Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande JV:o 10.
i
N:o 10.
Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1888, kl. 5 e. m.
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om framläggande för Riksdagen af förslag
till sammanslagning af post- och telegrafverken.
Uti en till utskottet hänvisad motion, n:o 169, liar herr P. Walden¬
ström från Gefle föreslagit, att Riksdagen behagade besluta i under¬
dånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kong]. Maj:t till nästa Riksdag
inkomma med proposition om sammanslagning af post- och telegraf¬
verken. I afseende å detta förslag har motionären hänvisat till eu af
herr Cl. Adelsköld vid innevarande riksdag inom Första Kammaren
väckt motion, n:o 37, hvari hemstälts, att Riksdagen måtte »i under¬
dånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t till nästa Riksdag-
inkomma med nådig proposition till sammanslagning af post- och
telegrafverken och statstelegrafernas ställande såsom en afdelning under
chefen för Kongl. postverket». Berörda af herr Adelsköld afgifna
motion innefattar dels åtskilliga anmärkningar emot Kongl. Maj:ts den
31 sistlidne december gifna nådiga proposition till Riksdagen, angå¬
ende skatt å vissa enskilda telefonanläggningar, och dels — efter an¬
märkning att det torde finnas andra staten värdigare och bättre medel,
än telefonskatten, att hjelpa telegrafverket — följande motivering:
Redan för flera år sedan väcktes fråga om att förena kongl.
telegrafverket med kongl. posten, och i sitt underdåniga anförande till
statsrådsprotokollet den 31 nästlidne december, angående skatt på telefo-
Bih. till Riksd. Prat. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 8 Häft. 1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
nerna, har herr statsrådet och chefen för finansdepartementet påpekat,
att tiden möjligen kunde vara inne att närmare tänka på en sådan
sammanslagning.»
»Ingen, allraminst motionären, har sagt eller kunnat säga, att
icke kongl. telegrafverket i Sverige är i alla afseenden utmärkt för
tillmötesgående, ordentlighet och punktlighet, och ingen kan heller
med fog klandra kongl. styrelsen derför, att den håller på sina rättig¬
heter och med alla lofliga medel vill sålunda befordra verkets förkofran;
men en annan fråga är, om en sådan statslyx som ett särskildt embets¬
verk för elektriska telegrafer och ett särskildt för posten med hvar
sin generaldirektör och stab är nödvändig i Sverige, då Preussen,
Frankrike m. fl. stormagter icke bestått sig med en sådan, utan mera
anspråkslöst nöjt sig med att förena post- och telegrafverken under
samma chef. Bifogade tabell öfver antalet invånare, post- och telegraf¬
stationer, befordrade bref och telegram, inkomst af post och telegraf
i Sverige, Tyska riket och Frankrike, synes bekräfta att, om post-
och telegrafverken kunna vara förenade under en hand i Tyskland
och Frankrike, så borde detta vara förhållandet äfven här, samt att
det varit ett lika stort misstag att posten och telegrafen somjernvägs-
trafik- och byggnadsstyrelserna varit åtskilda under olika chefer. Man
bör vara tacksam mot regeringen, att detta sistnämnda misstag rättats,
och det är att hoppas, att då sådant utan större rubbningar eller fara
för landet kunnat ske med jernvägsstyrelserna, så bör det äfven kunna
åvägabringas med post- och telegrafverken, blott god vilja linnes.
Fördelen af en sådan sammanslagning under en chef af dessa båda
verk af samma natur vore icke så obetydlig, ty två styrelser med
särskilda embetslokaler kosta alltid mer än en. Vidare finnas på många
ställen telegrafstationer, der det ej expedieras mer än 50 till 100 tele¬
gram i månaden, eller 2 å 3 om dagen, hvilkas expedierande i medeltal
ger tjenstemannen 15 å 20 minuters sysselsättning om dagen.»
»Dylika stationers debet måste naturligtvis stå i ledsamt förhål¬
lande till kredit.»
»Hvad vore då naturligare än att på dylika ställen telegraf¬
apparaten insattes på postkontoret, som ju alltid finnes på ort, der
statstelegraf är inrättad. Men detta går icke an, såsom det nu är
stäldt, med två skilda verk för telegraf och post. På hvarje plats,
om än så obetydlig, måste finnas 2:ne särskilda lokaler för posten och
telegrafen med olika tjensteman, som sakna sysselsättning; och i stället
att förena tjensterna och derigenom minska kostnaderna, indrager kong],
telegrafstyrelsen stationerna, som på sådant sätt icke kunna bära sig,
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
eller forclrar att allmänheten och telefonerna skola betala misstagen
och förlusterna.»
»Sammanfördes åter de båda verken, skulle säkert på många
handelsplatser och större byar, dit det under nämnda förhållanden icke
är tänkbart att draga telegraf, sådana förbindelser med stora verlden
utan förlust för statsverket kunna åstadkommas.»
»Exempelvis kan anföras, att i Tyskland har man i ej mindre
än omkring 5,000 mindre postkontor på landet insatt telefoner, hvari¬
genom de mer svårskötta telegrafapparaterna kunnat indragas, och
meningen är att i ytterligare 800 st. verkställa en sådan ändring.»
»Att såväl den korresponderande allmänheten som tjenstemännen
vid posten och telegrafen icke skulle blifva lidande på föreningen af
dessa båda verk, torde med visshet kunna förutses, ty kongl. telegraf¬
styrelsen har ofta, till följd af sina mindre goda finanser, sett sig nöd¬
sakad att fordra bidrag till telegrafstationers uppehållande af kommun
och enskilde eller göra indragningar och förknappningar ej minst till
förfång för allmänheten.»
»Genom att således sammanslå kongl. post- och telegrafverken
och ordna saken på ett mera praktiskt sätt, skulle säkerligen lätt nog
kunna åvägabringas den besparing i omkostnader för telegrafverket,
som erfordras att bestrida den kommande och antagligen blifvande
årliga bristen, så att inga orättmätiga skatter behöfde upptagas af
telefonerna för telegrafens skull.»
Frågan om post- och telegrafverkens förening är ingalunda ny
inom Riksdagen. Med anledning af en utaf Riksdagens revisorer gjord
framställning anhöll nemligen Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1868,
att, efter förutgången utredning af de fördelar och olägenheter, som
kunde härflyta af post- och telegrafverkens förening under en gemen¬
sam styrelse, Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag till
eu normalstat för postverket, hvilken stat, för den händelse att en
förening af de båda inrättningarne befunnes fördelaktig, äfven borde
omfatta telegrafverket.
