
såsom nu, gemensamt med fähuset räknades som ett hus och så¬
ledes antagligen varit afsedt att med fähuset sammanbyggas.
I denna husesynsordning meddelas, jemte föreskrifter om
prostens och socknemäunens gemensamma underhållsskyldighet ä
de sju laga husen, äfven stadgande, att, om prestebol behöfde
liera än sju laga hus, presten då skulle bygga af sin egen be¬
*) Genom K. Br. till Kons. i Göteborg den 28 Januari 1697, till Kons. i Upsala
den 7 Dec. 1753 och till Kons. i Strengnäs d. 1 Mars 1773 hafva, såsom fram¬
deles nämnes, närmare bestämmelser om af- och tillträde å prestboställen
blifvit gifna.
2) Se afskrifterna af denna husesynsordning på Riksarkivet. Jfr. 1607 års man¬
dat här nedan.
3) Motsvarande Kirkio Balkens »sympnhus».
12
kostnad1) samt att »våra fougder och häradzhöfdingz nemnd uthaff
utsochnes män» skulle »holla huusesyn i prestgården såwäll i stä¬
derna som på landzbygden och om sochnbönderna ej byggt hafva
som lagh säger, thå böte och fullkomne byggningen, lather och
presten huusen rottna och förderfvas aff wahngömmo, thå böthe han».
Den 20 Augusti 1607 utfärdade Carl IX rörande prestgårdar-
nes bebyggande ett »mandat» af detta innehåll:
»Wi Carl then nijonde etc. göre weterligt, åt endoch både
laghen gifver thet med, och wij eljest när man skref 1590 hafve
lathet göra ther en synnerligh ordning på huru prästegårdarne
öfver alt Eijket skola hållas widh macht, hwad huus, som almoghen
efter laghen uti hwart prästegäld för sig är plichtig att byggia
och sedhan the äre upbygde huru åther igen presterne skole vara
förtänkte att hålla them widh macht, så åt när then eene anthen
genom döden eller andre missfal trädher therifrån eller blifver
afsatt åt tå prästegården altijdh och iempt måtte wara bygd och
widh macht hållen för them, som efterkomma: Så förnimme wij
doch ther utti som alt annat, åt sådane vår giorde ordning, then
doch Rijket til godo är giord, föge blifver achtet, uthan mäste
parten af almogen häfver slätt eller intet til samma byggning
kört eller hulpit, En part kunna och hafva rättat sig therefter,
och giort theres lagha byggningar til prästegården, och sedhan en
hoop odugse och försummelige präster komma tijt som sittia och
rööta thet nidher, och slätt intet beflijta sigh om them åt täckia
eller förbättra, menandes thet är inthot theres arfvegodz, som wij
hafve förnummit alt för mycket skeer, så åt någre prästegårdar,
som wij medh ögonen hafve sedt, see så uth, åt thär är icke een *)
*) Såsom hus, hvilka presten borde på egen bekostnad upbygga, upräknas: »en
herrestugu, en god kiällare, en sänghstugu eller två ladher med tu golff, portte
och annat mällte- eller torrkhuus, item fåårahuus, svijnahuus, stall till tree
eller fyra hästar» (förmodligen utom socknemännens) »och hööladhu efter som
hans afEvell och nödtorft kräfEver.»
Originalet till 1590 års husesynsordning har ej kunnat i Riksarkivet an¬
träffas, utan endast afskrifter af densamma, hvilka ej alldeles med hvarandra
öfverensstämma,
13
stufvu, thär prästen kan sittia torr och odruppen uti. Therföre
åt sådhane godh och lagligh ordning, som heele Kijket är nyttig]!,
måtte hållas widh macht, så hafve wij latedt thette vårt mandat
uthgå och i befaldning gifvit oss elskelige wåre trogne män och
tienare i hwar landzände för sigh öfver alt Kijket therom ransaka,
som wij och nu härmedh befaldning gifve thesse wåre tienare
Edhle och Väl bördige N. N. therom ransaka och hwar the för-
nimme, åt sådhane laghlige hus, som äre Stufvu, Ladhu, Stekerhws,
Kornhärberg, Wisterhws, Sompnehus, Stall och fähus, icke äre efter
Lagh och ordning af almogen i prästegårdarne upbygde eller och
af Borgerskapet i städerne, Tå skola the hålla them ther til åt
the them ännu uthan någhen försummelse late byggia: och skal
almogen eller Borgerskapet i then stadh eller prestegäld thet skedt
är böthe för hwart hus the icke hafva upbygdt hwart år efter
annet tree mark. Finnes och åt Borgerskapet eller Almogen
hafve bygt samma hus, och prästerne sedhan icke hafve hållit
them widh macht medh dörar, Taak och hwad annet ther til hö¬
rer, Tå skole och prästerne böthe för hwart hus the hafve latet för¬
derfva, hwart åhr efter annet tree mark, och sedhan hålles them
före bådhe Borgerskapet och Almogen, åt the härefter byggia
husen i prästegårderne och prästerne, åt the them sedhan flije
och hålla widh macht, så frampt the större böther och sträf icke
vele vänta; men penningarne, som så i böthe falla, skole wåre
utskickade tagha til sigh och late leverere til wår rånte Cammar.
Ther bådhe våre utskickade så väl som Biscopar, präster, och Al¬
mogen i then Landzända, the tilskickade blifva, hafva sigh efter
rätta, Ty all godh ordning som Kijket är nyttig!! måste intet så
afläggias uthan warda hållen vidh macht».
Uti fredsfördragen i Brömsebro d. 13 Aug. 1645, i Roskild
d. 26 Febr. 1658 och i Köpenhamn d. 27 Maj 1660, genom hvilka
Gotland, Jemtland, Herjeådalen, Halland, Skåne, Blekinge och
Bohuslän till Sverige afträddes, tillförsäkrades innevånarne i dessa
provinser att få bibehålla dittills åtnjutna privilegier och förmåner,
såvidt de ej stredo mot Sveriges grundlagar; hvilken försäkran
14
sedan genom Malmö Recess, den 18 September 1862 för Halland,
Skåne och Blekinge och särskildt för presterskapet i dessa pro¬
vinser ytterligare bekräftades. I följd häraf har, i fråga om skyl¬
digheten att bygga och underhålla prestgårdarne i de eröfrade
provinserna, ansetts att derutinnan borde förblifva så som förut i
hvarje provins varit stadgadt eller vanligt.
I Skåne, Gotland och i vissa delar af Halland ägde vid tiden
för dessa provinsers förening med Sverige ett helt annat förhål¬
lande rum, i fråga om byggnads- och underhållsskyldigheten å
prestgårdarne, än i Sverige, sålunda att i Skåne kyrkoherdarne
ensamme voro skyldige att bygga och underhålla sina prestgårdar,
hvaremot i Gotland och i vissa gäll af Halland detta åliggande
synes hafva tillkommit församlingarnc ensamme; och som, enligt
fredsfördragen och Malmö Recess, dittills åtnjutna privilegier och
förmåner skulle fortfarande åtnjutas, förhållcs, såsom framdeles
skall närmare omförmälas, på dessa orter ännu i dag olika mot i
det öfriga Sverige, beträffande prestgårdarnes bebyggande och
underhåll.
I de öfriga eröfrade provinserna torde denna fråga redan vid
tiden för eröfringen varit ordnad mera i öfverensstämmelse med
hvad i Sverige ägde rum. Åtminstone förhålles derutinnan för
närvarande i allmänhet på samma sätt som i det öfriga Sverige,
utan att veterligen i dessa provinser några mot förut existerande
förhållanden stridande förändringar blifvit införda.
Enligt 7:de punkten i presterskapets privilegier den 1 Okto¬
ber 1675, skulle alla pastores i städerna och kapellaner af städerna
försörjas »med beqväma publique hus och gårdar, och församlin¬
garnc vara förpligtade dem tillbörligen med laga byggning, äfven¬
som å landet, vidmakthålla, alldeles som i kyrckiobalken therom
förmäles.»
I Kongl. Husesynsordningen den 18 Juli 1681, § 32, *) upp¬
repas hvad Kirkio Balken i fråga om de sju laga husens byggande
') Denna § lyder sålunda: »Om prästegårdsbygnat innehåller kyrckiebalken åt
soknebönder äga sill hus i prästebole byggia och när samma hus äro färdiga
15
och underhåll innehåller, hvarefter stadgas, att kronans fogdar
skulle hafva noga inseende deröfver och att Häradshöfdingarne
med någre utsocknes nämndemän skulle hvar i sina härader hålla
husesyn uti prestgårdarne såväl i städerna som på landsbygden,
dervid, om försummelse i byggnad eller underhåll låg socknemän
eller borgerskapet eller presten till last, den försumlige skulle
fällas till böter. Om presten behöfde flera hus, än lagen förmälde,
skulle han bygga dem på egen bekostnad. Men i de stift, der
allmogen åtagit sig all prestgårdsbyggnad och det oqvaldt kunde
hålla, skulle dervid förblifva så länge allom åsämjde.
Här föreskrifves först husesyn af häradshöfding och nämnd.
Hvad sålunda blifvit föreskrifvet i 1590 års husesynsordning,
1607 års mandat, 1675 års privilegier och 1681 års husesyns¬
ordning torde gifva vid handen, att de i Kirkio Balken och i nu
nämnda författningar meddelade stadganden om prestgårdarnes
bebyggande och underhåll tillämpats såväl å de i stad som å de
på landet belägna pestgårdarne, hvadan således under den tid,
för hvilken sagda lagstadganden gällde, kyrkoherdarne i städerna
likasom deras embetsbroder på landet synas sjelfve fått bygga
med Tak och alt inrede samt prästenom väl lagade i hand lefvererade, tå
skal han åt husom göm a, åt the ej förderfvas af vanrykte. Präster skal bota
Taka och dropp och dör låta före glöra, kommandes alt tlict han låter bota
och bättra’ på thess egen kostnad. Men tarfva Hus mycken förbättring, tå
skola socknemän alt hvad som behöfves tilföra och husen opbyggia med sin
egen kostnad. Och emedan thetta skier på många orter försummeliga; ty
skole Cronones fogdar hafva ther noga inseende på och Häradshöfdingarne
med några af utsoehnes nämbdemän hålla hvar i sine härader husesyn uti
prostgårdarna såväl i städerna som på landsbygden. Finnes tå felet hos Sokne-
män eller Borgerskapet i städerna, tå skola the straxt byggia prästegården
och böte för hvart buus the försumat hafva sex mark och rätte ändå up allan
skadan. Finnes och åt the hafva bygt samma hus och prästen sedan icke
häfver hållit them wid macht, tå böte han som Soknemän och Borgare och
rätte up allan skadan. Ty all god ordning, som Bijket är nyttig, måste intet
afläggias utan hållen warda. Behöfver prestebol flere huus än lagen förmäler,
tå bygge prästen af egen bekostnadt och förbättre prästebolet uti hvad som
behöfves med hägnad, ängerödning, dikning och annat mera som honom sjelf
til godo kommer. Men i the Stift, som almogen har påtagit sig all präste-
gårdsbygnad åt giöra och thet oqvalt hålla kunna, blifve dervid så länge
allom åsämjer.»
t
16
och underhålla de hus, som utöfver de sju laga husen vid prest-
gården erfordrades, och derjemte gemensamt med församlingarne
underhålla dessas sju laga hus.
Man finner, att på 1680-talet församlingarne i åtskilliga pa¬
storat i Vestmanland, Dalarne och Norrland genom särskilda kon¬
ventioner åtagit sig all byggnadsskyldighet å prestgårdarne, och i
flera pastorat i Vestmanland och Dalarne äfven å kapellansbolen,
hvilken skyldighet på dessa ställen ännu fortfar.
1686 års Kyrkolag innehåller rörande presthoställena egent¬
ligen (i 24 Kap. 19 §) endast den föreskrift, att prosten vid visita-'
tionerne skulle låta i närvaro af någon kronobetjent, som lands-
höfdingen dertill förordnade, hålla husesyn med kyrkoherde-,
kapellans- och klockarebol, så att de till hus, åkrär och .ängar
blefvo som sig tillhörde skötte, upplagade, vidmakthållne och
förbättrade.
Den i kyrkolagen stadgade husesyn, som prosten skulle vid
visitationerna låta hålla i någon kronobetjents närvaro, och
som motsvarar hvad sedan kallats ekonomisk besigtning, är
således att skilja från den i 1681 års husesynsordning före-
skrifna husesyn, som borde af häradshöfding med nämnd för-
rättvis •
Kongl. Res. på allmogens besvär den 25 Maj 1720, § 41,
innehåller, att allmogen, anbelangande prestgårdsbyggnad, skulle
»handhafvas» vid 1681 års husesynsordning och att de sju laga
hus, som Sveriges lag, 1607 års »patent» och 1681 års husesyns¬
ordning pålade allmogen att bygga å prestbol, skulle vara: l:o) och
2:o) En sätesstuga med 2 kamrar och 1 kök samt en förstuga
under ett tak (denna byggnad, hvilken således kom i stället för
Kirkio Balkens stuvas och stekasrashus, räknas derföre ännu för
två hus); 3:o) ett brygghus med bakugn och köksspis (i stället
för Kirkio Balkens sympnhus); 4:o) en bod med dubbel botten
och loft (motsvarande Kirkio Balkens kornhEerbsergi); 5:o) ett vist¬
hus; 6:o) en lada med 2 golf och en loge midt uti; 7:o) ett fähus
med skulle derofvanpå samt stall med nödiga spiltor.
17
Denna resolution torde, såsom meddelad på allmogens besvär,
afse endast prestgårdar på landet.
Genom 48 § i Kongl. Res. på allmogens besvär den 17 Sep¬
tember 1723 tilläts allmogen att till uppbyggande och repare¬
rande af de sju laga husen taga timmer och torf på prestgårdens
ägor; dock att, der tillgången ej förslog till både allmogens och
prestens behof, pimsten hade bästa rätten.
Presterskapets ännu gällande privilegier af den 16 Oktober
1723 innehålla i 4 punkten, att alle biskopar, praspositi, pastores i
städerne och på landet och alle prester i gemen skola oförändradt
njuta och behålla efter gammal häfd, bland annat, sina prebende¬
hemman, prestgårdar i städer och på landet, indelningsstommar
vid deras annexer, tomter, kapellanshemman och boställen, ut-
jordar, ängetegar, torp, bergsbruk och qvarnställen med alla till¬
hörigheter; och vidare, att till presterskapet konfirmeras »all här¬
tills åtnjuten tijonde samt theras pastoralier och rättigheter.» —
— »Wid prestegårdsbyggnaden hafva the åt åtniuta Irsvad wår
Nådiga Resolution uppå samteligen Allmogens besvär uti thess 41
§ vid Riksdagen åhr 1720 presterskapet tillegger, eller och hvad
uti somliga orter allmogen genom conventioner sig åtagit, såvida
the skäligen theröfver sig icke besvära», — — »Hwad Skåne,
Halland, Blekingen och Bohus lähn vidkommer, så skal prester¬
skapet efter fredsfördragen och Malmö Recessen niuta och be¬
hålla under vanlig frihet theras prestgårdar, mensalrättigheter och
annexer» — — »jemte the inkomster och förmåner, som the i
kraft af förbemälte fredsfördrag och Malmö Recess af ålder
haft hafva.
Hvad i denna punkt stadgas derom, att angående prestgårds-
byggnad skulle förblifva efter 1720 års resolution, synes vid jem¬
förelse med 7:e punkten i privilegierna afse endast prestgårdarne på
landet. I sistnämnde punkt stadgas nämligen: »Så skola och alle
Pastores i städerna, Scholarmästare och Capellaner, samt Klockare,
vara af städerna försörgde med beqvämlige publique hus och
gårdar, såvida the ej i mangel af sådana hus, nutit penningehyror,
3
Betänk, ang. FJdes. Boställen.
18
vid hvilken hendelse the them och hädanefter skola lemnas.
Sådana Embetes hus och gårdar, sedan the äro lagligen byggde,
böra the som them bebo, behörigen vårda och icke låta them
förderfvas eller af vårdslöshet förfalla. Skola the byggas ånyo
eller förbättring therpå ske, åligger them, som i städerna boende
och ej genom särskilda privilegier therifrån frie äro, thoruti hafva
dehl och thertil bidraga».
I fråga om prestgårdsbyggnad i stad åberopas nu ej längre
Kirkio Balken, utan skola, enligt 1723 års privilegier, pastores i
städerna, der hyresersättning ej åtnjutos, af städerna försörjas med
beqvämliga hus och gårdar, utan inskränkning till endast de laga
hus, som i Kirkio Balken omförmälas. All nybyggnad och all
förbättring af dessa beqvämliga hus och gårdar (icke blott »mykin
bonasth», som i Kirkio Balken sägs,) åligger staden, och pastor i
stad har, beträffande sina boställshus, derefter ej någon annan
förpligtelse, än att dem behörigen vårda och icke låta dem för¬
derfvas eller af vårdslöshet förfalla.
1723 års privilegier synas således för kyrkoherdarne i stä¬
derna hafva medfört den förmån, att de befriades från all den
byggnads- och underhållsskyldighet å boställshuscn, hvilken förut
ålegat dem i likhet med kyrkoherdarne på landet. Den fördel,
som sålunda tillagts »alle pastores i städerna», har likväl ansetts
tillkomma endast de kyrkoherdar i stad, hvilkas bostadsboställen
varit i stad belägna; hvaremot, när en kyrkoherdes i stad prest¬
gård legat på landet, med byggnads- och underhållskyldigheten
förhållits efter hvad för prestgårdar på landet i allmänhet varit
stadgadt; hvilken tolkning äfven torde med 26 Kap. 3 § B.B. af
1734 års lag öfverensstämma.
De nu gällande, efter år 1723 meddelade föreskrifter om an¬
talet och beskaffenheten af de laga husen å prestgårdarno afse
endast prestgårdarno på landet; hvadan i afseende på antalet och
beskaffenheten af de laga husen å prestgård i stad bestämmelser
numera torde böra af vederbörande synerätter meddelas efter
som i hvarje fall pröfvas behöfligt.
19
7:de punkten af 1723 års privilegier innehåller vidare rörande
biskoparnes bostadsboställen: »Hvad biskopsgårdarne i städerne
beträffar, så hafva the, som af Cronans eller kyrkornas medel
för åhr 1707, tå Kongl. Maj:ts bref thet förändrade, äro under-
hållne, hädanefter åhrligen till reparationshjelp af domkyrkotunnan
åt undfå, hvad them igenom särskild resolution nu eller framdeles
tillagt varder. Hvilket vederbörande Biskop till husens förbättring
och byggnad använder och beräknar samt står i ansvar om husen
icke äro tillbörligen vidmakthålla; Och hvad til ährlig repara¬
tion ej upgår, förvaras i kyrkan til påkommande behof af ny¬
byggnad eller kostsammare förbättring. Men the biskopssäten och
prebendehemman, som äro å Landet belägna, måste af veder¬
börande biskopar utan någon tillhjelp af publique medel blifva
underhållna».
Uti 9:de punkten af berörda privilegier stadgas hufvudsakligen,
att till anläggning af torp å kyrkoherde- eller kapellansbol erfor¬
dras landshöfdingens och kammarkollegii approbation, och att så¬
lunda anlagdt torp får behållas äfven af anläggarens enka och
barn till dess anläggningskostnaderna blifvit ersatt medelst den
årliga nyttan af torpet, der ej efterträdaren det förut lösa vill.
Genom K. Ees. på allmogens besvär den 1 Aug. 1727, § 12,
meddelas i fråga om storleken och beskaffenheten af de sju laga
hus, som allmogen, efter 41 § i 1720 års resolution, borde i prest-
gårdarne bygga, följande närmare bestämmelser: »Thetförsta och
andra huset bör bestå i en byggning, som är 26 alnar lång och
12 alnar bred inom knutarne med väggar 4 alnar höga inuti. På
ena ändan af samma byggning kommer att blifva 2 kamrar, hvar- ,
dera 6 alnar bred och 7 alnar lång; och midt uti byggningen
sätestugan, 12 alnar i längden och 9 alnar i bredden. Förstugan
blir utanför sätestugan 3 alnar bred och 12 alnar lång; men på
then andra ändan af byggningen blir kiöket, som svarar i storlek
mot begge kamrarne, dock bör uti kiöket ingen bakugn vara
utan allenast en köksspis. Det tredje huset blir brygghuset, 10
alnar i fyrkant, med bakugn och köksspis. Det fjerde skall vara
20
en bod med dubbel botten och låft, 8 alnar bred och 10 alnar
lång. Femte, visthuset, 6 alnar bredt och 8 alnar långt utan låft.
Sjette ladan med tvänne gålf, och en loga midt uti, kommer att
proportioneras efter tertialtiondens storlek uti församlingen. Sjunde
fähuset bör bestå af 9 alnar i bredden och 16 alnar i längden
allt inom knutarne räknadt, och stallet af sex spiltor inalles.
Thesse hus men inga flera, hvarken Hållare eller lada för gård-
sens gröda, tillkommer allmogen att å prestebolet byggia: och när
de äro färdiga med tak och all inreda samt prestenom väl lagade
i hand levererade, så åligger thet honom åt draga försorg thet
the ei af wanrykt förderfvas och likmätigt den. 32 § uti 1681 års
husesynsordning them vidmakthålla på egen bekostnad: men tarfva
husen mycken och ansenlig förbättring, tå skola socknemän alt
hvad som behöfves tilföra och på theras bekostnad husen up-
byggia. Skulle presten behöfva flera hus, än ofvan förmält är,
så bör han dem af egen bekostnad byggia och underhålla.» I små
församlingar under 30 mantal, säterierna oberäknade, hvilka omöj¬
ligen kunde åstadkomma sådan byggnad, skulle hvad byggnad
bestås borde bestämmas af landshöfding och konsistorium. Hade
allmogen någonstädes konventioner om prestgårdsbyggnad, borde
de fullgöras, såvida den skäligen sig deröfver icke besvärade.
»Ilwad Skåne och Halland angår, så förblifver therstädes tills¬
vidare som härtills vanligit varit.»
Uti 1734 års lag meddelas i 26 kap. 2 § B.B., hvilken § torde
afse endast prestgårdar på landet, följande bestämmelser om prost¬
gårdars bebyggande och underhåll:
»I prestgård skall vara stufva med två kamrar, kök, brygghus
med bakugn, bod med dubbel botten och loft, visthus, lada med
två golf och loge, fähus och stall, alle till den storlek, som sär-
skildt derom stadgadt är. Dessa hus, och ej flera, ega socknemän
med tak och innanredet kyrkoherden färdiga antvarda, och vare
han sedan skyldig, att hålla dem vid makt med egen kostnad.
När de af ålder och bruk, och ej af prostens vanryckt förfalla; då
21
skola socknemän dem bygga och bättra på deras kostnad, och
'må virke å prestebolets. egor tagas, om der tillräcklig skog är.»
Dessa stadganden i fråga om antalet af de hus, socknemännen
skola å prestgård bygga, och om underhållet af samma hus afvika
således föga från hvad härom blifvit redan i Uplands Lagen för-
ordnadt. Beträffande de sju laga husens storlek hänvisas till hvad
1727 års resolution derom innehåller.
Om prestens egen byggnadsskyldighet sägs:
»Tarfvar prestgård, efter dess ägor och lägenheter, derå hus,
bygge och uppehälle prest dem sjelf, eller gälde det, som brister;»
men någon allmän föreskrift om hvilka och hurudana hus,
presten sjelf bör bygga, meddelas här icke.
»Flyttas han ifrån det gäll, och finnes han vid husesyn hafva
byggt mer, än han i årlig byggnad bort, njute derföre betalning
af den, som efterkommer; dock må hus, som i 27 Kap. 3 § står
för tre års byggnad, räknas å prestbol för fem års byggnad, och
de mindre derefter.»
Här meddelas första stadgandet om årsberäkning å prestgård,
hvilket stadgande, såsom naturligt är och sedermera1) uttryckligen
förklaras, ej afser andra hus än dem, det tillkommer presten sjelf
att bygga. Alla sådana hus, som, utom de sju laga husen, presten
sjelf å prestgård upfört, hade tillförene stundom betraktats såsom
öfverflödiga hus, hvilka utgjorde prestens enskilda egendom och
hvilka han ej var pligtig att utan ersättning till efterträdaren
lemna. (K. Res. för Skara stift d. 11 Febr. 1732, § 12). Nu stad¬
gas deremot, att sådana hus, som prestgården tarfvar, skall presten
sjelf bygga mot rätt till årsberäkning, så att, om han bygger mer,
än som efter årsberäkning mot hans besittningstid svarar, han
äger af efterträdaren njuta ersättning för den öfverskjutande bygg¬
naden (öfverbyggnad), hvaremot, om han af de hus, prestgården tarf¬
var, bygger mindre, än som på hans besittningstid belöper, honom
kan åläggas bekosta den bristande nödiga byggnaden (»gälda det
') I K. Ees. på presterskapets besvär den 10 Aug. 1762, § 4.
22
som brister»). Bestämd skilnad göres sålunda mellan de hus, som
prostgården tarfvor, och de så kallade öfverloppshusen, dem prest,
utöfver hvad prestgård tarfva!', till sin beqvämlighet bygger, om
hvilka det heter:
»Bygger prest flera hus, än prestgård tårfvar, till sin beqväm¬
lighet, och vill ej den, som sedan i hans ställe kommer, dem be¬
hålla efter laga mätning; då må han, som byggt häfver, dem bort¬
föra. År timmer dertill taget af prestgårds skog, betale det efter
ty, som synemän det pröfva, och komme do penningar sockne-
männen till godo vid deras byggning å prestgård.»
Enligt 26 Kap. 3 § B. B., jemförd med Kongl. För. d. 11)
Juli 1859, skola - i staden alla, som å kyrkostämma rösträtt äga,
bygga och förbättra hus och gård för prest; och »sedan de hus
lagligen bygde äro; värde dem prest, att de ej förderfvas och af
vårdslöshet förfalla.»
Härigenom synes ytterligare bekräftas, hvad redan torde följa
af 7:de punkten i presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723,
att de i staden belägna prestgårdarne byggas och underhållas af
församlingarne och att kyrkoherdarne, beträffande de laga husen
å dessa prostgårdar, ej hafva annat åliggande än att vårda husen,
så att de ej förderfvas och af vårdslöshet förfalla.
Kongl. Instruktionen för landshöfdingarne den 4 November
1734, § 35, innehåller att, utom de ekonomiska besigtningar, hvilka
Kyrkolagen föreskrifver för kyrkoherde-, kapellans- och klockare¬
bol, landshöfdingen skall vid ombyten, eller så framt eljest nödigt
pröfvas, förordna en ordentlig husesyn genom häiadshöfdingen
och nämnden att i samtlige vederbörandes närvaro förrättas.
Sedan genom K. Ees. på presterskapets besvär den 7 Juli
1752, § 9, stadgats, att syningsmän för husesyner å prestgårdarne
skola erhålla godtgörelse af tillträdaren (stadgandet afser således
endast af- och tillträdessyner), bestämdes deremot genom K. Res.
på presterskapets besvär den 12 Januari 1757, § 8, att för syn å
kapellansbol domaren och syningsmännen ej äro berättigade till
23
arvode;1) hvarjemte i sistnämnde resolution stadgas, att kapcl-
lanerne må njuta samma förmån som i 26 Kap. 2 § B. B. til-
lägges prestgård, så att hvad som efter 27 K. 3 § B. B. räknas
för tre års byggnad bör å deras boställen gälla för fem år.
Uti Kongl. Br. den 10 Aug. 1757 förklaras, att husesyner å
prostgårdar i städerna, »hvilka af stadsinnevånarne byggas», skola
förrättas af rådstufvurätt och således ej längre af häradshöfding
och nämnd, såsom i 1681 års husesynsordning bestämdes.
Kongl. Res. på presterskapets besvär den 10 Augusti 1762
innehåller i 4 §: »Kongl. Maj:t finner i nåder thet med lag och
billighet alldeles likmätigt att vid årliga byggnadsskyldighetens
utsättande å prestebol then icke bör uträknas efter alla husen,
them inbegrepne, som socknen tillkommer att bygga; utan bör
then endast uträknas efter the hus och byggnader, som innehaf-
varen sjelf åligger att verkställa. Och allthenstund Kongl. Maj:t
uppå allmogens allmänna besvär år 1727 i nåder resolverat, till
förekommande af egenvillighet å begge sidor, huru många hus
icke allenast till antalet, utan ock till ett visst mått eller alntal,
församlingen åligger bygga; alltså och på thet vid then öfriga
byggnaden, som af presterne sjelfve bör besörjas, i lika måtto
Lag och icke Domarens godtycke må äga rum, vill Kongl. Maj:t
härmedelst hafva följande föreskrifvit; hvarvid dock the Lands¬
orter i Riket undantagas, hvarest efter särskildt ingångne öfver-
enskommelser, församlingarne, till sitt prestorskaps hjelp och
understöd, all nödig byggnad vid prestegårdarne sig åtagit.
I Mangården:
l:o) En Källare af åtta alnars längd och sju alnars bredd.
2:o) En Drängstuga innehållande sju alnar i längd och bredd
inom knutarne.
3:o) Et Torkhus eller så kallad Badstufva, tio alnar lång och
åtta alnar bred med sine behörige lafvar. •)
•) Enligt K. K. d. 30 Dec. 1863, angående nämndemäns rätt till ersättning för
extra förrättningar, njuta dock numera nämndemän för syner å kapellansbol
ersättning af kyrkornas eller församlingarnes medel.
24
I Ladugården:
4:o) Et Svinhus af tvenne rum, åtta alnar långt och sex alnar
bredt.
5:o) Et Wagnhus eller Redskapslider, tio alnar långt och åtta
alnar bredt.
6:o) Hemligithus, efter beqvämligheten.
7:o) Et Fårhus med skrilla tio alnar långt och åtta alnar bredt.
8:o) En Sädeslada med Loga och tvännc golf, lämpad efter
nödtorften och Gårdsbrukets storlek; hvarvid dock the orter undan¬
tagas, ther presten efter gammal praxis och överenskommelser
äger frihet att betjena sig af Tionde-Ladan. I fall och Boskapen
ej rymmas skulle uti socknens fähus, må presten äfven bygga ett
sådant efter nödtorften; äfvensom thet ock är nödigt, åt i skog¬
lösa orter, hvar någre af thesse hus äre sammanbyggde, tå et hus
af tre väggar icke må casseras, när thet nyttja fjerde väggen af
et annat» — — »och hvarest flera hus antingen redan äro, eller
hädanefter för presternas egen beqvämlighet förfärdigade varda,
lämnas then efterträdande frihet efter godtycke, afföra eller till
then tillträdande föryttra en sådan öfverbyggnad».
Sedan genom 1727 års res. på allmogens besvär samt 26 kap,
2 § i 1734 års lag noggranna föreskrifter blifvit meddelade i af¬
seende på antalet och storleken af de laga hus, socknemännen
borde å prestgård bygga, samt i sistnämnda lagrum derjemte stad¬
gats, att, om prestgård efter dess ägor och lägenheter tarfvade
flera hus, presten skulle dem sjelf bygga och uppehålla eller gälda
det som brister, utan att likväl någon närmare bestämmelse eif-
vits om hvilka eller hurudana dessa senare hus skulle vara, så
lemnas nu i 1762 års resolution, »på thet vid then öfrige bygg¬
naden, som af presterne sjelfva bör besörjas, i lika måtto lag och
icke domarens godtycko må äga rum», noggranna stadganden om
antalet och storleken äfven af dessa senare hus. Häraf torde
följa, att inga andra eller annorlunda beskaffade hus, än de i 1762
års resolution föreskrifna, lagligen kunna kyrkoherdarne till byg¬
gande och underhåll föreskrifvas eller vid årsberäkning tagas i
25
betraktande och att således alla andra hus, som kunna å prest-
gårdar förekomma, (t. ex. torp- och qvarn-byggnader, fäbodar,
ängslador, tröskverk, hönshus m. fl.) böra såsom öfverloppshus
anses !)•
Hvad i 1762 års resolutioft stadgas om afträdarens frihet att
efter godtycke förfoga öfver de hus, som till presternas egen be¬
qvämlighet äro upförda, torde ej öfverensstämma med hvad 26 kap.
2 § B.B. i samma ämne innehåller. Ordet »öfverbyggnad» an¬
vändes i denna resolution såsom i flera äldre författningar för att
dermed beteckna hvad som nu förstås med öfverloppsbyggnad.
Uti Kongl. Förordn. om skogarna i Riket den 1 Aug. 1805,
§§ 24 och 26, stadgas ytterligare om socknemäns rätt att till prest-
gårds byggnad och bättrande å prestbostäiles ägor taga nödigt
timmer och virke, der tillgången utan men för boställets öfriga
behof sådant medgifver, samt om boställshafvares skyldighet att
till anläggning af nytt torp begära tillstånd af konungens befall¬
ningshafvande.
Af Kongl. Kung. den 17 Mars 1824, angående ekonomiska
besigtningar å kyrkoherdeboställen m. m., inhämtas, att Rikets
Ständer i lind. skrifvelse den 2 Augusti 1823 anhållit, att, då
genom någon författning icke vore uttryckligen stadgadt, huru
ofta de uti kyrkolagen föreskrifna ekonomiska besigtningar å
kyrkoherdebol, till utrönande af deras häfd till jord och hus,
borde hållas, föreskrifvas måtte, att sådana besigtningar hvart
tredje år hölles; och förklaras i kungörelsen, att som i berörda
afseende en bestämd föreskrift i författningarne dittills saknats ej
allenast i anseende till kyrkoherdeboställen utan äfven hvad be¬
träffade kapellans- och klockarebol samt de prestestomhemman,
som icke vore till skatte köpta, alltså förordnades, att ekonomiska
besigtningar å alla förenämnda boställen och lägenheter skulle
!) Det har emedlertid ej sällan inträffat, att dylika hus, särdeles torp- och qvarn-
byggnader, af synerätterna vid prestgårdarne »insynats», hvarigenom boställs-
hafvaren fått sig ålagdt att sådane byggnader vidmakthålla och vid behof ny-
bygga, dock utan att årsberäkning för desamma ansetts böra äga rum.
Betänk, ang. Ekles. Boställen.
4
26,
förrättas, de två första gångerna hvart tredje år och derefter en¬
dast hvart femte år; i sammanhang hvarmed föreskrefs, att så-
dane besigtningar skulle förrättas af kronofogden i orten eller
annan af konungens befallningshafvande förordnad kronobetjent
med biträde af två nämndemän Samt i närvaro af häradsprosten
eller annan af honom utsedd ordinarie prestman inom prosteriet
äfvensom af boställshafvare och socknemän, samt att inom en
månad efter besigtningen skulle af instrumentet deröfver ett
exemplar tillställas boställshafvaren och ett exemplar härads¬
prosten, som ofördröjligen borde öfverlemna sitt exemplar till
konsistorium.
Vid jemförelse med hvad den under samma dag, d. 17 Mars
1824, utfärdade Kongl. Förordn., angående prestgårdsbyggnader i
Skåne, om ekonomiska besigtningar i 17 och 18 §§ innehåller,
synes ändamålet med dessa besigtningar, likasom med de ekono¬
miska besigtningar, som sedermera i Mil. Bost. Ordn. d. 23 Ja¬
nuari 1836, § 53, och i den nu för Skånska prestgårdarne gällande
Kongl. Förordn. den 16 Dec. 1870, § 19, föreskrifvits, endast hafva
varit att utröna boställets tillstånd till hus och ägor samt bringa
kännedom derom till den myndighet, under hvars inseende bo¬
stället lydde, på det, i händelse missbyggnad eller vanhäfd sig
yppat, laga syn måtte föranstaltas, dervid bristernas afhjelpande
kunde blifva vederbörande ålagdt.1')
Det synes nemligen ej hafva tillkommit förrättningsmannen
vid den ekonomiska besigtningen att sjelf meddela några före¬
skrifter om bättrande af befunne brister; och förmodligen af sådan
anledning saknas i dessa författningar stadgande om rätt att öfver¬
klaga besigtningen.
1824 års kungörelse uphäfdes dock redan den 28 Maj 1830
genom den då utfärdade, ännu gällande K. Kungörelsen om eko¬
nomiska besigtningar å kyrkoherdeboställen, kapellans- och kloc¬
karebord samt prestestomhemman, hvilken kungörelse, i fråga om
’) Jfr. K. Br. d. 12 Juni 1843.
27
huru ofta de ekonomiska besigtningarne skulle hållas, af hvem
de skulle förrättas och hvilka dervid borde vara närvarande, huf¬
vudsakligen öfverensstämmer med 1824 års kungörelse, dock med
den närmare bestämmelse, att ekonomiska besigtningar i allmän¬
het ej böra hållas förr än fem år efter nästföregående laga huse¬
syn, men att af vigtiga skäl sådana besigtningar likväl kunna för¬
anstaltas oftare än i regeln är föreskrifvet.
1830 års kungörelse innehåller i öfrigt hufvudsakligen föl¬
jande stadganden:
Kontraktsprosten lemnar inom slutet af Februari månad hvarje
år till konungens befallningshafvande upgift å de ekonomiska be¬
sigtningar, som under året böra inom prosteriet hållas. Den af
konungens befallningshafvande förordnade kronobetjenten utsätter,
med iakttagande, att besigtningar å kyrkoherde-, kapellans- och
klockarebol, när så ske kan, »på samma gång» inom pastoratet
hållas och att besigtningarne endast när mark är bar, men ej i
Juli och Augusti månader, förrättas, dag för besigtningen och
underrättar derom minst en månad förut kontraktsprosten, hvilken
gifver dagen tillkänna för boställshafvaren, som, derest församling
är byggnadsskyldig, föranstaltar utseende af ombud att å dess
vägnar vid besigtningen närvara. Uti instrumentet antecknas be¬
funne brister och kostnaden för deras afhjelpande, hvarjemte den
tid utsättes, inom hvilken genom den byggnadsskyldiges försorg
bristerna böra vara afhulpne. Af instrumentet aflemnas skynd¬
samt två exemplar till kontraktsprosten, som lemnar det ena till
boställshafvaren och inom årets slut till konsistorium insänder det
andra att i dess arkiv förvaras. År församling byggnadsskyldig,
skall genom kyrkoherdens försorg instrumentet densamma del-
gifvas. Missnöje med förrättningen tillkännagifves genast och
fullföljes inom 30 dagar efter erhållen del af instrumentet medelst
anhållan hos domaren om laga syn. Uraktlåtes sådant och full¬
gör vederbörande byggnadsskyldig ej inom förelagd tid sin skyl¬
dighet, gör kontraktsprosten skyndsamligen anmälan derom hos
konsistorium, »som har att vidtaga de åtgärder, hvilka nödige
28
pröfvas till bevarande af boställets och efterträdarens rätt, antin¬
gen medelst begäran bos konungens befallningshafvande, att ge¬
nom dess embetsåtgärd, bristerna må blifva för lega, å den bygg-
nadsskyldiges bekostnad, afhulpne, eller att hos denne må sökas
säkerhet för husrötebristen.» Kostnaden för den ekonomiska be-
sigtningen bestrides af kyrkornas medel. Då kontraktsprost full¬
gjort hvad enligt denna kungörelse honom åligger, är han befriad
från den ytterligare tillsyn å boställena, som i 24 Kap. 19 § Kyrko¬
lagen föreskrifves.
Den ekonomiska besigtning, som föreskrifves i 1830 års kun¬
görelse, har således vida större befogenhet än den besigtning,
som omförmäles i K. Kung. af år 1824. Enligt 1830 års kun¬
görelse synes hvad som vid den ekonomiska besigtningen beslu-
tes och föreskrifves, om förrättningen ej i stadgad ordning öfver-
klagas, vinna laga kraft och kunna exsekutivt verkställas. Laga
syn omtalas endast såsom en slags högre instans öfver den eko¬
nomiska besigtningen och torde ej, äfven om missbyggnad och
vanhäfd i aldrig så hög grad skulle vid besigtningen yppas, böra
föranstaltas, med mindre än att talan emot besigtningen i behörig
ordning föres. '
Det torde böra anmärkas, att den nuvarande lagstiftningen
om ekonomiska besigtningar å prestboställen synes angå endast
prestboställen på landet, hvaremot några bestämda särskilda före¬
skrifter om dylika förrättningar i stad veterligen ej finnas.
Genom Kongl. Kung. den 10 Juni 1841, »angående domfört
antal nämndemän vid husesyner å prestebol», är stadgadt, att huse¬
syner å prestbol må verkställas af häradshöfding med biträde af
två nämndemän eller flere, högst half nämnd, allt efter som syne-
förrättaren för synens vidlyftighet nödigt pröfvar.
Enligt 26 § i Kongl. Instruktionen för landshöfdingarne den
10 November 1855, äga stiftsstyrelser och kontraktsprostar påkalla
konungens befallningshafvandes medverkan i hvad de eklesiastika
boställenas rätt och bästa rörer; hvarjemte konungens befallnings¬
hafvande skall tillse, att husesyner och ekonomiska besigtningar
29
i behörig tid och ordning hållas; men något åliggande eller någon
befogenhet för konungens befallningshafvande att, »så framt eljest
Höfligt pröfvas», förordna om husesyn omtalas ej i denna instruk¬
tion såsom i den af år 1734.
Genom Kong!. Kung. den 6 November 1863 är stadgadt, att
vid husesyn å boställen skall pröfvas och afgöras huruvida bad¬
stuga och malthus derstädes må anses erforderliga eller icke,
hvilket stadgande torde böra tillämpas på det i 1762 års resolu¬
tion på presterskapets besvär för prostgårdar föreskrift^ »Torkhus
eller så kallad Badstuga.»
I följd af Kongl. Förordn. den 27 April 1877 äro församlin-
garno å landet hädanefter, i den män do af Kongl. Maj:t fast¬
ställda regleringarne af presterskapets löner tillämpas, i allmänhet
befriade från skyldigheten att bygga och underhålla den i 12 §
af 1727 års resolution på allmogens besvär samt 26 Kap. 2 § B. B.
omförmälda lada med två golf och loge, eller den så kallade tionde-
ladan.1)
De stadganden, som, gemensamma för såväl eklesiastika som
andra boställen, för närvarande äro gällande uti åtskilliga' detalj¬
frågor, såsom om brandförsäkring, odlingsersättning, fördelning af
kostnader för laga skifte, vattenafledningsföretag, allmänna bygg¬
nader m. m., förbigås har, men skola framdeles vidröras.
Den lagstiftning, som meddelats i fråga om prestboställenas
bebyggande och underhåll, angår således förnämligast prestgår-
darne eller bostadsboställena för kyrkoherdar. Endast för dessa
boställen äro föreskrifter gifna om de laga husens antal och bc-
') Förordningen lyder: »Församling å landet, der reglering af presterskapets löner
. försiggått och vunnit Kongl. Maj:ts fastställelse, skall, så framt å prestgården
finnes sådan lada, som, enligt 4 § i Kongl. Besolutionen på presterskapets be¬
svär den 10 Augusti 1762, åligger presten att sjelf bygga och underhålla, un¬
der den tid regleringen tillämpas vara befriad från skyldigheten att bygga
och underhålla den i 26 Kap. 2 § B. B. och 12 § i Kongl. Resolutionen på
allmogens besvär den ,1 Augusti 1727 föreskrifna lada; dock skall, derest ge¬
nom särskild! stadgande eller skriftligt aftal annorledes är bestämdt eller för
särskilda orter andra stadganden rörande byggnadsskyldigheten äro meddelade,
sådant lända till efterrättelse.»
30
skaffenhet; och torde de stadgande!!, som i detta afseende för
närvarande gälla, vara tillämpliga endast för prestgårdarne på
landet.
Någon allmän föreskrift om hvilka och hurudana hus höra
finnas å bostadsboställena lör biskopar eller å bostadsboställcna
för komministrar eller andra hjelpprester har veterligen ej blifvit
gifven. Man antager vanligen, att på landet belägna bostads-
boställen för komministrar böra bebyggas såsom kronohemman
och således skola förses med dfe i 2 K. 1 § och 27 K. 3 § B. B.
föreskrifna hus;1) men de uplysningar, som från presterskapet er¬
hållits, gifva vid handen, att ganska ofta andra än de för 'krono¬
hemman föreskrifna hus, isynnerhet drängstuga och brygghus,
finnas såsom laga hus å komministrars bostadsboställen på landet
insynta, samt att i allmänhet sätesbyggningarne å dessa boställen
föreskrifvas och upföras till vida större dimensioner, än som, en¬
ligt 27 K. 3 § B. B., gälla för de boningshus, som böra å krono¬
hemman finnas, hvilket förfarande äfven blifvit af Kongl. Maj:t
godkändt. (Se K. M:ts dom den 13 April 1859 angående kom¬
ministersbostället Long Skyttegården. Jur. För:s Tidskr. XX. 145).
III. Om de särskilda slag af prestboställen, som för närva¬
rande finnas, samt om de undantagsförliållanden i afseende
på deras bebyggande och underhåll, livilka inom vissa orter
äga rum.
A) Bostadsboställen.
a) Bostadsboställen för biskopar.
I tio af Rikets tolf stift finnas bostadsboställen för biskoparne,
nemligen i Erkcstiftot, Linköpings, Skara, Strengnäs, Westerås,
Wexiö, Lunds, Göteborgs, Carlstads och Hernösands stift. I Cal-
mar stift saknar biskopen bostadsboställe, och det bostadsboställe, *)
*) Se y. Bonsdorff. Stort. Finlands Kamerallagfarenhet. Del. I. p. 98. Branting.
Sv. Författningar, p. 286. Rabenius. Kyrkolag!, p. 246.
31
biskopen i Wisby stift innehar, torde tillkomma honom såsom
kyrkoherde i Wisby pastorat och icke såsom biskop. Biskoparne
i Carlstads och Hernösands stift äro jemväl kyrkoherdar i städerna
af samma namn och innehafva i denna senare egenskap särskilda’
bostadsboställcn.
Af de tio bostadsboställena för biskopar äro två, de i Skara
och Wexiö stift, belägna på landet och de öfriga åtta i stad.
Begge bostadsboställena på landet och några af bostadsboställena
i stad äro förenade med jordbruk.
Af 7:de punkten i prestcrskapets privilegier den 16 Oktober
1723 torde framgå, att biskoparnes bostadsboställcn på landet
skola byggas och underhållas af boställshafvarne, men att deremot
till byggande och underhåll af. bostadsboställena i stad åtnjutes
af domkyrkornas medel hvad genom särskilda resolutioner blifvit
eller blifver bestämdt.
Af de två på landet belägna bostadsboställena bygges och
underhålles likväl endast det ena, eller det i Skara stift, af bi¬
skopen ensam. Biskopens i Vexiö bostadsboställc bygges och
underhålles blott till någon del af biskopen samt i följd afKongl.
Br. den 13 December 1872 i öfrigt af Domkyrkans medel.
Af de åtta i stad belägna bostadsboställena för biskopar
byggas och underhållas två, de i Göteborg och Ilernösand, af
särskilda, för sådant ändamål bildade fonder1).
De öfriga sex i stad belägna bostadsboställena, de i Upsala,
Linköping, Strcngnäs, Vcsterås, Lund och Carlstad, byggas ocli
underhållas till större eller mindre del af domkyrkornas medel
enligt särskilda, för hvarje boställe, meddelade Kongl. bref eller
resolutioner2).
') Jfr. Kongl. Er. den 22 Maj 1816, den 9 Sept. 1819 och den 16 Juni 1876, an¬
gående bostadsbostället i Hernösand.
2) Sådana äro meddelade för'boställena i Upsala den 19 Deo. 1692; i Linköping
den 27 Nov. 1747, den 14 Mars 1776 och den 23 April 1869; i Strengnäs den
22 Juli 1779 samt i Lund den 18 April 1689, den 9 Juli 1728 och den 8
Aug. 1774.
32
b) Om bostadsbostållen för kyrkoherdar.
Enligt de af Kongl. Maj:t hittills faststälda löneregleringar
och eljest meddelade beslut, kommer antalet af pastoraten i Riket
att utgöra 1,358'). Som likväl åtskilliga beslutade förändringar i
afseende på pastoratens sammansättning ännu ej trädt i verksam¬
het, motsvarar pastoratens antal f. n. ej nämnda siffra. Enligt
1879 års statskalender finnas i Biket 1,331 pastorat. 31 nya pa¬
storat komma dock, enligt meddelade men ej verkstälda beslut,
att inrättas, nemligen: i Erkestiftet ett: Regnsjö; i Linköpings stift
fem: Norrköpings Norra, S:t Johannes, Krokek, S:t Annse, Törns-
falla; i Strengnäs stift tre: Bo, Annestad, Almby; i Westerås stift
två: Aspeboda, Sala landsförsamling; i Wexiö stift ett: Sandsjö
(af Linneryds p.); i Lunds stift två: Malmö S:t Pauli, Glumslöf;
i Göteborgs stift ett: Lindberg; i Calmar stift två: Långemåla och
Borgholm; i Carlstads stift sju: Nordmark, Westra Sund, Östra
Sund, Westra Emtervik, Östra Emtervik, Gräsmark, Animskog; i
Hernösands stift sju: Bjertrå, Ytter Lännäs, Jörns, Nedre Luleå,
Hallen, Borgsjö, Fors; hvaremot fyra nu befintliga pastorat komma
att försvinna, nemligen: Danviks och Siklaö, Ekers, S:t Olofs,
Sunne.
Vid de beräkningar, som här nedan göras, läggas till grund
de förhållanden, som blifvit bestämda genom Kongl. Maj:ts beslut,
utan afseende derpå om dessa ännu trädt i verkställighet eller icke.
Af de 1,358 pastoraten höra till Stockholms stad 11; Erke¬
stiftet 169; Linköpings stift 151; Skara stift 123; Strengnäs stift
106; Westerås stift 105; Wexiö stift 95; Lunds stift 239; Göte¬
borgs stift 105; Calmar stift 45; Carlstads stift 60; Hernösands
stift 105 och Wisby stift 44.
41 pastorat bestå uteslutande af stadsförsamlingar, nemligen:
i Stockholm: S:t Nicolai, S:t Clara, S:t. Jakob, S:t Gertrud (Tyska),
Maria Magdalena, S:t Katarina, Ulrika Eleonora, Fredrik (Finska),
') Häri inberäknas ej K. Hofförsaml. i Stockholm, ej heller garnisonsförsamlin-
garne.
33
Hedvig Eleonora, Adolf Fredrik, Skeppsholmen; i Erkestift: hop¬
sala, Norrtelge, Waxholng Gefle, Söderhamn; i Linköpings stift:
Norrköpings S:t Olai, Norrköpings Hedvig, Norrköpings Norra,
Westervik; i Skara stift: Lidköping, Mariestad; i Strengnäs stift:
Trosa stadsförsamling, Örebro, Askersund; i Westerås sift: Sala
stadsförsamling; i Lunds stift: Malmö S:t Pétri, Malmö Caroli,
Malmö S:t Pauli, Skanör, Landskrona, Carlskrona stadsförsamling,
Carlshamn; i Göteborgs stift: Göteborgs Gustavi, Göteborgs Chri¬
stinas, Marstrand, Warberg; i Valmar stift: Borgholm; i Hernösands
stift: Umeå, Luleå, Sundsvall.
Af dessa äro fyra, Waxholm, Gefle, Söderhamn och Sunds¬
vall, förenade med mindre, på landet belägna områden, hvilka ej
utgöra särskilda församlingar.
64 pastorat utgöras af både stads- och landsförsamlingar, nem¬
ligen: i Erkestift: Börstil, Öregrund, Enköping, Sigtuna, Hudiks¬
vall: i Linköpings stift: Linköping, Wadstena, Söderköping, Wim-
merby, Skenninge, Ekesjö; i Skara stift: Skara, Wenersborg,
Falköping, Hjo, Sköfde, Ulricehamn, Borås, Alingsås; i Strengnäs
stift: Strengnäs, Mariefred, Nyköpings Westra, Nyköpings Östra,
Södertelge, Eskilstuna, Thorshälla; i Westerås stift: Westerås,
Köping, Arboga, Linde, Nora, Säther, Falun, Hedemora; i Wexiö
stift: Wexiö, Jönköping, Grenna; i Lunds stift: Trelleborg, Lund,
Ystad, Helsingborg, Cimbrishamn, Munka Ljungby, Christianstad,
Sölvesborg; i Göteborgs stift: Kongelf, Uddevalla, Skee, Kongs-
backa, Falkenberg,, Halmstad, Laholm; i Calmar stift: Calmar,
Döderhult; i Carlstads stift: Carlstad, Christinehamn, Filipstad,
Amål; i Hernösands stift: Hernösand, Skellefteå, Piteå, Neder
Torneå, Brunflo; i Wisby stift: Wisby.
I sex af dessa sistnämnda 64 pastorat äro följande stadsförsam-
lingar annexförsamlingar, nemligen: Östhammar till Börstil, Engel-
holm till Munka Ljungby, Strömstad till Skee, Oskarshamn till
Döderhult, Haparanda till Neder Torneå och Östersund till Brun¬
flo. I alla de öfriga 58 pastoraten äro stadsförsamlingarne moder¬
församlingar.
Betänk, ang. Eklog. Boställen.
5
34
1,253 pastorat bestå af endast landsförsamlingar.
Som ett pastorat (Göteborgs Christinse) har två kyrkoherdar,
utgör antalet af kyrkoherdebeställningar i Riket ett mer än antalet
af pastoraten, således 1,359.
Med kyrkoherdebeställningarne i följande 14 pastorat äro
bostadsboställen icke förenade, nemligen: i Upsala, Wenersborg,
Ulricehamn, Wexxö, Malmö S:t Petri, Malmö Caroli, Malmö S:t
Pauli, Trelleborg, Lund, Ystad, Landskrona, Christianstad, Kungs¬
backa, Örgryte. Dessutom finnas eller komma att finnas några
kyrkoherdebeställningar, hvilkas innehafvare, enligt lönereglerin-
garne, hafva »rätt till fri bostad», utan att i desamma någon
viss lägenhet nämnes. Så är t. ex. förhållandet i Söderfors, Fors¬
marks, Trollhättans och Höganäs pastorat samt i de blifvande
pastoraten Norrköpings Norra och S:t Johannes. I några af dessa
fall (t. ex. i Söderfors och Forsmarks pastorat) synas dock de
lägenheter, som blifvit af vederbörande till bostäder åt kyrko-
herdarne uplåtne, böra betraktas såsom boställen och vara under¬
kastade de föi,' sådana i allmänhet gällande föreskrifter.
Antalet af bostadsboställen för kyrkoherdar i Riket torde i
det närmaste upgå till 1,340 ’)•
Af dessa äro i stad belägna 73 bostadsboställen i följande
pastorat, nemligen: i Stockholms stad: S:t Nicolai, S:t dåra, S:t
Jakob, S:t Gertrud (Tyska), Maria Magdalena, S:t Katarina, Ulrika
Eleonora, Fredrik (Finska), Hedvig Eleonora, Adolf Fredrik,
Skeppsholmen; i Erkestift: Öregrund, Norrtelje, Enköping, Sig¬
tuna, Waxholm, Gefle, Söderhamn, Hudiksvall; i Linköpings stift:
Linköping, Wadstena, Norrköpings S:t Olai, Norrköpings Hedvig,
Söderköping, AVestervik, Skenninge; i Skara stift: Lidköping, Hjo,
Mariestad, Sköfde, Borås; i Strengnäs stift: Strengnäs, Nyköpings
AVestra, Örebro, Askersund; i Wester ås stift: AVesterås, Köping,
’) Siffran, som ej kan med full säkerhet angifvas, enär det ej alltid kunnat af-
göras huruvida, der kyrkoherde har »rätt till fri bostad», bostadsboställe bör
anses vara med tjensten förenadt eller icke, torde dock i det närpiaste mot¬
svara verkliga antalet.
35
Arboga, Linde, Nora, Falun, Säter, Sala; i Wexiö stift: Jönköping,
Ojaby; i Lunds stift; Skanör, Helsingborg, Cimbrishamn, Munka
kjungky, Carlskrona, Carlshamn, Sölvesborg; i Göteborgs stift:
Göteborgs Gustavi, Göteborgs Christinse (ett bostadsboställe för
svenske och ett för tyske kyrkoherden), Kongelf, Marstrand, Udde¬
valla, Warberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm; i Calmar stift;
Calmar, Borgholm; i Carlstad» stift: Carlstad, Christinehamn, Fi-
lipstad; Amål; i Hemö sands stift: Hernösand, Umeå, Luleå, Sunds¬
vall; i Wisby stift: Wisby.
Af de 73 i stad belägna bostadsboställena höra
35 till följande af blott stadsförsandingar bestående 34 pastorat,
nemligen: de 11 Stockholm spastoraten; Norrtelge, Waxholm,
Gcfle, Söderhamn; Norrköpings S:t Olai, Norrköpings Hedvig,
Westcrvik; Lidköping, Mariestad; Örebro, Askorsund; Sala; Skanör,
Carlskrona, Carlshamn; Göteborgs Gustavi, Göteborgs Christina:
(med 2 boställen), Marstrand, Warberg; Borgholm; Umeå, Luleå,
Sundsvall;
37 till lika många pastorat, bestående af både lands- och stads¬
för samling ar, nemligen: Öregrund, Enköping, Sigtuna, Hudiksvall;
Linköping, Wadstena, Söderköping, Skenningc; Hjo, Sköfdc, Borås;
Strengnäs, Nyköpings Westra; Westerås, Köping, Arboga, Linde,
Nora, Falun, Säter; Jönköping; Helsingborg, Cimbrishamn, Munka
Ljungby, Sölvesborg; Kongelf, Uddevalla, Falkenberg, Halmstad,
Laholm; Calmar; Carlstad, Christinehamn, Filipstad, Åmål; Hernö¬
sand ; Wisby '); samt
ett till pastorat, bestående af blott landsförsamling: Öjaby.
1,267 bostadsboställen för kyrkoherdar skulle således vara be¬
lägna på landet. Af dessa bostadsboställen höra
ett till pastorat, bestående af blott stadsförsamling: Trosa; och
19 till pastorat, bestående af både lands- och stadsförsarn-
lingar: Börstil, Wimmcrby, Ekesjö, Skara, Falköping, Alingsås,
Mariefred, Nyköpings Östra, Södertelge, Eskilstuna, Thorshälla,
') Ett af dessa bostadsboställen ligger i annexförsamling, nemligen kyrkoherdens
i Munka Ljungby pastorat i annexstaden Engélholm belägna bostadsboställe
36
Hedemora, Grenna, Skee, Döderhult, Skellefteå, Piteå, Neder
Torneå, Brunflo.
I 14 af sistnämnda 19 pastorat äro stadsförsamlingarne moder¬
församlingar, nemligen i Wimmerby, Ekesjö, Skara, Falköping,
Alingsås, Mariefred, Nyköpings Östra, Södertelge, Eskilstuna,
Thorshälla, Pledemora, Grenna, Skellefteå, Piteå.
I fem af pastoraten, Börstil, Skee, Döderhult, Neder Torneå,
Brunflo, äro stadsförsamlingarne annexförsamlingar.
1,247 på landet belägna bostadsboställen för kyrkoherdar skulle
således tillhöra pastorat, bestående af blott landsförsamlingar.
Behofvet af byggnader å bostadsboställena är naturligtvis vä¬
sentligen beroende deraf huruvida jordbruk är med bostället för-
enadt eller icke; och erfordras olika bestämmelser i afseende på
antalet af de laga husen för de boställen, som äro förenade med
jordbruk, och för dem, som sakna sådant. Om man antager, att
ett boställe, för att kunna anses vara förenadt med jordbruk, skall
omfatta minst så stora och goda ägor, som till besutenhet under
benämning af hemman, enligt hvad derom är stadgadt, erfordras,
så att alla vanliga ladugårdshus för jordens skötsel äro behöfliga,
måste de aldra flesta af kyrkoherdarnes bostadsboställen på lan¬
det och äfven flertalet af deras bostadsboställen i stad räknas till
boställen med jordbruk.
Åtskilliga bostadsboställen finnas dock, förnämligast i stad,
men äfven några på landet, hvilka antingen sakna all jord utom
sjelfva tomten, eller ock omfatta så ringa jordområde (ofta endast
trädgård eller kryddland, stundom dock äfven någon mindre åker-,
ängs-, betes- eller skogsäga), att oj några eller åtminstone icke
alla vanliga ladugårdshus erfordras.
De uplysningar, som i detta afseende erhållits, äro ej så full¬
ständiga, att det alltid varit möjligt med full visshet afgöra hvilka
boställen böra anses vara förenade med jordbruk och hvilka sakna
sådant; dock torde till senare slaget kunna hänföras af bostads¬
boställen på landet: de i Forsmarks, Söderfors, Högbo och Woxna
pastorat af Erkestiftet; det i Törnsfalla pastorat af Linköpings
stift; de i Silf bergs1) och Gustafs pastorat af Westerås stift;
och det i Styrsö pastorat af Göteborgs stift; samt af bostadsbostäl¬
len i stad: de i alla elfva Stockholmspastoraten; de i Waxholms
och Hudiksvalls pastorat af Erkestiftet; de i Linköpings, Norr¬
köpings Hedvigs och Westerviks pastorat af Linköpings stift;
det i Mariestads pastorat af Skara stift; det i Askersunds pastorat
af Strengnäs stift; det i Lindes pastorat af Westerås stift; xle i
Jönköpings och Ojaby pastorat i Wexiö stift; de i Munka Ljungby,
Carlskrona, Carlshamns och Sölvesborgs pastorat af Lunds stift;
de 3 bostadsboställena i Göteborg samt det i Marstrands pastorat
af Göteborgs stift; de i Calmar och Borgholms pastorat af Calmar
stift; det i Christinehamns pastorat af Carlstads stift; de i Umeå
och Sundsvalls pastorat af Hernösands stift; samt det i Wisby
pastorat af Wisby stift; äfvensom möjligen något eller några,
ehuru säkerligen ej många andra bostadsboställen.
Antalet af kyrkoherdars bostadsboställen utan jordbruk torde
således kunna beräknas ungefär till 8 på landet och 35 i stad eller
tillhopa 43, hvadan antalet af de med jordbruk förenade boställena
skulle blifva 1,259 på landet och 38 i stad eller tillhopa 1,297.
I afseende på dels antalet och beskaffenheten af de laga husen
samt dels församlings och kyrkoherdes ömsesidiga skyldighet att dem
bygga och underhålla är, såsom af hvad förut blifvit nämndt torde
framgå, för närvarande, beträffande de på landet belägna bostads-
boställen för kyrkoherdar, i allmänhet stadgadt i K. Res. på allmo¬
gens besvär den 1 Aug. 1727, § 12, 26 Kap. 2 § B. B., K. Res.
på presterskapets besvär den 10 Aug. 1762, § 4, K. Kung. den 6
Nov. 1863 och K. Förord, den 27 April 1877:
l:o) i fråga om husens antal och beskaffenhet,
att ovilkorligen skola finnas tretton laga hus: l:o) och 2:o)
sätesbyggning, innehållande tre boningsrum, kök och förstuga,
3:o) brygghus, 4:o) bod, 5:o) visthus, 6:o) fähus och stall, 7:o)
källare, 8:o) drängstuga, 9:o) svinhus, 10:o) vagnshus eller red
') Till detta pastorat kommer dock jord framdeles att inköpas.
38
skapslider, Iko) hernligthus, 12:o) fårhus och 13:o) en sädeslada
med loge och 2 golf;
att dessutom två hus, torkhus ' eller badstuga samt ett ytter¬
ligare fähus, kunna föreskrifvas; och
att, utom hemligthuset, sädesladan med loge och 2 golf samt
det ytterligare fähuset, hvilka byggnaders storlek lämpas efter
behofvet i hvarje fall, de öfriga husen skola vara af vissa, till
längd och bredd bestämda dimensioner;1) samt
2:o) livad anyår byggnads- och underhållsskyldigheten,
dels att de förstnämnda sex husen: sätesbyggning, brygghus,
bod, visthus samt fähus och stall, skola byggas af församlingen.,
men de öfriga sju: källare, drängstuga, svinhus, vagnshus eller
redskapslider, hernligthus, fårhus, sädeslada med loge och 2 golf,
äfvensom torkhus eller badstuga och det ytterligare fähuset, när
dessa två hus finnas, af kyrkoherden; och
dels att församlingen och kyrkoherden gemensamt underhålla de
sex hus, församlingen har skyldighet att bygga, hvaremot de öf¬
riga husen underhållas af kyrkoherden ensam.
Från hvad sålunda i allmänhet är för kyrkoherdars bostads-
boställen på landet stadgadt förekomma dock åtskilliga undantag:
ko) I fråga om antalet och beskaffenheten af de laga husen.
Redan i K. Förordn. den 17 Dec. 1734 »angående prästegår-
darnes byggande i Skåne» meddelas i afseende på antalet och be¬
skaffenheten af de laga husen andra bestämmelser, än söm i 1734
ars lag äro lör prestgårdarne i det öfriga Riket gifna; och i de
sedermera angående prästgårdsbyggnader i Skåne utfärdade för¬
ordningar den 17 Mars 1824, den 5 Oktober 1839, den 3 Februari
1860 och den 16 December 1870 föreskrifvas fortfarande för prest¬
gårdarne på landet i denna provins andra och annorlunda beskaf¬
fade hus, än de, som äro för prestgårdarne i det öfriga Riket
stadgade. • Sistnämda, ännu gällande förordning föreskrifver så¬
lunda t. ex. ett karaktershus med minst 9 boningsrum jemte kök
') Om stallet sägs dock endast, att det skall innehålla sex spiltor.
39
och spiskammare samt, bland andra hus, torfbod, vedbod och
mangelbod, men deremot ej ovilkorligen spanmålsbod.
Hvad Halland angår, torde i följd af stadgandet i 12 § af
1727 års resolution på allmogens besvär, att »i Skåne och Halland
förblifver tillsvidare som härtills vanligit varit», gammal sedvänja
på åtskilliga ställen hittills varit bestämmande i afseende på både
antalet och beskaffenheten af de laga husen; dock synes, såvidt af
tillgängliga uplysningar kunnåt inhämtas, i afseende på antalet ej
någon väsentlig olikhet i allmänhet äga rum mellan denna pro¬
vins och det öfriga Riket; hvaremot i afseende på beskaffenheten
särskilt af sätesbyggningarne förekommer, att, der sådan bygg¬
ning af ålder varit rymligare än lag säger, församling fått sig
ålagdt att fortfarande bygga sådan sätesbyggning, som vanlig varit,
äfvensom att församling, som af ålder haft skyldighet förse prest-
gården med all nödig byggnad, förpligtats bygga sådan sätesbygg¬
ning som skäligen kunde anses motsvara pastors behof.1)
För Gotland gäller ännu den s. k; konventionsstadgan af den
20 Sept. 1648, hvars 3:dje punkt lyder: »Om prestgård sbyggnad är
så beslutadt, att vid hvar prestgård skall hållas en syn och då.
rätteligen pröfvas och stadgas hvilka hus kunna vara nödiga och
hvilka till öfverflöd. De som nödiga äro, skola af allmogen hållas,
de andra efter handen afskafläs. Dock lofvar presterskapet sig
vela emot sina åhörare häruti vara discrete och icke alltid låta
husen flickas utan allena när höga nöden det kan fordra och kräfva.»2)
I följd af denna stadga torde de föreskrifter, som i afseende
på antalet och beskaffenheten af de laga husen å prestgårdar gälla
1) Se K. M:ts dom . den 5 Juli 1836 rörande Tvååkers prestgård och K. M:ts dom
den 8 Mars 1849 rörande Wärö prestgård.
2) Denna stadga har sedermera blifvit ytterligare bekräftad genom K. Ees. d. 30
Okt. 1747, d. 28 Sept. 1752, d. 29 Nov. 1756, d. 31 Juli 1783 och d. 21 Nov.
1786, genom hvilka resolutioner stadgan dock icke i fråga om prestgårdsbygg-
nad blifvit förändrad. Genom K. Res. d. 29 Nov. 1756, § 78, tilläts kyrko-
herdarne och församlingarne på Gotland att rörande de nödiga husen med
hvarandra träffa konventioner, hvilka borde vid tinget öfverses samt af lands-
höfdingen och konsistorium till beständig efterrättelse stadfästas.
40
för det öfriga Riket, icke vara tillämpliga på Gotland, der antalet
och beskaffenheten af de laga husen beror på hvad vid syn för
hvarje prestgård funnits nödigt eller på innehållet af den behö¬
rigen stadfästade konvention, som härutinnan kan vara emellan
kyrkoherde och församling ingången. Erhållna uppgifter rörande
de nuvarande laga husen å prestgårdarne derstädes föranleda lik¬
väl, att för närvarande i allmänhet ej någon olikhet äger rum, i
afseende på de laga husens antal och beskaffenhet, emellan Got¬
land och det öfriga Riket.
Några andra undantägsförhållanden i detta afseende inom
öfriga delar af Riket äro ej bekanta vidare, än att i Söderfors
pastorat af Erkestiftet, enligt löneregleringen, kyrkoherdens bostad
skall innehålla sex rum och kök.
2:o) I fråga om byggnads~ och underhållsskyldigheten.
Undantagsförhållanden från hvad i detta afseende i allmänhet
är stadgadt förekomma flerestädes, dels i följd af veterligen med¬
delade, särskilda stadganden eller ingångna öfverenskommelser för
hela landsorter eller vissa pastorat, dels ock på grund af gammal häfd.
De uplysningar, som erhållits beträffande dessa undantags¬
förhållanden, äro ej så fullständiga, ej heller, särdeles hvad angår
de undantagsförhållanden, som grunda sig på häfd, så tillförlitliga,
att någon noggrann redogörelse kan lemnas för alla befintliga af-
vikelser från allmänna lagens föreskrifter härutinnan, helst mån¬
genstädes, der undantagsförhållande å någondera sidan påstås ägä
rum, utan att något särskildt Kongl. Maj:ts eller domstols beslut,
utan endast äldre öfverenskommelse eller gammal häfd till stöd
derför åberopas, frågan härom torde vara så tvistig, att den endast
genom rättegång kan afgöras.
För de undantagsförhållanden, som uppgifvits eller eljest äro
bekanta, skall här nedan stiftvis redogöras.
Erkestiftet.
I Forsmarks, Söderfors och Woxna pastorat äro, enligt löne-
regleringarne, kyrkoherdarne befriade från byggnads- och under¬
41
hållsskyldighet, hvilken åligger ägarne till Forsmarks, Söderfors
och Woxna bruk.
Linköpings stift.
1 det blifvande Törnsfalla pastorat får församlingen skyldighet
att upföra och för framtiden underhålla tillräckligt boningshus
och nödiga uthus, hvadan kyrkoherden derstädes ej kommer att
få någon byggnads- och underhållsskyldighet (K. Er. d. 20 Apr.
1866).
Westerås stift.
Enligt de upgifter och uplysningar, som lemnats af konsi¬
storium och presterskapet samt erhållits af löneregleringarne, hafva
inom sextioåtta af stiftets pastorat församlingarne genom äldre
konventioner, af hvilka de flesta ingåtts åren 1687 och 1688, åtagit
sig all byggnadsskyldighet och all eller största delen af under¬
hållsskyldigheten å prestgårdarne, hvilken församlingarnes skyl¬
dighet för trettiosex pastorat]) i löneregleringarne finnes bekräf¬
tad. I ett och annat af dessa sextioåtta pastorat åligger det
kyrkoherden att sjelf bekosta mindre reparationer.
I några få pastorat är byggnadsskyldigheten delad emellan
kyrkoherden och församlingen på annat sätt än i allmänhet är
stadgadt och alltid så, att församlingen fått sig tillagd större del
af denna skyldighet än församlingen enligt lag tillkommer.* 2)
Wexiö stift.
I Oj aby och Härlöfs af blott landsförsamlingar bestående pa¬
storat hafva församlingarne af ålder ensamme bekostat byggandet
') Bland dessa pastorat är äfven Engsö, der ägaren till Engsö säteri tillsläpper
alla materialier till prestgårdsbyggnaden och arbetet bekostas af underlydande
tiondegifvare.
2) Sådant är förhållandet i Ramnäs, Himmeta, Medåkers, Westra Fernebo och
Kila pastorat.
Betänk, ang. Ekles. Boställen.
6
42
och underhållet af pastoratets i staden Wexiö belägna kyrko¬
herdeboställe. ')
Lunds stift.
Skåne. Kyrkoherdarne derstädes hafva af ålder och innan
provinsen blef med Sverige förenad haft skyldighet att ensamme
bygga och underhålla de laga husen å prestgårdarne på landet.
Denna kyrkoherdarnes skyldighet omnämnes i K. Res. och För kl.
den 13 Dec. 1672 på Allmogens besvär, § 4, i 12:te punkten af
K. Förordn. den 16 Oktober 1723 om Skånska presterskapets up-
börd samt i de förut omnämnda, rörande prestgårdsbyggnader i
Skåne, utfärdade särskilda förordningar, i hvilka det heter, att
denna skyldighet åligger »boställshafvarne ensamme utan något
församlingens deltagande, ehvad kyrkoherden ripbär helgonskyld
eller ej».2)
I denna provins hafva således församlingarne ej någon bygg¬
nads- och underhållsskyldighet å prestgårdarne.
Blekinge. Uti en af Kong!. Maj:t den 9 Juni 1747 stadfästad
förening emellan presterskapet och allmogen i Blekinge om
presträttigheterna stadgas i ll:te punkten:
') Genom K. B. den 23 Febr. 1838 har fastställelse meddelats å en för detta
stift å prestmöte 1836 ingången öfverenskommelse, enligt hvilken, öfverlopps-
byggnad (i K. Br. kallad öfverbyggnad), bestående, å prestgård, af hel öfver-
våning på sätesbyggning samt, å bostadsboställe för komminister, af hel öf-
vervåning på sätesbyggning och derjemte af drängstuga, der sådan ej förut är
bland de laga husen insynt. skall ersättas, efter värdering af en utaf prest¬
man bestående byggnadskomité, med högst 500 kr. (333 rdr 16 s:r bio) å
prestgård och högst 200 kr. (133 rdr 16 s:r bio) å bostadsboställe för kommi¬
nister, sålunda att ersättningen årligen amorteras »genom en supponerad årlig
betalning af sex procent af primitiva summan»; af hvilka sex procent en del
anses »såsom ränta, beräkuad till fem procent, och återstoden såsom afbetal¬
ning å capitalet, hvarigenom öfver»(lopps)»byggnads-summan skulle efter banko¬
metod hel och hållen försvinna på omkring trettiosju års tid». Efterträdaren
är alltid skyldig att gälda hvad af dylik ersättning kan vid hans tillträde be¬
finnas icke vara sålunda amorteradt.
2) Helgonskyld är en gammal, ända sedan 13:de seklet i de fordna danska pro¬
vinserna från jorden utgående afgift, som ursprungligen varit afsedd till uppe¬
hållande af sången i kyrkorna och understöd åt skolorna, men som sedermera
på åtskilliga ställen blifvit tillagd presterskapet.
43
»I)cn så kallade helgonskylden betala de socknar, hvilka efter
förra vanligheten och Kongl. resolutioner den utgjort, och blifver
allmogen deremot, enligt nu skedd öfverenskommelse, fri för
prestgårdsbyggnad».*)
I de aldra flesta pastoraten inom denna provins hafva emel¬
lertid sedermera församlingarne deltagit efter lag i prestgårds¬
byggnad, men deremot sluppit helgonskyld. Endast i Asarums,
Mjellby och Gammalstorps pastorat upburo kyrkoherdarne helgon¬
skyld mot skyldighet att ensamme bebygga och underhålla prest-
gårdarne. Af löneregleringarne för dessa tre pastorat omnämner
endast den för Gammalstorps pastorat helgonskyld, såsom fort¬
farande utgående till kyrkoherden, hvadan i detta pastorat bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten hädanefter såsom hittills torde
åligga kyrkoherden ensam. För Mjellby pastorat bestämmer löne-
reglerigen, att församlingen, som befrias från utgörande af helgon¬
skylden till kyrkoherden, deremot åligger »enligt författningarne»
fullgöra byggnadsskyldigheten å prestgården. I löneregleringen
för Asarums pastorat namnes ej något om huru med byggnads-
och underhållsskyldigheten förhållas skall.
I Hellaryds pastorat åligger, enligt löneregleringen, byggnads-
och underhållsskyldigheten »af mangården vid kyrkoherdebostället
med hvad dertill hörer församlingarne men af ladugården och
öfriga för jordbruket erforderliga hus boställsinnehafvaren»; och
är således i detta pastorat byggnads- och underhållsskyldigheten
delad emellan pastor och församling på annat sätt, än som i all¬
mänhet är stadgadt.
Göteborgs stift.
Bohus län. Inom denna provins äger veterligen endast det
undantagsförhållande rum, att i Styrsö pastorat församlingen en¬
sam, enligt' gammalt bruk, bygger och underhåller alla de laga
husen å prestgården.
’) Härifrån undantogs dock allmogen i Jemsjö socken, som skulle slippa helgon¬
skyld, men deltaga i prestgårdsbyggnad.
44
Halland. Innan Halland blef med Sverige förenadt, fanns
veterligen icke något allmänt stadgande om huru med byggnads¬
skyldigheten å prestgårdarne derstädes förhållas skulle. Inom
åtskilliga gäll af denna provins hafva dock, i olikhet med hvad i
Skåne ägde rum, församlingarne af ålder byggt och underhållit
alla eller en del hus å prestgårdarne. Uti de fördrag, genom
hvilka Halland med Sverige förenades,1) tillförsäkrades prester-
skapet i Halland likasom öfriga innebyggare i denna provins att
bibehålla dittills åtnjutna privilegier, rättigheter och förmåner, så-
vidt de icke stredo mot Sveriges leges fundamentales. Denna
försäkran har, hvad presterskapet angår, sedan blifvit uprepad
dels i Malmö Recess den 18 September 1662, § 9, och dels i en
emellan presterskapet och allmogen i Halland den 29 Juni 1722
ingången, af Kongl. Maj:t den 26 Februari 1723 och den 22
Februari 1804 faststäld förening, i hvilken det heter, att »prester¬
skapet i Halland bibehålies och handhafves vid de inkomsters,
förmåners och rättigheters nyttjande, hvilka i förmågo af gamla
tiders ordinantier, Kongl. Förordningar och resolutioner, uprättade
föreningar och uråldrigt bruk samt loflig sedvana dem tillkomma
och äro tillständige vordne».
