Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande K:o 28.
1
tf:o 28.
Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1888, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8,
i anledning af väckta motioner om ändring af gäl¬
lande stadganden rörande grunderna och sättet för
markegång sprisens bestämmande.
Markegångsinstitutionen i vårt land har sin rot i vårt gamla
grundskattesystem och det sätt, hvarpå statsverket intil senaste tider
disponerat inkomsten af grundskatterna. Räntan bestod af spanmål
och en mängd andra persedlar eller prestationer, kronotionde!! åter af
endast spanmål, och båda skatterna utgingo ursprungligen in natura.
Redan tidigt började kronan anvisa inkomsten af vissa hemmans ränta
eller tionde dels såsom lön åt embets- och tjenstemän, dels såsom
understöd åt allmänna verk och inrättningar, kyrkor eller fromma stif¬
telser, dels ock såsom godtgörelse för vissa, hemman eller lägenheter
ålagda besvär, t. ex. rustning, lotsning, gästgifverihållning m. m.; ja,
kronan afhände sig till och med eganderätten till räntan af åtskilliga
hemman, hvarigenom det slag af frälsehemman uppkom, som benäm¬
nas skattefrälsehemman; och hade i alla dessa fall den, som fått åt
Bill. till Kiksd. Prof. 1888. 8 Sami. 2 Afcl. 2 Band. 23 Höft. 1
2
Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande K:o 28.
sig upplåten räntan eller tionden, att sjelf direkt uppbära densamma.
Då emellertid förhållanden kunde inträffa, som gjorde det för allmogen
svårt eller omöjligt att utgöra räntorna in natura, blef det nödigt att
bestämma en norm, hvarefter desamma kunde få med penningar lösas,
i hvilket afseende, och sedan försök gjorts med ett oföränderligt pris,
det s. k. kronovärdi!, bestämdes att lösen skulle erläggas »eftersom
varorna i nästa köpstad gällde» eller »efter det köp och den marke¬
gång, som är i köpstäderna inom lagsagan den tiden som utlagorna
böra utgå.» Skiljaktiga meningar mellan räntegifvare och räntetagare
gjorde dock ytterligare bestämmelser nödiga, och uppdrogs det åt lands¬
höfdingarne att efter samråd med tvenne män af hvart riksstånd, en
räntegifvare och en räntetagare, fastställa markegång till rättelse för
räntornas lösande med penningar samt afgöra derom uppkommande
tvister, hvarjemte städernas magistrater och kronofogdarne fingo sig
ålagdt att till landshöfdingarne insända uppgift å de i skatterna ingå¬
ende varors rätta värde vid afradstiden. Med tiden öfvergick beslu¬
tanderätten från landshöfdingarne till de af dem inkallade deputerade
för riksstånden, men enär dessa befunnits missbruka sin magt, blef
det åt kammarkollegium uppdraget att rätta felaktigheter »till sitt be¬
höriga medium» eller att med andra ord granska och fastställa marke-
gångstaxorna. Detta förhållande blef dock ändradt efter nya stats¬
skickets införande, då, med tillämpning af stadgandet i 75 § regerings¬
formen, kammarkollegii befogenhet inskränktes till hvad den allt sedan
varit eller att såsom en öfverordnad instans pröfva de besvär, som an¬
föras öfver den af deputerade faststälda markegången, hvarjemte och
då enligt allmänna lagen Tomedag (den 21 december) vore rätter af-
radsdag samt möjligen anförda besvär till den tiden borde vara af¬
gärda, tiden för markegångssättningen, som förut egt rum fram i de¬
cember månad, tillbakaflyttades till början af november månad. Den
sekelgamla frågan om de i den ordinarie räntan ingående persedlars
omsättning och förenkling började omsider nalkas sin lösning. Att
omsätta samtliga räntepersedlarne i penningar, dertill var dock tiden
ännu icke mogen, utan man åtnöjdes med att bibehålla några få, för¬