Sedan emellertid vid föredragning af detta ärende den 12 de¬
cember 1869 Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, funnit någon
annan åtgärd i anledning af Riksdagens framställning icke då böra
ifrågakomma än meddelande af det förklarande, att å de orter, der båda
styrelserna funne sådant lämpligt, befattningarna såsom postexpeditör och
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
telegrafstationsföreståndare vid inträffande ledighet finge hos samma person
förenas, blef år 1871 vid regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde kufvudtitel frågan om post- och telegrafverkens förening under
en gemensam förvaltning å nyo till behandling upptagen af Riksdagen,
som i skrifvelse den 10 maj samma år hemstälde, att frågan om post-
och telegrafverkens förening måtte komma under förnyad ompröfning,
på det att, om föreningen af de båda verken vunne godkännande, ett
organisationsförslag i sådant syfte måtte varda utarbetadt.
Efter det att med anledning häraf ett yttrande i ämnet till finans¬
departementet afgifvits af dåvarande chefen för telegrafverket, fann
likväl, under åberopande af omständigheter utaf mera tillfällig art,
såsom att frågan om post- och telegrafverkens förening icke lång tid
förut varit understäld Kongl. Maj:ts pröfning, att sedan dess icke
några förändrade förhållanden inträdt och att icke ens vid något af
verken chefsplatsen vore för tillfället ledig, Kongl. Maj:t den 3 novem¬
ber 1871 skäligt förklara, att någon åtgärd i anledning af Riksdagens
ifrågavarande framställning icke påkallades. Likväl utfärdade Kongl.
Maj:t den 6 juni 1873 nådigt bref till poststyrelsen, innefattande be¬
stämmelser, åsyftande att så mycket som möjligt befrämja förberörda,
af Kongl. Maj: t den 12 december 1869 medgifna förening af befatt¬
ningarna såsom postexpeditör och telegrafstationsföreståndare, bland
hvilka bestämmelser särskildt må anmärkas den, att fullmagter och
konstitutorialer å alla sådana befattningar vid post- och telegraf anstal¬
terna, som af post- eller telegrafstyrelsen tillsättas, skola innehålla före¬
skrift om skyldighet för den derigenom utnämnde att underkasta sig icke
allenast den utvidgade och förändrade tjenstgöring, som af möjligen ifråga-
kommande förening mellan post- och telegraf tjenst kan föranledas, utan
ock den förflyttning till annan tjenstgöring sort, som kan varda honom ålagd.
•Dessutom blef af en för uppgörande af förslag till lönereglering för
generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen nedsatt komité hemstäldt,
att, derest en förening af post- och telegrafanstalter fortfarande an-
såges önsklig, äfven till innehafvare af fenster inom de begge styrelse¬
verken måtte utsträckas föreskriften om skyldighet att underkasta sig den
utvidgade och förändrade tjenstgöring, som af post- och telegrafverkens
möjligen ifr äg akommande förening under en gemensam styrelse kunde
komma att härflyta; och blef denna framställning sä väl af Kongl. Maj:t
som af Riksdagen bifallen.
Vid 1880 års riksdag väcktes inom Första Kammaren af R.
Tornérhjelm och inom Andra Kammaren af C. J. Svensén motioner
om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående post- och telegrafverkens
förening. I anledning af dessa motioner fattades af båda kamrarne
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (S:o 4) Utlåtande N:o 10. 5
sammanstämmande beslut om eu dylik skrifvelsés aflåtande, och skrif-
velsen expedierades under den 12 maj 1880. I denna skrifvelse an-
märkes, dels att det mål, som med kongl. brefvet den 6 juni 1873 af-
setts, syntes endast i mycket ringa mån hafva blifvit uppnådt, då,
enligt hvad Riksdagen inhemtat, antalet förenade postexpeditiouer och
telegrafstationer då uppginge blott till fem, hvartill dock komme, att
styrelserna för post- och telegrafverken fattat beslut om förening åt
ytterligare två post- och telegrafanstalter; och dels att de redan i
ärendet fattade, här ofvan anmärkta, beslut knappt gåfve anledning
till annat antagande än att den åsigt redan gjort sig gällande, att en
verklig och fullständig förening af post- och telegrafverken borde
genomföras. Vidare heter det i Riksdagens ifrågavarande skrifvelse:
»Såsom skäl mot föreningen har blifvit åberopad den omständig¬
heten, att mellan göromålen inom de begge embetsverken icke skulle
finnas någon sådan likhet, att deraf kunde hemtas skäl till verkens
förenande under samma styrelse; men utom det att i många andra
länder en mot denna uppfattning stridande åsigt gjort sig gällande,
kan emellertid med fog anmärkas, att skriftliga meddelandens jfort-
skaffande med telegraf eller post icke innefatta så olikartade bestyr,
att ej åtskilliga andra förrättningar, som under de senare åren åt detta
verk uppdragits, såsom att medelst postanvisning och postförskott be¬
drifva en mycket vidsträckt bankrörelse, besörja reqvisition af tidningar
och tidskrifter med skyldighet att uppbära och redovisa prenumerations-
afsdfter m. m., måste anses mera främmande för den verksamhet, som
ursprungligen tillhört postverket. Vidare har under,gfrågans tidigare
behandling blifvit anmärkt, att från förhållandena i främmande länder
icke kunde hemtas något stöd för yrkandet på post- och telegraf¬
verkens förening. Sålunda hade i de flesta andra länder, bland hvilka
särskild! omförmälts Frankrike, Österrike, Spanien och Portugal, tele¬
grafärendenas handläggning varit och vore fortfarande öfverlemnad åt
en särskild administration, utan all sammanblandning med postverket.
I Preussen, der ett försök gjorts med de begge verkens förening, hade
desamma sedermera blifvit från hvarandra helt och hållet skilda, och
i Norge egde icke något samband rum i behandlingen af post- och
telegrafverkens angelägenheter. Deremot bör likväl erinras, att] under
de senare åren en förening af post- och telegrafverken egt rum icke
allenast i Frankrike, Österrike och Spanien, utan äfven i Storbritannien,
likasom en dylik förening finnes genomförd i Belgien, Schweiz, Ru¬
mänien och Serbien, hvarförutom äfven för kamrarne i Portugal lärer
framlagts förslag i enahanda syfte; att äfven i Tyskland under de
senare åren post- och telegrafverken blifvit ånyo och fullständigt för-
G Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
enade, . samt att i Norge regeringen nyligen föreslagit vidtagande af
anordningar, som afse att vidga kretsen af de ärenden, Indika böra
af den för post- och telegrafförvaltningen gemensamma personal hand¬
läggas.»
