Förda Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
1
N:o 19.
Ant. till Riksd. kansli den 4 maj 1888, kl. 1 e. m.
Första Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7, angå
ende ändring af gällande stadganden rörande grunderna
och sättet för markegång sprisens bestämmande.
Vid behandling af Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts ut¬
låtande n:o 8, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande
stadganden rörande grunderna och sättet för markegångsprisens be¬
stämmande, har bemälde kammare beslutat,
att Riksdagen skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes dels taga i öfvervägande, huruvida icke grunderna
för det tioåriga medelmarkegångsprisets bestämmande kunde på så sätt
förändras, att, med borttagande af det s. k. årspriset, medelmarkegångs-
priset för hvarje år blefve medium af samma års och de nio föregående
årens löpande markegångspris, äfvensom att förändrade bestämmelser
meddelades angående sättet för de årliga priskuranternas upprättande,
samt derefter, så fort ske kan, för Riksdagen framlägga förslag till en
derpå byggd ny förordning angående grunderna och sättet för marke¬
gångsprisens bestämmande, omfattande samtliga dit hörande stadganden
och således jemväl föreskrifter, om hvad enskilde hafva att iakttaga
vid anförande af besvär öfver kammarkollegii beslut om ändring i marke-
gångstaxorna, med afseende hvarå den största möjliga lättnad torde
höra den klagande beredas, dels ock låta komma under ompröfning,
huruvida icke för vinnande af önskvärd förenkling de persedlar, som
nu finnas i de olika länens markegångstaxor upptagna, men som inom
Bill. titt Rilcsd. Prof. 188S. 8 Samt, 8 Afd. 1 Band. 12 Höft.
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 8) Utlåtande N:o 19.
samma län icke utgöra räntepersedel1 eller beräknas mellan räntegif¬
vare och räntetagare, må kunna ur markegångstaxorna uteslutas.
Sedan detta beslut jemlikt § (53 i riksdagsordningen blifvit Första
Kammaren genom protokollsutdrag delgifvet, bär Kammaren behagat
hänvisa ärendet till sitt tredje tillfälliga utskott, som i anledning deraf
får afgifva utlåtande.
Af de inom Andra Kammaren uti ifrågavarande afseende väckta
2:ne motioner, hvilka utgjort föremål för dess fjerde tillfälliga utskotts
behandling, alser den ena att, till undanrödjande af de olägenheter och
kostnader, som för ledamöterne i de nämnder, hvilka jemlikt § 2 mom.
3 i Kong], kungörelsen den 11 maj 1855 angående grunderna och sättet
för markegångsprisens bestämmande skola upprätta priskuranter till
ledning vid uppgörandet af det årspris, som skall ingå i beräkningen
af medelpriset för de tio senaste åren, äro en följd af bestämmelsen,
att nämnde ledamöter skola för fullgörande af sitt uppdrag samman¬
träda inom hvarje fögderi på kallelse af vederbörande kronofogde, före¬
skrift måtte meddelas derom, att hvarje ledamot, i stället för att in¬
finna sig vid sammanträdet, skulle få skriftligen afgifva sitt votum, och den
andra dels att om, oaktadt handeln såväl i städerna som på landsbyg¬
den numera i de flesta fall skedde genom uppköpare och återförsäljare
eller så kallade mellanhänder och bestämmelsen om priskuranters upp¬
rättande vore olämplig, om ej rent af obehöflig, såsom endast förorsa¬
kande resor och besvär utan motsvarande nytta, det fortfarande skulle
anses nödigt att upprätta prisuppgifter till ledning för deputerade vid
markegångstaxornas upprättande, sådana prisuppgifter för det sist för¬
flutna året, omfattande den ena det första halfåret juli—december och
den andra det sista halfåret januari—juni, måtte uppgöras af de år¬
liga taxeringsnämnderna så väl i städerna som på landsbygden, dels att
kammaradvokatfiskalens befogenhet att yrka ändring i markegångs¬
taxorna och kammarkollegii behörighet att besluta en sådan måtte in¬
skränkas till de fall, då kronans rätt vore i fråga eller, derest kollegii
behörighet icke kunde sålunda inskränkas, att den enskildes rätt att
anföra besvär öfver kammarkollegii beslut måtte underlättas samt skyl¬
dighet att för kostnad och skada ställa borgen borttagas, dels ock att
de i markegångstaxorna upptagna persedlar, hvilka icke vore ränte-
persedlar eller beräknades mellan räntegifvare och räntetagare, måtte
uteslutas ur markegångstaxorna.