nämligast spanmål, såsom hufvudräntepersedlar och att omsätta de
öfriga antingen till hufvudräntepersedlar eller till penningar; hufvud-
ränt.epersedlarne skulle lösas med penningar, men enär man till grund
härför icke ville lägga det gamla förhållandet eller hvarje års skif¬
tande markegångspris, med afseende hvarå med rätta anmärkts, att
skattebeloppet icke stode i rättvist förhållande till de skattskyldiga
egendomarnas afkastning, utan tvärtom ökades i samma mån, som då¬
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o i) Utlåtande N:o 28. 3
liga skördar eller missväxt minskade tillgångarne för de skattskyldige
till skattens utgörande, beslöt man i stället, att räntorna skulle hvarje
år lösas efter ett på förhållandena under någon längre tidsperiod grun-
dadt medelpris, hvarigenom man hoppades få olikheterna emellan de
goda och onda åren utjemnade, och till medelpris antogs medium af
tio års markegång. Man hade dock iakttagit, att den markegång, som
sattes i början af november månad, då årets nyss inbergade skörd
ännu icke i större myckenhet utkommit i marknaden, icke på ett fullt
tillförlitligt sätt angåfve prisen för skatteåret i dess helhet, livilka pris
gemenligen vunne stadga först längre fram under vinterns lopp; af
sådan anledning ville man icke låta nämnda markegångspris ingå i
beräkningen af det tioåriga medelpriset, utan beslöt man att i dess
ställe taga ett nytt särskildt är spris, grundadt på förhållandena under
månaderna oktober—mars; och enär detta årspris tydligtvis icke kunde
bestämmas förr än efter mars månads utgång, men det tioåriga medel¬
priset, hvarefter räntorna skulle lösas, borde vara kändt redan vid af-
radstiden i december månad, fann man sig af praktiska skäl föranlåten
att i stället för skatteårets årspris taga det föregående årets på ena¬
handa sätt bestämda årspris, hvaraf följden blef den, att det tioåriga
medelpriset eller, såsom det vanligen benämnes, medelmarkegångspriset
för hvarje år kom att utgöra medium af de tio nästföregående årens
årspris utan att röna någon påverkan af det löpande årets prisförhål¬
landen. Det gamla sättet för årsmarkegångens bestämmande måste
likväl bibehållas dels såsom öfvergångsstadgande, der hinder för medel¬
prisets tillämpning af en eller annan anledning kunde möta, dels ock
med hänsyn till frälseräntorna, på hvilkas beskaffenhet och utgörande
de nya stadgandena icke finge i någon mån inverka. På sådana grunder
är den ännu i väsentliga delar gällande kongl. kungörelsen angående
grunderna och sättet för markegåugsprisens bestämmande den 11 maj
1855 byggd, för hvars stadganden, såsom de nu lyda, här skall i kort¬
het redogöras. I hvarje län upprättas markegångstaxa årligen af åtta
inom länet bosatta, för sakkunskap och oveld kända, af vederbörande
landsting utsedda deputerade, som för ändamålet sammanträda i läns¬
residenset å viss dag i november månad före den 5 under ordförande¬
skap af landshöfdingen — så vida han är närvarande — hvilken dock
icke eger rätt att i besluten deltaga, men är skyldig att göra de er¬
inringar, som finnas af nöden, och att, då hans mening från depute¬
rades beslut afviker, låta densamma i protokollet anteckna. För be¬
vakande af kronans rätt är landskamreraren tillstädes med skyldighet
att, om afseende å hans framställningar icke fästas, dem till proto¬
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 28.
kollet anmärka. Deputerade bestämma den särskilda markegången
å ränte-, tionde- samt andra dermed jern förliga persedlar för det
löpande året, hvilken upptages i markegångstaxa!! under litt. A.