Kongl. Resol. den 28 No v. 1660 för Göteborgs stift, till
hvilket sedan år 1646 Halland hörde, innehåller i 3 §,' att hvad
»allmogen hav varit van till att giöra till prästgårdarnes byggning
och vidmakthållande där i provincien, därtill skall han ock af
dem, som vederbör, härefter hållen blifva, att prästgårdarne måtte
vidmakthållne varda».
Deremot sägs i en den 27 Nov. 1680 utfärdad Kongl. Res.
på Biskopens i Göteborg insinuerade punkter, 28:de §: »Åt präst¬
gårdarne så i Halland, som i Bohus län och Westergjöthland, må
i följe af Sveriges lag med deras vederbörliga hus utaf allmogen för¬
ses och vidmagthållas, däröfver åligger General Gouvenören och
Landshöfdingen hvar å sin tillbörliga ort hand åt hålla».
') Fredsfördraget i Brömsebro den 13 Aug. 1645, § 27, Tostrupska Fridspunk¬
terna den 18 Febr. 1658, § 13, fredsfördraget i Boskild den 26 Februari 1658,
§ 9, och fredsfördraget i Köpenhamn den 27 Maj 1660, §§ 11, 12.
45
En den 16 Mars 1689 meddelad Kongl. Resolution på besvär
af allmogen i Halmstads, Höks och Tönnersjö härader uttalar
åter, att med byggnads- och underhållsskyldigheten- å prestgår-
darne skulle förhållas efter som förut vant vanligt. )
Uti Kongl. Instruktionen för kyrkoinspektorerne i Halland
den 30 Augusti 1697 förekommer den, påtagligen icke med verk¬
liga förhållandet åtminstone öfverallt i Halland öfverensstämmande
upgiften, att i denna provins skulle hafva varit vanligt, att prest-
gårdarne byggdes och underhöllos af presterne. 23 § af denna
instruktion innehåller nemligen: »Såsom både uti husesyns- och
kyrkoordningen är förordnadt huru med prästgårdarnes byggnad
förhållas skall, besynnerligen här uppe i landet, hvarest allmogen
i' socknarne dem underhålla, men der nedre i Halland blifva byggda
och underhåldne af prästerna eftersom förr varit vanligit; thy åligger
jemväl Inspektören att hafva ett noga inseende det prestgårdarne
vid de kyrkior som sortera under hans inspection måge icke alle¬
nast med huus och byggnadh hållas behörigen vid mackt, utan
och vähl häfdas och bruukas, isynnerhet böör Inspektören därom
på vederbörlig ort giöra påminnelse, när han finner något efter-
sat blifva, på det derigenom måtte kunna betagas den klagan,
som kyrckioherdarnes successorer elliest torde föra öfver präste-
gårdarnes missbyggiande och vahnbruuk».
Denna upgift har emellertid, såsom straxt skall nämnas, haft
inflytande på lagskipningen.
’)■ I 4:de § af denna resolution sägs: »Så föfhålles härmed» (om byggnads- och
underhållsskyldigheten å prestgårdarne) »efter den sist gjorda afhandlingen
och förordningen emellan presterna och åhörarne samt ortens gamla göda och
alla tiders öfliga sedvänja; och så framt presterne tillförene varit vahne att
sjelfva bebyggia och vidmakthålla sina prestegårdar utan någon allmogens
gravation the» (allmogen t) »också för thetta besväret nu hädanefter äfven väll
måga befrias, theröfver Kongl. Rådet, General Gouvernören, Landshöfdingen
och Biskopen noga inseende hafva att allmogen må med intet mera belastas,
än tillbörligt är, och presterna ej heller betagas hvad the med gode skäl be¬
visa kunne sig uti en och annan måtto vara berättigade till.» (Jfr. K. Res.
på presterskapets i Göteborgs stift besvär den 6 Febr. 1714, § 15, K. Res.
på presterskapets i Halland och Göteborgs stift besvär den 27 Maj 1719, § 6,
och K. Res. för presterskap^ i Göteborgs stift och Halland den 1 Aug. 1720, § 13.)
46
Sedan genom Kongl. Ees. på allmogens besvär den 25 Maj
1720, § 41, bestämmelse meddelats om hvilka sju laga hus all¬
mogen borde å prestgårdarne bygga, sägs i 4:de punkten af prester-
skapots privilegier den 16 Okt. 1723,’) att presterskapet hade att
vid prestgårdsbyggnad åtnjuta hvad 41 § i 1720 års resolution
presterskapet tilläde eller ock hvad uti somliga orter allmogen
genom konventioner sig åtagit, så vida de skäligen sig deröfver
icke besvärade, och att, hvad Skåne, Halland. Blekinge och Bohus
län vidkomme, presterskapet skulle efter fredsfördragen och Malmö
Recess njuta under vanlig frihet sina prestgåirdar äfvensom de
inkomster och förmåner, som de i kraft af fredsfördragen och
Malmö Recess af ålder haft; och skulle presterskapet i Skåne och
Halland uti upbörd och inkomst af sina åhörare rätta sig alldeles
efter den förordning, som uppå dåvarande Riksdag komme att göras.
En sådan förordning för Skåne har visserligen samma dag, den
16 Oktober 1723, blifvit utfärdad, hvilken i 12 punkten innehåller
stadgande om presternas uteslutande byggnads- och underhålls¬
skyldighet å prestgårdarne derstädes; men någon motsvarande
förordning för Halland har veterligen ej utkommit.
I 12:te § af K. Res. på allmogens besvär den'l Aug. 1727
stadgas, att hvad Skåne .och Halland angår, så förblifver derstädes
(i afseende på prestgårdarnes bebyggande) tills vidare som härtills
vanligt vant.* 2)
K. Res. på presterskapets besvär den 7 Juli 1752, 9 §, förc-
skrifver, att syningsmiin för deras å prestgårdar förrättade huse¬
syner al tillträdaren undfå arvode och betalning »och det så mycket
mer, som kyrkoherdarne på en del orter undfå så kallad helgon¬
skyld för prestgårdarnes byggnad och underhållande.»
År 1754 ingals till Kongl. Magt af riksdagsmannen för Södra
Halland, Paul Svensson, en »underdånig supplique», att allmogen i
Södra Halland måtto bibehållas vid 12 S i K. Res. den 1 Auff. 1727-
hvarpå Kongl. Magt i resolution den 29 Nov. 1754 svarade, att
') Jfr. p. 17.
2) Jfr. p. 20.
47
alldenstund 1727 års resolution i 12 § tydligen stadgade, att med
pre stgård sbyggn ad er i Halland såväl som i Skåne skulle förblifva
som vanligt varit; ty borde ock allmogen i Södra Halland efter
dess i förberörde måtto gjorda ansökning dervid handhafvas.
Dessa nu anförda stadganden hafva hufvudsakligen legat till
grund för lagskipningen i fråga om byggnads- och underhålls¬
skyldigheten & de Halländska prestgårdarne; men olika åsigter
hafva på olika tider hos domstolarne och äfven hos Kongl. Maj:t gjort
sig gällande i afseende på rätta förståndet af berörda stadganden.
Då i 1697 års instruktion för kyrkoinspektorerne i Halland
upgifves, att i Halland skulle förr varit vanligt, att kyrkoherdarne
sjelfve byggde och underhöllo sina prestgårdar, samt 12 § i 1727
års resolution på allmogens besvär stadgar, att i Halland härutinnan
skulle förblifva såsom dittills varit vanligt, hvilken resolution x
denna del .genom K. Res. d. 29 Nov. 1754 (på riksdagsmannen
Paul Svenssons und. supplique) ytterligare bekräftats, hat man
stundom velat anse all byggnads- och underhållsskyldighet å prest¬
gårdarne åligga kyrkoherdarne. Denna åsigt synes vara uttalad
i Kongl. Maj:ts dom dgn 17 Jan 1780 i tvist emellan kyrkoherden
i Pjärås och Förlanda pastorat samt församlingen, angående ifråga¬
satt skyldighet för församlingen att deltaga i prestgårdsbyggnad
derstädes; uti hvilken dom yttras, att alldenstund icke allenast
Kongl. Instruktionen för kyrkoinspektorerne i Halland den 30
Aug. 1697 uttryckligen innehåller, att pi’esterna der böra bygga
prestgårdarne efter som förr varit vanligt, utan ock Kongl. Res.
den 1 Aug. 1727 uti 12 §, som tillika med 26 Kap. 2 § B. B.
föreskref allmogens skyldighet i allmänhet med prestgårdars byg¬
gande, med tydeliga ord derifrån undantoge allmogen i Skåne
och Halland, hvarmed borde förhållas efter vanligheten, hvilken
hade sitt afseende på de författningar, som i orten varit allmänne¬
ligen gällande, hvartill komme, att Kongl. Maj:t än ytterligare -
genom resolution den »9» November 1754’) uppå Södra Hallands
*
’) Någon resolution af den 9 Nov. 1754 rörande detta ämne har ej i Eiksarkivet
kunnat anträffas. Kongl. Ees. af den 29 November 1754, för hvars innehåll
48
allmoges und. besvär förordnat, att med prestgårdsbyggnad i Skåne
och Halland borde förblifva såsom vanligt varit, och förty befriat
allmogen i Södra Halland derifrån, fördenskull befriades Fjärås
och Förlanda församlingars innevånare från prestgårdsbyggnad.
På grund af denna dom åligger kyrkoherden i Fjärås och
Förlanda pastorat ännu ensam all byggnads- och underhållsskyl¬
dighet å prestgården.
De skäl, som ligga till grund för detta domslut, torde lika
väl kunna gälla för alla prestgårdar i Halland eller åtminstone i
Södra Halland, hvadan det då verkligen synes hafva varit Kongl.
Maj:ts mening, att i allmänhet presterna i Halland borde ensamme
bygga och underhålla sina prestgårdar.
Denna åsigt har emellertid aldrig sedermera gjort sig gäl¬
lande; men i stället har den uppfattning uttalats, att då i 1752
års resolution på presterskapets besvär, 9 §, sägs, att syningsmän
för husesyner å prestgård vore berättigade till arvode af tillträ¬
daren, »och det så mycket mer som kyrkoherdarne på en del orter
undfå så kallad helgonskyld för prestgårdarnes byggnad och under¬
hållande», så vore dermed också förklaradt, att denna afgift öfver¬
allt, der den kyrkoherdarne tillkomme, erlades med vilkor, att de
ensamme skulle, utan församlingarnes betungande, bygga och
underhålla sina prestgårdar, hvadan således församlingens frihet
från byggnads- och underhållsskyldighet å prestgården skulle vara
beroende deraf, huruvida helgonskyld till kyrkoherden erlades
eller icke.
Genom Kongl. Maj:ts dom den 9 Juli 1781 emellan Knäreds
socknemän och kyrkoherden derstädes förklarades, att då, enligt
1752 års resolution på presterskapets besvär, helgonskyld upbäres
af kyrkoherdarne till prestgårdarnes byggnad och underhållande,
fordrade billigheten att de kyrkoherdar, som icke åtnjöte helgon¬
skyld, med prestgårds byggnad och underhållande försåges; i följd
hvaraf, och då Knäreds socknemän, som ej visat, att de i äldre tider
förut redogjorts, angår dock egentligen ej Skåne och innehåller icke, att all-
mogen i södra Halland befriats från prestgårdsbyggnad.
49
varit frikallade från skyldighet att bygga och underhålla prest¬
gård, icke påstått, att de erlagt helgonskyld, men deremot ej
mindre uti denna än långt flera församlingar i Halland från äldre
tider varit vanligt, att de församlingar, som icke erlagt helgon¬
skyld, varit skyldiga besörja prestgårdsbyggnaden, socknemännen
förpligtades att prestgården förse och underhålla med laga hus
(d. v. s. med de 7 laga husen).
Samma upfattning har äfven gjort sig gällande i K. Göta
Hofrätts utslag den 22 April 1803, genom hvilket, enär kyrko¬
herden i Ormevalla undfår helgonskyld, som, enligt 1752 års resolu¬
tion på presterskapets besvär, upbäres till prestgårds-byggnadens
underhåll, pastoratsboarne befriats från all byggnadsskyldighet å
prestgården; i följd af hvilket utslag kyrkoherden i Örmevalla
ännu har ensam all byggnads- och underhållsskyldighet å sitt bo-
stadsboställe. -
Denna åsigt, eller att upbärandet af helgonskyld skulle för
kyrkoherden medföra åliggande att ensam bygga och underhålla
prestgården, har dock sedan blilvit af domstolarne frånträdd; och
i domar, som på senare tider af Kongl. Maj:t rörande prestgårds-
byggnader i Halland meddelats, har förklarats, dels att erläggan¬
det af helgonskyld icke befriar församling från prestgårdsbyggnad,
enär icke någon äldre eller nyare författning stadgar, att helgon¬
skyld tillfaller kyrkoherden med förbindelse för honom att hålla
husen å prestgården vid magt (Kongl. Maj:ts dom ang. Grimethons
prestgård den 29 Jan. 1819 och Kongl. Maj:ts dom ang. Tvååkers
prestgård den 5 Juli 1836), och dels att i allmänhet församling
är skyldig enligt 26 Kap. 2 § B. B. bygga och underhålla deri
omförmälda sju laga hus, men att församlingens byggnads- och
underhållsskyldighet beträffande öfriga laga hus beror på hvad
som kan visas hafva i detta afseende af ålder ägt rum, enär der¬
vid borde, enligt 12 § i 1727 års resolution på allmogens besvär,
förblifva. Så hafva församla garn e i Grimethons och Tvååkers
pastorat genom Kongl. Maj:ts två nyssnämnda domar fått sig
ålagdt att bygga och underhålla alla laga husen, enär visadt blif.
Betänk, ang. Eklest. Bast allen
7
50
vit, att sådan skyldighet af ålder ålegat församlingarne i dessa
pastorat. Deremot hafva församlingarne i Thorups pastorat genom
K. Göta Hofrätts utslag den 18 Mars 1846 och i Slättåkra pastorat
genom K. Maj:ts utslag den 18 Mars 1851 förklarats icke kunna
åläggas att bygga flera än de sju laga husen, enär ej kunnat visas,
att församlingarne dertill på grund af åtagande eller gammal sed¬
vänja vore förbundna.
Som i afseende på byggnadsskyldigheten å prestgårdarne i
Halland af ålder olika förfarits på olika ställen och lagstiftningen
äfven på olika tider blifvit olika tillämpad, äga härutinnan ganska
omvexlande förhållanden rum uti de särskilda pastoraten. Så¬
lunda äro i två pastorat, Fjärås och Ormevalla, kyrkoherdarne en¬
samme skyldige bygga och underhålla prestgårdarnes alla laga
hus. De i öfrigt tillgängliga upgifter föranleda, att i tjugofyra
pastorat byggnads- och underhållsskyldigheten åligger församlin¬
garne ensamma och att i tre pastorat denna skyldighet är emellan
kyrkoherdarne och församlingarne delad på annat sätt, än i all¬
mänhet är stadgadt, i alla tre fallen så, att församlingarne bygga
och underhålla mera, än som enligt 26 K. 2 § B. B. församling
i allmänhet tillkommer. I de öfriga fjorton, af blott landsförsam¬
lingar bestående pastoraten i Halland synes med byggnads- och
underhållsskyldigheten å prestgårdarne efter allmän lag förhållas.
Calrnar stift.
Enligt upgift från vederbörande presterskap, skall i alla pa¬
storat på Oland, utom i Kastlösa samt As och Ventlinge pastorat,
den landssed äga rum, att församlingarne ensamma bygga och
underhålla alla de laga husen å, prestgårdarne. Något allmänt
stadgande eller någon allmän öfverenskommelse har dock icke till
stöd för denna landssed upgifvits. Uti ett den 12 Dec. 1876 med-
deladt utslag har, oaktadt åberopandet af denna landssed, Kong!.
Maj:t dock förklarat Södra Möckleby och Smedby församlingar
icke kunna förpligtas bygga och underhålla de laga hus,-Indika,
51
*
enligt 4 § i K. Ees. på presterskapets besvär den 10 Aug. 1762,
borde af kyrkoherden byggas och underhållas.
Carlstads stift.
I Hammare* prebendepastorat åligger, enligt Kongl. res. den
15 Juli 1803, kyrkoherden ensam all byggnads- och underhålls¬
skyldighet å prestgården; hvaremot, enligt stadgande i löneregle-
ringarne, uti Näsräms och Gåsborns pastorat samt, enligt upgift,
äfven i Brattfors pastorat församlingarne äro skyldiga att alla de
laga husen å prestgårdarne bygga och underhålla.
Hernösands stift.
Det hav blifvit påstådt, *) att i hela Norrland den seden skulle
vara gängse, att församlingarne byggde alla husen å prestgårdarne;
och i afgifna yttranden från ett par prestman i stiftet förekommer
den upgiften, att i Westerbotten och Norrbotten församlingarne
skulle vara skyldige att bygga och underhålla prestgårdarnes alla
laga hus; till stöd för hvilken upgift hufvudsakligen åberopats
K. Maj:ts resolution öfver presterskapets i Westerbotten insinue¬
rade desiderier den 27 Nov. 1680* 2) samt så kallade Landstings-
beslut, ett i Juli månad 1681 och ett af den 24 Mars 1688.3)
De upplysningar, som från öfrige prester inom detta stift er¬
hållits, gifva emellertid vid handen, att i de flesta pastorat såväl
') Se Lindes Kamerallagfarenhet. Andra upl. p. 96, jfr. not. 6.
2) Denna resolution innehåller härom: »Hvad presterskapet uti denna landsorten
angående prestgårdsbyggningarne andragit, det remitterar Hans Kongl. Maj:t
till Landshöfdingarnes vidare skärskådande med nådig vilja och befallning att
maintenera dem vid det, som af ålder var och brukligt varit häfver, efter som
den ortens särskilda natur och egenskap torde tilläfventyrs fordra något mera
än hvad annorstädes gängse är och allmogen det icke eller för någon tunga
räkna må.»
3) Enligt tillgängliga transsumt af dessa så kallade Landstingsbeslut, innehåller
det förra, att »landstingsmännen fullkomligen slutit, att prestegårdshusen skola
efter lag och Kongl. Förordningar och gammalt bruk nödtorfteligen upsätjas
och sedan af det vördiga presterskapet likmätigt Kongl. Husesyns-ordningen
vidmakthållas», samt det senare, som angifves vara uprättadt i Skellefteå
socken, att »allmogen måste blifva vid det gamla bruket» härutinnan.
52
A
inom Westerbotten och Norrbotten som inom öfriga delar af stiftet
med byggnads- och underhållskyldighet af prestgårdarnes laga hus
efter allmän lag förhålles.
Endast för fyra pastorat äro afvikelser från detta allmänna
förhållande upgifna, nemligen för Bygdeå och Löfångers pastorat
der byggnads- och underhållsskyldigheten på grund af, bland annat,
särskilda Konungens Befallningshafvandes resolutioner anses åligga
församlingarne ensamma, Nysätra pastorat, der alla de laga husen
å prestgården, utom ett »får- eller svinhus», skola af församlingarne
byggas och underhållas, samt Råneå pastorat, der, enligt konven¬
tion, församlingen bygger alla de laga husen, hvilka deremot med
undantag af »ladorna» underhållas åf’ kyrkoherden.
A prestgården i biskopens prebendepastorat Säbrå underhållas
vissa delar af den mer än vanligt rymliga, med bidrag af biskopen
och af allmänna medel upförda sätesbyggningen af biskopen, en¬
ligt en emellan honom och församlingen träffad öfverenskommelse.
Wisby stift.
På grund af den förnt omnämnda 3:dje punkten i konventions-
stadgan den 20 September 1648, äro kyrkoherdarne fria från all
byggnads- och underhållsskyldighet å prestgårdarne i detta stift,
hvilken skyldighet åligger församligarne ensamma.
Angående de i stad belägna bostadsboställen för kyrkoherdar har
redan blifvit nämndt, att på dessa bostadsboställen icke äro tillämp-
lige nu gällande föreskrifter i fråga om antalet och beskaffenheten
af de laga husen å prestgårdar på landet, utan att , antalet och
beskaffenheten af de laga husen å prestgårdar i stad i allmänhet
torde böra bestämmas af synerätt efter som för hvarje fall pröfvas
nödigt, äfvensom att byggnads- och underhållsskyldigheten af de laga
husen å dessa prestgårdar på grund af 7:de punkten i presterska-
pets privilegier den 16 Oktober 1723 och 26 kap. 3 § B.B. åligger
församlingen ensam, så att kyrkoherden, beträffande dessa hus, ej
53
liar något annat åliggande än att vårda dem, »att de ej förderfvas
och af vårdslöshet förfalla.»L)
Från hvad sålunda i allmänhet i fråga om byggnads- och under¬
hällskyldigheten å prostgårdar i stad gäller, hafva dock undantag
på vissa ställen upgifvits äga rum. Sålunda skall i Enköpings och
Strengnäs pastorat (möjligen äfven i Söderköpings och Sköfde)
byggnads- och underhållsskyldigheten å de i stad belägna prest-
gårdarne vara delad emellan kyrkoherde och församling. 2)
I Åmåls pastorat, der byggnads- och underhållskyldigheten å
prestgården är delad emellan kyrkoherden och församlingen efter
samma grund, som för prestgårdar på landet är stadgad, torde prest¬
gården, som utgöres af ett till staden doneradt hemman, kunna,
oaktadt den lär i rättegång förklarats ligga inom rådstufvurätten
>) I allmänhet, der ej särskild! stadgande'eller särskild öfverenskommelse för
visst pastorat är gällande, bestämmer prestgårdens läge, på landet eller i stad,
huruvida byggnads- och underhållsskyldigheten antingen skall vara efter lag
delad emellan kyrkoherde och församling eller åligga församlingen ensam;
dervid ej inverkar om pastoratet består af blott stadsförsamling eller af både
stads- och landsförsamling, eller i sistnämnda fall hvilkendera församlingen
är moderförsamling. Så t. ex. är byggnads- och underhållsskyldigheten efter
26 K. 2 § B.B. delad emellan kyrkoherde och församling i Trosa stadsför-
samlings af blott stadsförsamling bestående pastorat, hvars prestgård är på
landet belägen. På enahanda sätt förhålles med byggnads- och underhålls¬
skyldigheten i Vimmerby, Ekesjö, Skara, Falköpings, Alingsås, Mariefreds,
Nyköpings Östra, Södertelge, Eskilstuna, Thorshälla, Grenna, Skellefteå och
Piteå pastorat, hvilka bestå af både stads- och landsförsamlingar med stads-
församlingarne såsom moderförsamlingar, men hvilkas prestgårdar ligga på
landet. I Öjaby pastorat, som består af blott landsförsamlingar, men hvars
prestgård ligger i stad, hafva församlingarne ensamma all byggnads- och un¬
derhållsskyldighet.
Frågan huru den byggnads- och underhållsskyldighet å prestgård, som i
pastorat, bestående af både stads- och landsförsamling, tillkommer försam¬
lingarne, bör emellan stadsförsamling och landsförsamling fördelas, torde böra
bedömas efter K. Res. på städernas besvär d. 17 Aug. 1762, § 21, samt (eller.')
Kongl. Kam. Koll. Instruktion d. 16 Febr. 1838, § 7 mom. 8 (Jfr. Landshöfd.
instr. d. 10 Nov. 1855, § 27. mom. 5).
2) Skälet till detta undantagsförhållande, hvad Enköpings och Strengnäs pastorat
beträffar, upgifves vara, att prestgårdarne i dessa pastorat äro förenade med
jordbruk, hvilken omständighet dock eljest, beträffande andra i stad belägna,
med jordbruk förenade prestgårdar, ej ansetts befria församlingarne från skyl¬
dighet att bygga och underhålla alla prestgårdens laga hus.
domvärjo, möjligen vara närmast ätt hänföra till prostgårdar på
landet.
Prestgården i Skanörs pastorat bygges af pastoratet, men under-
hålles af Skanörs kyrka. Den till Munka Ljungby pastorat hö¬
rande, i annexstaden Bngelholm belägna prestgården skall, enligt
upgift, byggas och underhållas af ägaren till Skillinge egendom.
c) Om bostadsboställen för komministrar.
Enligt faststälda löneregleringar och eljest af K. M:t hittills
meddelade beslut, kommer antalet af komministersbeställningar i
Piket att utgöra 835, hvilken siffra dock ej motsvarar det nuva¬
rande antalet, enär dels åtskilliga 'beslutade indragningar af kom-
ministerstjenster ännu ej blifvit verkstälda, dels ock flera nya
komministraturer blifvit beslutade, men ännu ej tillsatte.
Här tagas i betraktande endast de förhållanden, som komma
att äga rum, sedan hittills meddelade beslut trädt i verksamhet.
Af de 835 komministerstjensterna tillhöra 17 Stockholms stad,
107 Erkestiftet, 108 Linköpings, 113 Skara, 73 Strengnäs, 60
Vesterås, 99 Yexiö, 26 Lunds, 67 Göteborgs, 34 Calmar, 52 Carl-
stads, 74 Hernösands och 5 Yisby stift.
39 komministrar (6 på landet och 33 i stad) sakna bostads¬
boställen, nemligen på landet: komministrarna i Stiernorp af Vreta
klosters pastorat, i Motala, Vestra Karups, Lösens och Morlanda
pastorat samt i Ny af Arvika pastorat; och i stad: komministern i
Ulrika Eleonora och 2:dre komministern i Adolf Fredriks pastorat
i Stockholm, komministern i Upsala, 2:dre komministern i Gefle,
2:dre komministern i Norrköpings St. Olai, komministrarne i Norr¬
köpings Hedvig, Norrköpings Norra, Venersborg, Thorshälla, Örebro,
Vexiö, 2:dre komministern i Jönköping, komministern i Arboga
stadsförsamling, 2:dre komministern i Hedemora, komministrarne i
') Der för (ifrigt i några få fall upgifvits, att ett och annat hus å prestgård i
stad bygges och underhålles af kyrkoherden, torde detta förklaras deraf, att
sådant hus ej blifvit af synerätt såsom laga hus å prestgården”insynt och
derföre är att anses såsom öfverloppshus.
Malmö St. Petri, Malmö Paroll, Malmö St. Pauli, alla tre kommi-
nistrarne i Lund, komministrarne i Landskrona, Helsingborg, båda
komministrarne i Göteborgs Gustavi, komministrarne i Göteborgs
Christinse, Kongelf, Uddevalla, Strömstad, 2:dre komministern i
Calmar, komministrarne i Oskarshamn, Hernösand, Haparanda,
Sundsvall.
Af dessa komministrar hafva dock några (komministrarne i
Thorshälla, Örebro och Helsingborg) löningsjord, samt andra (kom¬
ministrarne i Stiernorp, Ulrika Eleonora, 2:dre komministern i Adolf
Fredrik, 2:dre komministern i Norrköpings St. Olai, komministrarne
i Norrköpings Hedvig, Norrköpings Norra, Göteborgs Christinas,
Strömstad, Oskarshamn och Sundsvall samt möjligen några flera)
rätt till fri bostad.
Med de öfrige 796 komministersbeställningarne äro bostads-
boställen förenade. Af dessa äro 54 belägna i stad, nemligen: 15
i Stockholm samt komministerns i Östhammar, l:ste komministerns
i Gefle, komministrarnes i Söderhamn och Hudiksvall, två kommi¬
nistrars i Linköping (af hvilka ett hör till en landsförsamling, St.
Lars), luste komministerns i Norrköpings St. Olai, l:ste kommi¬
nisterns i Vadstena, komministerns i Söderköping, båda kommi¬
nistrarnes i Skeninge, komministrarnes i Vestervik, Ekesjö, Skara,
Lidköping, Mariestad, Sköfde, Borås, Strengnäs, Nyköpings Vestra,
Nyköpings östra, Eskilstuna, Vesterås, Köping, Nora, Linde, Säther,
båda komministrarnes i Falun, komministerns i Sala, l:ste kommi¬
nisterns i Jönköping, komministerns i Carlshamn, l:ste kommini¬
sterns i Calmar, samt komministrarnes i Carlstad, Christinehamn,
Filipstad, Piteå, Östersund (f. n. stadspredikant) och Visby.
De öfriga 742 bostadsboställena ligga på landet.
Af skäl, som redan i fråga om kyrkoherdarnes bostadsboställen
är angifvet, kan, beträffande komministrarnes bostadsboställen, ej
heller bestämdt upgifvas antalet af dem, som äro förenade med
jordbruk, och dem, som sakna sådant. Följande 14 bostadsboställen
på landet: de i Djurö och Moja af Vermdö pastorat, i Skogs, Fä¬
rja, Ununge, Riala, Hille, Delsbo pastorat, i Dalarö af Tyresö
pastorat, i Sätterbo af Arboga pastorat, 2:dre komministerns i
Rättviks pastorat, 2:dre komministerns i Tossene pastorat, de i
Graninge af Långsele pastorat och i Alnö af Sköns pastorat, samt
följande 34 bostadsboställen i stad: de 15 i Stockholm, l:stc kom-
minnisterns i Gefle, komministrärnes i Söderhamn och Hudiks¬
vall, båda komministrärnes i Linköping, l:ste komministerns i
Norrköpings S:t Olai, komministrärnes i Vestervik, Borås, Streng-
näs, Nyköpings Vestra, Nyköpings Östra, Eskilstuna, Nora, l:stc
komministerns i Jönköping, komministerns i Carlshamn, l:ste kom¬
ministerns i Galmar, komministrärnes i Carlstad, Christinehamn,
Visby, äfvensom möjligen några andra torde kunna räknas till
de bostadsboställen, som sakna jordbruk.
Då antalet af komministrars bostadsboställen utan jordbruk
således föga torde öfverstiga 48, skulle antalet af de med jord¬
bruk förenade bostadsboställena utgöra omkring 748, deraf 728 på
landet och 20 i stad.
Det har redan förut blifvit anmärkt, att någon allmän före¬
skrift om antalet och beskaffenheten af de laga hus, som böra å bo¬
stadsboställen för komministrar finnas, veterligen ej blifvit med¬
delad, att man väl vanligen antager, att sådana bostadsboställen
på landet böra bebyggas såsom kronohemman, men att äfven andra
och bättre hus, än de för kronohemman stadgade, blifvit af dom-
stolarne, till och med, hvad sätesbyggningar angår, af Kongl.
Maj:t å bostadsboställen för komministrar på landet föreskrifna.
Att byggnads- och underhållsskyldigheten å komministrars bo¬
stadsboställen på landet i allmänhet åligger boställshafvaren är
visserligen ingenstädes veterligen bestämdt stadgadt, men torde
följa deraf, att sådan skyldighet ej är ålagd församlingen eller
någon annan.
Komministrärnes bostadsboställen på Gotland skola dock, en¬
ligt K. Br. den 10 April 1693, af församlingarne byggas och under¬
hållas. Eljest äger ej något undantagsförhållande i detta afseende
rum för någon hel provins eller landsort. Men i följd af gammal
häfd, konventioner eller särskilda stadganden, ej sällan meddelade
57
i löueregleringsresolutionerna, byggas och underhållas de laga husen
å liera särskilda bostadsboställen helt och hållet eller till större
eller mindre del af församlingarne4), af ägarne till vissa egen¬
domar2), af särskilda fonder3) eller af statsmedel4).
Någon fullständig redogörelse för alla undantagsförhållanden
i detta afseende kan, såsom redan vid kyrkoherdeboställena blifvit
anmärkt, ej lemnas, helst i många fall endast genom rättegång
torde kunna afgöras, huruvida och i hvad mån byggnads- och un¬
derhållsskyldigheten lagligen åligger någon annan än boställs-
hafvaren.
Beträflande byggnads- och underhållsskyldigheten af kommi¬
nistrars bostadsboställen i stad, torde af 7:de punkten i prester-
skapets privilegier den 16 Oktober 1723 följa, att alla laga hus å
dessa boställen skola af stadsförsamlingarne byggas och under¬
hållas.
Exempel förekommer dock, att komministers bostadsboställe
i stad till någon del bygges och underhålles af komministern sjelf.
Sådant är förhållandet i Nyköpings Östra pastorat; men orsaken
härtill har hvarken konsistorium eller boställshafvaren kunnat
upgifva0).
') Såsom å kommun strames bostadsboställen i Djurö och Moja församlingar i
Vermdö pastorat, i Nora va. fl. pastorat af Erkestiftet, i Hjorteds pastorat och
i Hannäs församling i Tryserums pastorat af Linköpings stift, (l:ste kom:ns)
i Vesta, Vingåkers pastorat af Strengnäs stift, i Sura församling i Ramnäs
pastorat, i Odensvi, Skinnskattebergs och ganska många andra pastorat af
Vesterås stift, i Ljungarums församling i Jönköpings pastorat af Vexiö stift,
i Elfsbacka församling i Nyeds pastorat, i Lysviks församling i Fryksände
pastorat af Carlstads stift och i Thorsåkers pastorat af Hernösands stift.
2) A komministerns bostadsboställe i Riala pastorat af Erkestiftet.
3) Å komministerns bostadsboställe i Säbrå pastorat af Hernösands stift.
4) A komministerns bostadsboställe i Jockmocks pastorat af Hernösands stift.
5) Ett i stad beläget bostadsboställe för komminister tillhör landsförsamling, nem¬
ligen komministerns i S:t Lars i Linköping belägna bostadsboställe. Enl. K.
Br. den 11 Maj 1860 äger komministern, mot erläggande af en viss årlig afgift
till församlingen, fordra, att denna skall verkställa all nybyggnad å bostället;
men underhållsskyldigheten åligger komministern.
Betänk, ang. Ekles. Boställen. b
58
d). Om bostadsbostållen för andra ordinarie hjelpprester än
t
komministrar.
44 kapellpredikantsbefattningar finnas eller komma, enligt hit¬
tills meddelade beslut, att finnas i Riket, nemligen vid följande
kapell: i Erkestiftet vid Amot i Ugglebo (Ockelbo) pastorat, Sän¬
dande i Söderhamns pastorat, Annefors och Katrineberg i Boll¬
näs pastorat, Svabensverk i Alfta pastorat och Nianfors i Enångers
pastorat; i Linköpings stift vid Blåvik i Ekeby pastorat; i Skara
stift vid Bjurbäck i Bottnaryds pastorat; i Strengnäs stift vid
Thorö i Sorunda pastorat, Muskö i Vesterhanninge pastorat samt
vid Ornö, Nämdö och Utö i Österhanninge pastorat; i Vester ds stift
vid ett kapell, hvars namn ej är utsatt i löneregleringen, i Lindes
pastorat, vid Viker i Nora pastorat, Tyngsjö i Malungs pastorat,
Djura i Leksands pastorat, Mockfjärd i Gagnefs pastorat, Skatunge
i Orsa pastorat, Idrc i Sårna pastorat och Svartnäs i Svärdsjö
pastorat; i Göteborgs stift vid Rönnäng i Tjörns pastorat, Kärring¬
ön, Gullholmen och Grundsund i Morlanda pastorat samt vid ett
kapell, hvars namn ej är utsatt i löneregleringen, i Qville pastorat;
i Carlstads stift vid Gustaf Adolf i Ekshärads pastorat, Nyskoga i
Ny pastorat, Norra Finnskoga i Finnskoga pastorat, Lekvattnet i
Fryksände pastorat, Bogen i Gunnarskogs pastorat, Borgvik i Nors
pastorat och Carlsda-1 i Carlskoga pastorat; samt i Hernösands stift
vid Trehörningsjö i Gideå pastorat, Ohrträsk i Lycksele pastorat,
Tärna i Stensele pastorat, Holmsund i' Umeå landsförsamlings
pastorat, Flolmö i Säfvars pastorat, Mala i Arvidsjaurs pastorat,
Korpilombolo i öfver Torneå pastorat, Muonionalusta och Tärendö
i Pajala pastorat, Hotagen i Föllinge pastorat samt Svartvik i Nju-
runda pastorat.
Tre af kapellpredikantsbefattningarne, de vid Sandarne, Holm¬
sund och Svartvik, omnämnas ej i löneregleringarne. Tnnehafvarne
af dessa befattningar äflönas samt förses med bostad af firman
James Dickson & C:ie.
Alla kapellpredikanterne hafva boställen eller rätt till fri¬
bostad. I sistnämnda fall är, såsom förut är antydt, ofta svårt
59
att afgöra huruvida den till bostad uplåtna lägenheten bör anses
såsom boställe eller icke. Dock torde de flesta kapellpredikants-
befattningarne kunna anses vara förenade med bostadsboställen,
hvillta alla äro på landet belägna.
Rörande åbyggnadernas antal och beskaffenhet finnes ej något
allmänt stadgande. I ett par särskilda fall (för kapellpredikanternc
vid Katrineberg i Bollnäs pastorat och vid Garlsdal i Carlskoga
pastorat) är föreskrifvet, att kapellpredikantens bostad skall inne¬
hålla 3 rum och kök samt uthus.
De flesta af kapellpredikanternes bostadsboställen synas vara
förenade med jordbruk. Men följande 18 kapellpredikanter hafva
till sina bostadsboställen eller bostadslägenheter antingen alls icke
någon jord eller så obetydligt jordområde, att jordbruk vid dem icke
kan sägas äga rum, nemligen: de vid Sandarne, Annefors, Katrine-
bergs, Svabensverks, Nianfors, Muskö, Nämdö, Utö kapell, den
vid kapellet i Lindes pastorat, de vid Vikers, Rönnängs, Kärring¬
öns, Gullholmens, Grundsunds kapell, - den vid kapellet i Qville
pastorat samt de vid Carlsdals, Holmsunds och Svartviks kapell.
Om byggnads- och underhållsskyldigheten finnes ej något all¬
mänt stadgande; men denna skyldighet torde i regeln åligga bo-
ställshafvaren, då någon allmän föreskrift icke är gifven derom,
att sagde skyldighet åligger församlingen eller någon annan. Här¬
på syftas antagligen i en del löneregleringar, der det heter, att
med byggnads- och underhållsskyldigheten å kapellpredikantsbo-
ställe skall förhållas efter lag, eller att boställe, sedan det en gång
på församlingens bekostnad blifvit upbygdt, skall byggas och un¬
derhållas efter lag (se löneregleringarne rörande Leksands, Ny
och Finnskoga pastorat).
Emellertid förekomma i detta fall undantagen vida oftare än
regeln. Kapellpredikantstjensterna hafva merendels inrättats på
särskild ansökan utaf aflägsna delar af en församling eller af ägar-
ne till vissa industriella inrättningar, såsom bruk, grufvor eller
lastageplatser, dervid sökanden i allmänhet förbundit sig bygga
och underhålla bostad för den blifvande kapellpredikanten. En¬
60
dast 11 bostadsboställen för kapellpredikanter (de vid Bjurbäcks,
Ornö, Djura, Nyskoga, Norra Finnskoga, Trehörningsjö, Mala,
Korpilombolo, Muonionalusta, Tärendö och Hotagens kapell) byggas
och underhållas af innehaftaren. I alla andra fall åligger bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten af bostadsbostället eller an¬
skaffandet af bostad vederbörande församlingar (såsom vid Blå¬
viks, Thorö, Muskö, Nämdö kapell, vid kapellet i Lindes pastorat,
vid Vikers, Tyngsjö, Mockfjärds, Skatunge, Idre, Svartnas, Rönn¬
ängs, Kärringöns, Gullliolmens, Grundsunds kapell, vid kapellet i
Qville pastorat, vid Lekvattnets, Bogens, Borgviks, Carlsdals, Ohr-
träsks, Tärna och Holmöns kapell), eller ägarne af vissa bruk eller
andra industriella inrättningar (såsom vid Ainots, Sandarne, Anne-
fors, Katrinebergs, Svabensverks, Nianfors, Utö, Gustaf Adolfs,
Holmsunds och Svartviks kapell).
14 pastoratsadjunkter, alla inom Carlstads stift, äro försedda
eller komma, enligt hvad redan är beslutadt, att förses med bo-
stadsboställen, hvilka alla byggas och underhållas af boställs-
hafvarne.
Inom samma stift finnas eller komma, enligt hvad f. n. är
beslutadt, att finnas, fyra sockenadjunktsbefattningar, af hvilka endast
en1 *), den i Carlsskoga pastorat, är försedd med bostadsboställe7),
hvilket bebygges och underhålles af församlingen, enligt en Kongl.
Res. af d. 1 Nov. 1872.
Inom Erkestiftet finnes en ordinarie vice pastorstjenst3) i Up-
sala Domkyrkoförsamling, till hvilken tjenst hörer ett bostadsbo¬
ställe, bestående af ett på Domkyrkans bekostnad upbygdt sten¬
hus, hvilket jemväl af Domkyrkan underhålles4).
') Sockenadjunkten i Kåda af Ekshärads pastorat} innehar eu på behaglig tid
af Uddeholms bolag upplåten bostadslägenhet.
*) Åt denne sockenadjunkt är jemväl anslagen afkomsten af ett utarrenderadt
löningsboställe.
3) Inrättad genom Kongl. Br. d. 30 Nov. 1629.
4) V. pastorn åtnjuter äfven afkomsten af ett utarrenderadt löningsboställe.
61
Inom Mola pastorat af Vesterås stift finnes en klockareprest,
försedd med bostadsboställe, hvilket, enligt löneregleringen, skall
af församlingen bebyggas och underhållas.
Dessutom finnas för närvarande i Skara stift en tredje predikant,
(i 11 ominne af Skara pastorat) samt i Hernösands stift en stads-
predikant (i Östersund af Brunflo pastorat) och en sockenpredikant
(i Fors socken af Ragunda pastorat), hvilka innehafva bostads-
boställen; men enligt hvad i löneregleringarne rörande dessa pa¬
storat redan förordnats, skola dessa tre tjenster indragas och de
med dem förenade bostadsboställen för »andra ändamål användas;
hvarefter dylika bostadsboställen icke vidare komma att inom
Riket finnas.
De bostadslägenheter, som till följd af särskilda aftal äro af
af ägarne till vissa bruk och fabriker uplåtna åt dervid anstälda
bruks- eller fabrikspredikanter, torde ej kunna hänföras till boställen,
rörande hvilkas bebyggande och underhåll några allmänna stad-
ganden behöfva eller ens böra meddelas. Dessa tjensteman om¬
nämnas ej i löneregleringarne.
De boställen, som äro anslagna till garnisonspredikanten vid
Carlsborg samt regementspastoren vid Bohus läns regemente och
möjligen några flera, regementspastorer, synas rättast, såsom fallet
hittills varit med nämnda regementspastorsboställe, böra betraktas
såsom militieboställen.
B. Löningsboställen.
Dessa boställen torde, när de äro med jordbruk förenade, hvad
antalet och beskaffenheten af de laga husen beträffar, i allmänhet
böra förses med de byggnader, som i 2 Kap. 1 § samt 27 Kap.'3 §
B.B. för kronohemman föreskrifvas. Dock äga från hvad sålunda
i regeln gäller åtskilliga undantag rum.
Enligt 5 § i Kongl. Förordningen d. 11 Juli 1862 om allmänt
ordnande af presterskapets inkomster, skall presterskapet anslagen
02
jord,J) som icke utan olägenhet • kan i förening med bostadsbo-
ställe brukas, utarrenderas efter derom meddelade särskilda före¬
skrifter. 1 2)
På behofvet af byggnader å löningsboställen inverkar väsent¬
ligen om bostället är i författningsenlig ordning utarrenderadt, eller
om det af löntagaren sjelf disponeras och i förening med hans bo-
stadsboställe brukas, i hvilket sistnämnda fall ofta alla eller åt¬
skilliga af de för kronohemman föreskrifna hus kunna undvaras;
så att flera löningsboställen finnas, å hvilka antingen alls inga eller
åtminstone endast en deL af de laga husen förekomma. 3 4)
Till löningsboställen räknas jemväl sådane lägenheter, som icke
äro förenade med jordbruk, af hvilka en del med afseende på sin
särskilda bestämmelse erfordra derefter lämpade byggnader, såsom
qvarn- och såglägenheter, andelar i fisken, *) m. m. Ä dylika lägen¬
heter måste byggnaderne naturligen efter behofvet och omständig¬
heterna i hvarje fall lämpas.
Enligt 7:de punkten i presterskapets privilegier den 16 Oktober
1723, åligger byggnads- och underhållsskyldigheten å biskoparnes pre¬
bendehemman biskoparne sjelfva. Denna skyldighet å andra lönings¬
boställen åligger uppenbarligen, ehuru derom veterligen icke något
bestämdt stadgande finnes, vederbörande löntagare, om han dispo¬
nerar bostället, eller arrendator, om bostället är utarrenderadt. 1
några få fall inom Erkestiftet samt Strengnäs och Yesterås stift
skola, enligt presterskapets upgifter,5) församlingarne med pre-
sterna deltaga äfven i löningsboställenas bebyggande; men såvida
1) Härifrån undantogos dock i sagde Kongl. Förordn. enkesäten, men sedermera
har genom K. Br. d. 9 Sept. 1873 stadgats, att prestenkesätena i Göteborgs
stift skola i föreskrifven ordning utarrenderas.
2) Dessa föreskrifter meddelas i K. Skrifvelserna d. 12 November 1858 och d.
11 Juli 1862 samt, hvad enkesäten angår, i det ofvannämnda Kongl. Br. d.
'9 Sept. 1873.
3) På Gotland äro, enligt uppgift från konsistorium i Visby, löningsboställena i
allmänhet obebygda.
4) Kyrkoherdarne i Neder-Torneå och Öfver-Torneå pastorat hafva andelar i lax¬
fisken åt sig anslagna.
5) Jfr K. Kam. Koll. utlåtande d. 30 Mars 1865, p. 117, 118.
detta förhållande härrör från någon församlingarne åliggande skyl¬
dighet, grundar sig denna antagligen på särskildt åtagande.
IV. Hittills vidtagne åtgärder för utarbetande af eu
eklesiastik boställsordning.
Enligt nu gällande författningar om ersättning för odlingar å
boställen i allmänhet (Kongl. För kl. den 17 Juli 1747, Kongl.
Förkl. den 12 Aug. 1752, Kongl. Br. den 4 Aug. 1778, Kongl.
Br. den 15 Juli 1803, Kongl. Krigs- och Kammarkollegiernas kun¬
görelse den 6 September 1803 och Kongl. Circ. den 28 Maj 1830),
erhålles sådan ersättning på det sätt, att odlaren berättigas under
vissa, så kallade frihetsår behålla den odlade lägenheten, äfven om
bostället i öfrigt skulle före frihetsårens slut afträdas.
Genom K. Brefven den 23 Febr. 1838 för Vexiö stift, den 29
Maj 1843 för Carlstads stift och den 18 April 1844 för Erkestiftet
meddelades på framställningar af vederbörande presterskap sär¬
skilda bestämmelser om ersättning för vissa odlingsarbeten å kyrko¬
herdars och komministrars bostadsboställen inom sagda tre stift,
enligt hvilka bestämmelser sådan ersättning gäldas på det sätt, att
odlingskostnaden fördelas till godtgörande eller amortering på vissa
år, i följd hvaraf odlaren, i händelse han före utgången af dessa
år afträder bostället, äger af efterträdaren upbära hvad af odlings¬
kostnaden vid afträdet sålunda ej blifvit godtgjordt eller amorteradt.
År 1844 gjordes af presterskapet i Linköpings stift hos Kongl.
Maj:t und. framställning, att äfven för detta stift måtte i fråga om
odlingsersättning stadgas i öfverensstämmelse med hvad derutinnan
vore för Vexiö och Carlstads stift samt Erkestiftet förordnadt. 1
skrifvelse den 6 Augusti samma år infordrade Kongl. Maj:t från
presteståndet vid den då församlade riksdagen yttrande huruvida
det kunde finnas lämpligt att utfärda en allmän författning, rörande
ersättning för odlingar å prestboställen. Ståndet svarade i under¬
dånig skrifvelse den 8 Febr. 1845, att ståndet funne utfärdandet af
en allmän författning i ämnet önskvärdt, och bifogade förslag till en
64
dylik författning, bygdt på grundsatsen »att genom årliga afbetal-
ningar inom vissa bestämda år godtgöra primitiva ersättningssum-
man», d. v. s. att odlingskostnaden skulle fördelas till godtgörande
eller amortering på vissa år.
Öfver detta förslag infordrades Kongl. Kammarkollcgii utlå-
tande, hvilket afgafs den 27 Mars 1850.
Någon allmän författning, rörande denna fråga, för hvilken
framdeles skall närmare redogöras, har sedermera ej utkommit, utan
har det blifvit, såsom straxt skall nämnas, förordnadt, att erforder¬
liga föreskrifter om ersättning för odlingsföretag på eklesiastika
boställen skola inflyta i en blifvande eklesiastik boställsordning.
I det föregående har blifvit nämndt, att redan i UplandsLagens
Kirkio Balk finnes stadgadt om kyrkoherdes och socknemäns skyl¬
dighet att gemensamt underhålla de sju laga hus, hvilka socknemän
borde å prestgård bygga. Denna kyrkoherdens och socknemännens
gemensamma underhållsskyldighet beträffande sagda hus äger ännu
rum, enligt 26 K. 2 § B. B., hvilket lagrum dock, i hvad det angår
berörda gemensamma underhållsskyldighet, blifvit olika uttydt, i
det man än velat ålägga kyrkoherden all underhållsskyldighet, utom
när husen tarfvat mycken eller ansenlig förbättring, såsom anbrin¬
gande af nytt tak, ny väggbeklädnad, nya golf och takpanel, än
åter velat anse kyrkoherden pligtig att afhjelpa endast sådane
brister, som genom hans »vanryckt» upkommit. *) Då det obe¬
stämda i gränsen emellan den underhållsskyldighet af de sju laga
husen, som åligger å ena sidan kyrkoherden och andra sidan sockne-
männen, ofta gifvit anledning till tvister emellan prest och försam¬
ling, hafva sedan längre tider tillbaka vid riksdagarne förslag blifvit
väckta om förändring eller förklaring af ifrågavarande lagstadgande.
1 underdånig skrifvelse den 4 Avig. 1854 3) anhöllo Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t om en lagförklaring i ämnet, hufvudsakligen i den
syftning, att gränsen emellan kyrkoherdes och socknemäns under¬
') Jfr. Sammansätta Lag- och Ekonomi-Utskottets het. N:o 26 vid riksd. 1866 1868.
2) Vid Riksdagarne 1834—1836, 1860-1851 och 1853—1854.
3) N:o 88.
65
hållsskyldighet måtte bestämmas i enlighet med hvad, rörande
underhåll af karakterslös å militieboställen, vore i Mil. Bost.
Ordn. den 23 Jan. 1836, §§ 7, 8, för b o ställ skafvare och kronan
stadgadt, sålunda, att botandet af alla mindre Bristfälligheter ålades
kyrkoherden, och ondast anbringande af nytt tak, ny väggbeklädnad,
nya golf och takpancl samt ombyggnad, när behof af dylika ar¬
beten utan kyrkoherdens försummelse eller vållande upstode, skulle
tillkomma församling.
Kongl. Maj:t fann emellertid detta förslag innefatta en verklig
lagförändring och ansåg detsamma skola gifva anledning till större
stridigheter än nu gällande bestämmelser samt vägrade förty sank¬
tion.
Vid riksdagen 1856—1858 väcktes flera motioner om förän¬
dring eller förklaring af stadgandet i 26 K. 2 § B. B. om under¬
hållsskyldigheten af de sju laga husen å prestgårdar; och, i öfver¬
ensstämmelse med Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottets i
anledning af dessa motioner afgifna betänkande, ') anhöllo Rikets
Ständer i underdånig skrifvelse den 22 Aug. 1857 hos Kongl. Maj:t
att genom utfärdande af en författning i detta hänseende måtte för¬
klaras : »att vården och underhållet af de sju laga husen till alla
deras särskilda delar åligger kyrkoherden samt att soeknemännens
skyldighet i berörde hänseende icke vidtager förr än husen genom
ålder och bruk eller genom vådeld, storm, husets sättning eller
annan tillfällighet, som innehafvaren bevisligen icke kunnat före¬
komma, befinnas så bristfälliga, att ny- eller ombyggnad eller
annan, hela huset eller dess väsendtligare beståndsdelar omfat¬
tande större förbättring är af nöden.»
Kongl. Maj:t ansåg likväl, att äfven detta förslag till lagstad¬
gande till följd af uttryckens obestämdhet sannolikt icke skulle
leda till det åsyftade ändamålet att förekomma tvister, och att
förslaget medgåfve en tydning, hvarigenom prestens underhålls¬
skyldighet skulle kunna utsträckas längre, än som vore med nu
') N:o 26.
Betänk, ung. Eklog. Boställen.
9
gällande lagbestämmelser förenligt; hvadan ej heller åt detta för¬
slag sanktion meddelades.
Sedan derefter en komité blifvit tillsatt för upgörande af
förslag till allmänt ordnande af presterskapets aflöning, afläts
den 18 Nov. 1861, enligt Kongl. Maj:ts nådiga befallning, till
denna komité, från herr chefen för Kongl. Bklesiastik-Departe-
mentet en skrifvelse, i hvilken hufvudsakligen anfördes: att tyd¬
ligare bestämmanden rörande underhållsskyldigheten af de sju
laga husen, än de, som innefattades i 26 Kap. 2 § B. B., utan
tvifvel vore behöfligå, helst någon motsägelse torde förefinnas
i detta lagrums bestämmelse, att prest skall hålla husen vid makt
med egen kostnad, och att socknemännen skola dem bättra på
deras kostnad, när de af ålder och bruk och ej af prestens
vanrykt förfalla; att, dä af de vid flera riksdagar framstälda
olika förslag att på nu stadgad grund närmare bestämma gränsen
emellan pastors och församlings underhållsskyldighet icke något
befunnits tillfredsställande, det torde kunna ifrågasättas om icke
ämnets svårigheter skulle kunna lättare lösas derigenom, att
byggnads- och underhållsskyldigheten af alla de laga husen å
prestgårdar delades så, att pastor finge vissa och församlingen
vissa hus att ensam både bygga och underhålla, dervid syntes
ändamålsenligt, att alla hus, som för en passande bostad åt pastor
erfordrades, af församling på landet likasom i stad byggdes
och underhöllos, men att deremot pastor likasom andra boställs-
hafvare sjelf byggde och underhölle de hus, som för boställets
skötsel erfordrades, derigenom ock boställenas utarrenderande torde
kunna underlättas; samt att den bostad, församling för närvarande
hade skyldighet att åt pastor bygga, ej motsvarade nutidens mått¬
ligaste fordringar på utrymme och beqvämlighet, hvadan det äfven
torde vara nödigt att meddela förändrade bestämmelser i afseende
å bostadens beskaffenhet; i följd hvaraf, och då dessa frågor an-
sågos hafva gemenskap med den om förändring i sättet för prester¬
skapets aflöning, åt komitén updrogs att med underdånigt utlå¬
tande i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma.
67
Detta updrag fullgjordes af komitén medelst ett den 14 De¬
cember 1861 afgifvet underdånigt utlåtande, deri komitén dels, i
fråga om förändrade föreskrifter angående fördelningen af bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten emellan kyrkoherde och sockne¬
män, framställe förslag till indelning af de laga husen i sådana
hus, som erfordrades för kyrkoherdens bostad och borde, af soekne-
männen, samt sådana hus, som'voro nödiga för boställets jordbruk
och borde af kyrkoherden byggas och underhållas, dervid dock
anmärktes, att af de laga husen drängstuga, stall samt vagnshus
eller redskapslider erfordrades både för kyrkoherdens bostad och
för jordbruket, hvadan antingen särskilda sådana hus för bostaden
och särskilda för jordbruket måste till ökad tunga för de bygg-
nadsskyldige upföras, eller ock gemensamhet i byggnads- och
underhållsskyldighet beträffande dessa hus icke skulle kunna und¬
vikas, dels ock, beträffande frågan om förändring i hvad rörande
bostadens beskaffenhet vore stadgadt, förklarade sig sakna nödig
detaljkännedom om dithörande förhållanden och derföre ej kunna
uttala något bestämdt omdöme, utan hemstälde att, innan Kongl.
Maj:t i saken fattade beslut, kyrkoherdarne måtte lemnas'tillfälle
yttra sig och utlåtande från konsistorierna infordras.
Till följd af nådig remiss den 28 December 1861 afgaf der¬
efter Kongl. Kammarkollegium den 28 Februari 1862 i ämnet under¬
dånigt utlåtande, deri tillstyrktes tillämpning af den uti herr che¬
fens för Kongl. Eklesiastik-Departementet omförmälda skrifvelse
uttalade grundsats i fråga om fördelning af byggnads- och under¬
hållsskyldigheten å prestgårdar emellan kyrkoherden och försam¬
lingen samt anfördes, att all gemensamhet i afseende på denna
skyldighet emellan kyrkoherde och socknemän kunde och borde
undvikas derigenom, att drängstuga, stall och vagnshus, såsom
hufvudsakligen för jordbruket erforderliga, fördes till sådana hus,
som borde af kyrkoherden byggas och underhållas; hvarjemte
Kollegium instämde med komitén om önskvärdheten att i afse
ende å bostadens beskaffenhet lemna vederbörande tillfälle att
sig yttra.
68
Äfven dessa frågor om förändrade föreskrifter, i afseende på
dels fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten å prest¬
gård emellan kyrkoherde och socknemän, dels och beskaffenheten
af kyrkoherdens bostad, hafva, såsom af det följande framgår, hän-
skjutits till erhållande af lösning i en blifvande eklesiastik boställs¬
ordning.
Vid riksdagen 1862—1863 väcktes inom presteståndet af Dokt.
P. B. Thyselius en motion, x) deri framhölls, att nu gällande lag¬
stiftning rörande de eklesiastika boställena vore föråldrad och
olämplig, särskildt med afseende å dels den mängd laga hus, som
borde vid dessa boställen finnas, och dels förbudet mot bortfö¬
rande af foder från boställe, hvilket förbud förmenades försvåra
jordbrukets utvidgande och förbättring, utan att det med för¬
budet åsyftade ändamål, eller jordens behöriga gödning och häfd,
med säkerhet upnåddes; hvaraf motionären föranläts föreslå, att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande
af en eklesiastik boställsordning.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet, till hvilket motio¬
nen remitterades, afgaf i anledning af densamma den 18 Decem¬
ber 1862 betänkande* 2), deri utskottet först erinrade, att utskottet
af motionens innehåll saknade grundlagsenlig anledning att ut¬
låta sig, beträffande frågan om hvem som skulle bygga och
underhålla prestgårdar eller om grunden för denna skyldighet
och dess fördelning, och att den nu väckta frågan afsåg endast
sättet för husbyggnad å de eklesiastika boställena äfvensom ord¬
ningen för deras häfd; hvarefter utskottet vidare hufvudsakligen
yttrade: att utskottet lika med motionären funne nu gällande, för
mer än 100 år sedan tillkomna lagstiftning i ämnet, med hän¬
seende till förändrade lefnadsvanor och behof äfvensom den om¬
gestaltning, jordbruket undergått, föråldrad och olämplig, särskildt
i fråga om boställshusens antal och beskaffenhet samt i fråga om
tillgodogörande af ett boställes afkastning; att särskild och senare
') N:o 6.
2) N:o 20.
lagstiftning för Skåne visserligen funnes, men att ett sådant un-
dantagsföihållande för en provins ingalunda vore önskvärdt; samt
att då boställsordning för militieboställen blifvit utfärdad och en
sådan för de civila boställena inom kort kunde emotses, tidpunk¬
ten torde vara lämplig att äfven för de eklesiastika boställena
åvägabringa en tidsenlig lagstiftning; hvadan utskottet föreslog,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer
framlägga förslag till en, om än i vissa delar efter särskilda för¬
hållanden inom olika orter lämpad, likväl, såvidt sådant sig göra
läte, för hela Riket, gällande eklesiastik boställsordning.
Utskottets förslag blef godkändt af Rikets Ständer, från hvilka
den 28 Januari 1863 till Kongl. Maj:t afläts följande underdåniga
skrifvelse:
»Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att allmänna lagens
stadganden så väl om de eklesiastika boställenas bebyggande, som
om deras häfd, vore föråldrade, ofta otillämpliga samt till och
med stundom framkallande just det, som man med dem velat
förekomma; i hvilka hänseenden blifvit erinradt dels om den
mängd hus, som vid en prestgård måste finnas och hvilka, särdeles
i skogfattiga trakter, medförde en utomordentlig tunga, dels om
det på sin tid nödiga, men nu alldeles olämpliga stadgandet, att
från bostället foder ej får af bole föras, ett stadgande som omöj¬
liggjorde ett tidsenligt närmande till ett bättre ordnadt jordbruk,
men ej hindrade, att jorden kunde vanhäfdas, och hvilket stad¬
gande dessutom lätt kunde kringgås derigenom, att, i stället för
foder, odlades och såldes tobak, vissa frösorter m. m. Af bo¬
ställen inom riket vore de eklesiastika snart de enda, hvilka fort¬
farande drabbades af dessa olägenheter. De militära boställena
hade redan 1836 fått eu ny boställsordning, som man dock redan
funnit böra förbättras, och för de civila boställena vore en ny
ordning på väg att utgifvas. Vid dessa förhållanden syntes det
ej vara för tidigt, att lagstiftningen rörande de eklesiastika bo¬
ställena äfven bragtes i öfverensstämmelse med den närvarande
70
tidens erfarenhet och anspråk, och att man sålunda ginge i för¬
fattning om utarbetande af en eklesiastik boställsordning.
I afseende på denna fråga kunde det knappast vara nödigt
att åberopa mera än ett skäl: att nemligen de hufvudsakligaste
nu gällande lagstadganden angående sättet för husbyggnad å de
eklesiastika boställena äfvensom ordningen för deras häfd, äro icke
mindre än 100 år äldre än de, som gälla för ett annat slag af
boställen, eller militiae-statens. Det ligger i sakens natur, att de
förra ej kunna vara lämpliga för nu varande förhållanden, enär,
efter en så lång tidrymd, med .hänseende ej mindre till förändrade
lefnadsvanor och behof, än till ett alldeles omgestaltadt jordbruks-
sätt, dels boställshusen, sådana de efter den gamla lagen skola
till antal och beskaffenhet upföras, befinnas ömsom otillräckliga,
ömsom öfverflödiga, dels ock åtskilliga bestämmelser rörande, vil-
koren för tillgodogörande af ett boställes afkastning måste i våra
dagar förefalla onyttiga och föråldrade, om ej till och med menliga.
Enligt 26 Kap. 2 § Byggning^ Balken, höra till prestgårds-
byggnad följande hus, dem församlingen skall upföra, nemligen:
stufvubyggnad, brygghus, bod med loft, visthus, lada med loge,
fähus och stall; och skall boställshafvaren, jemlikt Kongl. Resolu¬
tionen på Presterskapets besvär den 10 Augusti 1762, sjelf hålla:
källare, drängstufva, torkhus eller badstufva, svinhus, vagnshus
eller, redskapslider, hemlighus, fårhus och sädeslada med loge.
Till följd af sättet för dessa många byggnaders upförande ifrån
början samt svårigheten att utverka en öfvergång till något bättre,
enär vid af och tillträdessyner antingen någon af parterne icke
velat, eller det allmännas målsmän icke vågat något eftergifva,
och man sålunda gång efter annan låtit vid det gamla förblifva,
befinnes mångenstädes ännu, likasom för ett och ett hälft sekel
tillbaka, flertalet af nämnda hus jemte ytterligare några s. k.
öfvcrloppshus, under hvar sitt tak. Tungan häraf är lika stor för
dem, Indika skola bygga, som för den, hvilken skall underhålla;
men för en förändring till något bättre lägger lagen merändels
sjelf hinder i vägen.
71
Provinsen Skåne gör visserligen härifrån ett undantag, men
detta härleder sig från ett förhållande, som i sig sjelf icke är för
lagstiftningen önskvärdt, att nemligen denna provins eger i fråga
om denna byggnadsskyldighet annan lag än det öfriga riket.
Då af det ofvan anförda torde vara uppenbart, att en ny
byggnadsordning är lika mycket för de byggnadsskyldige, som för
boställsinnehafvarne, ett trängande behof, samt tidpunkten för
åvägabringandet af en sådan nu synts Rikets Ständer lämplig, då,
efter hvad Rikets Ständer inhemtat, boställsordning för de civila bo¬
ställena innan kort lärer kunna mötses, hafva Rikets Ständer funnit
sig böra hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer fram¬
lägga förslag till en, om än, i vissa delar, efter särskilda förhållanden
inom olika orter lämpad, likväl, såvidt sådant sig gorå låter, för hela
Riket gällande eklesiastik boställsordning».
Vid samma riksdag utarbetades inom presteståndet ett »för¬
slag till ny byggnadsordning för kyrkoherdeboställen i det öfriga Riket,
utom Skåne», hvilket förslag, ehuru icke åberopadt uti Rikets
Ständers skrifvelse af den 28 Januari 1863, eller veterligen officielt
Kongl. Maj:t meddeladt, likväl torde äga betydelse såsom uttryc¬
kande Ståndets dåvarande önskningar om hvad den blifvande ekle-
siastika boställsordningen i afseende på de laga husen å prest-
gårdarne borde innehålla.
Enligt detta förslag borde de laga husen delas i bostadshus
hus i mangården)-eller de hus, som erfordrades för kyrkoherdens
bostadsbehof, äfven om jordbruk ej vore med prestgården för¬
enad!, samt ladugårdshus (hus i ladugården) eller de hus, som för
prostgårdens jordbruk voro nödiga1). Bostadshusen borde helt och
hållet byggas och underhållas af församlingarne; hvaremot ladu¬
gårdshusen skulle af kyrkoherdarne byggas och underhållas.
') Således samma grundsats, som uttalades i hr eklesiastik-ministerns skrifvelse
den 18 November 1861.
72
Till bostadshusen räknades1): sätesbyggning, visthusbod, källare,
brygghus, vedlider, hcmligthus, drängstuga, vagnshus samt badstuga eller
torkhus och mangelbod.
Till ladugårdshusen hänfördes deremot: spanmålsbod, redskaps¬
lider, stall, fähus, fårhus, svinhus, en sädeslada med loge och två golf,
oxhus, samt, om behofvet fordrade, en höbod, eu ytterligare sädes¬
lada och en eller två brunnar.
Vedlider, vagnshus och mangelbod skulle inrymmas i en
byggnad, samt i allmänhet fähus, oxhus och fårhus i en.
Dimensionerna af hvarje hus utom ladorna och brunnarne
voro bestämda. Skulle de sålunda förcskrifna bostads- eller ladu¬
gårdshusen ej vara tillräckliga för boställets behof, borde kyrko¬
herden sjelf bygga och bekosta derutöfver behöfliga hus, hvilka
skulle komma.att såsom öfverloppshus betraktas.
Spanmålsbod skulle byggas och underhållas, så länge tionde-
spanmålen in natura utgjordes, af församlingen, men, sedan detta
hus icke längre komme att blifva för sådant ändamål, utan endast
för boställets gröda nödigt, af kyrkoherden.
De hus, som sålunda komme att till byggande och underhåll
öfvergå från pastoratet till kyrkoherden och tvertom, borde vid
utbytet lemnas i fullt laggildt stånd, eller ock skulle befintlige
brister kontant ersättas.
Beträffande komministrarnes bostadsställen, uttalades i bifo¬
gade anmärkningar den önskan och förhoppning, att de till bostads¬
husen å dessa boställen hörande laga hus äfven måtte komma att
af församlingarne byggas och underhållas, hvarjemte förbehölls,
att, der byggnads- och underhållsskyldigheten å bostadsboställcn
för kyrkoherdar eller komministrar genom särskilda författningar
och konventioner eller efter urgammal häfd och sed hittills varit för¬
delad och fullgjord på annat sätt, än som med hvad derom i allmän¬
het nu vore stadgadt öfverensstämde, rubbning i sådant undantags-
förhållande ej måtte af den blifvande boställsordningen föranledas.
') Husen upräknas för lättare jemförelses skull i samma ordning, som är iakttagen
uti 16 § af följande förslag till Förordning, angående presterskapets boställen.
73
I anledning af Rikets Ständers i skrifvelsen den 28 Januari
1863 framstälda underdåniga anhållan, befallde Kongl: Maj:t uti
en den 13 Februari 1863 från Kongl. Eklesiastik-Departementet
expedierad nådig skrifvelse Kongl. Kammarkollegium att utarbeta
och till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till förordning i den
syftning, Rikets Ständers skrifvelse angåfve, uti hvilken författ¬
ning äfven skulle inflyta erforderliga föreskrifter beträffande den
ersättning, som borde äga rum för odlingsföretag å eklesiastika
boställen; för hvilket ändamål presteståndets den 8 Februari 1845
afgifna, förut omnämnda förslag till författning om odlingsersätt-
ning samt Kamin arkollegii deröfver den 27 Mars 1850 afgifna
utlåtande till Kollegium öfverlemnades; hvarjemte Kongl. Maj:t
uti en den 31 Mars 1863 från Kongl. Justitie-Departementet ex¬
pedierad nådig skrifvelse, med återställande af Kammarkollegii
utlåtande den 28 Februari 1862, ytterligare anbefallde Kollegium
att, utan hinder af hvad i detta utlåtande vore anfördt, i samman¬
hang med upgörandet af det' anbefallda förslaget till boställsord¬
ning, taga i förnyadt öfvervägande de frågor, som i utlåtandet
förekomme (om förändrade föreskrifter i afseende på dels fördel¬
ning af byggnads- och underhållsskyldigheten å prestgård emellan
kyrkoherde och socknemän samt dels beskaffenheten af kyrko-
herdarnes bostad).
Genom cirkulär den 24 April 1863 infordrade derefter Kam¬
markollegium, utgående från den i hr chefens för Kongl. Ekle-
siastik-Departementet skrifvelse den 18 November 1861 uttalade
grundsats, att å prestgårdar bostads- eller mangårdshus borde en¬
samt af församlingen och ladugårdshus ensamt af kyrkoherden
byggas och underhållas, från presterskapet och konsistorierna i
Riket, utom i fråga om prestgårdarne i Skåne, för hvilka den
blifvande eklesiastika boställsordningen, enligt Kollegii tanke, ej
borde komma att gälla, yttranden om hvilka hus borde hänföras
till bostads- eller mangårdshusen och hvilka till ladugårdshusen,
om husens beskaffenhet samt om de särskilda öfverenskommelser,
10
Betänk, ang. Ekles. Boställen.
74
hvilka i olika landsorter kunde härutinnan vara ingångna och
gällande.
Sådana yttranden hafva sedan blifvit afgifna från Rikets kon¬
sistorier (utom från Stockholms Stads konsistorium) och från pre-
sterskapet i de flesta församlingar i Riket. I dessa yttranden hafva
dels uplysningar lemnats om eklesiastika boställen af alla slag på
landet och i stad, om hvilka byggnader som på dem för närvaran¬
de finnas, om huru med byggnads- och underhållsskyldigheten för
närvarande förhålles, och om de särskilda stadganden, överens¬
kommelseroch sedvänjor, som i sådant afseende varit bekanta,
samt dels utlåtanden afgifvits om hvilka hus borde föras till bo¬
stads- och hvilka till ladugårdshus och om huru byggnaderne an¬
setts böra vara beskaffade.
Det är dock att anmärka, att yttranden från ganska många
pastorat uteblefvo, att uplysningarne ofta voro mer eller mindre
ofullständiga och otydliga samt, särdeles i fråga om byggnads- och
underhållsskyldigheten, ej alltid fullt noggranna, äfvensom att de
förhållanden, som ägde rum vid tiden för dessa yttrandens af¬
gifvande, sedermera blifvit, isynnerhet genom löneregleringarne,
i flera afseenden väsentligen förändrade.
Sedan yttrandena inkommit, upgjorde Kammarkollegium för¬
slag till eklesiastik boställsordning, hvilket förslag jemte utlåtande
af den 30 Mars 1865, deri för innehållet af sagda yttranden redo¬
gjordes, inlemnades till Kongl. Maj:t, som förordnade, att veder¬
börande presterskap kontraktsvis, samtliga konsistorier äfvensom
alla konungens befallningshafvande skulle öfver förslaget höras
och inom viss tid yttranden afgifva, att Kammarkollegii utlåtande
och förslag skulle tryckas och göras tillgängligt i bokhandeln, samt
att Kammarkollegium skulle genom kungörelse i allmänna tid¬
ningar uppmana dem, som kunde finna sig dertill föranlåtne, att
yttranden öfver förslaget inom viss tid till Kollegium ingifva;
hvarefter Kollegium hade att till Kongl. Maj:t inkomma med det
ytterligare underdåniga utlåtande, hvartill omständigheterna kunde
föranleda.
75
Sedan de från vederbörande presterskap oeb myndigheter så¬
lunda infordrade yttranden kommit Kammarkollegium till hända,
samt, i anledning af omförmälda, i tidningarne införda upmaning,
yttrande dessutom från en person afgifvits, aflat Kammarkollegium
den 2,9 April 1867 ett nytt underdånigt utlåtande, deri, hufvud¬
sakligen till följd af de anmärkningar, som blifvit mot förslaget
framstälda, och för hvilka i utlåtandet fullständigt redogjordes, åt¬
skilliga, till en del ganska' väsentliga ändringar i detsamma före¬
slogos.
Kammarkollegii förslag, äfven sådant det lyder enligt Kollegii
utlåtande af den 29 April 1867, innehåller ej någon bestämmelse
rörande fördelning af församlings byggnads- och underhållsskyl¬
dighet å prestgård emellan församlings särskilda medlemmar, utan
hänvisar Kollegium endast till hvad lag och särskilda författningar
derom stadga (jfr § 16 i Kollegii förslag). Yäl hade framställ¬
ningar blifvit .gjorda dels derom, att de från byggnadsskyldighet
å prestgårdar nu befriade fastigheter måtte förklaras pligtige att
i denna tunga deltaga, och dels derom att församlingens bygg¬
nadsskyldighet måtte utgöras efter fyrk; men Kollegium förklarade
uttryckligen dessa framställningar omfatta ämnen, som icke vore
föremål för stadgande i en eklesiastik boställsordning1).
Vid 1876 års riksdag väcktes följande tre motioner rörande
bebyggandet af prestgårdar:
Herr Anders August Andersson föreslog, att Riksdagen måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kdfogl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och nästkommande Riksdag meddela förslag till sådana förändrade
stadganden, angående skyldigheten att bygga och underhålla, bland
annat, hvarom nu ej är fråga, prestgård, att denna skyldighet
blefve för kommunens medlemmar efter billiga och rättvisa grun¬
der gemensam;
’) Se Kammarkollegii utlåtande den 30 Mars 1868, p. 130, och Kammarkollegii
utlåtande den 29 April 1867, p. 98.
76
Herr A. W. Westerdahl: att mjöl- och sågqvarnar samt andra
verk och inrättningar skulle, efter dem åsatt taxeringsvärde såsom
jemförelsegrund med hemmans, deltaga i (kyrko- och) prestgårds-
byggnad, der den efter mantalsheräkning utginge; och
Herr P. Benjaminsson: att Riksdagen måtte besluta, att den
byggnadsskyldighet å prestgård, som hittills ålegat församlingarne,
öfverflyttades på kyrkoherdarne sjelfve.
De två första motionerna beröra således frågan på hvad sätt
församlings byggnadsskyldighet å prestgård bör emellan dess sär¬
skilda medlemmar fördelas.
Lagutskottet, till hvars behandling alla tre motionerna re¬
mitterades, har i sitt utlåtande,*) efter omnämnande, att Kongl.
Kammarkollegium, enligt Kong!. Maj:ts befallning, uppgjort förslag
till eklesiastik boställsordning och afgifvit utlåtande i ämnet, yttrat:
»Då förevarande ämne, hvarom detaljerade bestämmelser finnas i
omförmälda förslag intagne, äfven lämpligast torde böra komma
under öfvervägande i sammanhang med antagandet af en ny
eklesiastik boställsordning; men, af det förhållande, att nära nio
år förflutit, sedan Kongl. Kammarkollegii ofvanberörda utlåtande i
ämnet till Kongl. Maj:t inkommit, utan att, såvidt kändt är, några
vidare åtgärder blifvit deri vidtagna, vill synas antagligt, att Kongl.
Maj:t lemnat frågan tillsvidare åsido, föranlätes utskottet, med
fästadt afseende på vigten deraf, att do öfverklagade bristerna i
nu gällande föreskrifter varda så snart som möjligt afhjelpta,
vördsamt hemställa, att Riksdagen ville besluta att, under för¬
nyande af sin vid 1862—1863 årens riksmöte gjorda hemställan, i
underdånig skrifvelse anhålla det täcktes Kongl. Maj:t, så snart ske
kan, för Riksdagen framlägga förslag till en, om än i vissa delar
efter särskilda förhållanden lämpad, likväl, såvidt sådant sig göra
låter, för hela Riket gällande eklesiastik boställsordning.»
Från detta utlåtande var en ledamot i lagutskottet, herr S.
Ribbing, skiljaktig och ansåg, att framställning borde hos Kongl.
Maj:t göras derom, att församlingarnes byggnadsskyldighet å prest-
') N-.o 32.
77
gårdarne måtte öfvertagas af boställshafvarne mot en motsvarande
förhöjning i dessas löneinkomster. ')
Lagutskottets utlåtande godkändes af kamrarne, och Riksdagens
den 10 Maj 1876 expedierade underdåniga skrifvelse * 2 3) innehåller:
»Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 16 Januari^)
1863 gjort hemställan om utarbetande af Förslag till ny Eklesiastik
boställsordning samt Kongl. Kammarkollegium på nådig befallning
den 24 Maj 4) 1865 afgifvit ett sådant förslag, så, ock efter det samt-
lige domkapitlen och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande in¬
kommit med anbefallda yttranden i ämnet, har bemälda K. Kolle¬
gium den 16 Juli 5) 1867 afgifvit infordradt förnyadt utlåtande i
frågan.
Då nu ifrågasatt förändring i stadgandena rörande byggnads¬
skyldigheten å prestgård lämpligast torde böra komma under öfver¬
vägande i sammanhang med antagandet af ny eklesiastik boställs¬
ordning, samt Riksdagen anser förstnämnda fråga vara af den vigt,
att den bör så snart som möjligt erhålla sin lösning, föranlåtcs
Riksdagen, under förnyande af sin vid 1862—1863 årens riksmöte
gjorda hemställan, i underdånighet anhålla det täcktes Eders Kongl.
Maj:t, så snart ske kan, för Riksdagen framlägga förslag till en, om
än i vissa delar efter särskilda förhållanden lämpad, likväl, såvidt
sådant sig göra låter, för hela Riket gällande eklesiastik boställsord¬
ning.»