I nådig proposition den 1 februari 1851 angående de uti ordi¬
narie räntan ingående persedlars omsättning och förenkling samt om
de årliga markegångsprisens bestämmande föreslog Kong!. Maj:t, att de
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande K:o 19.
till ledning- för det på tio års markegång grundade medelprisets upp¬
görande erforderliga priskuranter skulle sålunda upprättas att, hvad
städerna beträffade, sådana priskuranter skulle i öfverensstämmelse med
de under oktober—mars månader gällande torgpris månatligen af ma-
gistraterne upprättas och, hvad landsbygden anginge, förteckningar å
de pris, som ansåges hafva varit gällande under nyssnämnde månader,
vid slutet af mars månad församlingsvis upprättas å sockenstämmorna
samt aflemnas till vederbörande kronofogde, hvilken hade att, med iakt¬
tagande jemväl af de vid marknaderna inom orten gällande pris, der¬
öfver författa sammandrag med utsättande af medelpris.
Rikets ständer förklarade likväl i sin till svar härå den 20 augu¬
sti 1851 aflåtna skrifvelse att, då det vore af synnerlig vigt, att mar-
kegångssättningen verkstäldes på ett fullt betryggande sätt, sedan det
korrektiv, som legat uti räntegifvares och räntetagares dittills åtnjutna
ömsesidiga rätt att utfordra en del räntor äfvensom tionden in natura,
komme att å räntetagarnes sida försvinna, sådana bestämmelser borde
stadgas, som för erhållande af ett med verkliga förhållandet öfverens¬
stämmande markegångspris kunde vara mest ändamålsenliga, samt att
frågan lämpligast kunde ordnas så, att sockneombud valdes, hvilka
tillika med ett motsvarande antal af Kong!. Maj:ts befallningshafvande
utsedde personer, helst räntetagare, borde fögderivis sammanträda in¬
för kronofogden för priskuranters uppgörande, i enlighet med hvilken
åsigt särskilda bestämmelser jemväl af rikets ständer för deras del
beslutades.
I enlighet med detta beslut stadgades genom Kongl. brefvet den
10 maj 1853 och kammar-kollegii kungörelse den 27 i samma månad
samt sedermera i ofvannämnda Kongl. kungörelse den 11 maj 1855,
att för städerna priskuranterna skulle uppgöras i öfverensstämmelse
med torgprisen under oktober, november, december, januari, februari
och mars månader af magistraten efter hvarje månads slut, samt att
för landet priskuranterna skulle upprättas fögderivis af särskilda nämn¬
der bestående dels af sockneombud, ett för hvarje socken, årligen vid
allmän sockenstämma valde bland ortens räntegifvare skiftesvis af det
antal socknar och efter den ordning dem emellan, som Kongl. Maj:ts
befallningshafvande efter vederbörandes hörande bestämde, med iakt¬
tagande dock att antalet inom hvarje fögderi icke finge vara ringare
än fyra och icke öfverstiga åtta, dels af ett motsvarande antal ledamö¬
ter, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande, likaledes för året, egde
förordna bland andre inom fögderiet bosatte, för sakkunskap och oveld
kände män, helst räntetagare; och skulle nämnderne sammanträda med
4
Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (Nio 3) Utlåtande N:o 19.
kronofogden på dennes kallelse å lämpligaste, af Kong!. Maj:ts befall¬
ningshafvande bestämdt tingställe två gånger för hvarje skatteår, nem¬
ligen i början af januari och i slutet af mars.
Vidkommande deremot priskuranterna för den i markegångs-
taxorna under litt, A upptagna årliga markegången stadgades i samma
författning, att till dessa priskuranters uppgörande skulle på socken¬
stämma valde fullmägtige, en för hvarje socken, inom hvarje fög¬
deri jemte kronofogden på derinom lämpligast belägna tingsställe i
medlet af oktober månad på kronofogdens kallelse sammanträda.