»Mot en likaledes yttrad tvekan, huruvida någon väsentlig be¬
sparing skulle vinnas genom den ifrågasatta föreningen, torde kunna
erinras, att, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, en dylik besparing-
kan åstadkommas genom förening af fullständig postanstalt med telegraf¬
station, och detta utan att i någon mån åsidosattes hvad af post¬
anstalt eller telegrafstation kan och bör fordras. Eu mycket väsentlig
förmån är också den, att sålunda minskas antalet af svagt, i många
fall otillräckligt aflönade tjenstemän. En annan fördel särskilt för
postutvexlingen torde ligga deruti, att å orter, der det finnes nödigt
att bibehålla tvänne tjenstemän för den gemensamma post- och telegraf¬
anstalten, således beredes ett i många fall förut saknadt tillfälle att
åtminstone vid större och vigtigare posters afsändande och mottagande
påkalla närvaro af tvänne tjenstemän, en förmån af så mycket större
betydelse, som utan tvifvel en bland de största olägenheterna af det
i allmänhet ringa antalet tjenstemän, som finnes vid postanstalterna
i landsorten anstälde, är att söka i den omständigheten att, då inne¬
hållet af en ankommen post uppgifves icke hafva öfverensstämt med
den posten åtföljande karta, någon bevisning icke alltid kan åstad¬
kommas, huruvida de felande försändelserna antingen aldrig afgått
från inlemningsorten eller blifvit under vägen förskingrade eller .möj¬
ligen gått förlorade först efter ankomsten till adresspostanstalten;
hvadan, och då stora penningeremisser ofta åtfölja posterna, det måste
vara. i hög grad angeläget, att kontrollerna härvid så mycket som
möjligt fullständiggöras.»
»Vidare torde med anledning af ytterligare anmärkningar mot
förslaget böra erinras, att, oberoende af förening med postanstalt, det
redan före 1875 års utgång befunnits med telegrafverkets fördel öfver¬
ensstämmande att till statstelegrafstationer förändra alla förut varande
så kallade privattelegrafstationer, samt att den erfarenhet, som hit¬
tills vunnits i afseende å förenade post- och telegrafstationer, visserligen
icke gifver anledning antaga, att eu eller annan kommun skulle söka
motsätta sig postens expedierande i lägenhet, som åt telegrafverket
upplåtits, men att emellertid om, mot hvad rimligtvis kan antagas,
någonstädes ett liknande yrkande skulle komma att framställas, något
hinder icke synes böra möta derför, att — med samma rätt som hit¬
tills stationslokals tillhandahållande gjorts till vilkor för att en ort
skulle beredas tillfälle till telegramvexling — äfven medgifvande att
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10. 7
samma lokal må användas jemväl för postgöromålens bestridande
fordras för fortsatt tillgodonjutande af omförmälda förmån; att den
erfarenhet, som vunnits under mer än ett årtionde, väl torde få anses
tillräckligt ådagalägga, att någon mera utsträckt förening af post- och
telegrafanstalter icke är att påräkna ensamt på grund deraf, att post-
och telegrafverken lyda under samma statsdepartement, ett samband,
som icke synes vara egnadt att utöfva något synnerligt inflytande på
sättet för användande af de begge verkens personal, helst det torde
böra erkännas, att endast en för begge styrelserna gemensam chef
kan ega sådan kännedom om ifrågavarande personal, som erfordras
för att kunna bedöma, när genom förflyttningar, som af författningarne
medgifvas, samt genom vidtagande i öfrigt af lämpliga åtgärder utväg
kan beredas att genom samma person — vare sig han användes som
föreståndare eller som biträdande tjensteman —- få såväl post- som
telegraftjenstgöringen bestridd, samt att, äfven om icke bibehållandet
af särskilda styrelser för post- och telegrafverken skulle verka hin¬
derlig! för en mera utsträckt förening af post- och telegrafanstalter,
väl kunde uppstå någon tvekan om det lämpliga uti att i synnerlig
mån befrämja upprättandet af gemensamma post- och telegrafanstalter,
hvilka till en del skulle lyda under eu styrelse och till en annan del
under en annan styrelse, då, såsom äfven Riksdagen i skrifvelse den
10 maj 1871 erinrat, kontrollen öfver två olika verks kassor hos
eu och samma tjensteman måste blifva ofullständig, såvida icke båda
dessa verk hafva gemensam öfverstyrelse och bokföring.»
»Då de skäl, hvilka sålunda och i öfrigt blifvit anförda mot en
sådan anordning, som förslaget afser, dels, till följd af flera i en se¬
nare tid inträffade förändringar, förlorat sin betydelse, dels icke synas
vara af beskaffenhet att förringa vigten af de omständigheter, hvilka
tala för genomförande äfven inom vårt land af en reform, som redan
blifvit vidtagen inom de flesta andra länder med mera utbildadt kom-
munikationsväsen, får Riksdagen härmed i underdånighet anhålla om
utarbetande och framläggande för näst sammanträdande Riksdag af ett
sådant på post- och telegrafverkens förenande under en gemensam sty¬
relse grundadt organisationsförslag, som i Riksdagens skrifvelse den 10
maj 1871 omförmäles.»
Med anledning af Riksdagens nu omförmälda framställning af-
gåfvos, på grund af särskilda Kougl. Maj:ts befallningar, underdåniga
8
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
yttranden, af generalpoststyrelsen den 24 juli och af telegrafstyrelsen
den 16 november 1880, hvarefter båda styrelserna under den 6 maj
1881 afgåfvo infordradt gemensamt underdånigt utlåtande, innefattande
förslag dels till stat för den ifrågasatta gemensamma styrelsen för
post- och telegrafverken, dels ock till ordnande af de båda verkens
pensionsväsende, dervid dock, med afseende å de olika meningar, som
vid dessa ärendens behandling hos de begge styrelserna gjort sig gäl¬
lande, hvardera styrelsen särskildt, redogjort för de omständigheter,
hvilka, enligt dess åsigt, borde vid frågornas bedömande vinna af¬
seende0.)