Den 30 December 1876 aflät herr chefen för Kongl. Eklcsia-
stik-Departementet till mig, Skarin, en skrifvelse, deri jag under¬
rättades, att Kongl. Maj:t samma dag meddelat mig nådigt up-
drag att, efter granskning af de utaf Kammarkollegium den-30 Mars
1865 och den 29 April 1867 afgifna utlåtanden och förslag till
•) Enahanda åsigt har blifvit uttalad af Lagutskottet vid 1870 års Riksdag i
dess uti. N:o 10.
2) N:o 58.
3) Den und. skrifvelsen bär dock datum af d. 28 Januari.
4) Kollega utlåtande och förslag äro daterade d. 30 Mars 1865.
5) Kollega utlåtande är dateradt d. 29 April 1867.
78
eklesiastik boställsordning, i den mån nu mera förändrade för¬
hållanden eller eljest förekomna anledningar dertill kunde för¬
anleda, utarbeta förslag till de jemkningar i författningsförslagets
särskilda delar, som deraf kunde blifva en följd, äfvensom att i
öfrigt biträda herr chefen för Kongl. Eklesiastik-Departementet
vid detta ärendes beredande till föredragning.
Sedermera har, enligt Kongl. Maj:ts beslut den 19 Oktober
1877, till beredande och föredragning i sammanhang med förslaget
till eklesiastik boställsordning öfverlemnats en af Domkapitlet i
Carlstad i skrifvelse den 17 November 1875 gjord underdånig
framställning om utfärdande af' en författning, angående huru i
vissa fall med af och tillträdessyner å prestboställen förhållas
skulle, för innehållet af hvilken framställning och af deröfver från
vederbörande afgifna yttranden framdeles skall i korthet redo¬
göras.
Efter det ett nytt förslag till förordning rörande de eklesia-
stika boställena blifvit af mig, Skärm, utarbetadt och till herr
chefen för Kongl. Eklesiastik-Departementet öfverlemnadt, har, en¬
ligt nådigt förordnande den 1 November 1878, åt oss, Norm, Rabe,
Ehrenborg och Gustaf Jonsson, updragits att, jemte mig, Skärm,
i granskning af sistsagda förslag deltaga.
Sedan denna granskning blifvit verkstäld, hafva vi, samtlige
undertecknade, som ansett oss, i följd af ofvanberörda nådiga
updrag, jemväl böra föreslå de ändringar, hvartill den gemen¬
samma granskningen föranledt, nu, allenast med de skiljaktig¬
heter, bilagde reservationer visa, förenat oss om efterföljande
Förslag-till Förordning, angående presterskapets boställen, med ty åt¬
följande motiv, vid hvilkas affattande vi ansett oss kunna an¬
vända den vanliga benämningen »komiteradt», för att dermed be¬
teckna oss alla eller flertalet af oss.
FÖRSLAG
TILL
FÖRORDNING,
ANGÅENDE
PRESTER8KAPETS ROSTALLEN.
#
Förslag
till
Förordning, angående presterskapets boställen.
I Kap.
Om hvad med boställen förstås och de särskilda slagen
af desamma.
l.§-
1 mom. Såsom boställen anses i denna boställs¬
ordning alla de hemman och lägenheter, som äro anslagne
till ständig bostad och aflöning åt biskopar, kyrkoherdar,
komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter
samt till prestenkesäten, äfvensom de hemman och lägen¬
heter, hvilkas afkomst ingår till presterlig löner eglerings-
fond.
2 mom. Boställen, som äro afsedda till löntagares
ständiga bostad, kallas bostadsboställen; och må för
hvarje presterlig befattning endast ett boställe såsom
bostadsbostäile anses. Andra boställen, afsedda att af
löntagare brukas eller att i författningsenlig ordning
utarrenderas, kallas löningsboställen.
Betänk, ang. Elden. Boställen.
11
82
2 §•
Bostadsboställen indelas i tre klasser; och omfattar
första klassen: bostadsboställen för biskopar;
andra klassen: bostadsboställen för kyrkoherdar; och
tredje klassen: bostadsboställen för komministrar, kapell¬
predikanter och pastoratsadjunkter.
3 §•
Boställe anses vara med jordbruk förenadt, när till
detsamma höra ägor, minst motsvarande hvad till besu¬
tenhet under benämning af hemman, enligt hvad derom
särskildt är stadgadt, erfordras.
II Kap.
Om boställens laga hus.
4 §■
A bostadsboställen, förenade med jordbruk, på landet
och i stad skola finnas följande laga hus: 1.) sätes-
byggning, 2.) visthus, 3.) hushållskällare, 4.) brygghus,
5.) vedbod, fi.) hemligthus, 7.) drängstuga, 8.) vagns¬
hus, 9.) spannmålsbod, 10.) redskapshus, 11.) stall, 12.)
fähus, 13.) fårhus, 14.) svinhus och 15.) en eller flera
lador samt loge eller logar efter behofvet; hvarjemte,
der så nödigt pröfvas, å dessa boställen må såsom laga
hus ytterligare föreskrifvas: badstuga och mälthus, källare
för rotfrukter samt eu brunn för hushållet och en för
ladugården.
83
5 §■
Bostadsboställen utan jordbruk på landet och i stad
skola vara försedda med dessa laga hus: 1.) sätesbygg-
ning, 2.) visthus, 3.) bushållskällare, 4.) brygghus, 5.)
vedbod och 6.) hemligthus; hvarförutom å första klas¬
sens bostadsboställen samt, der boställshafvaren för
tjensteresor behöfver hålla häst och åkdon, äfven å bo¬
stadsboställen af andra och tredje klassen skola finnas:
7.) drängstuga, 8.) stall och 9.) vagnshus. Erfordras
å bostadsboställe utan jordbruk flera hus än nu sagdt
är, må efter omständigheterna föreskrifväs ytterligare
något eller några af de i 4 § omförmälda hus.
6 §•
1 mom. A bostadsboställe af tredje klassen må
brygghus eller drängstuga eller begge dessa hus ute¬
slutas, när de pröfvas kunna undvaras och lindring i
byggnadsskyldigheten är af behofvet påkallad.
2 mom. Der, i följd af ortens förhållande eller något
med jordbruk förenad!, bostadsboställes särskilda beskaf¬
fenhet, skötsel af får eller svin ej lämpligen kan äga
ruin, må fårhus eller svinhus kunna uteslutas.
7 §•
Löningsboställen bebyggas efter ty för' kronohemman
stadgadt är, der ej dessa boställen antingen, med afse¬
ende på särskild bestämmelse, erfordra derefter lämpade
ljus, eller ock, såsom brukade, gemensamt med bostads¬
boställen, eller af annan anledning pröfvas kunna alla
84
eller vissa af de för kronohemman föreskrift^ hus und¬
vara.
8 §•
Sedan enligt 71 § bestämdt blifvit hvilka laga hus
skola å boställe finnas, må, utan hinder deraf, att beslut
härom vunnit laga kraft, på grund af sedan inträffade
förhållanden synerätt i detta afseende annorlunda för¬
ordna.
9 §.
1 mom. Sätesbyggning å bostadsboställe af första
klassen bygges efter ritning, som för hvarje fall af Kongl.
Maj:t fastställes.
2 mom. För sätesbyggning å bostadsboställe af
andra klassen må föreskrifvas minst sju, högst tio bo¬
ningsrum jemte kök, skafferi, erforderliga kontor samt
en eller två förstugor.
3 mom. För sätesbyggning å bostadsboställe af
tredje klassen må föreskrifvas minst fyra, högst sex bo¬
ningsrum jemte kök, skafferi, erforderliga kontor och en
förstuga.
10 §.
Sätesbyggning å bostadsboställe upföres, der läget
så medgifver, skild från öfriga bus, på stenfot af minst
fem decimeters böjd, med väggar företrädesvis af tegel
eller timmer, men äfven, der något af dessa ämnen ej
lämpligen kan föreskrifvas, af annat ändamålsenligt, i
orten brukligt byggnadsämne. Till byggnaden i öfrigt
användas de ämnen, som lämpliga finnas och med ortens
85
sed öfverensstämma. Boningsrummen göras så stora,
som behofvet i hvarje fall fordrar, minst två meter
sju decimeter höga, och skola i allmänhet vara försedda
med ugnar af kakel; dock må äfven ugn eller spis af
sten eller ugn af jern kunna i något rum tillåtas. Fram¬
för ugns- eller spisöppningarne anbringas jernplåt eller
plansten. Alla boningsrum förses med dubbelfönster,
tapeter på väggarne, gipsade eller spända tak samt olje¬
målning å panel, dörrar, dörr- och fönsterinfattningar.
11 §•
1 mom. Ofriga laga hus å bostadsboställen upföras
af ändamålsenliga byggnadsämnen efter ortens sed, till
den storlek, behofvet i hvarje fall fordrar. Stenfot å
dessa hus göres minst tre decimeter hög. Husen må
upföras särskilda eller sammanbyggas, efter som, med
afseende å belägenheten och ortens sed, lämpligt pröfvas.
På mindre bostadsboställen må i ett hus inrättas visthus
och spanmålsbod samt i ett hus vagnshus och redskaps¬
hus, när sådant för behofvet är tillräckligt och lämpligen
kan ske; och må källare under annan byggnad läggas.
T allmänhet bör dock undvikas sådant sammanförande af
hus, att derigenom sammanblandning af boställshafvares
samt annans byggnads- och underhållsskyldighet upstår.
2 mom. Brygghus skall i allmänhet innehålla ett
rum för brygd och tvätt samt ett rum för bak med bak¬
ugn i ettdera; dock må vid mindre bostadsboställen
brygghus med endast ett ruin tillåtas.
3 mom. Stall, fähus och fårhus förses med skullar
eller andra foderrum.
8(5
12 §.
Sätesbyggning af trä skall förses med brädfodring
eller annan tjenlig beklädnad samt anstrykas med röd¬
färg eller annan färg. För sätesbyggning af annat ämne
äfvensom för andra laga lins å bostadsboställen må efter
behofvet och ortens sed tjenlig beklädnad och anstryk¬
ning föreskrifvas.
13 §.
Alla hus skola läggas och inrättas så, att eldfara,
så vidt möjligt, undvikes samt brandförsäkring af desamma
ej förhindras eller fördyras.
14 §.
Vid meddelande af föreskrift om storleken, inred¬
ningen och öfriga beskaffenheten af sätesbyggning å bo-
stadsboställe af andra eller tredje klassen iakttages, att,
såvidt med 9 § 2 och 3 momenten är förenligt, å ena sidan
boställshafvarens skäliga behof af utrymme tillgodoses
och å andra sidan den byggnadsskyldige icke öfver hö.fvan
betungas.
III Kap.
Om byggnads- och underhållsskyldigheten.
15 §.
Med skyldigheten att bygga och underhålla de till
första klassens bostadsboställen hörande laga hus för-
liålles såsom för hvarje sådant boställe är förordnadt.
87
16 §.
1 mom. A andra klassens bostadsboställen på landet
byggas och underhållas sätesbyggning, visthus, hushålls-
källare, brygghus, vedbod, hemligthus, drängstuga, vagns¬
hus och brunn för hushållet af pastoratet; samt span¬
nmålsbod, redskapshus, stall, fähus, fårhus, svinhus, lador
och logar, badstuga och mälthus, källare för rotfrukter
och brunn för ladugården af boställshafvaren.
2 mom. Å bostadsboställen af andra klassen i stad
byggas och underhållas alla laga hus af pastoratet.
I pastorat, bestående af både lands- och stadsför-
samlingar, skall fördelning dem emellan af den pastoratet
åliggande byggnads- och underhållsskyldighet å andra
klassens bostadsboställen, i brist af godvillig öfverens¬
kommelse, bestämmas af Konungens Befallningshafvande;
dervid dock, när bostadsbostället är i stad beläget, lands¬
församling icke må påföras andel i mer, än som mot¬
svarar den, enligt 16 § 1 momentet, pastorat åliggande
byggnads- och underhållsskyldighet å bostadsboställen
af andra klassen på landet.
1 inom. Å komministrars i stad belägna bostads¬
boställen byggas och underhållas de laga husen af stads-
församlingen.
2 mom. Å öfriga bostadsboställen af tredje klassen
byggas och underhållas de laga husen af boställshafvaren.
17
18 §.
88
19 §.
Ä Jöningsboställen åligger byggnads- nedi underhålls¬
skyldigheten boställshafvaren.
20 §.
Församling, hvilken byggnads- och underhållsskyl¬
dighet å boställe åligger, äge med boställshafvare öfver¬
enskomma, att denna skyldighet skall för viss tid eller
för all framtid på boställshafvaren öfverflyttas mot det
att församlingen till honom erlägger en viss, skyldigheten
motsvarande årlig afgift. Sådan öfverenskommelse varde,
der Ivongl. Maj:ts stadfästelse å densamma erhålles,
sedan för blifvande boställshafvare bindande.
21 §.
1 mom. I afseende på boställshafvares och försam¬
lings rätt att till nybyggnad och iståndsättande af bo¬
ställes hus samt boställshafvares rätt att i öfrigt till
husbehof använda boställes skogstillgång, länder till
efterrättelse hvad angående hushållningen med de all¬
männa skogarna i Riket är stadgadt.
2 mom. Andra å boställe tillgängliga, byggnads¬
ämnen, som icke äro att hänföra till den boställshafvaren
ensam tillkommande afkastningen af bostället, må jemväl
af annan byggnads- och underhållsskyldig till nybyggnad
och förbättring å bostället användas. Förslår tillgången
ej till både boställshafvares och annan byggnadsskyldigs
behof, hafve boställshafvare bästa rätten.
89
22 §.
Inkommande brister å boställes laga hus skola af-
hjelpas och nybyggnad af dessa hus verkställas i den
män sådant vid ekonomisk besigtning eller husesyn före-
skrifves eller eljest deremellan nödigt blifver.
23 §.
1 mom. i)å boställshafvare sålunda är skyldig verk¬
ställa all den under hans besittningstid nödiga nybyggnad
af de laga hus, hvilkas byggande’ honom åligger, skall,
på det tungan af byggnadsskyldigheten, så vidt möjligt,
må lika drabba föregående och efterföljande boställs¬
hafvare, för nybyggnad af dessa hus årsberäkning äga
rum, såsom här nedan sägs; dock att boställshafvare,
utan rätt till årsberäkning, verkställer:
a) den nybyggnad, för hvilken vid af- och tillträdes-
syn företrädaren förklarats skyldig svara och som icke
före hans afträde blifvit fullgjord;
b) den nybyggnad, som efter synerätt^ uppskattning
motsvarar det byggnadsbidrag,' boställshafvare enlfg-t 25
§ af företrädaren erhåller; och
c) den nybyggnad, som i följd af brandskada å
sådana hus, hvilkas byggande boställshafvare åligger,
blifver erforderlig, i den mån dylik nybyggnad motsvarar
upburen brandskadeersättning eller, der sådan ej erhållits,
värdet af det brunna.
2 mom. AD annan nybyggnad af boställshafvares
laga hus, hvilken han under sin besittningstid i öfver¬
ensstämmelse med denna boställsordning verkställer, skall
Betänk, ang. Ekles. Boställen. 12
honom godtgöras medelst årsberäkning, å löningsboställen
efter hvad för kronohemman är stadgadt, eller, der andra
hus, än de för kronohemman föreskrifna, erfordras, efter
ty för hvarje sådant fall särskildt bestämmes, och å bo-
stadsboställen sålunda, att
sätesbyggning................ räknas för minst 20 högst 35,
visthus.............................. » » » 14 » 34,
hushållskällare.............. » » » 4 » 2,
brygghus........................ » »» 2 » 44,
vedbod................ » » » A » 1,
hemligthus..................... » » » 1 » 4,
drängstuga..................... » » » 3 » 5,
vagnshus........................ » » » 1 » 14,
spanmålsbod.................. » » » 24 » 5,
redskapshus.................... » » » i 8 14,
stall................................ » » » 3 » 6,
fähus............................... » 8 » 4 » 8,
fårhus................... » » » 5 8 2,
svinhus.............. » » » 4 » 14,
logar med tillhörande
ladör, tillsammans.... '» » >» 4 » 8,
särskildt byggd lada... » » » 4 » 1A,
badstuga och mälthus » » » A » 3,
källare för rotfrukter » » » A » 1. A
och brunn...................... » » » l » 4
års byggnad.
3 mom. Den årsberäkning, som för hvarje hus bör
tillgodonjutas, bestämmes inom ofvan stadgade gränser
med afseende å dels den mindre eller större, till husets
ändamålsenlighet och varaktighet bidragande kostnad,
91
som derå användes, samt dels den olika tunga, husets
införande för boställshafvaren medför i följd deraf, att
byggnadsämnen finnas i större eller mindre mån för
honom utan inköps- eller betydligare forselkostnad till- r
gängliga, eller deraf, att huset sammanbygges med annat
eller uppföres särskild!, eller ock deraf, att byggnads-
kostnaden genom olika arbetspris eller andra tillfälliga
omständigheter blifver mindre eller större; men ej må
husets storlek härvid komma i betraktande.
4 mom. Till nybyggnad må ock hänföras pålägg-
ning af nytt tak äfvensom brädfodring eller annan ända- *
målsenlig beklädnad å gammalt bus; och skall efter de
grunder, som i nästföregående moment stadgas, för tak
minst V20, högst Vs samt för brädfodring eller annan
beklädnad minst Vis, högst Vio af den för sjelfva huset
föreskrifna årsberäkning åtnjutas.
24 §.
tiar boställshafvare verkstält nybyggnad, för hvilken
han är till årsberäkning berättigad, utöfver hvad på hans
besittningstid belöper, skall sådan Överskjutande byggnad,
eller öfverbyggnad, efter synerätts upskattning, honom
godtgöras af efterträdaren och sedan denne vid hans af¬
träde såsom egen nybyggnad tillgodoräknas.
25 §.
1 mom. Åro vid af- och tillträdessyn de laga hus,
bvilkas byggande boställshafvare åligger, i sådant skick,
att någon nybyggnad af dem icke erfordras, anses af¬
trädande boställshafvares byggnadsskyldighet vara full-
92
gjord, äfven om han icke skulle hafva verkstält mot hans
besittningstid efter årsberäkning svarande nybyggnad.
Erfordras nybyggnad, svare derför så långt på besitt-
ningstiden belöper.
2 mom. Befinnes vid af- och tillträdessyn å bostads-
boställe samt å löningsboställe, som af löntagare inne-
hafves, boställshafvarens laga lins i mycket godt stånd,
så att på längre tid föga eller ingen nybyggnad af dem
synes förestå; och blifver tillträdaren ej förpligtad att
för någon betydligare öfverbyggnad afträdare!! ersätta,
skall synerätt fastställa ett visst årligt penningebidrag
till husens framtida nybyggnad, lämpadt efter den större
kostnad, som i sådant afseende framdeles förestår.
3 mom. Dylikt byggnadsbidrag må, der säkerhet
för detsamma hos konsistorium ställes, innestå lios bo-
ställsliafvaren till hans afträde. Ställes ej säkerhet, äger
konsistorium bidraget årligen infordra. Vill efterträdaren
bidraget lyfta, ställe, om så påfordras, derför säkerhet.
Gitter han ej, stånde medlen hos konsistorium. Bygg¬
nadsbidrag, som konsistorium omhänderhar, skall till
boställshafvare utbetalas i den mån han, efter konsistorii
bepröfvande, medelst verkstäld nybyggnad visar sig be¬
rättigad att bidraget upbära.
26 §.
Boställshafvare vare skyldig väl vårda sådana till
hans begagnande uplåtna hus, som af annan byggas
och underhållas. All skada, som genom boställshafvares
vanvård eller vårdslöshet å dem vållas, skall af honom
ersättas,
93
IV Kap.
Om brandförsäkring.
27 §.
1 mom. Boställshafvare vare pligtig att uti allmänt
brandförsäkringsverk eller brandstodsförening med regle¬
mente, faststäldt af Kongl. Maj:t, eller uti brandstods¬
förening för helt län med reglemente, faststäldt af Konun¬
gens Befallningshafvande, brandförsäkra alla laga hus,
hvilkas byggande och underhåll honom åligger, till deras
fulla värde, äfvensom att sådan försäkring vidmakthålla.
Öfver fullgörandet häraf bulle konsistorium tillsyn; och
svare boställshafvare, som sin pligt härutinnan försummar,
sjelf för brandskada samt bygge nytt upp för hvad som
brunnit, utan rätt till årsberäkning, såsom förut sagdt är.
2 mom. År brandförsäkring tagen med vilkor, att
afgiften derför skall betalas på en gång eller under
vissa år, må hvad boställshafvare i brandförsäkringsafgift
erlagt honom godtgöras såsom nybyggnad medelst års¬
beräkning efter synerätt® pröfning.
3 mom. Brandskadeersättning må ej af boställs-
bafvare lyftas utan tillstånd af konsistorium, som, der
så nödigt finnes, äger förordna, att, innan lyftning får
ske, säkerhet hos konsistorium ställes för medlens använ¬
dande till återställande af hvad genom branden blifvit
förstördt.
4 mom. Upburen brandskadeersättning skall vid
nästa ekonomiska besigtning eller husesyn redovisas.
94
V K .ap.
Om öfverloppshus samt om fördelning till godtgörande
på vissa år af kostnad eller förlust, som boställshafvare
kan få vidkännas.
28 §.
Vid anläggning å boställe af qvarn och torp iakt-
tages hvad för ty fall särskildt är föreskrifvet. Till så-
dane inrättningar hörande, till de laga husen ej hänför¬
liga byggnader äfvensom andra öfverloppshus, hvilka
boställshafvaren med egen kostnad upfört eller inlöst,
äger han, der efterträdaren ej vill dem efter laga mät¬
ning behålla, rätt och, om efterträdaren så yrkar, äfven
skyldighet att bortföra; vare dock pligtig att för bygg¬
nadsämne, som hämtats från boställets skog och icke
utgjorts af sådan andel i densammas afkastning, som,
enligt hvad särskildt är stadgadt, i vissa fall kan, utöfver
husbehofvet, boställshafvaren tillkomma, utgifva ersätt¬
ning, hvars belopp och användande till boställets nytta
synerätt bestämmer.
29 §.
/ mom. Om fördelning till godtgörande på vissa år
af den kostnad, boställshafvare kan hafva under sin be-
'sittningstid fått vidkännas i ock för laga skifte, delta¬
gande i vattenafledningsföretag för samfällig jords odling
eller förbättring, nybyggnad af kyrka eller andra all¬
männa hus, upförande af broar eller anläggning af vägar,
95
galle hvad derom särskildt är stadgadt; och vare efter¬
trädare ej skyldig att annorlunda än på grund af sådan
fördelning vidkännas de kostnader, som i sagda afseenden
bort före hans tillträde af bostället utgå.
2 mom. Har nybyggnad eller förbättring, eller annan
åtgärd, derför företrädande boställshafvare förklarats
skyldig svara, blifvit af efterträdande boställshafvare verk¬
stad; och kan det visas, att denne, utan egen försum¬
melse, ej kunnat den härför bestämda kostnadsersättning
hos företrädaren utfå; må den förlust, som sålunda för
efterträdaren upstått, efter synerätts bepröfvande fördelas
till godtgörande på vissa, högst tjugo år-, räknade från
denne boställshafvares tillträde.
VI Kap.
Om ägornas vård och bruk.
30 §.
Boställshafvare skall boställes åker väl häfda och
göda, ängar och hagar rödja och vårda samt nödiga
diken, efter hvad derom särskildt är stadgadt, gräfva
och vidmakthålla.
31 §.
1 inom. Boställhafvare skall trädgård väl vårda och
vidmakthålla.
2 mom. Om å bostadsboställe trädgård är otillräcklig
eller alldeles saknas, bör, der det med fördel ske kan,
96
den gamla utvidgas eller ny anläggas efter ty synerätt
skäligt pröfvar.
32 §.
♦
I afseende på skogens skötsel och vård lände till
efterrättelse hvad derom särskildt är stadgadt.
33 §.
Torfmosse skall ändamålsenligt behandlas. Sker
annorlunda, må vid ekonomisk besigtning eller husesyn
rättelse föreskrifvas.
34 §.
1 mom. Om hägnad i ägoskilnad mot annans jord
gälle hvad derom särskildt är stadgadt. Den hägnad,
boställshafvare åligger i ägoskilnad hålla, skall vid bo¬
ställes afträdande i fredgildt stånd lemnas.
2 mom. Inom boställes ägoområde vare boställs-
I nafvare ej skyldig hägnad hålla.
35 §.
1 mom. Vill boställshafvare för tillämna^ odling af
kärr, mosse eller annan oländig mark, deraf i dess när¬
varande skick föga eller ingen afkomst kan erhållas,
tillförsäkra sig rätt till frihetsår, enligt hvad derom sär¬
skildt stadgadt är, göre anmälan om företaget hos Konun¬
gens Befallningshafvande, som derefter iakttager hvad
gällande författningar i ty fall föreskrifva. När frihetsår
beviljas, bestämmer Konungens Befallningshafvande om
och hvilka särskilda byggnader å den odlade lägenheten
97
böra finnas; och må Konungens Befallningshafvande, der
så skäligt pröfväs och utan men för efterträdande boställs-
hafvares rätt till skogsfång ske kan, efter vederbörande
skogstjenstemans hörande och med iakttagande, att beslut,
ledande till rubbning i faststäld skogshushållningsplan,
ej, utan infordrande af Skogsstyrelsens yttrande, meddelas,
tillägga den boställshafvare, som odlingen verkställer,
rätt att under frihetsåren å bostället efter utsyning er¬
hålla bränsle samt virke till de hägnader och byggnader,
som i följd af odlingen blifva erforderliga.
2 mom. Vid frihetsårens slut skall den odlade lägen¬
heten, till åker och äng behörigen häfdad, jemte erfor¬
derliga hägnader och byggnader i försvarligt skick utan
ersättning till bostället afträdas.
36 §.
Med odling genom flåhackning och bränning af torf
förhålles enligt hvad derom särskildt är stadgadt.
VII Kap.
Om öfverträdelse af nyttjanderätt till boställe och om
vanvård af detsamma.
37 §.
/ mom. Hvad boställe tillhörer eller från dess ägor är
hämtadt och icke till dess årliga afkastning räknas kan
må boställshafvare ej, utan att sådant är särskildt tillåtet,
boställe afhända. Gödsel får icke bortföras från boställe,
förenad! med jordbruk; ej heller stråfoder, när förbud
Betänk, ang. M-le». Boställen. 1 3
98
deremot enligt 49 § 7 momentet meddelas; men eljest äger
boställsliafvare att öfver boställes årliga afkastning fritt
förfoga; och skall förty det i 27 Kap- 10 § Byggninga
Balken stadgade förbud att före fardag ■ föra fä eller
foder af bole ej på dessa boställen tillämpas.
2 mom. Bryter boställshafvare emot hvad i 1 momentet
af denna § sägs, straffes, der gerningen icke är att till
åverkan hänföra, såsom för öfverträdelse af nyttjanderätt,
enligt 24 Kap. 4 och 7 §§ Strafflagen; vare ock skyldig
ersätta all skada.
38 §.
Varder något med jordbruk förenadt boställe, som
icke är i författningsenlig ordning utarrenderadt, af lön¬
tagare 1 synnerligen vanvårdadt, så att den honom ålig¬
gande byggnads- och underhållsskyldighet eller ägornas
vård och bruk i hög grad försummas; och har hvad i
anledning deraf blifvit vid ekonomisk besigtning eller
vid husesyn föreskrifvet hvarken af löntagaren godvilligt
fullgjorts eller i följd af hans meddellöshet kunnat verk¬
ställas; må Konungens Befallningshafvande, på anmälan
härom af konsistorium, äga, der sådant till boställets
bevarande från förfall pröfvas nödigt och lämpligen ske
kan, förordna, att bostället skall på tid, som Konungens
Befallningshafvande bestämmer, men som ej må öfver
löntagarens tjenstetid utsträckas, under hand och genom
enskild öfverenskommelse, i den ordning, som för prester-
skapets löningsjord i allmänhet är stadgad, under arrende
eller brukning uplåtas med skyldighet för arrendator!^
eller brukaren att fullgöra hvad eljest löntagaren i af-
99
seende på boställets bebyggande och underhåll samt
ägornas vård och bruk för uplåtelsetiden ålegat. Vid
sådan uplåtelse af bostadsboställe skall dock alltid lön¬
tagaren förbehållas sätesbyggning och trädgård äfvensom,
efter Konungens Befallningshafvandes bepröfvande, hvad
af öfriga byggnader löntagaren för sitt husbehof samt
inrymmande af de för tjensteresor och hushållet erfor¬
derliga hästar och andra kreatur jemte nödigt foder
tarfvar. Körningens Befallningshafvandes beslut här¬
utinnan öfverklagas i den för ekonomimål stadgade ord¬
ning.
VIII Kap.
Om af- och tillträde.
39 §.
1 mom. Med afträde å de löningsboställen, som skola
vara i författningsenlig ordning utarrenderade, förhålles
efter allmän lag.
2 mom. Alla andra boställen afträdas såsom hittills
den 1 Maj. Å dessa boställen, när de äro med jordbruk
förenade, skall året före afträdesåret minst en åttondedel
af åkerjorden lemnas i träda; och äger tillträdaren om
höstbruket draga försorg. Afträdesåret skola å sådana
boställen åt tillträdaren uplatas från den 15 Februari
nödiga förvaringsrum för spanmål, foder och husgeråds¬
saker, som han vill ditföra, samt från den 14 Mars nödiga
hus för arbetsfolk och kreatur till vårbruket, hvilket till¬
trädaren äger från sistnämnde dag ombesörja. År icke
100
bestämdt hvem som kommer att boställe tillträda, skall
konsistorium föranstalta, att bostället emellertid varder
behörigen brukadt och vårdadt intill dess detsammas skötsel
och vård kan af tillträdare öfvertagas.
3 mom. A alla med jordbruk förenade boställen
vare afträdare!! skyldig att utan ersättning tillhandahålla
efterträdaren den efter vanliga förhållanden nödiga gödsel
till första höst- Och vårutsädet.
IX Kap.
Om tillsyn å boställen samt om ekonomiska besigtningar
och husesyner.
40 §.
1 mom. Konsistorium bör egna noggrann tillsyn
deröfver, att inom stiftet belägna boställen varda till
hus och ägor behörigen vidmakthållna samt att boställs-
hafvare ej lemnas tillfälle genom försummande af honom
åliggande byggnads- och underhållsskyldighet, till förnär¬
mande af boställets och efterträdares rätt, ådraga bo¬
stället större husröta, än som kan af den försumliges
tillgångar gäldas. Finner konsistorium boställes rätt vara
genom något af domstol eller annan myndighet med-
deladt beslut förnärmad, skall konsistorium föranstalta,
att beslutet varder i behörig ordning öfverklagadt.
2 mom. För att vid tillsynen öfver boställena konsi¬
storium tillhandagå, äger konsistorium för stiftet eller
för vissa områden af detsamma antaga ständiga ombud,
hvilka skola å konsistorii vägnar och i öfverensstämmelse
101
med dess föreskrifter dels hvart inom sitt område i all¬
mänhet utöfva den närmare tillsynen öfver boställena
och dels, der ej för särskildt fall annorlunda bestämmes,
efter konsistorii förordnande utföra och bevaka dess talan
i fråga om boställena såväl vid ekonomiska besigtningar
och liusesyner, som äfven i öfrigt vid domstolar och
myndigheter.
41 §.
Å alla boställen skola för tillsyn å deras häfd till
hus och jord hållas ekonomiska besigtningar så ofta så-
dane nödige finnas och sist å femte året efter det, då
husesyn eller ekonomisk besigtning nästförut å bostället
förrättats.
42 §.
Konsistorium skall före utgången af Februari månad
hvarje år till vederbörande Konungens Befallningshaf¬
vande ingifva uppgift på de boställen, å livilka ekono¬
miska besigtningar böra under året hållas; ägande konsi¬
storium att i händelse af särskildt behof äfven å annan
tid ekonomisk besigtning å visst boställe hos Konungens
Befallningshafvande äska.
43 §.
Dessa besigtningar förrättas, efter Konungens Be-
fallningshafvandes förordnande, på landet af kronofogden
i orten eller annan kronobetjent, biträdd af två nämnde¬
män, och i stad af magistratsperson med biträde af två
utaf magistraten utsedde sakkunnige män.
102
44 §.
\
1 mom. Såsom jäf mot förrättningsman gäller: om
lian är med boställshafvare uti deri skyldskap eller det
svågerlag, som i 13 Kap. 1 § Rättegångs Balken om jäf
mot domare sägs; eller om förrättningsman är boställs-
liafvares vederdeloman eller uppenbare ovän; eller om
förrättningsman eller den, som står till honom i sådan
skyldskap eller svågerlag, som nämndt är, eller förrätt-
ningsmans vederdeloman eller uppenbare ovän kan af
förrättningen vänta synnerlig nytta eller skada, dervid
dock den omständighet, att förrättningsman eller hans
bemälde skyldeman eller vederdeloman eller uppenbare
ovän, såsom medlem af församlingen, är byggnadsskyldig,
ej må såsom jäf räknas. Har förrättningsman å tjenstens
vägnar rättegång med boställshafvare eller annan, som
af förrättningen kan vänta synnerlig nytta eller skada,
eller söker någon sak med förrättningsmannen eller till¬
fogar honom något med ord eller gerning i upsåt att
honom dermed jäfvig göra, det må ej heller för jäf
räknas.
2 mom. Vet förrättningsman, att sådant jäf mot
honom är, anmäle det genast, och utan att dag till för¬
rättningen utsätta, hos Konungens Befallningshafvande,
som förordnar annan förrättningsman.
45 §.
Förrättningsman utsätter tid för de åt honom up-
dragne ekonomiska besigtningar, med iakttagande, att
de hållas å tjenlig årstid och att, der så ske kan, be-
103
sigtningar i samma ort förrättas omedelbart efter hvar¬
andra.
46 §.
1 mom. Om tiden för besigtningen skall förrätt-
ningsmannen minst sex veckor förut underrätta konsi¬
storium, som dels förordnar sitt ständiga eller annat om¬
bud att å konsistorii vägnar vid besigtningen närvara,
dels’ ock, när församlings rätt i frågakommer, föranstaltar,
att kyrkostämma för utväljande af ombud för försam¬
lingen att dess rätt vid besigtningen bevaka varder hållen;
börande konsistorium och ordföranden i kyrkostämman
före besigtningens början underrätta förrättningsmannen
om Indika personer blifvit till ombud utsedde, eller, i
händelse församling undandragit sig att ombud utse,
derom att kyrkostämma blifvit för sådant ändamål hållen.
Boställshafvare och annan byggnadsskyldig skola minst
fjorton dagar före besigtningen till densamma af förrätt¬
ningsmannen kallas.
2 mom. Förrättningsmannen kalle ock nämnd eller
de i 43 § omnämnde sakkunnige män samt begäre, der
så nödigt finnes, hos Konungens Befallningshafvande,
att byggnadskunnig person äfvensom skogstjensteman
till biträde vid förrättningen förordnas.
47 §.
När förrättningsman bevisligen iakttagit hvad, enligt
1 momentet af hästföregående §, honom åligger samt er¬
hållit underrättelse, att ombuden blifvit utsedda, eller att
kyrkostämma till utväljande af ombud för församling
104
hållits, må ombuds, boställshafvares eller annan byggnads-
slcyldigs uteblifvande ej utgöra hinder för besigtningens
företagande.
48 §.
Anmäles vid förrättningen jäf mot förrättningsman,
skall han beslut deröfver meddela och, om jäfvet pröfvas
lagligt, förfara såsom i 44 § 2 momentet sagdt är. Ogillas
jäfvet, skall förrättningen fortgå; vederbörande obetaget
att i sammanhang med hufvudsaken öfver beslut, hvari¬
genom jäfsanmärkning ogillats, klaga.
49 §.
Vid besigtningen har förrättningsman nen att iakt¬
taga hvad i efterföljande, särskilda moment af denna
§ sägs.
1 mom. Boställshafvaren affordra^ redovisning för
byggnadsbidrag, husröte- eller brandskadeersättning eller
andra medel, hvilka böra för boställets räkning redovisas.
2 mom. Med ledning af instrumentet öfver sista
ekonomiska besigtning eller husesyn efterses och antecknas
i hvad mån då föreskrifna nybyggnader, förbättringar och
andra åtgärder blifvit verkstälda.
3. mom. År sedan sista ekonomiska besigtning eller
husesyn laga hus nybygdt, tillses huruvida det är i öf¬
verensstämmelse med gifna föreskrifter samt i öfrigt ända¬
målsenligt och med omsorg upfördt. Förrättningsmannen
■ meddele derefter beslut huruvida det må såsom laga hus,
x befintligt skick, eller sedan derå anmärkte felaktigheter
105
och brister blifvit afhulpne, insynas, eller om det skall
alldeles utsynas.
4 inom. Hvarje laga hus i öfrigt besigtigas. Finnes
hus vara så bristfälligt, att det icke vidare kan för sitt
ändamål användas eller med fördel bättras, skall det ut¬
synas, och byggande af nytt föreskrifvas, dertill utses
plats, hvilken, så vidt utan skada för bostället eller oskälig
tillökning i den byggnadsskyldiges tunga ske kan, efter
boställshafvares önskan lämpas. Utsynes eller felas sätes-
byggning å bostadsboställe af första klassen, hänvisas
vederbörande att om ritning och fastställelse derå, efter
hvad derom föreskrifvet är, föranstalta. Utsynes eller
felas sätesbyggning å bostadsboställe af andra eller tredje
klassen, skall förrättningsmannen, sedan tillstädesvarande
boställliafvare, byggnad sskyldig och ombud lemnats till ¬
fälle att sig yttra, upgöra förslag till den blifvande sätes-
byggningens storlek, inredning och öfriga beskaffenhet,
med beräkning af derför erforderlig kostnad; hvilket
förslag skall underställas pröfning af den underrätt, inom
hvars dom värjo bostället är beläget. Utsynas eller felas
annat laga hus, bestämmer förrättningsmannen storleken,
inredningen och öfriga beskaffenheten af det nya samt
upgör kostnadsförslag.
5 mom. Nödiga förbättringar å hus, som anses böra
bibehållas, föreskrifvas, med utsättande af derför erfor¬
derlig kostnad. •
6 mom. Boställets ägor besigtigas. De brister, bo-
ställshafvarc låtit komma sig till last i afseende på åkrens
häfdande, öfriga ägors skötsel och vård, hägnaders och
dikens anbringande och underhåll samt skogs och torf-
Butiink. ang. Ehles, Boställen, 14
106
mosses behandling, allt efter hvad för hvarje fall sär¬
skilt är stadgadt, antecknas, de åtgärder och förbätt¬
ringar, som i följd deraf erfordras, föreskrifvas, och kost¬
naden för desamma utsättes. Finnes det af boställshaf-
vare antagna brukningssätt uppenbart leda till skada för
bostället, må nödig rättelse föreskrifvas.
7 mom. Vinnes utredning derom, att åkerjordens
behöriga gödning försummats, ålägges boställshafvare
att tillföra bostället gödningsämnen efter ty behofvet
fordrar; hvarjemte, i händelse gödningens försummande
finnes härleda sig deraf, att stråfoder bortförts, utan att
motsvarande gödningsämnen anskaffats, boställshafvare må
förbjudas att under vissa år stråfoder från bostället bort¬
föra. Sådant förbud vare ej för följande boställshafvai’e
bindande.
8 mom. Derefter bestämmes tid, inom hvilken före-
skrifne nybyggnader, förbättringar och andra åtgärder
skola vara verkstälde, samt meddelas yttrande i fråga
om gäldandet af kostnaderne för förrättningen.
9 mom. Slutligen tillkännagifves, att den med förrätt¬
ningen missnöjde äger inom två månader efter densammas
afslutande till häradsrätt på landet eller rådstufvurätt i
stad klander instämma, dervid såsom parter för instäm¬
mandet anses boställshafvaren, konsistoriiombudet samt
församlingen, när dess rätt är i fråga, äfvensom annan,
som kan vara å bostället byggnadsskyldig. År enligt 4
momentet förslag till sätesbyggning å bostadsboställo af
andra eller tredje klassen upgjordt, tillkännagifves der¬
jemte, att vederbörande boställshafvare, byggnadsskyldig
och ombud äga, om de så nödigt akta, på landet inför
107
häradsrätt å första rättegångsdagen af det ting eller det
häradsrättens sammanträde, som näst efter två månader
i häradet, och i stad inför rådstufvurätten å den rätte¬
gångsdag, som näst efter två månader i staden infaller,
sig inställa för att då eller å annan dag, som rätten kan
för ärendets handläggning utsätta, sin talan utföra; men
att vederbörandes utevaro likväl ej kommer att utgöra
hinder för ärendets handläggning och afgörande.
10 mom. Uti instrumentet öfver förrättningen an¬
tecknas fullständigt allt hvad rörande densamma före¬
kommit.
50 §.
1 mom. Kronobetjent, nämndeman och skogstjenste-
man erhålla reseersättning och dagtraktamente enligt
hvad i gällande resereglemente bestämmes. Magistrats¬
person och de honom biträdande sakkunnige män samt
konsistoriiombud njuta reseersättning och dagtrakta¬
mente enligt 7 klassen af resereglementet. Biträdande
byggnadskunnig person tillägges af förrättningsmannen
ersättning efter som skäligt pröfvas.
2 mom. Dessa ersättningar äfvensom lösen för ett
exemplar af instrumentet, som skall vid bostället för¬
varas, gäldas å första kasssens bostadsboställen och de
löningsboställen, som af biskopar innehafvas eller skola
vara i författningsenlig ordning utarrenderade, af boställs-
hafvare, å boställen i Lappmarken af: Lappska Ekle-
siastikfonden, men å alla andra boställen af kyrkornas
medel eller, om sådana saknas, af församlingarne; dock
att, der besigtning i följd af någon vederbörandes tredska
108
eller försummelse särskild! påkallas, kostnaden för sådan
besigtning bör af den tredskande eller försumlige gäldas.
51 §.
Husesyn förrättas å tjenlig årstid, på landet af domare
jemte minst två,, högst sex nämndemän, allt efter som
domaren för synens vidlyftighet pröfvar nödigt, samt i
stad af rådstufvurätt.
52 §.
Husesyn är antingen laga syn eller af- och till-
trädessyn.
53 §.
Laga syn hålles, dels då klander å ekonomisk besigt¬
ning instämts samt antingen rätten finner det, som li¬
stigt är, ej kunna utan syn slitas, eller ock laga syn
begäres, dels ock då förslag till sätesbyggning blifvit enligt
49 § 4 momentet rättens pröfning understäldt, och rätten
finner nödigt syn hålla; ägande rätten att, der så er¬
fordras, hos Konungens Befallningshafvande begära, att
byggnadskunnig person äfvensom skogstjensteman för¬
ordnas att vid synen biträda.
54 §.
/ mom. Af- och tillträdessyn hålles i anledning af
ombyte utaf boställshafvare.
2 mom. Å boställe, förenadt med jordbruk, skall
sådan syn hållas året näst före afträdet, när så tidigt
ledigheten inträffat och bestämdt är hvem som efter af-
109
trädaren skall bostället öfvertaga, att syn kan sagda år
å tjenlig årstid medhinnas. Kan syn ej det året hållas,
må den äga rum under afträdesåret, sist inom sex må¬
nader efter afträdet.
S mom. Å boställe utan jordbruk vare af- och till-
trädessyn ej nödig, der ej byggnads- och underhålls¬
skyldighet åligger boställshafvaren, eller denne eller
vederbörande byggnadsskyldig senast vid afträdestiden
sådan syn hos konsistorium äskar, eller konsistorium eljest,
med afseende å bostället tillhörande jordområde, eller af
annan anledning pröfvar syn böra hållas; dock skall vid
ombyte af boställshafvare å sådant boställe, när af- och
tillträdessyn ej äger rum, ekonomisk besigtning förrättas
till utrönande huruvida genom afträdarens vanvård eller
vårdslöshet vållats skada, som bör af honom ersättas.
Af- och tillträdessyn eller ekonomisk besigtning bör i
dessa fall hållas, der så ske kan, året före afträdet och
sist inom sex månader efter detsamma.
4 mom. Då boställe för allmän kassas räkning stått
under konsi stork förvaltning, vare i anledning af dess
afträde af- och tillträdessyn ej nödig med mindre sådan
syn å någondera sidan äskas; börande efterträdande
boställshafvare, om han påyrkar syn, sist vid tillträdet
derom hos konsistorium göra framställning. Mottager
boställshafvare boställe af konsistorium utan af- och till¬
trädessyn, svare sedan för allt hvad konsistorium under
dess besittningstid i afseende på boställets bebyggande,
underhåll och vård ålegat.
no
55 §. .
När af- och tillträdessyn, enligt hvad ofvan sagdt
är, bör äga rum, skall konsistorium med öfverlemnande
af instrumentet öfver sista ekonomiska besigtning:, om
sådan senare än husesyn hållits, i god tid af- och till¬
trädessyn begära hos domaren på landet eller rådstufvu-
rätten i stad.
56 §.
1 mom. När af- och tillträdessyn sålunda är begärd,
skall domaren eller rätten utsätta tid för densamma,
derom underrätta Konungens Befallningshafvande, och,
der så nödigt finnes, hos honom begära, att byggnads-
kunnig person äfvensom skogstjensteman måtte förordnas
att vid synen biträda; kungöre ock tiden minst två må¬
nader förut för konsistorium, som dels förordnar sitt
ständiga eller annat, ombud att å dess vägnar vid synen
närvara, dels, såsom förut i fråga om ekonomisk besigt¬
ning sagdt är, der församlings rätt ifrågakommer, ombe¬
sörjer, att kyrkostämma för utväljande af ombud till
bevakande af församlingens talan varder hållen, dels ock
föranstaltar, att vederbörande af- och tillträdare äfvensom
annan byggnadsskyldig varda minst fjorton dagar, om
de inom pastoratet bo, eljest en månad före synen till
densamma kallade; börande domaren låta genom krono¬
betjent nämnd till synen kalla.
2 mom. Skall vid afträdet boställe af konsistorium
för allmän kassas räkning öfvertagas, och är, då kallelse
till af- och tillträdessyn, enligt hvad nu sagdt är, ut-
in
färdas, den löntagare nämnd, som efter konsistorium
kommer att bostället tillträda, då bör jemväl sådan lön¬
tagare genom konsistorii försorg till synen kallas; och
varde han vid densamma jemte konsistorium såsom till-
trädare ansedd.
■3 mom. Bevis, att hvad konsistorium, enligt 1 och
2 momenten af denna §, åligger blifvit behörigen fullgjordt
äfvensom att ombud för församling blifvit utsedt eller
att kyrkostämma för sådant ändamål hållits, skola sist
vid synens början genom konsistorii och ordförandens i
kyrkostämman försorg synerätten tillhandahållas.
57 §.
Syn må ej uppehållas deraf, att behörigen kallad
part eller utsedt ombud uteblifver.
58 §•
Vid laga syn behandlas de ämnen, som blifvit i här
föreskrifven ordning under rättens pröfning dragna. Vid
af- och tillträdessyn länder synerätten till efterrättelse
hvad i de 8 första momenten af 49 § rörande ekonomisk
besigtning sägs. Dock skall, när vid laga syn eller af-
och tillträdessyn å bostadsboställe af andra eller tredje
klassen nybyggnad af sätesbyggning föreskrifves, syne¬
rätten meddela bestämmelse om den blifvande sätesbygg-
ningens storlek, inredning och öfriga beskaffenhet. För
öfrigt skall vid af- och tillträdessyn synerätten i allt,
hvartill denna boställsordning föranleder, undersökning
anställa samt nödiga beslut och föreskrifter meddela.
Särskild! iakttages, att
112
dels årsberäkning bestämmes för ej mindre de utaf
afträdare» under hans besittningstid upförda laga hus,
för hvilka han är till årsberäkning berättigad, och för
hvilka årsberäkning ej förut blifvit faststäld, än äfven
de laga hus, hvilkas nybyggande vid synen föreskrifves;
dels, i händelse afträdaren antingen verkstält öfver¬
byggnad, såsom i 24 § sägs, eller försummat den nybygg¬
nad honom ålegat, vare sig utan rätt till årsberäkning, eller
mot rätt till årsberäkning, så vidt på hans besittningstid
belöper, värdet af öfverbyggnaden eller af den försum¬
made nybyggnaden uppskattas;
och dels beslut meddelas om fördelning på vissa år
af sådan kostnad eller sådan förlust, som i 29 § om¬
förm äles.
59 §.
1 mom. På grund af hvad vid af- och tillträdessyn
af rätten bestämdt blifvit skall, der så erfordras, emellan
afträdare och tillträdare uprättas och i synerättens utslag
intagas liqvid, deri afträdaren påföres:
1. ) upskattade värdet af försummad nybyggnad, för
hvilken afträdaren, efter hvad förut sagdt är, bör svara;
2. ) kostnaden för afhjelpandet af alla under synen
å boställets hus och ägor anmärkte brister, för hvilka
afträdaren är ansvarig;
3. ) den ersättning, afträdaren, enligt 28 och 37 §§,
känts skyldig gälda, för såvidt tillträdaren berättigats att
sådan ersättning upbära; och
4. ) det byggnadsbidrag, tillträdaren, enligt 25 §,
befunnits berättigad att af afträdaren upbära;
hvaremot afträdaren tillgodoföres:
113
1. ) upskattade värdet af verkstäld öfverbyggnad; och
2. ) den ersättning, afträdare!!, i följd af beslutad
fördelning på vissa år af sådan kostnad eller sådan för¬
lust, som i 29 § omförmäles, bör af tillträdaren erhålla.
2 mom. Liqviden, som för öfrig! inrättas efter hvad
behofvet i hvarje fall fordrar, skall tydligt utvisa hvad
afträdaren eller tillträdaren blifver skyldig eller får till godo.
60 §.
Har af- och tillträdessyn hållits före afträde!, må
afträdaren vid upgörelse med tillträdaren tillgodoräkna
sig kostnaden för de afträdaren ålagda arbeten, som häri
före afträdet verkstält. Efter afträdet må han ej befatta
sig med några arbeten å bostället, utan skall hvad då
brister af det, som på honom ankommer, verkställas af
tillträdaren mot rätt till derför uptagen kostnad. Nödiga
föreskrifter i dessa hänseenden skola i synerättens utslag
meddelas.
61 §.
År vid af- och tillträdessyn, enligt hvad i 56 § 2
momentet sägs,- både konsistorium och efterträdande lön¬
tagare att såsom tillträdare anse, då skall, sedan rätts¬
förhållandet emellan afträdaren och konsistorium bestämts,
synerätten, efter ty ske kan, emellan konsistorium och
efterträdande löntagare skilja.
62 §.
1 mom. För husesyner njuta dels domare, nämnd
och skogstjensteman reseersättning och dagtraktamente
Betänk, ang. Ekles. Boställen. 15
114
enligt gällande resereglemente, dels ordförande och leda¬
mot i rådstufvurätt samt konsistoriiombud reseersättning
och dagtraktamente, ordföranden enligt 5 samt ledamot
och konsistoriiombud, enligt 7 klassen af resereglemente!,
och dels biträdande byggnadskunnig person godtgörelse
efter synerättens bestämmande. I kostnaden för husesyn
inberäknas, utom dessa ersättningar, jemväl lösen för ett
exemplar af syneinstrumentet, hvilket skall vid bostället
förvaras.
2 mom. Vid laga syn skall sådan kostnad gäldas
för boställen af första klassen samt de löningsboställen,
som innehafvas af biskopar eller äro i författningsenlig
ordning utarrenderade, af vederbörande boställshafvare,
för boställen i Lappmarken af Lappska Eklesiastikfonden,
men för alla andra boställen af kyrkornas medel, eller,
om tillgång saknas, af församlingarne; dock att, der laga
syn finnes vara af obefogadt klander föranledd, kostnaden
skall drabba den, som synen föranledt.
3 mom. Kostnaden för af- och tillträdessyn skall
gäldas för bostadsboställe af första klassen samt de lö¬
ningsboställen, som innehafvas af biskopar eller äro i
författningsenlig ordning utarrenderade, utaf afträdare och
tillträd are till hälften hvardera, för bostadsboställen af
andra klassen och de löningsboställen, som af kyrkoherdar
innehafvas, af församlingen, afträdare och tillträdare, till
en tredjedel hvardera, samt för alla andra boställen af
kyrkornas medel eller, om sådana saknas, af försam¬
lingarne.
115
63 §.
Om fullföljd af talan mot härads-, syne- eller råd¬
stufvurätt» äfvensom mot hofrätts beslut i dessa mål,
galle hvad derom särskild! är stadgadt; och skall dom¬
stolen meddela fullständig underrättelse om hvad i sådant
afseende är att iakttaga.
64 §.
Inom sex dagar efter afslutande af ekonomisk besigt¬
ning eller husesyn skall ett exemplar af besigtnings- eller
syneinstrumentet för konsistorii räkning afgiftsfritt till •
konsistoriiombudet öfversändas. Inom samma tid tillhanda¬
hållas enskilde vederbörande eller parter mot lösen nödiga
exemplar af instrumentet antingen å förrättningsstället
eller å annat ställe inom häradet eller tingslaget, derom
vid förrättningens slut underrättelse meddelas. År vid
ekonomisk besigtning förslag till sätesbyggning enligt 49
§ 4 momentet upgjordt, skall ett exemplar af besigtnings-
instrumentet insändas till vederbörande domstol i god tid
innan, enligt 9 momentet i samma §, -ärendet skall vid
domstolen förekomma.
65 §.
Vederbörande byggnads- och underhållsskyldig skall
inom en månad efter förloppet af den tid, då, enligt
hvad honom genom laga kraft ägande beslut förelagdt
blifvit, anmärkte brister ock felaktigheter bort vara af-
hulpne eller föreskrifven nybyggnad verkstäld, om full¬
görandet till konsistorium ingifva anmälan, vitsordad, för
11(5
annan byggnads- och underhållsskyldig än boställshalvare,
af denne, och, beträffande boställshafvaren åliggande ar¬
beten, af två utaf församlingen för sådant ändamål å kyrko¬
stämma utsedda ombud. Försummar byggnads- och un¬
derhållsskyldig hvad nu sagdt är, skall öfverexekutor, på
anmälan härom af konsistorium, vidtaga erforderliga åt¬
gärder för verkställighet på den försumliges bekostnad
af hvad eftersatt blifvit. Skulle hvad konsistorium såsom
boställshafvare ålagts ej fullgöras, äger församling eller
efterträdande boställshafvare verkställighet hos öfver¬
exekutor påkalla.
X Kap.
N Allmänna bestämmelser.
66 §.
Instrument öfver ekonomiska besigtningar och huse¬
syner samt andra bostället rörande handlingar skola,
jemte förteckning å desamma, af boställshafvare der¬
städes eller i kyrkan förvaras, vid besigtningar och syner
tillhandahållas samt vid afträde till efterträdaren öfver-
lemnas.
67 §.
Hvad för boställshafvare i denna boställsordning är
föreskrifvet gälle äfven för arrendator eller brukare, som
är i författningsenlig ordning antagen, samt, i tillämpliga
delar, äfven för konsistorium för den tid, konsistorium
för allmän kassas räkning boställe innehafver.
117
68 §. ‘
Då löntagare, som saknar visst boställe, är berättigad
till fri bostad, skall bostadens beskaffenhet lämpas efter
hvad derom för motsvarande boställe är stadgadt.
69 §.
1 mom. Denna boställsordning gäller ej för andra
klassens bostadsboställen på landet i Skåne.
2 mom. Der eljest å viss ort eller för visst boställe,
i följd af särskildt stadgande, öfverenskommelse eller
annan giltig grund, i fråga om hvem byggnads- och under¬
hållsskyldigheten åligger eller om fördelningen af den¬
samma, ett annat förhållande äger rum, än som med
hvad hittills derom i allmänhet varit stadgadt öfverens-
stämmer, må ändring i sådant förhållande icke af denna
boställsordning föranledas.
XI Kap.
Om tillämpning af denna boställsordning och öfvergångs-
stadganden.
70 §.
/ mom. Denna boställsordning skall, med iaktta¬
gande af hvad här nedan sägs, tillämpas från och med
år 188
2 mom. Hittills utnämnd löntagare vare ej, mot sitt
bestridande, underkastad andra än de före denna boställs-
ordnings utfärdande gällande föreskrifter i afseende på
118
de laga husens byggande och underhåll; och skall bo-
ställsordningen i detta afseende, så länge den ej är för
boställshafvaren gällande, icke heller för annan, som å
boställe är byggnadsskyldig, tillämpas.
3 mom. Å andra klassens bostadsboställen på landet
skall pastoratet, enligt hittills gällande föreskrifter, fort¬
farande bygga och underhålla spanmålsbod, så länge
boställsliafvaren uppbär löningssäd i skäppan. När detta
förhållande upphör och spanmålsbod ändock bör å bo¬
stället finnas, inträder kyrkoherdens skyldighet att, enligt
denna boställsordning, spanmålsbod bygga och under¬
hålla.
4 mom. Den rätt, som i följd af särskilt, stadgande
eller landssed hittills på vissa orter ansetts tillkomma
afträdande boställshafvare att efter sitt afträde njuta
skörden af den näst förut å bostället utsådda höstsäden,
vare ej gällande för löntagare, som härefter utnämnes.
5 mom. Stadgandet i 62 § 3 momentet beträffande
bostadsboställen af andra klassen och de löningsboställen,
som af kyrkoherdar innehafvas, skall tillämpas först vid
de af- och tillträdessyner, som hållas vid härefter ut¬
nämnd löntagares afträde.
6 mom. Hvad för Kussa stift är i fråga om ersätt¬
ning för odlingsarbeten å prestboställen genom särskilda
Kongl. Bref stadgadt skall härefter tillämpas endast be¬
träffande de odlingar, hvilka äro påbörjade före år 188
7 mom. De laga hus, som blifvit uppförda innan
denna boställsordning, efter hvad nu sagdt -är, skall
tillämpas, må ej, der de, enligt förut gällande stad-
119
ganden, äro godkända eller antagliga, utdömas derföre,
att de ej med boställsordningen öfverensstämma.
71 §•
Vid den af- ock tillträdessyn, som å boställe hålles
i anledning af första härefter inträffande ombyte af bo-
ställshafvare, skall synerätten dels, i den mån förhål¬
landena sådant påkalla, enligt förut gällande stadganden,
bedöma afträdare^ byggnads- och underhållsskyldighet
samt rättsförhållandet emellan honom och tillträdaren,
dels ock, såvidt stadgandena i 70 § 2 momentet med¬
gifva, med tillämpning af denna boställsordning, bestämma
Indika laga hus böra å bostället finnas samt hvem bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten af desamma derefter
skall åligga. De hus, som dervid till byggande och un¬
derhåll från en till annan öfvergå, skola i fullgodt stånd
lemnas; och böra förty alla å dessa hus vid synen an¬
märkte brister afhjelpas eller ersättas af den, hvilken
dessa bristers afhjelpande, enligt förut gällande stad¬
ganden, ålegat.
72 §.
Hittills utnämnd löntagare, som boställe tillträdt och
i anledning af hvars tillträde af- och tillträdessyn hållits
innan tillämpning af denna boställsordning vidtager, vare
ej berättigad att af,annan byggnadsskyldig å bostället
fordra andra laga hus än dem, som dittills blifvit der¬
städes insynta; men åstundar sådan boställshafvare, att
boställsordningen, utom beträffande de laga husens antal,
i öfrigt, i fråga om deras byggande och underhåll, må
120
redan under hans besittningstid vinna tillämpning, göre
derom anmälan vid ekonomisk besigtning; och skall
förrättningsmannen, der i följd af sagde anmälan annan
fördelning af byggnads- och underhållsskyldigheten af
denna boställsordning föranledes, om sådan fördelning,
med iakttagande af hvad i nästföregående § sagdt, är,
förordna. Sådan anmälan må dock ej göras af lön¬
tagare, hvars efterträdare vid boställsordningens utfär¬
dande är nämnd.
M O T I V.
Betänk, ang. Ekl. Boställen.
It)
Motiv.
Med ordet boställe betecknas i föreliggande förslag alla de
hemman och lägenheter, för hvilka förslaget är afsedt att gälla.
1 fråga om hvilka löntagares boställen den blifvande boställs-
ordningen bör omfatta, förekommer, att Rikets Ständer i skrifvelsen
den 28 Januari 1863 anhållit om utarbetande af förslag till eu ekle¬
siastik boställsordning och att Kongl. Maj:t i nådiga Brefvet till
Kongl. Kammarkollegium den 13 Februari 1863 anbefallt uppgörande
af förslag till förordning i den syftning, Rikets Ständers skrifvelse ån¬
gare, men att hvarken i denna skrifvelse eller i Kongl. Majrts Bref
närmare bestämmes hvad som bör förstås med en eklesiastik bo¬
ställsordning, eller hvilka boställen böra för densamma blifva före¬
mal. Söker man i Rikets Ständers förenämnde skrifvelse och i den
af Riksdagen den 10 Maj 1876 aflåtna skrifvelsen med förnyad un¬
derdånig framställning i ämnet närmare förklaring öfver hvad som i
dessa skrivelser menas med orden »eklesiastik boställsordning»,
torde man närmast komma till den slutsats, att den begärda
boställsordningen skulle afse endast prestgårdar, möjligen endast
prestgårdar på landet; ty hvad i dessa skrivelser påpekas såsom
bristfälligt i den nuvarande lagstiftningen synes, åtminstone hvad
byggnaderna angår, i allmänhet vara hänförligt endast till prest-
gårdarne på landet; och några andra slag af boställen omnämnas
icke; men då en sådan inskränkt tolkning motsäges af det be¬
gagnade uttrycket »eklesiastik boställsordning», och det i ifrigt ej
heller torde vara lämpligt att utfärda en boställsordning ensamt
för prestgårdarne med förbigående af de i så många afseenden
med dem lika stälda öfriga slagen af prestboställen, hafva komi-
terade antagit, att den blivande boställsordningen bör omfatta
åtminstone boställen för prestman i allmänhet.
124
Efter ordalydelsen skulle val emellertid en eklesiastik boställs¬
ordning gälla för alla eklesiastika boställen, eller för alla boställen,
som äro åt eklesiastike tjensteman anslagna. Med eklesiastike
tjensteman torde i vidsträcktaste mening böra förstås de tjensteman,
som lyda under Kong!. Eklesiastik-Departementet; och till eklesia¬
stika boställen skulle således kunna räknas icke allenast boställen
för prestman, utan äfven boställen för klockare, orgelnister, dom¬
kyrkosyssloman, lärare vid allmänna läroverken, folkskolelärare
samt möjligen äfven boställen för provincial- och distriktsläkare.
Uti inskränktare mening torde alla vid kyrkorna anstälde tjenste¬
man, således presto-, orgelnister, klockare och domkyrkosyssloman,
böra såsom eklesiastike anses; och i denna mening skulle således
till eklesiastika boställen räknas, utom prestboställen, äfven bo¬
ställen för klockare, orgelnister och domkyrka syssloman.
I underdånig skrifvelse d. 13 Febr. 1841 gjorde Rikets Stän¬
der hos Kongl. Maj:t framställning om utfärdande af en allmän
författning, angående klockareboställens bebyggande och underhåll.
• Uti Kammarkollegii i anledning deraf på nådig befallning af-
gifna utlåtande af d. 16 April samma år anfördes: att boställen
för klockare utgjordes af dels hemman eller andra med jordbruk
försedda lägenheter, hvilka i allmänhet af boställshafvarne sjelfve
bebyggdes och underhölles, och dels lägenheter utan jordbruk,
bestående af antingen endast särskilda boningshus eller bostads¬
rum i sockenstuga eller skolhus, hvilka lägenheter oftast af för¬
samlingarne byggdes och underhölles; att sistnämnda slag af bo¬
ställen vore på olika ställen af ganska olika beskaffenhet, än, så¬
som i de flesta församlingar, lämpade efter klockarnes skäliga
behof, än, i de minsta församlingarne, inskränktare än behofvet
kunde anses fordra, och än, der klockarne jemväl vore orgelnister
och skollärare eller, af annan anledning hade större löneinkomster,
af bättre och dyrbarare beskaffenhet än på de andra ställena;
samt att, äfven om, hvad anginge de med jordbruk förenade kloc¬
kareboställena,, genom en allmän författning kunde bestämmas,
hvad ty förutan torde af 27 Kap. B. B. följa, att dessa boställen
skulle såsom kronohemman bebyggas, det likväl syntes »svårt,
om icke omöjligt, att till cn allmännare belåtenhet reglera hurudan
åbyggnaden vid klockareboställen allestädes borde vara», hvadan
Kollegium ansåg sig icke böra tillstyrka rubbning i de existerande
förhållandena rörande de klockareboställen utan jordbruk, hvilka
af församlingarne byggdes och underhöllos.
125
Uti den derefter i anledning af Rikets Ständers berörda fram¬
ställning den 19 Juli 1841 utfärdade Kong!. Kungörelsen förklara¬
des: att klockarelägenheterna vore, på sätt Kammarkollegium ut¬
reda, i afseende å tillkomst och egenskaper af den skiljaktiga be¬
skaffenhet, att någon allmän föreskrift rörande bebyggandet och
underhållet af dem icke lämpligen kunde meddelas; att för sådana
med jordbruk försedda klockarebol, der underhållsskyldigheten
ålåge boställsbafvaren- erforderliga föreskrifter redan funnes uti
27 Kap. B. B. tillika med 35 § i Landshöfdingeinstruktionen den
4 November 1734, jemförd med 8 § i Kongl. Resolutionen på prester-
skapets besvär den 12 Januari 1757; samt att i fråga om öfriga
klockareboställen måste, i anseende till olika förhållanden, efter
omständigheterna och sedvana inom särskilda orter förhållas; hva¬
dan Rikets Ständers framställning icke i vidsträcktare mån bifölls,
än att, såsom Rikets Ständer jemväl hemstält, stadgande med
delades derom, att kostnaden för laga husesyn å klockarebol
skulle gäldas på sätt om ekonomiska besigtningar vore föreskrifvet
i 8 § af Kongl kungörelsen den 28 Maj 1830.
I 1841 års kungörelse är således på grund af då vunnen ut¬
redning uttryckligen förklarad!, att klockarelägenheterna vore af
den skiljaktiga beskaffenhet, att någon allmän föreskrift rörande
deras bebyggande och underhåll icke lämpligen kunde meddelas;
och som någon förändring i denna deras beskaffenhet sedermera,
komiterade veterligen, ej inträffat, torde samma skäl, som då
utgjorde hinder för utfärdande af en allmän författning i sagda af¬
seende, fortfarande äga giltighet.
För öfrigt, om än i viss mån lagstiftningen i fråga om huse¬
syner och ekonomiska besigtningar varit och är gemensam för
dessa boställen och för prestboställen '), med hvilka klockarebo¬
ställena äfven i fråga om fardag anses likstälda, torde likväl så
väsentliga olikheter, särdeles i afseende å behofvet af byggna¬
der, äga rum emellan dessa boställen och prestboställen, att,
äfven i händelse närmare bestämmelser, än de nuvarande, rörande
klockareboställena .skulle behöfvas och kunna meddelas, sådant
lämpligast torde låta sig göra i en särskild författning utan sam¬
manhang med prestboställena.
') Se Kyrkol. 24 Kap. 19 §, Landshöfdingeinstr. den 4 Nov. 1734, § 35, Kongl.
Resolutionen på prestérskapets besvär den 12 Januari 1757, § 8, Kong!. Kun¬
görelserna den 17 Mars 1824 och den 28 Maj 1830.
126
I följd häraf hafva komiterade ansett klockareboställena icke
böra i den blifvande boställsordningen uptagas; vid hvilket för¬
hållande och då de få orgélnistboställen, som i Riket förekomma,
närmast äro med klockareboställena jern förliga, boställsordningen
ansetts ej heller böra omfatta orgélnistboställen.
Hvad angår de öfriga boställen, hvilka härofvan antagits såsom
hänförliga till eklesiastika, eller boställen för domkyrkosyssloman,
lärare vid allmänna läroverken, folkskolelärare samt möjligen
äfven boställen för provincial- ock distriktsläkare, torde införandet
af dessa boställen i samma boställsordning som prestboställena,
med hvilka de förra hafva föga gemensamt, svårligen kunna ifråga¬
komma; och en sådan omfattning af den »eklesiastika boställsord¬
ningen» har antagligen ej heller varit af Representationen åsyftad.
Då komiterade sålunda ansett, att den blifvande boställsord¬
ningen bör omfatta endast boställen för prestman, hafva komi¬
terade äfven funnit benämningen »eklesiastik boställsordning» lämp¬
ligen böra utbytas mot »förordning, angående pr ester skåpets bo¬
ställen».
I Kap.
1, 2 §§.
Det har redan blifvit anmärkt, att i komiterades förslag med
benämningen boställen betecknas alla uti detsamma afsedda hem¬
man och lägenheter och att boställena, hvilka kunna vara bestämda
antingen till ständig bostad1) åt vederbörande löntagare eller en¬
dast till fyllnad i hans aflöning, i följd deraf naturligen sönder¬
falla i två afdelningar:
Bostadsboställen eller sådana boställen, som äro bestämda
till löntagares ständiga bostad och hvilka erfordra särskilda, för
sådan bestämmelse lämpade byggnader; samt
Löningsboställen, till hvilka torde kunna räknas alla andra
boställen, eller alla de boställen, som äro afsedda endast att lemna
bidrag till löntagares aflöning och som ej behöfva förses med andra
byggnader, än sådane, som erfordras för boställenas brukande och
för tillgodogörande af deras afkastning.
') De lägenheter, hvilka, der presten är berättigad till »fri bostad», utan att
någon viss lägenhet dertill bestämts, åt honom förhyrts eller på behaglig
tid upplåtits och som kunna af vederbörande församlingar eller enskilde
mot andra lägenheter efter godtfinnande utbytas, torde ej kunna betraktas
såsom boställen eller vara underkastade de för sådana gällande bestäm¬
melser.
127
Då för hvardera afdelningen af boställen uppenbarligen i åt¬
skilliga afseenden erfordras olika föreskrifter, har det synts nödigt
att i boställsordningen skilja emellan båda afdelningarne och an¬
vända de hvardera, afdelningen betecknande benämningarne: bo-
stadsboställen och löningsboställen.
Förslaget omfattar, såsom nämndt, endast boställen för prest¬
man; men då likväl icke ovilkorligen alla boställen för prestman,
efter komiterades åsigt, böra blifva föremål för boställsordningen,
utan några få sådana boställen af skäl, som straxt skola nämnas,
uteslutits, har det funnits nödigt noggrannt bestämma hvilka prest-
boställen skola i boställsordningen ingå.
Då boställsordningen ansetts böra omfatta i allmänhet bo¬
ställen för prestman, hafva i förslaget intagits alla de prestbo-
ställen, för hvilka gemensamma föreskrifter ansetts lämpligen kunna
i en allmän författning meddelas, till hvilka boställen komiterade
räknat bostads- och löningsboställen, anslagna åt biskopar, kyrko¬
herdar, komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter.
Dessutom finnas, såsom redan är omtaladt, inom Riket en
sockenadjunkt, eu vice' pastor, en klockareprest, en tredje predikant,
en stadspredikant och en sockenpredikant, hvilka innehafva bo-
stadsboställen; hvarjemte åt hvar af sockenadjunkten och vice
pastoren ett löningsboställe är anslaget. Rörande byggnads- och
underhållsskyldigheten å sockenadjunktens, vice pastorens och
klockareprestens bostadsboställen äro för hvarje boställe särskilda
bestämmelser gällande.
Det har icke synts komiterade lämpligt att i en allmän för¬
fattning meddela bestämmelser, afsedda för sådana slag af boställen,
af hvilka inom hvarje slag endast ett förekommer. Skulle be¬
träffande ett sådant boställe något särskildt stadgande blifva be-
höfligt, torde det lämpligast kunna, såsom för åtskilliga boställen
redan skett, meddelas uti ett särskildt, rörande bostället utfärdadt
nådigt Bref. Hvad tredje predikantens, stadspredikantens och
sockenpredikantens boställen angår, är för öfrigt genom redan
meddelade Kongl. Maj:ts beslut bestämdt, att sagde tre befattningar
framdeles skola uphöra och dithörande boställen för andra ända¬
mål användas.
De få boställen, som finnas anslagna åt prestman, anstälde
vid krigsmakten, såsom garnisonspredikants- och regementspastors-
boställen, torde närmast vara hänförliga till militieboställen.
128
Ur förslaget hafva derföre af befintliga prestboställen socken-
adjunMs, vice pastors-, hlockareprests-, tredje predikants-, stads-
predikants-, sockenpredikants-, garnisonspredikants- och regements-
pastorsboställen uteslutits.
. De löningsboställen inom Göteborgs stift, som äro bestämda
att användas till enkesäten eller till underhåll åt kyrkoherdars
enkor, hafva väl egentligen blifvit anslagna åt kyrkoherdarne, till
hvilka, när enka ej finnes, boställenas afkomst ingår, och torde
derföre kunna anses inbegripna i dei till kyrkoherdarnes aflöning/
anslagna boställen men till undvikande af otydlighet hafva komi-
terade trott prestenkesäten böra i boställsordningen såsom boställen
särskildt omnämnas.
Vid nyligen verkstälda regleringar af biskopars samt andra
prestmäns löner hafva i åtskilliga fall, enligt Kong]. Brefvet den 26
Februari 1864 och 9 § 2 momentet i Kongl. Förordningen den 11
Juli 1862, angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster,
hemman och lägenheter blifvit skilde från de tjenstebefattningar,
till hvilkas aflönande de förut varit anslagne. De hemman och
lägenheter, som härvid frångått biskopstjenst, hafva på grund af
nyssnämnda Kongl- Bref indragits till biskopslöneregleringsfonden
(se löneregleringen för biskopen i Lund). De hemman och lägen¬
heter, som frångått öfriga presttjenster, hafva väl i de aldra flesta
fal! redan blifvit till aflöning af andra sådana befattningar dispo¬
nerade, men några få sålunda frånskilda hemman och lägenheter
finnas dock, som ännu icke blifvit åt någon viss presttjenst an¬
slagne och hvilkas afkomst, intill dess sådant skett, jemlikt Kongl.
Brefvet till Kongl. Kammarkollegium och Kongl. Statskontoret den
14 Februari 1868, skall ingå till presterskapets lönereglerings fond.
Dessa hemman och lägenheter, hvilkas afkomst icke omedel¬
bart användes till aflöning åt någon viss presterlig befattning utan
ingår till någon af förut omnämnda löneregleringsfonder, torde
likväl fortfarande som tillförene böra vara likstälda med andra,
presterskapet anslagna löningsboställen; hvadan komiterade ansett
bland de boställen, för hvilka boställsordningen skall gälla, jemväl
böra uptagas de hemman och lägenheter, hvilkas afkomst till
presterlig löneregleringsfond ingår.
Några andra till prestboställen hänförliga hemman eller lägen¬
heter än de härofvan omnämnda finnas, komiterade veterligen, icke.
Enligt förslaget, skall således boställsordningen gälla för bi¬
skopars, kyrkoherdars, komministrars, kapellpredikanters och pa-
129
storatsadjunkters boställen, för boställen, anslagna till prestenke-
säten, och för boställen, hvilkas afkomst ingår till presterlig löne¬
reglerings fond, men icke för några andra prestboställen.
Det torde vara gifvet, att, der flera boställen äro med samma
tjenst förenade, endast ett bör anses såsom bostadsboställe och
förses med de för sådana erforderliga byggnader. Föreskrift här¬
om hafva komiterade emellertid ej ansett öfverflödigt meddela,
helst enligt ordalydelsen i åtskilliga löneregleringar till samma
tjenst skulle höra flera »boställen», med hvilket ord ofta beteck¬
nats hvad som i förslaget förstås med bostadsboställen. (Se löne-
regleriugarne för biskopen i Strengnäs, kyrkoherdarne i Söder¬
köping och Luleå, förste komministern i Vadstena, begge kommi-
nistrarne i Skeninge, komministern i Ekesjö in. fl.).
Som i afseende på, bostadsboställenas bebyggande, och under¬
håll olika föreskrifter i vissa afseenden erfordras, allt efter 'som
bostadsboställena äro anslagna åt biskopar, åt kyrkoherdar eller
»åt komministrar, kapellpredikanter och pastoratsadjunkter, för
hvilka sistnämnde tre slag tjenstemäns bostadsboställen enahanda
stadganden torde kunna meddelas, har det synts komiterade lämp¬
ligt i boställsordningen indela bostadsboställena med afseende å
boställshafvarnes tjenstegrader i tre klasser och hänföra
till första Idassen: bostadsboställen för biskopar;
till andra Idassen: bostadsboställen för kyrkoherdar; och
till tredje Idassen: bostadsboställen för komministrar, kapellpredi¬
kanter och pastoratsadjunkter.
Hvad beträffar löningsboställena, hvilka, utan afseende på
hvem deras afkomst tillfaller, tarfva endast sådane byggnader,
som för boställenas brukande och tillgodogörande af deras afkast¬
ning äro nödige, kan någon indelning efter samma grund som för
bostadsboställena ej ifrågakomma. , Men löningsboställena erfordra
dock i vissa fall olika föreskrifter, allt efter som de antingen bru¬
kas och disponeras af vederbörande löntagare sjelfve, eller skola
vara i författningsenlig ordning utarrenderade; hvadan det synts
komiterade nödigt, att i början af boställsordningen antyda dessa
båda särskilda slag af löningsboställen.
3 §.
Som i många afseenden olika föreskrifter måste meddelas för
boställen, hvilka äro förenade med jordbruk, och för dem, hvilka
Betänk, ang. Eld. Boställen. 17
130
sakna sådant, men hvad som bör förstås med ett boställe, före¬
nad! med jordbruk, icke torde vara genom allmänna språkbruket
så gifvet, att ej ganska olika meningar i sådant afseende skulle
kunna upstå, har det synts komiterade behöflig!, att i boställs-
ordningen uttryckes hvad der menas med boställe, förenadt med
jordbruk.