mom. Do och hvilken numera hufvudsakligen endast har betydelse
såsom grund för de liqvider enskilde emellan, som äro eu följd af
med afseende å årlig markegång träffade överenskommelser, hvartill
förnämligast äro att hänföra frälseräntor. Vidare hafva deputerade
att bestämma det år spris, som i markegångstaxan upptages under
litt. B och som saknar all sjelfständig betydelse, utan endast ingår i
beräkningen af det medelpris för de senaste tio åren, efter hvilket ej
mindre kronans behållna och anordnade räntor och tionde enligt en år
1855 utfärdad författning skulle få af räntegifvaren lösas, än ock kro¬
nans arrenden, der de äro bestämda i spamnål, skola med penningar
utgöras. Hvad åter angår sjelfva det tioåriga medelpriset eller medel-
markegångspriset, som i markegångstaxan upptages under litt C, uträk¬
nas detsamma å landskontoret. Slutligen hafva deputerade att utsätta
värdet å vissa persedlar och tjenstbarheter, hvilka enligt gällande för¬
fattningar skola i markegångstaxan införas och der upptagas såsom
underafdelningar under litt. A. Hit höra pris å vissa soldatbeklädnads¬
persedlar, vakansafgifter, underhåll åt tågande trupper samt bröd åt
fångar under forsling, allt af väsentlig betydelse endast för vissa
grenar af statsförvaltningen. Till ledning för markegångsdeputerade
vid prisens bestämmande skola priskuranter å fullgjorda och afradsgilda
varor af de persedelslag, som upptagas i markegångstaxan, upprättas
såväl för städerna som för landet. Priskuranterna till markegången
under litt. A upprättas på landet fögderivis af fullrnägtige, utsedda å
kommunalstämma, en för hvarje socken, hvilka i medlet af oktober
månad sammanträda med kronofogden och i öfverensstämmelse med
medeltalet af de pris, fullrnägtige hvar för sin socken uppgifva, stadga
det pris på hvarje under taxerubriken upptagen persedel, hvilket såsom
ortens gångbara bör till länets markegångssättning uppgifvas. Kro¬
nofogden skall jemväl yttra sin mening och, derest denna skiljer sig
från de af fullrnägtige stadgade pris, låta sitt afgifna yttrande åtfölja
priskuranten. Vid samma tid, d. v. s. i medlet af oktober månad, skola
magistraterna i länets städer aflemna uppgift på de i staden då gång¬
bara pris å samma persedlar. Hvad angår priskuranterna till marke¬
gången under litt B eller det s. k. årspriset, skola de för städerna
uppgöras, i öfverensstämmelse med torgprisen under oktober, november,
december, januari, februari och mars månader, af magistraten efter
hvarje månads slut, samt för landet fögderivis af särskilda nämnder,
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 28.
bestående dels af minst 4 och högst 8 räntegifvare, valda skiftesvis af
de socknar, konungens befallningshafvande bestämmer, och dels af ett
motsvarande antal af konungens befallningshafvande utsedde män,
kände för sakkunskap och oveld, helst räntetagare, hvilka nämnder
sammanträda med kronofogden 2:ne gånger årligen, nemligen i början
af januari och i slutet af mars, då priskuranter upprättas, vid det förra
tillfället för de tre sista månaderna af det förflutna, och vid det senare
tillfället för de tre första månaderna af det löpande kalenderåret, med
åliggande för kronofogden att anmärka, huruvida han i något fall anser
andra pris än de uppgifna hafva varit i orten gällande, äfvensom att
särskildt utsätta de vid marknader och andra samlingsställen å landet
gångbara pris; varande derjemte föreskrifvet, att i afseende å sådana
artiklar, hvilka i allmänhet utgöra föremål för afsalu, endast de pris
böra tagas i betraktande, hvilka äro gångbara vid så kallad kontant
försäljning. Öfver förutnämnda båda slag af priskuranter upprättar
landskontoret sammandrag med utsatt medelpris för hela länet eller
markegångsdistriktet, om länet är i särskilda sådana indeladt, hvilka
sammandrag jemte öfrig» ärendet rörande handlingar derefter fram¬
läggas för markegångsdeputerade. Dessa hafva då att efter noggrant
öfvervägande af kända förhållanden och med ledning af de uppgjorda
priskuranterna bestämma markegångspriset; deputerade äro således icke
0 vilkorligt bundna af priskuranterna, men då de frånträda dessas medel¬
pris, böra skälen dertill i hvarje fall uti protokollet anföras, hvilken
omständighet af Riksdagen år 1881 särskildt åberopades till stöd lör
dess af Kongl. Maj:t jemväl bifallna anhållan om borttagande af den
edgång, som deputerade dessförinnan hade att före makegåugsförrätt-
ningens början fullgöra. Då skiljaktiga meningar bland deputerade
yppas, sker omröstning, hvarvid de flestes mening blifver gällande,
och om rösterna utfalla lika för två olika pris å samma persedel, skall
medelbeloppet deraf såsom markegångspris upptagas. Den faststälda
markegångstaxa^! skall skyndsamligen kungöras i länets kyrkor med
besvärshänvisning, i hvilket afseende gäller, att besvär få hos kammar¬
kollegium anföras så väl af räntegifvare eller räntetagare och annan
missnöjd, som ock af kaminarkollegii advokatfiskal, derest han skulle
finna något å kronans vägnar vara att erinra; och kommer beslut om
ändring af den under litt. A i taxan upptagna markegång att gälla
till förmån allenast för den eller dem, som den vunna ändringen i
rättan tid sökt, hvaremot hvarje i behörig ordning faststäld förändring
1 det under litt B bestämda årspris kommer att tillämpas inom hela
länet eller markegångsdistriktet, utan afseende derå om ändringen ge¬
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 28.