I utlåtandet af den 24 juli 1880 yttrar generalpoststyrelsen, med
afseende å den besparing, som genom post- och telegrafverkens förening
skulle beredas statsverket, till en början följande:
»Derest äfven framgent, såsom generalpoststyrelsen synes lämpligt,
vidhålles den i nådiga brefvet den 6 juni 1873 uttalade grundsats, att
— då hos samma person förenas befattningar, för hvilka löner eller
arfvoden äro uppförda å såväl postverkets som telegrafverkets stater —
innehafvare af sålunda förenade befattningar i allmänhet icke bör ega
uppbära mer än tre fjerdedelar af den å hvardera staten uppförda lön
eller arfvode,
måste i utgifterna å aflöningsstat uppkomma en årlig besparing,
som — för så vidt efter hand kunde beredas tillfälle att, utan tillökning
i biträdespersonalen, åt samma personer uppdraga befattningarne såsom
föreståndare för post- och telegrafanstalterna å alla de orter, der post-
utvexlingen besörjes genom postexpedition och hvarest finnes stats-
teiegrafstation, hvars sammanlagda antal afsända och mottagna tele-
grammer icke i medeltal öfverstiger tio om dagen00) — för postverket
beräknas komma att uppgå till ..................................... kronor 14,062: 5 0
samt enligt de upplysningar, som generalpost¬
styrelsen varit i tillfälle inhemta, kunde för telegraf-
' ' ‘ ............ » 9,412: 5 0
verket antagas komma att belöpa sig till
sammanlaedt kronor 23,475: —»
C 1
Generalpoststyrelsen tillägger, i fråga om besparingen:
att, enligt hvad antagligt vore, eu dylik inskränkning i tjenste-
mannapersonalen kunde genomföras äfven å en och annan ort, der tele¬
gramantalet uppginge till något mer än tio om dagen, lika som det icke
*) Såväl Riksdagens underdåniga skrifvelse af den 12 maj 1880 som ock de i an¬
ledning deraf afgifna underdåniga utlåtanden med de i samma utlåtanden åberopade bilagor
finnas intagne i ett från trycket utgifvet häfte med titel: »Handlingar rörande post- och
telegrafverkens förening.» Stim) 1881.
**) 50 dylika orter uppräknas i utlåtandet.
9
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
torde möta oöfvervinneliga svårigheter att vidtaga en liknande åtgärd
jemväl å platser, der postutvexlingen besörjdes genom postkontor;
att, genom post- och telegrafanstalters förenande, torde kunna be¬
redas en icke så obetydlig minskning i utgifterna å förslagsanslagen
till extra biträden in. in., hvilka anslag i då gällande stater för de
bägge verken uppginge till sammanlagdt 407,000 kronor;
att genom en sådan anordning, som af Riksdagen blifvit föreslagen,
borde kunna i afsevärd mån nedsättas utgifterna för tjenstelokalers
förhyrande, äfvensom för rummens städning, för bränsle och belysning
m. in.; men
att på frågans dåvarande ståndpunkt ledning saknades för upp¬
görande af eu sannolikhetsberäkning rörande beloppet af de besparingar,
som, på grund af förenämnde omständigheter, kunde åstadkommas.
General poststyrelsen utvecklar derefter ett annat till stöd för
yrkandet på post- och telegrafverkens förenande åberopadt skäl, nem¬
ligen fördelen af att åstadkomma en inskränkning i antalet svagt aflönade
tjensteman, och förklarar styrelsen, att detta skål, enligt styrelsens upp¬
fattning, Make minst förtjenar afseende».
Vidare yttrar generalpoststyrelsen, att den erfarenhet, som i af-'
seende å förening af post- och telegraftjenst vunnits efter utfärdandet
af kong], brefvet den 6 juni 1873, måste anses bekräfta rigtigheten af
det i Riksdagens skrifvelse den 10 maj 1871 uttalade antagande, att,
sä länge icke öfverstyrelsen för post- och telegrafverken vore gemensam,
någon sammanslagning i större utsträckning af post- och telegrafanstalter
svårligen komme att varda åvägabragt.
Poststyrelsen öfvergår sedermera till en framställning rörande
fördelningen på sex byråer af de under eu chef förenade post- och
telegrafstyrelsernas föredragningsärenden, men derförinnan anför styrel¬
sen följande, som utskottet anser böra ordagrant återgifvas:
»Det olika sätt, hvarpå i allmänhet statsförvaltningen är ordnad
inom de främmande länder, hvilkas post- och telegrafverk redan äro
mer eller mindre fullständigt förenade, har naturligtvis icke kunnat annat
är utöfva inflytande jemväl på bildandet af öfverstyrelserna för de begge
nämnda kommunikationsanstalterna. Hvad som för möjligheten att i
dessa länder, inom en rimlig tidsrymd, åstadkomma en verklig förening
af de begge, en gång åtskilda post- och telegrafinrättningarne måste
anses hafva varit afgörande, är emellertid — icke huruvida förvaltningen
af verkens angelägenheter öfverlemnats åt en styrelse med ungefärligen
enahanda embetsmyndighet som den, hvilken inom Sverige tillkommer
de nuvarande särskilda styrelserna för post- och telegrafverken, eller
om samma förvaltning blifvit anförtrodd åt en afdelning af ett eller
Bill. till Riksd. Prof. 1888. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 8 Höft. 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
annat ministerium — utan huruvida åt förvaltningen beredts eu sådan
enhet, som gjort det möjligt att, vid hvarje befordran eller förflyttning
af tjensteman, tillgodose lika så mycket posttjenstens som telegraf-
tjenstgöringens kraf, utan att dervid lemna ur sigte statens intresse
dervid, att antalet tjensteman blefve så mycket som möjligt begränsadt.»
»Det är samma enhet i förvaltningen, som äfven inom Sverige
anses erfordras för reformens genomförande, då, såsom i Riksdagens
skrifvelse den 12 nästlidne maj anföres, »endast en för begge styrelserna
gemensam chef kan ega sådan kännedom om i fråga varande personal,
som erfordras för att kunna bedöma, när genom förflyttningar, som af
författningarne medgifvas, samt genom vidtagande i öfrig! af lämpliga
åtgärder, utväg kan beredas att genom samma person — vare sig han
användes som föreståndare eller som biträdande tjensteman — få så
väl post- som tegraftjenstgöringen bestridd.»