I förslaget betyder »boställe, förenadt med jordbruk», ett bo¬
ställe, till hvilket höra minst så stora och goda ägor, att för deras
brukande och tillgodogörande af deras afkastning i allmänhet de
vanligaste ladugårdshus: stall, fähus, fårhus, svinhus samt loge och
lador, äro behöfliga. Men införandet af en sådan definition i bo-
ställsordningen har synts komiterade mindre lämpligt, särskildt
med afseende derå, att komiterade i förslaget velat undvika att
använda uttrycket ladugårdshus och att updraga den svårbestäm-
liga' gränsen emellan sådana hus och bostadshus; och då, enligt den
orden: »boställe, förenadt med jordbruk», sålunda tillagda betydelse,
till ett sådant boställe torde få anses böra höra ägor, minst mot¬
svarande hvad, enligt Kong]. Förordningen den 6 Augusti 1864,
till besutenhet under benämning af hemman erfordras, samt be¬
sutenhet är ett gammalt, i lagstiftningen för längesedan infördt
begrepp, med hvilket det allmänna medvetandet redan är förtroget,
har det synts komiterade lämpligast definiera »boställe, förenadt
med jordbruk», medelst hänvisning till hvad om besutenhet i all¬
mänhet är stadgadt. De särskilda bestämmelser om besutenhet,
som undantagsvis äro för olika delar af Stora Koppparbergs län
gällande, torde böra, ifall fråga derom skulle förekomma, tillämpas
inom de områden, för hvilka dessa undantagsbestämmelser äro
gifna.
II. Kap.
Detta kapitel handlar om boställens laga hus, med hvilka i
förslaget förstås de hus, som. af synerätt å boställen föreskrifvas.
4, 5, 6 §§.
I dessa §§ bestämmes antalet af de laga husen å bostads-
boställen, eller hvilka laga hus å sådana boställen böra finnas.
Antalet af de laga hus, som på ett bostadsboställe behöfvas,
beror väsentligen af huruvida jordbruk är med bostället förenadt
131
eller icke, men äfven af åtskilliga andra omständigheter, såsom
boställenas olika beskaffenhet, ortens särskilda förhållanden m. m.
Det torde derför ej lämpligen låta sig göra att i boställsordningén
ovilkorligen föreskrifva hvilka laga hus skola finnas å alla bostads-
boställen eller ens å alla bostadsboställen inom någon viss klass,
utan, om än en del hus kunna i boställsordningén föreskrifvas så¬
som under alla förhållanden nödiga, måste det, beträffande andra,
åt synerätt medgifvas en mer eller mindre utsträckt rätt till pröf¬
ning i hvarje särskildt fall af deras behöflighet.
Förslaget meddelar föreskrifter om antalet af de laga husen,
i § 4 för bostadsboställen, förenade med jordbruk, och i § 5 för
bostadsboställen utan jordbruk; hvarefter § 6 innehåller undan¬
tagsbestämmelser för vissa fall från hvad i de två nästföregående
§§ i allmänhet stadgas.
a) Om antalet af laga hus 1 allmänhet å bostadsboställen,
förenade med jordbruk.
Det är redan nämndt, att endast beträffande prestgårdar eller
bostadsboställen af andra klassen på landet för närvarande all¬
männa stadganden om de laga husens antal finnas.
Alla de 13 laga hus, som enligt nu gällande lagstiftning ovil¬
korligen böra å prestgårdar på landet finnas, eller sätesbyggning,
visthus, bod, källare, brygghus, hemligihus, drängstuga, vagnshus
eller redskapslider, stall, fähus, fårhus, svinhus samt lada med
loge, måste efter komiterades omdöme i allmänhet anses be-
höfiiga på alla med jordbruk förenade bostadsboställen, antingen
dessa äro belägna på landet eller i stad, eller tillhöra den ena
ellei andra klassen, om än, såsom framdeles skall nämnas, undan¬
tag i vissa särskilda fall någon gång böra kunna medgifvas.
Hvad som således för närvararande i detta afseende gäller
för prestgårdar på landet bör derföre efter komiterades åsigt, med
några få förändringar, i allmänhet stadgas för alla bostadsboställen
med jordbruk.
För sagde, af komiterade nödige ansedde förändringar skall
här nedan, särskildt för hvarje hus, redogöras.
En källare har synts komiterade icke vara på alla dessa bo¬
ställen tillräcklig, då utom den källare, som alltid behöfves till
förvarande af de för hushållet närmast afsedda födoämnen och
drickesvaror, en särskild källare för rotfrukter ofta, i synnerhe
132
för större boställen, torde vara nödvändig. I Kongl. Förordningen,
angående prestgårdsbyggnader i Skåne, den 16 December 1870
föreskrifves en källare under sätesbyggningen eller på annat tjen-
ligt ställe och dessutom potateskällare efter behofvet. För militie-
boställen af första klassen äro två källare föreskrifna. De från
åtskillige prestman afgifna yttranden visa, att på flera bostadsbo-
ställen två källare finnas eller äro behöflige.
Komiterade hafva derföre ansett, att en hushällskällare ovil¬
korligen bör finnas på alla dessa boställen och att synerätt må
kunna, när så behöfligt finnes, derutöfver föreskrifva ytterligare
en 'källare för rotfrukter.
Vedbod är för närvarande ej såsom laga hus å prestgårdar i
allmänhet föresknfven; men behöfligheten af detta hus, som är
stadgadt för prestgårdarne i Skåne och uptages i det förut om¬
nämnda, i presteståndet uprättade förslag till byggnadsordning,
synes komiterade näppeligen kunna bestridas; hvadan vedbod i
komiterades förslag uptagits bland de ovilkorligen föreskrifna laga
husen.
För närvarande är, såsom nyss nämndes, för prestgård på
landet föreskrifvet vagnshus eller redskapslider, dermed efter
kommiterades upfattning måste förstås ett hus, afsedt till förvaring
af både bättre åkdon samt åker- och körredskap. Då emellertid
det ej torde vara lämpligt att i samma hus eller åtminstone i
samma rum förvara bättre åkdon samt åker- och körredskap, hafva
komiterade ansett särskilda vagnhus och särskildt redskapshus,
hvilka torde motsvara de för kronohemman i 2 Kapitlet 1 § B. B.
föreskrifna redskapshus och port, böra såsom laga hus ^allmänhet
finnas, dock, såsom i § 11 sägs, att på mindre boställen förva¬
ringsrum för såväl de bättre åkdonen som för åker- och körred-
skapen må kunna i samma hus inrättas.
Om den sädeslada med loge och tvenne golf, som i 1762 års
resolution på presterskapets besvär föreskrifves till förvaring af
prestgårds gröda, säges, att den skall lämpas efter nödtorften och
gårdsbrukets storlek. Det bar emellertid af några prester fram¬
hållits, att en loge med lador på flera boställen är otillräckligt;
och af presterskapets uppgifter framgår, att på åtskilliga bostads-
boställen äfven af tredje klassen finnas två, till och med tre logar
med tillhörande lador. På många ställen torde, utom de logarne
tillhörande ladorna, särskilda foderlador framme vid gården eller
ute på aflägset belägna ängsmarker behöfvas. För Skånska prest-
133
gårdar äro föreskrifna två logar med tillhöriga ladugolf eller ock
blott en loge, om ej mera behöfves. Af 2 och 3 §§ i 1836 års
Militieboställsordning torde framgå, att å militieboställen böra
finnas logar med lador samt foder- och ängslador till det antal
som vid hvarje boställe är behöfligt; och i förenämnda, i preste-
ståndet uprättade förslag till byggnadsordning uptagas, utom sädes¬
lada med loge och två golf, der behofvet så fördrar, dessutom en
höbod och en ytterligare sädeslada.
I följd häraf hafva komiterade ansett å ifrågavarande bostads-
boställen böra föreskrifvas en eller flera lador samt loge eller logar,
efter behofvet, med rätt för synerätt att bestämma huru många hus
af ena eller andra slaget, som i hvarje fall må kunna anses nödiga.
För Skånska prestgårdar äro föreskrifna en eller flera brunnar
efter behofvet, och det i presteståndet uprättade förslag till bygg¬
nadsordning uptager en eller två brunnar.
Då brunnar ej torde behöfvas på alla ställen, eller der be¬
qvämlig vattentillgång ty förutan finnes, men deremot äro ound¬
gängliga, der sådan saknas, hafva komiterade ansett, att, när be-
hofvet så fördrar, af synerätt må kunna föreskrifvas en, brunn för
hushållet och en för ladugården.
Det i 1762 års resolution på presterskapets besvär föreskrifna
torkhus eller badstuga torde motsvara hvad som i Kongl. Kun¬
görelsen den 6 November 1863 benämnes badstuga och malthus.
Enligt berörde kungörelse beror det på särskild pröfning vid huse¬
syn huruvida sådan byggnad skall å boställe anses erforderlig
eller icke; och hafva komiterade ansett, att i öfverensstämmelse
härmed åt synerätt bör öfverlemnas att bestämma huruvida bad¬
stuga och malthus skall å bostadsboställe med jordbruk finnas
eller ej.
Enligt 1762 års resolution på presterskapets besvär, kan utom
det till dimensionerna bestämda fähus, som socknemännen alltid
skola å prestgård bygga, när detta befinnes otillräckligt för prest-
gårdens behof, ett ytterligare fähus föreskrifvas. Då det fähus,
som i förslaget föreskrifves, enligt 11 §, skall upföras till den
storlek, behofvet i hvarje fall fordrar, lärer det icke böra komma
i fråga, att mer än ett fähus får föreskrifvas.
Enligt komiterades förslag, skola således å alla med jordbruk
förenade bostadsboställen i allmänhet och med undantag endast
för de särskilda fall, som i § 6 omförmälas, alltid finnas följande
15 laga hus: sätesbyggning, visthus, hushållsltällare, brygghus,
134
vedbod, hemligthus, drängstuga, vagnshus, spanmålsbod, redskaps¬
hus, stall, fähus, fårhus, svinhus samt åtminstone en byggnad,
innehållande loge och lador; hvarförutom hunna föreskrifvas, när
behofvet så fordrar, badstuga och mälthus, hållare för rotfrukter
samt en brunn för hushållet och en för ladugården äfvensom ytter¬
ligare log- och ladubyggnader.
Vid jemförelse med hvad för närvarande för prestgårdar på
landet gäller finnes således, att alla de nu ovilkorligen föreskrifna
13 husen äro bibehållna, med tillägg af vedbod och vagnshus eller
redskapshus, samt att af de hus, hvilkas behöflighet beror på
pröfning i hvarje fall, torkhus eller badstuga bibehållits under be¬
nämning badstuga och mälthus, imen det extra fähuset uteslutits,
hvaremot bland dessa hus ytterligare införts källare för rotfrukter
samt en brunn för hushållet och en för ladugården, äfvensom
hvad utöfver en loge med lador af log- och ladubyggnader vidare
kan erfordras.
b) Om antalet af laga hus i allmänhet å bostadsboställen utan
jordbruk.
Någon allmän föreskrift om antalet af laga hus å sådana bo¬
stadsboställen finnes för närvarande icke. Gifvet torde vara, att
för sådana boställen i allmänhet endast de för innehafvarens bo-
stadsbehof nödiga hus böra föreskrifvas. Såsom sådana hus hafva
komiterade ansett sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus,
vedbod och hemligthus, hvilka sex hus torde i allmänhet böra finnas
å alla dessa boställen. Men derutöfver kunna af åtskilliga an¬
ledningar å dessa boställen äfven andra hus erfordras.
Å bostadsboställen af första klassen synas, med afseende å
boställshafvarens samhällsställning samt deraf följande behof att
hålla hästar och åkdon, drängstuga, stall och vagnshus böra finnas.
Der innehafvare af bostadsboställe utan jordbruk af andra eller
tredje klassen för tjensteresor behöfver hålla häst och åkdon, torde
hans boställe äfven böra vara försedt med sistsagda tre hus. Dessa
hus hafva derföre i förslaget föreskrifvits alltid för bostadsboställe
af första klassen och i nämnda fall äfven för bostadsboställe af
andra och tredje klassen.
Bostadsboställen utan jordbruk kunna dock i följd af särskilda
förhållanden erfordra ytterligare något eller några ladugårdshus*.
Till en del sådana boställen höra mindre jordområden, väl ej
af det omfång, att bostället enligt § 3 kan anses vara med jord-
1,35
bruk förenad!;, eller behöfva alla för sådana boställen föreskrifna
hus, men likväl af den betydenhet att för jordens brukande och
tillgodogörande af dess afkastning något eller några särskilda
ladugårdshus kunna erfordras. )
Å andra bostadsboställen utan jordbruk ingår bland löntagarens
löneförmåner kreatursfoder och kreatursbete,2) hvadan förvarings¬
rum för kreatur och foder erfordras, äfven om behofvet af sådana
hus ej 'är af något bostället tillhörande jordområde betingadt.
I allmänhet finnas för närvarande å de på landet belägna
bostadsboställena utan jordbruk fähus och lada, äfven om hvarken
något jordområde är med bostället förenadt, eller kreatursfoder
och bete ingår bland boställshafvarens löneförmåner,3) förmod¬
ligen af den anledning, att boställshafvaren för att skaffa sig de
för hushållet nödiga ladugårdsprodukter, hvilka han ej i närheten
kan få köpa, måste hålla sig kreatur.
Äfven torde brunn, när sådan behöfves, böra kunna å bostads-
boställe utan jordbruk föreskrifvas.
Hvilka hus som, utöfver de här ofvan upräknade: sätesbygg-
ning, visthus, hushållsTcällare, brygghus, vedbod och hemligthus
samt drängstuga, stall och vagnshus, ytterligare kunna å bostads-
boställe utan jordbruk erfordras, torde, såsom beroende af de sär¬
skilda förhållandena i hvarje fäll, ej kunna genom något allmänt
stadgande bestämmas, utan har det synts komiterade höra åt
synerätt öfverlemnas att derom efter omständigheterna förordna,
dervid dock ej några andra hus böra komma i fråga än sådana,
som enligt § 4 kunna för bostadsboställen med jordbruk före¬
skrifvas.
Af de hus, som enligt §§ 4 och 5 i allmänhet ovilkorligen
böra å bostadsboställen finnas, torde dock, efter komiterades åsigt,
i ett par särskilda undantagsfall något eller några böra kunna
uteslutas.
>) T. ex. bostadsboställena för kyrkoherdarne i Forsmarks, Söderfors och Högbo
pastorat af Erkestiftet, i Styrsö pastorat af Göteborgs stift, för komminist-
rarne i Söderhamns, Skogs, Färila och Delsbo pastorat åt Erkestiftet, m. n.
2) T. ex. bostadsboställena för komministern i Moja i Vermdö pastorat af
Erkestiftet, kapellpredikanten i Muskö i Vesterhanninge pastorat af Streng-
näs stift, m. fl.
3) T. ex. å bostadsboställena för komministern i Djurö i Vermdö pastorat af
Erkestiftet, kapellpredikanterna i Grundsund, Gullholmen och Käringön i
Morlanda pastorat af Göteborgs stift, m. fl.
136
Dessa undantagsfall afhandlas i § 6, hvars 1 inom. angår
bostadsboställen af 3:dje ldassen och hvars 2 mom. afser bostads-
boställen, förenade med jordbruk, af alla tre Masserna.
Hvad bostadsboställen af 3:dje Mässen angår, är redan nämndt,
att, komiterade veterligen, ej någon allmän föreskrift finnes om
antalet af de laga hus, som å dessa boställen böra finnas, samt
att i allmänhet visserligen antages, att de böra bebyggas såsom
kronohemman, d. v. s. efter de föreskrifter, som 2 Kap. 1 §, 27
Kap. 3 § B.B. samt K. Kung. d. 6 Nov. 1863 i ty fäll meddela,
men att ganska ofta andra och bättre hus än de för kronohemman
föreskrifna finnas såsom laga hus å dessa boställen insynta.
I alla händelser torde den byggnadsskyldighet, som åligger
innehafvare af kronohemman, kunna anses vara den minsta, som
för närvarande kan ifrågakomma för vederbörande byggnadsskyl-
dige å 3:dje klassens bostadsboställen. Om nu denna byggnads¬
skyldighet jemföres med den, som, enligt § 4 i förslaget, skulle
komma att utgöras å 3:dje klassens bostadsboställen, torde, under
antagande att de för kronohemman föreskrifna »port och lider»
ungefärligen kunna anses motsvara de i § 4 stadgade »vagnshus»
och »vedbod», framgå, att, enligt förslaget, hvad antalet af de laga
busen angår, byggnadsskyldigheten skulle ökas endast med brygg¬
hus och drängstuga.
Af de från presterskapet erhållna upgifter inhämtas emellertid,
att dessa begge bus eller åtminstone ettdera redan nu ganska
ofta finnes såsom laga hus å ifrågavarande bostadsboställen in-
synt, och att i allmänhet, der så ej är förhållandet, begge husen
eller ettdera förekommer såsom öfverloppshus. Efter nutidens mått¬
ligaste fordringar på utrymme och beqvämlighet torde också ett
hus, afsedt för brygd och tvätt, å alla bostadsboställen samt en
drängstuga å alla bostadsboställen, der dräng måste hållas, vara
väl behöfliga. Då likväl bostadsboställen af 3:dje klassen finnas,
å hvilka hvarken brygghus eller drängstuga förekomma ens såsom
öfverloppshus, skulle vederbörandes byggnadsskyldighet ostridigt
blifva, enligt §§ 4 och 5, på dessa boställen ej obetydligt ökad.
Det har synts komiterade nödvändigt att, såvidt möjligt och
med boställenas ändamålsenliga bebyggande förenligt är, undvika
att öka den byggnadstunga, som, beträffande 3:dje klassens bo¬
stadsboställen, åligger vederbörande byggnadsskyldige, särdeles
de svagt aflönade innehafvande af hithörande tjenster, hvilken
nödvändighet, såsom också af flera prester framhållits, blifver så
137
mycket mera bjudande, om, såsom komiterade nu föreslagit, denna
byggnadstunga kommer framdeles i lika mån som hittills att hvila
på boställshafvarne.
Oaktadt således komiterade funnit i allmänhet brygghus och
drängstuga nödiga äfven å bostadsboställen af 3:dje klassen (utom
å de bostadsboställen utan jordbruk, der dräng ej behöfver för
skötande af häst hållas, å hvilka drängstuga ej är föreskrifven),
hafva komiterade dock ansett det böra stå synerätt öppet att,
när å dylika boställen ettdera eller begge dessa hus anses kunna
undvaras och lindring i byggnadsskyldigheten derjemte är af be-
hofvet påkallad, medgifva att ettdera eller begge husen uteslutas.
Det i 6 § 2 mom. meddelade undantagsstadgande, hvilket
afser alla med jordbruk förenade bostadsboställen, är föranledt
deraf, att, enligt upgift från en del prester (i Fernebo kontrakt
af Vesterås stift samt i Vesterbottens tredje kontrakt afHernösands
stift), fårhus och svinhus ej äro på alla orter behöfliga; hvilket
förhållande måste, såsom rörande svinhus särskilt upgifvits, grunda
sig derpå, att ej på alla boställen det låter sig med fördel göra
eller är med ortens sed förenligt att hålla dessa kreatur.
7 §.
Denna #§ bestämmer huru löningsboställen böra bebyggas.
Löningsboställen erfordra, såsom nämndt är, endast de bygg¬
nader, som för boställenas brukande och tillgodogörande af deras
afkastning äro nödige.
Då de aldra flesta af dessa boställen utgöras af fastigheter,
afsedda för jordbruk, hvilka hittills bebyggts såsom kronohemman,
torde det vara tillräckligt att i fråga om löningsboställenas be¬
byggande hänvisa till hvad i ty fäll för kronohemman är stad¬
gadt.
Det synes gifvet, att de löningsboställen, som af löntagare
sjelfve disponeras och som gemensamt med bostadsboställen brukas,
af sådan anledning i allmänhet skola kunna undvara alla eller
vissa af de för kronohemman föreskrifna hus, äfvensom att in¬
skränkning i husens antal jemväl kan påkallas af annan anledning,
såsom att löningsbostället har ringa jordområde, att får eller svin
derstädes ej med fördel kunna hållas m. m.; och torde vid sådant
förhållande synerätt böra äga att medgifva uteslutande af eljest i
allmänhet föreskrifna hus.
Betänk, ang. Ekles. Boställen.
18
138
I regeln är vederbörande byggnadsskyldig ej pligtig å lönings-
boställe bygga och underhålla flera hus, än som för en åbo er¬
fordras. Dock möter naturligtvis ej hinder att, i händelse lönings-
boställe, som skall vara i författningsenlig ordning utarrenderadt,
befinnes kunna med större fördel utarrenderas i särskilda lotter
än ostyckadt, uti arrendekontrakten tillförbinda arrendatorerne att
särskildt bebygga hvarje utarrenderad lott.
Enligt förslaget räknas till löningsboställen äfven prester-
skapet anslagne lägenheter, bland hvilka finnas sådane, som icke
äro afsedde för jordbruk, såsom qvarn- och såglägenheter, fisken
in. m. När lägenheter af detta slag höra till ett hufvudsakligen
för jordbruk afsedt boställe, kunna de ej anses såsom sjelf-
ständiga boställen; och gäller i ty fall om lägenheternas bebyg¬
gande hvad framdeles vid § 28 sägs. I några, ehuru visserligen
ganska få fall förekomma dock sådane lägenheter, utan att vara
förenade med något annat boställe, och äro då enligt förslaget
att betrakta såsom sjelfständiga boställen.') För sådana bo¬
ställen kan naturligtvis ej gälla hvad om kronohemmans bebyg¬
gande är stadgadt; men någon allmän föreskrift om de bygg¬
nader, som å sådana boställen böra finnas, lärer svårligen kunna
meddelas; och då dessa boställen, hvilkas antal, såsom nämndt,
är obetydligt, torde vara eller komma att vara utarrenderade,
kunna erforderliga bestämmelser om deras bebyggande, oberoende
af hvad i förordningen om löningsboställen i allmänhet stadgas,
i arrendekontrakten intagas.
8 §.
Uti §§ 4—7 meddelas de stadganden, på grund af hvilka
antalet af laga hus å boställen böra bestämmas. Bland öfver-
gångsstadganden förekommer i § 71 föreskrift om hvad synerätt
i detta afseende har att iakttaga vid den af- och tillträdessyn,
som kommer att hållas i anledning af det näst efter boställsord-
ningens utfärdande inträffande ombyte af boställshafvare. Det
torde likväl vara gifvet, att bekofvet af laga hus, såsom be¬
roende af åtskilliga föränderliga omständigheter,- kan vid olika
') T. ex. 2:dra pastoratsadjunkten i Bolstads pastorat af Carlstads stift åt¬
njuter afkomsten af en utarrenderad qvarnlägenhet. Kyrkoherden i Eds
pastorat af samma stift har afkomsten af en utarrenderad qvarn- och såg-
lägenhet.
139
tider vara ganska olika. Sålunda kan ett boställe, som, ehuru
omfattande ängs- och betesmark, likväl ej är hänförligt till bo¬
ställen, förenade med jordbruk, genom odlingar framdeles komma
i det stånd, att det bör räknas till de med jordbruk förenade bo¬
ställena och såsom sådant bebyggas. Äfven kan det behof, som
för en innehafvare af bostadsboställe utan jordbruk af 2:dra och
3:dje klassen förefinnes att för resor i tjensten hålla häst och
åkdon, i följd af förändrade bestämmelser rörande tjenstgöringen,
uphöra, hvarigenom de förut nödiga husen, drängstuga, stall och
vagnshus, blifva öfverflödiga.
Det har derföre synts komiterade, att, sedan synerätt, enligt
§ 71, första gången, med tillämpning af boställsordningen, med¬
delat beslut om antalet af de laga husen å ett boställe, ett sådant
beslut, äfven om laga kraft detsamma åkommit, ej bör utgöra
hinder för en senare synerätt att på grund af förändrade för¬
hållanden derutinnan annorledes förordna. Härom stadgas i § 8,
af hvilken §, jemförd med §§ 53 och 71, äfven torde följa, att,
enligt förslaget, bestämmelser i fråga om de laga husens antal
hunna i första hand meddelas endast af synerätt vid af- och till-
trädessyn.
9-13 §§.
Dessa fem §§ innehålla föreskrifter, rörande beskaffenheten
af de laga husen å b o stadsbo ställen.
§§ 9—10 angå sätesbyggningar, § 11 öfriga laga hus och §§
12, 13 både sätesbyggningar och öfriga laga hus.
§ 9 handlar om det utrymme, sätesbyggningarne böra inne¬
hålla.
Då nybyggnad af de tio sätesbyggningar å bostadsboställen
af lista klassen, som i Riket finnas, säkerligen ytterst sällan ifråga¬
komma-, samt behofvet af utrymme ej torde vara vid alla bi¬
skopssäten lika, hafva komiterade ansett lämpligast, att någon
allmän föreskrift om utrymmet i dessa byggning^- hädanefter så¬
som hittills ej meddelas, utan att nybyggnad af dem sker efter
ritning, som för hvarje fall af Kongl. Maj:t fastställes.
Om utrymmet i sätesbyggningarne å bostadsboställen af andra
klassen eller prestgårdar i allmänhet stadgas i 1727 års resolu¬
tion på allmogens besvär samt i 26 Kap. 2 § B.B., enligt hvilka
stadganden, dessa sätesbyggningar skola vara 26 alnar långa, 12
140
alnar breda inom knutarne, med väggar, 4 alnar höga inuti, samt
innehålla på ena ändan 2 kamrar, hvardera 7 alnar lång och 6
alnar bred, midt i byggningen eu sätesstuga, 12 alnar lång och 9
alnar bred, utanför sätesstugan en förstuga, 12 alnar lång, 3 alnar
bred, och på andra ändan köket, i storlek lika med begge kärn-
rarne. Om storleken af sätesbyggningarna å bostadsboställen af
3:dje klassen torde ej något bestämdt, allmänt stadgande finnas.1)
Att efter nutidens måttligaste fordringar det för prestgårdarnes
sätesbyggningar föreskrift^ utrymme är alldeles för litet, äfven för
de minsta prestgårdarne, torde vara obestridligt.
Visserligen hafva, åtminstone på senare tider, församlingarne
1 allmänhet å prestgårdarne upfört större sätesbyggningar än de
lagligen föreskrift^; men på ganska många, om ej de aldra flesta
prestgårdarne hafva kyrkoherdarne sjelfve, för att erhålla mot
behofvet svarande bostad, måst antingen upföra särskilda bonings¬
hus eller vanligast göra tillbyggnader å församlingens sätesbygg-
ning, i hvilket sistnämnda fall en del af denna byggning, såsom
öfverloppshus, är kyrkoherdens enskilda egendom, ett förhållande,
som vid ombyten ofta vållar tvister och förvecklingar.
Det torde derföre ej kunna bestridas, att, såsom i herr ekle-
siastik-ministerns skrifvelse den 18 November 1861 också fram¬
hållits, förändrade föreskrifter, rörande storleken af sätesbygg-
ningarne på prestgårdarne, äro i hög grad af behofvet påkallade;
likasom det också torde vara nödigt, att bestämda stadganden
härutinnan äfven för sätesbyggningar å bostadsboställen af 3:dje
klassen meddelas.
För Skånska prestgårdarne gäller det särskilda stadgande (i
2 § af Kongl. Förordningen den 16 December 1870), att sätesbygg-
ningarne, der benämnda karaktershus, skola vara 108, högst 120
fot långa, 32 fot breda samt innehålla minst 9, högst 10 bonings¬
rum jemte kök, spiskammare och två förstugor; dock att å mindre
prestgårdar sätesbyggningar af ej fullt denna storlek kunna för
giltiga antagas.
') X ett särskilt fall har Kongl. Maja genom dom den 13 April 1859, med
ändring af Hofrättens beslut, enligt hvilket, å komministersbostället Kong
Skyttegården skulle upföras en mangårdsbyggnad af allenast den storlek
och beskaffenhet, som i 2 Kap. 1 § samt 27 Kap. 3 § B.B. för kronohemman
stadgas, förordnat, att mangårdsbyggnaden å sagda "boställe skulle göras
24 alnar lång, 14 alnar bred, 6 alnar hög och inredas till kök, förstuga,
4 rum, fyra alnar höga, samt derjemte 2 gafvelrum på vinden; såsom skäl
för hvilket förordnande hufvudsakligen anförts, att en sådan mangårds¬
byggnad ej kunde anses öfverstiga boställshafvarens billiga anspråk på ut¬
rymme för sig och sin familj.
141
Det inom prestestånd^ upgjorda förslag till byggnadsordning
uptager sätesbyggning, 30 alnar lång, 16 alnar bred, innehållande
i två våningar 9 boningsrum jemte kök, skafferi eller handkammare,
samt 2 förstugor.
Enligt Kongl. Kammarhollegii förslag i utlåtandet den 29
April 1867 skulle sätesbyggning å prestgård alltid innehålla 9
boningsrum jemte kök, spiskammare, handkammare och två för¬
stugor, samt sätesbyggning å bostadsboställe af tredje klassen
alltid 6 boningsrum jemte kök, spiskammare och en förstuga; och
skulle enligt detta förslag föreskrifter om storleken af sätesbygg-
ningen och de särskilda rummen samt deras inrättande och inred¬
ning meddelas af synerätt, der ej för helt stift eller större del
deraf ritning till sätesbyggningar å ena eller andra klassens bo-
stadsboställen kunde varda af Kong!. Maj:t faststäld.
Några fullständiga upgifter rörande nuvarande antalet af in-
synade, boställena tillhörande boningsrum i sätesbyggningar å
bostadsboställen af 2:dra och 3:dje klassen hafva icke varit för
komiterade tillgängliga. De erhållna upgifterna visa dock, att
detta antal i hög grad vexlar såväl å prestgårdarne som å bostads-
boställena af 3:dje klassen. Antalet boningsrum och storleken af
sätesbyggningarna synas i vissa orter, såsom t. ex. i Dalarne och
Norrland, vara betydligt större än i andra, såsom t. ex. i Upland
och Skaraborgs län. Uti Linköpings och Vexiö stift, från Indika
de fullständigaste uppgifterna i detta afseende erhållits, är antalet
af boningsrum å prestgårdarne minst 4, högst 15, och å bostads-
boställena af 3:dje klassen minst 2, högst 9, samt medeltalet af
boningsrum å prestgårdarne något öfver 7 (omkring 7|) samt å
3:dje klassens bostadsboställen omkring 44, ungefärligen lika i
begge stiften, allt oberäknadt kök, förstuga, skafferi samt öfver-
loppsrum eller boställshafvaren enskildt tillhöriga rum, der sådana
varit särskildt angifna.1)
Enligt komiterades åsigt, som öfverensstämmer med hvad
rörande denna fråga blifvit uti afgifva yttranden från såväl åt¬
skilliga konsistorier och prester som från en del Konungens Be¬
fallningshafvande uttaladt, måste vid meddelande af föreskrifter
rörande sätesbyggningarnes storlek och antalet af de rum, de skola
innehålla, hänsyn väsentligast tagas till dels boställshafvarens
behof af utrymme, såvidt detta kan på förhand beräknas, och dels
') Dessa meddelanden rörande Linköpings och Vexiö stift grunda sig hufvud¬
sakligen på de för dessa stift senast utgifna stiftsmatriklar.
142
den tunga, som kommer att drabba vederbörande byggnadsskyldige,
samt deras förmåga att den bära.
Hvad boställshafvarens behof af utrymme beträffar, synes
detta, såsom af det föregående torde framgå, ingalunda vara lika
hvarken på alla prestgårdar eller på alla bostadsboställen af tredje
klassen, utan tvärtom ganska olika, allt efter ortens sed, försam¬
lingens och boställets olika storlek samt i synnerhet boställshaf¬
varens större eller mindre löneinkomster. De mindre pastoraten
torde äfven, likasom de tjenster, till hvilka tredje klassens bo¬
stadsboställen höra, i allmänhet höra betraktas såsom expektans-
platser, hvilkas innehafvare merändels vid framskriden ålder, då
familjens tillväxt påkallar ökadt bostadsutrymme, förflyttas till de
bättre pastoraten.
Klart är äfven, att tungan af byggnadsskyldigheten skall
hårdare drabba de byggnadsskyldige i små pastorat, der skyldig¬
heten mellan ett fåtal fördelas, än de byggnadsskyldige i ett större
pastorat, der bördan emellan flere delas1), och hårdare en kom¬
minister med små inkomster än en bättre aflönad, samt att således
ett större pastorat eller en bättre aflönad komminister skall lättare,
än ett mindre pastorat eller en svagare aflönad komminister, kunna
upföra en, boställshafvarens behof fullt motsvarande sätesbygg-
ning-
Då således båda de omständigheter, hvilka, efter komiterades
upfattning, böra utöfva väsentligaste inflytandet på antalet af rum¬
men och sätesbyggningarnes storlek, äro för bostadsboställen inom
samma klass på olika ställen ganska vexlande, hafva komiterade
ansett att hvarken något bestämdt antal rum eller någon bestämd
storlek lämpligen kan stadgas, vare sig för sätesbyggningarne å
prestgårdarne eller för sätesbyggningarna å bostadsboställena af
tredje klassen. Dock som, till förekommande af olikhet och
ojemnhet i lagtillämpningen, boställsordningen torde böra inne¬
hålla så noggranna föreskrifter, som möjligen kunna i en hela
Riket afseende författning meddelas, hafva komiterade trott, att
antalet af boningsrum i sätesbyggningarne (oberäknad! förstuga,
kök och skafferi) skulle lämpligen kunna fixeras inom ett visst
minimum och ett visst maximum, särskild! för prestgårdarne och
särskild! för bostadsboställena af tredje klassen, så att vederbörande
’) Med hänsyn till detta förhållande medgifver också 1727 års resolution på
allmogens besvär å prestgårdar i små församlingar ringare byggnad än
den i allmänhet föreskrifna.
143
myndighet hade att inom dessa gränser bestämma det för hvarje
boställe skäliga antalet, med afseende å såväl boställshafvarens
behof af utrymme som de bvggnadsskyldiges förmåga att bygg-
nadstungan utgöra.
Sätesbyggningarnes dimensioner till längd, bredd och höjd
äro naturligtvis beroende af dels antalet och storleken af före-
skrifna rum, och dels dessas anordning, särskild! om de läggas i
en eller två våningar. Några närmare allmänna föreskrifter om
sätesbyggningarnes storlek synas vid sådant förhållande ej kunna
meddelas, utan torde vederbörande myndighet böra i sammanhang
med bestämmandet af rummens antal äfven meddela föreskrifter
om deras storlek och anordning samt om sätesbyggningarnes der¬
af beroende dimensioner.
I afseende på minimi- och maximisiffran för boningsrum i
sätesbyggningar hafva komiterade, med hänsyn till hvad nutidens
fordringar påkalla och hvad skäligen kan af vederbörande bygg-
nadsskyldige fordras, ansett att i sätesbyggningar å prestgårdar
böra finnas, utom kök, skafferi, erforderliga kontor samt en eller
två förstugor, minst sju boningsrum, hvilka komiterade tänkt sy¬
skola användas: ett till embetsrum, ett till sängkammare, ett till
barnkammare, ett till dagligt rum, ett till förmak och två efter
omständigheterna till gästrum eller bostad för embetsbiträde eller
hemma varande äldre barn, och högst tio boningsrum; samt att i
sätesbyggningar å bostadsboställen af tredje Iclassen böra finnas,
utom kök, skafferi, erforderliga kontor och en förstuga, minst fyra
boningsrum, hvilka komiterade tänkt sig skola användas: ett till
embetsrum, ett till sängkammare, ett till barnkammare och ett till
dagligt rum, samt högst sex boningsrum.
Det särskilda ändamålet af hvarje boningsrum, hvilket ju all¬
tid beror af boställshafvarens godtfinnande, hafva komiterade an¬
sett cj böra i boställsordningen angifvas. Rörande boningsrummens
storlek, har endast i afseende på minimihöjden bestämdt stadgande
ansetts kunna meddelas. Denna minimihöjd hafva komiterade
föreslagit till 2 meter 7 decimeter (= 9 fot 9,39 linier), hvilken
minimihöjd, närmast motsvarande den för boningsrummen i Skån¬
ska prestgårdarne föreskrift^ (9 fot), synts komiterade å mindre
boställen fullt tillräcklig. Beträffande öfriga dimensioner af hvarje
särskilt boningsrum torde svårligen några allmänna stadganden
kunna meddelas; utan hafva komiterade ansett afgörandet här¬
utinnan böra i hvarje särskild! fäll tillkomma vederbörande myn-
144
dighet, sota dervid tillser att rummen göras så stora, som behofvet
fordrar.
I allmänhet torde boningsrummen böra förses med s. k. ka¬
kelugnar, såsom de efter våra förhållanden ändamålsenligaste eld¬
städer i boningsrum. Undantagsvis har ansetts böra tillåtas in¬
rättandet i ett eller annat rum af ugn eller spis af sten eller ugn
af jern. För att boningsrummen skola motsvara nutidens fordringar
på trefnad och beqvämlighet, erfordras, enligt komiterades tanka,
att rummen förses med dubbelfönster, tapeter på väggarne, gipsade
eller spända tak samt oljemålning å panel, dörrar, dörr- och fön¬
sterinfattningar, hvilka tillbehör, som hittills ej alltid ansetts be-
höfliga, derför blifvit i förslaget föreskrifna. Rörande sätesbygg-
ningarnes beskaffenhet i öfrigt torde i eu författning för hela Riket
endast de aldra allmännaste föreskrifter kunna meddelas. Alla
detalj bestämmelser måste åt vederbörande myndighet öfverlemnas.
De föreskrifter, som härom i §§ 10, 12 och 13 meddelas, grunda
sig på hvad komiterade i hvarje fall ansett ändamålsenligast och
lämpligast.
I städerna och äfven på landet, der endast ett ringa tomt¬
område tillhör boställe, kan sätesbyggning ofta ej läggas skild
från öfriga hus, hvilket dock eljest, såvidt möjligt, i allmänhet
torde böra ske.
Den minimihöjd för stenfot (en fot), som alltsedan år 1824
varit och fortfarande är för sätesbyggningar å Skånska prest-
gårdar föreskrifven, har synts komiterade för liten; likasom den
för stenfot till boningshus å militieboställen föreskrifna minimihöjd
ll/2 aln eller 3 fot torde vara alldeles för stor. Komiterade hafva
ansett stenfotens minimihöjd lämpligen kunna bestämmas till 5
decimeter (=1 fot 6 tum 8,41 linjer). Någon allmän bestämmelse
om hvilka byggnadsämnen skola få användas till särskilda delar
af sätesbygguingarne torde ej lämpligen kunna meddelas, då bygg¬
nadsämnena måste vara beroende på hvarje orts särskilda för¬
hållanden och tillgångar, och med industriens stigande utveckling
nya sådana ämnen alltjemt blifva tillgängliga. Endast det stad¬
gande bär ansetts böra lemnas att till väggarne skola användas
företrädesvis tegel eller timmer, såsom varande de i vårt land
lättast tillgängliga och för sådant ändamål mest passande materi-
alier. Att sätesbyggning af trävirke brädfodras och anstrykes med
rödfärg eller annan färg torde vara nödigt för åstadkommande
af varma rum och för husets bevarande. Det har blifvit ifråga-
145
satt, att någon viss tid efter sätesbyggningens införande borde
bestämmas, inom hvilken brädfodring och rödfärgning skulle vara
verkstäld (i Militieboställsordningen är stadgadt, att timrade hus
ovilkorligen böra inom trenne års tid till kuutarne med bräder
fodras samt med rödfärg anstrykas, eller ock förses med någon
för husets bevarande gagnelig beklädnad). Man har ansett, att
saknad af bestämmelse i detta afseende skulle kunna föranleda,
att dessa arbeten underlåtas eller uppskjutas längre, än som för
husets bestånd är fördelaktigt-
Brädfodring kan visserligen ej med fördel genast efter husets
införande anbringas, utan måste emellan upförandet och brädfo-
dringen någon tid för husets sättning förflyta. Ganska olika åsig-
ter om den för sättningen erforderliga tid hafva emellertid i af-
gifna yttranden uttalats, i det några ansett med brädfodringen
höra upskjutas i 3 år, andra i 5 år och andra till och med i 10
år. Tiden för sättningen torde i någon mån vara beroende af
särskilda omständigheter, såsom grundens och byggnadsämnenas
olika beskaffenhet m. in., och synes derför, likasom tiden för alla
andra å boställen föreskrifna arbeten, lämpligast böra med afseen¬
de å omständigheterna i hvarje fall af vederbörande myndighet
bestämmas. Föreskrift i detta afseende torde i allmänhet af myn¬
digheten kunna meddelas i sammanhang med föreskrift om husets
införande. Skulle hinder för meddelande af sådan föreskrift då
mota, åligger det ju alltid vederbörande förrättningsman vid de
minst hvart öde år förekommande ekonomiska besigtningarne, att,
når tid till brädfodring och anstrykning är inne, derom förordna.
Någon särskild fara för underlåtande eller obehörigt upskjutande
åt dessa arbeten torde derföre icke vara för handen, desto mindre
som det ju i allmänhet ligger i den byggnadsskyldiges eget in¬
tresse, att sagda, för husets varaktighet vigtiga arbeten i behörig-
tid verkställas.
Huruvida sätesbyggning af annat ämne än timmer, äfvensom
andra laga hus än sätesbyggningar böra förses med särskild be¬
klädnad och anstrykning kan, efter komiterades åsigt, ej genom
någon allmän regel bestämmas, utan måste efter beliofvet och
ortens sed i hvarje fall bedömas.
Att vid bestämmande af alla byggnaders läge, vid upförande
af eldstäder och vid byggnadernas inrättande i öfrigt, eldfara så-
vidt, möjligt bör undvikas, ligger i sakens natur, men erinran här¬
om torde ej böra i boställsordningen saknas.
Betänli. ang. Ehles. Boställen.
19
146
Beträffande beskaffenheten i (ifrigt åt andra hus än sätes-
byqgninqar, derom § 11 handlar, torde endast de allmännaste
stadganden kunna i boställsordningen meddelas. Som pa olika
orter till sådana hus brukliga och användbara byggnadsämnen åt
ganska olika beskaffenhet förekomma, samt tegel eller timmer
icke är företrädesvis lämpligt till somliga af dessa hus, hvilka
med lika fördel kunna af billigare materialier upföras, har i fiåga
om materialierna endast stadgats, att de skola vara efter ortens
sed ändamålsenliga.
För närvarande äro dimensionerne på de flesta för prestgår-
dar på landet föreskrifna hus noggrant bestämda. Om de härom
gifna bestämmelser skulle följas, hvilket likväl ingalunda i all¬
mänhet synes vara förhållandet, skulle säkerligen i följd åt bo¬
ställenas olika storlek åtskilliga hus på en del ställen blifva för
störa för behofvet, på andra deremot för små. Storleken af hvarje
hus bör gifvetvis lämpas efter hvad behofvet i hvarje fall fordrar;
och då detta behof ju ej är lika, utan tydligen i hög grad olika
på olika boställen, synes rörande dimensionerna af dessa, hus
lämpligen ej kunna meddelas någon bestämd eller annan allmän
föreskrift, än att de skola upföras till den storlek, som motsvarar
behofvet i hvarje fall.
Minimihöjdcn å stenfoten af dessa hus hafva komiterade satt
till 3 decimeter (l fot 1,04 linie) i närmaste öfverensstämmelse
med den minimihöjd, som för stenfot å sådana hus är för Skanska
prestgårdarne stadgad.
Om rättighet att sammanbygga de laga busen finnes för när¬
varande, komiterade veterligen, ej något annat stadgande än det,
som meddelas i § 4 af K. Resolutionen på presterskapets besvär
den 10 Aug. 1762, der det heter, att i skoglösa orter, hvar några
af dessa bus (de hus, kyrkoherdar böra å prestgårdar på landet
bygga) äro sammanbyggda, ett hus af tre väggar icke må kasse¬
ras när det nyttjar fjerde väggen af ett annat; hvaraf vill synas
framgå, att på orter, försedda med skog, en sådan sammanbygg¬
nad ej skulle vara tillåten. Det förbud mot sammanbyggnad, som
häri kan ligga, torde dock icke hafva blifvit, åtminstone på senare
tider, särdeles noggrann! iakttaget.
För Skånska prestgårdarne är stadgadt, att andra hus än sä-
tesbyggningar må »upföras särskilt eller sammanbyggas, allt efter
hvad i orten är brukligt och belägenheten kan medgifva»; och
då en sådan sammanbyggnad ostridigt minska!- byggnadskostna-
147
deri utan att behöfva göra intrång på husens ändamålsenlighet
och varaktighet, hafva komiterade ansett sammanbyggnad böra
tillåtas, savidt, med afseende på belägenheten och ortens sed,
lämpligt pröfvas; hvaraf torde utan behof af vidare stadgande
följa, att, enligt förslaget, hus med två eller tre egna väggar
och med de öfriga väggarne gemensamma med andra lins kunna
godkännas.
Visthus och spanmålsbod förekomma ofta inrättade i ett och
samma hus så, att löftet, öfver visthuset är lämpadt till förvarings¬
rum för spanmål. En sådan anordning torde på mindre boställen
vara ganska ändamålsenlig. Likaledes synas på mindre boställen
vagnshus och redskapshus böra kunna inredas i samma bus.
Då ett sådant byggnadssätt medför besparing samt tillåtligheten
af detsamma ej torde framgå af stadgandet, att husen må samman¬
byggas, har särskild föreskrift i berörda hänseende ansetts be¬
höflig. Naturligt är, att inrättande af visthus och spanmålsbod i
ett hus samt vagnshus och redskapshus i ett hus ej bör ifråga¬
komma annorstädes, än der ett sådant byggnadssätt finnes för
bebotvet tillräckligt och i öfrigt lämpligen kan äga rum. Således
ä prestgårdar på landet, der enligt förslaget pastoratet skall bygga
visthus och vagnshus samt kyrkoherden spanmålsbod och red¬
skapshus, torde, till förekommande af sammanblandning af Iivar-
deras byggnads- och underhållsskyldighet, ifrågavarande bygg¬
nadssätt böra, såsom olämpligt, i allmänhet undvikas.
brygghuset är afsedt att begagnas vid större husliga syss-
landen, som ej kunna utan otrefnad i sätesbyggningen verkställas,
förnämligast brygd, tvätt och bak. Detta hus torde derföre i all¬
mänhet böra innehålla två rum, ett för brygd och tvätt, samt ett
för bak, med bakugn i ettdera, men på smärre boställen, der be-
hofvet åt utrymme är mindre och bebofvet af lättnad i byggnads-
och underhållsskyldigheten i allmänhet större, har brygghus med
‘allenast ett rum ansetts böra tillåtas.
I alla hus, afsedda att förvara kreatur, som utfodras med
stråfoder, således stall, fähus och fårhus, erfordras förvaringsrum
för fodret. Dessa förvaringsrum utgöras vanligen af skullar ofvanpå
den plats, der kreaturen hysas. För fårhuset är för närvarande
skulle föreskrifven och i 1720 års resolution på allmogens besvär
föreskrefs äfven skulle för fähuset, hvilken senare föreskrift dock
ej återfinnes i 1727 års resolution på allmogens besvär. Mot
sluillar såsom förvaringsrum för foder bar blifvit anmärkt, att fö-
148
dret lätt blifver unket af utdunstning^ från de nedanunder be¬
fintliga kreaturen, och hafva komiterade, som ansett denna an¬
märkning förtjena afseende, derföre trott skullar ej böra ovil¬
korligen föreskrifvas, utan föreslagit, att sagda hus skola förses
med skullar eller andra foderrum.
14 §.
Det är redan sagdt, att antalet af rum i sätesbyggningarne å
bostadsboställen af 2:dra och 3:dje klassen äfvensom dessa bygg-
ningars storlek i öfrig!, enligt komiterades åsigt, böra bestämmas
med hänsyn till dels boställshafvarens behof af utrymme och dels
vederbörande byggnadsskyldiges förmåga att bära byggnadstungan.
Sedan i de föregående §§ 9, 10, 12, 13 allmänna bestämmelser
om sätesbyggningarnes beskaffenhet blifvit gifna, har det ansetts
lämpligt att i nästföljande 14 § erinra om hvad sålunda vid til
lämpning af dessa bestämmelser är att iakttaga.
III Kap.
15 §.
Med byggnads- och underhållsskyldigheten å bostadsboställen
af lista klassen förhålles, såsom redan är närnndt, vid olika bo¬
ställen ganska olika på grund af hvad derom är stadgadt dels i
7:de punkten af 1723 års privilegier och dels särskildt för hvarje
boställe. Sålunda åligger byggnads- och underhållsskyldigheten å
bostadsbostället i Skara stift biskopen ensam, I Göteborgs och Hernö-
sands stift bekostas biskopsboställenas bebyggande och underhåll
af särskilda, för sådant ändamål bildade fonder. I de öfriga med
bostadsboställen för biskoparne försedda stiften, Upsala, Linkö¬
pings, Strengnäs, Westerås, Wexiö, Lunds och Carlstads, byggas^
och underhållas bostadsboställena helt och hållet eller hufvudsak¬
ligen af domkyrkornas medel, efter som för hvart och ett af dessa
boställen särskildt är stadgadt. Som ändring i hvad sålunda för
hvarje bostadsboställe i detta afseende för närvarande gäller ej
torde böra ifrågakomma, hafva komiterade ansett, att i fråga om
byggnads- och underhållsskyldigheten å bostadsboställen af lista
klassen något annat stadgande ej kan meddelas, än att dermed
skall förhållas såsom för hvarje bostadsboställe är eller framdeles
kan varda förordnadt.
149
16 §.
I lista momentet af denna § meddelas föreskrift om huru i all¬
mänhet förhållas skall med byggnads- och underhållsskyldigheten
å bostadsboställen af 2:dra ldassen på landet. 2:dra momentet
innehåller föreskrift i sagda afseende beträffande hostadsboställen
af andra klassen i stad.
Det har redan blifvit nämndt, att, enligt nu gällande lagstift-4*
ning, af de för pr estgårdar på landet ovilkorligen föreskrifna tretton
laga hus sex, eller sätesbyggning, visthus, brygghus, bod samt
fähus och stall, byggas af församlingen, samt de öfriga sju, eller
källare, drängstuga, svinhus, vagnshus eller redskapslider, hem-
ligthus, fårhus, sädeslada med loge och två golf, byggas af kyrko¬
herden, som äfven har skyldighet bygga de två hus, torkhus
eller badstuga samt ett ytterligare fähus, hvilka dessutom kunna
föreskrifvas, samt att förstnämnda sex hus underhållas af försam¬
lingen och kyrkoherden gemensamt, men att alla de öfriga husen
underhållas af kyrkoherden ensam.
Den skyldighet, som sålunda åligger församling att bygga och
till en del underhålla vissa af prestgårdens laga hus, leder sitt
ursprung från kyrkans äldsta tider, då presterskapets aflöning
uteslutande eller hufvudsakligen utgjordes af naturaprestationer,
dels stadgade i lag och dels påräknade att derutöfver genom
församlingens välvilja utgöras. Detta aflöningssätt, om än, efter
föregående tiders sedvänja och åskådningssätt, ändamålsenligt,
har likväl i senare tider befunnits olämpligt och oförenligt med
den 'sjelfständiga ställning, presten ansetts böra i förhållande till
sin församling intaga; hvadan också vid de nyligen verkstälda
regleringarne af presterskapets inkomster, i öfverensstämmelse
med hvad K. Förordningen den 11 Juli 1862 derom stadgar, alla
naturaprestationer i största allmänhet och såvidt möjligt blifvit
ersatta med kontanta utgifter. Den enda naturaprestation från för¬
samlingen, som i allmänhet bibehållits, är byggnads- och under¬
hållsskyldigheten å prestgårdarne. Men påstående har blifvit fram-
stäldt, att äfven denna naturaprestation, såsom numera i åtskilliga
afseenden olämplig, bör afskaffas. Erfarenheten har visat, att
församlingens byggnads- och underhållsskyldighet, hvars gränser
ej äro och i vissa afseenden svårligen torde kunna blifva med
noggrannhet bestämda, icke sällan gifver anledning till osämja
150
och tvist emellan kyrkoherde och församling, i det än å ena sidan
obilliga pretentioner framställas, än å andra sidan befogade an¬
språk mötas med oginhet; och nödvändigheten för kyrkoherden
att vid behof af nybyggnad eller reparation anlita eu ovillig eller
liknöjd församling torde ej vara behaglig. Antalet af de hus, för¬
samlingen bör bygga, kan visserligen med noggranhet bestämmas;
men i afseende på deras beskaffenhet torde det vara svårt, om ej
omöjligt, att genom någon lagstiftning så noga bestämma hvad
''som under alla förhållanden är prestens rätt och församlingens
skyldighet, att ej olika meningar derom lätteligen kunna upstå.
Ännu svårare torde det vara att, så länge skyldigheten för kyrko¬
herde och församling att gemensamt underhålla de laga hus, som
skola af församlingen byggas, qvarstår, emellan begges förpligtelse!-
härutinnan updraga någon bestämd, tydlig och tillfredsställande
gräns; hvilket bäst framgår af de många fruktlösa försök, som i
denna riktning blifvit från Representationens sida gjorda.
Ofvan antydda olägenheter af församlingarnes nuvarande
byggnads- och underhållsskyldighet å prestgårdarne synas komi-
terade vara af den betydenhet, att komiterade ej tveka såsom sin
åsigt uttala, att det skulle vara särdeles önskvärd! såväl för kyrko-
herdarne som för församlingarne, om det utan förnärmande af
någonderas rätt kunde låta sig göra att, såsom flera gånger under
senare tider blifvit vid riksdagarne föreslaget, öfverflytta försam-
Mngarnes byggnads- och underhållsskyldighet på kyrkoherdarne.
En sådan öfverflyttning utan motsvarande ersättning till kyrko¬
herdarne, såsom senast af en motionär vid 1876 års riksdag före¬
slogs, lärer väl näppeligen på allvar kunna ifrågakomma, helst
något skäl icke torde förefinnas till en sådan allmän nedsättning
af kyrkoherdarnes nyligen faststälda löneförmåner. Men äfven
öfverflyttande af församlingarnes byggnads- och underhållsskyldig¬
het till kyrkoherdarne mot ersättning synes komiterade, för
såvidt ett sådant öfverflyttande skulle ovilkorligen påbjudas, med
afseende på för handen varande förhållanden, möta betänkliga
svårigheter. En dylik ersättning skulle väl ej kunna utgå på annat
sätt, än i form af en viss årlig afgift, hvilken församlingen för
befrielse från sagde skyldighet skulle till kyrkoherden erlägga.
Vid de nyligen faststälda löneregleringarne hafva prestgårdarnes
behållna afkastning beräknats med afseende å endast den bygg¬
nads- och underhållsskyldighet, som för närvarande åligger kyrko¬
herdarne. Eu öfverflyttning till kyrkoherden äfven af försam-
151
lingens byggnads- och underhållsskyldighet mot en viss årlig,
från församlingen utgående kontant afgift skulle föranleda rubbning
i löneregleringen, i det denna afgift skulle, utöfver församlingens
i löneregleringen stadgade bidrag, på församlingen utdebiteras;
och då dels svårighet möter att bestämma någon fullt rättvis
grund, hvarefter en sådan afgifts belopp skulle beräknas, dels
ock hvarken ägarne till de nu byggnadsskyldige fästigheterne
torde finnas villige att ensamme utgöra afgiften, eller församlingens
öfrige medlemmar torde vara benägna att någon del af densamma
sig åtaga, hafva komiterade, hur önskvärd en förändring i denna
riktning än förefallit, likväl ansett, att någon ovilkorlig föreskrift,
ledande till en så stor rubbning i de nuvarande och så nyligen
ordnade förhållandena emellan kyrkoherde och församling, ej bör
åtminstone för närvarande vederbörande påtvingas, utan att endast,
såsom vid § 20 närmare skall angifvas, utväg bör beredas åt
kyrkoherde och församling att med gällande verkan frivilligt
öfverenskomma om en sådan förändring, som sålunda synts komi¬
terade önskvärd.
De olägenheter, som följa åt församlingens byggnads- och
underhållskyldighet, torde dock kunna, om än ej helt och hållet
undanrödjas, dock i väsentlig mån minskas, om skyldigheten att
bygga och underhålla prestgårdens laga hus på ett ändamåls-
enligare och bestämdare sätt, än nu är förhållandet, emellan
kyrkoherde och församling fördelas, med bibehållande af den
proportion, i hvilken denna skyldighet för närvarande kan anses
hvardera åligga. Den nu så mycket öfverklagade olägenheten af
kyrkoherdens och församlingens gemensamma underhållsskyldighet,
beträffande församlingens sex laga hus, kan derigenom helt och
hållet undvikas. Den grundsats för sådan fördelning, som uttalas
i herr eklesiastikministerns skrifvelse den 18 November 1861, att
alla de hus, som för kyrkoherdens bostadsbehof erfordras, böra
byggas och underhållas af församlingen ensam och alla de hus,
som för boställets skötsel behöfvas, af kyrkoherden ensam, har
synts komiterade medföra de väsentliga fördelarne, att kyrkoherden
och församlingen hvardera få mera likartade hus att bygga och
underhålla, att all gemensamhet i underhållsskyldigheten derigenom
undvikes samt att bostället kan af kyrkoherden utarrenderas,
utan att någon kollision emellan församlingen och arrendatorn,
behöfver upstå; och som denna grundsats derjemte, enligt komi-
terades tanka, låter sig temlägen noggrant genomföras, utan att
152
den proportion, i hvilken byggnads- och underhållsskyldigheten
för närvarande åt kyrkoherde och församling utgöres, i någon
afse värd mån rubbas, hafva komiterade ansett fördelningen af
byggnads- och underhållsskyldigheten lämpligen böra i öfver¬
ensstämmelse med sagda grundsats ordnas.
Af de laga hus, som enligt §§ 4 och 5 kunna å prestgård
föreskrifvas, torde temligen ostridigt höra hänföras
a) till bostadshusen eller de för kyrkoherdens bostad erfor¬
derliga laga hus: sätesbyggning, visthus, hushållskällare, brygghus,
vedbod, hemligthus samt brunn för hushållet; och
b) till ladugårdshusen eller de laga hus, som behöfvas för
skötsel af boställets jordbruk: redskapshus, fähus, fårhus, svinhus,
lador och logar, källare för rotfrukter och brunn för ladugården.
Deremot hafva olika meningar blifvit uttalade huruvida dräng¬
stuga, vagnshus, spannmålsbod, stall samt badstuga och mälthus
skola räknas till bostadshusen eller till ladugårdshusen.
Då särskild! redskapshus till förvarande af den för jordbruket
beliöfliga åker- och körredskap är föreskrifvet, torde vagnshus,
såsom afsedt att inrymma endast bättre åkdon, skäligen böra föras
till bostadshusen.
Spanmålsbod behöfves å prestgård till förvaring af dels
tiondesäd och dels boställets sädesafkastning.
I den mån de numera i det närmaste för hela Riket faststälda
löneregleringarna träda i verksamhet, kommer leverering af tionde¬
säd in natura att uphöra; och spanmålsbod blifver derefter be¬
höflig endast till förvarande af boställets sädesafkastning. Komi¬
terade hafva derföre, i öfverensstämmelse med hvad det i preste-
ståndet uprättade förslag till byggnadsordning härutinnan inne¬
håller, ansett, att spanmålsbod bör, så länge den erfordras till
förvarande af tiondesäd, räknas till bostadshusen och fortfarande
såsom hittills af församlingen byggas samt af församlingen och
kyrkoherden gemensamt underhållas, men, sedan den endast för
boställets gröda behöfves, föras till ladugårdshusen samt byggas
och underhållas af kyrkoherden ensam.
Då församlingens byggnads- och underhållsskyldighet beträf¬
fande detta hus sålunda skulle komma att efter hand till kyrko¬
herden öfverfiyttas, hafva komiterade ansett lämpligast att, vid
.meddelande af föreskrift om fördelningen af byggnads- och under¬
hållsskyldigheten emellan kyrkoherde och församling, föra span¬
målsbod i regeln till de hus, som skola af kyrkoherden byggas
153
och underhållas, samt att bland öfvergångsstadgandena (70 § 3
mom.) införa föreskrift derom, att detta hus likväl, så länge det
till förvaring af tiondesäd erfordras, skall fortfarande såsom hittills
af församlingen byggas och i viss mån underhållas.
Badstuga och malthus torde näppeligen ifrågakomma vid andra
än de med jordbruk förenade boställena och synes komiterade der¬
före närmast vara att hänföra till ladugårdshusen och således böra,
likasom för närvarande äger rum, af kyrkoherden byggas och
underhållas.
Hvad drängstuga och stall beträffar, torde onekligt vara, att
dessa båda byggnader i allmänhet äro nödige såväl vid bo-
ställsbafvarens bostad som för skötsel af jordbruket, och att der¬
före en oegentlighet upstår till hvilketdera slaget, bostadshus eller
ladugårdshus, dessa byggnader än hänföras. I följd häraf har
blifvit ifrågasatt, dels att särskild drängstuga och särskildt stall
bland boställshafvarens bostadshus och särskilde sådane bygg¬
nader bland ladugårdshusen skulle föreskrifvas, hvarigenom dock
uppenbarligen ökad tunga för de byggnadsskyldige komme att
föranledas, och dels att kyrkoherde och församling skulle åläggas
att gemensamt bygga och underhålla dessa båda hus, hvarigenom
ej allenast skulle bibehållas den gemensamhet i underhållsskyldig¬
heten, som blifvit ansedd såsom en af de väsentligaste olägen¬
heterna af den nuvarande lagstiftningen i ämnet, utan äfven in¬
föras den nya olägenheten af gemensam byggnadsskyldighet be¬
träffande dessa hus. Den åtgärd, som vidtagits uti det inom preste-
ståndet upgjorda förslag till byggnadsordning, att föra drängstugan
till bostads- och stallet till ladugårdshusen, har derföre synts komi¬
terade ganska lämplig, med afseende jemväl derpå, att dräng¬
stugan lättast kan med andra bostadshus, t. ex. brygghuset, och
stallet lättast med andra ladugårdshus sammanbyggas samt att
en sådan fördelning efter komiterades åsigt länder till bibehål¬
lande af den proportion, i hvilken kyrkoherdes och församlings
byggnads- och underhållsskyldighet af hvardera nu utgöres.-
Efter grundsatsen, att bostadshus böra af församlingen samt
ladugårdshus af kyrkoherden byggas och underhållas, skulle så¬
ledes fördelningen af byggnads- och underhållsskyldigheten utfalla
sålunda, att
till församlingens hus komme att räknas: sätesbyggning, visthus,
hushållshällare, brygghus, vedbod, hemligthus, drängstuga, vagns¬
hus och brunn för hushållet; samt
Betänli. ang. Eldes. Boställen.
20
154
till kyrkoherdens hus: spannmålsbod, redskapshus, stall, fähus,
fårhus, svinhus, lador och logar, badstuga och malthus, källare
för rotfrukter och brunn för ladugården.
Jemföres nu den tunga, som för närvarande enligt lag åligger
församling, med den, som, enligt sagde fördelning, skulle för¬
samlingen drabba, linnes, att, beträffande byggnadsskyldigheten,
församlingen skulle mista af de bus, den nu bygger, spanmälsbod
samt fähus och stall och i stället få hifshållskällare, vedbod, hem-
ligthus, drängstuga, vagnshus och brunn för hushållet, sistnämnde
byggnad dock endast, när behofvet sådan fordrade. Församlingen
finge således flera hus att bygga; men med afseende å fähusets
och stallets större dyrbarhet och dessa för röta mera utsatte bygg¬
naders mindre varaktighet, komme bytet härutinnan uppenbarligen
att lända till fördel för församlingen.
Till ökad byggnadstunga för församlingen torde deremot in¬
verka stadgandena, dels att uthusen skola göras så stora, som
behofvet i hvarje fäll fordrar, samt dels och i synnerhet det be¬
tydligt större utrymme och den bättre beskaffenhet, som, enligt
förslaget, äro för sätesbyggningen föreskrifna.
Dertill kommer att, hvad angår underhållskyldigheten, för¬
samlingen, som för närvarande endast har att till en del under¬
hålla sätesbyggning, visthus, brygghus, spanmälsbod samt fähus
och stall, visserligen skulle mista sin underhållsskyldighet beträf¬
fande spanmälsbod, fähus och stall, men i stället få ensam under¬
hålla sätesbyggning, visthus, brygghus samt derjemte hushålls-
källare, vedbod, hemlighus, drängstuga, vagnshus och brunn för
hushållet.
Den tunga af byggnads- och underhållskyldigheten, som för
närvarande enligt lag åligger församlingen torde genom den nu
föreslagna fördelningen väl blifva något förstorad; men tagel' man
i betraktande, att redan nu församlingarne i allmänhet åt sina
kyrkoherdar godvilligt upföra större sätesbyggningar än lag före-
skrifver, stundom till och med större än nu föreslagits, samt att
församlingarne genom Kongl. Förordningen den 27 April 1877
kunna anses vara i allmänhet- befriade från skyldigheten att bygga
och underhålla tiondelada, synes åtminstone den byggnads- och
underhållsskyldighet, som församlingarne i allmänhet faktiskt ut¬
gjort, ej blifva genom förslaget ökad.
Kyrkoherden skulle, enligt förslaget, slippa att bygga källare
(afsedd både för hushållet och för rotfrukters förvarande), dräng-
155
stuga, vagnshus dier redskapslider (d, v. s. ett hus, afsedt att för¬
vara både bättre åkdon samt åker och kör-redskap) och hemligthus,
men i stället få bygga spanmålsbod, redskapshus (afsedt endast
att förvara åker- och körredskap), fähus, stall samt källare för
rotfrukter och brunn för ladugården, sistnämnde två byggnader
likväl endast när särskildt behof af dem förefunnes. Härvid bör
bemärkas, att församlingen för närvarande är skyldig att bygga
ett fähus endast af vissa, bestämda dimensioner (16 alnar långt
och 9 alnar bredt) och att det fähus, som derutöfver erfordras,
såsom ej sällan inträffar, skall byggas af kyrkoherden, hvilken
således redan nu byggnadsskyldighet af fähuset till en viss del
åligger. Kyrkoherdens byggnadsskyldighet torde emellertid genom
den nu föreslagna fördelningen blifva ökad.
Deremot kommer hans underhållsskyldighet att minskas. Hau
har för närvarande, såsom nämndt är, skyldighet att (oberäknadt
den underhållsskyldighet af fårhus, svinhus, lada med loge samt
badstuga, som både enligt nu gällande lagstiftning och enligt för¬
slaget tillkommer honom) underhålla dels gemensamt med för
samlingen sätesbyggning, visthus, brygghus, spanmålsbod, fähus
och stall, samt dels ensam källare (både för hushållet och för rot¬
frukter), hemligthus, drängstuga samt vagnhus eller redskapslider
(ett hus, afsedt till förvarande af både bättre åkdon samt åker-
och körredskap). Enligt förslaget skulle han slippa att vidare del¬
taga i underhållet af sätesbyggning, visthus och brygghus äfvensom
att underhålla källare, hemligthus, drängstuga samt vagnshus eller
redskapslider, men i stället få skyldighet att ensam underhålla
spanmålsbod, fähus och stall, hvilka byggnaders underhåll nu endast
till en del åligger honom, samt redskapshus äfvensom källare för
rotfrukter och brunn för ladugården, när dessa två byggnader
behöfvas.
En fördel, som derjemte, enligt förslaget, för kyrkoherden up-
kommer, är att han får större rymlighet i sätesbyggningen genom
lag bestämd och således slipper att, såsom hittills, när försam¬
lingen ej finnes villig att upföra en mot behofvet svarande sätes¬
byggning, sjelf bekosta öfverloppshus eller öfverloppsrum.
Då de laga hus, som för närvarande äro för prestgård före-
skrifna, befunnits, särdeles hvad utrymmet i sätesbyggningen be¬
träffar, otillräckliga, har det, vid uppgörande af förslag till af¬
hjelpande af denna olägenhet, ju ej varit möjligt undvika att öka
156
den tunga, som nu enligt lag åligger vederbörande byggnads- och
underhållsskyldige.
Enär församlingarne, såsom nämndt är, ganska allmänt redan
nu bygga åt sina kyrkoherdar vida utöfver hvad enligt lag för¬
samlingarne åligger, stundom till och med utöfver hvad nu före¬
slagits, torde väl kunna antagas, både att behofvet af bättre bo¬
stad åt kyrkoherden än den i lag föreskrifna är af församlingarne
allmänt erkändt och att de äro villige åtminstone i någon mån
åtaga sig de bördor, som afhjelpandet af sagda behof oundgäng¬
ligen krafvel-: hvadan, och då, efter komiterades åsigt, förslagets
genomförande ej kommer att medföra ökning i den byggnads- och
underhållstunga, som församlingarne för närvarande i allmänhet
godvilligt utgöra och hvilken de således väl få antagas anse vara
med rätt och billighet öfverensstämmande, församlingarnes bifall
till den nu föreslagna förändringen synes böra kunna skäligen
påräknas.
Hvad kyrkoherdarne beträffar, komma fördelarne af nu före¬
slagna förbättringar hufvudsakligen dem till godo; och billigt synes
sålunda, att de i sin mån vidkännas den ökade bördan. Från
presterskapets sida torde några väsentliga invändningar mot den
nu föreslagna fördelningen desto mindre vara att befara, som den
i det aldra närmaste öfverensstämmer med det i presteståudet vid
riksdagen 1862—1863 upgjorda förslag. (Den egentliga skilnaden
är att i sistnämnda förslag föras till bostadshusen eller försam¬
lingens hus, badstuga och mälthus, som nu föres till kyrkoherdens
hus, samt en mangelbod, som nu är utesluten, och till ladugårds¬
husen eller kyrkoherdens hus ett oxhus, som nu är uteslutet såsom
särskild byggnad, och båda brunnarne, af hvilka. den ene nu föres
till församlingens hus, hvarjemte nu till kyrkoherdens hus räknas
källare för rotfrukter, när sådan behöfves, hvilken byggnad ej
förekommer i presteståndets förslag.)
Det torde böra redan här erinras, hvad framdeles skall när¬
mare omförmälas, att de i förslagets 16 § 1 mom. meddelade före¬
skrifter äro afsedde att tillämpas endast beträffande de prestgårdar,
för hvilka i afseende på byggnads- och underhållsskyldighetens
fördelning de allmänna stadgandena härom i 1727 års resolution
på allmogens besvär, 26 Kapitlet 2 § B.B. samt 1762 års resolution
på presterskapets besvär för närvarande gälla, och att således, der
sistnämnda allmänna stadganden redan äro ersatta med sär¬
skilda, för vissa orter eller vissa pastorat gällande bestämmelser,
157
sådana undantagsbestämmelser skola enligt förslaget fortfarande
såsom hittills lända till efterrättelse.
Å prestgårdar i stad torde, enligt 7:de punkten i presterskapets
privilegier den 16 Oktober 1723 och 26 Kapitlet 3 § B.B., jemförde
med Kongl. Brefvet d. 10 Aug. 1757 och Kongl. Resolutionen på
städernas besvär den 17 Aug. 1762, § 21,*) församlingarne i all¬
mänhet böra ensamme bygga och underhålla alla de laga husen,
beträffande hvilka kyrkoherden ej har någon annan förpligtelse
än att vårda dem, att de ej förderfvas och af vårdslöshet förfalla.
Någon ändring häri hafva komiterade ej funnit skäl att föreslå.
17 §.
Ett af både stads- och landsförsamling bestående pastorat skall,
enligt nu gällande lagstiftning, i allmänhet å prestgård bygga och
underhålla, när prestgårdeu ligger på landet, sex laga hus, och,
när den är belägen i stad, alla laga husen. Enligt förslaget skall
ett sådant pastorat bygga och underhålla i förra fallet de hus, som
för kyrkoherdens bostadsbehof erfordras, i senare fallet alla de
laga husen.
Fördelning emellan stadsförsamling och landsförsamling af
pastoratets byggnads- och underhållsskyldighet å prestgård synes
hittills i allmänhet hafva blifvit bestämd genom öfverenskommelse
emellan församlingarne. De stadganden, som beröra frågan huru
förfaras skall, der öfverenskommelse ej kan träffas, äro, såvidt
komiterade hafva sig bekant, Kongl. Resolutionen på städernas
besvär den 17 Aug. 1762, § 21, samt 7 § 8 mom. af Kongl. Kam-
markollegii instruktion d. 16 Febr. 1838, dermed kan jemföras 27
§ 5 mom. i Landsköfdingeinstruktionen d. 10 November 1855.
Numera lära dylika frågor, förmodligen på grund af sistnämnda
två stadganden, anses böra upptagas och afgöras, i första hand
af konungens befallningshafvande och fullföljas såsom ekonomimål
■) Denna resolutions 21 § innehåller: »Kongl. Maj:t har icke egentligen kunnat
finna att någon närmare förklaring kan vara nödig öfver 2 och 3 §§ i 26
Kap. B.B. beträffande prestgårds byggande och vidmakthållande då stad
och land utgöra en församling och nyttja en kyrka och prestgård, emedan
lagen häruti är tydelig och klar; och när, som sig bör, vid husesyner åt¬
skiljes, hvilka hus tilldelas staden och hvilka landsförsamlingen tillhöra
att uppbygga, så kan icke någon tvist hafva rum om then enas skyldighets
fullgörande för then andra utan hvardera tillkommer både att bygga sina
hus och them med sådan förbättring förse, som ej till kyrkoherdens van¬
skötsel räknas kan.»
158
i allmänhet. Då berörda stadganden likväl ej i detta afseende
synts komiteradc fullt tydliga, har det ansetts icke öfverflödigt,
att i boställsordningen intages bestämd föreskrift om huru i ty
fall förhållas bör.
Hvad grunden för fördelningen beträffar lärer väl någon all¬
män sådan, hädanefter såsom hittills, svårligen kunna upställas,
utan torde derutinnan böra efter omständigheterna i hvarje fall
förfaras; dock som landsförsamling, hvilken ensam eller i förening
med annan landsförsamling utgör pastorat, för närvarande i all¬
mänhet är underkastad byggnads- och uöderhållskyldighet endast
beträffande sex af de i 26 Kap. 2 §. B.B. omförifiälda laga husen
och, enligt förslaget, skulle få att bygga och underhålla endast
bostadshusen, torde landsförsamling, som jemte stadsförsamling utgör
pastorat, ej böra hårdare betungas, äfven om prestgården ligger
i stad och således alla husen höra af pastoratet byggas och under¬
hållas. Stadsförsamlingen, som, enligt 7:de punkten i presterskapets
privilegier och 26 Kapitlet 3 § B.B., är skyldig förse sin kyrko¬
herde med alla behöfliga hus, torde i detta afseende hafva större
förpligtelse!*.
Häraf skulle således följa, att i ett af stads- och landsför¬
samlingar bestående pastorat, hvars prestgård är i stad belägen,
stadsförsamlingen och landsförsamlingen borde gemensamt bygga
och underhålla bostadshusen, efter den fördelning, som kunde öfver-
enskommas eller af konungens befallningshafvande bestämdes, och
stadsförsamlingen ensam ladugårdshusen. De upplysningar, som
från presterskapet erhållits, visa emellertid, att, der för närvarande
byggnads- och underhållsskyldigheten är, enligt Kong!. Resolutionen
på städernas besvär den 17 Aug. 1762, § 21, mellan stadsförsam¬
ling och landsförsamling fördelad så, att stadsförsamlingen fått
vissa och landsförsamlingen vissa hus att bygga och underhålla,
landsförsamlingen, öfverallt, der förhållandet är upgifvet, fått just
ladugårdshusen sig tilldelade. ') Det har sålunda hittills befunnits
lämpligast, att vid en sådan fördelning låta landsförsamlingen
bygga och underhålla ladugårdshus; och då lagstiftningen ej torde
böra lägga något hinder mot det sätt att verkställa fördelningen,
som sålunda befunnits ändamålsenligast, hafva komiteradc ansett,
att endast den proportion vid fördelningen bör stadgas, att lands¬
församling, förenad med stadsförsamling, ej betungas med högre
*) Sådant uppgifves förhållandet vara i Strengnäs, Nyköpings Vestra, Vesterås,
Köpings, Arboga, Kongelfs, Uddevalla, Falkenbergs och Halmstads pastorat.
159
byggnads- och underhålsskyldighet än andra landsförsamlingar,
i följd hvaraf endast hvad som motsvarar den byggnads- och un¬
derhållsskyldighet, som å prestgårdar på landet åligger kyrko¬
herden, bör påföras stadsförsamlingen ensam, samt endast hvad
som motsvarar pastoratets byggnads- och underhållsskyldighet.å
prestgårdar på landet delas emellan stadsförsamlingen och lands¬
församlingen; men vederbörande bör öppet lemnas att, med iakt¬
tagande af denna proportion, tilldela hvardera församlingen de
hus, hvilkas byggande och underhåll må för densamma befinnas
lämpligast att, ombesörja.
18 §•
Denna § innehåller bestämmelser om huru byggnads- och
underhållsskyldigheten å bostadsboställen af tredje klassen skall
utgöras.
Å komministrars 'bostadsboställen i stad, de enda bostadsbo¬
ställen af denna klass, som i stad förekomma, torde, enligt 7:de
punkten i presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723, all
byggnads- och underhållsskyldighet åligga stadsförsamlingen. Häri
gör förslaget ej någon ändring.
Å bostadsboställena af denna klass på landet åligger i regeln
byggnads- och underhållsskyldigheten helt och hållet boställs-
hafvaren.
Från presterskapets sida har temligen allmänt uttalats den
önskan och förhoppning, att äfven å dessa boställen byggnads-
och underhållsskyldigheten måtte fördelas emellan församling och
boställshafvare på samma sätt som å prestgårdarne på landet.
Komiterade hafva redan uttalat sin åsigt om olägenheterna af
församlings byggnads- och underhållsskyldighet å prestgårdarne,
hvilka olägenheter visserligen, med hänsyn till förhanden varande
förhållanden, efter komiterades tanka, måste tills vidare fördragas;
men af hvad härom förut blifvit sagd! torde vara klart, att komi¬
terade ingalunda kunna tillstyrka några stadganden, genom hvilka
enahanda olägenheter skulle framkallas äfven å de hittills deri¬
från förskonade bostadsboställena af tredje klassen, å hvilka dess¬
utom icke, såsom å prestgårdarne, någon historisk grund för för-
samlingarnes byggnads- och underhållsskyldighet förefinnes.
Från presterskapets sida har framhållits behofvet för de svagt
aflönade komministrarne och deras vederlikar på landet af lindring
160
i den dem nu åliggande byggnadstungan; men äfven om ett så¬
dant behof förefunnes, torde detsamma kunna på lämpligare sätt
afbjelpas än medelst församlingens förpligtande till en natura¬
prestation, som hittills, der den utgått, visat ett allt annat än väl¬
görande inflytande på förhållandet emellan prest och församling.