nom besvär af flera eller färre blifvit föranledd. Öfver kammarkollegii
beslut få underdåniga besvär hos Kongl. Maj:t anföras, och skola dylika
besvär från räntegifvare eller räntetagare ingifvas hos konungens befall¬
ningshafvande innan klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet.
Förslag om ändring af gällande markegångsbestämmelser före¬
ligga nu uti 2:ne till utskottets behandling hänvisade motioner, afgifna
den ena under n:o 30 af herr A. Kihlberg och den andra under n:o 172
af herr A. P. Danielson, uti hvilken sistnämnda motion herr Nils
Petersson instämt. Herr Kihlbergs motion afser endast förändring af
sättet för uppgörande af priskuranterna till årspriset för landet, i hvilket
afseende han anför, att i och för de föreskrifna sammanträdena, hvar¬
vid endast gäller att uppgifva ortens pris å några få räntepersedlar,
nämndens samtliga ledamöter nödgas företaga tidsödande och kost¬
samma resor, hvilket framkallar missnöje och ofta nog föranleder fler¬
talet af nämndens ledamöter att uteblifva från sammanträdet. Dessa
resor måste jemväl anses onödiga, eftersom ändamålet skulle på ett
mycket enklare, men likväl mera tillförlitligt sätt vinnas, om nämndens
ledamöter finge insända sina skriftliga vota till kronofogden, som der¬
efter hade att uträkna medeltalet af de inkomna prisuppgifterna samt
jemte eget utlåtande insända protokoll deröfver till länsstyrelsen. En
sådan anordning skulle ock, enligt motionärens förmenande, förekomma
ett missbruk, som vid nämndens personliga sammanträde kan göra sig
gällande derigenom, att en ledamot genom att votera sist i ordningen
och dervid uppgifva ett oskäligt högt eller lågt pris kan lyckas erhålla
det medelpris, han önskar; och föreslår i följd häraf motionären, att
Riksdagen ville för sin del besluta förändrad lydelse af 2 § 3 mom. i
kongl. kungörelsen den 11 maj 1855 i enlighet med ett af motionären
derom afgifvet förslag.
Herr Danielsons motion deremot är af vida större omfattning.
Han anser de gällande bestämmelserna vara i de flesta fall olämpliga
och böra ändras. Motionären framhåller, hurusom handel och näringar
rätt väsentligt förändrats sedan år 1855; de ökade och förbättrade
samfärdsmedlen hafva utjemnat varuprisen, så att samma vara betingar
samma pris på vida större omkrets än förr, och enär handeln såväl i
städerna som på landsbygden numera vanligen sker genom uppköpare
och återförsäljare, alltså genom mellanhänder och icke direkt emellan
producenten och konsumenten, hafva icke heller de i 1855 års kun¬
görelse omförmälda torgprisen i städerna den betydelse nu som då.
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 28.
Motionären vill häraf draga den slutsatsen, att priskuranterna, hvilkas
upprättande förorsakar resor och besvär, äro onödiga och utan ända¬
mål, men om det skulle pröfvas nödigt att bibehålla på förhand upp¬
gjorda förslag till ledning för deputerade vid markegångsprisens be¬
stämmande, anser motionären, att priskuranterna så väl för städerna som
för landsbygden lämpligen kunna upprättas af de årliga taxeringsnämn¬
derna, hvilka hafva att syssla med skatteförhållanden och bestå af män,
som väl känna orten och der rådande varupris samt representera såväl
räntegifvare som räntetagare; och synes motionären anse, att der pris¬
kurant, som taxeringsnämnderna hade att upprätta, borde omfatta hela
det gångna året, men med särskilda medelpris för hvartdera halfåret.