»Att åter, om post- och telegrafverkens angelägenheter skola hand-
hafvas af en gemensam styrelse, denna styrelse bör ordnas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de grundsatser, som i en senare tid gjort sig
gällande i afseende å förvaltningen af andra allmänna verk och inrättnin¬
gar inom riket, lärer icke vara något tvifvel underkastad!. Med denna upp¬
fattning synes äfven öfverensstämma den åsigt, som i detta ämne uttalats
i Riksdagens sist åberopade skrifvelse. Och redan under de första
åren af telegrafinrättningens verksamhet, vid en tidpunkt då likvisst
redan fans åvägabragt telegrafförbindelse från Stockholm till Malmö,
Göteborg och Grisslehamn samt åtskilliga mellanliggande orter, hade
i underdånigt memorial den 23 november 1854 af telegrafverkets förste
chef — den man, under hvars ledning inrättningen kommit till stånd
och på kort tid vunnit en mycket stor utveckling — blifvit bland
annat anfördt, att, sedan en gång anläggningsarbetena, hvilka antogos
komma att företagas i flera rigtningar inom landet, blifvit afskräde
samt telegrafverket vunnit behöflig både utsträckning och stadga,
»kunde och borde», enligt telegrafchefens förmenande, »ledningen af
dess angelägenheter öfverlemnas åt postverkets öfverstyrelse».
Telegrafstyrelsens utlåtande af den 16 november 1880 börjar med
eu skildring öfver svenska telegrafväsendets uppkomst och utveckling
intill dess dåvarande ståndpunkt, af hvilken skildring styrelsen anser
framgå, att vårt telegrafväsende allt från dess början utbildat sig såsom
ett sjelfständigt statens embetsverk, för hvars underhåll icke från sta¬
tens sida några känbara uppoffringar varit erforderliga. I öfrig!
innefattar utlåtandet en utförlig framställning, som i allmänhet står i
ganska skarp motsats till generalpoststyrelsens. Utskottet har funnit
hvad telegrafstyrelsen sålunda anfört böra här upptagas i följande
hufvudsakliga delar, nemligen:
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10. 11
»Ett bland de förnämsta skäl, som blifvit anförda för en förening
af post- och telegrafverkens styrelser, är att, så länge öfverstyrelsen
för nämnda verk icke vore gemensam, en mera omfattande förening
af post- och telegrafanstalter svårligen skulle varda åvägabragt».
»Detta skäl vore tvifvelsutan af stor vigt, om man blott åsyftade
en så långt som möjligt utsträckt förening af post- och telegraftjenster,
utan att jemväl taga hänsyn till tjensternas beskaffenhet och möjlig¬
heten af deras samfälda skötande på ett fullt nöjaktigt sätt. Ty det
ligger i sakens natur, att, då fråga uppstår om förening med annan
befattning af sådan tjenst, som, för att kunna behörigen skötas, kräf-
ver, att dess innehafvare uteslutande egnar sig deråt, svårigheter måste
möta från styrelsen för det verk, hvars tjenstbarhet deraf närmast
beröres.»
»En så vidt utsträckt förening af post- och telegraftjenster kan
dock icke hafva varit afsedd, ty om ock dermed skulle vinnas en
åsyftad minskning af tjenstemannapersonalen, skulle d.enna fördel i
betydande grad förringas af den olägenheten, att antingen endera af
sålunda förenade tjenster måste tillbakasättas, eller ock att ingendera
af dem kunde på ett för allmänheten tillfredsställande sätt uppehållas.
Med »en mera omfattande förening'af post- och telegrafanstalter» torde
derföre hufvudsakligen böra förstås en förening af alla mindre sådana
anstalter, der den inskränkta trafiken gör det möjligt, att en och
samma person utan åsidosättande af någondera tjensten kan ensam
uppehålla dem begge.»
»Att emellertid en förening af dylika smärre befattningar icke
med någon nödvändighet fordrar, att de lyda under samma styrelse,
torde framgå bland annat deraf, att ett högst betydligt antal af de
vid jernvägarnes stationer inrättade poststationer — för närvarande
uppgående till 496 stycken, hvaraf 131 vid statens jernvägar— kunna
förestås af jernvägstjenstemän, utan att någon olägenhet deraf försports
eller det derföre blifvit ifrågasatt, att post- och jern vägsförvältningarne
borde ställas under en gemensam öfverstyrelse.»
»Om också, såsom telegrafstyrelsen blifver i tillfälle att längre
ned närmare utveckla, en mera omfattande förening än hittills af
mindre post- och telegrafanstalter låter sig utan olägenhet verkställas,
så anser styrelsen likväl, att en så vidt utsträckt sammanslagning af
fullständiga postanstalter och telegrafstationer, som af generalpost¬
styrelsen i dess underdåniga yttrande rörande förevarande ärende blif¬
vit ifrågasatt, svårligen lärer kunna utföras utan att antingen tjensten
blir deraf lidande eller ökad kostnad uppstår för statsverket.»
12 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o i) Utlåtande N:o 10.
»Hos mången synes hafva gjort sig gällande den föreställningen,
att, när antalet af de vid en och samma station afsända och ankomna
telegram mer är mindre betydligt, expedierandet deraf bör kunna med¬
hinnas, och tillräcklig tid likväl återstå för tjenstemannen till skötande
af postgöromål.»
»Häremot måste likväl erinras:
att bestyret med telegrammernas afsändande och mottagande
icke låter efter godtfinnande jemt fördela sig på tjenstgöringstimmarne;
äfvensom att telegrafisten ofta har stor svårighet att under telegram-
befordringen på de ej sällan öfverfylda linierna få afsända ett telegram,
och att, derest denne tjensteman, upptagen af främmande göromål,
icke är i tillfälle att begagna det ögonblick, då linien blir för honom
tillgänglig, ett ytterligare, för korrespondenten menligt uppskof uppstår.»
»Första vilkoret för en god telegraftjenst är påpasslighet vid
apparaterna och ett skyndsamt besvarande af gifna signaler. Härpå
ligger större vigt än den i telegraftjensten oinvigde i allmänhet torde
föreställa sig. Hvarje dröjsmål härvid verkar nemligen hämmande på
telegramexpeditionen icke allenast vid de tvenne stationer, mellan
hvilka telegrafering skall ega rum, utan äfven vid öfriga stationer,
som för sin korrespondens måste betjena sig af samma ledningstråd.
Den tjensteman, som uraktlåter att egna en ständig uppmärksamhet
åt de telegrafapparater, han har att sköta, kan på sådant sätt vålla
ett försenande af telegramvexlingen, hvaraf verkningarna sträcka sig
vida.»
»Det är med hänsyn till denna oaflåtliga, äfven på de minsta
stationer nödvändiga påpassning, som hos telegrafstyrelsen måste upp¬
stå en välberättigad betänklighet, när fråga blir att åt telegrafstations-
föreståndare äfven uppdraga ombesörjandet af postgöromålen å samma
ort, helst, vid försummelse i telegrafexpeditionen, posttjenstens åliggan¬
den lätt kunde såsom ursäkt åberopas och tvärtom.»