Med ändring af här ofvan omförmälda ovilkorliga föreskrifter
derom, att de för priskuranters upprättande påbjudna sammanträden
med vederbörande markegångsnämnder och sockenfullmägtige skulle
hållas å tingsställe, blef genom Kongl. kungörelsen den 18 augusti
1871 förordnadt, det Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde att för om¬
förmälda sammanträden inom hvarje fögderi bestämma det ställe, ting¬
stad eller ej, som för ändamålet funnes lämpligast och hvilket borde,
om möjligt, anvisas i midten af fögderiet.
Såsom äfven i Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts ofvan-
nämnda utlåtande blifvit anfördt, har markegången visserligen numera,
sedan grundskatten är omsatt i penningar och arrendeafgifterna för
statsverkets utarrenderade egendomar bestämmas i penningar, samt eu
stor del af de statsanslag, hvilka utbetalas såsom ersättning för indra¬
gen ränta och kronotionde jemväl äro bestämda i penningar, för stats¬
verket i väsentlig mån förlorat sin betydelse. Ännu utgöras dock på
grund af äldre kontrakt arrendeafgifterna för eu del af statens utarren¬
derade egendomar efter medelmarkegångspris och eu del ersättningar
för indragen ränta och kronotionde är äfven deraf beroende. I ett
annat afseende har deremot den tioåriga medelmarkegången sedan år
1855 erhållit en mycket stor och omfattande betydelse. Presterskapets
löner, hvilka jemlikt Kongl. förordningen den 11 juli 1862 reglerats så,
att de beräknats i persedlar och endast till en mindre del i penningar,
utgå, hvad persedlarne angår, nästan utan undantag efter medelmarke¬
gångspris, och arrendeafgifterna af de i författningsenlig ordning ut¬
arrenderade ecklesiastiska hemman och lägenheter torde äfven i de
flesta fall vara beroende af medelmarkegångspriset. Samma förhållan¬
den, som år 1851 föranledde rikets ständer att vidtaga sådana bestäm¬
melser, som kunde betrygga räntegifvares och räntetagares ömsesidiga
rätt, förefinnas således fortfarande i stor utsträckning. Med afseende
härå och då samtlige ledamöter i de nämnder, hvilka inom hvarje fög¬
deri hafva att uppgöra priskuranter till grund för den årliga marke-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19. 5
gången (litt. A) utses af kommunerne, och då för öfrigt dessa nämnder
sammanträda vid eu tidpunkt, då spanmålsprisen ofta icke hunnit er¬
hålla sådan stadga, att de kunna anses vara något tillförlitligt uttryck
för prisförhållandena under tiden intill nästa skörd, finner sig utskottet
icke kunna tillstyrka att de till grund för den årliga markegången
upprättade priskuranter skola läggas till grund äfven för medelpriset.
Utskottet vill visserligen icke förneka, att skyldigheten för kom¬
munernas ombud att infinna sig vid sammanträden för upprättande af
priskuranter kunna förorsaka kostnader och besvär, men dessa sam¬
manträden äro efter utskottets uppfattning oundgängliga för att på ett
tillfredsställande sätt kunna upprätta priskuranterna, och genom det år
1871 lemnade medgifvandet, att dessa sammanträden må hållas å ställe
som för ändamålet är lämpligast och hvithet bör, om möjligt, anvisas i
midten af fögderiet, torde icke så ringa lättnad hafva beredts dem, som
erhålla förtroendeuppdraget att deltaga i nämnderna, om ock derigenom
alla olägenheter icke kunnat undanrödjas.
Det af Andra Kammaren i ärendet fattade beslut afser äfven en
utredning, huruvida icke för vinnande af önskvärd förenkling de per¬
sedlar, som nu finnas upptagna i de olika länens markegängstaxor,
men som inom samma län icke utgöra räntepcrsedlar eller beräknas
mellan räntegifvare och räntetagare, må kunna ur markegångstaxorna
uteslutas.
I afseende härå har Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskott
förklarat sig nogsamt finna, att åtminstone flertalet af de under litt. A
mom. 1 i markegångstaxorna upptagna persedlar måste bibehållas, så
länge skattefrälseräntor finnas i enskild eg o, men ansett öfriga under-
afdelningar under nämnde taxerubrik kunna, derest andra möjligen er¬
forderliga anordningar vidtagas, uteslutas ur taxorna.