Vidare anser motionären, att kammaradvokatfiskalens befogenhet att i
sin helhet påyrka ändring i de af landstingens deputerade upprättade
markegångstaxorna, likasom kammarkollegii rätt att efter godtfinnande
besluta en sådan ändring böra inskränkas till de fall, då det kan gälla
kronans rätt, eller ock att, derest kollega beslutanderätt icke varder
sålunda inskränkt, den enskildes rätt till anförande af besvär öfver
kammarkollegii beslut bör underlättas och att de formaliteter, som
kollegium i ty fall vanligen föreskrifter, betydligt förenklas samt skyl¬
digheten att för kostnad och skada ställa borgen borttagas. Äfvenledes
finner motionären det skola leda till förenkling, om de varor, som fort¬
farande äro i de olika länens markegångstaxor upptagna, men som inom
länen icke utgöra räntepersedlar eller beräknas mellan räntegifvare och
räntetagare, blefve ur markegångstaxorna uteslutna. Af nu anförda
skäl hemställer motionären, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta omarbeta de i kongl. kun¬
görelsen den 11 maj 1855 och möjligen i andra författningar befintliga
stadganden, som röra grunderna och sättet för markegångsprisens be¬
stämmande, i de delar och i det syfte, han här ofvan angifvit, och så,
att allt, som när denna fråga, sammanföres uti en författning, äfven¬
som att markegångstaxorna i möjligaste mån förenklas, samt att Kongl.
Maj:t täcktes, om möjligt, till nästa riksdag afgifva förslag till förord¬
ning i ämnet; varande af motionären slutligen begärdt, att det utskott,
till hvilket motionen blefve öfverlemnad, skulle utförligare motivera och
affatta det af honom afsedda skrifvelseförslaget.
Innan utskottet inlåter sig på närmare behandling af de före¬
liggande motionerna, anser sig utskottet böra framhålla, att markegån-
gen numera har för statsverket förlorat det väsentligaste af sin bety¬
8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 4) Utlåtande Ko 28.
delse. Hvad angår statsverkets inkomster, äro såväl räntan som tionden
genom kongl. förordningen den 23 juli 1869 omsatta och fixerade i
penningar. Sedan 1871 bestämmes arrendet för statens utarrenderade
egendomar i endast penningar, och de äldre arrendekontrakten, som
stadga spanmålsarrenden att lösas efter markegång, gå så småningom
till ända. Rust- och rotehållarnes beklädnadsskyldighet har upphört;
samtliga vakansafgifter, med undantag af vissa tillfälliga rotevakansaf-
gifter och de afsuttna kavalleriregementenas hästvakansafgifter, utgå
med de i lagen den 5 juni 1885 bestämda penningebelopp. Vidkom¬
mande åter statsverkets af markegång beroende utgifter, livilka i följd
af de indelta rånte- och tiondeanslagens indragning varit ganska be¬
tydliga, äro desamma numera ansenligt reducerade genom skedda löne¬
regleringar och indelningsersättningens fixering eller utbyte mot kontanta
anslag. Härmed tror sig utskottet hafva styrkt sitt påstående, att hela
markegångsinstitutionen numera är af ringa vigt för staten. Deremot
har från en annan synpunkt, som tillkommit efter 1855, markegången
erhållit en mycket stor och omfattande betydelse i följd af kongl. för¬
ordningen den 11 juli 1862, hvarigenom stadgas, att presterskapets
löner inom hela riket skola beräknas uti persedlar och endast till en
mindre del i penningar, samt att persedlarne i regeln skola lösas efter
tioårig medelmarkegång. Likaledes har markegången betydelse med
afseende å utarrenderingen af åtskilliga ecklesiastika hemman och lä¬
genheter; och då härtill kommer, att frälseräntor, likasom åtskilliga
andra liqvider enskilda emellan bero på markegång, är det uppenbarli¬
gen fortfarande en samhällsangelägenhet af största vigt, att markegångs-
prisen på ett tillförlitligt sätt upprättas och blifva ett uttryck för de
rätta varuvärdena.