Komiterade äro likväl af den åsigten, att ett sådant behof nu¬
mera ej skäligen kan, om ej i något särskilt undantagsfall, anses
äga rum. Väl är det sannt, att de tjenster, till hvilka tredje klassens
bostadsboställen höra, ännu vid den tid, då presterskapets yttran¬
den i ämnet afgåfvos, i allmänhet voro öfver höfvan svagt aflönade;
men denna olägenhet är ju genom löneregleringarne åtminstone
nödtorfteligen afhjelpt; och det torde utan tvifvel hafva varit rikti¬
gare att, såsom vid löneregleringarne skett, förbättra dessa tjenste-
mäns ekonomiska ställning medelst ökande af deras kontanta
aflöning, än att ålägga församlingarne att in natura deltaga i byg¬
gandet och underhållet af boställena.
Vid den beräkning af boställenas afkastning, som legat till
grund för löneregleringarne, har ju hela byggnadskostnaden, enligt
4 § i Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862 om allmänt ordnande
af presterskapets inkomster, afdragits, så att den behållna afkast¬
ning af bostället, som jemte öfriga tjensten tillagda löneförmåner
ansetts tillräcklig att bereda tjensteinnehafvaren en anständig ut¬
komst, ej af någon byggnads- eller underhållskostnad minskas.
Att nu ytterligare bereda komministrarne och deras vederlikar
förmånen att få en del af byggnads- och underhållsskyldigheten
på församlingen öfverflyttad, skulle ju innebära en löneförbättring,
som, med afseende derå, att deras behof härutinnan så nyligen
blifvit pröfvade och tillgodosedda, måste för närvarande anses
obehöflig.
Komiterade tillstyrka derföre, att byggnads- och underhålls¬
skyldigheten af tredje klassens bostadsboställen fortfarande såsom
hittills ålägges boställshafvarne.
19 §.
Denna § bibehåller den skyldighet, som för närvarande åligger
innehafvarne af löningsboställen, att deras byggnader upföra och
underhålla.
/
Anledningen till de stadganden, som i denna § meddelas,
framgar af hvad vid 16 § blifvit anfördt. Då en öfverenskommelse
om öfverflyttning på boställshafvaren af församlings byggnads-
oeh underhållsskyldighet, mot det att församlingen till boställs
halvaren erlägger en skyldigheten motsvarande ärlig afgift, ju
maste medföra en rubbning i de förhållanden emellan boställs-
hafvaren och församlingen, som blifvit genom löneregleringen be¬
stämda, torde en sådan öfverenskommelse, för att blifva bindande
mot efterkommande boställshafvare, böra lika väl som löneregle¬
ringen af Kong], Maj:t fastställas; och då Kong], Maj:t dervid lärer,
såsom vid löneregleringarne skett, inhämta yttrande från Kammar¬
kollegium och konsistorium, torde all möjlig trygghet vinnas, att
sådan öfverenskommelse ej fastställes, med mindre den årliga af-
gilten, hvilken lämpligast torde bestämmas i någon räntepersedel,
som efter markegångspris löses, motsvarar den ökade byggnads-
och underhållstunga, som boställshafvaren genom öfverenskom-
melsen ålägges.
Den fråga har blifvit framstäld huruvida ej någon säkerhet
borde ställas, att den årliga afgiften verkligen blifver af boställs¬
hafvaren till boställets bebyggande och underhåll använd; men då
en boställshafvare, som för närvarande är ensam skyldig att be-
byggft och underhålla sitt boställe, ej behöfver ställa säkerhet för
denna skyldighets fullgörande, och en boställshafvare, som till följd
al öfverenskommelse- med församling får ensam öfvertaga bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten, ju kommer i alldeles samma
ställning som den förre, synes skäl ej förefinnas att mera i det
senare än i det förra fallet fordra säkerhet för skyldighetens full¬
görande, hvilken säkerhet torde, såvidt möjligt, upnås genom nog¬
grant iakttagande af hvad detta förslag rörande tillsyn öfver bo¬
ställena föreskrifver.
21 §.
I fråga om boställshafvares och församlings rätt att till ny¬
byggnad och reparation å boställe samt om boställshafvares rätt
att i öfrigt till husbehof använda boställes skogstillgång meddelas
bestämmelser i Kong!. Förordningen, angående hushållningen med
de allmänna skogarne i Riket, den 29 Juni 1866, Kap. V, Indika
Betänk, ang. K/des. Boställen. 21
162
f
bestämmelser, hvad boställshafvarens rätt angår, afse såväl ekle-
siastika som andra boställen.
Det har synts komiterade tillräckligt, att i boställsordningen
till berörde skogsordning hänvisas.
Anmärkas kan, att i skogsordningens 26 § väl är stadgadt
om församlings rätt att till nybyggnad och reparation å prestgård
använda skogstillgången derstädes eller å annat dertill hörande
hemman, men att deremot föreskrift saknas om sådan rätt för för¬
samling å bostadsboställen af tredje Idassen, när byggnads- och
underhållsskyldighet å sådana boställen församling åligger. När
församling har åtagit sig den byggnads- och underhållsskyldighet
å bostadsboställen af tredje klassen på landet, hvilken i-regeln
eljest boställshafvare åligger, torde kanske utan vidare vara klart,
att lörsamling vid fullgörandet i boställshafvarens ställe af denna
skyldighet har samma rätt att använda skogen som boställshaf-
varen. Men huruvida stadsförsamling, som efter lag har skyldig¬
het att bygga och underhålla alla de laga husen å komministers
bostadshoställe i stad, har, enligt nu gällande stadganden, rätt att
dervid använda boställets skogstillgång, synes komiterade kunna
ifrågasättas. För den händelse likväl, att åt 26 § i skogsord-
ningcn ej skulle kunna gifvas den vidsträckta tolkning, att sådan
rätt derigenom kan anses vara stadsförsamling inrymd, torde det
särskilda stadgande, som af ett sådant förhållande kan vara på-
kalladt, lämpligare meddelas såsom tillägg till eller förklaring af
skogsordningen än uti boställsordningen.
Andra byggnadsämnen, som utom skogseffekter kunna vara
att å ett boställe tillgå, (såsom sten, lera, kalk, sand, grus m. m.)
böra naturligtvis få användas såväl af boställshafvare som af för¬
samling eller annan byggnadsskyldig till nybyggnad eller repara¬
tion å bostället, dervid dock, när tillgången ej förslår för både
boställsbafvares och annan byggnadsskyldigs behof, boställshaf-
varen synes böra, likasom i fråga om skogseffekter. hafva bästa
rätten; hvarjemte måste iakttagas, att sådana byggnadsämnen, som
äro att till boställes afkastning hänföra, (t. ex. halm och rör) få
endast af boställshafvare disponeras.
22 §.
Denna § innehåller bestämmelser i afseende på tiden, då er¬
forderliga nybyggnads- och reparationsarbeten skola af veder-
163
börande verkställas. Som bostället alltid bör hållas i laga skick,
torde nybyggnader och förbättringar böra verkställas så snart
behof deraf inträder och i alla händelser inom den tid, som vid
ekonomisk besigtning eller husesyn bestämmes. (Jfr §§ 21, 28
i Militieboställsordningen.)
23, 24, 25 §§.
Enligt nu gällande lagstiftning för så väl eklesiastika som
andra boställen (26 Kapitlet 2 § B.B. Militieboställsordningen,
§ 28,) torde i allmänhet, såsom i nästföregående § är föreskrifvet,
en boställshafvare vara pligtig verkställa all den under hans be-
sittningstid nödiga nybyggnad af de laga hus, hvilkas byggande
honom åligger. Byggnadstungan kan till följd häraf högst olika
drabba föregående och efterföljande innehafvare af samma boställe.
Under den enes besittningstid kan mycken nybyggnad erfordras,
men under den andres obetydlig eller alls ingen sådan blifva be¬
höflig. Till utjemnande af detta missförhållande har stadgats års-
beräkning för nybyggnad af de laga husen (26 Kapitlet 2 §, 27
Kapitlet 3 § B.B. Militieboställsordningen, §§ 25, 26), dermed
åsyftas att, såvidt möjligt, fördela tungan af byggnadsskyldigheten
så, att den lika drabbar alla innehafvare af samma boställe i för¬
hållande till deras besittningstid. Denna årsberäkuing äger, hvad
prestboställen angår, naturligtvis ej rum för andra hus än dem,
hvilka det, åligger boställsbafvaren sjelf att bygga. (Kongl. Reso¬
lutionen på presterskapets besvär den 10 Augusti 1762, § 4.)
Hvarje boställshafvare anses åligga en viss årlig byggnads¬
skyldighet, å hvilken han i allmänhet får afräkna efter bestämd
årsberäkning för hvarje hus hvad han under sin besittningstid
nybygger, med rätt att för öfverbyggnad, d. v. s. för hvad han
byggd- utöfver hvad efter årsberäkning på hans besittningstid
belöper, erhålla godtgörelse af efterträdaren, som för hvad han
sålunda utgifver njuter afräkning å sin egen årliga byggnads¬
skyldighet.
Befinnes en boställshafvare vid sitt afträde hafva byggt mindre,
än som efter årsberäkning mot hans besittningstid svarar, och
erfordras då nybyggnad, måste han verkställa eller bekosta all
den behöfliga nybyggnaden, för så vidt på hans besittningstid be¬
löper. (26 Kapitlet 2 § B.B. Militieboställsordningen, § 28.)
164
Erfordras deremot vid hans afträde ej vidare nybyggnad, oaktadt
han ej byggt så mycket, som mot hans besittningstid svarar, anses
han ändock (27 Kapitlet 3 § B.B. Militieboställsordningen, § 28)
hafva fullgjort sin byggnadsskyldighet och njuter, såsom det i
synerätternas utslag vanligen heter, afskrifning för den ej in natura
fullgjorda byggnadsskyldigheten. En sådan rätt till afskrifning
utgör för boställshafvaren en upmuntran till noggrant underhåll
och aktsam vård om husen samt torde ur sådan synpunkt under
vissa förhållanden hafva skäl för sig, men skulle dock, vidsträckt
tillämpad, kunna föranleda, att en boställshafvare alldeles und-
ginge all tunga af byggnadsskyldigheten till men för efterträdarne.
Om nemligen vid en boställshafvares tillträde alla de laga husen,
hvilka det tillkommer honom att bygga, äro nybyggda och i godt
stånd, utan att företrädaren befinnes berättigad till ersättning för
öfverbyggnad, så skulle den tillträdande boställshafvaren, under
hvars besittningstid möjligen ej någon nybyggnad ifrågakommer,
och vid hvars afträde något hus ej ännu är så förfallet, att det
kan utsynas, helt och hållet undslippa afl byggnadstunga, hvilken
skulle komma att så mycket hårdare drabba efterträdarne. I 66
§ af Militieboställsordningen föreskrifvcs för sådant fall, att, om
vid af- och tillträdessyn boställe till dess åbyggnad är i särdeles
godt stånd, så att på längre tid föga eller ingen nybyggnad, före¬
står, och tillträdaren ej heller förpligtas ersätta någon betydligare
öfverbyggnad, synerätten skall fastställa ett visst ärligt penninge-
bidrag till boställets framtida nybyggande och iståndsättande. 1
följd af detta stadgande kommer byggnadstungan att fördelas
äfven på den boställshafvare, under hvars besittningstid någon
nybyggnad ej blifver behöflig. Sådant byggnadsbidrag måste dock
alltid vara vid tillträdet för framtiden bestämdt och kan ej vid
afträdct för förfluten tid stadgas, äfven om afträdaren ej skulle
hafva verkstält eller vid af- och tillträdessynen få sig ålagd ny¬
byggnad, som motsvarar hans besittningstid.
I öfverensstämmelse med dessa allmänna grundsatser, som
redan äro, för militieboställena och till en del älven för andra
boställen stadgade, hafva föreskrifterna i förslagets 23, 24 och 25
§§ blifvit affattade.
En boställshafvare kan dock blifva skyldig verkställa ny¬
byggnad, för hvilken årsberäkning ej bör honom tillgodokomma:
och det har synts komiterade nödigt, att i boställsordningen be-
<
165
stämdt angifves hvilken nybyggnad han bär ulan rätt titt års¬
bok åkning verkställa.
Till sådan nybyggnad bör, efter komité rades tanka, hänföras:
1.) den nybyggnad, för hvilken vid af- och. tillträdessyn före¬
trädaren förklarats skyldig svara och som icke före hans afträde
blifvit fullgjord.
Om företrädaren ej före afträde! verkställer honom vid al¬
oe!] tillträdessynen ålagd nybyggnad, blifver det enligt förslaget
(§ 60), såsom hittills, tillträdarens skyldighet verkställa den af
företrädaren eftersatta nybyggnaden mot rätt till ersättning för den
uptagna kostnaden. Om nu tillträdaren åt företrädaren utbekommer
sagde, kostnadsersättning, torde vara klart, att den nybyggnad,
tillträdaren för denna ersättning verkställer, ej bör tillträdaren i
årsberäkning tillgodoföras. Han skulle ju eljest för sådan ny¬
byggnad blifva på dubbelt sätt godtgjord. Men helt annorlunda
ställer sig förhållandet, i händelse tillträdaren, till följd af bri¬
stande tillgång hos företrädaren, ej utbekommer den tillträdaren
tilldömda kostnadsersättningen och ändock blifver tvungen att
verkställa företrädarens eftersatta nybyggnad. I sådant fall synes
billigheten fordra, att tillträdaren för sådan nybyggnad beredes
någon ersättning.
Komiterade hafva dock funnit betänkligt föreslå, att årsbe-
räkning för sådan nybyggnad må tillträdaren tillgodokomma.
Öfvcrflyttandet till afräkning på tillträdarens besittningstid af den
nybyggnad, som rätteligen bort på företrädarens besittningstid
beräknas, skulle, särdeles vid förnyandet af dylikt förhållande,
för lång framtid kunna föranleda skada för bostället och blifvande
efterträdare, samt, då den eftersatta nybyggnaden omsider full¬
gjordes, vålla upkomst af fordran för öfverbyggnad, som kunde
göra det svårt att ett sådant boställe öfvertaga.
Dessutom, i händelse en tillträdare berättigades till årsberäk¬
ning för nybyggnad, som han, utan att erhålla derför bestämd
kostnadsersättning, måste för sin företrädare fullgöra, torde konsc-
qvensen fordra, att en tillträdare, som nödgas verkställa åt före¬
trädaren eftersätta reparationer utan att utfå ersättning för de¬
samma, också berättigas till någon motsvarande afräkning på sin
årliga byggnadsskyldighet, hvarigenom skulle föranledas ytterligare
inkräktning på årsberäkningen för framtiden.
Det i 23 § 1 momentet a) i förslaget meddelade stadgande,
hvilket torde öfverensstämma med hvad både Militieboställsord-
166
ningen, § 28, och Kong], Majiis nådiga proposition till 1877 års
Riksdag, angående förvaltningen af kronans domäner, C. 14, i denna
fråga innehåller, innebär, att årsberäkning icke tillkommer till¬
trädaren för den af företrädaren eftersatta nybyggnad, som till¬
trädaren får verkställa, äfven om tillträdaren ej utfår den derför
bestämda kostnadsersättning. Den förlust, som härigenom för
tillträdaren upkommer, hafva komiterade ansett lämpligare böra
fördelas till godtgörande på vissa år, hvilket sätt för godtgörelse
lämpar sig äfven för den förlust, tillträdare kan få vidkännas der¬
igenom, att han i följd af företrädarens insolvens går miste om
annan tilldömd husröteersättning (jfr 29 § 2 momentet). Men komi¬
terade våga tro, att de föreskrifter i afseende på tillsynen öfver
boställena, förslaget innehåller, skola sätta konsistorierna i stånd
förekomma, att dylika förluster, åtminstone till betydligare belopp,
annat än i sällsynta undantagsfall inträffa.
2. ) den nybyggnad, som efter synerätts uppskattning mot¬
svarar det byggnadsbidrag, boställshafvaren af företrädaren er¬
håller; och
3. ) den nybyggnad, som i följd af brandskada blifver erfor¬
derlig, i den mån dylik nybyggnad motsvarar upburen brand-
skadeersättning, eller, der sådan ej erhålles, värdet af det brunna.
Det synes gifvet, att eu tillträdare, som af sin företrädare
mottager byggnadsbidrag, hvilket ju utgör ett slags godtgörelse
för det företrädaren undgått in natura fullgöra den på hans be-
sittningstid belöpande byggnadsskyldigheten, ej bör för den ny¬
byggnad, som för byggnadsbidraget utgöres, njuta årsberäkning,
enär i annat fall tillträdaren skulle för sådan nybyggnad erhålla
dubbel godtgörelse. Af samma skäl torde ej årsberäkning böra
komma i fråga för nybyggnad, som en boställshafvare för up-
burna brandstodsmedel verkställer. Har boställshafvare försummat
brandförsäkring och går han i följd deraf miste om brandskade¬
ersättning, torde, såsom framdeles sägs, han sjelf böra vidkännas
förlusten och således vara skyldig bygga nytt upp för hvad som
brunnit, utan rätt till årsberäkning. Klart är, att, om ett hus
brinner upp och boställshafvaren i stället upför ett nytt bättre
sådant, som bör till högre årtal än det upbrunna uptagas, boställs¬
hafvaren bör, efter synerätts upskattning, njuta årsberäkning för
skilnaden, och att således endast den nybyggnad, som motsvarar
den erhållna brandskadeersättningen eller, der sådan ej erhållits,
värdet af det brunna, i årsberäkning icke uptages.
i
167
Hvad beträffar den årsberäkning, som för hvarje, särskild! hus
bör tillgodonjutas, hafva komiterade ansett nödigt skilja emellan
Våning sbo ställen och bostadsboställen. Då löningsboställena enligt
förslaget skola, såsom hittills, bebyggas efter ty för kronohemman
är stadgadt, hafva komiterade trott den för sådana hemmans hus
i 27 Kap. 3 § B. B. stadgade, ännu gällande årsberäkning, som
veterligen ej föranledt missnöje, lämpligen kunna bibehållas, åt¬
minstone till dess att stadgandena härom äfven för kronohemman
ändras. Denna årsberäkning kan dock naturligtvis ej tillämpas å
sådana löningsboställen, som bestå af lägenheter, afsedde för annat
ändamål än jordbruk, såsom sjelfständige qvarn- och såglägen-
heter, fisken m. fl., hvilka erfordra andra än de för kronohemman
föreskrifna hus. Någon allmän föreskrift om årsberäkning för
byggnaderne å de få sådana lägenheter, som i Riket finnas, torde
dock svårligen kunna meddelas; och då dessa lägenheter, såsom
redan förut är nämndt, äro eller komma att vara utarrenderade,
kan, oberoende af hvad boställsordningen om årsberäkning i all¬
mänhet stadgar, för hvarje sådant boställe i arrendekontrakten
särskildt bestämmas huru med arrendatorns byggnadsskyldighet
och årsberäkning för hvarje byggnad skall förhållas.
För de laga husen å bostadsboställen för kyrkoherdar och
komministrar gäller f. n. i fråga om årsberäkning, att hus, som å
kronohemman står för tre års byggnad, å dessa boställen räknas
för fem års byggnad, och de mindre derefter (26 Kap. 2 § B. B.
och K. Resolutionen på presterskapets besvär den" 12 Januari
1757, § 8). Om årsberäkning för de laga husen å andra eklesia-
stika bostadsboställen finnes, komiterade veterligen, ej något sär¬
skildt stadgadt.
Efter komiterades tanka ligger vida större vigt på beskaffen¬
heten af bostadsboställenas laga hus, hvilka i viss mån äro för
löntagarnes tjenstutöfning nödvändiga, än på beskaffenheten åt
löning sbo ställenas hus, hvilka endast äro atsedda för dessa bo¬
ställens brukande och tillgodogörande af deras afkastning. Den
nu gällande årsberäkningen för bostadsboställens laga hus,
hvilken ej kan lämpas efter den större eller mindre kostnad,
som blifvit vid upförandet af ett hus använd, och således ej med¬
för någon fördel för den boställshafvare, som, mera än en annan,
vinlägger sig om att förse sitt bostadsboställe med ändamålsenliga
och varaktiga hus, har derföre synts komiterade mindre tillfreds¬
ställande. Särskildt torde det för »stufva» nu stadgade årtal ej
gerna kunna- lämpas på de i förslaget föreskrifna sätesbyggningar,
hvilkas upförande fordrar vida större kostnad, än som skäligen
motsvaras af det nu föreskrifna årtalet för »stufva».
Komiterade hafva derföre funnit nödigt i förslaget intaga nya
bestämmelser i afseende på årsberäkuingen för de laga husen å
bostadsboställena. Vid upgörande af tabell till årsberäkning hafva
komiterade sökt iakttaga dels att den byggnad, som enligt ta¬
bellen motsvarar viss tid, alltid under lika förhållanden såvidt
möjligt blifver lika betungande, utan afseende på Indika hus som
upföras, dels att byggnadstungan någorlunda jemt på hvarje år
fördelas, utan att i allmänhet öfverbyggnad kommer att uppstå,
och dels att genom bestämmande af en viss latitud i årsberäk-
ningen för hvarje hus möjlighet beredes synerätt att lämpa årtalet
etter såväl den mindre eller större, till husets ändamålsenlighet
och varaktighet bidragande kostnad, som derpå användts, som ock
den olika tunga, husets upförande för boställshafvaren medfört i
följd åt andra, särskilda, i 23 § 3 momentet närmare omförmälda
omständigheter.
Att i en årsberäkningstabell, afsedd att gälla för hela Riket
under en längre tid, årtalsbestämmelserna skola blifva i viss mån
godtyckliga och svårligen kunna grundas på noggranna siffer-
kalkyler öfver byggnadskostnaden, torde ligga i sakens natur.
Komiterade hafva väl förskaffat sig uppgifter rörande de nuva¬
rande byggnadsplan inom olika delar af Riket, och vid sina be¬
räkningar i detta afseende anlitat biträde af byggnadskunnig per¬
son; men då dessa vidlyftiga, sins emellan ganska olika upgifter,
Indika visserligen tjenat komiterade till någon ledning, likväl icke
uteslutande ligga till grund för tabellen, hafva komiterade ej an¬
sett nödigt att för dem här redogöra.
Komiterade våga emellertid tro, att de bestämmelser rörande
årsberäkuingen, hvilka nu föreslagits, skola, utan att göra den¬
samma allt för mycket beroende af synerätt® subjektiva infatt¬
ning, sätta rätten i tillfälle att noggrannare, än hittills kunnat
ske, lämpa denna beräkning efter byggnadens beskaffenhet och
den tunga, densammas upförande medför, samt att sålunda ge¬
nom högre årsberäkning för ändamålsenligare och varaktigare
byggnader uppmuntra till bostadsboställenas bättre bebyggande.
Lika med Militieboställsordningen, § 22, samt K. Förordningen,
angående prestgårdsbyggnader i Skåne, den 16 Dec. 1870, § 3, hafva
komiterade ansett påläggning af nytt tak samt brädfodring eller
annan beklädnad å gammalt hus böra såsom nybyggnad anses.
Föreskriften om årsberäkning för sådan nybyggnad öfverensstäm-
mer med hvad Militiebo,ställ,sordningen, § 26, derom stadgar.
Byggnadslidrag hafva komiterade ansett böra föreskrifvas
endast för sådana boställen, som af löntagare innehafvas, men
deremot icke för sådana boställen, som skola vara i författnings¬
enlig ordning utarrenderade. Det har synts komiterade betänk¬
ligt, att synerätt skulle kunna, utöfver hvad arrendekontraktet
föreskrifver, ålägga arrendator!! en utgift, som han vid kontrak¬
tets ingående ej kunnat beräkna.
För att ändamålet med byggnadsbidraget skall upnås, torde
det vara nödigt, att säkerhet ställes för att bidraget, sedan det
vid en boställshafvares tillträde blifvit föreskrifvet, vid hans af¬
träde verkligen utbetalas och sedermera för sitt ändamål använ¬
des. De föreskrifter, 25 § 3 momentet innehåller, afse att sätta
konsistorium i tillfälle att härutinnan behörigen bevara bostäl
lets rätt.
26 §.
Ehuru boställshafvare, enligt förslaget, ej är skyldig deltaga
i underhållet af sådana laga hus, som af församling eller annan
byggas och underhållas, torde han dock böra vara skyldig att väl
vårda dessa hus och att godtgöra afl skada, som å dem genom
hans vanvård eller vårdslöshet förorsakas. Denna § torde öfver
ensstämma med hvad 26 Kap. 3 § B. B. derutinnan innehåller.
IY Kap.
27 §.
I öfverensstämmelse med hvad för närvarande är för boställen
i allmänhet genom Kongl. Förordningen den 23 Februari 1847
och för militieboställen särskildt genom Kongl. Kungörelsen den 7
Februari 1856 rörande brandförsäkring föreskrifvet, stadgas i för¬
slaget skyldighet för boställshafvare att brandförsäkra de hus,
hvilkas byggande honom åligger, och att brandförsäkringen fram¬
gent vidmakthålla. För att en sådan brandförsäkring skall lemna
nödig trygghet, torde den, efter komiterades tanka, böra få tagas
endast i de allmänna försäkringsverk eller brandstodsföreningar,
Betänk, ang. Eltles. Boställen. 22
170
hvilkas reglementen äro faststälda af Kongl. Maj:t, eller i de
brandstodsföreningar, som äro ingångne för helt län och hvilkas
reglementen äro af konungens befallningshafvande stadfästade.
Reglementena för de brandstodsföreningar, som omfatta mindre
områden än helt län, innehålla ofta bestämmelser, hvilka göra det,
om icke osäkert, så åtminstone förenadt med svårigheter och om
vägar att vid inträffande brandskada utfå brandskadeersättningen;
hvadan komiterade ansett brandförsäkring i sådana, mindre om¬
råden omfattande föreningar böra för boställena undvikas.
Den allmänna tillsyn öfver prestboställen, hvilken för när¬
varande åligger och, enligt förslaget, fortfarande skall åligga kon¬
sistorium, torde äfven böra innefatta tillsyn deröfver, att föreskrif¬
terna om brandförsäkring fullgöras. Konsistorium torde således
böra, om boställshafvare åsidosätter sin skyldighet härutinnan,
föranstalta, att på hans bekostnad husen brandförsäkras och tagen
brandförsäkring vidmakthålles. Det synes derjemte vara en rättvis
påföljd för en boställshafvare, som ej fullgör denna sin skyldighet,
att han sjelf får stå risken och således, om bus brinner, måste
bygga nytt i stället utan rätt till årsberäkning; hvilken påföljd
öfverensstämmer med hvad för ty fall är i 24 § af Kongl. För¬
ordningen den 16 December 1870 om Skånska prestgårdar stadgadt.
. Om en boställshafvare medelst erläggande af brandförsäkrings-
afgift på en gång eller under vissa år försäkrar boställes laga
hus, så att försäkringen sedan utan vidare afgift blifver äfven
under hans efterträdares besittningstid gällande, synes billigheten
fordra, att den förres utlägg varder honom på något sätt godt-
gjordt. Det har i detta afseende synts komiterade lämpligt, att
ett hus, hvilket insättes såsom laga hus, brandförsäkradt för alla
tider, skall i årsberäkning uptagas för mera, än ett lika beskaffad!
hus, hvars brandförsäkring måste genom årliga afgifter under hela
brandförsäkringstiden underhållas; och i öfverensstämmelse med
hvad 26 § af sistberörda Kongl. Förordning innehåller, bestämmer
derföre förslaget, att hvad i sådant fall i brandförsäkringsafgift
erlägges skall godtgöras såsom nybyggnad medelst årsberäkning
efter synerätts pröfning.
När brandförsäkringsafgift sålunda skall medelst årsberäkning
godtgöras, lian årsberäkningen för ett brandförsäkradt hus komma
att sättas högre än det årtalsmaximum, som O 23 § 2 momentet
stadgas.
171
Enligt Kong]. Förordningen den 23 Februari 1847 och Kongl.
Kungörelsen den 7 Februari 1856, är boställshafvare, när eldskada
timar, ej skyldig, men väl berättigad att sjelf draga försorg om
skadans afhjelpande. Vill han sjelf afhjelpa skadan, äger han
lyfta brandskadeersättningen, dock endast mot borgen. Vill han
deremot ej sjelf befatta sig med skadans afhjelpande, eller kan
han ej ställa borgen, skall den embetsmyndighet, under hvars
inseende bostället lyder, gå i författning om skadans botande,
dervid, om kostnaden öfverstiger brandskadeersättningen, skilnaden
skall tillsläppas af boställshafvaren, som derför njuter afdrag på
sin årliga byggnadsskyldighet.
Då en boställshafvare eljest, när behof af nybyggnad inträffar,
är skyldig derom besörja, torde sådan skyldighet ej mindre böra
åligga honom, när behofvet förorsakas af brandskada. Han kan
visserligen så i ena som i andra fallet undandraga sig fullgörandet
åt denna skyldighet och således tvinga vederbörande myndighet
att låta skadan å exekutiv väg afhjelpas; men någon rättighet
att i detta fall påkalla myndighetens biträde synes honom ej höra
tillkomma.
Då skyldigheten att ställa borgen alltid medför besvär och
stundom kanske äfven obehag, samt i de flesta fall, åtminstone
hvad löntagare angår, borgen torde vara obehöflig, hafva korn!
terade ansett lämpligast föreskrifva, att brandskadeersättning väl
ej må utan konsistorii tillstånd lyftas, men att det skall bero på
konsistorium att i hvarje fäll bestämma huruvida, innan lyftning
får ske, borgen eller annan säkerhet bör för medlen ställas.
År no boställshafvare i ekonomiskt hänseende ej så vitsordad,
att medlen anses kunna honom utan säkerhet anförtros, och for¬
mar han ej ställa sådan, måste således konsistorium låta brand¬
skadan i exekutiv väg afhjelpas.
Att, när brandskadeersättning lyftats, redovisning derför vid
ekonomisk besigtning eller husesyn afgifves, torde vara med god
ordning öfverensstämmande. Finnes vid sådan förrättning, att
brandskadan icke blifvit afhulpen och att boställshafvaren ej heller
eljest kan för de lyftade medlen göra redo, torde sådant böra ut¬
göra särskild maning för konsistorium att till bevarande af bo¬
ställets rätt skyndsamt mot honom vidtaga de lagliga åtgärder,
hvartill boställsordningen föranleder.
172
V Kap.
28 §.
Nästföregående tre kapitel angå boställenas laga hus; men
utom de laga husen, som äro för ett boställe nödvändiga, kunna
derå förekomma andra inrättningar och byggnader, som, utan att
vara för bostället nödvändiga, äro afsedde till nytta för bostället
eller till nytta eller beqvämlighet för boställshafvaren, såsom: qvarn,
torp, tröskverk, sjöbod, smedja, fäbod, lusthus, drifhus m. 11. Om
dessa andra inrättningar och byggnader handlas i 28 § af detta
kapitel.
I Militieboställsordningen skiljes emellan laga hus, gagneliga
inrättningar och öfverloppsbyggnader.
De laga husen, till hvilka räknas de för bostället nödvändiga
husen, (Militieboställsordningen, 28 §) skola af boställshafvaren
byggas mot afräkning på hans årliga byggnadsskyldighet.
De gagneliga inrättning ar ne, hvartill räknas skattlagda qvarnar,
jemte torp, tröskverk och andra med behörigt tillstånd anlagda
inrättningar, hvilka synerätt ansett böra, såsom för bostället gag¬
neliga, derstädes bibehållas, skola af boställshafvaren byggas utan
afräkning på hans årliga byggnadsskyldighet samt vid afträdet
i godt stånd lemnas. (Militieboställsordningen, 4 §.)
Öfverloppsbyggnader, till hvilka räknas de byggnader, som
anses bestämda endast för boställshafvares nytta eller nöje, såsom
smedja, sjöbod, drifhus m. 11., kan boställshafvaren ej förpligtas
att bygga och underhålla. (Militieboställsordningen, § 5.) Finnas
sådane byggnader vid hans afträde, äger han bortföra eller till
efterträdaren öfverlåta dem, i förra fallet dock med skyldighet
att utgifva ersättning för det virke, som till dem kan vara taget
från bostället eller annan kronans egendom. (Militieboställsord
ningen, § 31.)
De stadganden, som angå andra inrättningar och byggnader
än de laga husen å prestboställen, äro, såvidt komiterade hafva
sig bekant, — utom 9:de punkten i presterskapets privilegier den 16
Oktober 1723, — Kongl. Kungörelsen den 30 December 1863 (om
anläggning af qvarnar), Kongl. Förordningen den 29 Juni 1866,
§ 39, 26 Kapitlet 2 § B.B. och Kongl. Resolutionen på prester¬
skapets besvär den 10 Augusti 1762, 4 §.
Enligt Kongl. Kung. flen 30 December 1863 och 39 § i Kong],
Förordn. den 29 Juni 1866, hvilka författningar gälla såväl för
prestboställen som för andra boställen, erfordras, för rätt till an¬
läggning af qvarn äfvensom till anläggning af torp åtminstone på
skogsmark, att tillstånd dertill sökes hos konungens befallnings¬
hafvande, hvars beslut, i händelse ansökningen bifalles, underställes
Kongl. Kammarkollegii pröfning.
Föreskrifterna i 26 Kap. 2 § B.B. och i 4 § af Kongl. Res.
d. 10 Aug. 1762 angå deremot endast prostgårdar.
Såsom uti inledningen blifvit anmärkt, göres i 26 Kap. 2 §
B.B. skilnad emellan de 7 laga hus, som soclcnemännen skola
bygga, de flera hus, som prostgården efter dess ägor och lägen¬
heter tarfvor, och hvilka presten sjelf skall bygga, samt de hus,
som presten lian, utöfver hvad prostgården tarfvor, till sin beqväm¬
lighet bygga.
Genom 4 § i Kongl. Resolutionen d. 10 Aug. 1762 bestämmes,
på det härutinnan »lag och icke domarens godtycke må äga rum»,
noggrant antalet och beskaffenheten af de flera hus, (än sockne-
männens 7 laga hus) som presten är skyldig för prestgårdens behof
bygga och för hvilka ensamt årsberäkning åtnjutes (d. v. s. pastors
laga hus); och förklaras uttryckligen, att de ytterligare hus, som
äro eller blifva »förfärdigade» för presternas egen beqvämlighet,
skola anses såsofn »öfverbyggnad» (= öfverloppsbyggnad), den af-
trädaren äger efter godtycke afföra eller till tillträdaren föryttra.
Den nuvarande lagstiftningen rörande prestgårdarna synes
således ej veta af någon skilnad emellan gagneliga inrättningar
och öfverloppsbyggnader, utan betrakta alla hus, som, utom de
laga husen (socknemännens och pastors), å en prestgård förekomma,
såsom öfverloppshus, til! hvilkas byggande och underhåll kyrko¬
herden ej kan mot sin vilja förpligtas och hvilka i allmänhet äro
att anse såsom afträdande boställshafvarens egendom.J)
Finnes sådant öfverloppshus å boställe vid ombyte af boställs-
hafvarc, är (26 Kap. 2 § B.B.) afträdaren ej skyldig qvarlemna
detsamma med mindre han af tillträdaren derför erhåller godt-
görelse. Tillträdaren kan ej mot sin vilja åläggas att lösa huset
eller att det för framtiden bygga och underhålla; men han är dock,
') För Skånska prestgårdarne äger dock härutinnan ett olika förhållande rum,
ty, enligt 6 § i Kongl. Förordn. den 16 Dec. 1870, åligger boställshafvare
»vidmakthålla», dermed väl äfven förstås nybygga, lagligen insynt torp eller
qvarn.
174
om han så vill, berättigad behålla ett sådant hus efter det värde,
som genom laga mätning bestämmes; och afträdaren är således
skyldig lemna huset till detta värde.') Vill tillträdaren ej lösa
huset, får afträdaren bortföra detsamma, dock med skyldighet att
för timmer, som dertill kan vara från boställets skog taget, efter
synerättens pröfning utgifva ersättning, som skall socknemännen
vid deras byggnad å prestgården tillgodokomma.
Någon särskild lagstiftning i detta ämne för andra presterliga
bostadsboställen än prestgårdar och för presternas löningsboställen
tinnes, komiterade veterligen, icke. Emellertid torde hvarken af
2 Kap. 1 § B.B., eller af något annat, komiterade bekant lag¬
stadgande, kunna dragas den slutsats, att innehafvare af sådana
boställen f. n. äro skyldige bygga och underhålla andra än de
laga husen.
Den grundsats synes således uti den nuvarande lagstiftningen
för prestboställen i allmänhet vara antagen, att en bostälishaf-
vare ej kan förpligtas bygga och underhålla andra än de för
bostället med afseende på dess bestämmelse nödvändiga laga
husen.
Denna grundsats torde äga giltighet i allmänhet och i all syn¬
nerhet för de boställen, som af presterna sjelfva innehafvas. Af
en prestman måste ju i första rummet fordras, att han hufvud¬
sakligen, om ej uteslutande, egnar sin tid och sin verksamhet åt
fullgörande af de pligter, som med hans presterliga kall följa.
Om från det allmännas sida i detta afseende med rätta stora for¬
dringar kunna på honom ställas, torde deremot af honom såsom
boställshafvare ej böra begäras synnerligen mycket, eller mera än
hvad till boställets vidmagthållande för dess ändamål är ound¬
gängligt. Som de laga husen äro för bostället nödvändiga, kan
han ej befrias från deras byggande och underhåll eller från skyl¬
dighet att, då företrädaren byggt af sådana hus mera än honom
ålegat, gälda värdet af den efterträdaren tillgodokommande öfver-
byggnaden. Annat är deremot förhållandet med sådane bygg¬
nader, Indika, om än för bostället nyttiga, likväl kunna undvaras,
utan att boställets ändamål ändock förfelas, och i synnerhet med
sådane byggnader, som alls icke äro af någon nytta för bostället
utan endast afsedde för boställshafvarens beqvämlighet.
’) Härmed synes dock ej öfverensstämma stadgandet i 4 § af Kong!. Res. den
10 Aug. 1762, att afträdaren äger sådant hus efter godtycke afföra eller
till tillträdaren föryttra.
175
Det är komiterade icke obekant, att på åtskilliga prestbostälien,
särdeles prestgårdar, för närvarande torpbyggnader och på ett och
annat ställe äfven qvarnbyggnad er finnas, såsom det heter, insynta.
Vederbörande synerätter hafva, när torp eller qvarnar blifvit med
vederbörligt tillstånd anlagde och ansetts, såsom för bostället
nyttiga, böra derstädes bibehållas, insynat dithörande byggnader
och sålunda förpligta! boställshafvarne att byggnaderna för fram¬
tiden bygga och underhålla, samt att dem vid afträdet i laga stånd
lemna. För nybyggnad af sådane byggnader lärer dock årsbc-
räkning icke åtnjutas; ej heller anses efterträdaren skyldig att
för dem lemna någon ersättning.
Såvida en prestmans förpligtelse!-, beträffande hans boställe,
böra, såsom ofvan nämndt är, inskränkas till hvad som är ound¬
gängligt för boställets vidmakthållande för dess ändamål, torde
mot hans vilja ej böra honom åläggas att bygga och underhålla
andra byggnader än de nödvändiga husen och således ej sådana
byggnader, som kunna undvaras. Fn tillträdare synes ej heller
rättvisligen böra äga fordra att andra än de för bostället nödiga
husen åt honom utan ersättning öfverlemnas.
De för ett boställe nödvändiga husen äro, efter komiterades
åsigt, de hus, som enligt 4, 5 och 7 §§ af förslaget kunna såsom
laga hus föreskrifvas. Några andra hus anse komiterade icke dit
hänförliga.
Hvad torp angår, torde meningarne vara eller åtminstone kunna
vara delade, huruvida dylika inrättningar ens äro för bostället eller
dess innehafvare nyttiga, och huruvida det ej i allmänhet är för¬
delaktigare att på annat sätt anskaffa de för bostället behöfliga
arbetskrafter. En boställsbafvare kan anse det vara fördelaktigt
att använda jordtorpare, och det står honom då öppet att anlägga
och under sin besittningstid använda torp; men hårdt synes vara,
om efterträdaren, som möjligen föredrager ett annat sätt att an¬
skaffa arbetare, likväl skulle vara pligtig att bygga och underhålla
byggnader, som han ej vill begagna och som ej heller äro för
bostället nödiga. Lika litet torde det vara med billighet öfver¬
ensstämmande att ålägga eu boställshafvare att bygga och under¬
hålla qvarnbyggnader eller andra för boställets egentliga ändamål
främmande hus, hvilka han möjligen ej behöfver eller önskar använda.
Att, såsom hittills, efter hvad nyss nämndt är, stundom för¬
farits, å boställen insyna torp- och qvarnbyggnader med förpligtelse
för boställshafvare att dem framdeles bygga och underhålla och
vid afträde!; i laga stånd lemna, utan att stadga någon rätt till
ersättning för anläggningskostnaden *) och utan att föreskrifva
rätt till årsberäkning, verkar visserligen derhän, att en sådan in¬
rättning, när synerätt ansett den för bostället gagnelig, kommer
att der bibehållas, men föranleder för boställshafvaren tungan att
få bygga och underhålla för bostället umbärliga byggnader, Indika
han möjligen ej vill begagna, och vållar dessutom, att denna tunga
kan högst ojemt drabba den ene eller andre boställshafvaren. Af
ett sådant förfaringssätt kan följa, att en boställshafvare, som med
betydlig kostnad å boställe anlagt och bebyggt en qvarnlägenhet,
som synerätt funnit böra bibehållas, vid sitt möjligen straxt der¬
efter inträffande afträde får icke allenast utan ersättning lemna
byggnaderne till efterträdaren, utan ock vidkännas kostnaden för
afhjelpande af de brister, som å dem kunna förekomma.
Ett sådant missförhållande har man sökt i Militieboställs-
ordningen undvika genom stadgandet (Militieboställsordningen, 29
och 30 §§,) att en boställshafvare, som anlagt en sedermera af
synerätt insynad gagnelig inrättning, men icke fått behålla bo¬
stället så länge, att han medelst den afkastning, inrättningen
lemnat, kan anses till fullo godtgjord för anläggningskostnaden,
skall för den icke godtgjorda delen af denna kostnad njuta er¬
sättning af efterträdaren i fall denne vill och kan ersättningen
gälda. I annat fall skall bostället utarrenderas på högst 3 år och
en viss del (Va) af arrendeafgiften användas till sagde ersättnings
gäldande samt endast återstoden af samma afgift under tiden till¬
falla tillträdaren.
Det torde ej behöfva bevisas, att ett sådant sätt att gå till¬
väga, som Militieboställsordningen föreskrifver, skulle vara i hög-
grad olämpligt för prestboställena, hvilkas tillträdande för utnämnd
prestman ändock nog mycket fördröjes genom nådåren och de så
kallade konsistoriiåren, eller de år, under hvilka vid ledighet af-
komsten af tjensten ingår till byggnads- eller enke- och pupillkassa.
Det har blifvit föreslaget (jfr Kammarkollegii förslag), att
qvarn- och torpbyggnader och andra för bostället gagneligt! in-
1) Af 9:de punkten i presterskapets privilegier synes dock framgå att, om å
ett kyrkoherde- eller kapellansboställe med behörigt tillstånd torp blifvit
af kyrkoherden eller kapellanen anlagdt, anläggaren eller hans sterbhus
äger, äfven om bostället i öfrigt afträdes, behålla torpet till dess anlägg¬
ningskostnaden blifvit medelst den nytta, torpet lemnat, ersatt, der ej efter¬
trädaren dessförinnan torpet lösa vill. Komiterade hafva sig ej bekant
huruvida detta stadgande, hvilket ej synes öfverensstämma med hvad seder¬
mera blifvit rörande odlingar mot frihetsår föreskrifvet, numera tillämpas.
177
rättningar skulle kunna insynas såsom laga hus, dem boställs-
hafvaren blefve pligtig att bygga och underhålla, och för hvilkas
nybyggande han njöte årsberäkning liksom för andra laga hus.
Detta förfaringssätt har hittills ej veterligen varit för något
slag af boställen påbudet eller försökt.
Af hvad förut blifvit yttradt, torde framgå, att, enligt komi-
terades åsigt, ej några andra än de för bostället nödvändiga husen
böra kunna såsom laga hus insynas. Mot gagneliga inrättningars
hänförande till de laga husen synes dessutom kunna anmärkas,
att det blifver synnerligen svårt bestämma någon för boställen i
allmänhet passande rättvis årsberäkning för dessa til! antal och
beskaffenhet på förhand temligen obestämbara byggnader, och
att årsberäkning för dem alltid skall inkräkta på årsberäkningen
för de nödvändiga laga husen samt vålla, att på boställen, för¬
sedda med insynade gagneliga inrättningar, mera än på andra
boställen öfverbyggnad upstår till tunga för efterträdaren, som så¬
lunda tvingas att både till sig lösa och för framtiden bygga och
underhålla byggnader, af hvilka han möjligen ej vill sig begagna.
Det har derföre synts komiterade mest lämpligt och, enligt
komiterades upfattning, med den nuvarande lagstiftningen också
öfverensstämmande, att alla å prestboställen utom de nödvändiga
laga husen förekommande, för boställets nytta eller boställshaf-
varens nytta eller beqvämlighet afsedda byggnader fortfarande
betraktas såsom öfverloppshus, hvilkas byggande och underhåll
således ej kan någon boställsbafvare påtvingas, men hvilka der¬
emot, när de äro af honom på egen bekostnad inlösta eller upp¬
förda, äro hans enskilda egendom, hvilken han ej är skyldig att
annorlunda än mot ersättning afstå.
Flera bland presterskapet hafva också uttalat eu härmed öfver
ensstämmande åsigt.
Det torde möjligen böra erinras, att hvad nu är sagdt om
öfverloppshus ej gäller för de byggnader, som å löningsboställen
med särskild bestämmelse, t. ex. sjelfständiga qvarn- och såg-
lägenheter, fisken m. m., kunna enligt 7 § i förslaget varda såsom
laga hus insynta.
Förslaget betraktar således alla andra å ett boställe förekom¬
mande byggnader än dem, som enligt 4, 5 och 7 §§ blifvit
såsom laga hus insynta, såsom öfverloppshus, till hvilkas byg¬
gande och underhåll boställshafvaren ej kan förpligtas. Är sådant
öfverloppshus af boställshafvaren med egen kostnad upfördt eller
Betänk, ang. Eltles. Boställen. 23
178
inlöst, utgör det hans egendom, hvilken han vid sin aflyttning är
skyldig qvarlemna endast i händelse han derför erhåller godt-
görelse. Häraf torde följa att, om å ett boställe vid boställsord-
ningens utfärdande redan finnas torp eller qvarnbyggnader insynta,
hvilka den dåvarande boställshafvaren utan godtgörelse mottagit
af sin företrädare och således icke med egen kostnad upfört eller
inlöst, slipper boställshafvaren visserligen från skyldigheten att
vidare bygga och underhålla dessa byggnader, men de blifva
derför icke hans egendom, hvilken han vid sitt afträde är be¬
rättigad bortföra eller få ersatt, utan de utgöra en boställets till¬
hörighet, hvilken (likasom ett insynt laga hus, t. ex. badstuga, som
synerätt förklarar icke vidare böra vid bostället bibehållas) får till
dess nytta användas.
Den rätt, som, enligt 26 Kap. 2 § B. B., tillkommer tillträdaren
att behålla eft öfverloppshus till det värde, som genom laga mät¬
ning bestämmes, hvilket värde afträdaren således får underkasta
sig, är i förslaget bibehållen. Ett nytt stadgande är, att afträda¬
ren, om ej tillträdaren vill behålla ett öfverloppshus, skall vara
skyldig bortföra detsamma. Tillträdaren, som möjligen kan vilja
för annat ändamål begagna den af ett dylikt öfverloppshus up-
tagna platsen, synes böra vara berättigad fordra, att platsen utan
kostnad för honom afrödjes. Stadgandet härom torde vara af vigt
i synnerhet för stadsboställen och i allmänhet de boställen, till
hvilka höra ringa områden. En motsvarande föreskrift förekommer
i 6 § af Kongl. Reglementet den 15 Mars 1856.
I nära öfverensstämmelse med nn gällande stadgande är i
förslaget afträdaren ålagdt att i händelse byggnadsämne (ej endast
timmer såsom i 26 Kap. 2 § B. B. sägs) till öfverloppshus, som
han vill bortföra, är hämtadt från boställets skog, derför utgifva
ersättning. Enligt 24 § i Kongl. Förordningen angående hushåll¬
ningen med de allmänna skogarne i Riket den 29 Juni 1866, kan
boställshafvare i visst fall få sig tillagd, utöfver hvad för husbe-
hofvet tarfvas, viss andel i skogens afkastning såsom godtgörelse
för sitt besvär med skogens vård; och torde det vara gifvet, att
sålunda erhållna skogseffekter ej böra ersättas.
Det nuvarande stadgandet, att dylik ersättning skall komma
socknemännen till godo vid deras byggning å prestgård, kan ej
tillämpas på andra boställen än dem, å hvilka socknemännen äro
byggnadsskyldige, och synes ej ens för alla dylika boställen vara
fullt rättvist. Är bostället t. ex. utan någon kostnad för sockne-
179
männen uplåtet af kronan eller donerad t af enskild person, torde
det näppeligen vara mera skäl att gifva sådan ersättning åt sockne-
männen än åt den jemväl byggnadsskyldige boställshafvaren.
Komiterade hafva derföre ansett frågan om hur denna, säkerligen ej
otta eller till betydligt belopp förekommande ersättning skall till
nytta för bostället användas lämpligen kunna åt synerätts pröfning
i hvarje fäll anförtros.
Den rätt, som, enligt 9 punkten j presterskapets privilegier
den 16 Oktober 1723, kan tillkomma kyrkoherde eller komminister
eller deras sterbhus att efter boställes afträdande behålla eller
njuta ersättning för derförut å bostället anlagdt torp, skulle enligt
förslaget ej vidare äga rum i annan händelse, än att frihetsår för
verkstäld odling i föreskrifven ordning beviljats.
Slutligen må anmärkas, att ängslador, som för närvarande
torde böra betraktas såsom öfverloppsbus, enligt 4, 5 och 23 §§ af
förslaget, kunna såsom laga hus å prestboställen insynas, hvilket
öfverensstämmer med hvad Militieboställsordningens 2, 3 och 26
§§ härom stadga.
29 §. '
Uti 111 § af Kongl. Skiftesstadgan den 9 November 1866
stadgas om de grunder, efter hvilka kostnaden för skiftesförrätt¬
ning skall å eklesiastika och andra boställen fördelas; hvarjemte
i 19 § 3 momentet af Landtmäteritaxan den 8 Februari 1867 be¬
stämmes, att af eklesiastikt boställes andel i hela förrättnings-
kostnaden gäldas V6 af boställshafvaren och ä/6 af kyrkans eller
församlingens medel.
Uti Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827, §§ 3, 4, 5, bestämmes,
att såväl den på boställshafvare för skiftets verkställighet belö¬
pande kostnad, som ock de utgifter, boställshafvare i öfrig! i och
för skiftet får vidkännas för egen eller andra delegares husflytt¬
ning, odling, hägnad eller dikning in. m., skola på föreskrifvet
sätt fördelas till godtgörande på 20 år från och med det år, då
skiftet tillträdes.
I Kongl. Förordningen den 6 Juli 1849 stadgas, att alla kost¬
nader, en innehafvare af eklesiastikt eller annat boställe får vid¬
kännas i och för deltagande med behörigt tillstånd i vattenafled-
ningsförslag för samfällig jords odling eller förbättring äfvensom
för den tillvunna eller förbättrade jordens odling, inhägnande och
180
bebyggande, skola till godtgörande fördelas pa vissa, högst 20 ai,
räknade från den tid, då vattenafledningen blifvit fullbordad. Detta
stadgande gäller dock ej sådan å boställe skeende odling, hvar¬
för gemensamhet med annan fastighet ej äger rum.
Liknande föreskrift om fördelning på vissa, högst 20 år med¬
delas i Kongl. Kungörelsen den 16 Januari 1863 i afseende på
den kostnad, en innehafvare af eklesiastikt eller annat boställe
fått vidkännas för nybyggpad af kyrka eller andra allmänna hus,
införande af större broar eller anläggning af nya vägar. Aren
räknas från och med det år, hvarunder byggnads- eller anlägg-
ningsföretaget blifvit fullbordadt.
Som någon ändring i ofvanberörde författningar, hvilka angå
boställen af alla slag, såväl prestboställen som andra, ej torde
böra, åtminstone i boställsorduingen, ifrågakomma, hafva komite-
rade ansett tillräckligt, att deri endast hänvisas till hvad i dessa
frågor särskild! är stadgadt.
Enligt §§ 53 och 58 i förslaget kan beslut om fördelning på
vissa år af ifrågavarande kostnader meddelas endast af synerätt
vid af- och tillträdessyn. Derutinnan synes förslaget öfverens¬
stämma med hvad Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827 om skiftes¬
kostnaders fördelning stadgar. Uti Kongl. Förordningen den 6
Juli 1849, 1 §, och Kongl. Kungörelsen den 16 Januari 1863, 1 §,
sägs visserligen, att synerätt vid först inträffande laga syn skall
om fördelning af de i dessa författningar omförmälda slag af kost¬
nader bestämma; men då tydligt synes vara, att ett sådant, pa
efterträdarens rätt väsentligen inverkande beslut ej behöfver eller
bör meddelas förr än han är i tillfälle att sin rätt bevaka, torde
orden »laga syn» få antagas likabetydande med »af och tillträdes¬
syn»; och under förutsättning af detta antagandes riktighet skulle
således förslaget ej föranleda någon förändring i nuvarande stad-
ganden härutinnan.
Hvad af ifrågavarande kostnader belöper på en företrädande
boställshafvares tid synes ej böra, äfven om denne ej fulkjör sin
betalningsskyldighet, drabba efterträdaren, hvilken ej torde böra
vidkännas af sagde kostnader mer än hvad efter lagligen verk
stäld fördelning på hans besinningstid belöper. Eu föreskrift i
någon mån motsvarande det stadgande, förslaget i detta afseende
innehåller, förekommer i 50 § af Militieboställsordningen.
Såsom i motiven till §§ 23, 24, 25 är omförmäldt, skall, enligt
förslaget, till godtgörande på vissa år fördelas jemväl den förlust,
181
som för tillträdare kan upstå derigenom, att han i följd af före¬
trädares medellöshet ej kunnat utfå denne ådömd husröteersätt-
ning. Den tillträdare, som på en sådan fördelning gör anspråk,
torde böra styrka, både att en sådan förlust verkligen ägt rum,
och att den icke genom hans egen försummelse upkommit. Som
förlusten väl bör anses upstå då tillträdaren vid boställets till¬
trädande öfvertager ansvaret för husrötan, utan att bekomma
derför stadgad ersättning, har tiden för fördelningen ansetts böra
räknas från tillträdet.
VI Kap.
30 §.
I afseende på åkerns samt ängs- och hagmarkens vård och
bruk hafva endast de mest allmänna föreskrifter ansetts kunna i
boställsordningen meddelas. Stora fordringar i dessa hänseenden
torde ej böra ställas åtminstone på de presterlige boställshafvarne.
Närmare bestämmelser kunna, der sådane anses behöflige, med¬
delas, hvad de utarrenderade löningsboställena angår, i arrende¬
kontrakten, samt för boställen i allmänhet vid ekonomiska besigt-
ningar och husesyner, då felaktigheter i brukningssättet, ländande
till boställets skada, blifvit anmärkta (jfr 49 § 6 mom.), äfvensom
särskildt för hagmarkerna i den plan för deras ändamålsenliga
skötsel och vård, som skall i sammanhang med hushållningsplan
för skogen enligt Kongl. Brefvet den 8 Maj 1868 uprättas.^
Om dikning är stadgadt i allmänhet i 4 Kap. 2 § samt 6
Kap. 2 och 3 §§ B. B., hvilka lagstadganden dock endast angå
öppna diken; men genom Kongl. Kungörelsen den 2 September
1859 hafva boställshafvare tillåtits att, utan hinder af hvad i all¬
mänhet om öppna dikens underhållande är stadgadt, använda det
dikningssätt, som boställshafvarne för jorden finna lämpligast, så¬
ledes äfven medelst täckta diken'; dock att, om den nyttjade me
toden ej finnes ändamålsenlig, synerätt äger föreskrifva rättelse.
31 §.
Finnes trädgård å boställe, synes den böra vidmakthållas;
hvarjemte komiterade ansett att å bostadsboställen, der trädgård
182
saknas eller är otillräcklig, synerätt bör kunna föreskrifva an¬
läggande af ny eller utvidgning af den gamla, dock endast der
sådant med fördel kan ske; hvaraf följer att en sådan anläggning
endast för prydnad ej kan boställshafvare förcskrifvas.
32 §.
I afseende på skogens skötsel och vård hafva komiterade an¬
sett de i Kongl. Förordningen, angående hushållningen med de
allmänna skogarne i Riket, den 29 Juni 1866 och dithörande senare
författningar härutinnan meddelade föreskrifter ej behöfva eller
ens böra genom några särskilda stadgauden i boställsordningen
ändras eller kompletteras.
33 §.
Om torfmosses behandling torde ej några närmare föreskrifter
kunna i boställsordningen lernnas, än att, der felaktig behandling-
tinnes äga rum, rättelse må af vederbörande myndighet föreskrifvas.
34 §.
I afseende på hägnaders beskaffenhet gäller för boställshafvare
de stadganden, som derom i allmänhet äro gifna i 5 Kap. 3 §
B. B.. Kongl. Förordningen den 31 Januari 1815 samt Kongl. Bref-
vet den 25 Juli och Kongl. Kammarkollegii Kungörelse den 17
Oktober sistnämnda år.
1 mom. handlar om hägnad i ägoskilnad mot annans jord.
I fråga om sådan hägnad är boställshafvare underkastad före¬
skrifterna i Kongl. Förordningen om stängselskyldighet m. m. den
21 December 1857. Som enligt 17 § 1 momentet i denna för¬
ordning hägnad, som någon är skyldig i ägoskilnad hålla, ej be-
höfver ens finnas under tiden från det om hösten käle kommer i
jord till den 15 Maj, skulle en boställshafvare, som den 14 Mars
eller den 1 Maj afträder boställe och som dermed efter afträdet
ej äger taga någon befattning, möjligen kunna anse sig fri från
ansvar för hägnad, som först den 15 Maj behöfver vara i laga
stånd. Naturligtvis bör en afträdande boställshafvare i fredgildt
stånd lemna från sig sådan hägnad, som han är skyldig hålla;
och af ofvan antydd anledning har uttryckligt stadgande härom
ansetts ej vara öfverflödigt.
183
2 mom. handlar om hägnad inom boställes ägoområde,
Enligt 40 § i Militieboställsordningen är innehafvare af militie-
b-oställe pligtig att inom ägorna hålla stängsel, der sådan varit
och nödig finnes; dock att i skoglösa orter undantag från denna
föreskrift må af synerätt medgifvas.
Något bestämdt stadgande, på grund hvaraf innehafvare af
prestboställe skulle vara skyldig hålla inre hägnad, finnes, komi-
terade veterligen, icke. Synerätterna lära i detta afseende för¬
fara olika. Stundom förbigås helt och hållet den inre hägnaden,
stundom åter ingår den i synen.
I Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
förvaltning af kronans domäner den 26 Februari 1877 (C. 20.)
föreslås, att arrendator ej skulle, der icke annorlunda genom kon¬
traktet vore stadgadt, vara förbunden att inom det arrenderade
området hägnad uppehålla.
En boställshafvare är icke ovilkorligen skyldig hålla hägnad
i rågång. Hägnad der kan undvaras i följd af underlätet begag¬
nande af stängselvitsord eller i följd af sådan förening, som i 19
§ af stängselförordningen omförmäles; och då behof af hägnad
inom ägorna ju helt och hållet beror på brukningssättet, som bo-
ställshafvaren sjelf bestämmer, samt derpå om boställshafvaren
vill genom vallning eller på annat sätt taga vård om sina kreatur,
synes det, såsom ock blifvit från en del konungens befallnings¬
hafvande och åtskilliga prestman anmärkt, böra bero af boställs¬
hafvaren sjelf om sådan inre hägnad skall hållas eller icke. Vill
boställshafvare hålla hägnad inom ägorna och upsätter han sådan
af köpta materialier, torde den böra anses såsom hans enskilda
egendom. År sådan hägnad deremot upförd af virke, hämtadt
från bostället, får den enligt 37 § icke från bostället bortföras.
35 §.
Uti 2 momentet af Kongl. Förklaringen den 5 Oktober 1741
(öfver Kongl. Förordningen den 25 November 1740 om Lands-
kulturen) stadgades, att om eu boställshafvare läte, efter föregången
besigtning af två nämndemän, till åker eller äng uppodla oländig
och stenbunden mark utom eller inom förra hägnaden, skulle han
njuta »full ersättning af den tillträdande efter öfverenskommelse
eller mätismanna ordom».
184
Detta stadgande synes dock vara uphäfdt genom de seder¬
mera rörande ersättning för odlingar å prestgårdar och andra
boställen utfärdade, ännu gällande författningar, hvilka, såsom förut
blifvit nämndt, äro: Kongl. Förklaringen den 17 Juli 1747, Kongl.
Förklaringen den 12 Augusti 1752, Kongl. Brefvet den 4 Aug.
1778, Kong]. Brefvet den 15 Juli 1803, Kongl. Krigs- och Kammar¬
kollegiernas derpå grundade Kungörelse den 6 September 1803
samt Kongl. Cirkuläret den 28 Maj 1830, genom hvilka författningar
ersättning för odlingar medelst så kallade frihetsår införts.
Dessa författningar innehålla hufvudsakligen följande bestäm¬
melser:
Endast odling af kärr, mossar och oländig mark men ej af
inhägnade, till fodertägt eller mulbete begagnade ägor, berättigar
till ersättning medelst frihetsår. Dessa få bestämmas till högst
50 och räknas från den dag, odlingen börjats. Under frihetsåren
äger odlaren eller hans rättsinnehafvare att besitta och njuta af-
kastningen af den odlade lägenheten, äfven om bostället i öfrigt
skulle före frihetsårens slut afträdas, såvida öfverenskommelse
om lösen ej kan med efterträdaren träffas. Då en boställshaf-
vare vill för en tilltänkt odling förvärfva rätt till frihetsår,
skall han, innan odlingen börjas, ingifva ansökning derom till
konungens befallningshafvande, som låter dels genom landtmätare
mäta och beskrifva lägenheten samt dels genom »vederbörande»
(kronobetjent) i närvaro af allmänna ombud lägenheten »skådas
och till sin beskaffenhet undersökas,» dervid beräkning göres öfver
odlingskostnaden samt tiden, inom hvilken odlingen kan vara
fullbordad; hvarjemte antalet af frihetsår föreslås. Alla hand¬
lingar rörande landtmäteriförrättningen och besigtningen insändas
derpå till konungens befallningshafvande, som, när prestboställe
är i fråga, inhemtar yttrande från konsistorium och derefter öfver
ansökningen meddelar utslag, deri bestämmes tiden för odlings¬
arbetet samt fastställes »såväl frihetsåren som besittningstiden».
Utslaget underställes, när det angår prestboställe, Kammarkollegii
pröfning. Lägenheten återfaller utan lösen till bostället vid fri¬
hetsårens slut och äfven dessförinnan, i händelse den icke hålles
i behörigt stånd och bruk.
Militieboställsordningen hänvisar i 43 § till dessa stadganden,
men innehåller i 44 § det endast för militieboställen gällande
tilläggsstadgande, att i »tillståndsresolutionen» föreskrift skall
meddelas om införande af de hus, som kunna för lägenheten er-
185
fordras, samt derom att vid frihetsårens slut lägenheten, till åker
och äng behörigen häfdad samt med åbyggnaden i försvarligt
stånd, skall utan vidare ersättning till bostället afträda».
På senare tider har emellertid hos presterskapet temligen
allmänt försports sträfvan efter sådan förändring i lagstiftningen
rörande ersättning för odlingar, att denna ersättning måtte, i stället
för vdet nuvarande sättet medelst frihetsår, erhållas sålunda, att _
odlingskostnaden fördelas till godtgörande eller amortering på
vissa år, med skyldighet för efterträdande boställshafvare att vid
tillträdet gälda så stor del af odlingskostnaden, som efter för¬
delningen på tiden efter tillträdet belöper.
Vid prestmöte i Vexiö år 1836 uttalades den mening, att, ehuru
ersättning för odlingar vore tillerkänd genom »Kongl. Förord¬
ningen den 5 Oktober 1741,» »husesynsordningen af år 1752,»')
Kongl. Brefvet den 15 Juli 1803 samt »Kongl. Circulaire-Brefvet
den 28 Mars 2) 1830,» denna ersättning likväl »alltid skulle ernås
med omvägar och besvär, ofta med osäkerhet.» Till afhjelpande
af denna olägenhet träffades af stiftets presterskap en öfverens¬
kommelse, hufvudsakligen af följande innehåll: Ersättning skulle
äga rum för stenbrytning å ny eller gammal åker, för stenens
bortförande och dess användande till gärdesgårdar. Sedan odlings¬
arbetet verkstälts, skulle det besigtigas och ersättningsbeloppet
föreslås af socknemän eller »socknehushållskomité.» Men ersätt¬
ningen skulle bestämmas vid nästföljande ekonomiska besigtning
eller laga syn, dock med iakttagande, att ersättningsbeloppet finge
sättas å kyrkoherdeboställen till högst 333 riksdaler 16 skilling
och å komministersboställen till högst 133 riksdaler 16 skilling
samt beräknas till högst 25 riksdaler, allt banko, å geometriskt
tunland. Ersättningen »skulle amorteras genom 6 procents årligt
afdragande från primitiva beloppet, och en del däraf anses såsom
ränta, beräknad till 5 procent, samt återstoden såsom afbetalning
på capitalet, hvarigenom odlingsersättningen, beräknad från den
tid, arbetet blifvit verkstäldt, skulle efter bankomethod, hel och
hållen försvinna på omkring 37 år.» Hvad som vid boställes af¬
trädande sålunda ej var amorteradt skulle af efterträdaren till
företrädaren betalas.
') Förmodligen menas »Kongl. Maj:ts förnyade Husesyns och Boställsordning
för the indelta regementena till häst och fot» den 15 September 1752,
hvilken författning dock ej angår prestboställen.
2) Menas antagligen Kongl. Cirk. den 28 Maj 1830.
Betänk, ang. Ekles. Boställen.
24
186
Denna, endast för Vexiö stift gällande öfverenskommelse last-
stäldes genom Kongl. Brefvet den 23 Februari 1838 till iakttagande
från den 1 derpäföljande Maj.
Genom Kongl. Brefvet den 29 Maj 1843 fäststäldes ett åt
Carlstads stifts presterskap vid allmänt sammanträde den 25 .Vag.
1842 fattadt beslut, att för »odlingar af alla slag på prestboställen
skulle erhållas ersättning af efterträdaren i stället för frihetsår.»
Enligt detta beslut skulle besigtning af förfarne och redlige sock¬
nemän hållas såväl före som efter odlingsarbetet. Vid sista be¬
sigtning^ borde ersättningsbeloppet föreslås, men summan skulle
bestämmas först vid nästa ekonomiska besigtning eller syn. Er¬
sättningsbeloppet, som finge bestämmas till högst 500 riksdaler på
kyrkoherde- och till högst 200 riksdaler på komministersboställc
samt till högst 25 riksdaler, allt banko, på geometriskt tunland,
skulle »amorteras genom afdrag med ränta räknad på ränta, hvarje
år efter det, då odlingsarbetet blifvit verkstäldt, af en procent
från primitiva ersättningssumman, hvars oguldna del skulle åt
efterträdaren vid tillträde af bostället utbetalas till företrädaren».
Genom Kongl. Brefvet den 18 April 1844 har Kongl. Maj:t
uti ifrågavarande afseende meddelat för Erkestiftet alldeles samma
stadganden, som genom Kongl. Brefvet den 23 Februari 1838
blifvit för Vexiö stift gifna; hvarjemte Kongl. Maj:t uti 1844 års
bref förklarat sig vilja vid näst derpå följande Riksdag inhämta
presteståndets tanka huruvida utförandet af en allmän författning
i ämnet skulle vara lämpligt.
Sedan derefter, såsom förut är nämndt, *) från presterskapet i
Linköpings stift underdånig framställning gjorts om förändrad
lagstiftning i ämnet äfven för sagda stift, samt Kongl. Maj:t i
nådig skrifvelse den 6 Augusti 1844 infordrat presteståndets tanka,
förklarade ståndet i underdånig skrifvelse den 8 Februari 1845
sin mening vara, att i ämnet borde utfärdas en allmän författning,
hvilken, enär odlingsersättning medelst frihetsår, enligt hvad er¬
farenheten skulle nogsamt intygat, ej kunde utan fyrfaldiga besvär
och omvägar ernås, samt derjemte för efterträdare medförde i
flera hänseenden hinder och olägenheter, borde byggas på grund¬
satsen, att för odlingsersättning »företrädesvis borde användas
methoden att genom årliga afbetalningar inom vissa bestämda år
godtgöra primitiva ersättningssumman», såsom »i de flesta fäll både
') Se Inledningen p. 63.
187
lämpligare och rättvisare.» Vid denna skrifvelse fogades följande,
af motiv och uplysningar åtföljda förslag:
»Förslag till stadga om ersättning för stenbrytning och
odlingar å ecclesiastik^ boställens jord.
l:o. Ersättning för odling å ecclesiastik boställsjord må ej
ega rum, utan att laga syn, på sätt här nedan stadgas, föregått.
Dylik ersättning må icke eller sökas för odling af annan be¬
skaffenhet än sådan, för hvilken frihetsår, likmätigt gällande för¬
fattningar, kunna sökas och beviljas. Synen förrättas af krono-
och Consistorii-fullmägtige jemte 2:ue församlingens ombud. Bo-
ställshafvaren anmäle den tillämnade odlingen hos vederbörande
Consistorium, som utser fullmägtig och tillika hos Konungens Be¬
fallningshafvande begär förordnandet af kronoombud. Protocollet
vid förrättningen föres af sistnämnde ombud. *
2:o. Odlingslägenheten besigtigas af synemännen, hvarvid
densamma till jordart, mer eller mindre oländighet, areal, läge,
gränsor och öfriga beskaffenhet noga undersökes och beskrifves;
börandes för sådant ändamål jemväl tillkallas landtmätare att
lägenheten uppmäta, på charta affatta och beskrifva. Lägenhetens
afkastning i dess närvarande skick calculeras, äfvensom unge¬
färliga kostnaden för den tillämnade odlingen, vid hvars upskatt-
ning tillika bör komma i betraktande den fördel, som, genom
samma odling, kan bostället tillskyndas. Befinnes denna icke
lända bostället till verklig nytta och fördel, vare synemännen
pligtig^ att densamma afstyrka.
3:o. Der stenbrytning ifrågakommer, bör vid synetillfället
derjemte dels utses den plats, der stenen, utan mehn för bostället
kan upläggas, dels också bestämmas, huruvida densamma må
såsom stängsel i mur anbringas.
4:o. Efter det odlingen blifvit till fullo verkställd, samman¬
träde synerätten ånyo och undersöke, huruvida denna blifvit be¬
hörigen fullgjord. Öfver den nedlagde kostnaden aflomne boställs-
hafvaren detaillerad räkning, som af synerätten granskas bör,
hvarefter denne eger bestämma ersättningsbeloppet jemte tiden,
inom hvilken kostnaden kan anses varda genom afkastningen
ersatt. Atnöjes icke boställskafvaren med synemännens åtgörande
och beslut härutinnan, anmäle sådant vid synen och fullfölje sine
besvär vid vederbörande häradsrätt vid det lagtima ting, som in-
188
(aller näst efter sex veckor sedan synen egt ram. Lyder lägen¬
heten under stadsrätt, äligge boställshafvaren att inom trettio dagar
efter synen till nämnde domstol sine besvär ingifva. Aro tvenne
stadsrätter till, ingifve då till den som högre är.
5:o. Den kostnadsersättning, som i och för dessa ~besigt-
ningar kan komma ifråga, beräknas och utgöres efter den tariff,
som i gällande förordning om ekonomiska besigtningar å ecclesia-
stika boställen fästställes, samt ersättes boställshafvaren efter ena
hända grund, som för sjelfva odlingen fastställd varder.
6:o. Synerätt eger, enligt ofvanstående 4:de punkt, fastställa
ej mindre det belopp i penningar, som i ersättning skäligen bör
boställshafvaren tillkomma, än jemväl tiden för dennas amortering,
efter nedan upgifna särskilda grunder.
a) För stenbrytning å ny eller gammal åker, äfvensom för
ny odling å oländig och eljest obrukbar mark, ersättes kostnaden
genom årlig amortdring å 6 procent af primitiva beloppet, hvaraf
4 procent anses såsom ränta, och återstoden såsom afbetalning
å capitalet, hvarigenom ersättningen efter bancomethod hel och
hållen försvinner efter 28 års förlopp.
b) Moss- och kärrodlingar ersättas äfven, men på det sätt, att
kostnaden fördelas lika på det antal år, hvilkas afkastning syne-
rätten pröfvar kunna ersätta arbetet; så att, t. ex., en odling, som
fordrar 10 års afkastning, amorteras genom Vio ärlig minskning
eller afbetalning å hufvudstolen.
Tiden för amorteringen må i förevarande fall icke utsträckas
längre än till högst tio år.
c) Odlingar med vändplog komma ej i fråga till ersättning.
7:o. Odlingsersättning må i intet fall öfverstiga vid kyrko-
herdebohl 333 R:dr 16 sk. och vid capelians dito 133 R:dr 16 sk.,
allt banco; så att en ecclesiastik tjensteman, vid sitt tillträde under
intet vilkor må belastas med ersättning utöfver nu stadgade maxi¬
mum för de af hans företrädare vid bostället gjorda en eller flere
odlingar. Dock vare hvarje boställsbafvare obetaget, att, sedan
större eller mindre del af amorteringssumman gulden blifvit, genom
ny odling, under ofvan föreskrifua vilkor, ytterligare förbättra bo¬
stället till här fastställda högsta ersättningsbelopp. För hvarje
geometriskt tunnland må icke i något fäll den nedlagda kostnaden
fastställas till högre belopp än 25 R:dr banco.
8:o. Tiden för den bestämda ersättningen skall räknas från
det år, då boställshafvaren första gången genom skörd njuter af-
189
kastningen af den odlade lägenheten, hvilket under fntet vilkor
får ske utan att den ifrågavarande odlingen förut blifvit behörigen
afsynad. Hvad som af sagde ersättning icke blifvit af boställs-
hafvaren amorteradt, påföres efterträdaren att till företrädaren
eller dess rätts innehafvare betala vid tillträdet.
9:o. Hvarje boställshafvare åligge vid ansvar att den till
odling bestämda lägenheten behörigen bruka och häfda; i sam¬
manhang hvarmed, vid hvarje påföljande ekonomisk besigtning
samt af- och tillträdes husesyn, odlingslägenheten bör af syne-
männen i thy afseende undersökas och besigtigas; hvarvid i hän¬
delse vanvård eller uraktlåtenhet skulle komma boställshafvaren
till last, synerätten eger efter omständigheterna bestämma ansvars-
påföljd, såsom för vanhäfd i lag bestämd är.
10. Då synerätt meddelat sitt yttrande och beslut, angående
det tillämnade odlingsföretaget, och detsamma vunnit laga kraft,
aflemne krono-omhudet, till boställshafvaren skyndsamlingen 3:ne
exemplar af det vid förrättningen förda protocollet, al hvilka det
ena insändes till Consistorium, det andra aflemnas till CJontrakts-
prosten och det tredje qvarstannar hos boställshafvaren, att bland
boställets handlingar förvaras.
Motiver och upplysningar.
Mom. 1. Sedan genom Kong]. Brefvet den 15 Juli 1803 samt
Kongl. Krigs- och Kammarkollegiernas härå grundade kungörelse
den 6 Sept. s. å., föreskrifter blifvit meddelade om sättet och vil-
koren för beviljandet af frihetsår å odlingar vid miiitia3 och andra
boställen samt presthohl, är högstberörde Kongl. bref sedermera
i så måtto ändradt och förklaradt, att »ingå frihetsår må beviljas
för uppodlingar å boställens inhägnade, till fodertägt eller mul¬
bete begagnade, egor.» Kong], cirkulär-brelvet d. 28 Maj 1830.
— Synerätten torde icke behöfva vara talrikare till personal, än
som här föreslås, och hvilket öfverensstämmer med hvad för eko¬
nomiska besigtningar stadgadt är. Äfven vid dessa besigtningar
förer krono-ombudet protocollet.
2:o. I enlighet me'd hvad Kongl. Cammarcollegium, uti sina
till Kongl. Maj:t afgifna utlåtanden i mål af likartad beskaffenhet
med detta, hemställt, anser preste-ståndet lämpligt att landtmätare
vid synetillfället tillstädeskommer, för det i förslaget omnämnda t
ändamål. Att omkostnaderna för den tillämnade odlingen ensamt
skola bestämma ersättningen, är icke rättvist. Å andra sidan vore
190
det lika litet rättvist att, utan afseende å den större eller mindre
kostnaden för ersättningens bestämmande lägga till grund endast
boställets fördel. Båda dessa momenter böra således gemensamt
komma i öfvervägande.
3:o. Dessa båda alternativer upptagas här, för att, med hän¬
seende till särskilda locala förhållanden, tillämpas. Se vidare mom.
0 Lutt. a bär nedan.
4:o. Denna sednare besigtning kan väl också, der så passar
sig, i anseende till tiden, förenas antingen med ekonomisk be¬
sigtning eller laga af- och tillträdeshusesyn; hvarvid dock torde
inträffa, att synerätten kommer att utgöras af helt andra pei^soner
än dem, som öfvervarit den första eller förberedande synen, bvilket
för saken icke vore fördelaktigt.
Här meddelade besvärshänvisning öfverensstämmer med hvad
Kong], Cammarcollegium för thy fall föreslagit.
5:o. Det vill icke synas rätt billigt att dessa kostnader en¬
samt skola drabba boställshafvaren, som odlingen verkställt. Såsom
oundgänglige, dels för bestämmandet af ersättningsbeloppet, dels
för betryggandet af efterträdarens rätt, synes det tvärtom skäligt,
att dessa upptagas och inberäknas bland de samfällda utgifterne
1 och för den ifrågaställda odlingen.
6:o. a) Presteståndet har sig bekant hurusom å åtskilliga
orter, förnämligast i södra Sverige, stenbrytning anses af mycket
värde, i anseende till den materiel till stenmur, som härigenom
erhålles, så att man icke sällan anser det löna mödan att nära
nog enkom för detta ändamål företaga odling. Att kostnaden
härvid bör i ersättningssumman få en plats, tyckes vara så mycket
billigare, som efterträdare derigenom att slik stenmur uppföres,
befrias från den stängselskyldighet, som eljest ålegat honom.