Telegrafstyrelsen åberopar derefter förhållandet i Norge, hvarest
redan från år 1863 ett antal post- och telegrafstationer varit stälda
under gemensamma föreståndare; och efter meddelande att antalet af
de i Norge vid 1880 års början förenade post- och telegrafanstalter
utgjorde 20, hvaraf 10 voro postexpeditioner och 10 poststationer
(»postaabnerier»), förenade med telegrafstationer af olika klasser, anför
styrelsen, till bevis derpå att en annan uppfattning dåmera gjort sig
gällande angående lämpligheten af en dylik förening, ett yttrande
derom af norske telegrafdirektören i en officiel skrifvelse den 1 maj
1880; varande berörda yttrande så lydande:
»Förening af Post- og Telegraf-Expedition har imidlertid ikke
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10. 13
efter senere Udtalelser i Storthinget, hvortil ogsaa Regjeringen har
sluttet sig, vmret anseet som heldig, og er en af Grundene fra Regje-
ringens Side, åt Indehaveren gjerne ikke skjötter begge Forreininger
lige omsorgsfuldt, og er hertil paa Grund af indtruffet. Tilfmlde ogsaa
kommen den Betragtning, åt den forenede Befatning med Post og
Telegraf giver anledning ved Förfalskning af Telegrammer til åt skjule
begaaet Postsvig.
For Eftertider vil Kombination af Post- og Telegrafanstalter ikke
finde Sted, og ved de nu forenede vil ved intrsedende Ledighed Post-
expeditionerne blive fraskilt Telegrafbestillingerne.»
Vidare yttrar telegrafstyrelsen, i fråga om förening under gemen¬
sam föreståndare af fullständig postanstalt och telegrafstation, att der¬
vid måste iakttagas desto större varsamhet som, äfven om särskildt
biträde för postgöromålen anstäldes, telegraftjensten detta oaktadt icke
alltid kunde blifva behörigen tillgodosedd. »För så vidt nemligen» —
tillägger styrelsen — »expedierandet af ankomna och afgående poster
sker på en tid, då telegraftjenstgöringen pågår, och dervid erfordras
närvaro af tvänne personer för vinnande af nödig kontroll öfver värde¬
försändelsers postbehandling, lärer det ej kunna undvikas, att vid
sådana tillfällen tjenstgöringen vid telegrafapparaterna blifver försum¬
mad. Den fördel, som en dylik förening af tjenster ansetts bereda
postverket genom underlättande af berörda kontroll, skulle derför i de
flesta fall icke kunna vinnas utan genom telegraftjenstens tillbaka-
sättande.»
Efter att derefter hafva förklarat, att en förening post- och
telegrafanstalter lämpligen kunde åvägabringas endast å sådana orter,
der vid telegrafstationerna hela antalet telegram expeditioner blott un¬
dantagsvis uppginge till 2,000 om året, och der, att döma efter de för
ändamålet anslagna arfvodena, postgöromålen icke torde upptaga mera
tid, än att de utan olägenhet skulle »vid sidan af telegrafgöromålen»
kunna af telegrafstationens föreståndare bestridas45), öfvergår telegraf¬
styrelsen till frågan om den besparing, som ansetts kunna vinnas ge¬
nom post- och telegrafverkens förening, dervid först tages i betrak¬
tande, huruvida någon nämnvärd besparing verkligen vore att påräkna
genom sammanslagningen af vissa post- och telegrafanstalter. Det
heter:
»Enligt nådiga brefvet den 6 juni 1873 må poststation förenande
med telegrafstation icke för de derigenom på en hand sammanslagna
*) 26 sådana orter uppräknas.
14 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
föreståndarebefattningarna medföra någon minskning i den aflöning,
som deras innehafvare egt att dels å postverkets, dels å telegrafverkets
stat åtnjuta;
hvaremot, då en post expedition förenas med en telegrafstation å
sådan ort, der samtliga göromålen vid den förenade anstalten anses i
allmänhet kunna af en person bestridas, föreståndaren för en så be¬
skaffad anstalt skall åläggas att afstå en viss andel, i allmänhet eu
fjerdedel, af den lön eller det arfvode, tjeustgöringspenningar deruti
icke inberäknade, som enligt hvardera verkets stat skolat, der någon
förening ej egt rum, utbetalas.»
»I allmänhet uppgå sjelfva lönerna för de postexpeditörs- och
telegrafistbefattningar, hvilka blifvit till förening ifrågasatta, till sam-
manlagdt 1,500 å 1,800 kronor, hvaraf alltså fjerdedelen utgör 375 å
450 kronor.»
»Utgående från berörda nådiga föreskrift om löneafdrag vid post-
och telegrafbefattningars förenande har generalpoststyrelsen i sitt under¬
dåniga yttrande, rörande förevarande fråga, beräknat, att, för så vidt
efter hand kunde, utan tillökning i biträdespersonalen, beredas tillfälle
att åt samma person uppdraga befattningarna såsom föreståndare för
postexpedition och telegrafstation å ett antal af 46 uppräknade orter,
der båda dessa slags anstalter finnas inrättade, derigenom skulle vin¬
nas en årlig besparing i aflöningen af tillsammans 23,475 kronor.»
»Häremot torde likväl böra erinras, att, enligt hvad erfarenheten
visat, en förening af dylika tjenster i allmänhet icke låter verkställa
sig med mindre än att i sammanhang dermed äfven göres tillökning i
biträdespersonalen. Sålunda har det befunnits nödigt att, efter förenin¬
gen af post- och telegrafföreståndarebefattningarna i Leksand, Ljusne
och Säter, för postgöromålens skötande å dessa orter anställa särskilda
biträden mot arfvoden, uppgående till sammaulagdt 1,500 kronor för
år; och hafva således, enär afdragen å föreståndarnes sammanslagna
löner utgjort 1,162 kronor 50 öre, utgifterna för personalen i sjelfva
verket ökats med 337 kronor 50 öre utöfver hvad de belöpte sig till,
medan nämnda post- och telegraftjenster voro skilda. Äfven i Dalarö
skulle den gemensamme föreståndaren ej kunna bestrida de båda be¬
fattningarna, derest ej, för telegrafstationens öppenhållande hela dagen,
derstädes under seglationstiden anstäldes ett särskilt biträde. Väl
har någon minskning i utgifterna för kontorshyra kunnat beredas post¬
verket genom kostnadsfritt begagnande af telegrafstationernas lokaler,
men det oaktadt torde, af nyss angifna skäl, ingen egentlig besparing
på det hela hafva vunnits genom de hittills verkstälda föreningarna af
15
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
post- och telegrafanstalter.0) Det är derföre föga sannolikt, att ett i
detta hänseende gynsammare resultat skulle kunna ernås genom en
vidsträcktare förening af dylika tjänster, enär, såsom förut nämnts,
göromålen i de flesta fall icke hinna ombesörjas af blott en person.