Då utskottet nu öfvergår till granskning/tf herr Danielsons motion,
förekommer först till behandling frågan om behöfligheten af priskuran-
ter eller primäruppgifter till ledning för deputerade vid markegångens
bestämmande, hvilken fråga motionären vill besvara nekande. Härut¬
innan är han visst icke ensam, och samma åsigt har förfäktats uti motio¬
ner, väckta inom Andra Kammaren åren 1878, 1879 och 1880, ehuru de
icke föranledt. någon Riksdagens åtgärd. Utskottet håller dock före, att
denna åsigt i ej ringa mån påverkats af det mindre tillförlitliga sätt,
hvarpå priskuranterna, särdeles från städerna, stundom befinnas upp¬
rättade, samt i öfrig! grundar sig på eu icke fullt klar uppfattning af
markegångens rätta betydelse. Väl må det vara sant, att i följd af lät¬
tade kommunikationer varumärkena å skilda orter numera äro betydligt
utjemnade och icke förete sådana skiljaktigheter som förr, men säkert
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 28. 9
är dock, att samma vara vid en viss tid icke har samma värde man och
man emellan å alla orter inom ett helt län. Då nu emellertid marke-
gångspriset utgör ett för hela länet gällande legalt pris, måste det,
för att vara rättvist mot alla, i sig innebära sammanfattningen af de
inom länets skilda delar gällande pris eller med andra ord utgöra medel¬
talet af dessa pris; markegångspriset är så att säga artificiel t eller ab¬
strakt, och det låter tänka sig, att det priset i verkligheten icke gäller
på något ställe inom länet. Men med hänsyn härtill och om man be¬
sinnar, att de af landstinget utsedda deputerade svårligen kunna ega
den kännedom om prisförhållandena inom länets alla delar, som erfor¬
dras för ett rigtigt fastställande af markegången, måste man, synes det
utskottet, medgifva nyttan, ja nödvändigheten för deputerade att till
ledning för sitt omdöme ega tillgång till prisuppgifter från länets skilda
delar. Särskild! visar sig detta i fråga om det s. k. ärspriset, hvartill
priskuranterna upprättas under vintern, då varuomsättningen eger rum,
under det att samma årspris af deputerade definitivt fastställes först i
början af påföljande november månad, då alltför väl de under vintern
gällande prisen kunnat falla i glömska. På grund häraf och då pris¬
kuranterna ingalunda äro för deputerade bindande, derest de befinnas
felaktiga eller af annan anledning otillförlitliga, kan utskottet ej dela
motionärens åsigt om lämpligheten af priskuranternas borttagande.
Motionären tyckes också ej strängt hålla på denna sin åsigt, efter¬
som han eventuelt föreslår, att priskuranternas upprättande bör öfver-
lemnas åt taxeringsnämnderna; men enär dessa nämnder, som äro till¬
satta för ett helt annat speciel ändamål, ingalunda kunna antagas nöj¬
aktigt representera räntegifvares och räntetagares skiljaktiga, men lika
berättigade intressen, i hvilket afseende den nuvarande anordningen,
åtminstone hvad landet angår, måste anses lemna större trygghet, samt
härtill kommer, att taxeringsnämnderna sammanträda på en sådan tid
af året, att det ifrågasatta uppdraget icke lämpligen kan af dem utföras,
finner sig utskottet icke heller i denna del kunna biträda motionärens
förslag.
Hvad åter angår kammarkollegii och kammaradvokatfiskalens be¬
fogenhet med afseende å markegångstaxa^ behagade kammaren af ut¬
skottets redogörelse härofvan finna, att kammarkollegium icke eger rätt
att godtyckligt ändra den samma, utan endast pröfvar anförda besvär,
äfvensom att kammaradvokatfiskalen eger att klaga endast å kronans
vägnar och då det gäller kronans rätt, hvaruti icke ens motionären
föreslagit någon inskränkning.