För amorteringen af kostnadsbeloppet, såvidt den angår de
i detta moment omnämnde slag af odlingar, har tiden skäligen
icke ansetts böra utsträckas längre än till 28 år, i enlighet hvarmed
den föreslagna methoden för amortering jemväl är uppgjord, genom
hvilken method ersättningen årligen minskas i förhållande till
hvarje boställshafvares tjenstetid.
b) Då moss- och kärrodlingar å ena sidan visserligen fördra
betydliga förlager, men å den andra, genom en rikare afkastning,
innan kort återgälda de nedlagda kostnaderna, har man icke ansett
längre tid än den föreslagna här erforderlig; äfvensom methoden
för amorteringen blifvit lämpad härefter.
191
7:o. Om än indelningshafvare på särskilde tider och ställen
odlar å boställe, får dock sammanräknade beloppet af ersättnings-
summan icke, under något vilkor, öfverskrida nu stadgade maximum.
Dock, på det att antingen samma boställshafvare eller ock efter¬
trädare icke måtte härigenom hindras att, der så kan ske, ytter¬
ligare genom odling förbättra bostället och öka dess afkastning,
lemnas hvar och eu öppet att företaga ytterligare odling, dock
med iakttagande, att föreskrifna maximum icke öfverskrides.
8:o. Boställshafvare, som vill tillgodonjuta ersättning för till-
ämnad odling, må ej till efterträdares förfång af samma odling
hemta frukt och nytta förr än lägenheten blifvit behörigen af-
synad, samt tiden för amorteringens början bestämd.»
Öfver detta förslag infordrades medelst nådig remiss den 21
Maj 1845 Kammarkollegii utlåtande, hvilket efter en vidlyftig
votering afgafs den 27 Mars 1850.
Uti detta utlåtande, i hvilket Kammarkollegium utan särskild
motivering ansluter sig till den af presteståndet uttalade grund¬
satsen om sättet för odlingsersättningens erhållande, framställas
dock mot presteståndets förslag i öfrigt åtskilliga anmärkningar, för
hvilka, då ett särskildt af Kammarkollegium sedermera utarbetadt
förslag till stadgande i ämnet nu föreligger i 34 § af Kammarkollegii
förslag till eklesiastik boställsordning, det torde vara öfverflödigt
redogöra. Allenast må anmärkas, att en ledamot i Kammar¬
kollegium vid utlåtandets afgifvande varit af den, från preste¬
ståndets och Kammarkollegii pluralitets mening afvikande åsigt,
att »i bredd med bestämmandet af odlingskostnaden och godtgö-
relsen deraf alternativt borde fastställas vissa, det kontanta er¬
sättningsbeloppet motsvarande besittningsår», och odlarens efter¬
trädare lemnas optionsrätt att vid boställets tillträde antingen,
mot erläggande af hvad utaf odlingsersättningen på tiden efter
tillträdet belöpte, genast tillträda odlingslägenheten, eller och, om
efterträdaren ej fann sig vid att ersättningen gälda, låta odlaren
eller hans rättsinnehafvare behålla lägenheten till besittningsårens
slut; i öfverensstämmelse med hvilken åsigt särskildt förslag till
stadga i ämnet af denne ledamot uppgjorts.
På sätt förut är nämndt, har sedermera af Kongl. Maj:t för¬
ordnats, att erforderliga föreskrifter om odlingsersättning skulle i
den blifvande boställsordningen inflyta.
192
34 § i Kammarkollegii nu föreliggande förslag till eklesiastik
boställsordning, sådan denna § lyder i Kammarkollegii utlåtande
den 29 April 1867, innehåller, jemte föreskrifter om sättet för
anhängiggörande och behandling af frågor om odlingsersättning,
bland annat, att ersättning äger rum för odling endast af oländig
mark, hvaraf i dess närvarande skick bostället föga eller ingen
nytta kan draga, såsom kärr, mossar och mycket stenbunden
jord; att kostnaden för såväl förberedande åtgärder, som odlings-
företaget »med tillhörande byggnader» skall, innan odlingen före¬
tages, af konungens befallningshafvande beräknas till beloppet,
för hvilket något maximum ej är stadgadt, samt fördelas till godt¬
görande på vissa, högst 50 år; att odlaren, om han afträder bo¬
stället före utgången af de bestämda åren, är berättigad af efter
trädaren njuta ersättning för hvad af sagde kostnad på tiden efter
afträdet belöper; samt att, om bostället afträdes af odlaren innan
odlingen är fullbordad, efterträdaren är skyldig till honom betala
kostnaden för de förberedande åtgärderna, äfvensom de kostnader,
som blifvit på odlingen nedlagde.
Det ligger i sakens natur, att en boställshafvare, hvars be-
sittningstid å bostället är oviss, ej skall kunna med samma in¬
tresse, som en jordägare, egna sig åt boställets uppodling och
förbättring eller för sådant ändamål göra uppoffringar, hvilkas
frukter möjligen ej komma boställshafvaren eller hans rättsinne-
hafvare till godo. Då det likväl för det allmänna är af vigt, att
boställen såväl som all annan jord icke allenast på ändamåls¬
enligt sätt skötas och vårdas, utan äfven, såvidt möjligt, för¬
bättras och, med tillgodogörande af befintliga resurser, till allt
högre värde och afkastning upbringas, måste det ock ligga i det
allmännas intresse, att boställshafvare till odlingars företagande
erhåller den uppmuntran, att honom tillförsäkras ersättning för
lians på odlingsföretag å bostället nedlagde kostnader, för den
händelse han skulle komma att lemna bostället innan han genom
odlingens afkastning blifvit för dessa kostnader fullt godtgjord.
Som här likväl icke lärer kunna blifva fråga om annan ersättning
än sådan, som kan från den odlade lägenheten sjelf eller från efter¬
trädande boställshafvare erhållas, torde vid lagstiftande i detta
ämne sorgfälligt böra undvikas allt, som kan förnärma efterträ¬
dares rätt, hvilken vid kollision med det allmännas intresse väl
miste hafva företrädet, och hvilken lagstiftaren synes böra med
desto större omsorg tillgodose, som efterträdare i allmänhet ej
193 ’
kunna göra sin röst gällande hvarken vid sjelfva lagens stiftande
eller då särskilda beslut om odling och odlingsersättning meddelas.
I fråga om Indika odlingsarbeten skola för odlaren medföra
rätt till särskild ersättning, för den händelse han konuner att
lemna bostället, innan han medelst odlingens afkastning blifvit
för sina kostnader fullt godtgjord, öfverensstämma prestestån-
dets *) och Kammarkollegii nyss omförmälda förslag med den
nuvarande allmänna lagstiftningen deruti, att endast odling af
kärr, mossar eller oländig mark medför rätt till ersättning.
Härtill sluter sig ock komiterades förslag. Det för Yexiö stift
och Erkestiftet särskild! meddelade stadgande, att för stenbrytning
å gammal åker, stenens bortförande och användande till hägnad
ersättning skall äga rum, synes af skäl, som straxt skola nämnas,
ej väl förenligt med efterträdares rätt; och svårt synes vara att
förstå hvarföre dylika arbeten, som väl i allmänhet snart sjelfya
betala sig, skola mera än t. ex. täckdikning berättiga till er¬
sättning af efterträdare.
1 fråga om sättet för ersättningens erhållande afvika deremot
från den nuvarande allmänna lagstiftningen, hvilken, såsom nämndt,
föreskrifver ersättning medelst frihetsår, såväl de särskilda stad¬
gande^ Indika äro för Vexiö och Carlstads stift äfvensom för
Erkestiftet gifna, som ock presteståndets och Kammarkollegii för¬
slag, enligt Indika alla stadganden och förslag ersättningen er-
hålles sålunda, att odlingskostnaden fördelas till amortering eller
godtgörande på vissa år, med skyldighet för efterträdaren att
gälda hvad af sagde kostnad på tiden efter hans tillträde belöper.
De skäl, som blifvit anförda mot sättet medelst frihetsår, äro
att, enligt detsamma, »ersättningen alltid skulle ernås med om¬
vägar och besvär, ofta med osäkerhet» och att detta sätt der¬
jemte skulle »för .efterträdare medföra hinder och olägenheter»,
hvaremot det andra sättet, medelst odlingskostnadens fördelning
till amortering eller godtgörande, ansetts »i de flesta fall vara
både lämpligare och rättvisare.»
Det kan väl ej nekas, att, under förutsättning af efterträdares
solvens, det senare sättet är synnerligen fördelaktigt för odlaren
och således utgör en kraftig upmaning till odlingars företagande,
') I sjette mom. af presteståndets förslag talas om ersättning för stenbryt¬
ning å gammal åker, för hvilket slags arbete frihetsår ju ej kunna beviljas,
hvilket synes strida mot den i l:a mom. uttalade allmänna grundsats, att
ersättning icke äger rum.för annan odling än sådan, för hvilken frihetsår
likmätigt gällande författningar kunna beviljas.
Betänk, ang. Elden. Boställen. 25
194
särdeles om, såsom äfven blifvit föreslagetl), något maximum för
ersättningssumman ej bestämmes och tiden för densammas för¬
delning kan utsträckas så långt som 50 år samt odlaren der¬
jemte berättigas att, i händelse han ej hinner afsluta odlingen,
ändock få sina derpå nedlagda kostnader ersatta. Ur synpunkten
blott af de nuvarande boställshafvarnes fördel och det allmännas
intresse att få boställena uppodlade torde derföre detta sätt äga
företräde. Men enligt komiterades åsigt varder derigenom efter¬
trädares rätt i betänklig grad förnärmad.
I allmänhet torde väl, enskilde personer emellan, ingen böra
tvingas betala en fördel, som han icke begärt och hvilken han
möjligen ej önskar erhålla. För eu prestman, som tillträder en
presterlig beställning i afsigt att uteslutande egna sig åt sitt vig¬
tiga kall, kan det vara med synnerlig olägenhet förenadt, sär¬
deles om han är meddellös, att för en, äfven ändamålsenlig och
för bostället fördelaktig odling få sig ålagdt utbetala en kontant
ersättning, som han kanske ej utan svårighet och uppoffringar,
kanske äfven alldeles icke förmår anskaffa. Han har vid till¬
trädet åtskilliga andra oundgängliga utgifter, såsom för boställets
uppsättning med kreatur och redskap m. m., samt torde i ganska
många fäll vida heldre föredraga att undvara den förbättring, bo¬
stället genom odlingen vunnit, än att betala större eller mindre
del af odlingskostnaden. Att likväl tvinga honom att gälda ned¬
lagd kostnad på en halffärdig odling, hvilken han kanske har
hvarken lust eller förmåga att fullborda, eller på en färdig sådan,
hvilken han ej vill för den på honom belöpande andel i odlings¬
kostnaden förvärfva, synes komiterade vara ett våldförande af
hans rätt, hvilket icke ursäktas med den större utsigt till bo¬
ställets uppodlande och förbättrande, som derigenom möjligen
vinnes; och en lagstiftning i denna riktning torde vara så mycket
betänkligare, som tillträdaren derigenom skulle kunna tvingas till
skuldsättning eller andra åtgöranden, hvilka. menligt kunde in¬
verka på hans ställning till församlingen och på hans förmåga
att sköta sitt embete. Ännu hårdare skulle en sådan lagstiftning
drabba en efterträdare, i händelse odlingsföretaget, oaktadt det
vid förberedande undersökning ansetts förmånligt och oaktadt i
följd deraf fördelning på vissa år af kostnader^ beviljats, likväl
skulle, såsom ju möjligen lian inträffa, alldeles misslyckas, eller
åtminstone ej lemna förväntadt resultat. Äfven i detta fall skulle,
') Kammarkollegii förslag.
195
enligt den förändrade lagstiftning, man nn velat införa, efterträ¬
dare vara skyldig deltaga i den helt och hållet, eller till större
eller mindre del förspilda odlingskostnaden och således äfven i
den genom det misslyckade, af hans företrädare inledda odlings-
företaget upkomna förlust.
Den, enligt nu gällande allmänna lagstiftning, föreskrifna er¬
sättning medelst frihetsår synes komiterade tillfredsställa odlarens
skäliga anspråk, utan att förnärma efterträdares rätt. Ersättnin¬
gen blir derigenom väl lämpad efter den insigt, omsorg och möda,
hvarmed odlingen verkstälts; och i händelse odlingen skulle miss¬
lyckas eller ej lemna förväntadt resultat, kommer förlusten rätt¬
visligen att drabba den, som otvungen inlåtit sig på företaget.
Då odlaren tillförsäkras att få njuta afkastningen af den odlade
lägenheten under så lång tid, som anses erforderlig för att odlings¬
kostnaden såmedelst skall blifva ersatt, synes han, som vid od¬
lingens påbörjande ju bestämdt vet, hvarefter han har att sig rätta,
äga all den säkerhet för ersättningen, han skäligen kan begära;
och då frihetsår få beviljas endast för odlingar å förut oduglig
eller i det närmaste oduglig mark, synes efterträdares rätt också
vara behörigen iakttagen; ty den i alla händelser högst ringa
minskning i boställets afkastning, som möjligen i något fall kan
upkomma deraf, att ett före odlingen ej alldeles odugligt område
icke får under frihetsåren af efterträdaren disponeras, torde i all¬
mänhet upvägas åt utsigten för honom att vid frihetsårens slut
utan någon uppoffring komma i besittning af samma område i
förbättradt och värdefullt skick. Deremot skulle stadgande om
ersättning medelst frihetsår för stenbrytning å gammal åker eller
för andra arbeten till förbättrande af förut värdefull jord medföra
under frihetsåren för efterträdaren verklig minskning i boställets
afkastning och således menligt på hans rätt inverka.
Det torde kunna invändas, att någon inkonseqvens ligger deri,
att komiterades förslag ej afser någon ändring uti de i Kongl.
Förordningen den 6 Juli 1849 meddelade föreskrifter om fördel¬
ning till godtgörande på vissa år af kostnaderne för vattenafled-
ning, som af boställshafvare gemensamt med andra fastighetsinne-
hafvare företages för odling af samfällig jord, men ändock bibe¬
håller ersättning medelst frihetsår för kostnader^ å odling, som
utan gemensamhet med andra fastigheter å boställe företages.
Till stöd för en dylik invändning kan anföras, att det i begge
fallen beror af boställshafvaren sjelf att inlåta sig på företaget,
19G
samt att, om det i senare fallet är orätt och för efterträdares rätt
förnärmande att ålägga honom, antingen han vill eller icke, att
deltaga i kostnaderna för ett af företrädaren inledt odlingsföretag,
sådant är icke mindre orätt i det förra fallet.
Härvid torde dock böra bemärkas att, om det än, enligt ko-
miterades infattning, i principielt hänseende torde vara lika orik¬
tigt att tillförbinda en efterträdare att deltaga i kostnad för vatten-
afledning till samfällig jords odling som i kostnaden för odling
utan gemensamhet med annan fastighet, det svårligen later sig
gorå att stadga frihetsår för hvad boställe genom deltagande i en
vattenafledning, som kan afse förut ganska värdefull jord, möjligen
vinner, och att vid sådant förhållande annan utväg till beredande
af nödig godtgörelse till den boställshafvare, som i vattenafled-
ningsföretaget ingått, näppeligen torde finnas, än att fördela kost-
naderne på vissa år. I Kongl. Förordningen den 6 Juli 1849
stadgas också att genom densamma någon ändring ej gjordes i
dittills (och ännu) gällande föreskrifter om godtgörelse medelst
frihetsår för sådane odlingar å boställe, för Indika gemensamhet
med annan fastighet ej ägde rum; och således har redan länge
olika förfarits i afseende på ersättning åt boställshafvare för del¬
tagande med andra i vattenafledningsföretag och i afseende på
ersättning för odling, som han ensam å bostället verkställer.
Det har blifvit ifrågasatt, huruvida icke den förändring uti
nuvarande lagstiftning röranda frihetsår, borde införas, att tillträ¬
daren erhölle rätt vid sitt tillträde lösa en odlingslägenhet, för
hvilken frihetsår beviljats, till det värde, som kunde af synerätt
bestämmas, till hvilket värde afträdaren således sknlle blifva skyldig
afstå lägenheten. Fn sådan förändring, derom någon önskan ej
blifvit från presterskapets sida uttalad, skulle dock gorå odlarens
ställning sämre, än nu är förhållandet, enär odlaren, i ovisshet
om huru länge han skulle komma att besitta lägenheten, ej skulle
kunna med fördel utarrendera den eller eljest rörande densamma
vidtaga dispositioner för längre tid än sin egen ovissa besittnings-
tid till sjelfva bostället; och som en sådan förändring alls icke
med hänsyn till efterträdarens rätt torde påkallas och ej heller
i öfrigt synes behöflig, utan skulle i sin mån verka afskräckande
från odlingsföretag, har det ansetts höra fortfarande såsom hittills
bero af afträdares och tillträdares godvilliga öfverenskommelse,
om en odlingslägenhet skall åt tillträdaren lösas eller åt eftei -
trädaren under frihetsåren behållas.
197
Komiterade hafva således ej funnit skäl föreslå ändring i de
för närvarande gällande, enligt komiterades tanka, lättvisa och
välbetänkta stadgande^ om ersättning för odlingar ä boställen;
och dä dessa stadganden afse såväl prestboställen som andi a bo¬
ställen, samt Kongl. Maj:ts i nådiga skrifvelsen till Kong! kam¬
markollegium den 13 Februari 18631) meddelade bestämmelse, att
erforderliga föreskrifter om ersättning för odlingstöretag å ekle-
siastika boställen skulle i den blifvande boställsordningen inflyta,
efter komiterades upfattning, uppenbarligen atsett endast det fall,
att, såsom ifrågasatt blifvit, förändrade stadganden i ämnet skulle
finnas behöfliga, men icke det fallhatt den nuvarande lagstiftnin¬
gen komme att bibehållas, hafva komiterade funnit det vara hvar¬
ken nödigt eller lämpligt, att de nu gällande stadgande™* härom
införas i boställsordningen, lika litet som sådant skett i Militie-
boställsordningen. Sistnämnde förordning innehåller, såsom nämdt
är, ett tillägg om byggnader å odlingslägenheter samt om det
skick, hvari sådaue lägenheter skola vid frihetsårens slut af-
trädas. Ett tillägg i samma syfte har synts nödigt äfven för
prestboställeua; och hafva komiterade derjemte föreslagit ett ytter¬
ligare tillägg om rätt för odlaren att till nödigt bränsle samt nö¬
diga hägnader och byggnader under frihetsåren erhålla skogsfång
å bostället, med hvilket tillägg afsetts att bereda odlaren eu sär¬
skild, med efterträdares rätt förenlig fördel, hvilken torde i någon
mån verka upmuutrande till odlingsföretag.
Som något skäl, hvarför särskild lagstiftning i detta ämne
skulle gälla för Vexiö och Carlstads stift samt Erkestiftet, ej toide
förefinnas, komma, enligt komiterades förslag, de undantagsstad-
gauden, som för närvarande gälla för sagda tre stift icke att
tillämpas för de odlingar, som inom dessa stift påbörjas efter det
boställsordningen trädt i verksamhet (70 § 6 momentet).
36 §.
Stadganden om odling genom flåhackning och bränning äro
meddelade i Kongl. Brefvet den 8 Maj 1821 samt Kongl. Kiigs-
och Kammarkollegiernas kungörelse den 5 Juli samma år, hvilka
stadganden, såsom afseende alla slag af boställen, såväl prestbo¬
ställen som andra, ansetts endast böra i boställsordningen åbe¬
ropas.
’) Se p. 73.
198
VII Kap.
37 §.
Ett boställes årliga afkastning1) torde i allmänhet vara bo-
ställshafvarens tillhörighet, hvilken han äger till sin nytta använda.
Enligt nu gällande lagstifning (27 Kap. 10 § B. B., Militieboställs-
ordningen, § 42, Kongl. Förordningen den 16 December 1870, § 10)
är likväl hans dispositionsrätt till den årliga foder- och gödsel-
afkastningen i viss mån inskränkt. Enligt Militieboställsordningen
och Kongl. Förordningen den 16 December 1870, få foder och
gödsel alls icke bortföras från'' de boställen, för hvilka dessa för¬
fattningar gälla, d. v. s. militicboställeu och prestgårdar i Skåne2).
På enahanda sätt synes äfven 27 Kap. 10 § B. B., hvilket lagrum
väl är i detta afseende för prestboställen i allmänhet gällande,
höra tolkas i fråga om (födsel. Men hvad foder angår, stadgar
sistnämnda lagrum, att foder ej får före fardag af bole föras, men
att, om, då fardag inne är, afträdare har foder öfver, som han
vill sälja, detsamma skall åt efterträdaren bjudas; hvaraf torde
följa, att afträdaren, i händelse han ej vill sälja fodret, äger vid
flyttningen medtaga det, äfvensom att han, i händelse han diskar
sälja detsamma, men efterträdaren ej vill det köpa, äger afyttra
det till någon annan, som då är oförhindrad att fodret bortföra.3)
Någon förändring i nu gällande föreskrifter om boställshaf-
vares dispositionsrätt öfver gödseln har ej blifvit påyrkad. Komi-
terade hafva dock ansett, att förbudet mot gödsels bortförande
bör gälla endast för innehafvare af boställe, förenadt med jord¬
bruk; hvaremot från boställe utan jordbruk, med ingen eller obe¬
tydlig jord att göda, boställshafvare synes böra äga bortföra eller
försälja gödseln, dervid dock alltid skyldighet för honom qvar-
står att, enligt § 30, väl göda det ringa åkerområde, som kan
till ett sådant boställe höra.
’) Dertill räknas ej här afkastningen af skogen, om hvilken är särskild! stad¬
gadt i Kongl. Förordningen den 29 Juni 1866.
2) Dock kan hvad militieboställen angår särskilt tillstånd till foders för¬
säljning i vissa fall af vederbörande myndighet meddelas. (Militieboställs¬
ordningen, § 42.) •
•!) 1559 års förordning om landtpresternas upbörd innehöll: »Alt Fodher, som
på prästabohlet fallet är, vari sig höö eller halm, skall ther efter nöd-
torfften uptärt och nödt varda»; hvilket stadgande väl får anses vara ge¬
nom 27 Kap. 10 § B. B. ändradt. (Jfr Lagutskottets utlåtande N:o 7 vid
Riksdagen 1878.)
199
%
I fråga om foder har det redan blifvit nämndt, att i den af
Dokt. Thyselius vid riksdagen 1862—1863 väckta motion om ut¬
arbetande af en eklesiastik boställsordning uttalades den åsigt,
att det numera föråldrade och olämpliga förbudet mot foders bort¬
förande från boställe vore en af de brister i den nuvarande lag¬
stiftningen, hvilka borde genom den blifvande boställsordningen
undanrödjas.
Denna åsigt omförmäles uti Rikets Ständers skrifvelse den
28 Januari 1863, hvilken skrifvelses ordalydelse synes antyda, att
Rikets Ständer då härutinnan varit af samma mening som mo¬
tionären.
Enahanda åsigt om olämpligheten af förbudet mot foders bort¬
förande före fardag har ock uttalats af flera utaf de myndig¬
heter och de prestman, från hvilka yttranden i ämnet afgifvits.
Uti dessa yttranden har anförts, bland annat, följande:
Betydelsen af ordet »foder» är ej i lagen tillräckligt noga
bestämd. I vidsträckt mening kan derunder inbegripas allt, som
till kreaturens utfodring användes, således ej endast hö och halm
utan äfven rotfrukter, spanmål, oljekakor m. in., hvilka ämnen
efter nutidens utfodringssätt äro ej mindre vigtiga foderämnen än
stråfodret. Uti vanlig mening förstås med »foder» väl endast strå¬
foder, hö och halm, möjligen äfven säf och rör, men ordet tolkas
dock stundom så, att höstsädeshalm icke såsom »foder» anses.
På många orter, särdeles i Norrland, är hö- och halmtillgången
i hög grad olika det ena året mot det andra, hvadan vissa år
vid rikligare foderafkastning öfverskott af foder uppstår. Detta
öfverskott skulle, om det ej finge försäljas, ofta blifva alldeles
värdelöst såväl för boställshafvaren som för bostället. För inne¬
hafvare af boställen på vissa slättbygder är det af synnerlig vigt
att få sälja något af den för boställenas eget behof merändels
öfverflödiga halmtillgång, som der erhålles, helst den öfverflödiga
halmen eljest ej kan tillgodogöras bostället i annan form än att
direkt såsom gödsel användas. Om ett boställe är beläget i när¬
heten af en stad eller annan ort, som erbjuder fördelaktigt till¬
fälle på en gång till afsättning för foder och till inköp af gödsel,
kan det vara såväl för boställshafvaren som för bostället fördel¬
aktigast att å bostället producera foder till afsalu, från hvilket
brukningssätt boställshafvaren dock af förbudet mot foders bort¬
förande hindras. Om det således torde kunna anses obestridligt,
att sagda förbud för boställshafvare medför väsentliga och kän-
200
bara olägenheter samt under vissa förhållanden utgör hinder för
införande af det mest inbringande och äfven för bostället fördel
aktigaste brukningssätt, så lemnar förbudet å andra sidan ringa
eller ingen garanti mot boställets utmagrande och uppfyller så¬
ledes, oaktadt alla de olägenheter, förbudet medför, alls icke det
dermed åsyftade ändamål. Utan hinder af förbudet kan ett bo¬
ställe på mångahanda sätt utarmas. Så kan t. ex. eu boställs-
hafvare, utan att hålla någon ladugård, å bostället odla endast
säd eller frösorter eller fabriks- eller andra växter, som ej lemna
någon fodertillgång. Korrektiv mot jordens vanhäfd ligger i
boställshafvarens skyldighet att åkren väl häfda och göda och
kan ytterligare erhållas genom föreskrift att, efter vederbörande
myndighets bestämmande, ett visst antal kreatur skall derstädes
vinterfödas.
Komiterade hafva för sin del funnit de skäl, som sålunda
blifvit anförda mot bibehållande af förbud mot foders bortförande
före fardag, vara af den afgörande vigt, att komiterade ansett sig
böra föreslå borttagande af detta förbud för prestboställen, helst
andra och efter komiterades åsigt mera betryggande korrektiv
mot åkerjordens vanhäfd kunna utan olägenhet för ordentliga bo-
ställshafvare stadgas; vid hvilket förhållande det torde vara för
det allmänna alldeles likgiltigt, om fodret användes vid bostället
eller icke.
Hvad beträffar betydelsen af ordet »foder», synes för komi¬
terade tvekan ej gerna böra upstå derom, att med detta ord i
27 Kap. 10 § B. B. förstås såväl hö som alla slag af halm eller
i allmänhet allt foder i stråform, men icke några andra foder¬
ämnen. Komiterade hafva valt ordet »stråfoder», som betecknar
endast foder i stråform, men som också torde omfatta alla slag
af stråfoder, då icke något är särskildt undantaget.
De korrektiv, som i förslaget föreskrifvas mot missbruk af
rättigheten att bortföra foder, äro, utom hvad som stadgas i §
30 om boställshafvares skyldighet att åkren väl häfda och göda,
dels (§ 49 momentet 7, § 58) att, om vid ekonomisk besigt¬
ning eller husesyn kan utredas, att boställshafvare till skada för
bostället derifrån bortfört stråfoder, utan att hafva i stället till¬
fört erforderlig gödning, honom kan åläggas ditföra nödig gödsel
samt förbjudas att under viss tid något stråfoder vidare bortföra,
dels (§ 39 momentet 3) att boställshafvare skall vid boställes
afträdande utan ersättning tillhandahålla efterträdaren den efter
201
vanliga förhållanden nödiga gödsel till dennes första höst och
vårutsäde,
och dels (§ 38) att, om boställshafvare gör sig skyldig till
vanhäfd i högre grad, utan att ställa sig till efterrättelse hvad i
anledning deraf vid ekonomisk besigtning eller husesyn honom
föreskrifves, boställets jordbruk må kunna honom fråntagas och
för hans räkning utarrenderas.
Hvad deremot boställe tillhörer eller från dess ägor är häm-
tadt och icke till dess årliga afkastning räknas kan, såsom hus,
hägnader, broar, sten, grus, sand, lera, torf in. m., (hvari äfven
torde böra inbegripas i allmänhet hvad som från skogen erhålles)
lär boställshafvare, enligt förslaget, ej boställe afhända, utan att
sådant är honom särskildt tillåtet.
Om boställshafvare bryter mot hvad i 37 § 1 momentet sägs,
och är hans gerning till åverkan hänförlig, är straff derför utsatt
- i Strafflagens 24 Kapitel, 3, 4 och 7 §§, hvilken sistnämnde §,
oaktadt deri omnämnes endast »brukare», väl torde vara äfven
för boställshafvare tillämplig. Deremot synes det komiterade ej
fullt tydligt efter hvilka lagrum skulle kunna straffas andra för¬
brytelser mot förslagets 37 § 1 moment, såsom om boställshafvare
afhänder bostället dess hus eller hägnader, om han för bort der¬
ifrån gödsel eller, mot förbud, stråfoder, eller sten, grus, sand,
lera eller dylikt. Närmast synas sådane förbrytelser vara hän-
förlige till missbruk af nyttjanderätt, derom i 24 kapitlet 7 §
Strafflagen omförm kies. Komiterade hafva emellertid ansett, att ett
förklarande härom ej skulle vara i boställsordning^! öfverflödigt,
äfvensom att straff för sådan, till missbruk af nyttjanderätt hän¬
förlig förbrytelse skäligen bör endast efter 24 Kapitlet 4 § Straff¬
lagen bestämmas. (Jemför Militieboställsordningen, 32 §.)
38 §.
Denna § innehåller alldeles nya stadganden. Skälen till de¬
samma torde af §:ns ordalydelse tillräckligt tydligt framgå.
Då, såsom någon gång händer, en löntagare i afseende på
boställets angelägenheter af oförstånd i dithörande ämnen eller af
vårdslöshet är alldeles oefterrättelig, så att, om boställets be¬
byggande, underhåll och brukande fortfarande skulle på honom
bero, fara synes för handen, att bostället förfaller och för fram¬
tiden förderfvas, torde det ligga både i det allmännas och i en
Betänk, ang. Ekles. Boställen. 26
202
sådan löntagares eget välförstådda intresse, att denne skiljes från
brukningen af bostället.
Dervid bör naturligtvis för löntagaren, som kan i utöfningen
af sitt presterliga kall vara fullkomligt oförvitlig, ställas så för¬
delaktigt, som under sådana förhållanden är möjligt och med bo¬
ställets framtida bestånd förenligt, så att både löntagarens bostads-
behof tillgodoses och honom beredes så stor afkomst i öfrigt af
bostället, som ske kan.
I afseende på förfaringssättet hafva komiterade ansett lämp¬
ligast, att det skall bero på konsistorium, under hvars tillsyn
boställena stå, att, när behof af löntagares skiljande från boställes
brukning må anses förefinnas, derom hos konungens befallnings¬
hafvande göra anmälan. Konsistorium får härigenom i sin hand
ett verksamt medel att skydda boställena från att alldeles för¬
falla. Konungens befallningshafvande har, när en sådan anmälan
blifvit gjord, efter vederbörandes hörande samt pröfning af det
genom ekonomiska besigtningar eller husesyner ådagalagda sak¬
förhållandet, att i anledning af konsistorii anmälan meddela beslut,
mot hvilket talan får fullföljas i den ordning, som är stadgad för
ekonomimål i allmänhet (jfr Kongl. Förordningen, angående fatalier
i Politie- och Oeconomiemål, den 10 Januari 1759, Kongl. Brefvet
den 28 Juli 1779 samt Kammarkollegi Cirkulär den 23 Augusti
samma år). Finner konungens befallningshafvande sådana för¬
hållanden för handen, att för boställets bevarande från förfall
nödigt är, att löntagaren skiljes från brukningen, och anses något
hinder ej heller förfinnas att erhålla arrendator eller brukare,
förordnar konungens befallningshafvande, att bostället skall med
de undantag, som tillgodoseendet af löntagares bostadsbehof gör
nödiga, uplåtas på arrende eller brukning under viss tid, som
dock alltid måste göras af löntagarens tjenstetid beroende, under
hvilken tid arrendatorn eller brukaren måste svara för allt hvad
som eljest ålegat löntagaren i afseende på boställets bebyggande
och underhåll samt ägornas vård och bruk. För sådan skada å
de löntagaren förbehållna hus, hvilken af hans vårdslöshet eller
vanvård vållas, torde deremot arrendator^ eller brukaren ej böra
göras ansvarig. Enklast och med minsta omgång och kostnad
bör nplåtelsen kunna ske under hand genom enskild öfverens¬
kommelse i den ordning, som i 4 § sista momentet af Kongl.
Brefvet den 12 November 1858 föreskrifves.
20b
Hvad i denna 38 § sägs gäller endast för bostadsboställen
och de löningsboställen, som af löntagare innehafvas, men icke
lör de löningsboställen, som alltid skola vara i författningsenlig
ordning utarrenderade. Arrendator åt sådana boställen, hvilken
alltid måste ställa säkerhet lör fullgörande af sina arrendeskyl¬
digheter, (§ 3 i Kongl. Brefvet den 12 November 1858) torde ej
höra kunna från sitt arrende skiljas, med mindre efter pröfning i
laga ordning han befinnes hafva sitt arrendekontrakt förverkat.
39 §.
Det har redan i inledningen blifvit nämndt, att genom konung
Gustaf I:s år 1559 utfärdade förordning om landtpresternas upbörd
samt kyrkoordningen af år 1571 bestämts, att prestboställen skola
åt- och tillträdas den 1 Maj, hvilken dag sålunda blifvit fardag
för dessa boställen. Genom Kongl. Brefvet till Konsistorium i
Göteborg den 28 Januari 1697 stadgades i anledning af förfrågan
i ett särskildt fall närmare, att »såvida mannen är blefven död
den 1 Maj och intet dagen före, bör enkan åtnjuta det första året
som förtjenstår och det andra derefter som ett nådår». Enligt
13 punkten i presterskapets .ännu gällande privilegier den 16
Oktober 1723, äga alla prestenkor »med sina egna så och then
dödas omyndiga och oförsörjda barn sig till tröst och uppehälle åt
fä njuta och behålla efter theras mäns affall ett Nådeåhr». — —---
»Och skal Futurus Successor intet förr tillträda sådant ledigt
Gäll, eller Enkan til förfång och bedröfvelse i prestegården med
sitt bohag inflytta, än bemälte Nådeåhr helt förflutit». Kongl.
Brefvet till konsistorium i Upsala den 7 December 1753 inne¬
håller att, »när prest dör, som ej lemnat enka eller omyndige och
otörsöjde barn efter sig, hans barn, som myndige eller försörjde
åro, icke kunna njuta nådår eller annan fardag ifrån prestebordet,
än att the thetsamma nästa Maj månads början efter dödsfallet
höra afträda; dock att konsistorium, hvarunder gäldet lyder, i
fall dödsfallet sker när inpå Maj månad, låter arfvingarne få nödig
tid till qvarlatenskapens afflyttande och drager försorg om prest-
bordets skötsel till thess någon prest tint å stället förordnad
varder».
Enkan samt de omyndiga barnen kunna utom det ordinarie
eller privilegiinådåret erhålla extra nådår. Aflider enka före
början af extra nådår, må konsistorium vid påföljande Valborgs-
204
messa taga pre,stgärden under sin disposition (Kongl. Resolutionen
den 14 Augusti 1782).
Genom Kongl. Brefvet till Konsistorium i Strengnäs den 1
Mars 1773 förklara?, »att de som till lediga pastorat och sacella-
uier blifvit befordrade, ehuru nådår tilländalupit, likväl icke böra
komma till åtnjutande af de sysslan tillhörige inkomster förr än
med början af nästföljande månad efter den då beforuringen skedde».
Enligt § 135 i Kongl. Stadgan för Rikets allmänna läroverk
den 1 November 1878, som derutinnan öfverensstämmer med hvad
som föreskrefs i läroverksstadgan den 29 Januari 1859, § 133, och
föregående författningar (Skolordningen den 16 December 1820),
ingår till stiftets byggnadskassa ett års behållen inkomst »efter
eklesiastik tjensteman utom läroverket, hvilken genom erhållet
afsked eller genom afsättning från tjensten åtgått, eller som aflidit
utan att efterlemna enka eller omyndige barn, hvilka åro till nåd¬
år lagligen berättigade».
Uti 9 § af Kongl. Reglementet för presterskapets enke- och
pupillkassa den 6 November 1874 stadgas, att till denna kassas
grundfond skall ingå, bland annat, dels ett års behållen inkomst
af hvarje presterlig beställning i Riket, hvilken inkomst i allmän¬
het bör tillfalla kassan då beställningen första gången efter regle¬
mentets fastställande varder ledig, och dels all behållen inkomst
vid prestsyssla, hvilken i följd af tvist eller annan omständighet
kommer att stå ledig utöfver den lagliga tillträdestiden.
Fardag för prestboställen är således den 1 Maj. Blifver
presterlig tjenst ledig derigenom, att innehafvaren tager afsked
eller afsättes, eller dör utan att efterlemna till nådår berättigad
sterbhusdelägare, skall bostället afträdas den näst efter ledigheten
inträffande 1 Maj, således utan fardagsår. I sådant tall skall i
allmänhet, dock med det undantag, som här nedan sägs, den be¬
hållna afkomsten af bostället under ett år ingå till stittets bygg-
nadskassa, och bostället under tiden genom konsistorii försorg för
kassans räkning förvaltas. Dör prest och efterlemna!- enka eller
omyndiga, oförsörjda barn, äga dessa behålla bostället utom under
tjenstår, eller till den 1 Maj näst efter dödsfallet, derjemte
under det ordinarie nådåret samt under det eller de extra nådår,
som kunna varda beviljade. Vid de näst efter utfärdandet åt
Kongl. Reglementet den 6 November 1874 inträffande ledigheter
skall afkomsten af bostället under ett år ingå till presterskapets
enke och pupillkassa, under hvilken tid bostället jemväl står
205
under konsistorii förvaltning. I händelse vid den näst efter
reglementets utfärdande inträffade ledighet byggnadskassan, enligt
gällande läroverksstadga, skulle vara berättigad till ett års in¬
komst, får dock denna kassa vika för enke- och pupillkassan,
der ej Kongl. Maj:t, hvad vissa stift (Upsala, Carlstads, Yisby och
Calmar stift) angår, finner, såsom några gånger händt, skäligt i
särskildt fäll förordna, att både byggnadskassan samt enke- och
pupillkassan skola åtnjuta hvar sin årsinkomst. (Flera Kongl.
Bref i ämnet af den 6 November 1874 till konsistorierna.)
År vid den lagliga tillträdestiden, då nådåren eller konsistorii
besittningsår gå till ända, tjensten ännu icke tillsatt, skall kon¬
sistorium draga försorg om boställets skötsel tills vidare; och in¬
går under tiden boställets behållna afkastning till enke och
pupillkassan. Den prest, som derefter nämnes, äger att upbära,
inkomsterna af tjensten, således äfven afkomsten af det med
tjensten förenade boställe, från och med månaden näst efter den,
då utnämningen skedde. För närvarande lärer, då vid den lag¬
liga tillträdestiden tjensten ej är tillsatt, i afseende å bostället
förfaras än så, att bostället af konsistorium utarrenderas på ett
år, utan förbehållen rätt för den blifvande prestmannen att före
utgången af detta år tillträda brukningen af bostället, af hvars
behållna afkastning lian dock åtnjuter hvad som belöper på tiden
från och med månaden näst efter utnämningen, och än så, att
bostället utarrenderas med det vilkor, att arrendatorn skall vara
skyldig att mot någon godtgörelse, när presten blifvit nämnd,
månaden derefter bostället till honom afträda.
År prest ej nämnd vid den lagliga tillträdestiden, måste kon¬
sistorium vidtaga dispositioner för boställets brukande. Sådant
kan väl icke i allmänhet ske på annat sätt, än att bostället up-
låtes på arrende; och ett arrendeaftal kan ju rimligtvis ej, med
utsigt att erhålla någon mot boställets afkomst svarande arrende-
afgift, upgöras på andra vilkor, än att arrendatorn tillförsäkras
besittningsrätten till bostället under åtminstone ett år, så att han
är viss om både att få skörda hvad han sått och att få tillgodo¬
göra sig skörden. Komiterade kunna derföre ej finna annat än
att det förra förfaringssättet är, enligt nu gällande lagstiftning,
berättigadt; och, om så är, äger den under sådana förhållanden
nyutnämnde prestmannen ej ovilkorlig rätt att före den nästa
1 Maj efter utnämningen tillträda bostället till större del än be¬
träffande det bostadsutrymme, som vid en sådan arrendeuplåtelse
206
väl alltid måste åt tjenstförrättande prestmannen förbehållas.
Lagstiftningen lägger väl ej hinder i vägen att i fråga om prest-
boställen likasom i fråga om andra boställen genom särskild! af¬
tal eller annorledes bereda nyutnämnd löntagare tillfälle att före
den lagliga tillträdestiden få öfvertaga boställe; men någon annan
laglig tillträdestid för prestboställen än den 1 Maj torde den nu¬
varande lagstiftningen, såsom dock blifvit påstådt, ej veta af.
I fråga om lämpligheten af denna tillträdestid hafva menin¬
garna likväl varit delade. Såsom olägenhet af densamma har
anförts, att vid den årstiden slädföre för flyttningen ej kan be¬
gagnas, att det jemväl då är svårt anskaffa brukare och tjenare
samt i synnerhet att dessförinnan på de flesta orter, åtminstone
i södra och mellersta Sverige, vårbruket bör begynnas. Den
önskan har derföre från flera håll uttalats, att, likasom för andra
boställen, äfven för prestboställen den 14 Mars måtte blifva fardag.
Så länge likväl eklesiastikåret i öfrigt räknas från den 1 Maj,
och om ändring deri kan ju här ej blifva fråga, har det synts
komiterade vara betänkligt att bestämma fardagen till den 14
Mars för de prestboställen, som af löntagarne sjelfve innehafva.
Då sjelfva tjensten och öfriga dermed förenade förmåner ej få
tillträdas före den 1 Maj, torde det ej vara riktigt att bostället
skulle dessförinnan få tillträdas. Om så skedde och pimsten aflede
emellan 'den 14 Mars och den 1 Maj, kunde ju hans sterbhus få
sistnämnde dag lemna bostället, och tillträdandet hade då varit
temligen ändamålslöst. Har tillträdaren förut ordinarie tjenst,
torde han i allmänhet ej kunna lemna denna före den 1 Maj eller
dessförinnan sjelf flytta till det nya bostället. Å andra sidan
måste afträdaren eller den hans tjenst förrättar dermed fortfara
till den 1 Maj och kan derföre ej dessförinnan lemna bostället,
så att, äfven om fardagen förändrades till den 14 Mars, måste
ändock plats ä bostället till den 1 Maj för afträdaren eller den
hans tjenst förrättar förbehållas.
De anmärkta olägenheterna af den 1 Maj, såsom fardag,
torde kunna väsentligen afhjelpas, om tillträdaren berättigas, dels
att redan så tidigt på året, att han kan begagna slädföre, er¬
hålla något utrymme å bostället till förvarande af föder och span-
mål m. m., som han kan vilja på slädföre ditskaffa, dels ock att
få i tillräckligt god tid före tillträdesdagen påbörja vårarbetet
samt å bostället erhålla husrum för arbetsfolk och kreatur, som
för vårbruket erfordras. Afträdaren, som emellertid får behålla
207
i allmänhet hela sätesbyggningen och alla uthusen i öfrigt, torde
cj hafva skäl att beklaga sig öfver intrång i följd af de rättig¬
heter, tillträdaren sålunda erhållit.
De föreskrifter, komiterade i detta afseende föreslagit, förut¬
sätta dock ändring i 13 punkten af presterskapets privilegier,
med hvilken berörde föreskrifter icke torde vara förenliga.
Ofvan anförda betänkligheter mot att göra den 14 Mars till
fardag hafva dock synts komiterade icke äga giltighet i fråga om
de löningsboställen, som alltid skola vara i författningsenlig ord¬
ning utarrenderade För dessa boställen lärer redan nu åtmin¬
stone i ett län ') vid deras utarrenderande den 14 Mars bestämmas
till fardag. För löntagaren, åt hvilken arrendeafgiften är an¬
slagen, torde det vara temligen likgiltigt, hvilken dag är fardag,
men för arrendatorerna torde alltid den 14 Mars vara lämpligast.
Komiterade hafva derföre förestält sig att i afseende på af- och
tillträde med dessa boställen skulle kunna förhållas efter hvad i
16 Kap. 5 § J. B. samt Kong], Förordn. den 22 Okt. 1867 i all¬
mänhet är stadgadt.
För de boställen, som af löntagarne sjelfva innehafvas, er¬
känner förslaget i likhet med den nuvarande lagstiftningen, så
som den, efter komiterades upfattning, måste förstås, ej någon
annan tillträdcstid än den 1 Maj, ehuru förslaget, lika litet som
nu gällande lagstiftning, lägger hinder i vägen att genom särskild!;
aftal eller annorledes bereda en tillträda^ rätt att före den 1 Maj
bostället öfvertaga, hvilken rätt ty förutan enligt förslaget honom
icke tillkommer.
Då, enligt nu allmänt brukningssätt, hvarje år eu del af åker¬
jorden bör*efter att hafva legat i träda, med höstsäd besås, inne¬
håller förslaget i likhet med § 10 i Kongl. Förordn. den 16 Dec.
1870, angående prestgårdar i Skåne, för alla med jordbruk för¬
enade boställen föreskrift om skyldighet för afträdare!! att året
före afträdet lemna minst en åttondedel af åkerjorden i träda.
Enligt förslaget beror det på tillträdaren att om höstbruk å denna
jord draga försorg. Någon skyldighet för afträdaren att här¬
utinnan tillhandagå tillträdaren, såsom för Skånska prestgårdarne
är stadgadt, hafva komiterade ansett icke böra äga rum. När
behof inträffar, att å bostället verkställa arbeten, som icke kunna
upskjutas, t. ex. höstbruket, men ännn icke är bestämdt hvem
') I Skaraborgs län, enligt uppgift från konungens befallningshafvande.
208
som nästa fardag kommer att bostället öfvertaga, skall, enligt för¬
slaget, konsistorium draga försorg om dylika arbetens utförande,
livilket torde öfverensstämma med hvad för närvarande äger ram.
(Jemför Kongl. Brefvet den 7 Dec. 1753.)
På grund af Kongl. Resolutionen för Skara stift den It Fe¬
bruari 1732, § 13, samt Kongl. Resolutionen för samma stift den
12 Dee. 1734, § 9, synes inom detta stift afträdare äga rätt »till
höstsäd efter sig», d. v. s. att njuta skörden af den året före af-
trädet utsådda höstsäd. Enahanda rätt anses, enligt uppgift, till¬
komma afträdare äfven inom Linköpings och Visby stift. Enligt
förslaget kommer denna rätt för afträdaren att uphöra, och till¬
trädaren får i stället, såsom i de flesta stift redan nu äger rum,
sedan han hösten före sitt tillträde ombesörjt höstutsädet, deraf
också njuta skörden. Ett öfvergångsstadgande, afsedt att skydda
nuvarande boställshafvare, hvilkas företrädare fått skörda höstsäd
efter sig, från förlust i följd af den nu föreslagna förändringen,
meddelas i § 70 mom. 4 af förslaget.
Att afträdande boställshafvare utan ersättning tillhandahåller
efterträdaren nödig gödsel till dennes första höstbruk och vårbruk
synes, billigt; och stadgande derom torde vara nödvändigt, om
boställshafvare, såsom nu är föreslaget, i allmänhet berättigas att
öfver boställes fodertillgång fritt förfoga och således äger att
året före sitt afträde från bostället bortföra hela dess fodertillgång.
IX Kap.
40 §.
Uti åtskilliga författningar: Kongl. Brefvet den 7 Dec. 1753,
Kongl. Brefvet den It Sept. 1800, Kongl. Förkl. den 23 Mars
1807, punkten 34, Kongl. Cirk. den 28 Maj 1830, Kongl. Kung.
den 28 Maj 1830, angående ekonomiska besigtning^!', Landshöf-
dingeinstruktionen den 10 Nov. 1855, § 26, Kongl. Kung., den 30
Dec. 1863, angående ändring i föreskrifterna om kronoombuds
förordnande, m. fl., uttalas mer eller mindre tydligt, att konsi¬
storium har skyldighet tillse, att prestboställena vidmakthållas
samt att deras rätt och bästa behörigen bevakas.
Hvad komiterades förslag i 40 § 1 mom. stadgar, torde der¬
före ej innebära någon, åtminstone väsentlig förändring i hvad
härutinnan för närvarande äger ram.
209
Enligt Kongl. Kung. den 28 Maj 1830 och 26 § i Landshöf-
dingeinstruktionen den 10 November 1855, tillkommer äfven kon¬
traktsprosten i viss mån upsigt öfver boställena.
Till bevakande af deras rätt och bästa vid ekonomiska be-
sigtningar och husesyner samt i allmänhet, då boställenas rätt vid
domstolar och myndigheter är i fråga, förordnas, enligt nu gäl¬
lande författningar, dels af kontraktsprosten och dels af konsi¬
storium ombud, i allmänhet särskild! för hvarje gång sådant
behöfves.
För att den allmänna tillsyn öfver boställena, hvilken, enligt
komiterades förslag, ålagts konsistorium och hvilken konsistorium
ju ej kan sjelf! omedelbart utöfva, skall blifva tillfredsställande
och upfylla sitt ändamål, fordras oundgängligen, att konsistorium
sättes i tillfälle anskaffa fullt kompetente personer att härutinnan
f * konsistorium tillhandagå och å dess vägnar den närmare tillsynen
öfver boställena utöfva. Denna fordran synes komiterade alldeles
oafvislig, och på densammas upfyllande beror i väsentlig mån
möjligheten för konsistorium att vaka öfver efterlefnad af boställs-
ordningens föreskrifter.
Enligt förslaget skola sådana biträden eller, såsom förslaget
kallar dem, ombud anställas för hela stiftet eller för vissa delar
af detsamma, allt efter som konsistorium i hvarje stift pröfvar
lämpligast. Ombuden skola vara ständiga, så att hvarje ombud
hinner förvärfva kännedom om de inom hvartderas område be¬
fintliga boställen; derigenom ock kontinuitet och enhet vid till
synen vinnas, något som för närvarande, då än den ene än den
andre prestmannen, ofta utan hänsyn till personens lämplighet,
för särskilda tillfällen förordnas, alls icke är att vänta. Då vid
ombudens anställande hänsyn förnämligast måste tagas till deras
insigter i sådana ämnen, som boställenas bebyggande och bru¬
kande angå, böra ej, såsom hittills, uteslutande prestman kunna
till sådana updrag användas. Tvärtom synas prestman mera
sällan än lekmän härvid böra komma i fråga. En prestman är
väl i allmänhet, äfven om han i öfrigt besitter nödiga egenskaper
• för att vara boställenas målsman, för mycket uptagen af sitt pre-
sterliga kall för att kunna derjemte sköta en befattning, som åt¬
minstone tidtals torde kräfva ej så obetydligt arbete; hvarförutom
en prestman, stäld att bevaka det allmännas rätt gent emot kam¬
rater och förmän, torde hafva svårare att frigöra sig från de konsi-
lletunlt. mig. Ekles. Boställen. 27
210
derationer, som, särdeles vid ömmande omständigheter, naturligen
göra det motbjudande att strängt påyrka det allmännas rätt.
Konsistoriiombudens befattning skall, enligt förslaget, i all¬
mänhet och hufvudsakligen blifva att vid ekonomiska besigtningar
och husesyner samt i öfrig! vid domstolar och myndigheter å
konsistorii vägnar bevaka och iakttaga de inom området beläg¬
na boställens rätt och bästa äfvensom att i {Ifrigt tillhandagå
konsistorium vid allt, som i och för tillsynen öfver boställena
erfordras. Som ombuden härutinnan komma att handla endast å
konsistorii vägnar, skola de uti allt vara bundna af de föreskrifter
eller den instruktion, konsistorium dem meddelar. Det torde nem¬
ligen böra bero på konsistorium, som är ansvarigt för tillsynen
öfver boställena, att för sina ombud meddela de föreskrifter, som
hvarje konsistorium finner mest ändamålsenliga. Ombuden skola
i allmänhet af konsistorium till hvarje förrättning beordras eller
förordnas, och äga icke utan särskildt bemyndigande fullfölja talan
från lägre till högre instans. Dock lägger förslaget ej något hinder
i vägen för konsistorium att i ett och samma förordnande med¬
dela flera updrag eller att lemna ombuden generella fullmakter.
Konsistorii bemyndigande är dock, enligt förslaget, enda grunden
för ombudets behörighet. Finner konsistorium att utförandet af
något särskildt updrag fordrar andra egenskaper, än ombudet be¬
sitter, äger konsistorium för sådant särskildt fäll förordna annat
ombud än det i allmänhet för området antagna.
Den upsigt öfver boställena, hvilken för närvarande åligger
kontraktsprosten, kommer enligt förslaget att uphöra; och lämpligt
torde äfven vara, om den befattning med löningsboställenas ut¬
arrenderande, som, enligt Kongl. Brefvet den 12 Nov. 1858, till¬
kommer kontraktsprost, blefve på konsistoriiombudet öfverflyttad;
men stadgande härom, likasom om hvad utarrendering af bostäl¬
lena i allmänhet rörer, torde ej böra i boställsordningen meddelas.
Då den ersättning, konsistoriiombudeu äga njuta för instäl¬
lelse vid ekonomiska besigtningar, husesyner och andra förrätt¬
ningar, ej torde vara tillräcklig att förmå duglige personer att
åtaga sig ombudsbefattningen, blifver det utan tvifvel nödigt, att
särskilda medel för anskaffande af ombud ställas till konsistori¬
ernas disposition. Möjligen kunna sådana befattningar förenas
med någon af de tjenster, som i framtiden blifva för domänför¬
valtningen inrättade. Något bestämdt förslag härutinnan torde
dock med afseende ä det provisoriska skick, hvari denna för
211
vältning för närvarande sig befinner, ej ännu kunna lämpligen
afgifvas.
För att emellertid kunna göra någon beräkning öfver kost¬
naden för ombudens anskaffande torde erfordras, att vederbörande
konsistorier lemnas tillfälle yttra sig om antalet af de ombud,
som inom hvarje stift behöfvas, och om hvad till deras aflönande,
utöfver dem tillkommande ersättning för inställelse vid förrätt¬
ningar, kan anses erforderligt.
41-65 §§.
Tillsyn öfver boställena skall, enligt förslaget, likasom enligt
den nuvarande lagstiftningen, förnämligast utöfvas vid ekonomiska
besigtningar och husesyner. Derom handlas i återstoden af Kap. IX.
Det första stadgande om besigtning eller syn1) å prestbo-
ställen torde vara den i Uplands Lagens Kirk. B. II meddelade
föreskrift, att vid tvist emellan prest och socknemän, angående
de laga husen, de tvistande skulle af »andrum soknum taka; twa
prajsti ok twa böndser sum thaet aghu skodhse. Ok hwat ther
sighise. swa a bathi prsestser ok böndmr åt lits».
Uti 1590 års husesynsordning föreskl-ifves, att husesyn å prest
boställe såväl i städerna som på landet skulle hållas af »våra
fougder och häradzhöfdingz nämnd uthaff utsocknes män,» dervid
böter skulle åläggas socknemän eller prest, som byggnads- och
underhållsskyldigheten å prestbolet försummat.
IJti det Kongl. Mandatet af den 20 Augusti 1607 förordnades
särskilde personer att å prestbolen öfverallt i Riket hålla ransakan,
till utrönande huruvida föreskrifterna om deras bebyggande och
underhåll behörigen iakttogos.
Genom 1681 års husesynsordning stadgas först husesyner att
hållas af häradshöfdingarne med några utsocknes nämndemän å
prestgårdarne såväl i städerna som på landsbygden. Enligt 1686
års Kyrkolag (24 Kap. 19 §) skulle prostarne vid visitationerna
»låta i någon kronobetjents närvaro, som landshöfdingen dertill
förordnar, hålla husesyn med kyrkoherde-, kapellans- och kloc¬
karebol, så att de till hus, åkrar och ängar blifva som sig tiilbör
skötta, uplagade, vid makthållne och förbättrade;» hvilket slag af
') Här erinras i korthet om hvad rörande den hittills meddelade lagstift
ningen i detta ämne redan uti inledningen blifvit sagdt.
212
husesyn sedermera i Landshöfdingeinstruktionen den 4 November
1734 kallas ekonomisk besigtning. I denna instruktion, 35 §,
skiljes uttryckligen emellan ekonomisk besigtning, som skulle för¬
rättas, på satt Kyrkolagen föreskrefve, samt ordentlig husesyn,
hvilken skulle efter landshöfdingens förordnande hållas af härads¬
höfding och nämnd vid ombyten eller så frami eljest nödigt prof-
vades.
Rörande ekonomiska besigtningar å prestboställen har sedan
blifvit lagstiftadt medelst Kong!. Kungörelserna den 17 Mars 1824
och den 28 Maj 1830, för innehållet af hvilka författningar uti in¬
ledningen redogjorts.
Enligt komiterades förslag skola å hvarje boställe ekonomiska
besigtningar hållas så ofta nödigt pröfvas och sist å femte året
efter det, då husesyn eller ekonomisk besigtning nästförut. å bo¬
stället förrättats. Pröfningen huruvida ekonomisk besigtning be-
höfves före den tid, då den i alla händelser skall hållas, tillkommer
konsistorium (§ 41).
Gifvet torde vara, att såväl boställshafvare som annan bygg-
nadsskyldig äga hos konsistorium begära särskild ekonomisk be¬
sigtning, hvilken begäran konsistorium, om skäl dertill förefinnas,
har att bifalla. 1 regeln.skall konsistorium före utgången af Fe¬
bruari månad hvarje år till konungens befallningshafvande ingifva
upgift på de boställen, å hvilka ekonomiska besigtningar under
året äro i tur att hållas eller eljest ansetts nödiga; men i hän¬
delse af särskild! påkommande behof äger konsistorium äfven å
annan tid ekonomisk besigtning å visst boställe hos konungens
befallningshafvande äska (§ 42).
Hittills har anmälan hos konungens befallningshafvande om
ekonomiska besigtningar ombesörjts af kontraktprosten. Ofver-
flyttandet af detta bestyr på konsistorium torde med nödvändig¬
het följa af kontraktprostarnes befrielse från upsigten öfver bo¬
ställena; och, med afseende på det biträde, konsistorium har att
af sina ombud påräkna, synes detta nya åliggande ej böra blifva
för konsistorium betungande.
Förrättningsman, hvilken enligt förslaget, såsom hittills, för¬
ordnas af konungens befallningshafvande, är på landet krono¬
fogden i orten eller annan kronobetjent, biträdd af två nämnde¬
män, och i stad magistratsperson, biträdd af två utaf magistraten
utsedde sakkunnige män (§ 43).
213
Något bestämdt stadgande om hvem det tillkommit1 att verk¬
ställa dylika besigtningar i stad har hittills, komiterade veterligen,
ej funnits. Kongl. Brefvet den 10 Augusti 1757, som föreskrifver,
att husesyner å prestgårdar i stad skola förrättas af rådstufvurätt,
torde ej angå ekonomiska besigtningar.
Ett nytt stadgande i förslaget (§§ 44, 48) är det om jäf mot
förrättningsmannen vid ekonomiska besigtningar. Med afseende
å den i viss mån dömande myndighet, som, enligt Kongl. Kun¬
görelsen den 28 Maj 1830, tillkommer och, enligt komiterades
förslag, fortfarande skall tillkomma desse förrättningsmän, synes
af dem liksom af utmätningsmän och landtmätare ojäfvighet böra
fordras. De i förslaget meddelade bestämmelser, i afseende på
hvad som skall såsom jäf mot förättningsman gälla, äro lämpade
efter hvad 6 § i Utsökningslagen samt 16, 31 och 32 §§ i Skiftes¬
stadgan den 9 November 1866 och Kongl. Förordningen den 24
Maj 1872 rörande detta ämne innehålla. Såsom jäf hafva dock
komiterade ansett ej böra räknas, om förrättningsmannen eller
hans skyldeman eller vederdeloman eller uppenbare ovän, såsom
"medlem af den församling, i hvilket bostället ligger, är derå
byggnadsskyldig. Den nytta eller skada, förrättningsmannen i
sådant fäll kan vänta af förrättningen, torde i allmänhet ej vara
synnerligen stor. Om en sådan omständighet räknades för jäf,
skulle i allt för många fäll, i städerna väl nästan alltid, förrätt¬
ningsmän få tagas från annan ort. Hvad förslaget härutinnan
innehåller torde för öfrigt öfverensstämma med den grundsats,
som i Landshöfdingeinstruktionen den 10 November 1855, § 55,
samt Kongl. Förordningen den 4 November 1876 uttalas.
Sedan förrättningsmannen mottagit konungens befällnings-
hafvandes förordnande, skall han utsätta tiden för den eller de
åt honom updragna besigtningar. Dervid skall han först och
främst iakttaga att tjenlig årstid väljes. Då jord är i fråga,
torde besigtningar böra utsättas att hållas endast å sådan tid, då
marken är bar; hvaremot för besigtningar å boställen utan jord
äfven annan årstid möjligen kan vara tjenlig. Det förbud, som
Kong], Kungörelsen den 28 Maj 1830 i 4 § innehåller att före¬
taga ekonomiska besigtningar under Juli och Augusti månader,
synes komiterade icke böra bibehållas, då för de personer, som
skola vid besigtningarne närvara, dessa månader icke mera än
annan tid, torde vara af andra göromål uptagne. Till minskning
214
i kostnad erna skola derjemte besigtuingarne i samma ort, der så
ske kan, hållas omedelbart efter hvarandra (§ 45).
Förrättningsmannen skall vidare dels till förrättningen kalla
nämnd eller, i stad, de af magistraten utsedde sakkunnige män
äfvensom inom fjorton dagar före förrättningen boställshafvare
och annan, utom denne och församlingen, byggnadsskyldig, t. ex.,
der byggnadsskyldigheten åligger ägarne till vissa bruk och egen¬
domar, desse ägare, dels minst sex veckor före besigtningen om
dag och timma för densamma underrätta konsistorium, dels ock,
der så nödigt finnes, hos konungens befallningshafvande begära
förordnande för byggnadskunnig person och skogstjensteman att
vid förrättningen biträda (§ 46 momentet 1, 2).
För närvarande finnes, komiterade veterligen, ej något stad¬
gadt om biträde vid ekonomiska besigtningar och husesyner å
prestboställen af byggnadskunnig person. Biträde af skogstjenste¬
man vid besigtningar och syn.er å boställen i allmänhet förutsättes
i 46 § af Kongl. Instruktionen för Skogsstyrelsen och Skogs-
staten den 19 November 1869. Då större byggnadsföretag ifråga¬
komma, likasom då större skogsområden höra till bostället, och
nödig sakkunskap i dessa ämnen ej förefinnes hos förrättnings¬
mannen eller dennes biträden, nämndemännen eller de af magi¬
straten utsedde sakkunnige män, eller hos synerätts ordförande
och ledamöter, torde det dock vara väl behöflig!, att särskild!
sakkunnige personer kunna kallas både till ekonomiska besigt¬
ningar och husesyner, vid hvilka begge slag af förrättningar,
enligt förslaget, kunna till behandling förekomma såväl byggnads¬
frågor som frågor rörande skogens skötsel och vård (46 § 2
momentet, 53 §, 56 § 1 momentet).
När konsistorium af förrättningsmannen erhållit underrättelse
om tiden för den ekonomiska besigtningen, skall konsistorium
dels förordna ombud (det ständiga, för området antagna, eller
särskild!) att å dess vägnar vid besigtningen närvara, dels ock,
der församlings rätt är i fråga, föranstalta, att kyrkostämma hålles
till utseende af ombud för församlingen (§ 46 momentet 1). Det
är att bemärka, att församlingens rätt kan vara i fråga, utan att
församlingen är byggnadsskyldig å bostället. Å bostadsboställen
af 3:dje klassen på landet är församling i allmänhet ej byggnads¬
skyldig, men som församling likväl har skyldighet, såväl enligt
nuvarande lagstiftning som enligt förslaget, att gälda kostnaden
för ekonomiska besigtningar å sådana boställen, är dervid för-
215
samlingens rätt i fråga; och åt församlingen torde derföre jemväl
i sådant fall alltid böra beredas tillfälle att bevaka sin rätt. Skulle
i något fall församlingen ej anse mödan värdt att till ekonomisk
besigtning utse ombud, utgör sådant ej hinder för förrättningen,
allenast kyrkostämma blifvit för ändamålet hållen.
Underrättelse om hvilka personer blifvit till ombud utsedde
eller att kyrkostämma blifvit för sådant ändamål hållen skall,
beträffande konsistorieombudet, af konsistorium och, beträffande
församlingens ombud, af ordföranden i kyrkostämman meddelas
förrättningsmannen (§ 46 momentet 1). När denne erhållit sådan
underrättelse samt bevisligen iakttagit hvad honom åligger i af¬
seende på boställshafvarens och annan byggnadsskyldigs (än bo-
ställshafvaren eller församlingen) kallande, skall förrättningen
företagas utan hinder deraf, att boställshafvaren eller någon bygg-
nadsskyldig eller något ombud uteblifver (§ 47).
Det har blifvit ifrågasatt huruvida ej, derest laga förfall för
någon uteblifven bostälishafvare, byggnadsskyldig eller ombud
styrkes, ekonomisk besigtning eller husesyn deraf bör uppehållas.
Komiterade hafva dock ansett, att hvarken ekonomisk besigtning
eller husesyn bör af sådan orsak inställas. Det är för bostället
och det allmänna af vigt, att dessa förrättningar hållas i behörig
tid. De kunna i allmänhet förrättas endast under den blida års¬
tiden. Skulle en då utsatt besigtning eller syn inställas, torde i
ganska, många fall först näst påföljande år ny förrättning kunna
äga rum; och då både förrättningsman vid ekonomisk besigtning
och synerätt böra af egen drift allt undersöka och pröfva, blifver
den uteblifnes rätt i alla händelser iakttagen (§§ 47, 57). Hvad
förslaget härutinnan innehåller torde för öfrigt öfverensstämma
med hvad i Militieboställsordningen, § 63, stadgas.
Då boställena ständigt böra till hus och ägor hållas i laga
stånd och tillfälle ej bör lemnas bostälishafvare att genom för¬
summande af honom åliggande skyldigheter i detta afseende under
någon längre tid åsamka bostället betydligare husröta, som han
sedermera vid sitt afträde möjligen ej kan ersätta, är nödvändigt,
att de ekonomiska besigtningarne med behörig noggrannhet för¬
rättas. Det liar derföre synts komiterade nödigt att, rörande
hvad vid dylika besigtningar bör iakttagas, meddela noggrannare
och tydligare föreskrifter än dem, 5 § i Kongl. Kungörelsen den
28 Maj 1830 innehåller, och att i sammanhang dermed bestämdare
angifva gränserna för den ekonomiska besigtningens befogenhet.
216
Såsom redan i motiven till 27 § i fråga om brandskade-
ersättning blifvit nämndt1), torde det vara med god ordning öfver¬
ensstämmande, att äfven andra för boställets räkning upburna
medel, såsom husröteersättning, byggnadsbidrag, ersättning för
virke i bortfördt öfverloppshus m. m., vid ekonomisk besigtning
redovisas (§ 49 momentet 1).
Särskilt tord« äfven böra efterses och anmärkas, i hvad
mån förut vid nästföregående ekonomiska besigtning eller huse¬
syn föreskrifna arbeten blifvit verkstälda (§ 49 momentet 2).
De ekonomiska besigtningar, som föreskrifvas i Militieboställs-
ordniugen, § 53, likasom de i Kongl. Förordningen den 16 Decem¬
ber 1870, § 19, för prestgårdar i Skåne föreskrifna, synas, såsom
förut blifvit anmärkt, endast hafva till ändamål att utröna bo¬
ställenas beskaffenhet till hus och ägor och derom bringa känne¬
dom till den myndighet, under hvars inseende boställena lyda,
på det, i händelse vanhäfd eller missbyggnad yppats, laga syn
må kunna föranstaltas och dervid bristernas afhjelpande veder¬
börande åläggas. Vid dessa besigtningar synes nemligen ej något
åläggande kunna meddelas; och det har förty ej heller blifvit
nödigt tillåta, att klander å sådane besigtningar anställes.
Lika inskränkt bestämmelse torde de ekonomiska besigtningar
haft, som i Kongl. Kungörelsen den 17 Mars 1824 för prestbo-
ställen i allmänhet föreskrefvos. Men i Kongl. Kungörelsen den
28 Maj 1830, §§ 5 och 7, stadgas, att de vid ekonomiska besigt¬
ningar befunne brister skola varda »i instrumentet värderade och
i penningar utförde, äfvensom deruti den tid utsättas, inom hvil¬
ken bristerna böra, genom den byggnadsskyldiges försorg, vara
afhulpne,» samt att, om rättelse i den ekonomiska besigtningen
ej på föreskrifvet sätt sökes och den byggnadsskyldige ej inom
den förelagda tiden sin skyldighet fullgör, konsistorium äger an
tingen hos konungens befallningshafvande begära bristernas af¬
hjelpande i exekutiv väg på den byggnadsskyldiges bekostnad
eller hos denne söka säkerhet för husrötan.
Dessa stadganden kunna väl ej gerna tolkas annorlunda, än
att det tillkommer förrättningsmannen vid den ekonomiska besigt¬
ningen att ålägga vederbörande att inom viss tid afhjelpa befint¬
liga brister, hvilket åläggande, om rättelse ej i stadgad ordning
sökes, vinner laga kraft, så att det kan exekutivt verkställas.
') P. 171.
4
217
Efter komiterades åsigt måste det vara eu stor fördel, att ett
sådant åläggande kan redan vid den ekonomiska besigtningen med¬
delas, så att det ej, sedan bristernas befintlighet blifvit konsta¬
terad, skall blifva nödvändigt att ditskicka en ny myndighet, för
att få vederbörande ålagde att bristerna afhjelpa.
Då emellertid vid den ekonomiska besigtningen förrättnings-
mannen, som är ensam beslutande, härigenom får i viss mån en
dömande myndighet, torde det vara nödigt tillse, att denna ej ut-
sträckes till andra frågor än sådana, hvilkas bedömande med
någon trygghet kan åt en sådan tjensteman anförtros.
Enligt Kongl. Kungörelsen den 28 Maj 1830 tillkommer det
förrättningsmannen att, föreskrifva afhjelpande af befunne brister,
hvilket val åtminstone innebär, att han får ålägga reparationer,
men författningen nämner ej uttryckligen huru förhållas skall, i
händelse t. ex. ett hus har så många brister, att desamma ej
kunna afhjelpas utan husets nybyggande. Det förefaller dock ko-
miterade som författningen måste tolkas så, att förrättningsmannen
äfven i detta fall har att föreskrifva det enda medel, som finnes,
till bristernas afhjelpande eller nybyggnad. Åtminstone angifver
ej författningen, att han har att gå till väga på något annat sätt.
Efter denna upfattning skulle således, enligt nu gällande lagstift¬
ning, förrättningsmannen tillkomma att utsyna ett gammalt hus
och föreskrifva byggande af ett nytt, rörande storleken och be¬
skaffenheten af hvilket sistnämnda han äfven måste äga att för¬
ordna, dervid, hvad storleken beträffar, han naturligtvis har att
iakttaga de dimensioner, som för de flesta af de laga husen, åt¬
minstone å prestgårdarne, för närvarande äro bestämda. År för¬
rättningsmannen behörig att utsyna ett gammalt hus och före¬
skrifva byggande af ett nytt, torde deraf följa, att han äfven äger
afgöra, huruvida ett nybygdt hus må insynas såsom laga hus
och föreskrifva i sådant afseende nödiga förbättringar eller för¬
ändringar å detsamma.
Om denna komiterades upfattning af Kongl. Kungörelsen den
28 Maj 1830 är riktig, skulle således, enligt denna författning,
förrättningsmannen vid en ekonomisk besigtning hafva att ålägga
vederbörande byggnads- och underhållsskyldige att afhjelpa alla
å boställets hus .och ägor befintliga brister, vare sig att derför,
hvad husen .angår, reparation eller nybygnad erfordras, äfvensom
att, sedan dessa arbeten blifvit utförda, bedöma huruvida de böra
godkännas eller icke.
Betänk, ang. EU. Boställen.
28
218
*
Komiterade hafva sig ej tillförlitligen bekant, på livad sätt
1830 års kungörelse i dessa afseenden hittills af kronobetjeningen
i allmänhet tillämpats. Det synes dock komiterade, att, äfven om
en sådan vidsträckt befogenhet för förrättningsmannen ej skulle
kunna, hvilket komiterade dock våga tro, härledas ur kungörelsens
måhända ej alldeles tydliga ordalydelse, en sådan befogenhet, åt¬
minstone i det aldra närmaste hör tillkomma honom. Då kun¬
görelsen ej vet af laga syn i annan händelse, än då rättelse i
den ekonomiska besigtningen i föreskrifven ordning sökes, skulle,
om vid ekonomisk besigtning gammalt hus ej finge utsynas eller
nytt hus ej kunde insynas, dessa åtgärder i regeln icke kunna
äga rum oftare än vid af- och tillträdessynerna, emellan Indika
ju ganska lång tid, trettio, fyratio år och längre, kan förflyta.
Att under sådana förhållanden det skulle vara omöjligt för den
öfvervakande myndigheten att förekomma boställenas förfall, torde
vara tydligt.
Komiterade hafva derföre (§ 49 mom. 3, 4, 5, 6) föreslagit,
hvad efter komiterades upfattning icke utgör någon egentlig af¬
vikelse från, utan endast ett förtydligande af den nu gällande lag¬
stiftningen, att vid ekonomisk besigtning afhjelpande af alla Im¬
tunna bHster skall föreskrifvas och vederbörande således åläggas
att inom viss tid (§ 49 mom. 8) verkställa icke allenast alla be-
höfliga förbättringar å hus och ägor, utan äfven all erforderlig
nybyggnad. Det skall jemväl i följd deraf tillkomma den ekono
miska besigtningen ej mindre att utsyna ett gammalt, odugligt
hus, än äfven att, sedan ett nytt blifvit upfördt, afgöra om det
må insynas eller icke. För alla andra laga hus än sätesbygg
ningarne skall derjemte föreskrift om storleken, inredningen och
den öfriga beskaffenheten vid den ekonomiska besigtningen med¬
delas. Förrättningsmannen har dervid att tillse, det husen lämpas
efter boställets behof, och är ej, såsom enligt nuvarande lagstift¬
ning, bunden af några vissa, för hvarje hus bestämda dimen¬
sioner.
Hvad sätesbyggningarne angår, hafva komiterade ansett den
ekonomiska besigtningens befogenhet böra sträcka sig endast till
att utsyna en gammal byggning och föreskrifva byggande af en
ny samt för denna bestämma plats, men icke till att afgöra den
nya byggningens storlek, inredning och öfriga beskaffenhet.
I afseende på platsen för den blifvande sätesbyggningen äfven¬
som för andra laga hus torde billigtvis afseende höra göras å bo-
219
ställshafvarens önskan, der denna kan efterkommas utan skada
för bostället eller förlust för vederbörande byggnadsskyldig.
Enligt 9 § 1 mom. skall sätesbyggning å bostadsboställe för
biskopar uppföras efter ritning, som af Kongl. Maj:t fastställes.
Hvarken vid ekonomisk besigtning eller husesyn kunna derföre
föreskrifter om beskaffenheten af en sådan byggning meddelas.
För sätesbyggningar å bostadsboställen- af 2:dra och 3:dje klassen
är i förslaget ej någon viss storlek stadgad, utan såväl rummens
antal som storleken, inredningen och den öfriga beskaffenheten
bestämmes inom den latitud, som i afseende å rummens antal är
föreskrifven, med hänsyn till, å ena sidan, boställshafvarens behof
och, å andra sidan, vederbörande byggnadsskyldiges förmåga att
bära byggnadstupgan (§ 14). Den ganska granlaga pröfning, som
måste föregå ett sådant bestämmande, hafva komiterade ansett
böra anförtros endast åt domstol. Som likväl det ansetts önsk-
värdt undvika, att husesyn endast för bestämmande af sätesbygg-
nings beskaffenhet ovilkorligen skulle hållas, har det i förslaget
föreskrifvits, att, när vid den ekonomiska besigtningen upförande
af ny sätesbyggning å bostadsboställen af 2:a eller 3:e klassen
ansetts nödigt, förrättningsmannen skall, sedan han uti instru¬
mentet antecknat beskaffenheten af å ena sidan den byggning,
boställshafvaren fördrar eller anses behöfva, och å andra sidan
den byggning, den byggnadsskyldige är villig upföra, äfvensom de
skäl, som i detta afseende å ena och andra sidan eller af konsi-
storiiombudet anföras, upgöra förslag till den nya sätesbyggningen
med beräkning af derför erforderlig kostnad, hvilket förslag sedan,
såsom framdeles sägs, underställes pröfning af den underrätt, under
hvars domvärjo bostället lyder, hvilken äger att, när så ske kan,
utan syn på stället frågan afgöra.
Då, enligt komiterades förslag, icke för något af de laga
husen dimensionerna äro i boställsordningen en gång för alla be¬
stämda, utan skola lämpas efter hvad i hvarje fall nödigt pröfvas,
torde det blifva mera nödvändigt, än det hittills varit, att, innan
ett laga hus upföres, vederbörande myndighet meddelar före¬
skrifter om detsammas beskaffenhet, så att den byggnadsskyldige,
när han iakttager dessa föreskrifter, alltid må kunna vara för¬
vissad att få huset insynadt och godkändt. Om derföre trän¬
gande behof af nybyggnad inträffar under tiden mellan det eko¬
nomiska besigtningar eller husesyner hållas (t. ex. om ett hus
förstöres af vådeld eller annan olyckshändelse), bör det stå den
220
byggnadsskyldige, der lian ej vill underkasta sig risken att bygga
efter eget godtfinnande och sedan möjligen få huset utdömdt,
öppet att erhålla ekonomisk besigtning, åtminstone när fråga är
om byggnader af någon större betydelse. Inträffar å sådan tid
behof att nybygga sätesbyggning, torde i regeln alltid ekonomisk
besigtning höra föranstaltas för upprättande af förslag till den nya
sätesbyggningen.