Tvärtom är det antagligt, att den besparda fjerdedelen af bägge lö¬
nerna i allmänhet icke skulle blifva tillräcklig till ersättning åt erfor¬
derligt biträde.»
»En obestridlig fördel af en dylik sammanslagning af tjenster
vore visserligen den, att en välbehöflig löneförbättring derigenom kunde
beredas de tjenstemän, som blefve förordnade att förestå de förenade
befattningarna, men härvid bör icke förbises, att denna fördel icke
skulle komma dem till godo, hvilka deraf äro mest i behof, äfvensom
att den indragning af personal, som blefve en följd af en dylik samman¬
slagning af tjenster, efter all sannolikhet skulle i främsta rummet träffa
de qvinligt telegrafistbefattningarna samt sålunda inskränka den utväg
till förvärf, som blifvit för qvinnan öppnad genom hennes anställning
vid telegrafverket.»
»Huruvida åter genom de båda styrelsernas förening under en
gemensam chef någon ekonomisk fördel skulle kunna beredas stats¬
verket, lär förnämligast bero på den organisation, som den nya styrel¬
sen skulle komma att erhålla. Enligt de grunddrag för en sådan
organisation, som generalpoststyrelsen i dess underdåniga yttrande an¬
gifva, skulle i sammanhang med chefsbefattningarnas förening vid den
gemensamma styrelsen upprättas en ytterligare byrå utöfver de fem
nu befintliga, af hvilka tre tillhöra generalpoststyrelsen och två telegraf¬
styrelsen. Under förutsättning att härigenom icke någon annan till¬
ökning af personalen än af en ny byråchef blefve behöflig, skulle så¬
lunda i aflöningsstaten vinnas en besparing, motsvarande skilnaden
mellan en af nuvarande chefslönerna och afiöningen för en byråchef.
Som likväl den gemensamma chefens aflöning, i anseende till denne
embetsmans vidtomfattande åligganden och dermed följande ansvarig¬
het, torde komma att bestämmas till högre belopp än nuvarande chefs-
aflöning, så minskas i förhållande dertill nyss berörda besparing.»
*) I generalposts tyrelsens ofvan omförmälda utlåtande uppgifves dock, att den årliga
besparing å aflöningsstaternas anslag, som genom förening af befattningarna såsom före¬
ståndare för post- och telegrafanstalterna i Dalarö, Leksand, Ljusne och Säter »för när¬
varande uppkommer», utgör
för postverket............................................................................... kronor 900: —
och för telegrafverket............................................... ..................... » 937: 50
tillsammans kronor 1,837: 50
16
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
»Om emellertid en sådan organisation, af skäl som här nedan
särskild! framhållas, icke skalle befinnas lämplig, utan det ansåges
nödigt att, i sammanhang med indragningen af en chefslön, inrätta
särskilda sous-chefsbefattningar, eu för hvardera verket, är det antag¬
ligt att, i stället för besparing, snarare en tillökning i utgifter skulle
derigenom uppkomma.»
»I hvarje fall torde således den ekonomiska fördelen af styrelser¬
nas sammanslagning blifva af så ringa betydenhet, att den icke bör
kunna utöfva någon inverkan på uppfattningen och afgörande! af före¬
varande vigtiga fråga i dess helhet.»
»Deremot lär, för bedömandet af frågans finansiella sida, särskild!
böra tagas i öfvervägande, huruvida, i sammanhang med de begge
verkens förening, pensionsväsendet skulle kunna ordnas på sådant sätt,
att icke staten finge vidkännas betydligt större uppoffringar för telegraf¬
personalens pensionering än för närvarande, då telegrafverket har sin
egen pensionsinrättning. Det synes nemligen vara en nödvändig följd
af verkens sammanslagning, att pensionsväsendet äfven blefve gemen¬
samt och att, till åstadkommande deraf, telegrafpersonalen bereddes
inträde i civilstatens pensionsinrättning, der poststatens personal redan
är upptagen. Men enligt de beräkningar, som blifvit verkstälda med
hänsyn till ordnandet af telegrafverkets pensionsväsende, och hvarom
närmare omförmäles i telegrafstyrelsens underdåniga memorial af den
31 oktober 1879, skulle telegrafpersonalens öfverflyttning till civil¬
statens pensionsinrättning, efter all sannolikhet, komma att erfordra
icke obetydligt ökade bidrag från statsverkets sida.»
Slutligen innefattar telegrafstyrelsens ifrågavarande utlåtande en
mycket utförlig utredning rörande organisationen af en eventuel gemen¬
sam styrelse för post- och telegrafverken, i afseende hvarå telegraf¬
styrelsen kommer till det resultat, att berörda organisation bör stödja
sig på samma hufvudgrunder, som i detta hänseende blifvit inom ut¬
landet tillämpade, nemligen bildandet af två särskilda afdelningar inom
den nya styrelsen, den ena för handläggningen af de ärenden, som
röra postväsendet, och den andra för telegrafärendenas behandling.
Enligt hvad det vid Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag af-
låtna proposition, angående skatt å vissa enskilda telefonanläggningar,
fogade utdrag af statsrådsprotokollet gifver vid handen, blef den Riks¬
dagens skrifvelse af den 12 maj 1880, hvaröfver afgifvits ofvan om-
17
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10.
förmälda utlåtanden, den 9 januari 1882 föremål för Kong], Maj:ts pröf¬
ning, som utföll så, att Kong!. Maj:t, enligt statsrådets hemställan, fann
Riksdagens framställning ej för det dåvarande föranleda vidare åtgärd.
Af sagda utdrag af statsrådsprotokollet inhemtas jemväl, att, till stöd
för statsrådets berörda hemställan, af dåvarande chefen för finans¬
departementet anförts hufvudsakligen två skäl: det ena den ökning i
göromålen, som postsparbanksärendena antogos skola pålägga post¬
personalen, och det andra ovissheten om hvilken omgestaltning af
formerna för telegrafverksamheten uppfinningen af telefonen kunde
medföra.