Med afseende å enskilda personers rätt att anföra besvär öfver
Bill. till Biksd. Prof. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 23 Häft. 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 28.
kammarkollegii beslut i fråga om markegångstaxa!! innehåller 1855 års
kungörelse, på sätt ofvan nämndt blifvit, att underdåniga besvär böra
innan klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet af räntegifvare
eller räntetagare ingifvas hos konungens befallningshafvande, som dem
till kollegium genast insänder, men af de utaf kammarkollegium i sär¬
skilda fall meddelade besvärshänvisningar har utskottet inhemtat, att
den klagande hänvisas att ingifva eller med posten i förutbetaldt
bref insända besvären till kongl. finansdepartementet, hvarjemte, utom
åtskilliga bestämmelser med afseende å besvärens undertecknande m. m.,
föreskrifves, att enskild part skall för den kostnad och skada, han kan
blifva af Kongl. Maj:t skyldig känd att till vederparten gälda, bifoga
borgen, undertecknad af tvenne vederhäftige män, de der borga en för
begge och begge för en. Utskottet vågar icke bestämdt yttra sig i fråga om
kammarkollegii befogenhet att föreskrifva, det besvären skola aflemnas
på annat ställe än 1855 års kungörelse bestämmer, samt inskränker sig,
beträffande borgen för kostnad och skada, hvarom föreskrift lärer i alla
kammarkollegii besvärshänvisningar meddelas, till uttalande af den upp¬
fattning, att föreskriften härom så mycket hellre synes kunna i marke-
gångsmål borttagas, som det oftast torde vara svårt att i dylika mål
finna någon bestämd vederpart.
Vidkommande slutligen motionärens hemställan om en förenkling
af inarkegångstaxan genom uteslutande af sådana varor, som icke ut¬
göra räntepersedlar inom länet eller beräknas mellan räntegifvare och
räntetagare, får utskottet, som nogsamt finner, att åtminstone flertalet af
de under litt. A. mom. 1 upptagna persedlar måste bibehållas så länge,
som skattefrälseräntor finnas i enskild ego, men som anser öfriga under-
afdelningar under nämnda taxerubrik kunna, derest andra möjligen er¬
forderliga anordningar vidtagas, uteslutas ur taxan, till samma hem¬
ställan tillstyrka bifall.
Sedan utskottet sålunda behandlat herr Danielsons motion, öfver-
går utskottet till herr Kihlbergs motion. Stadgandet, att de nämnder,
hvilka å landet hafva att upprätta priskuranter till det årspris, som in¬
går i beräkningen af det tioåriga medelmarkegångspriset, skola för ända¬
målet sammanträda med kronofogden två gånger årligen å lämpligt och,
så vidt möjligt är, centralt beläget ställe inom fögderiet, föranleder onek¬
ligen stundom rätt besvärliga och kostsamma resor, för hvilka någon
ersättning icke finnes genom allmän författning beredd. Härigenom kan
alstras likgiltighet för dessa vigtiga förrättningar och fall saknas icke,
då vid sammanträdena varit tillstädeskommande endast ett fåtal leda¬
möter, hvilka derigenom varit oförhindrade att vid priskuranternas upp¬
11
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 28.
rättande gå ensidigt till väga. Då utskottet, som strängt håller på pris-
kuranternas nödvändighet, tillika finner det vara af högsta vigt, att de
äro tillförlitliga, har utskottet icke kunnat undgå att känna sympati för
motionärens förslag, som atser att befrämja detta ändamål, och utskottet
skulle måhända derföre kommit att i väsentliga delar förorda detsamma,
derest icke under öfveidäggningen inom utskottet det befunnits, att herr
Danielsons mera vidtgående framställning innefattade uppslaget till en
förändring, som utskottet funnit beaktansvärd och som, derest den vin¬
ner framgång, gör den af herr Kihlberg föreslagna anordning onödig.