Komiterade hafva ansett, att, i händelse vid ekonomisk be¬
sigtning befinnes, att det af boställshafvaren antagna brukningssätt
uppenbart leder till skada för bostället, nödig rättelse må af för-
rättningsmannen föreskrifvas (§ 49 mom. 6).
Det har blifvit ifrågasatt, huruvida erforderlig insigt i dit¬
hörande ämnen kan hos förrättningsmannen i allmänhet förut¬
sättas och huruvida det derföre lämpligen borde honom anförtros
att föreskrifter derutinnan meddela. Hvad denna anmärkning be¬
träffar, får, enligt förslaget, någon ändring i brukningssättet ej
föreskrifvas, med mindre detta uppenbart länder till boställets
framtida skada. Nödig sakkunskap för bedömande af en sådan
fråga synes komiterade skäligen böra kunna hos förrättnings¬
mannen och de honom biträdande nämndemän eller sakkunnige
män förutsättas, bra nära med lika stor sannolikhet som hos eu
synerätt, bestående af domare och möjligen endast två nämndemän.
Skulle rättelse i ett för bostället skadligt brukningssätt få före¬
skrifvas endast vid husesyn, torde det blifva omöjligt för den
öfvervakande myndigheten att förekomma boställsjordens ut¬
magrande. Enligt nuvarande lagstiftning, likasom, enligt förslaget,
hålles husesyn i regeln endast vid ombyte af boställshafvare (om
deremellan laga syn kommer att hållas beror ju, såsom förut är
anmärkt, på den tillfälligheten huruvida någon klandrar en eko¬
nomisk besigtning). Befinnes vid af och tillträdessyn afträdaren
hafva användt ett för bostället skadligt brukningssätt, torde det
vara något sent att föreskrifva en rättelse, som för tillträdaren
möjligen är alldeles obehöflig.
Risken för boställshafvare, att, vid försummad gödning, kunna
icke allenast få sig ålagdt att tillföra bostället nödiga gödnings¬
ämnen utan äfven beröfvas den eljest honom, enligt förslaget, till¬
kommande oinskränkta dispositionsrätten öfver stråfodret, torde,
såsom förut är nämndt, utgöra ett verksamt medel mot missbruk
af denna rätt (§ 49 mom. 7).
221
I afseende- på fullföljd af talan mot ekonomisk besigtning
gäller för närvarande, enligt Kongl. Kungörelsen den 28 Maj 1830,
att missnöje skall genast vid besigtningen anmälas och sedan full¬
följas på det sätt, att den missnöjde inom 30 dagar efter erhållen
del af besigtningsinstrumentet hos domaren begär laga syn. Endast
vid laga syn kan således rättelse i ekonomisk besigtning erhållas.
Komiterade föreställa sig dock, att åtskillig klandertalan mot eu
ekonomisk besigtning bör kunna af domstolen pröfvas, utan att
syn på stället för sådant ändamål erfordras. Klandret kan t. ex.
afse endast beslut i en jäfs- eller kostnadsersättningsfråga eller
åläggande att till uppförande af ett hus använda allt för dyrbara
materialier. Komiterade hafva derföre funnit lämpligast och äfven
med 27 Kap. 2 § Byggninga Balken öfverensstämmande, att klandret
först anhängiggöres hos vederbörande underrätt, som, der laga
syn cj ovilkorligen begäres, sjelf får bedöma huruvida för det-
sammas pröfning syn på stället erfordras eller icke (§ 49 mom.
9, § 53).
I afseende på sättet för anhängiggörandet af klandertalan, har
det synts obilligt fordra, att missnöje skall tillkäunagifvas genast
vid förrättningen innan ännu instrumentet blifvit för vederbörande
tillgängligt. Komiterade hafva ansett det vara enklast att, såsom
i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849 är föreskrifvet, den
missnöjde instämmer sitt klander till underrätten. Parterna i en
sådan klandertvist blifva alltid boställshafvare och konsistorii-
ornbud samt derjemte, när församlings rätt är i fråga, församlingen
och, när byggnadsskyldigheten åligger annan än boställshafvare
och församling, sådan byggnadsskyldig. Konsistoriiombudet är
således behörigt att med laga verkan mottaga stämning i en sådan
klandertvist. Innehåller ombudets förordnande ej bemyndigande,
att äfven vid domstol, i händelse saken dit fullföljes, föra talan,
torde nytt förordnande böra anskaffas. Då alla vederbörande blifvit
om tiden för besigtningen underrättade och haft tillfälle att sin
rätt dervid bevaka, synes tiden för instämmandet kunna räknas
från förrättningens afslutande, hvarigenom det ej blifver behöfligt
att bevisligen delgifva vederbörande besigtningsinstrumentet (§ 49
mom. 9).
Har vid den ekonomiska besigtningen, enligt § 49 mom. 4,
förslag npgjorts till ny sätesbyggning, skall förrättningsmannen
utsätta viss dag näst efter två månader, då ärendet skall före¬
komma vid underrätten och dä vederbörande äga utan vidare
222
kallelse der tillstädeskomma, för att å den utsatta dagen eller å
annan dag, som rätten kan för ärendets behandling bestämma, sill
talan utföra; dock utgör någon vederbörandes utevaro ej hinder
för rätten att ärendet vidare handlägga. Skulle klander vara in-
stämdt öfver en ekonomisk besigtning, vid hvilken förslag till sätes¬
byggning upgjorts, och afser klandret något ämne, som med för¬
slaget till sätesbyggning har gemenskap, torde vara gifvet, att
pröfningen af förslaget skall företagas i sammanhang med klander-
tvisten, enär om t. ex. klagan föres deröfver, att den gamla sätes-
byggningen utsynts, och denna klagan bifalles, förslaget till ny
sätesbyggning i och med detsamma förfaller.
Kostnaderne för ekonomisk besigtning, derom 50 § i förslaget
handlar, bestå i dels rese- och traktan)entsersättning samt dels
lösen för expeditionen. Ersättning torde böra tillkomma förrätt-
ningsmannen samt de honom biträdande nämndemän■ eller sak¬
kunnige eller särskildt byggnaäskunnige personer, skogstjensteman
äfvensom konsistoriiombud.
Förrättning smannen kan, såsom nämndt är, vara antingen
kronobetjent eller magistratsperson.
Enligt hvad af en del konungens befallningshafvande och
presto' upgifvits, lärer ersättningen åt kronobetjent för ekono¬
miska besigtningar inom olika orter beräknas efter än den ena
och än den andra af de flera rörande kronobetjents ersättning
för extra förrättningar meddelade stadganden, såsom Kongl. Kun¬
görelsen den 28 Maj 1830, angående ekonomiska besigtningar å prest-
boställen, 8 §, Kongl. Förordningen den 30 Nov. 1855, angående
godtgörelse till förrättningsmän för besigtnings-, värderings- och
utmätningsförrättningar i enskilda mål m. m., ') Kongl. Kun¬
görelsen den 30 December 1863, angående kostnadsersättning till
militäre, civile och eklesiastike tjenstemän för en del resor inom
tjenstgöringsdistrikten, samt Kongl. Resereglemente! den 10 No¬
vember 1865 med deri sedermera gjorda förändringar.
Komiterade, som ej tilltro sig att afgöra, hvilket af dessa
stadganden rätteligen bör uti förevarande fäll tillämpas, hafva
föreslagit, att kronobetjents godtgörelse skall utgå med reseersätt¬
ning och dagtraktamente enligt gällande resereglemente (således
för närvarande efter 7:de klassen, — skjuts 3 kronor per mil, på
ångbåt en hytt- eller salongsplats, på jernväg 2:dra klassens vagn,
') Ändrad genom Kongl. Förorda d. 12 Juli 1878.
223
dagtraktamente 4 kronor, — för kronofogde, samt efter 8:de klas¬
sen, — skjuts 1 kr. 50 öre per mil, på ångbåt salongsplats, på
jernväg 2:dra klassens vagn, dagtraktamente 4 kronor, — för
länsman).
För magistratsperson äfvensom för de honom biträdande sak¬
kunnige män föreslås rese- och traktamentsersättning såsom för
kronofogde; likaså för konsistoriiombudet, som, enligt förslaget,
ej behöfver vara prest och som ej torde böra äga rätt till större
ersättning än förrättningsmannen*), och har det ansetts nödigt
utsätta efter hvilken klass i resereglementet desse, deri ej om¬
nämnde personers godtgörelse bör utgå. Nämndemän och skogs-
tjenstemän, hvilka för närvarande (Kongl. Kungörelsen den 30
December 1863, angående nämndemäns rätt till ersättning för extra
förrättningar, § 5, Kongl. Taxan på arvode för Skogsförrättningar
den 12 November 1875, § 4) för biträde vid ekonomiska besigt-
ningar äro berättigade till reseersättning och dagtraktamente en¬
ligt gällande resereglemente, bibehållas i förslaget vid dessa för¬
måner.
Biträdande byggnadskunnige personer, hvilkas pretentioner
torde vara ganska olika vid olika tillfällen, skola, enligt förslaget,
njuta ersättning efter som i hvarje särskilt fall af förrättnings¬
mannen skäligt pröfvas.
I fråga om hvem som skall gälda kostnaden för ekonomiska
besigtning^- å prestboställen, torde af Kongl. Kungörelsen den 28
Maj 1830, § 8, Kongl. Keglementet för Eklesiastikverket i Lapp¬
marken den 14 April 1846, § 56, Kongl. Kungörelsen den 30
December 1863, angående ersättning till militäre, civile och ekle-
siastike tjensteman för en del resor inom tjenstgöringsdistrikten,
§ 4 momentet 2, Kongl. Kungörelsen den 30 December 1863, an¬
gående ersättning till nämndemän för extra förrättningar, § 7
momentet 2, samt Kongl. Brefvet den 12 November 1858, § 7,
jemfördt med Kongl. Brefven den 11 Juli 1862 och den 9 Sep¬
tember 1873, framgå, att all kostnad för ekonomisk besigtning,
såväl vederbörandes rese- och traktamentsersättning som lösen för
expeditionen, skall gäldas, å prestboställen i Lappmarken, af Lapp¬
ska Eklesiastikfonden, men i öfriga delar af Riket, å alla bostads-
boställen för kyrkoherdar och komministrar äfvensom å de lönings-
boställen, som af kyrkoherdar och komministrar innehafvas, af
') För närvarande äro kyrkoherdar tiptagne- i 6:te klassen af resereglementet.
224
kyrkornas medel eller, der sådana saknas, af församlingarne, samt,
å alla. utarrenderade löningsboställen, af vederbörande arrenda¬
tor-.
Om gäldande af kostnad för ekonomisk besigtning å bostads-
boställen och löningsboställen, som af biskopar innehafvas, finnes,
komiterade veterligen, ej något stadgadt-
Förslaget, som öfverensstämmer med hvad för närvarande,
rörande gäldandet af kostnaden för ekonomisk besigtning, är stad¬
gadt, innehåller derjemte den bestämmelse, att sådan kostnad å
bostads- och löningsboställen, bvilka af biskopar innehafvas, skola
af boställshafvaren gäldas. Någon annan synes ej kunna tillför¬
bindas att å dessa boställen kostnaden vidkännas.
Skulle ekonomisk besigtning särskild! påkallas af någon veder
hörandes tredska eller försummelse, torde billigheten fordra, att
kostnaden gäldas af den tredskande eller försumlige. Sådant kan
inträffa om t. ex. församlingen fullgjort hvad vid ekonomisk be¬
sigtning eller husesyn blifvit församlingen ålagdt, men kyrko¬
herden det oaktadt vägrar att derom lemna sådant vitsord, som
i § 65 omförmäles, samt församlingen till följd deraf, för att und¬
vika exekutiva åtgärder och för att få förhållandet konstaterad!,
nödgas begära ekonomisk besigtning.
Förrättningsmannen skall meddela och i instrumentet intaga '
yttrande i alla frågor rörande kostnadsersättningen (§ 49 momentet
8), hvaraf följer, att förrättningsmannens beslut i dessa frågor får
öfverklagas i samma ordning, som alla öfriga vid den ekonomiska
besigtningen meddelade beslut.
Husesyn skulle, enligt Landshöfdingeinstruktionen den 4 No¬
vember 1734, såsom nämndt är, efter landshöfdingens förordnande
förrättas af häradshöfding och nämnd uti samtliga vederbörandes
närvaro- vid ombyten eller så framt eljest nödigt pröfvades.
Genom Kongl. Brefvet den 10 Augusti 1757 stadgades, att
husesyner å prestgårdar i städerna skulle förrättas af rådstufvu¬
rätt; och i Kongl. Kungörelsen, angående domfört antal nämnde¬
män vid husesyner å prestebol, den 10 Juni 1841, förordnades, att
husesyn å prestbol (på landet) »må verkställas af häradshöfdingen
med biträde af två nämndemän eller flere, högst half nämnd, allt
efter som syneförrättaren för synens vidlyftighet nödigt pröfvar.»
På grund af Kongl. Brefvet den 12 November 1858, § 7, förrättas
husesyner äfven å löningsboställen af »domare och nämnd.»
225
Af 25 Kap. 1 § Rättegångsbalken, i detta lagrums ursprung¬
liga lydelse, äfvensom af Kong]. Förordningen, angående ordning
och sätt för Överklagande af underrätts beslut i tvister om huse¬
syn och fardag å krono- eller andra publika hemman och lägen¬
heter, den 12 Mars 1830, torde uppenbart framgå, att, enligt dessa
lagstadganden, husesyner å prestbol på landet skulle förrättas af
häradsrätt eller, såsom den vid dylika förrättningar vanligen kallas,
häradssynerätt och att således, i fråga om hvad som vid skilj¬
aktighet mellan häradshöfdingen och nämnden borde anses såsom
rättens beslut, 23 Kap. 2 § Rättegångsbalken skulle lända till
efterrättelse.
Af ordalagen i den nu gällande Kongl. Kungörelsen den 10
Juni 1841 skulle man emellertid vid jemförelse med Kong]. Kun¬
görelsen den 28 Maj 1830, angående ekonomiska besigtningar,
möjligen kunna draga den slutsats, att häradshöfdingen ensam
vore den vid husesyner beslutande.')
Då likväl 1841 års kungörelse 2) . torde hafva tillkommit icke för
att inskränka nämndens befogenhet, utan för att undvika att med
') I Kongl. Kung. d. 28 Maj 1830, angående ekonomiska besigtningar, 2 §,
sägs, att dessa besigtningar skola förrättas af kronofogden eller annan
kronobetjent »med tvenne nämndemäns biträde». Nämndemännen torde vid
dessa förrättningar icke hafva någon röst- eller beslutanderätt. I Kongl.
Kung. d. 10 Juni 1841 användes om husesyner det liknande uttrycket, att
de må verkställas af häradshöfding »med biträde af två nämndemän» eller
flere etc.
2) Denna författning föranleddes af tre vid riksdagen 1840—1841 inom bonde¬
ståndet väckta motioner om inskränkning i antalet af de nämndemän, som
erfordrades för att göra härads- och lagmansrätt domför såväl vid ting
som vid syner; såsom skäl till hvilken inskränkning framhölls hufvudsak¬
ligen, att nämndemansbefattningen vore ett onus, som ej borde läggas på
flere, än behofvet oundgängligen kräfde. I motionerna framställdes alls
icke någon önskan att borttaga den kollektiva röst, som dittills tillkommit
nämnden såväl vid ting som vid syner.
Lagutskottet yttrade i anledning af motionerna i betänkande N:o 54:
»Som det tillhör idéen af sådane domstolars sammansättning, hvilka bestå
af domare och nämnd och i hvilka den personliga rösträtt, som i andra
domstolar hvarje ledamot tillkommer, ej äger rum, att det domföra antalet
i nämnden, hvilken med sin kollektiva röst kan öfverrösta domhafvanden,
utgör minst sju eller mer än hälften af fulltalig nämnd, samt det jemväl
är af vigt att nämndemän frän åtskilliga delar af rättens domsområde äro
tillstädes för att meddela upplysningar om lokala förhållanden, har ut¬
skottet icke ansett sig böra biträda de framställda förslagen om inskränkning
af domföra antalet nämndemän vid härads- och lagmansrätt vid Ung och vid
syner i allmänhet; hvaremot utskottet, enär i författningarne två till sex
nämndemän hittills ansetts tillräckliga vid jemväl sådana husesyner å mi-
litieboställen, hvilka af domaren i orten förrättas, finner skäligt tillstyrka
utfärdandet af en kungörelse, hvarigenom stadgas, att husesyner å prestbol
må verkställas af häradshöfding med biträde af två nämndemän eller flere,
högst half nämnd, alltefter som syneförrättaren för synens vidlyftighet nödigt
pr öfvar».
Betänk, ang. Ekles. Boställen.
29
226
inställelse besvära flere nämndemän än behofvet fordrade, samt
dels den ännu gällande Kongl. Förordningen den 12 Mars 1830,
som bestämmer sättet för fullföljd af talan i husesynsmål, väl
talar om besvär öfver härads-, syne- eller rådstufvurätts dom,
men icke vet af besvär öfver någon dom af häradshöfding, och
dels den beslutande myndigheten vid husesyner å prestbol äfven
i de från Kongl. Maj:t utgående expeditioner kallas synerätt,
hvilken ju ej kan bestå af en ensamt beslutande person; torde
1841 års kungörelse både böra så förstås och äfven vara i lag-
skipningen så tolkad, att vid husesyner å prestbol nämnden, oak¬
tadt sitt ringa antal, har på vanligt sätt kollektiv röst jemte härads-
böfdingen.
Utom synerättens ordförande och ledamöter skola, enligt nu
gällande lagstiftning, vid husesyner å prestboställen närvara veder¬
börande boställshafvare (vid ombyten både af- och tillträdande),
ombud för församlingen, åtminstone när dess rätt är vid synen i
fråga, hvilket ombud (Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862 om
kyrkostämma m. m., § 2) torde böra å kyrkostämma utses, samt
konsistoriiombud (presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723,
punkten 5, Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, punkten 34,
Kongl. Kungörelsen den 30 December 1863, angående ändring i
Det förefaller af Lagutskottets motivering som om utskottet ansett, att
vid husesyner å militieboställen, der endast två till sex nämndemän enligt
1836 års Militieboställsordning erfordrades, någon kollektiv röst ej till-
komme nämnden, utan domhafvanden der vore ensam beslutande; hvilket
förhållande Lagutskottet ansett kunna införas jemväl vid husesyner å prestbol.
I Militieboställsordningen, § 60, sägs, att husesyner skola förrättas af
domhafvande i orten »jemte» minst tvänne nämndemän eller flere, högst
half nämnd, allt efter som syneförrättaren för synens vidlyftighet nödigt
pröfvar. I sagde boställsordning förklaras derjemte oförtydbart, att alla
' beslut skola meddelas af synerätten; och som synerätt, lika litet som någon
annan rätt eller domstol, torde kunna bestå af en ensamt beslutande person,
synes, enligt komiterades tanka, uppenbart, att vid husesyner å militie¬
boställen synerätten utgöres af domhafvande och nämnd, hvilken senare,
såsom vanligt, har sin kollektiva röst.
Lagutskottets utlåtande bifölls af alla stånden utan diskussion, och Rikets
Ständers till följd deraf aflåtna lind. skrifvelse den 29 Juli 1840, N:o 44,
innehåller endast: »I anledning af hos Rikets Ständer derom väckt motion få
Rikets Ständer hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa om icke,
enär i författningarne två till sex nämndemän hittills ansetts tillräckliga
vid jemväl sådane husesyner å militieboställen, hvilka af domaren i orten
förrättas, Eders Kongl. Maj:t skulle täckas tillåta utfärdandet af en kun¬
görelse, hvarigenom stadgas, att husesyner å prestebol må verkställas af
häradshöfding med biträde af två nämndemän eller flere, högst half nämnd,
alltefter som syneförrättaren för synens vidlyftighet nödigt pröfvar.»
I öfverensstämmelse med denna Rikets Ständers hemställan utfärdades
Kongl. Kung. d. 10 Juni 1841, »angående domfört antal nämndemän vid huse¬
syner å prestebol.»
227
föreskrifterna om kronoombuds förordnande) äfvensom kronoombud,
detta sistnämnda dock endast, när dess beordrande kan anses vara
af omständigheterna påkalladt. (Jemför sistnämnda Kongl. Kun¬
görelse).
Husesyn är för närvarande af två slag: laga syn samt af- och
tillträdessyn.
Såvidt komiterade hafva sig bekant, föreskrifves, enligt nu
gällande lagstiftning, laga syn å prestboställen dels (Kongl. Kun¬
görelsen den 28 Maj 1830) såsom ett slags högre instans, vid hvilken
rättelse uti hvad vid ekonomisk besigtning föreskrifvits får sökas,
och dels (Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827, § 6) för den hän¬
delse, att vid laga skifte boställshafvare fått sig ålagdt utflytta.
1 denna senare händelse skall inom ett år efter den tid, då bo-
ställshafvaren bort hafva fullgjort den i följd af skiftet honom
åliggande odlings- och byggnadsskyldighet, laga syn hållas till
utrönande huruvida han sin skyldighet härutinnan upfyllt.
Någon befogenhet för konungens befallningshafvande att å
prestboställen föranstalta husesyn när, utom vid ombyten, sådan
eljest nödig pröfvas, såsom i 1734 års Landshöfdingcinstruktion
stadgades, framgår ej af den nu gällande Landshöfdingeinstruk-
tionen af den 10 November 1855, som i 26 § 2 mom. endast före-
skrifver att landshöfdingen skall tillse, att husesyner och ekono¬
miska besigtningar i behörig tid och ordning å boställen förrättas.
Af- och tillträdessyn, som hålles i anledning af ombyte utaf
boställshafvare, har till ändamål icke allenast att utröna boställets
tillstånd till hus och ägor och att få befintlige brister å bostället
afhulpne, utan äfven att reglera rättsförhållandet emellan afträ¬
dande och tillträdande boställshafvare.
Rörande tiden för af- och tillträdessyns hållande å prest¬
boställen finnes, utom för prestgårdar i Skåne (Kongl. Förord¬
ningen den 16 Dec. 1870, § 13), komiterade veterligen, ej något
stadgadt. För alla andra boställen än eklesiastika gäller (27 Kap.
7 § Byggningabalken, Militieboställsordningen, § 59) att sådan
syn hålles före afträdet: men beträffande prestboställen har den
praxis i största allmänhet utbildat sig, att af- och tillträdessyner
å dem hållas först efter afträdet, såsom också för prestgårdarne
i Skåne är och ända sedan år 1734 varit stadgadt. Skälet härtill
torde vara, att fardagsår å prestboställena ej äga rum, utan att
sådana boställen i allmänhet skola, der nådår ej åtnjutes, nästa
första Maj efter ledigheten af boställshafvaren eller hans sterbhus
228
afträdas; i följd hvaraf, om boställshafvarcn genom afsked, afsätt¬
ning eller död afgår å annan tid än i början af tjensteåret, af-
och tillträdessyn, som i allmänhet ej kan hållas å annan tid än
under den blida årstiden, icke kan medhinnas före afträdet.
Enligt Jcomiterades förslag skall husesyn likasom ekonomisk
besigtning hållas å tjenlig årstid, i afseende hvarå hänvisas till
hvad derom rörande ekonomiska besigtningar är sagdt (§ 51). ’)
Husesyn skall, enligt förslaget, förrättas på landet af »domare
jemte minst två, högst sex nämndemän» (§ 51).
Då nämnden vid husesyner å prestbol ej torde böra stå i någon
annan ställning än nämnden vid andra husesyner, hvilka af do¬
mare och nämnd förrättas, och, efter komiterades infattning, både
vid husesyner å militieboställen och vid de husesyner af härads¬
höfding med nämnd, hvilka i 27 Kap. 2 § B. B. omförmälas, eu
kollektiv röst tillkommer nämnden, men ordalagen i Kongl. Kun¬
görelsen den 10 Juni 1841 synas kunna föranleda den tolkning,
att häradshöfdingen vore vid husesyner å prestbol ensam beslu¬
tande, hafva komiterade- undvikit det i denna kungörelse använda
uttrycket, att husesyner »må verkställas af häradshöfdingen med
Inträde af nämnd», och i stället valt en redaktion, som mera öfver-
ensstämmer med Militieboställsordningen och äfven med Kongl.
Brefvet den 12 November 1858, § 7, (om husesyner å löningsbo-
ställen).
I sak torde ej någon förändring i sammansättningen eller
beskafifenheten af den myndighet, som skall verkställa kusesyner
å pr estho ställen på landet, genom § 51 i förslaget införas.
I afseende på husesyner å presthoställen i stad öfverens-
stämmer denna § med hvad för närvarande rörande husesyner å
prestgårdar i stad är stadgadt (Kongl. Brefvet den 10 Augusti
1757).
Husesyner skola, enligt förslaget, fortfarande såsom hittills
vara af två slag, laga syn samt af- och tillträdessyn.
Laga syn hålles, enligt förslaget, endast såsom en högre in¬
stans öfver ekonomisk besigtning. Klander å ekonomisk besigt¬
ning instämmes, såsom nämndt är, alltid till underrätt. Begäres
laga syn eller finner rätten det som tvistig!, är ej kunna utan syn
slitas, utsätter rätten laga syn, och någon annan särskild kallelse
till vederbörande parter behöfves då ej (§ 53). (Jfr 27 Kap. 2 §
B. B.).
1) Se pag 213.
229
År förslag till ny sätesbyggning å bostadsboställe af 2:dra
eller 3:dje klassen vid ekonomisk besigtning upgjordt och rättens
pröfning understäldt, äger rätten jemväl, der sådant för pröfning
af förslaget nödigt finnes, laga syn å stället utsätta, dertill veder¬
börande, hvilka vid ekonomiska besigtningen fått underrättelse
om tiden, då ärendet skall till handläggning vid rätten förekomma,
ej torde behöfva särskildt kallas.
Af- och tillträdessyn hålles i anledning af ombyte utaf bo-
ställshafvare, dock, såsom straxt skall nämnas, icke i anledning
af alla sådane ombyten (§ 54 moment 1).
I allmänhet torde det vara nödigt, både för boställets och
efterträdarens skull, då en boställshafvare skiljes från bostället,
att utröna hvad af hans skyldigheter beträffande boställets be¬
byggande, underhåll och vård till hus och ägor kan vara efter¬
satt äfvensom att afgöra upstående rättsförhållanden emellan ho¬
nom och efterträdaren. För sådant ändamål skall, enligt förslaget,
vid ombyte af boställshafvare af- och tillträdessyn i allmänhet
hållas. Komiteradé hafva dock i två fall funnit af- och tillträdes¬
syn vid ombyten ej böra ovilkorligen föreskrifvas.
Det ena fallet gäller boställen utan jordbruk, å hvilka bygg¬
nads- och underhållsskyldighet ej åligger boställshafvare1).
Å boställen utan jordbruk, till hvilka utom tomtområdet hör
alls ingen eller obetydlig jord, torde vid boställshafvarens afträde
syn för utrönande af jordens häfd kunna undvaras. Åligger skyl¬
digheten att bygga och underhålla husen icke boställshafvaren,
behöfs ej syn för att tillse huruvida denna skyldighet är fullgjord.
I sådant fäll uppstår ej heller emellan afträdare och tillträdare
något rättsförhållande, för hvars afgörande synerätts åtgärd blifver
behöflig. Eu boställshafvares förpligtelse!' å ett sådant boställe
inskränka sig, hvad husen beträffar, till att vårda dem, så att de
ej förfalla af vanvård och vårdslöshet. Till utrönande af hvad i
detta afseende kan vara underlätet torde ekonomisk besigtning
vara alldeles tillräcklig. Å dessa boställen beliöfver derföre, en¬
ligt komiterades förslag, af- och tillträdessyn ej hållas, der ej
boställshafvaren eller vederbörande byggnads skyldig begär syn,
eller konsistorium finner nödigt, att den hålles. Då, enligt för¬
slaget, endast synerätt får meddela beslut i afseende på de laga
') Med högst få undantag äro å alla bostadsboställen utan jordbruk boställs-
hafvarne befriade från byggnads- och underhållsskyldighet.
230
husens antal, men såväl boställshafvaren som den byggnadsskyldige
kan vid ombyte önska förändrade föreskrifter i detta afseende x),
synas både boställshafvaren och den byggnadsskyldige böra äga
syn påkalla. Likaså torde konsistorium böra äga föranstalta syn,
när sådan med afseende på det bostället tillhörande jordområde
eller af annan anledning pröfvas nödig.
Det andra fallet, då vid ombyte af- och tillträdessyn, enligt
förslaget, ej behöfver ovilkorligen hållas, är, då konsistorium, efter
att hafva innehaft bostället för allmän kassas räkning, afträder
detsamma.
Redan länge (se Skolordningen af den 16 December 1820,
Kongl. Läroverksstadgan den 29 Januari 1859, § 133, Kongl. Läro-
verksstadgan den 1 November 1878, § 135) har det varit före-
skrifvet, att, då en prestsyssla blifver ledig och nådår ej äger
rum, ett års behållen inkomst af densamma skall ingå till stiftets
byggnadskassa, under hvilket år det till sysslan hörande boställe
af konsistorium för kassans räkning förvaltas. Härvid har i all¬
mänhet förfarits så, att af- och tillträdessyn hållits såväl vid hon-
sistorii tillträde som vid dess afträde.
Genom Kongl. Brefvet den 30 Maj 1835 har dock för prest-
gårdarne i Skåne särskild! blifvit stadgadt, att då vid inträffande
ledighet offentlig myndighet skall för allmän kassas räkning up-
bära kyrkoherdelönen och i följd deraf öfvertaga prestgården, bör
i anledning af den offentliga myndighetens tillträde hållas af- och
trädessyn, till hvilken, för bevakande af efterträdande kyrkoherdens
rätt, denne, om han är utnämnd, bör kallas, eller, i annat fall,
någon i ämnet kunnig, obefordrad prestman skall af konsistorium
förordnas, samt att vid don offentliga myndighetens afträde af-
och tillträdessyn ej erfordras, med mindre afträdaren eller tillträ¬
daren sådant äskar.
Sedan, såsom förut är nämndt, genom Kongl. Reglementet för
presterskapets enke- och pupillkassa den 6 November 1874, § 9,
förordnadt blifvit, att till denna kassas grundfond skall ingå ett
års behållen inkomst af hvarje presterlig beställning i Riket, hvil¬
ken inkomst i allmänhet bör tillfalla kassan då beställningen första
gången efter reglementets fastställande Varder ledig, kommer under
’) T. ex. drängstuga, stall och vagnshus eller badstuga och malthus eller
något annat hus, som vid sista af- och tillträdessynen ej ansågs nödigt,
kan i följd af förändrade förhållanden sedermera blifvit behörigt, eller
ock kunna förut insynade hus blifvit öfverflödiga.
231
den närmaste tiden oftare än förr vid inträffande ledighet boställe
att af konsistorium för allmän kassas räkning öfvertagas. Ehuru
i allmänhet konsistorium ej har att förvalta ett boställe under
längre tid än ett år i sender, kan dock inträffa, i händelse vid
samma ledighet inom vissa stift, utom enke- och pupillkassan, jem¬
väl byggnadskassan undantagsvis tillägges ett års inkomst af prest-
syssla, eller i fall tjensten ej är tillsatt vid den lagliga tillträdes-
tiden, att bostället kommer att stå under kousistorii förvaltning
under vida längre tid.
Inom Carlstads stift och äfven på andra ställen skall, enligt
upgift, flera gånger hafva inträffat, att vid den syn, som hållits i
anledning af konsistorii tillträde, husrötan uptagits till obetydligt
belopp, hvaremot vid den syn, som kort derefter af samma syne¬
rätt hållits i anledning af konsistorii afträde, husrötan upskattats
till en vida högre summa, hvilken ej synts stå i något rimligt för¬
hållande till den husröta, som kunnat under konsistorii besittnings-
tid upkomma; deraf följt, att förlust i stället för vinst för veder¬
börande kassa af bostället upstått.
Erfarenhet häraf föranledde 1875 års prestmöte i Carlstad till
uttalande af den önskan, att berörda missförhållande måtte genom
någon lagstiftningsåtgärd förekommas; i anledning hvaraf konsi¬
storium i Carlstad uti en den 17 November 1875 till Kongl. Maj:t
afbiten underdånig skrifvelse gjort framställning om utfärdande af
ett lagstadgande i nämnde syftning. I denna skrifvelse anföres,
bland annat, att anledningen till det anmärkta missförhållandet
vore omöjligheten för konsistorium att vid synerna bevaka sin rätt,
hvaraf följde, att vid konsistorii tillträde bristerna förbisågos eller
lemnades utan afseende, i synnerhet å komministerboställen, der
naturligen en viss misskundsamhet gjorde sig gällande mot den
ensamt byggnadsskyldige afträdare!!, men att deremot vid kon¬
sistorii afträde bristerna på det strängaste nagelforos af tillträ¬
daren, som, stäld gentemot en allmän kassa, ansåg sig ej behöfva
göra några eftergifter. Det lagstadgande, om hvars utfärdande
i skrifvelsen i underdånighet hemställes, borde, enligt konsistorii
mening, hufvudsakligen innehålla, att, då boställe skulle för all¬
män kassas räkning af konsistorium öfvertagas, af- och tillträdes-
syn skulle hållas först sedan den presterlige efterträdaren blifvit
utnämnd och då förrättas emellan den presterlige afträdaren och
den presterlige tillträdaren; hvarjemte vid konsistorii afträde ge¬
nom mätismanna ordom skulle bestämmas »den ersättning, som
232
möjligen kan tillkomma kassan för den tid, lägenheten stått under
Domkapitlets förvaltning för kassans räkning».*)
Sedan Kongl. Kammarkollegium erhållit nådig befallning att,
i anledning af konsistorii framställning, efter vederbörandes höran¬
de, med underdånigt utlåtande inkomma, infordrade Kammarkolle¬
gium yttrande från Direktionen öfver presterskapets enke- och
pupillkassa, samtlige öfrige konsistorier (utom Stockholms stads
konsistorium) samt alla konungens befallningshafvande. Af dessa
myndigheter hafva några tillstyrkt utfärdande af en sådan förord¬
ning, som konsistorium i Carlstad föreslagit, några, instämmande
i sagda konsistorii åsigt om behöfligheten af ett lagstadgande i
frågan, dock ansett dettas innehåll böra blifva annorlunda än det
föreslagna, andra åter funnit det anförda missförhållandet ej böra
till någon lagstiftningsåtgärd föranleda; såsom skäl för hvilken
sistnämnde åsigt hufvudsakligen anförts: att de förluster, som på
upgifvet sätt drabbat vederbörande kassor, upkommit icke i följd af
någon brist i lagstiftningen, utan uppenbarligen i följd deraf', att
konsistorii talan vid syneförrättningarne ej blifvit behörigen utförd,
och äfven måhända i följd af synerätternas bristande uppmärk¬
samhet; att den oriktiga tillämpningen af en lag likväl ej kunde
vara någon anledning till lagens förändrande; att det ingalunda
torde vara omöjligt för konsistorierna att vid synerna behörigen
bevaka sin talan, endast kompetente personer till ombud förord¬
nades; att till ombud kunde användas de personer, som, enligt
21 § i Kongl. Reglementet för enke- och pupillkassan, må inom
hvarje stift såsom kassans ombud anställas; att, äfven om lämp¬
liga ombud eljest ej stode till konsistoriernas förfogande, anvis¬
ning på sådana ombud alltid kunde, jemlikt § 26 momentena 1,
5, i gällande Landshöfdingeinstruktion, af konungens befallnings-
• ') I den underdåniga skrifvelsen är förslaget till lagstadgande sålunda ut¬
tryckt: »För sådant ändamål tillåter sig Domkapitlet i underdånighet
hemställa,
l:o) att syn å boställen vid prästerliga lägenheter, hvilka stå lediga för
enke- och pupillkassans räkning, icke må företagas förr, än tillträdaren
till tjänsten är utsedd, och resolution å fullmakt för honom utfärdad;
2:o) att till- och afträdessyn å sådana lägenheter anses äga rum i vanlig
ordning emellan den prästerlige af- och tillträdaren, hvilken senare i
sådan händelse kan sin rätt bevaka;
3:o) att vid kassans afträdande af lägenheten genom mätismanna ordom be¬
stämmes den ersättning, som möjligen kan tillkomma kassan för den
tid, lägenheten stått under Domkapitlets förvaltning för kassans räk¬
ning ;»
varande i skrifvelsen särskildt angifvet, att dessa bestämmelser äfven borde
gälla, då boställe förvaltades för byggnadskassans räkning.
233
hafvande erhållas;1) att i händelse konsistoriiombudets framställ¬
ningar till syuerätten ej vunne behörigt afseende, det alltid stode
konsistorium, som ej vore sämre stäldt än andra parter, öppet att
i högre rätt söka ändring; och att konsistorium för öfrigt i all¬
mänhet hade den utväg, till förekommande af förlust för kassan
i följd af husröta, att utarrendera bostället med skyldighet för
arrendatorn att svara för boställets aflemnande i laga stånd, mot
det att han erhölle rätt till husröteersättning af företrädaren.
Konungens befallningshafvande i Malmö och konsistorium i
Lund förklarade särskildt stadgandena i Kong]. Brefvet den 30
Maj 1835, rörande prestgårdar i Skåne, tillfyllestgörande och någon
vidare lagstiftning i ämnet för denna provins obehöflig.
Kong!. Kammarkollegium, hvars utlåtande afläts den 18 Maj
1877, instämde i konsistorii i Carlstad åsigt om behofvet af ett
lagstadgande till förekommande för vederbörande kassor af för-
Inster utaf ifrågarande slag, men ansåg stadgandet böra lyda så¬
lunda:
»l:o. Af- och tillträdessyn å presterligt boställe, hemman och
lägenhet, som af domkapitlet för allmän kassas räkning förvaltas,
skall, så framt ej annorlunda vederbörande emellan öfverens-
kommes, förrättas så snart ske kan efter det egendomen blifvit
af innehafvaren eller hans sterbhus afträdd och senast inom sex
månader derefter;
2:o. Sådan syn eger rum mellan den presterliga af- och till¬
trädaren, derest denne sednare då är utnämnd, hvarvid han har
att sjelf eller genom ombud sin rätt bevaka, men i annat fall
hålles synen emellan afträdaren och vederbörande domkapitel;
3:o. I förstnämnda fall bestämmes, vid domkapitlets afträde
af egendomen, den ersättning, som domkapitlet för dess förvalt-
ningstid kan anses skyldigt utgifva eller möjligen bör tillkomma,
af tre gode män, af hvilka hvardera parten utser en, men deii
tredje väljes af de två på detta sätt utsedde, eller, om desse med
sitt val stanna på olika personer, af domaren i orten. Åtnöjes
part icke med gode männens beslut, eger han begära laga syn
af domare med nämnd inom 14 dagar efter det han af gode män¬
nens beslut del undfått.»
‘) Härvid har dock af en konnngens befallningshafvande (i St. Kopparbergs
län) erinrats, att för erhållande af fullt duglige ombud tillräckliga medel
för deras aflönande borde ställas till konsistoriernas disposition.
Betänk, ang. Ekl. Boställen.
30
234
Enligt komiterades förslag (§ 40), skola konsistorierna sättas
i tillfälle att, till bevakande och utförande af deras talan vid dom¬
stolar och myndigheter, antaga ständiga, för sådan befattning lämp¬
liga ombud. Härigenom torde den upgifna anledningen till de
förluster, som föranledt konsistorii i Carlstad ifrågavarande fram¬
ställning, eller omöjligheten för konsistorierna att vid synerna sin
rätt bevaka, om en sådan omöjlighet hittills verkligen förefunnits,
blifva fullständigt undanröjd; och någon särskild lagstiftning rö¬
rande syn vid konsistoriernas till- och afträde af boställen torde der¬
före af sådan anledning icke erfordras.
Komiterade hafva emellertid, dock af en helt annan anled¬
ning, ansett särskilda bestämmelser i detta hänseende erforderliga.
Då af- och tillträdessyn hållits i anledning af konsistorii till¬
träde, hafva dervid boställets alla brister blifvit utrönta och till
deras afhjelpande nödiga åtgärder föreskrifvits. Då konsistorium
kort tid, vanligen endast ett år derefter afträder bostället, torde
i de flesta fall ej det allmännas intresse fordra, att bostället under¬
kastas en ny syn, för utrönande af dess beskaffenhet. Ända¬
målet med af- och tillträdessyn vid konsistorii afträde skulle der¬
före egentligen endast vara att reglera rättsförhållandet emellan
afträdare och tillträdare; men om dessa kunna i godo med hvar¬
andra träffa öfverenskommelse, hafva komiterade ansett kostnaden
för ny syn kunna och böra undvikas.
Är vid den tid, då af- och tillträdessyn i anledning af konsi
storii tillträde hålles, den prestman nämnd, som efter konsistorium
kommer att bostället tillträda, torde i många fäll hinder ej möta
för synerätten att, jemte det boställets beskaffenhet undersökes,
afgöra rättsförhållanden såväl emellan den afträdande presten och
konsistorium som emellan konsistorium och den tillträdande presten.
T. ex.: Konsistorium tillträder ett boställe den 1 Maj 1880. Af-
och tillträdessyn blifver ej hållen förr än efter tillträdet på som¬
maren eller hösten samma år. Den prestman, som skall den 1
Maj 1881 tillträda bostället, är då redan nämnd. Vid sådant för¬
hållande torde något hinder ej böra möta för att hålla af- och
tillträdssyn på en gång emellan den afgångne prestmannen och
konsistorium samt emellan konsistorium och efterträdaren, eller
att på en gång hålla syn i anledning af konsistorii tillträde och
i anledning af dess afträde.
Enligt komiterades förslag (§ 54 mom. 4, § 56 mom. 2, § 61),
skall derföre med af- och tillträdessyn, när boställe för allmän
235
kassas vakning af konsistorium öfvertages och afträdes, förfaras
sålunda:
I anledning af konsistorii tillträde hålles syn i vanlig ordning,
med iakttagande af de föreskrifter i afseende på tiden, som i all¬
mänhet äro meddelade (d. v. s. synen skall hållas året före till¬
trädet, om så ske kan, § 54 mom. 2). År, då kallelse till denna
syn utfärdas, den prestman nämnd, som efter konsistorium kommer
att boställe öfvertaga, skall jemväl denne till synen kallas och
jemte konsistorium såsom tillträdare anses. Vid synen skall rätten
skilja först emellan den afgångne presten och konsistorium och
derefter, såvidt ske kan, emellan konsistorium och efterträdaren.
När syn hållits i anledning af konsistorii tillträde, antingen efter¬
trädaren dervid närvarit eller ej, är sedan ej nödigt, att syn
hålles i anledning af konsistorii afträde, med mindre sådan å
någondera sidan äskas. Skulle likväl synen i anledning af konsi¬
storii tillträde hållits först under tillträdesåret, och har dervid konsi¬
storii efterträdare närvarit samt rättsförhållandet emellan konsi¬
storium och honom af synerätten fullständigt afgjorts, måste sådan
syn anses vara hållen jemväl i anledning af konsistorii afträde;
och någon ny af- och tillträdessyn bör vid sådant förhållande na¬
turligtvis ej i något fall ifrågakomma.
Mottager en boställshafvare boställe af konsistorium utan af-
och tillträdessyn, måste han derigenom anses hafva erkänt, att
konsistorium fullgjort alla åligganden i afseende på bostället för
konsistorii besittningstid, och står han i följd deraf sjelf i ansvar
för allt hvad derutinnan sedan kan finnas brista (§ 54 mom. 4).
I afseende på tiden för af- och tillträdessyns hållande har från
flera håll blifvit anmärkt, att den vedertagna praxis att förrätta
af- och tillträdessyn å prestboställen först efter afträdet är i flera
afseenden menlig, särdeles för afträdarne, som derigenom beröfvas
den afträdare af alla andra boställen tillkommande förmån att sjelfve
få verkställa hvad vid synen föreskrifvits; hvadan den önskan ut¬
talats, att, när så ske kan, å prestboställen likasom å andra bo¬
ställen af- och tillträdessyn måtte få förrättas före afträdet.
Denna önskan hafva komiterade funnit fullt befogad och äfven
kunna i ganska många fall efterkommas. Har ledighet upstått och
har, såsom ofta inträffar, tidigt under året näst före afträdet blifvit
bestämdt hvem som vid afträdet kommer att bostället öfvertaga
(konsistorium eller efterträdande prestman), torde ej något hinder
möta för synens hållande under sagda år. Men fall förekomma
236
dock, då det ej är möjligt att hålla åt- och tillträdessynen före
afträdet. T. ex. om en prest lemnar tjensten kort före den 1
Maj och nådår ej äger rum, eller om nådår väl äger rum, men
efterträdaren ej utnämnes så tidigt, att man på förhand vet om
vid afträdcstiden bostället skall tillträdas af presterlig efterträdare,
eller om tjensten kommer att stå ledig utöfver den lagliga till-
trädestiden, och bostället således vid afträdet skall af konsistorium
för enke . och pupillkassans räkning öfvertagas. Synen kan nem¬
ligen ej utsättas eller hållas förr, än bestämdt är hvem som dervid
skall anses såsom tillträdare.
Då ledigheten inträffat så tidigt, och jemväl så tidigt är be¬
stämdt hvem som efter afträdaren skall bostället öfvertaga, att
synen han hållas året före afträdet, torde det alltid vara eu fördel,
att den då förrättas. I alla händelser måste afträdare äga rätt
fordra att inom ej allt för lång tid efter afträdet få sina rättigheter
och skyldigheter i afseende på bostället bestämda, och det är der¬
före föreslaget, att af- och tillträdessyn, om den ej kan hållas före
afträdet, alltid skall hållas sist inom sex månader efter detsamma,
då, om ej någon annan tillträdare finnes, konsistorium, som i sådant
fäll den 1 Maj öfvertag^ bostället, är att som tillträdare anse.
När af- och tillträdessyn ej är ovilkorligen föreskrifven utan
beror på framställning af boställshafvarc eller byggnadsskyldig,
skall sådan framställning alltid göras hos konsistorium, som, vare
sig att syn är ovilkorligen föreskrifven eller icke, ensamt äger
begära af- och tillträdessyn hos domaren på landet eller rådstufvu-
rätten i stad (§ 55). Sådan begäran bör ske i god tid, i allmänhet
så fort efter ledighetens inträffande bestämdt är hvem som vid af¬
trädet skall bostället öfvertaga. Synen får dock ej hållas förr än
året före afträdet. Vid konsistorii begäran om af och tillträdes¬
syn skall fogas instrument öfver sista ekonomiska besigtning, om
sådan hållits senare än husesyn. Instrument öfver husesyn finnes
nemligen förut hos domaren eller rätten; men har sedermera eko¬
nomisk besigtning hållits, torde instrumentet öfver densamma böra
vara tillgängligt vid synens utsättande för bedömande huruvida
särskildt sakkunnige män behöfva tillkallas, äfvensom, på landet,
huru många nämndemän kunna vara erforderliga. Naturligtvis
skall detta instrument öfver den ekonomiska besigtningen vid
synens slut till konsistorium återställas.
När syn är utsatt, skall konungens befallningshafvande derom
underrättas, dels med afseende på den tillsyn, konungens befall-
237
ningshafvande äger utöfva (Landshöfdinge-instruktionen den 10
Nov. 1855, § 26 mom. 2) deröfver, att husesyner i behörig tid
.och ordning förrättas, och dels på det konungens befallningshaf¬
vande må kunna, der särskilda förhållanden sådant påkalla, be¬
ordra kronoombud till synen (Landshöfdingeinstruktionen § 26
mom. 5, Kongl. Kungörelsen den 30 December 1863, angående
ändring i föreskrifterna, om kronoombuds förordnande att närvara
vid vissa allmänna förrättningar).
Konsistorium skall underrättas om dag och timma för synen
minst två månader före densamma. Denna längre tid är bestämd
med afseende derå, att vederbörande afträdande eller tillträdande
boställshafvare, äfvensom' annan byggnadsskyldig än boställshaf-
vare och församling, ansetts, i händelse de äro utom pastoratet
boende, böra en månad före synen dertill kallas, derom, såsom
straxt skall nämnas, konsistorium, enligt förslaget, har att draga
försorg. (Jemför Militicboställsordningen § 61). Kommer försam¬
lingsrätt i fråga vid synen, skall konsistorium likasom vid ekono¬
miska besigtningar föranstalta om kyrkostämmas hållande, på det
församlingen må få tillfälle att utse ombud till bevakande af sin rätt.
Det har ansetts^ lämpligast, att konsistorium, som naturligtvis
alltid har att för egen räkning förordna sitt ständiga eller särskild!
ombud, föranstaltar jemväl om öfrige vederbörandes, afträdares
och tillträdares äfvensom annan byggnadsskyldigs kallande, hvilket,
hvad beträffar afträdare och tillträda^, torde i många fäll helt
enkelt kunna ske medelst anmodan till dem att insända till konsi¬
storium och syneförrättaren bevis öfver erhållen kallelse till synen.
I hvarje fall har konsistorium att erhålla handräckning af konun¬
gens befallningshafvande och honom underlydande betjente (§ 56.)
När synerätten erhållit bevis att hvad i afseende på veder¬
börandes kallande till synen är föreskrifvet blifvit fullgjordt, skall,
såsom förut är nämndt, synen fortgå utan hinder af någon parts
eller något ombuds uteblifvande (§ 57).
Vid den i komiterades förslag föreskrifna laga syn skola, såsom
af hvad redan i det föregående blifvit sagdt torde framgå, endast
behandlas de ämnen, som i stadgad ordning blifvit under rättens
pröfning dragna') (§ 58).
’) Någon föreskrift om sådan laga syn, som omförmäles i Kongl. Kungörelsen
den 4 Maj 1827 (jfr p. 227), hafva komiterade ansett ej erfordras i boställs-
ordningen. Sådan syn torde kunna genom ekonomisk besigtning ersättas;
men så länge berörde kungörelse är för andra boställen gällande, torde
den kunna äfven för prestboställen tillämpas. Säkerligen kommer ej ofta
hädanefter att inträffa att vid laga skifte prestman ålägges utflytta.
238
Vid af- och tillträdessyn, sådan den i förslaget föreskrifves,
skall först och främst undersökas boställets tillstånd till hus och
ägor, samt nödiga nybyggnader, förbättringar och andra åtgärder,
föreskrifvas, dervid hvad i sådant afseende är för ekonomisk be¬
sigtning föreskrifvet länder af- och tillträdessynerätten till efter¬
rättelse. Vid såväl laga syn som af- och tillträdessyn å bostads-
boställe af 2:a och 3:e klassen, skall dock synerätten i händelse
nybyggnad af sätesbyggning föreskrifves, jemväl meddela före¬
skrifter om den blifvande sätesbyggningens storlek, inredning och
öfriga beskaffenhet (§ 58).
Men utom det åliggande, synerätt vid af- och tillträdessyn
har, gemensamt med den ekonomiska besigtningen, att undersöka
boställets tillstånd till hus och ägor samt föreskrifva afhjelpande
af dervid befunne brister, tillkommer denna synerätt att reglera
rättsförhållandet emellan afträdare och tillträdare. •
I detta afseende åligger synerätten hufvudsakligen:
l:o) att bestämma årsberåkningen.
Endast vid af- och tillträdessyn skall årsberäkning å husen
utsättas.
Sådan beräkning skall äga rum endast för sådana laga hus,
som boställshafvare har skyldighet bygga; dock ej för den ny¬
byggnad, hvilken det, enligt 23 § 1 mom., tillkommer honom att
utan rätt till årsberäkning verkställa. Har årsberäkning vid näst
föregående af- och tillträdessyn blifvit bestämd för något eller
några, då till uppförande föreskrifna laga hus, skall naturligtvis
denna årsberäkning lända till efterrättelse, så att årsberäkning
utsättes endast för den nybyggnad i öfrigt, som boställshafvaren
under sin besittningstid verkstält, för såvidt årsberäkning för den
äger rum. Alägges nu vid synen boställshafvaren någon ny¬
byggnad, för hvilken årsberäkning bör äga rum, skall årsberäk¬
ning för sådan nybyggnad också utsättas, till ledning vid liqviden
emellan afträdaren och tillträdaren. I årsberäkning upskattas äfven
den brandförsäkringsafgift, afträdaren kan hafva, enligt 27 § 2
mom., erlagt.
2:o) att värdera öfverbyggnad eller försummad nybyggnad.
Sedan årsberäkningen blifvit bestämd, tillses huru mycket i
årsberäkning afträdaren tillgodokommer för verkstäld nybyggnad
och erlagd brandförsäkringsafgift; och allt efter som honom så¬
lunda i årsberäkning tillgodokommer mer eller mindre, än som
239
mot hans besinningstid svarar, upskattas öfverbyggnaden eller den
försummade nybyggnaden, såsom här nedan sägs.
Tillgodokommer honom i årsberäkning mer, än som mot be-
sittningstiden svarar, torde synerätten i allmänhet lämpligen kunna
gå så tillväga, att summan af kostnaden för all verkstäld, i års¬
beräkning uptagen nybyggnad, äfvensom af erlagd brandförsäk-
ringsafgift, divideras med antalet af de år, mot hvilka nybygg¬
naden och brandförsäkringsafgiften ansetts svara, hvarigenom er-
bålles det belopp, hvartill byggnadskostnaden för hvarje år kan
anses upgå; hvarefter lätt erhålles värdet af öfverbyggnaden eller
af den byggnad, som belöper på tiden utöfver besittningstiden.
Tillgodokommer honom deremot i årsberäkning mindre, än som
mot besittningstiden svarar, skall synerätten olika förfara, allt efter
som vid synen någon nybyggnad icke behöft eller behöft föreskrifvas.
Har nybyggnad icke behöft föreskrifvas, skall synerätten för¬
klara afträdarens byggnadsskyldighet vara fullgjord (§ 25 mom. 1).
Har deremot nybyggnad behöft föreskrifvas, och är nybyggnaden
sådan att årsberäkning derför åtnjutes, tillses huruvida efter års¬
beräkning denna nybyggnad helt och hållet eller endast till någon
del faller inom afträdarens besittningstid. Faller nybyggnaden
helt och hållet inom besittningstiden, utgör hela byggnadskost¬
naden värdet af försummad nybyggnad. Faller nybyggnaden endast
till någon del inom besittningstiden, utgör endast motsvarande del
af byggnadskostnaden värdet af försummad nybyggnad. Åtnjutes
ej årsberäkning för den föreskrifva nybyggnaden, d. v. s. är ny¬
byggnaden sådan, som afträdaren bort för tilldömd husröteersätt-
ning eller i stället för något genom brand förstördt hus eller för
upburet byggnadsbidrag utan rätt till årsberäkning verkställa,
skall hela kostnaden för sådan nybyggnad ingå i värdet af för¬
summad nybyggnad. *)
') T. ex. en afträdare har innehaft bostället i tjugo år, eller svarar för tjugo
års nybyggnad, men har byggt endast för aderton år. Har vid synen ej
någon nybyggnad behöft föreskrifvas, förklaras hans byggnadsskyldighet
vara fullgjord. Har deremot föreskrift meddelats om nybyggnad af ett
laga hus, derför årsberäkning äger rum, och har denna årsberäkning be¬
stämts till två år eller derunder, utgör hela byggnadskostnaden värdet af
försummad nybyggnad. Har årsberäkningen af huset bestämts till öfver två,
exempelvis fyra år, skall endast så mycket af byggnadskostnaden, som be¬
löper på de inom afträdarens besittningstid fallande, återstående två bygg¬
nadsåren, d. v, s. i det anförda fallet hälften, ingå i värdet af försummad
nybyggnad.
Har afträdaren vid synen ålagts verkställa nybyggnad, för hvilken han
ej berättigats till årsberäkning, ingår hela kostnaden för sådan nybyggnad
i värdet af försummad nybyggnad.
*
240
3:o) att meddela beslut om fördelning till godtgörande på vissa
år af sådan kostnad eller sådan förlust, som i 29 § omförmäles.
Synerätten har först att, der beslut om fördelningen förut ej
är meddeladt, pröfva huruvida rätt till fördelning må kunna af-
trädaren tillerkännas, samt derefter, om sådan rätt honom tillägges,
att bestämma antalet af de år, på hvilka kostnaden eller förlusten
bör fördelas, der detta antal ej är, såsom i fråga om skifteskost¬
nad (Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1827, § 3), en gång för alla
stadgadt; hvarjemte synerätten till beloppet bestämmer den andel
af kostnaden eller förlusten, som bör af tillträdaren ersättas (§ 58).
Då rättsförhållandet emellan afträdaren och tillträdaren kan
vara och ej sällan är så enkelt, att hvad synerätten till reglerande
af detsamma beslutar bör vid genomläsning af synerättens utslag
genast blifva fullt tydligt, har det ej ansetts nödigt att (såsom i
Militieboställsordningen) ovilkorligen ålägga synerätten att upgöra
liqvid emellan afträdare och tillträdare. Som likväl i vissa, mera
invecklade fall upgörandet af en på synerättens beslut grundad
liqvid torde kunna leda till reda och lättare öfversigt af ställningen
emellan afträdare och tillträdare, bär åt synerätten öfverlemnats
att, der så nödigt anses, uprätta liqvid, för hvars upställning de
allmännaste grunderna i förslaget angifvits, med rätt för synerätten
att i öfrigt inrätta liqviden efter hvad behofvet i hvarje fall for¬
drar (§ 59).
Naturligt är, att, om af- och tillträdessyn hålles före afträde!
och afträdaren efter synen men före afträdet sjelf till större eller
mindre del verkställer de nybyggnads- eller reparationsarbeten,
som blifvit vid synen honom ålagda och derför kostnaden blifvit
honom i liqviden påförd, afträdaren äger vid upgörelse med till
trädaren tillgodoräkna sig kostnaden för de sålunda verkstälda
arbetena.
I öfverensstämmelse med 27 kapitlet 5 § B. B. samt Militie¬
boställsordningen, § 69, och äfven Kongl. Förordningen den 16
December 1870, angående prestgårdsbyggnader i Skåne, § 7, inne¬
håller komiterades förslag (§ 60), att afträdaren efter afträdet ej
äger befatta sig med några arbeten å bostället. Hvad som då
återstår måste han med penningar gälda. Häraf följer att, när
af- och tillträdessyn'ej kan hållas förr än efter afträdet, afträdaren,
såsom hittills, går miste om fördelen att sjelf få afhjelpa anmärkte
brister; men detta är en olägenhet, som redan torde på grund af
nuvarande lagstiftning äga rum och hvars afhjelpande medelst
241
stadgande om rätt för afträdaren att efter afträdet verkställa ho¬
nom ålagda arbeten skulle efter komiterades åsigt allt för mycket
inkräkta på tillträdarens dispositionsrätt till bostället samt lätt
föranleda konflikter emellan af- och tillträdare; hvarförutom af¬
trädaren, som ju är skyldig ständigt hålla bostället i laga stånd,
val i någon mån har sig sjelf att skylla, om han råkar ut för eu
sådan olägenhet. De afträdaren ålagda arbeten, som ej före af¬
trädet fullgjorts, skola derefter af tillträdaren verkställas; hvadan
liden för dessa arbetens fullbordande alltid måste af synerätten
utsättas med beräkning, att tillträdaren må kunna medhinna efter
sitt tillträde fullborda dem. För de afträdaren ålagda, men före
afträdet ej verkstälda arbeten äger tillträdaren erhålla den af
synerätten bestämda kostnadsersättning, men icke mera. Upstå
emellan afträdaren och tillträdaren olika meningar huruvida ett
vid synen föreskrifvet arbete är behörigen fullgjordt, åligger be-
visningsskyldigheten afträdaren, som måste kontant gälda allt hvad
han ej kan styrka vara behörigen fullgjordt.
Det har blifvit ifrågasatt huruvida ej, i öfverensstämmelse med
Militieboställsordningen, § 69, stadgas borde, att tillträdaren, om
han sedan gitter visa, att kostnaden för arbetenas verkställande
upgatt till högre än det af synerätten beräknade belopp, skulle
äga att för skilnaden hos afträdaren erhålla godtgörelse. Denna
åsigt torde emellertid strida emot hvad för närvarande, enligt 27
Kapitlet 5 § B. B. och Kong!. Förordningen den 16 December
1870, § 7, för prestboställen gäller. Då tillträdaren vid synen kan
sjelf bevaka sin rätt och anföra allt hvad han finner på frågan
om kostnadsbelopp inverka, samt han derjemte äger, derest lian
ej finner sig med synerättens beslut derutinnan tillfredsstäld, i
högre rätt söka ändring, torde han böra vala underkastad syne-
i ättens eller högre rätts beslut i fråga om kostnaden likasom i
alla andra frågor. Skulle han äga rätt till ersättning för den högre
kostnad, hvartill han sedan möjligen kunde visa, att arbetenas
vci kställande upgatt, komme det ej att så mycket ligga i hans
eget intresse, att arbetena med insigt, omtänksamhet och sparsam¬
het utfördes; men afträdaren, hvars ersättningsskyldighet blefvc
åt tillträdarens åtgöranden härutinnan beroende, komme säkerligen
att ej sällan med honom vara af olika mening huruvida ej den
högre kostnad, hvarför ersättning fordrades, kunnat undvikas; deraf
ny rättegång emellan afträdare och tillträdare skulle kunna föran¬
ledas. Komiterade hafva derföre ansett, att genom af- och till-
Betänk, ang. Ekles. Boställen. 31
242
trädessynen rättsförhållandet emellan af- och tillträdare härutinnan
likasom i andra afseenden bör vara definitift afgjordt.
I 62 § handlas om kostnaderna för husesyner å prestboställen.
Rörande denna fråga finnas för närvarande åtskilliga stad-
ganden. Enligt Kongl. Resolutionen på presterskapets besvär den
7 Juli 1752, § 9, skola »syningsmännen» för lmsesyner å prest-
gårdar undfå arvode »efter taxa» af tillträdaren, dermed Kongl.
Förordningen den 16 December 1870, angående prestgårdsbygg-
nader i Skåne, § lo, öfverensstämmer; men enligt Kongl. Resolu¬
tionen på presterskapets besvär den 12 Januari 1757, § 8, äro de,
som förrätta husesyner å kapellansbol, icke berättigade till arvode
derför.
Genom det angående löningsboställenas utarrendering med¬
delade Kongl. Brefvet den 12 November 1858, § 7, jemfördt med
Kongl. Brefvet den 11 Juli 1862 och Kongl. Brefvet den 9 Sep¬
tember 1873, är stadgadt, att kostnaden för syn å de i författ¬
ningsenlig ordning utarrenderade 1 öningshostallena bör »åt arren-
datorn ensam bestridas».
Kongl. Kungörelsen den 30 December 1863, angående köst-
aadsersättning till militäre, civile och eklesiastike tjensteman för
en del resor inom tjenstgöringsdistrikten, innehåller bestämmelser,
bland annat, om reseersättning dels till kronoombud, hvilken er¬
sättning (§ 3 i kungörelsen) torde böra bekostas af statsmedel,
och dels till konsistorieombud, hvilka antagas skola vara eklesia¬
stike embete- eller tjensteman och hvilkas ersättning (§ 4 moment
2 i kungörelsen) skall gäldas af kyrkornas medel eller, om till¬
gång dertill saknas, af församlingarne.
Enligt Kongl. Kungörelsen den 30 December 1863, angående
nämndemäns rätt till ersättning för extra förrättningar, §§ 1, 5,
§ 7 moment 2, § 8, torde nämndemän vara berättigade till rese¬
ersättning och dagtraktamente för husesyner å alla prestboställen,
äfven kapellansbol, hvilken godtgörelse gäldas för husesyner å
kapellansbol af kyrkornas medel eller af församlingarne, för af-
och tillträdes syner å prestgårdar af tillträdarne, för af- och till-
trädessyner å andra prestboställen af afträdare och tillträdare till
hälften hvardera, och för laga syner å alla andra prestboställen,
än kapellansbol, i allmänhet af allmänna medel.
Skogstjensteman njuter för syneförrättning »arvode efter dag-
beräkning enligt gällande resereglemente» (Kongl. Taxan på ar¬
vode för skogsförrättningar den 12 November 1875, § 4).
243
Enligt 62 § 1 momentet i komiterades förslag, skola domare
och nämnd, ordförande och ledamot i rådstufvurätt, konsistorii-
ombud och skogstjensteman för husesyn å alla prestboställen njuta
reseersättning och dagtraktamente enligt resereglementet, dervid,
enär deri ej omnämnas borgmästare och rådmän, samt ej heller
konsistoriiomhud (i annan händelse än de innehafva någon ordi¬
narie prestbeställning), det ansetts nödigt, såsom förut i fråga om
ekonomisk besigtning sagdt är, att i boställsordningen utmärka
etter hvilken klass i resereglementet godtgörelsen till ordförande
och ledamot i rådstufvarätten samt till konsistoriiomhud bör utgå.
Förslaget medför den förändring, att, enligt detsamma, ord¬
förande och ledamot i synerätt äro berättigade till godtgörelse
äfven för husesyner å kapellansbol. Vederbörande domare, som
för husesyner å alla andra prestboställen njuta godtgörelse, torde
ej böra, mera än nämndemännen, utan ersättning besväras med
husesyner å kapellansbol.
Ersättningen till biträdande byggnadskunnig person har an¬
setts böra, likasom vid ekonomisk besigtning, med afseende på
omständigheterna i hvarje fall bestämmas af synerätt.
2 och 3 momenten åt 62 § innehålla bestämmelser om hvem
som skall gälda kostnaden för husesyner. I moment 2 handlas
om kostnaden för laga syner och i moment 3 om kostnaden för
af- och tillträdes syner.
Till denna kostnad räknas godtgörelsen till alla de i 62 § 1
momentet omnämnda personer äfvensom lösen för det till förvaring
vid bostället afsedda exemplar af syneinstrumentet, men icke den
ersättning, som kan tillkomma kronoombud. Enligt Landshöfdinge-
instruktionen den 10 November 1855, § 26 moment 5, äger ko¬
nungens befallningshafvande att vid husesyner, såväl å prestbo¬
ställen som å andra boställen, när kronans rätt är i fråga, för¬
ordna ombud, rörande hvilkas ersättning, som torde böra drabba
hvarken boställshafvare eller församling, ju särskild! är stadgadt.
Komiterade hafva derför ej ansett nödigt att någon bestämmelse
derom i förslaget intaga.
Kostnaden för laga syn, som endast utgör en högre instans
öfver ekonomisk besigtning, har synts komiterade böra gäldas på
samma sätt som kostnaden för ekonomisk besigtning; dock att,
om synen finnes vara af obefogadt klander föranledd, kostnaden
bör drabba den, som synen vållat.
244
Kostnaden för af- och tiUträdessyn å bostadsboställen för bi¬
skopar, å de löningsboställen, som af dem innehafvas, samt å alla
utarrenderade löningsboställen skall, enligt förslaget, gäldas åt
afträdaren och tillträdaren till hälften hvardera; livilket torde öfver¬
ensstämma med hvad å dessa boställen för närvarande bör äga
rum.
Att å kyrkoherdarnes bostadsboställen »syningsmänneus» ar¬
vode skall betalas ensamt af tillträdaren synes komiterade ej billigt,
då jemväl afträdare!) och församlingen, denna sistnämnda älven
i de fä fall, der den ej är byggnadsskyldig, torde hafva, lika väl
som tillträdaren, intressen att vid synen bevaka'. Komiterade hafva
derföre föreslagit den ändring i nu gällande föreskrifter härut¬
innan, att kostnaden för af- och tiUträdessyn å prestgårdar och de
löningsboställen, som af kyrkoherdar innehafvas, skall gäldas af
afträdaren, tillträdaren och församlingen till en tredjedel hvardera.
Härvid har dock, såsom framdeles sägs (70 § 5 momentet), ansetts
rättvist, att de nuvarande kyrkoherdarna, som vid sitt tillträde
ensamme fått betala hela synekostnaden, icke vid sitt afträde med
någon andel i kostnaden för deri då erforderliga synen betungas.
Hvad beträffar kostnaden för af- och tiUträdessyn å öfriga
boställen, eller bostadsboställen af 3:dje klassen och de lönings¬
boställen, som innehafvas åt komministrar och deras vederlikar,
utgår sagda kostnad, hvilken dock för närvarande omfattar endast
ersättning till nämndemän och konsistoriiombud, åt kyrkornas eller
församlingarnes medel. Enligt komiterades förslag, skall kostna¬
den för af- och tillträdessyner å dessa boställen, äfven i dess nu före¬
slagna större omfattning, på enahanda sätt gäldas. Det har nem¬
ligen ansetts böra såvidt möjligt undvikas att öka de skyldigheter,
som åligga de svagt afiönade innehafvarne af dessa boställen; och
torde det ej vara obilligt, att församlingarne, som, enligt förslaget,
i allmänhet undgå all utgift för bebyggandet och underhållet af
sådana boställen på landet, åtminstone vidkännas synekostnaderne.
Om fullföljd af talan mot härads-, syne- eller rådstufvurätts
äfvensom mot hofrätts beslut i husesynsmål, angående såväl prest-
boställen som andra boställen, är stadgadt i Kongl. Förordningen
den 12 Mars 1830, hvilka stadganden ej torde behöfva i boställs-
ordningen uprepas.
I Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1840 har föreskrifvits skyl¬
dighet för hofrätt att i husesynsmål meddela besvärshänvisning;
men som någon motsvarande föreskrift ej, komiterade veterligen,
245
finnes för underrätt i fråga om husesynsmål angående prestbo-
ställen, har i 63 § af förslaget tillagts ett allmänt stadgande om
skyldighet för domstol att i deksa mål meddela fullständig besvärs¬
hänvisning.
1 afseende på föreskrifterna rörande expedition af instrument
öfver ekonomisk besigtning och husesyn hafva komiterade (64 §)
hufvudsakligen följt hvad Kongl. Förordningen den 30 November
1855, angående expeditionslösen, § 14, härutinnan stadgar. Det
har ansetts mest ändamålsenligt, att konsist.orii exemplar af ex-
peditionshafvanden öfversändes till konsistoriiombudet, i hvars in¬
struktion torde lämpligen böra föreskrifvas, att instrumentet skall
skyndsamt till konsistorium aflemnas jemte ombudets utlåtande
huruvida skäl för konsistorium må förefinnas till fullföljd af talan.
1 följd af stadgandet om underställning af förslag till sätes-
byggning har särskild föreskrift om hvad i sådant fall är att vid
expedition af instrument öfver ekonomisk besigtning iakttaga blifvit
nödig.
65 § i komiterades förslag innehåller bestämmelser om verk¬
ställighet af hvad genom laga kraft ägande beslut blifvit veder¬
börande byggnads- och underhållsskyldig ålagdt. Enligt 49 § 8
mom. skall viss tid bestämmas för fullgörandet af alla föreskrifna
nybyggnader, förbättringar eller andra åtgärder. Då det ansetts
obehöfligt och i allt fall medförande för stora kostnader att före
de hvart femte år återkommande ekonomiska besigtningarne sär-
skildt låta genom offentlig myndighet eller konsistoriiombudet
undersöka huruvida föreskrifna arbeten blifvit vid bestämd tid
fullgjorda eller icke, men konsistorium såsom öfvervakande myn¬
dighet likväl derom torde böra kort efter deu bestämda tiden få
kännedom, för att, i händelse af försummelse, kunna mot den för¬
sumlige föranstalta exekutiva åtgärder, har det ansetts lämpligt
ålägga den byggnads- och underhållsskyldige att sjelf hos konsi¬
storium göra anmälan om verkställigheten af föreskrifna arbeten,
hvilken anmälan ansetts böra vara vitsordad af boställshafvaren,
när arbetet ej ålegat honom, och aftvå utaf församlingen för sådant
ändamål utsedda ombud, när boställshafvaren sjelf skolat arbetena
fullgöra. Glifvet torde vara, att sådana församlingens ombud ej
behöfva för hvarje gång utses, utan kunna lämpligen för hvarje
år väljas, t. ex. å den 3:dje ordinarie årliga kyrkostämman. För-
v summas sådan anmälan, blir följden, att konsistorium, som i sådant
fall äger antaga, att det föreskrifna ej blifvit fullgjordt, har att
246
anlita öfverexekutor för verkställighet på den försumliges be¬
kostnad.
Såsom en möjlighet torde äfven höra förutsättas, att de ar¬
beten, som blifvit konsistorium sjelf! ålagda, då konsistorium för
allmän kassas räkning innehar boställe, försummas; och i sådant
fall synes församling eller efterträdande boställshafvare böra äga
påkalla verkställighet.
X Kap.
66 §.
Uti Kong! Resolutionen den 14 Juni 1720, § 7, och Kong!
Resolutionen den 17 September 1756, § 3, stadgas, bland annat,
att alla prestgårdarne tillhöriga dokument skola antecknas i kyrkans
inventariibok och förvaras under kyrkovärdarnes vård i kyrkans
sakristia. Då dessa stadganden, hvilka afse endast prestgårdar,
ej synas lämpa sig äfven för alla andra prestboställen, af hvilka
åtskilliga äro på långt afstånd från kyrka belägna, samt dertill
kommer, att icke alla kyrkor äro med sakristia försedda, hafva
komiterade föreslagit, att instrument öfver ekonomiska besigtningar
och husesyner samt andra, bostället rörande handlingar, å hvilka
förteckning bör finnas, skola af boställshafvaren förvaras å bo¬
stället eller i kyrkan och af honom tillhandahållas vid besigt¬
ningar och syner samt öfverlemnas vid afträde till efterträdaren.
67 §.
Det har ansetts nödigt i förslaget till boställsordning uttrycka,
att med boställshafvare förstås icke allenast löntagare, derunder
naturligtvis inbegripas löntagares sterbhusdelägare eller rätts-
innehafvare, utan äfven hvarje annan, som med behörig rätt bo¬
ställe innehafver samt för dess bebyggande, underhåll och vård
är det allmänna ansvarig. Hvad i förslaget är föreskrifvet för
boställshafvare är således afsedt att gälla jemväl för arrendator,
eller brukare, som är i författningsenlig ordning antagen, äfvensom
för konsistorium, när konsistorium för allmän kassas räkning bo¬
ställe innehafver, men icke för sådan arrendator eller brukare,
som enskildt å boställe antages och som cj till det allmänna för /
bostället står i ansvar.
247
68 §.
Åtskillige prestman, åt hvilka särskilda boställen ej finnas an
slagna, äro likväl berättigade att förses med fri bostad. Beskaf¬
fenheten af denna bostad torde böra lämpas efter hvad derom för
motsvarande boställe är stadgadt, så att t. ex. en kyrkoherdes
fria bostad bör bestå af minst sju, högst tio boningsrum jemte de
uthus, som, enligt 5 §, kunna föreskrifvas.
69 §.
I donna § meddelas bestämmelser rörande den vigtiga frågan
i hvad mån existerande undantagsförhållanden från hvad i all¬
mänhet rörande prestboställen för närvarande är stadgadt skola
af den blifvande boställsordningen respekteras.
Undantagsförhållanden förekomma dels i hela provinser, såsom
Skåne, Gotland och Halland samt möjligen äfven på Öland, och
dels i vissa pastorat af nästan alla öfriga provinser, särdeles i
Vestmanland och Halarne.
Om dessa undantagsförhållanden är uti inledningen taladt.
Här må endast i korthet erinras om hvad med förevarande fråga
närmast har gemenskap.
Hvad Skåne angår, utfärdades redan den 17 December 1734
cn Kong!. Förordning, angående prestgårdsbyggnader derstädes.
Förnyade sådane förordningar hafva sedan utfärdats den 17 Mars
1824, den 5 Oktober 1839, den 3 Februari 1860 och den 16 De¬
cember 1870. I alla dessa förordningar, hvilka angå endast prest-
gårdarne och företrädesvis prestgårdarne på landet, ') meddelas
i afseende på de laga husens antal och beskaffenhet samt bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten äfvensom i andra frågor före¬
skrifter, väsentligen afvikande från hvad härutinnan för det öfriga
Riket är föreskrifvet. Alla förordniugarne stadga skyldighet för
kyrkoherdarne att ensamme utan församlingarnes deltagande bygga
och underhålla alla prestgårdarnes laga hus. Enligt förordnin-
garne af 1734 och 1824 ålåg boställshafvaren eu viss årlig bygg¬
nadsskyldighet, som han borde utan rätt till ersättning fullgöra.
Hvad han derutöfver byggde kallas i 1824 års förordning (§§ 13,
>) I Kongl. Förordningen d. 16 Dec. 1870 sägs, att med prestgårdarne i stä¬
derna förhålles på sätt hittills skett eller å hvarje ställe särskildt kan vara
beslutadt.
248
14) » öfverbyggnad» och skulle af efterträdaren ersättas. Genom
1839 års förordning borttogs den årliga byggnadsskyldigheten och
boställshafvaren berättigades till ersättning af efterträdaren för
såväl allt hvad han vid sitt tillträde för öfverbyggnad erlagt som
all under hans besittningstid verkstäld nybyggnad. Den åsigten
synes sedan hafva gjort sig gällande, att alla de laga husen äro
i viss mån boställshafvarens tillhörighet och böra af efterträdaren
vid dennes tillträde ersättas; och med 'öfverbyggnad förstås numera,
enligt 12 § i 1870 års förordning, »all den utgift för prestgårdens
byggnader, hvilken boställshafvare till följd af laga kraftvunnen
dom vid af- och tillträdessyn måste vidkännas, äfvensom det värde,
hvilket blifvit eller blifver af synerätt åsatt någon å prestgården
under besittningstiden efter synerätts föreskrift upförd nybyggnad.»
Ordet öfverbyggnad har här således eu helt annan betydelse än
hvad dermed i allmänhet förstås.
För att bereda boställshafvare utväg att erhålla medel till de
betydliga utgifter, lian vid sitt tillträde och under sin besitttnings-
tid måste för inlösen och upförande af boställets åbyggnader vid¬
kännas, inrättades år 1839 en byggnadskassa, som bildades genom
sammanskott och årliga bidrag, och hvars första reglemente den
5 Oktober samma år utfärdades.
Ur denna kassa ägde boställshafvaren såsom »försträckning»,
i mån af kassans tillgångar erhålla godtgörelse, ej mindre för allt
hvad han vid sitt tillträde måst för öfverbyggnad å bostället till
afträdaren erlägga, än äfven för skeende nybyggnad; men för
dessa såkallade försträckningar skulle kassan (§ 7 i reglementet)
blifva »ägare af de byggnader, som dermed blifvit inlöste»; hvar¬
emot boställshafvaren borde »för nyttjandet deraf» årligen till bygg-
nadskassau utgifva viss procent åt den summa, som från kassan
erhållits.