Kastar man nu en återblick på det anförda, skall man finna, att
under de sista tjugo åren Riksdagen vid tre särskilda tillfällen, nem¬
ligen den 1.3 maj 1868, deri 10 maj 1871 och den 12 maj 1880 hän-
vändt sig till Kong!. Maj:t i fråga om en förening af post- och telegraf¬
verken och dervid med växande styrka uttalat sig för önskvärdheten
af eu sådan förening. Man ser vidare, hurusom Kongl. Maj:t fattat
särskilda beslut, egnade att bereda och underlätta föreningen, och ändt-
ligen erfar man, hurusom post- och telegrafinrättningårnes målsmän,
generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen, beträffande lämpligheten af
samma förening, uttalat snart sagdt motsatta åsigter, i det att lika
varmt som föreningen af poststyrelsen förordats, nästan lika bestämdt
har den blifvit af telegrafstyrelsen afstyrka Frågan har emellertid,
särskildt genom de båda styrelsernas utlåtanden, undfått en ganska
fullständig belysning både från den ena och från den andra sidan, och
det torde icke förvåna, att, utöfver de skäl för och emot, som sålunda
funnit uttryck, utskottet icke kan hafva mycket att tillägga. Men, då
Riksdagen uttalat och generalpoststyrelsen bekräftat det antagande, att,
så länge icke öfverstyrelsen för post- och telegrafverken vore gemen¬
sam, någon sammanslutning i större utsträckning af post- och telegraf¬
anstalter svårligen komme att varda åvägabragt, har utskottet att med¬
dela, det erfarenheten under senare år yfeterligare gifvit stöd åt rigtig-
heten af nämnda antagande. När Riksdagen 1880 aflat sin ofvan om-
förmälda skrifvelse, uppgick, såsom förut är anmärkt, antalet förenade
post- och telegrafanstalter till fem, hvarförutan de respektive styrel¬
serna då fattat beslut om förening af ytterligare två post- och tele¬
grafanstalter. Nu finnas — enligt meddelande från telegrafstyrelsens
Bih. till Rilcsd. Prot. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 8 Käft. 3
18 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (JS:o 4) Utlåtande N:o 10.
administrativa byrå — förenade post- och telegrafanstalter likaledes å
sju ställen, nemligen å Östermalm (Riddaregatan 27) och Kungsholmen
(Handtverkaregatan 18) här i hufvudstaden samt i Dalarö, Kopparberg,
Leksand, Lindesberg och Ljusne.
I öfrigt har utskottet, utan att förbise de omständigheter, som
af telegrafstyrelsen andragits emot lämpligheten af den nu för fjerde
gången inom Riksdagen ifrågasatta föreningen af post- och telegraf¬
verken, trott sig finna, att de så väl af Riksdagen i 1880 års skrif¬
velse som ock af generalpoststyrelsen i det öfver sagda skrifvelse af-
gifna utlåtande framstälda skäl för en dylik förening i allmänhet fort¬
farande ega giltighet. Det torde kunna sägas, att ingen förändring af
den art och den omfattning som den ifrågavarande ställes i utsigt, utan
att vissa betänkligheter deremot anföras; men utskottet anser det vara
i ärendet nöjaktigt ådagalagdt, att fördelarne af post- och telegrafver¬
kens förening i icke obetydlig mån öfverstiga de olägenheter, hvilka
till äfventyrs kunna deraf varda en följd — olägenheter, de der likväl,
enligt utskottets förmenande, kunna i de allra flesta fall undanrödjas
genom kloka och praktiska anordningar vid den nya, törenade an¬
stalten.
Utskottet anser sig ock böra fästa uppmärksamheten på — hvad
äfven af herr Adelsköld blifvit i hans motion antydt — att, enligt
hvad förberörda utdrag af statsrådsprotokollet för den 31 december
sistlidet år utvisar, dåvarande chefen för finansdepartementet till samma
protokoll uttalat den åsigt, att, »sedan ytterligare någon tids erfaren¬
het vunnits rörande alla på saken inverkande omständigheter», frågan
om post- och telegrafverkens förening i ändamål att derigenom i nå¬
gon mån nedbringa förvaltningskostnaden borde å nyo tagas under
allvarlig ompröfning. Emot detta uttalande har utskottet att erinra
endast, att utskottet icke rätt förstår nödvändigheten af ärendets upp¬
skjutande i afvaktan på ytterligare erfarenhet rörande de omständig¬
heter, som på saken kunna hafva inverkan. Skälen för Kongl. Majt:s
afslag å Riksdagens framställning af 1880, voro ju dels den ökning i
göromålen, som postsparbanksärendena antogos skola pålägga post¬
personalen, och dels ovissheten om hvilken omgestaltning af formerna
för telegrafverksamheten uppfinningen af telefonen kunde medföra.
Hvad nu postsparbanksärendena vidkommer, så är, som bekant, kongl.
förordningen angående postsparbanken utfärdad den 22 juni 1883 och
bankens verksamhet tog sin början med ingången af år 1884. Man
torde alltså kunna antaga, att under de sistförflutna fyra åren den be-
höfliga erfarenheten vunnits om postsparbanksärendenas inverkan på
postgöromålen. Beträffande åter telefonväsendets betydelse för tele-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 10. 19
grafverksamheten, yttrar den förre chefen för finansdepartementet sjelf
i ofvan citerade anförande till statsrådsprotokollet, att, enligt hvad
erfarenheten gifvit vid handen, telefonväsendet, långt ifrån att föran¬
leda en ökning i göromålen för telegrafverkets personal, ledt till ett
minskadt användande af telegrafen. Vid dessa förhållanden synes
tiden redan nu vara inne att företaga den omnämnda allvarliga prof-
ningen af frågan om post- och telegrafverkens förening.
Slutligen vill utskottet uttala den uppfattning, att, äfven om de
telefonförbindelser mellan hufvudstaden och de förnämligare städerna
inom landet, rörande hvilka förbindelsers anläggning — såsom ett inom
Riksdagen utdeladt häfte med titel: »Handlingar rörande telefon- och
telegrafväsendet» utvisar — Stockholms allmänna telefonaktiebolag hos
Kong!. Maj:t gjort ansökning, skulle komma att, på sätt telegrafstyrel¬
sen förordat och äfven utskottet finner rigtigast, utföras uteslutande af
staten, denna omständighet likväl ingalunda torde vålla något afse-
värdt hinder för föreningen af post- och telegrafverken.
På grund af hvad härmed blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Andra Kammaren behagade, i anledning af förevarande motion,
besluta:
att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, så fort ske
kan, låta utarbeta och Riksdagen föreläggas förslag
till post- och telegrafverkens förenande under en
gemensam styrelse.
Stockholm den 6 mars 1888.
På utskottets vägnar:
LUDV. ESSÉN.