Det har inom utskottet erinrats, hurusom det tioåriga medel-
markegångspriset, som år 1855 infördes för att utgöra den grund, hvar¬
efter de skattskyldige hade att årligen erlägga lösen för kronans såväl
behållna som indelta ränta och tionde, numera, sedan räntan och tion-
den blifvit omsatta i penningar och till beloppet fixerade, icke är för
nämnda ändamål behöfligt, samt att dess förnämsta nuvarande bety¬
delse är att vara normen för utgörandet åt presterskapets löner, utbe¬
talningen af vissa ännu qvarstående indelningsersättningar och erläg¬
gandet af en del arrendeafgifter. Det kan icke förnekas, att med af¬
seende å förhållanden, som skola fortvara under en följd af år, rnedel-
markegångspriset lemnar en större trygghet än hvarje års skiftande
markegång, men deremot synes det kunna ifragasättas, huru vida för det
tioåriga medelmarkegångsprisets fastställande nödigt är att bibehålla
den nuvarande, med stora besvär och kostnader förenade apparaten af
särskilda s. k. årspris, Indika i öfrigt sakna all betydelse, eller huruvida
icke ett fullt tillfredsställande resultat skulle ernås derigenom, att det
tioåriga medelmarkegångspriset bestämdes efter medium af tio års lö¬
pande markegångspris. Mot det efter nu gällande grunder upprättade
medelmarkegångspriset såsom norm för arrendes erläggande har den
anmärkningen blifvit framstäld, att deri icke någon hänsyn tages till
prisförhållandena under arrendeåret. Det är i sjelfva verket svårt att
bestämma den tidpunkt, då ett års spanmålspris kunna anses vara
stadgade; på somliga ställen i vårt land tröskas säden på fältet och
varder genast såld, och nog torde det kunna sägas, att i följd af lättade
kommunikationer och besparing af arbetskraft medelst användande af
maskiner i jordbrukets tjenst skörden numera kommer tidigare ut i
marknaden än förr varit möjligt. Med hänsyn till det ändamål, som
medelmarkegångspriset numera afser, torde således inga större betänk¬
ligheter möta mot att låta det löpande årets markegångspris ingå i
beräkningen af medelmarkegångspriset. Genom årsprisets borttagande
blefve markegångssättningen mycket förenklad. Priskuranterna borde
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 4) Utlåtande N:o 38.
bibehållas, men då städernas priskuranter, som upprättas af magistra¬
terna, af hvilka man i allmänhet icke kan fordra kännedom om eller
intresse för gängse prisförhållanden, ej så sällan, enligt hvad erfaren¬
heten gifvit vid handen, lemna åtskilligt att önska med afseende å till¬
förlitligheten, skulle tvifvelsutan ett bättre resultat vinnas, om deras
upprättande öfverlemnades åt särskilda, af städerna utsedda personer,
som hade att sammanträda inför magistraten. Ansåges det s. k. ränte-
tagareintresset böra särskild! representeras vid upprättandet af prisku-
ranterna för landet, så kunde den för bestämmandet af priskuranterna
till årspriset mi befintliga organisationen af markegångsnämnder tilläm¬
pas. En följd af det samband, som komme att uppstå mellan årsmarke-
gång och medelmarkegång, vore, att ändring i årsmarkegångspriset
komme att gälla för alla inom länet eller markegångsdistriktet utan af¬
seende derå, om ändring blifvit föranledd genom besvär af flere eller
färre.
Ltskottet har funnit sig tilltalad! af detta förslag, som dock med
hänsyn till frågans vigt torde kräfva en mångsidigare undersökning och
utredning, än utskottet deråt kunnat egna; i följd hvaraf, och under
åberopande af hvad härofvan i fråga om herr Danielsons motion blifvit
anfördt, utskottet tillåter sig vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
hålla, det Kongl. Maj:t täcktes dels taga i öfvervä¬
gande, huruvida icke grunderna för det tioåriga me-
delmarkegångsprisets bestämmande kunde på så sätt
förändras, att, med borttagande af det s. k. årspriset,
medelmarkegångspriset för hvarje år blefve medium
af samma års och de nio föregående årens löpande
markegångspris, samt derefter, så fort ske kan, för
Riksdagen framlägga förslag till en derpå byggd ny
förordning angående grunderna och sättet för marke-
gångsprisens bestämmande, omfattande samtliga dit
hörande stadganden och således jemväl föreskrifter
om hvad enskilde hafva att iakttaga vid anförande af
besvär öfver kammarkollegii beslut om ändring i marke-
gångstaxorna, med afseende hvarå den största möjliga
lättnad torde böra den klagande beredas, dels ock låta
komma under ompröfning, huruvida icke för vinnande
af önskvärd förenkling de persedlar, som nu finnas
i de olika länens markegångstaxor upptagna, men som
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 28. 13
inom samma län icke utgöra räntepersedlar eller be¬
räknas mellan räntegifvare och räntetagare, må kunna
ur markegångstaxorna uteslutas.
Stockholm den 13 april 1888.
På utskottets vägnar:
LUDY. ESSEN.
Herr Björkman har begärt få antecknadt, att han på grund af
ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i behandlingen inom
utskottet af förevarande motioner.
Bill. till Biksd. Prof. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 23 Käft.
3