Instämmande i hvad sålunda blifvit yttradt i fråga om afdelnin-
gen litt. A mom. 1, får utskottet, hvad de öfriga afdelningarne angår,
anföra att, då den rotehållarne vid soldathållet samt rust- och rote-
hållarne vid båtsmanshållet förunnade befrielse från utgörande af bi¬
drag, för de förre till soldatbeklädnaden och för do senare till båts-
mansbeklädnaden, fortfar endast så länge Riksdagen lemnar de för
ändamålet erforderliga anslag, denna omständighet, om det ock är san¬
nolikt, att Riksdagen äfven framgent kommer att bevilja ifrågavarande
anslag, dock torde kunna sägas utgöra ett åtminstone formelt hinder
för dessa afdelningars borttagande ur markegångstaxorna. Dertill kom¬
mer, hvad särskildt soldatbeklädnaden angår, att inom ett län åtskilliga
rotar blifvit jemlikt kontraktet, som ännu fortfara flera år, satta på va¬
6
Första Kamma,vals Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 19.
kans, redan innan befrielse från bidrag till soldatbeklädnaden medgafs.
De härvid aftalade vakansafgifterna omfatta äfven beklädnaden, i följd
hvaraf rotehållarne, Indika ega räkna sig befrielsen från denna skyl¬
dighet till godo, så länge kontrakten fortfara, äro berättigade till af¬
drag å vakansafgifterna, motsvarande värdet af de i markegångstaxa!!
upptagna soldatbeklädnadspersedlarne.
Tillämpningen af do under särskilda afdelningar upptagna vakans-
afgifterne för hel soldatrote och för hel båtsmansrote har väl nu mera
till det väsentligaste upphört, sedan vissa af markegång oberoende
värden blilvit bestämda för så väl soldat- som båtsmansroteringen, men
då de fortfarande tjena till ledning vid beräkningen af afgifterna för
uraktlåten rekrytering, torde dessa afdelningar böra tills vidare, och
intill dess andra bestämmelser angående nyssnämnde afgifter varda
meddelade, böra bibehållas.
De två återstående afdelniugarne under litt. A, nemligen under¬
håll för tågande trupper och bröd åt fångar under forsling, äro jemväl
fortfarande behöfliga.
Huru önskvärdt det ock må vara, att eu förenkling af markegångs-
taxorna genom åtskilliga persedlars eller afdelningars uteslutande derur
kunde ega rum, tilltror sig dock icke utskottet, på grund af hvad nu
blilvit anfördt, att förorda något förslag i sådant afseende. Den om¬
ständigheten att kammarkollegium genom cirkulär den 25 februari 1876
förordnat om uteslutande ur markegångstaxorna af den derstädes under
litt. A 2:o dittills upptagna afdelningen lyshållnings- och vedpersedlar
och genom cirkulär den 15 oktober 1880 föreskrifvit att vicker, ko¬
hvete, råg- och kornmjöl skulle från markegångstaxorna utgå, gifver
anledning till det antagande, att vederbörande äfven framgent, om och
när eu förenkling af markegångstaxorna kan ske, icke skola underlåta
att deråt egna nödig uppmärksamhet.
Vidkommande slutligen de lättnader, som må kunna beredas kla¬
gande vid besvärs anförande öfver kammarkollegii utslag i marke-
gångsmål, får utskottet, med erinran att äfven i dessa mål klagande
jemlik t kong! förordningen den 12 juni 1885 eger att i betaldt bref med
posten till ort, som vederbör, insända sina besvär, uttala den uppfatt¬
ning, att någon annan ytterligare lättnad härutinnan knappast behöfver
eller lämpligen kan klagande beredas, än att den af kammarkollegium
i besvärshänvisningar öfver dess beslut i markegångsmål meddelade,
på kong!, förordningen den 10 januari 1759 grundade föreskrift, att
klagande skall vid sina besvär foga borgen för kostnad och skada, på
sätt äfven Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskott anfört, bör kunna
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:n B) Utlutande N:o 19. 7
borttagas. Då Kong!. Maj:t emellertid, på sätt förberördt är, i senare
tider beredt klagande lättnad i fråga om besvärs anförande i admini¬
strativa mål i allmänhet, torde det kunna antagas, att Kongl. Maj:t,
äfven utan någon särskild anhållan från Riksdagen, vidtager de åtgär¬
der till beredande af lättnad vid besvärs anförande i markegångsmål,
som må finnas lämpliga.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens omförmälda beslut.
Stockholm den 1 maj 1888.
På utskottets vägnar:
All). Anderson.