Genom en Kongl. Resolution den 23 Mars 1849, sedermera
ändrad genom Kongl. Resolutionen den 27 Januari 1865, har kassan
tillåtits upptaga lån mot obligationer.
Kassans nu gällande reglemente är utfärdadt den 24 Mars 1876.
För prestgårdarne i Skåne finnes således sedan lång tid till¬
baka en särskild lagstiftning, som i de flesta frågor utbildat sig i
väsentligen olika riktning mot den lagstiftning, som rörande öfriga
prestboställen meddelats.
Då det för närvarande väl ej kan blifva fråga om att bringa
de nu, just i de väsentligaste delarnc så olika förhållandena å
249
prestgårdarne på landet i Skåne och å ofri ga prestboställen i Riket
till öfverensstämmelse med hvarandra, har det synts komiterade
möta betänkliga svårigheter att i afseende på dessa prestgårdar
efterkomma den af Representationen uttalade önskan: att den blif¬
vande boställsordningen skulle gälla för hela Riket.
Hvad- i den allmänna boställsordningen måste stadgas om de
laga husens antal och beskaffenhet, kan ej blifva tillämpligt för
de Skånska prestgårdarne, för hvilka särskilda föreskrifter i detta
afseende måste meddelas. Som å dessa prestgårdar ej någon årlig
byggnadsskyldighet äger rum, kunna den allmänna boställsord-
ningens alla bestämmelser om årsberäkning, öfverbyggnad, för¬
summad nybyggnad, byggnadsbidrag och dithörande ämnen ej
blifva gällande för prestgårdarne i Skåne; hvaremot allt hvad som,
rörande dessa, måste stadgas i fråga om öfverbyggnadens ersätt¬
ning genom byggnadskassan ej kan afse några andra prestboställen.
Med afseende å det förhållande, hvari Skånska prestgårdarne stå
till byggnadskassans direktion, måste också föreskrifterna rörande
tillsyn, ekonomiska besigtningar och husesyner blifva olika för
sagde prestgårdar och för andra prestboställen. Då derföre endast
få bestämmelser, och dessa i allmänhet i jemförelsevis mindre
vigtiga frågor, t. ex. i frågor om öfverloppshus, om ägornas vård
och bruk, om hägnader, om odlingar, om tid för af- och tillträde
m. m., kunna blifva gemensamma för de Skånska prestgårdarne
och öfriga prestboställen, hafva komiterade ansett, att den all¬
männa boställsordningen ej bör gälla för prestgårdarne på landet
■i Skåne, utan att dessa böra fortfarande få behålla sin särskilda
lagstiftning, hvilken dock torde i de delar, der sådant utan svå¬
rare rubbningar kan ske, framdeles böra lämpas efter den all¬
männa boställsordning, som varder för Riket antagen.
För de andra prestboställena i Skåne, för hvilka den särskilda
lagstiftningen rörande de Skånska prestgårdarne ej är gällande,
torde deremot den allmänna boställsordningen böra tillämpas.
De undantagsförhållanden, som, utom beträffande prestgår¬
darne på landet i Skåne, förekomma, afse egentligen endast de
laga husens antal och beskaffenhet samt byggnads- och underhålls¬
skyldigheten.
I Halland och på Gotland äga, såsom uti inledningen blifvit
omförmäldt, undantagsförhållanden rum i afseende på de laga husens
antal och beskaffenhet, i det att hvad derom i allmänhet är stadgadt
icke torde åtminstone på prestgårdarne i dessa provinser äga till-
Betänk. ang. Ekles. Boställen. 32
250
lämplighet. Men de upgifter, som i detta ämne från vederbörande
presterskap erhållits, ådagalägga, att för närvarande i afseende
på antalet och beskaffenheten af de laga husen i allmänhet icke
någon väsentlig olikhet äger rum emellan dessa provinser och det
öfriga Riket; utan hafva äfven i Halland och på Gotland tydligen
husens antal och beskaffenhet hufvudsakligen bestämts efter samma
grunder, som gällt för öfriga delar af Riket. Å eu eller annan
prestgård i Halland saknas väl något af de för prestgärdar i all¬
mänhet föreskrifna mindre uthusen, af skäl att det icke af ålder
varit vanligt att sådant hus der bygga; men i allmänhet torde
tillämpningen af hvad komiterades förslag innehåller i afseende
på de laga husens antal och beskaffenhet icke komma att med¬
föra större rubbningar i nu bestående förhållanden för Halland
och Gotland än för öfrige provinser.
Rörande de undantagsförhållanden, som i afseende på byggnads-
och underhållsskyldigheten äga rum i Halland och på Gotland,
äfvensom på Öland och i en mängd särskilda pastorat i öfriga
provinser, har uti inledningen meddelats hvad komiterade hafva
sig derom bekant.
Från. Gotland hafva särskild! både konungens befallningshaf-
hafvande och en del af presterskapet derstädes framhållit nöd¬
vändigheten, att den blifvande boställsordningen göres gällande
äfven för denna provins, dervid dock presterskapet förbehållit sig
sin i stadgan den 20 September 1648 tillförsäkrade, genom de
nyligen faststälda löneregleringarne ej rubbade förmån, att bygg-
nadsr och underhållsskyldigheten å både prestgärdar och kommi
nistrarnes bostadsboställen skall af församlingarne utgöras.
De undantagsförhållanden, som, i afseende på de laga husens
antal och beskaffenhet, äga rum i Halland och på Gotland och
som existera mera i sjelfva lagstiftningen än i verkligheten, hafva
komiterade ansett ej böra utgöra hinder för att äfven i dessa två
provinser låta den blifvande boställsordningen härutinnan blifva
gällande.
Undantagsförhållandena i afseende på byggnads- och under¬
hållsskyldigheten, hvilka vanligast bestå deri, att sådan skyldighet,
som eljest, enligt de allmänna stadgandena, skulle åligga presten,
i stället är ålagd församlingen, utgöra ganska vigtiga bestämmelser
i fråga om presterskapets aflöning, hvilka icke torde kunna eller
böra åtminstone utan ersättning till den derigenom lidande rubbas.
251
Enligt komiterades förslag- skall derföre, såsom nämndt är,
boställsordningen alls icke gälla för prestgårdarne på landet i
Skåne; men i öfrigt skall den tillämpas på alla andra, i densamma
omförmälda slag af prestboställen; dock så, att i fråga om bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten boställsordningens bestämmelser
träda i stället för allenast hvad derutinnan i allmänhet hittills varit
stadgadt, men icke, der för någon viss ort eller för något visst
boställe de nu gällande allmänna bestämmelserna redan äro upp-
häfda eller ändrade genom särskildt stadgande, öfverenskommelse
eller, af annan giltig grund, uti ett sådant undantagsförhållande
göra ändring.
Visserligen komma den nya boställsordningens bestämmelser
i afseende på de laga husens antal och beskaffenhet att i viss mån
medföra rubbningar i byggnads- och underhållsskyldigheten såväl
å de boställen, å hvilka dermed hittills förhållits efter allmän lag,
som ock å de boställen, der undantagsförhållanden i detta afseende
hittills ägt rum. Beträffande de förra boställena bestämmas rubb-
ningarne i byggnads- och underhållsskyldigheten af hvad i den
blifvande boställsordningen derom i allmänhet stadgas. Men i
fråga om de senare boställena torde det böra blifva vederbörande
synerätts sak att efter omständigheterna i hvarje fall pröfva i hvad
mån de förändrade föreskrifterna i afseende på de laga husens
antal och beskaffenhet må kunna förenas med eller föranleda rubb¬
ning uti ett existerande undantagsförhållande i afseende på bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten. T. ex.: Å en prestgård på landet
äger för närvarande det undantagsförhållande rum, att församlingen
på grund af särskildt stadgande eller öfverenskommelse bygger
och underhåller, utom sina egna laga hus, jemväl alla pastors nu
föreskrifna laga hus. När den nya boställsordningens föreskrifter
i afseende på de laga husens antal och beskaffenhet skola till-
lämpas och i följd deraf flera och bättre hus än de förutvarande
måste föreskrifvas, har synerätt att tillse hvem den sålunda up¬
pmålande tillökningen i byggnads- och underhållsskyldigheten
bör drabba. Församlingen torde dervid böra åläggas utgöra först
och främst den byggnads- och underhållsskyldighet, som enligt
den nya boställsordningen församling tillkommer, och vidare den
byggnads- och underhållsskyldighet, som motsvarar hvad genom
det särskilda stadgandet eller den särskilda öfverenskommelsen
blifvit församlingen utöfver den lagliga skyldigheten ålagdt; men
huruvida den tillökning i byggnads- och underhållsskyldigheten,
252
som boställsordningen derutöfver kan medföra, skall drabba pastor
eller församling, torde bero på berörda stadgandes eller öfverens-
kommelses beskaffenhet. Innehåller stadgandet eller öfverens-
kommelsen, att församlingen skall bygga pastors hus till ett visst
antal och af en viss beskaffenhet, torde denna tillökning böra
drabba pastor; men innehåller deremot stadgandet eller överens¬
kommelser!, att församlingen skall för framtiden fullgöra all bygg¬
nads- och underhållsskyldighet å prestgården, torde församlingen
böra vidkännas jemväl donna tillökning.
Några närmare bestämmelser i detta afseende hafva komite-
rade icke ansett behöfligt eller ens möjligt att meddela; utan
måste synerättens förfärande tydligen blifva beroende af det sär¬
skilda undantagsförhållandets beskaffenhet i hvarje fall.
XI Kap.
70, 71, 72 §§.
I detta kapitel meddelas bestämmelser om tiden, då boställs¬
ordningen skall träda i verksamhet, samt om hvad som är att
iakttaga vid öfvergången från de gamla till de nya förhållandena.
Enligt förslagets mening, skall boställsordningen från och med
den 1 Januari näst efter densammas utfärdande träda i verk¬
samhet, såvidt utan förnärmande af förutvarande boställshafvares
rätt ske kan.
Af förslagets bestämmelser torde på förut varande boställs¬
hafvares rätt kunna inverka hufvudsakligast de bestämmelser, som
angå de laga husens byggande och underhåll (d. v. s. bestäm¬
melserna om de laga husens antal och beskaffenhet samt om bygg¬
nads- och underhållsskyldigheten).
Dessa bestämmelser skola derföre, såsom här nedan sägs, ej
ovilkorligen träda i tillämpning å samma tid som boställsordningen
i öfrigt.
Då den föreslagna boställsordningen ej gör ändring i den
byggnads- och underhållskyldighet, som för närvarande skall å
löningsboställen utgöras, synes boställsordningen beträffande dessa
boställen oclr således för alla å dem i författningsenlig ordning-
antagna arrendatorer och brukare kunna utan förnärmande af
någons rätt genast träda i verksamhet äfven i fråga om de laga
husens byggande och underhåll.
253
Hvad beträffar lontagarne och deras bostadsboställen, bar det
synts komiterade billigt, att de löntagare, som äro utnämnde före
boställsordningens utfärdande, antingen de då tillträdt sina bostads¬
boställen eller ej, mot sin vilja icke underkastas dess bestämmelser
i afseende på de laga huseus byggande och underhåll, hvilka be¬
stämmelser deremot ansetts böra vara bindande för alla löntagare,
som efter boställsordningens utfärdande utnämnas.
Vid öfvergångeu från gamla till nya förhållanden skall, efter
komiterades förslag, beträffande de laga husens byggande och
underhåll, förhållas på följande sätt:
l:o. Å de bostadsboställen, å hvilka löntagaren icke har någon
byggnads- och underhållsskyldighet.
Å dessa boställen träder boställsordningen, äfven i fråga om
de laga husens byggande och underhåll, genast (d. v. s. den 1
Januari näst efter utfädandet) i verksamhet. Som likväl förändring
i de laga husens antal (§§ 8, 71) endast får af synerätt vid af-
och tillträdessyn beslutas, kan först vid nästa af- och tillträdessyn
flera än de förut insynta laga husen föreskrifvas; men den ny¬
byggnad af förut insynta hus, som dessförinnan blifver erforderlig,
skall i öfverensstämmelse med boställsordningen verkställas; och
vid nästa af- och tillträdessyn skall på grund af boställsordningen
bestämmas hvilka laga hus derefter skola å bostället finnas.
2:o. Å de bostadsboställen, å hvilka löntagaren ensam är bygg-
nadsskyldig.
Löntagare, som är utnämnd före boställsordningens utfärdande,
är icke mot sitt bestridande underkastad densammas bestämmelser
i afseende på de laga husens byggande och underhåll. Under
sådan löntagares besittningstid verkställes all nybyggnad i enlighet
/ med hittills gällande stadganden; men åstundan löntagaren, att
boställsordningen skall i sagda afseende redan under hans besitt-
niugstid träda i verksamhet, äger han (§ 72) derom göra anmälan
vid ekonomisk besigtning. Följden af eu sådan anmälan blifver
ej, att flera hus än de förutvarande kunna vid den ekonomiska
besigtningen föreskrifvas, ty sådant tillkommer blott synerätt vid
af- och tillträdessyn, utan endast den, att den nybyggnad, som
derefter erfordras, skall verkställas och jemväl i årsberäkning up-
tagas efter boställsordningens bestämmelser. En sådan anmälan
får dock ej göras af löntagare, hvars efterträdare redan är vid
boställsordningens utfärdande utnämnd, enär efterträdaren ju ej
är underkastad boställsordningens bestämmelser härutinnan.
254
Vid den af- och tillträdessyn, som förrättas i anledning af det
efter boställsordningens utfärdande, först inträffande ombyte af
boställshafvare, skall afträdarens byggnads- och underhållsskyl¬
dighet bedömas efter hittills gällande lagstiftning, i den mån af-
trädaren' ej genom anmälan efter § 72 underkastat sig boställs-
ordningeu, och derefter, såvida tillträdaren är underkastad bo-
ställsordningen i dess helhet, med tillämpning af densamma,
föreskrifvas hvilka laga hus för framtiden skola å bostället
finnas. Skulle det i något fall inträffa, att vid nästa af- och till¬
trädessyn tillträdaren är nämnd före boställsordningens utfärdande
och derjemte förklarar sig ej vilja underkasta sig densamma, be¬
träffande de laga husens byggande och underhåll, måste både af¬
trädare» och tillträdares byggnads- och underhållsskyldighet samt
rättsförhållandet dem emellan bedömas efter hittills varande lag¬
stiftning.
3:o. A de bostadsboställen, å hvithet byggnads- och under¬
hållsskyldigheten är delad emellan löntagaren och församlingen.
Löntagare, som är nämnd före boställsordningens utfärdande,
är ej, mot sitt bestridande underkastad dess bestämmelser i af¬
seende på de laga husens byggande och underhåll. Så länge bo-
ställsordningen i detta afseende ej gäller för löntagaren, torde den
ej heller böra för församlingen tillämpas (70 § 2 momentet). Vill
sådan löntagare, att boställsordningen skall härutinnan redan under
hans besittningstid träda i verksamhet, äger han derom göra an¬
mälan vid ekonomisk besigtning; och hans anmälan äger då mot
församlingen vitsord. Förrättningsmannen har i sådant fall (72 §)
att, enligt 16 §, verkställa delning emellan löntagaren och försam¬
lingen af de förut befintliga husen (några nya hus få ej föreskrifvas)
och rörande de hus, som från eu till annan öfvergå, förordna att
de skola i fullgodt skick lemnas; dervid dock, enär församlingen
ej är ensam underhållsskyldig, beträffande de hus, som församling
har att till pastor lemna, skall iakttagas att, enligt 26 Kap. 2 §
B. B., skilnad göres emellan sådane brister å dessa hus, som böra
botas af församlingen, och sådane, som böra botas af pastor sjelf
(§ 71). Dylik anmälan får, såsom nyss är sagdt, ej göras af lön¬
tagare, hvars efterträdare vid boställsordningens utfärdande redan
är utnämnd. Vid den af- och tillträdessyn, som hålles i anledning
åt det efter boställsordningens utfärdande först inträffande ombyte
af boställshafvare, bedömas först afträdarens rättigheter och skyl¬
digheter enligt hittills gällande föreskrifter, i den mån afträdare!!
255
ej genom anmälan enligt 72 § underkastat sig boställsordningen,
och derefter, med tillämpning af boställsordningen, för så vidt den¬
samma är för tillträdaren bindande, föreskrifves hvilka hus å bo¬
stället böra för framtiden finnas, samt hvem byggnads- och under¬
hållsskyldigheten af desamma derefter skall åligga; dervid, be¬
träffande de hus, som från en till annan öfvergå, förfares enligt
71 §:s nyss anförda bestämmelser.
Skulle tillträdaren vara före boställsordningens utfärdande
nämnd och bestrida densammas tillämpning i fråga om de laga
husens byggande och underhåll, förfares så som för sådan händelse
under 2:o nyss är nämndt.
Till bestämmelserna om de laga husens byggande och under¬
häll hör äfven hvad i 16 § och 70 § 3 momentet om spanmåls¬
bod säges.
Det har redan blifvit nämndt (vid 16 §), att spanmålsbod, så
länge den till förvaring af tiondesäd å prestgård är nödig, bör
fortfarande såsom hittills byggas och underhållas af församlingen,
hvilken, då detta förhållande upphör, har att, såvida spanmålsbod
för boställets behof erfordras, öfverlemna den i laga skick till
kyrkoherden; hvarefter först stadgandet i 16 § om hans bygg¬
nads- och underhållsskyldighet beträffande detta bus kommer att
tillämpas.
För alla laga hus gäller, enligt 70 § 7 momentet i förslaget,
att, hus, som är upfördt innan boställsordningen, efter hvad nu
sagdt är, skall tillämpas, och som, enligt förut gällande stadganden,
blifvit godkändt eller är antagligt, ej må utdömas endast af den
orsak, att det, enligt boställsordningen, skulle vara annorlunda
beskaffad!. Boställsordningens föreskrifter i afseende på de laga
husens beskaffenhet komma derföre att endast så småningom och
i den mån de nuvarande husen förfalla tillämpas. Härigenom
torde öfvergången från de gamla till de nya förhållandena blifva
för vederbörande byggnads- och underhållskyldige väsentligen
lättad.
Boställsordningens bestämmelser i afseende på de laga husens
byggande och underhåll skola således, enligt förslaget, endast suc¬
cessivt och såvidt utan förnärmande af nuvarande boställshafvares
rätt ske kan träda i verksamhet; men äfven andra, ehuru mindre
vigtiga, föreslagna bestämmelser äro, enligt komiterades tanka,
af den beskaffenhet, att de, af hänsyn till nuvarande boställs-
hafvares rätt, ej böra samtidigt med boställsordning^! i öfrigt
ovilkorligen vinna tillämpning.
Sådana bestämmelser äro de, som meddelas i 39 § 2 mom. om
tillträdares rätt att året före tillträdet verkställa höstutsädet, hvaraf
naturligtvis följer rätt för honom att af detta utsäde njuta skörden,
i 62 § 3 mom. om fördelning af kostnaden för af och tillträdes
syn å hostadsboställen af 2:dra klassen och de löningsboställen,
som af kyrkoherdar innehafvas, samt i 35 § om odlingsersättning.
De öfvergångsstadganden, som i följd häraf synts nödiga, med¬
delas i 70 § 4, 5 och 6 momentena.
70 § 4 momentet. Enligt boställsordning^! skall den rätt,
som å vissa orter tillkommit afträdare att skörda »höstsäd efter
sig», försvinna. Det torde dock vara rättvist, att de vid boställs-
orduingens utfärdande utnämnde löntagare, som vid sitt tillträde
fått underkasta sig, att deras företrädare skördade första höstsädes-
grödan, få vid sitt afträde njuta samma förmån som företrädarne,
så att först dessa löntagares närmaste efterträdare blifva under¬
kastade boställsordningens föreskrifter i detta afseende, hvarigenom
dock desse efterträdare få vidkännas förlusten af ett års höstgröda
å bostället.
70 § 5 momentet. Stadgandet i 62 § 3 momentet, att kost¬
naderna för af- och tillträdessyn å bostadsboställen af 2:dra klassen
och de löningsboställen, som af kyrkoherdar innehafvas, skola
gäldas åt afträdare, tillträdare och församling med en tredjedel
hvardera, är nytt. Hittills har det hufvudsakliga af denna kost¬
nad gnidits af tillträdarue ensamme.
De vid boställsordningens utfärdande utnämnde kyrkoherdarne,
som vid sitt tillträde ensamme betalt denna kostnad, torde rätt¬
visligen vid sitt afträde ej böra vidkännas någon kostnad för sy¬
nen. Dessa kyrkoherdars närmaste efterträdare komma deremot,
etter förslaget, att vid sitt tillträde, enligt hittills gällande författ¬
ningar, ensamme gälda synekostnaden ') och att derjemte vid sitt
afträde fä med en tredjedel i då blifvande synekostnad deltaga.
Det har ansetts billigt, att i de fall, som i 4 och 5 momentena
omförmälas, den förlust, som i följd af öfvergången måste drabba
någon boställsliafvarc, ej faller på den nuvarande boställsbafvaren,
’) Till hvilken kostnad då jemväl torde böra räknas godtgörelsen till skogs-
tjensteman och byggnadskunnig person, om sådane vid synen närvarit;
hvaremot ersättningen till konsistoriiombudet torde böra såsom hittills
gäldas af kyrkorna eller församlingarne.
257
utan heldre på den förste boställshafvaren, för hvilken boställs-
ordningen är ovilkorligen bindande.
70 § 6 momentet. De undantagsförhållanden i afseende på
odlingsersättning, hvilka för närvarande äga rum för Vexiö och
Carlstads stift samt Erkestiftet, skola enligt förslaget uphöra; dock
skall sådant ej inverka på de odlingsföretag, som äro påbörjade
före det år, då boställsordningen skall träda i verksamhet, och
kommer således, beträffande ersättningen för dessa odlingsföretag
inom sagda tre stift, boställsordningen ej att tillämpas.
De lagrum och författningar, kvilkas ändring eller uphäfvande
skulle af komiterades förslag föranledas, äro hufvudsakligen
följande:
l:o). Kongl. Maj:ts nådiga privilegier för biskoparne och samt¬
liga presterskapet, den 16 Oktober 1723, för såvidt den föreslagna
boställsordningens bestämmelser äro mot sagda privilegier stri¬
dande (Egentligen 4, 9 och 13 punkt, i privilegierna torde be-
, höfva. ändras i följd af boställsordningens bestämmelser);
2:o). Kongl. Resolution på allmogens besvär den 1 Augusti
1727, 12 §;
3:o). 26 Kap. 2 § Byggninga Balken från och med orden
»I prestgård skall vara etc»;
4:o). Kongl. Resolution på pr ester skåpets besvär den 7 Juli
1752, 9 §, i fråga om ersättning' till syningsmän för husesyner å
prestgård;
5:o). Kongl. Resolution på pr ester skåpets besvär den 12
Januari 1757, 8 §, för såvidt angår årsberäkning af de laga husen
å kapellansbolen samt domares och syningsmäns skyldighet att
förrätta husesyner å kapellansbol utan ersättning;
6:o). Kongl. Resolution på presterskapets besvär den 10 Aug.
1762, 4 §;
7:o). Kongl. Resolution på städernas besvär den 17 Augusti
1762, 21 §;
8:o). Kongl. Kungörelsen den 28 Mag 1830, angående ekono¬
miska besigtningar å kyrkoherdeboställen, kapellans- och klockare¬
bord samt prestestomhemman, i allt utom hvad denna kungörelse
stadgar beträffande klockareborden;
Betänk, ang. Eklog. Boställen.
33
258
9:o). Kongl. Kungörelsen den 10 Juni 1841, angående dom-
fört antal nämndemän vid husesyner å prestbol;
samt i (ifrigt alla hittills gällande stadgande!! och föreskrifter,
som finnas stridande mot de bestämmelser, den föreslagna boställs-
ordningen innehåller.
Stockholm den 28 Mars 1879.
REINHOLD SKARIN.
L. NORIN.
OSCAR ERH. RABE.
RICH. EHRENBORG.
GUST. JONSSON.
RESERVATIONER.
Reservation af Mradshöfding Norm.
Författningens rubrik.
Epitetet ecklesiastik i sammanhang med ordet boställe har både
enligt språkbruket och i flera författningar redan en betydelse,
som allmänt förstås, och i öfverensstämmelse härmed hafva äfven
Rikets Ständer uppenbarligen begagnat sammansättningen af dessa
båda ord, då de i sin underdåniga skrifvelse den 28 Januari 1863
anhöllo att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Stän¬
der framlägga förslag till en, om än i vissa delar efter särskilda
förhållanden inom olika orter lämpad, likväl, så vidt sådant läte
sig göra, för hela riket gällande ecklesiastik-boställsordning, hvar¬
med uppenbarligen afsågs eu förordning af i fråga varande slag
för boställen, afsedda för kyrkans tjensteman och betjening, eller,
med andra ord, just af den omfattning, som Kongl. Kammarkol¬
legium, utgående från en likadan uppfattning, i 1 § af sitt under¬
dåniga förslag i ämnet upptagit, d. v. s. inbegripande alla de bo
ställen, för hvilka reglementeras i komiterades förslag, med tillägg
allenast af klockare- och organistboställen. På sätt Kongl. Maj:t
i nådiga Kungörelsen den 19 Juli 1841 funnit, äro likväl klockare-
boställena i afseende på tillkomst och egenskaper af den skilj¬
aktiga beskaffenhet, att någon allmän föreskrift rörande bebyg¬
gandet och underhållet af dem icke lämpligen kan meddelas, och
de få organistboställen, som i riket finnas, äro i detta hänseende
jemförliga med klockareboställena. Komiterades förslag innehåller
således eu boställsordning i det af Rikets Ständer åsyftade ämne
af den fullständigaste omfattning, som är möjlig.
På dessa skäl och då den af öfriga komiterade föreslagna
titel angifver mera än som förekommer i författningsförslaget,
hvithet icke upptager alla om presterskapets boställen utfärdade
och gällande förordningars innehåll, utan blott föreskrifter om
262
dessa boställens bebyggande och häfd med hvad dertill hörer, så
och för att redan i rubriken utmärka, hvilken förordning om bo¬
ställena här förekommer, hemställer jag att författningens benäm¬
ning måtte blifva:
jEcklesiastik boställsordning.
§ 12.
Jemte föreskrifterne i denna § om åtgärder för att bevara
nybyggda hus, nemligen att synerätt eger föreskrifva det desamma
skola beklädas och derefter anstrykas, hvarför författningsförsla-
get dock icke lemnar tidsbestämmelse, hvilken icke heller torde
vara möjligt att i lag utsätta, anser jag erforderligt att i förslaget
intages ett stadgande om tidigare förvaringsåtgärder i nära öfver¬
ensstämmelse med hvad för militieboställen är föreskrifvet genom
§ 24 i Militieboställsordningen; och torde i detta hänseende göras
följande tillägg vid § 12:
Sker icke beklädnad, skola timrade hus på fjerde året efter
stommens uppförande beklädas med bräder å knutarne samt an¬
strykas med rödfärg; och skola andra hus af trä likaledes på
fjerde året efter uppbyggandet bestrykas med nämnda färg.
§ 22.
Enligt hvad härnedan under § 49 anföres, finner jag det icke
böra tillhöra ekonomisk besigtning att föreskrifva nybyggnad, och
inhemtas af min skilsaktighet vid § 28 att jag anser äfven andra
hus än de så kallade laga husen kunna tillhöra prests byggnads¬
skyldighet; i följd hvaraf jag åt § 22 i författningsförslaget före¬
slår denna lydelse:
Uppkommande brister å boställes insynade hus skola afhjelpas
och nybyggnad af dessa hus verkställas i den mån sådant före-
skrifves eller eljest nödigt blifver.
§ 27.
2 mom. Här i fråga varande utgift synes mig icke lämpli¬
gast godtgöras genom årsberäkning, enär sådan beräkning eljest
263
icke eger rum utom för nybyggnad af de laga husen. Att deri¬
från afvika uti det antagna fallet, i ändamål att utgiften måtte
fördelas på alla dem, som komme att begagna de brandförsäk-
“ rade husen, skulle följdenligt fordra, att också de andra särskilda
kostnader, hvilka en boställshafvare kan få vidkännas för bo¬
stället, till gagn både för sig och efterkommande boställshafvare,
borde godtgöras genom årsberäkning; men detta hafva komiterade,
såsom synes af § 29, icke föreslagit. Amorteringssättet för andra
kostnader vid boställe än för husröta synes mig redan vara gifvet
följd af den uppfattning, som legat till grund för Kongl. Kun¬
görelsen den 4 Maj 1827, angående beräkning och fördelning al
den ersättning, boställshafvare i anledning af verkstäldt egoskifte
kan få vidkännas, enligt hvad 1 § i Kungörelsen gifver vid han¬
den, nemligen att kostnader för boställes lagliga byggnader och
häfd icke må sammanblandas med andra kostnader, hvilka bo¬
ställshafvare åläggas; och bör väl då detta så mycket mindre i
fråga sättas för kostnader, hvartill han ej är tvungen, utan som
han frivilligt gjort. För öfrigt kan ju icke antagas att de brand-
försäkrade husen skola qvarstå under den för deras varaktighet
beräknade tid, hvilken varaktighet afsetts vid uppställandet af
årsberäkningsbestämmelserna; och lärer väl likaledes icke kunna
bestridas att i den mån nybyggnad tidigare förekomme, skulle
boställshafvare drabbas af ökad byggnadskostnad eller ersättning
för öfverbyggnad, enär han då, utom byggnadskostnaden för be¬
fintliga hus, äfven hade att, genom déu på årsberäkningen lagda
fördelning af brandförsäkringsafgiften, vidkännas tunga af ej vi¬
dare existerande byggnader. Sistnämnde invändning kan visser¬
ligen ock göras vid amortering på vissa, högst tjugo år; men
olägenheten, om den inträffar, försvinner då hastigare.
Af nu anförda skäl anser jag riktigare att låta den i föreva¬
rande moment omförmälda utgift amorteras på samma sätt, som
de i § 29 nämnda kostnader, och jag hemställer derföre att mo¬
mentet måtte erhålla följande lydelse:
Är brandförsäkring tagen med vilkor att afgiften derför skall
betalas på en gång eller under vissa år, må hvad boställshafvare
erlagt till godtgörande på högst tjugo år fördelas af synerätten.
264
Y Kap.
I följd af den meningsskiljaktighet, som hos mig egen rum
uti de ämnen, hvilka i detta kapitel afhamllas, anser jag kapit- ,
lets rubrik böra blifva:
Om andra byggnader än de laga husen samt om gagneliga
inrättningar äfvensom om fördelning etc. (se förslaget).
§ 28. .
Genom Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 1 Au¬
gusti 1727, § 12, bestämdes storleken å församlingens sju laga
hus i prestgärden, med föreskrift tillika att, om presten behöfde
derå hus, »borde han dem af egen bekostnad bygga och un¬
derhålla» ;
och i öfverensstämmelse härmed innehåller 26 kapitlet 2 §
Byggningabalken att, »om prestgård efter dess egor och lägen¬
heter tarfvar flera hus», än församlingens sju laga hus, skall prest
»bygga och underhålla dem sjelf eller gälda det som brister»;
hvarjemte i sistnämnda lagrum stadgas att, om »prest bygger
flera hus, än prestgärden tarfvar, till sin beqvämlighet», eger han
dessa öfverloppshus, i fall efterträdaren ej vill dem behålla efter
laga mätning, bortföra, mot ersättningsskyldighet i visst fall för
virket.
Då likväl ännu saknades bestämmelse om antalet och beskaf¬
fenheten af de hus, som i prestgärden utöfver församlingens sju
laga hus kunde anses erforderliga (tarfvas) och hvilka presten,
enligt det förestående, hade åliggande att sjelf bygga och under¬
hålla, så och »på det lag och icke domarens godtycke härutinnan
måtte ega rum», blefvo. genom Kong], Resolutionen på prester-
skapets besvär den 10 Augusti 1762, § 4, föreskrifna nio laga
hus, hvilka till utsatt storlek skola hemma i prestgärden byggas
och underhållas af presten, vid påföljd att eljest' gälda hvad som
brister; hvarjemte upprepades stadgandet i 26 kapitlet 2 § Bygg-
ningabalkén att de byggnader, som presten för sin beqvämlighet
uppför, skola betraktas såsom öfverloppshus; men härigenom var,
efter mitt omdöme, ingen ändring gjord i åliggandet enligt näst-
åberopade lagrum att om, utom de laga husen hemma vid går¬
den, prestgård efter sina egor och lägenheter tarfvar åbyggnad,
265
skall presten också bygga och underhålla denna eller gälda det
som brister; och i enlighet härmed har vid en del boställen ålagts
presten byggnadsskyldighet vid insynta torp, hvarom motsvarande
stadganden finnas gifna dels för prestgårdarne i Skåne genom
Kongl. Förordningarne den 17 Mars 1824, § 6, den 3 Februari
1860, § 6, samt den 16 December 1870, § 6, och dels för militie-
boställena genom Kongl. Förordningen om regiments- och com¬
pagnie-öfverbefälets boställen vid the indelte regimenterne till
häst och fot den 12 Februari 1730, § 9, Kongl. Maj:ts förnyade
husesyns och boställsordning för de indelte regementerne till häst
och fot den 15 September 1752, § 12, och Militieboställsordningen
den 23 Januari 1836, § 4.
På samma sätt, som nu är omförmäldt i afseende på torp¬
husen, och på samma grund, så vidt min erfarenhet sträcker sig,
har på en del prestboställen förfarits i fråga om ej mindre andra
insynta byggnader för jordbruket, t. ex. ängslador, fäbodehus,
åbyggnad på nyodling, som efter frihetsår återgår till boställe, än
äfven indömda byggnader vid qvarnar, fisken och andra gagne-
liga inrättningar. De gagneliga inrättningarne hafva genom in¬
syningen blifvit ansedda såsom erforderliga, för den ökade in¬
komst bostället derigenom bereder innehafvaren.
Enligt både lag och praxis synes mig således redan vid prest¬
gårdarne, i fråga om andra byggnader än församlingens sju laga
hus, förefinnas en skilnad emellan a) prestens laga hus, b) andra
nödvändiga och derföre prestens byggnadsskyldighet tillhörande
hus samt c) öfverloppsbyggnader.
Det har blifvit invändt, att åläggande för prest af byggnads¬
skyldighet vid andra än de laga husen skulle kunna leda honom
från de pligter, som med hans egentliga kall följa; men jag kan
ej inse denna fåra. Tillsynen öfver ett jordbruk, som kan vara
rätt betydligt, kan med mera skäl betraktas såsom förenad med
ett dylikt äfventyr, än det enkla bestyret vid t. ex. en qvarn, der
prestens besvär hufvudsakligen torde bestå deri, att han från den
antagna mjölnaren upbär sin andel af tullsäden. Tvärtom torde
kunna i fråga sättas, om icke uteslutande af byggnadsskyldighet
för husen i den härofvan med lit. b benämnda klassen skulle
kunna just för prestens egentliga verksamhet blifva till något
men, om nemligen derigenom frånginge honom en afsevärd del
af hvad som för hans anständiga bergning vore behöfligt; och en
sådan minskning i hans inkomster må väl ock kunna betraktas
Betänk, ang. Elite*. Boställen. , 34
266
såsom en betänklig rubbning i faststäld lönereglering, der beräk¬
ningarna blifvit gjorda under förutsättning af den lindrigare bygg-
uadstunga, som nu eger rum.
I allmänhet lära väl icke meningarne vara delade om före¬
trädet af jordtorpare framför statkarlar och drängar, der lokala
förhållanden medgifva anläggning af torp utan inblandning med
hemegorna; och genom bibehållande af nu gällande förfaringssätt
att endast på torp, som synerätt finner böra qvarblifva, boställs-
hafvare skall ega byggnadsskyldighet, synes anledning vara före¬
kommen, att ingen bör med fog kunna klaga öfver godtyckligt
betungande genom förbindelsen att för dessa hus öfvertaga bygg¬
nadsskyldighet; men om äfven någon boställshafvare skulle, i
olikhet med synerätts uppfattning vid hans tillträde, hellre vilja
begagna statkarlar eller drängar än jordtorpare, qvarstår ju van¬
ligen behofvet af bostaden och äfven till en del af den öfriga
åbyggnaden, hvilka förmåner då erhölles från torpen; hvarjemte,
då af förändrade förhållanden må vara uppenbart att bibehållan¬
det af insynadt torp ej vidare länder till boställets nytta, utväg
att få torpet bortsynadt är boställshafvaren beredd i den af mig
härnedan föreslagna redaktion af § 53, enligt hvilken han kan
för ändamålet erhålla serskild syn eller så kallad laga syn; och
skulle häremot anmärkas att boställshafvare derigenom underka¬
stas kostnad, så när, såsom antogs, uppenbart är att torpet icke
bör bibehållas, — och annars lärer väl icke boställshafvaren
hvars dispositionsrätt ju måste vara begränsad af efterträdares
skäliga anspråk, kunna med fog fordra detsammas upphörande,
— torde väl ock boställshafvaren hädanefter, såsom ofta skett
hittills, kunna våga risken att, utan synerätts tillstånd, vidtaga
önskad förändring i sitt jordbruk.
Slutligen torde, i afseende på öfriga komiterades förslag att
göra de ifrågavarande byggnaderne till öfverloppshus, uppmärk¬
samheten böra fästas, å ena sidan, på den betydliga penninge-
utgift eu prest då, emot nu, kan vid sitt tillträde blifva underka¬
stad för inlösen af jord bruksbyggnader, hvilka vanligen icke kunna
undvaras, och, å den andra, obilligheten i afträdarens förlust ge¬
nom sådana byggnaders bortflyttning, om efterträdaren ej vill
lösa dem.
Ehuru byggnaderne i ofvanberörda klass b således synas mig
fortfarande böra tillhöra boställshafvarens byggnadsskyldighet,
torde likväl billigheten fordra att denna skyldighet, genom kost¬
267
nådens fördelning, göres mindre betungande, än den nu varit för
mången, som fått nybygga dessa hus, då deremot efterträdaren
kommit ifrån till och med alls någon sådan kostnad.
Äfven torde förslaget böra innefatta bestämmelse, i syftningen
motsvarande föreskrifterna i §§ 4, 5, 29 och 30 af Militieboställs-
ordningen, att, om prest på boställets egor anlägger gagnelig in¬
rättning med säker inkomst, hvaraf han ej under sin åbotid hinner
upphemta en emot kostnaden svarande vinst, och om denna an¬
läggning varder insynt, anläggningskostnaden fördelas äfven på
senare boställshafvare, eftersom desse jemväl draga nytta af an¬
läggningen, samt att, om efterträdande boställshafvare ej vill
eller anser sig kunna öfvertaga anläggningen med skyldighet att
godtgöra den återstående anläggningskostnaden, möjlighet före¬
finnes att bereda anläggaren ersättning till så stor del, som kan
från anläggningen erhållas utan förlust för den nya boställshafvaren.
Detta sistnämnda torde kunna ordnas på det sätt, att anläggaren
eller hans rätts innehafvare då får för egen räkning begagna an¬
läggningen under efterträdande boställshafvares åbotid i så många
år, som derunder enligt fördelningsbeslutet må infalla, emot godt-
görelse till honom för hvad den till anläggningen begagnade lä¬
genhet gifvit i behållen inkomst vid anläggningens företagande,
hvilket derföre bör vara utredt innan anläggningen beviljas; och
om inkomsterne från anläggningen derunder skulle komma att
öfverstiga de på samma tid efter fördelningen belöpande ersätt¬
ningsbelopp, torde ingen obillighet ligga deri att denna vinst till¬
faller anläggaren emot den risk han under ett motsatt förhållande
äfventyrar.
Dessa från författningsförslaget afvikande bestämmelser torde
icke kunna i fråga sättas för andra än bostadsboställen och dermed
i sambruk förenade löningshemman, enär alla andra boställen skola
vara eller blifva i författningsenlig ordning utarrenderade och arren¬
dator ej kan åläggas någon skyldighet utöfver arrendeaftalet.
På grund häraf hemställer jag att de förhållanden, som i § 28
af författningsförslaget afses, måtte lagbestämmas genom intagande
i stället af följande §§:
§ 28 (A).
Finner synerätt att på bostadsboställe eller dermed i sambruk
förenadt Våning simställe insynadt torp eller fäbodeställe bör bibe-
268
hällas, eller nytt sådant hör insynas, eller insynad qvarn eller
annan gagnelig inrättning hör qvarblifva, eller ny sådan inrättning
hör insynas, skall hoställshafvare der uppföra och underhålla de
byggnader, som af synerätt föreskrifvas; och skola kostnaderne för
nybyggnaden så val som andre kostnader för skeende anläggning
af gagnelig inrättning fördelas af synerätt till godtgörande på högst
tjugo år, räknade från arbetets fullbordan.
§ 28 (B).
Hvad i nästförestående § stadgas om torphus galle ock om¬
hus på nyodling, som efter frihetsår återgår till boställe.
§ 28 (C).
Alla andra byggnader än de i §§ 4, 5, 7, 28 (A) och 28 (B)
omförmälde äro öfverloppshus, hvilka boställshafvaren eger, der
efterträdaren ej vill dem efter laga mätning behålla, rätt och, om
efterträdaren så yrkar, äfven skyldighet att bortföra; vare dock
pligtig att för byggnadsämne, som bemtats från boställets skog
och icke utgjorts af sådan andel i densammes afkastning, som
enligt hvad särskildt är stadgadt i vissa fall kan utöfver hus-
behofvet boställshafvaren tillkomma, utgifva ersättning, hvars be¬
lopp och användande till boställets nytta synerätt bestämmer.
§ 28 (D).
Anlägges på boställe, hvarom förmäles i § 28 (A), qvarn etter
annan gagnelig inrättning med säker inkomst, men anläggnings¬
kostnaden efter den fördelning, som synerätt på grund af samma
§ fastställer, finnes icke vara anläggaren godtgjord före hans af¬
träde, och förklarar efterträdande hoställshafvare sig icke vara i
tillfälle etter hugad att den på hans besittning af bostället ankom¬
mande del i kostnaden vidkännas; då eger anläggaren etter hans
rättsinnehafvare att inrättningen för sin räkning använda under
efterträdande boställshafvares besittning stid i så många år, som
derunder enligt för delning sbeslutet må infatta, emot godtgörelse titt
honom för hvad den titt anläggningen begagnade lägenhet må hafva
gifvit till bostället i behållen inkomst vid anläggningens företagande,
hvilket derföre bör utredas, innan anläggningen beviljas.
269
§ 31.
2 mom. Detta moment anser jag böra erhålla ett så lydande
tillägg:
För sådant arbete må tillerkännas ersättning, som dock skall
fördelas på tjugo år, räknadt ifrån fullbordandet, och ej må öfver¬
stiga trehundra kronor.
Tillägget öfverensstämmer med § 11 i Korigl. Förordningen
den 16 December 1870, angående prestgårdsbyggnader i Skåne,
och torde icke behöfva motiveras.
§ 84.
1 öfverensstämmelse med § 32 mom. 3 i Kammarkollegii förslag
till ecklesiastik boställsordning torde efter mom. 1 i författnings-
förslaget intagas ett moment 2 af denna lydelse:
2 mom. Har till följd af sådan förening, som i 19 §{ af Kongl.
Förordningen den 21 December 1857 omförmäles, stängsel i ego-
skilnad mot annans jord blifvit borttagen eller icke hållits så tät
att den mot mindre hemdjur gör fred, och upphör den förening
att vara gällande; då skall, om bostället dervid innehafves af annan
än den, som föreningen ingått, och kostnaden för återuppsättande
af den stängsel, bostället bör hålla, finnes af synerätt uppgå till
högre belopp än boställshafvaren anses böra vidkännas, hägnads-
kostnaden af synerätt fördelas till godtgörelse på det antal år, som
skäligt pröfvas, dock icke öfverstigande tjugo, räknadt från den
tid då stängseln blifvit fullbordad.
Det förhållande, som här antages, att nemligen boställshaf-
vare vid sitt tillträde icke kunnat affordra företrädaren hägnads-
skyldighetens fullgörande, är icke, såsom någon gång varit anmärkt,
enahanda med det att den förre öfvertog bostället utan yttre hägnad,
oaktadt rågångsförening icke var för handen. Om tillträdande
boställshafvare icke i senare fallet gör anspråk på ersättning i
följd af rätten till stängselvitsord, drabbas han rättvisligen ensam
af kostnaden för hägnadens uppförande, derest stängsel under
hans åbotid måste upsättas. Varder åter boställshafvare nöd¬
sakad att hägnad af i fråga varande slag uprätta, sedan den
vid hans tillträde gällande rågångsförening upphört, fordrar billig¬
heten att han icke ensam drabbas af kostnaden.
270
Föreskriften i mom. 2 af författningsförslaget, att inom bo¬
ställes egoområde skall boställshafvare ej vara skyldig hålla hägnad,
synes mig ej alltid billig. Har t. ex. eu boställshafvare efter syne-
rätts föreskrift mottagit bostället med hägnad mellan inegor och
en vidsträckt betesmark eller med inegornas afstängning från en
allmän, mycket trafikerad väg; då kan jag ej finna rimligt att
han vid sin afflyttning skall vara frikallad att lemna bostället
äfven med denna förmånliga anordning, hvarigenom inegornas
vård så väsendtligt underlättas. För en sådan hägnad torde böra
ansvaras tilldess synerätt må anse förändrade omständigheter för¬
anleda hägnadens upphörande. Till stöd för denna uppfattning får
jag ytterligare åberopa, dels att Militieboställsordningen i § 40
innehåller att »boställshafvare skall vidmakthålla hägnad genom
»laggild stängsel omkring tomtplats, träd- och humlegård samt
»planteringsland, åkergärden och vretar, ängar» — — »der sådan
»stängsel varit och nödig finnes, dock att i skoglösa orter undantag
»från denna föreskrift må ega rum efter synerätts bepröfvande»,
dels ock att Kongl. Förordningen den 16 December 1870 angående
prestgårdsbyggnader i Skåne (§ 10) ålägger boställshafvare att
erforderliga gärdesgårdar underhålla i behörigt skick.
På ‘grund häraf hemställer jag att, i stället för hvad författ-
uingsförslaget i 34 § 2 mom. innehåller, måtte införas ett moment,
i ordningen n:o 3, af följande lydelse:
3 mom. Inom boställes egoområde vare boställshafvare ej
skyldig hägnad hålla, der den ej varit vid hans tillträde och af
synerätt anses fortfarande nödig; doch att på slcoglösa boställen
undantag från denna stängs Oskyldighet må af synerätt medgifvas.
§ 37.
1 mom. Om min hemställan här nedan att förbud emot bort¬
förande af stråfoder, hvilken fråga enligt författningsförslaget, §
49 mom. 7, kan behandlas äfven af ekonomisk besigtning, endast
tillkommer synerätts upptagande, godkännes, bör hänvisningen i
detta moment till 49 § 7 mom. ändras till 58 § 6 mom.
§ 42.
I min skiljaktighet vid §§ 49 och 53 yttras att, på det emellan
af- och tillträdessyner må kunna behandlas sådana frågor, som
271
hittills tillhört synerätt och hvilka jag anser fortfarande böra
endast der upptagas, syntes lämpligt att konsistorium må ega på
förekommen anledning föranstalta om särskild laga syn i ekono¬
misk besigtnings ställe; och på det konsistorium må kunna be¬
döma förhållandet, föreslås att § 42 i författningsförslaget, jemte
upptagande under mom. 1 af hvad författningsförslaget innehåller,
måtte i ett nytt moment, n:o 2, erhålla tillägg af den lydelse, som
här nedan förekommer.
2 mom. Då konsistorium, på sätt i 53 § sägs, må i stället
för ekonomisk besigtning förordna laga syn, när så lämpligt finnes,
åligger innehafvare af boställe, hvarå ekonomisk besigtning förestår,
att året näst förut under September månad, på det konsistorium
må blifva i tillfälle bedöma förhållandet, dit lemna upgift om och
hvithet behof a,f nybyggnad anses vara för handen.
§§ 44, 48.
Kongl. Kung. den 28 Maj 1830, angående ekonomiska besigt-
ningar å kyrkoherdeboställen, kapellans och klockarebord samt
prestestomhemman, innehåller i 7 § att, om den med förrättningen
missnöjde inom utsatt tid och på föreskrifvet ställe påfordrar, skall
ny syn hållas åt domare med nämnd samt följaktligen den för¬
rättade ekonomiska besigtningen icke hafva någon verkan.
Häraf synes mig att ekonomiska besigtningen icke är annat
än en administrativ åtgärd, och detta framgår tydligare vid jem¬
förelse med bestämmelserna om dylika besigtningar på prestgår-
darne i Skåne genom Kongl. Förordningen den 16 Dec. 1870,
§19, samt på militieboställena genom Militieboställsordningen den
23 Jan. 1836, § 53.
Ekonomisk besigtning, hvilken det enligt härofvan åberopade
kungörelse, 1 och 5 §§, för närvarande allenast åligger lemna
upplysning om egendomens häfd till hus och jord samt att be-
funna brister uppskatta i penningevärde, skall enligt författnings¬
förslaget ega förordna äfven om nybyggnad och tillika i allt annat,
som kan i fråga komma emellan af- och tillträdessyner, hafva
samma befogenhet, som synerätt, utom i ett enda fall, nemligen
derutinnan att till ny sätesbyggning å bostadsboställen af andra
och tredje klassen allenast uppgöra och domstols pröfning under¬
ställa förslag å storlek, inredning samt öfriga beskaffenhet.
272
Det i 1830 års åberopade kungörelse begagnade ordet brister,
tolkadt efter betydelsen i dagligt tal, uttrycker blott behof af för¬
bättringar (reparationer). Ej heller någon annan betydelse deraf
har jag igenfunnit i lagspråket och får härom exempelvis åberopa
kongl. reglementet den 11 Juni 1822 angående vården och under¬
hållet af Kongl. Maj:ts och Kronans till landtförsvaret anslagna
hus och byggnader, §§ 13, 14, 22, 30, 40, 43, 44 och 45, Kongl.
Brefvet den 11 Dec. 1816, Militieboställsordningen af 1836, §§
28 och 63, samt Kongl. Förordn. den 16 Dec. 1870 angående
prestgårdsbyggnader i Skåne, §§ 14 och 19.
Åt ekonomisk besigtning synes mig således nu icke vara in-
rymdt att förordna om nybyggnad eller nytt jordbrukssätt, i hvilka
med flera nya ämnen författningsförslaget meddelar besigtningen
rätt att lemna föreskrifter. Detta har hittills ansetts endast till¬
höra synerätt såsom första instans.
Kongl. Kammarkollegium har i sitt förslag hufvudsakligen
bibehållit ekonomisk besigtning i dess nu egande inskränkta be¬
tydelse, sådan denna härofvan enligt min mening bör förstås; och
någon anmärkning häremot har icke heller blifvit uttalad af de
många, som haft att yttra sig öfver sistomförmälda förslag.
Författningsförslaget, hvilket i 54 § innefattar samma be¬
stämmelse som ofvanåberopade § 7 i 1830 års förordning, att nem¬
ligen ekonomisk besigtning blott genom begäran af laga syn för¬
lorar all betydelse, bihehåller väl således förrättningen i dess nu
varande egenskap af allenast en administrativ anordning; men
detta oaktadt och då besigtningen icke fått en ny organisation
samt, enligt mitt omdöme, den icke kan anses på ett betryggande
sätt sammansatt för de nya frågorna, de der äro af beskaffenhet
att kunna djupt inverka på efterkommande boställshafvares bästa
och åt hvilka derföre bör redan i första hand beredas en med
all möjlig mogenhet förenad behandling, så kan jag icke biträda
hvad 49 § innefattar om utvidgning af ekonomiska besigtningens
myndighet, utan anser dess nu varande befogenhet hufvudsakligen
böra bibehållas;
och när jag låter det i denna del förblifva i nu befintligt skick,
enligt hvilket ekonomiska besigtningens föreskrifter allenast vinna
betydelse genom parternes samtycke; men, om godkännande lemnas,
det också blir likgiltigt antingen förrättningsmannen varit jäfvig
eller icke;
273
så anser jag bestämmelserne i 44 och 48 §§, angående jäf
emot förrättningsmannen och pröfningen deraf, vara ohehöfliga.
Häremot är jag ense med öfriga komiterade derom att någon
utväg må finnas för att emellan af- och tillträdessyner få de frågor
behandlade, som jag anser fortfarande böra endast tillkomma syne-
rätts upptagande; och detta synes mig kunna lämpligast vinnas
derigenom att konsistorium eger på förekommen anledning föran¬
stalta om särskild laga syn, äfven i ekonomisk besigtnings ställe.
Af nu anförda orsaker torde 44 och 48 §§ i författningsför-
slaget böra uteslutas samt i stället för 49 § införas två §§ af denna
lydelse:
§ 49 (A).
Vid besigtningen åligger förrättningsmannen:
l:o) att affordra boställshafvaren redovisning för byggnads-
bidrag, husröte- eller brandskadeersättning eller andra medel,
hvilka böra för boställets räkning redovisas.
2:o) att anmärka huru tillståndet med egendomen befinnes till
byggnad och häfd samt i öfriga delar, hvilka enligt denna boställs¬
ordning kunna utgöra föremål för uppmärksamhet;
3:o) att i penningevärde uppskatta befunna brister samt ut¬
sätta tid, hvarinom bristerna, derest förrättningen vinner laga kraft,
böra genom vederbörande vara afhulpna;
4:o) att så väl vid förrättningens afsilande tillkännagifva
som ock i instrumentet anteckna att den med förr-ättningen miss¬
nöjde, vid förlust af rätt till vidare talan, eger inom 30 dagar
efter erhållen del af instrumentet, med bifogande af bevis om del-
fåendet, anmäla sig hos domaren med begäran om laga syn.
§ 49 (B).
1 mom. År inom två veckor efter den tid, som vid ekonomisk
besigtning blifvit bestämd för anmärkta bristers afhjelpande, icke
visadt hos konsistorium att desamma blifvit afhulpna, och styrkes
ej att missnöje emot förrättningen blifvit fullföljdt; då - åligger
konsistorium anmoda konungens befallningshafvande om åtgärd
för bevarande af boställets och efterträdares bästa till bristernas
afhjelpande emot lega på den försumliges bekostnad och om bere-
Betänk. ang. Ekles. Boställen. 35
274
dande af erforderlig säkerhet hos honom, i fall han är boställs-
hafvare, för husrötebeloppet.
2 mom. Har vanvård blifva vid besigtningen anmärkt, må
konsistorium, förordna om laga syn.
§ 53.
Af motiveringen för min skiljaktighet vid 42, 44, 48 och 49
§§ följer att jag ej kan instämma uti hvad författningsförslaget
innefattar i 53 §, åt hvilken § jag hemställer att i stället måtte
gifvas denna lydelse:
1 mom. Laga syn hålles, antingen af anledningar, som { §§
28 (A) och 28 (B) omförmäla, eller i stället för ekonomisk be¬
sigtning, när konsistorium anser behof dertill vara för hande n
eller ock då konsistorium af annan orsak må derom förordna.
2 mom. Till biträde vid laga syn må domare, på landet, och
rådhusrätt, i stad, hos konungens befallningshafvande begära att
byggnadskunnig person och skogstjensteman förordnas.
§ 54.
Såsom följd af min uppfattning af den betydelse, som eko¬
nomisk besigtning' bör hafva i författningsförslaget, förordas följan¬
de ändringar i förevarande §.
2 mom. Syn, hvarom i 1 momentet förmäles, skall hållas året
näst före afträdet — — (det öfriga lika med författningsförslaget).
8 mom. i författningsförslaget utgår.
4 mom,, i författningsförslaget blir i ordningen n:r 2.
§ 56.
Med åberopande af min hemställan om laga syns befogenhet
får jag åt moment 1 i denna § föreslå nedanstående lydelse, på
det densamma äfven må vara tillämplig på sådan husesyn:
1 mom. När husesyn skall ega rum, åligger domaren eller
rätten att utsätta tid för densamma, derom underrätta konungens
befallningshafvande och, der så nödigt finnes, hos honom begära
att byggnadskunnig person äfvensom skogstjensteman måtte för-
275
ordnas att vid synen biträda; hungöre och förrättningen er forder¬
lig eu tidigt för konsistorium, som dels förordnar sitt ständiga eller
annat ombud att å dess vägnar vid synen närvara, dels, såsom
förut i fråga om ekonomisk besigtning sagdt är, der församlings
rätt i fråga kommer, ombesörjer att kyrkostämma för utväljande
af ombud till bevakande af församlingens talan varder hållen, dels
ock föranstaltar att öfriga parter varda minst fjorton dagar, om
de inom pastoratet bo, eljest en månad före synen till densamma
kallade; börande domaren låta genom kronobetjent nämnd till
synen kalla.
§§ 58-60.
F följd af ndn uppfattning att ekonomiska besigtningens be-
fogenhenhet icke bör sträckas utöfver hvad nu gäller, finner jag
momentena 2—7 i § 49 böra öfverflyttas till § 58.
Det har ock synts mig lämpligare för sammanhanget att vid
uppräknande af synerättens åligganden införa under § 58 hvad
författningsförslaget innehåller i § 60 rörande föreskrift om tiden,
hvarinom påsynade arbeten böra vara verkställda; men i detta
hänseende har jag i skiljaktighet mot öfriga komiterade ansett,
att, — ehuru enligt regeln afträdare icke må efter afträdet befatta
sig med något arbete på bostället, eftersom ock enligt regeln af-
och tillträdessynen skall före afträdet hållas, — det likväl måste
vara följdriktigt att, när synen enligt 54 § 2 momentet lagligen
kan ega rum äfven efter afträdet, afträdaren får i det afsedda
fallet åtnjuta den värdefulla förmånen att sjelf kunna bota hus-
rötan. Härigenom kan visserligen obehag vållas för efterträdaren;
men när han oftast torde kunnat förutse olägenheten, så har han
ju dä egentligen icke skäl till klagan. Eu annan gång kanske
är det han sjelf som måste taga ett sådant öfverseende i anspråk.
För fiffigt har jag alltid funnit ett sådant tillmötesgående presterna
emellan, att jag icke kan befara något missnöje hos dem af i fråga
varande, såsom mig synes, utaf både billighet och rättvisa före¬
skrift medgifvande. År efterträdande boställshafvare arrendator,
så inrymmes naturligtvis vilkoret i arrendekontraktet, och denne
boställshafvare saknar då allt skäl att beklaga sig.
Då vid uppgörande af en boställsordning i främsta rummet
torde böra afses hvad som kan betrygga att bostället, så vidt
möjligt, varder hållet i sådant skick, som åsyftas, har jag funnit
t
276
jenligt att förevarande författning förskaffar samma säkerhet för
afträdare^ fullgörande af sina skyldigheter mot bostället, som
redan genom Militieboställsordningen uti § 69 är beredd militie-
boställena; och hemställer jag af detta skäl om införande i eckle¬
siastika boställsordningen af ett stadgande, motsvarande hvad åbe¬
ropade §:n i Militieboställsordningen innefattar i åsyftade delen
och hvilket är hemtadt ur grunderna för 17 Kap. 6 § Handels-
balken.
Fastän synerätten, biträdd af de sakkunniga personer, hvilka
den enligt författningsförslaget äger tillkalla, iakttager, såsom sig
bör, all noggranhet vid uppskattningen af påsynta arbeten, lärer
väl dock det vara ett sällsynt undantag, att den träffar do belopp,
hvartill kostnaden sedermera vid verkställigheten uppgår; men om
än uppskattningen, när den verkstäldes, må hafva varit fullkomligt
riktig, så händer ju vanligen att i då beräknade pris å dagsverken
och materialier har en förändring inträffat, när det afträdaren å-
dömda, men af honom eftersatta arbete skall af efterträdaren full¬
göras på en senare tid. Af dessa skäl kan jag icke instämma uti
förfättningsförslagets i § 60 intagna, med 27 Kap. 5 § B- B. enliga
stadgande, att hvad afträdaren icke sjelf botar skall af honom gäldas
efter synerättens uppskattning, utan hemställer jag, att, på sätt
föreskrifvet finnes för militieboställena genom Militieboställsord¬
ningen, § 69, efterträdaren skall äga, när han icke åtnöjes med
det af synerätten åsätta värde, begära konungens befällningshaf-
vandes handräckning att den eftersatta skyldigheten fullgöres på
den byggnadsskyldiges bekostnad efter entreprenadauktion.
Af härofvan uttalade grundsats att boställsordningen bör före¬
skrifva hvarje åtgärd, som kan försäkra boställets behöriga byg¬
gande och häfdande, och i väsendtlig öfverensstämmelse med för-
fattningsförslagets stadgande i 27 § 3 momentet i afseende på
brandskadeersättning, samt i viss mån äfven med grunden för hvad
författningsförslaget i 25 § 3 momentet föreskrifver om byggnads-
bidrag, synes mig böra intagas i författningsförslaget det förord¬
nande, att husröteersättniug icke må af efterträdare lyftas, utan
tillstånd af konsistorium, som, der så nödigt finnes, må äga be¬
stämma att säkerhet hos konsistorium ställes för medlens behöriga
användande.
I följd af den utaf mig föreslagna föreskriften, att husrötan,
när efterträdaren det påfordrar, skall gäldas, icke efter ty som
synerätten den mätit häfver, utan med entreprenadkostnaden, och
|
277
då således synerättens utslag icke kan komma att innefatta annat
än förslagsvärden; så och när härtill kommer att de förhållanden,
livilka skulle genom den i § 59 af författningsförslaget föreskrifna
liqvid åskådliggöras, höra vara att med lätthet inhemta ur syne¬
rättens utslag, anser jag samma § kunna utan saknad uteslutas.
Med anledning af hvad anfördt blifvit hemställer jag att i
stället för §§ 58—60 i författningsförslaget måtte införas tre så
lydande §§:
§ 58.
Hvad i 49 § 1 mom. stadgas för ekonomisk besigtning, galle
äfven för af- och tillträdes syn, och ialcttages derjämte vid sådan
syn följande af synerätten:
1 mom. (lika med författningsförslaget i 49 § 2 momentet)'
2 mom. År sedan sista ekomomiska besigtning eller husesyn
hus nybygdt, tillses huruvida det är i öfverensstämmelse med gifna
föreskrifter samt i öfrigt ändamålsenligt och med omsorg uppfördt.
Synerätten meddele derefter beslut, huruvida huset må i befintligt
skick eller sedan derå anmärkta felaktigheter och brister blifvit
afhulpna insynas, eller om det skall alldeles utsynas.
3 mom. Hvarje bostället i öfrigt tillhörande hus besigtigas.
Finnes hus vara så bristfälligt, att det icke vidare kan för sitt
ändamål användas eller med fördel bättras, skall det utsynas och
byggandet af nytt föreskrifvas, hvartill utses plats, hvilken, så vidt
utan skada för bostället eller oskälig tillökning i den byggnads-
skyldiges tunga ske kan, efter boställshafvares önskan lämpas.
Utsynas eller felas sätesbyggning å bostadsboställe af första klas¬
sen, hänvisas vederbörande att om ritning och fastställelse derå,
efter hvad derom föreskrifvet är, föranstalta. Utsynes eller felas
annat hus, bestämmer synerätten storleken, inredningen och öfriga
beskaffenheten af det nya samt uppgör kostnadsförslag.
4 mom. (lika med författningsförslaget i 49 § 5 momentet).
5 mom. (lika med författningsförslaget i 49 § 6 momentet).
6 mom. (lika med författningsförslaget i 49 § 7 momentet).
7 mom. I allt annat, hvartill denna boställsordning föranleder,
anställes undersökning och meddelas föreskrift.
8 mom. Årsberäkning bestämmes för ej mindre de utaf af-
trädaren under hans besittningstid uppförda laga hus, för livilka
han är till årsberäkning berättigad, och för livilka årsberäkning
278
ej förut blifvit faststäld, än äfven de laga hus, hvilkas nybyggande
vid synen foreskrifves.
9 mom. I händelse afträdaren antingen verkstält öfverbygg¬
nad, såsom i 24 § sägs, eller försummat den nybyggnad honom
ålegat, vare sig utan rätt till årsberäkning, eller mot rätt till års-
beräkning, så vidt på hans besittningstid belöper, uppskattas värdet
af öfverbyggnaden eller den försummade nybyggnaden.
10 mom. Beslut meddelas om fördelning på vissa år af sådan
kostnad, som i §§ 27, 28 (A), 28 (B), § 29 mom. 1, § 31 och §
34 mom. 2 omförmäles, äfvensom af sådan förlust, som i § 29
mom. 2 afses.
11 mom. Afträdaren ålägges att de honom ådömda arheten
fullborda innan afträda, så framt det förhållande icke är för han¬
den att synen ej kunnat före afträdet ega rum, i hvithet fall syne-
rätten må bestämma tiden för verkställigheten. Derefter må af¬
trädaren icke befatta sig med något arbete, som blifvit honom vid
synen ålagdt.
12 mom. Tid utsättes, hvarinom ej mindre de afträdaren
ådömda arbeten, i den mån de kunna hafva blifvit af honom efter¬
satta, skola genom efterträdarens föranstaltande vara utförda, än
ock andra af synerätten föreskrifva arbeten skola vara verkstälda.
59.
Afträdaren må icke från bostället afföra sista årets spanmåls-
gröda, eller sina kreatur, redskap och annan lös egendom, innan
han antingen visat sig hafva ådömda arbeten fullgjort samt derom
förskaffat sig tillträdarens godkännande, eller ock till tillträdaren
aflemnat det af synerätten uppskattade penningevärde för hvad
som må brista, eller derför stält borgen af två personer, hvilkas
vederhäftighet konungens befallningshafvande eller domaren vits¬
ordat; men fastän afträdaren erlägger husröteersättningen eller
derför ställer borgen, upphör icke hans ansvarighet för husrötan,
utan må tillträdaren, om han med penningeersättning efter det i
syneinstrumentet utsatta värde icke finner sig belåten, begära ko¬
nungens befallningshafvandes handräckning att den uraktlåtna skyl¬
digheten fullgöres på den byggnadsskyldiges bekostnad efter entre¬
prenadauktion.
279
§ 60.
Adömd husröteersättning må icke af efterträdaren lyftas, utan
tillstånd af konsistorium, som, der så nödigt finnes, eger förordna
att säkerhet hos konsistorium ställes för medlens behänga an¬
vändande.
§ 62 mom. 2.
Under § 53 liar jag tillkännagifvit mig anse att laga syn må
kunna ega rum äfven i annat fall än blott för de ändamål, som
författningsföi;slaget der utsätter; och i följd häraf får jag förorda
ett tillägg vid detta moment, i syfte att förebygga ett obehöflig^
föranledande af sådan förrättning. Jag tillstyrker således att åt
moment 2 i § 62 gifves denna lydelse:
2 mom. Vid laga syn skall sådan kostnad gäldas för boställen
af första klassen samt de löningsboställen, som innekafvas af bi¬
skopar eller äro i författningsenlig ordning utarrenderade, af veder¬
börande boställshafvare, för boställen i Lappmarken af Lappska
Ecklesiastikfonden, men för alla andra boställen af kyrkans medel,
eller, om tillgång saknas, af församlingarne, der icke synerätten
finner, vare sig a,it förrättningen förcinledts af uppenbart oriktig
framställning af boställshafvare i uppgift, hvarom förmäles i 4.2
§ 2 momentet, eller att synen blifvit utan giltig orsak på,kallad,
eller ock att, när synen egt rum efter anmälan om vanvård, an¬
märkningen varit befogad, i hvilka händelser den skyldige skall
ålägyas att af synekostnaden gälda hvad synerätten skäligt pröfvar.
XI Kap.
I författningsförslagets bestämmelser om ersättning för ekono¬
miska besigtningar och lmsesyner synes mig fullständigheten fordra
att föreskrift äfven meddelas om ersättningens utgörande i första
hand, då utsatt förrättning måste inställas för saknad af bevis om
vederbörandes kallande; och hemställes derföre att vid detta ka¬
pitel måtte tilläggas en §, så lydande:
§.
När ekonomisk besigtning eller husesyn måste inställas, eme¬
dan underrättelse eller bevis enligt 47 § eller 3 momentet i 56 §
280
icke ingått, skall kostnaden för förrättningssammanträdet förskjutas
af den, som detsamma påför ärat, och honom återgäldas af den,
hvilken i laga ordning varder dertill skyldig känd.
§ 70.
Ett nytt moment, i ordningen n:r 8, tillkännagifvande det nu
gällande skyldighet att uppföra eller underhålla byggnad på be¬
fintliga, insynade torp och gagneliga inrättningar m. m. skall vara
oförändrad till dess annorlunda varder beslutadt, torde här införas
af denna lydelse:
8 mom. Före denna boställsordnings tillämpning meddeladt
heslut om skyldighet att uppföra eller underhålla byggnad på sådana
insynade lägenheter, som omförmälas i §§ 28 (A) och 28 (B),
galle till efterrättelse, så länge den föreskrifva byggnaden räcker,
om ej synerätt emellertid annorlunda förordnar.
§ 72.
Om min förut yttrade uppfattning, att ekonomisk besigtning
icke bör tilldelas annan befogenhet, än den nu eger, godkännes,
torde denna § böra ändras på följande sätt:
Hittills utnämnd löntagare, som boställe tillträda och i anled¬
ning af hvars tillträde af- och tillträdessyn hållits innan tillämp¬
ning af denna boställsordning vidtager, vare ej berättigad att af
annan byggnadsskyldig å bostället fordra andra laga bus än dem,
som dittills blifvit derstädes insynta; men åstundar sådan boställs-
hafvare, att boställsordningen, utom beträffande de laga busens
antal, i öfrigt i fråga om deras byggande och underhåll må redan
under hans besinningstid vinna tillämpning, göre derom anmälan
vid husesyn; och skall, der i följd af sagde anmälan annan för¬
delning af byggnads- och underhållsskyldigheten af denna boställs¬
ordning föranledes, synerätten om sådan fördelning, med iaktta¬
gande af hvad i nästföregående § sagdt är, förordna. Sådan an¬
mälan må dock ej göras af löntagare, hvars efterträdare vid bo-
ställsordningens utfärdande är nämnd.
Reservation af prosten Rabe.
18 ■§ 2 mom.
Det beslut, komiterade tattade och som finnes upptaget i för¬
slagets 18 § 2 mom., att alla de, som innehade prestlägenhet^-
hörande till 3:dje ordningen efter komiterades klassifikation, skulle
sjelfve bygga och underhålla samtlige åbyggnaderne å sina bo¬
ställen, har jag icke kunnat gilla, och har ingalunda funnit mig
öfvertygad af de andragne motiverne, utan måste mot detta beslut
reservera mig, ehuru, som jag fruktar, till intet eller ringa gagn.
Visserligen hafva församlingarue icke hittills varit lagligen
förbundne att bygga och underhålla några hus å sådaue boställen,
men detta är väl icke något bindande skäl, hvarföre de allt fram¬
gent — äfven under helt förändrade förhållanden — icke skulle blifva
det. Då skulle de och vi alle vara fria från alla nya skattebördor
endast på den grund, att de äro nya. Allmogen i åtskilliga delar
af riket har insett obilligheten i detta för deras svagast aflönade
själasörjare tunga åliggande, samt ganska allmänt sjelfvilligt åtagit
sig hela byggnads- och underhållsskyldigheten af dessa — likaväl
som förhållandet är med kyrkoherde-boställena. De olägenheter,
som komiterade anse hafva upkommit af skyldigheten för försam¬
lingen att bygga och underhålla antingen alla eller en del af
åbyggnaderne å kyrkoherde-boställena, hafva säkerligen, der så¬
dana uppstått, icke sin grund i sjelfva skyldigheten, utan fastmer
i det obestämda och tvetydiga i lagstadgandet angående fördel¬
ningen af denna skyldighet mellan pastor och församlingen
något, som man hoppas kunna undanrödja genom denna nya för¬
fattning, genom hvilken alla sådana frågor skulle blifva utredda,
så att skyldigheten å ömse sidor blefve bestämd, och ingå ämnen
qvarstå, som gåfve anledning till tvist och oenighet. Och da detta
blefve förhållandet äfven beträffande komministers- och kapell-
Betänk. ang. Ekl. Boställen. db
282
predikantsboställena, så behöfde man icke befara, att dylika möj¬
liga olägenheter skulle ökas genom att bevilja åt innehafvarne åt
sådana lägenheter enahanda förmån i detta hänseende som åt
kyrkoherdarne.
Man menar, att en sådan hjelp för komministrar och kapell¬
predikanter numera icke vore af nöden, sedan nya löneregleringen
blifvit tillämpad, hvarigenom de, oaktadt åliggandet att sjelfve
bygga och underhålla husen å sina boställen, likväl skulle hafva
med de nya lönevilkoren sin anständiga bergning. Sannt är visser¬
ligen, att deras löner blifvit på de flesta ställen förbättrad — dock
icke genom ny tunga för församlingarne, — utan ofta på kyrkoher-
darnes bekostnad, eller genom ändamålsenligare anordning af lönens
fördelning på de betalningsskyldige, dess utgående och uppbörd.
Men om denna förbättrade löneinkomst ändock kan bereda inne¬
hafvarne under nuvarande tidsförhållanden en anständig bergning,
torde vara högst tvifvelaktigt. Hela löneinkomsten för sådana
embetsman är nu beräknad och genom Kong!. Maj:ts nådiga fast¬
ställelse bestämd till 12 å 1,500 kronor i medeltal. (Enligt tab.
N:o 1 vid Kongl. Reglementet för Presterskapets Enke-och Pupill¬
kassa af den 6 Nov. 1874 funnos dock 125 sådane, som få åtnöjas
med mindre än 1,200, en söm fått sig anslagne blott 500, eu annan
540 kronor). När nu en prestman, ofta efter en ganska lång väntan,
får en sådan beställning, och ännu oftare fortfarande har skulder
från den nu för tiden mycket dyra akademie-kursen, hvilka han
under sin adjunkt-tjenstgöring knappt förmått förränta, ännu mindre
inbetala, samt nu för flyttning och uppsättning af boställe måst i
icke ringa mån öka, kommer till en löneinkomst af 1,200 kronor,
och skall dermed försörja sig, kanske med hustru och barn, föda
och löna åtminstone en dräng och en piga, betala skatter till
kronan och kommunen m. m. m. m. — Månne här kan blifva något
öfver till räntor och amortering, till inköp af några böcker för sina
studiers öfvande o. s. v.? År väl detta anständig bergning för en
man, som skall hafva akademisk bildning, och som måste hafva
andra behof än en vanlig torpare och bonde? Jag behöfver väl
icke erinra om, huru de vid statens embetsverk anställde vakt,-
mästarne hafva sig anslagen lön på 800 kronor eller mera, huru
en kustroddare har 900, huru den unge löjtnanten med några få
veckors årlig tjenstgöring tillträder en lön af 800 å 1,000 kr.,
huru den unge pink doktorn genast vid elementarläroverket er¬
håller 1,500 eller såsom lektor 2,500 med 500 kr. förhöjning hvart
283
5:te år, huru kassörer och bokhållare hos enskilde personer
räkna sina löner i tusental. Jag påstår ingalunda, att deras löner
böra nedsättas, men jag tillåter mig blott fråga, om en kommi¬
nister eller kapellpredikant, som från årets första dag intill dess
sista, skall stå till församlingens tjenst, och ofta måste anse den
viinna befattningen såsom sin lefnads verkningsmål, kan anses
hafva sin anständiga bergning med dessa 1,200 kr. och med dem
vara så aflönad, att han icke ens skulle vara i behof af någon
lindring i sina pålagor? Hvarifrån skulle han taga medel, om han
blefve ålagd uppföra nytt bostadshus eller ladugård?
Om församlingarne rätt uppskattade sin egen fördel uti att
hafva en värdig, nitisk och sjelfständig själasörjare, som icke vore
genom alltför svåra brödsorger och jordiska bekymmer nödtvungen,
att draga sin håg och sitt sinne från sitt dyra kall, utan kunde
med mera odelad uppmärksamhet egna sin tid och sina krafter
åt uppfyllandet af sina pligter mot embetet och sin församling,
så_ borde de sannerligen icke vägra eller med ovilja åtaga sig
denna lilla nya börda, som blefve föga kännbar, när den fördelas
på hela pastoratets skattskyldige medlemmar, men är tryckande
tung att ensam bära för den skuldbelastade, fattige läraren eller
hans enka och barn.
Detta är ett yrkande, som Rikets presterskap i allmänhet har
framställt, der det i denna fråga haft att yttra sig, och som många
kyrkoherdar fästat såsom vilkor, om de skulle underkasta sig den
i ganska väsendtlig mån ökade byggnads- och underhållskostnad
å sina egna boställen, som enligt nya förslaget skulle drabba dem.
Kongl. Kammarkollegium har ansett saken så billig och klar,
att det enhälligt och snart sagdt utan motivering i sitt underdåniga
förslag till ny Eklesiastik Boställsordning antagit, att komministrar
och kapellpredikanter skulle i detta hänseende få enahanda för¬
mån som kyrkoherdarne.
Min åsigt och mitt yrkande var derföre vid frågans behandling
inom komitén, och är fortfarande, såsom efter min uppfattning grun¬
dande sig på all billighet, att församlingarne skulle förpligtas att
åt sina komministrar och kapellpredikanter, på enahanda sätt såsom
åt sina kyrkoherdar, hygga och underhålla bostadshus jemte alla
dertill hörande byggnader, men komministrar och kapellpredikanter
framgent såsom hittills hafva det åliggandet att hygga och under¬
hålla alla de öfriga åbyggnaderne; på grund hvaraf såväl denna
284
18 §, som ock alla andra dermed sammanhängande stadganden i
förslaget skulle i denna syftning undergå nödiga förändringar.
§§ 34 och 49.
Tillika instämmer jag med häradshöfding Norin om tillägg
vid § 34 genom ett nytt moment, som han i sin reservation upp¬
tagit under N:o 2, samt förenar mig vidare med honom i afseende
på hans skiljaktighet vid § 49.
ltättelser:
Pag. 15 rad 17 uppifrån står: pestgårdarne; läs:. prestgårdarne.
» 24 » 18 » står: efterträdande; läs: afträdande.
» 28 » 15 » står: exsekutivt; läs: exekutivt.
» 82 » 11 nedifrån står: A; läs: A.
» 203 emellan 8:de och 9:de raden uppifrån insättas orden: VIII Kap.
» 237 rad 16, 17 uppifrån står: församlingsrätt; läs: församlings rätt.