Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 27.
1
N:o 27.
Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1888, kl. 8 e. m
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6,
i anledning af väckt motion om indragning af natt¬
snälltågen å statens jernvägar.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 93, hvilken
blifvit till utskottet hänvisad, har herr L. F. Odell anfört:
att man vid granskningen af trafikstyrelsens underdåniga berät¬
telse för år 1886 funne, om icke till sin öfverraskning, dock till sin
ledsnad, att statens jernvägar, hvad den ekonomiska vinsten anginge,
fortfarande hölle sig å ej bättre, snarare sämre ståndpunkt än förut;
att om man deremot granskade fondbörsauktionernas prislistor,
man dock till sin förvåning funne, att flertalet af de enskilda jernvägs-
bolagens aktier höjt sig till ett värde, som vida öfverstege det ur¬
sprungliga teckningsbeloppet;
att frågan då läge klar: »hvad kunde orsaken vara, att statens
jernvägar ej lemnade någon afkastning, då deremot den enskilda före¬
tagsamheten lemnat ett så godt resultat»;
att staten dock egde till sitt förfogande män, hvars praktiska
och teoretiska begåfning visat sig vara fullt vuxna att intaga de an-
Bih. till Biksd. Prof. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 22 Käft. 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 27.
svarsfulla ledande posterna, hvarjemte staten, till följd af den trygg¬
het, som dess garanti lemnade, varit i tillfälle att genom fördelaktiga
leveranser af materialier med mera ernå de lägst möjliga leverans¬
prisen, hvilket sannolikt ej fallit sig fullt så lätt för de enskilda bo¬
lägen, samt staten dessutom vid sina jernvägsanläggningar varit i till¬
fälle att trafikera de mest befolkade delarna af vårt land;
att motionären, såsom ej varande fackman, visserligen ej kunde
bestämdt angifva orsaken till detta förhållande, men efter den upp¬
fattning, han af trafikstyrelsens berättelse erhållit, dock trodde sig våga
påstå, att ett medel funnes att, om ej erhålla vinst, dock till att und¬
vika förlust, och detta medel vore nattsnälltågens inställande;
att mot detta förslag visserligen den invändning torde kunna
göras, att lätta och snabba kommunikationer äro oundvikliga för vårt
lands kommersiella utveckling, men att, enligt motionärens förmenande,
nattsnälltågens verksamhet ej borde härpå inverka; tyngre gods sändes
ju som bekant ej med snälltåg; ilgods, bref och tidningar kunde ju
sändas med dagsnälltågen, och hvad beträffade den enskilde individen,
borde denne mycket väl kunna ställa sin restur efter de dagliga snäll¬
tågen; skulle dessutom vigtiga meddelanden eller uppdrag vara för
honom nödvändiga att fortskaffa till annan ort, funnes ju till hans för¬
fogande telegrafen;
att genom detta nattsnälltågens inställande åtskilliga väsentliga
besparingar, derå särskilda exempel af motionären anföras, så väl med
afseende på den rörliga materielen som å lönestaten, skulle kunna
vinnas;
samt att, om nattsnälltågen borttoges, den ordinarie tjenstestaten
ej behöfde ytterligare ökas, hvadan minskning i så väl denna som
pensionsstaten skulle erhållas.
Och ville motionären på grund häraf anhålla, det Riksdagen
måtte för sin del besluta, att nattsnälltågen å statens jernvägar in¬
dragas.
Med anledning af denna motion har utskottet rörande det ärende
densamma afser eller frågan om nattsnälltågens indragning från sty¬
relsen för statens jern vägstrafik infordrat åtskilliga upplysningar,
hvilka innefattas i en till utskottet derom aflåten promemoria, så
lydande:
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 27. 3
»P. M. rörande den i Riksdagens Andra Kammare väckta motion
(n:o 93) om inställande af nattågen å statens banor.
Med anledning af anmärkningen om den ofördelaktiga dager,
hvari statsbanornas rentabilitet ställer sig i förhållande till de enskilda
banornas, torde uppmärksamheten få fästas derpå, att vid bedömandet
af detta förhållande icke får förbises, att statsbanorna år från år ut¬
sträckas genom svagt befolkade landsdelar, der till en början tillgån-
garne på transportföremål äro ganska knappa, och följaktligen den in¬
komst, man erhåller af den trafik, man småningom lyckas förvärfva för
jernvägen, lemnar en högst obetydlig behållning. Men ju större del af
hela statsbanenätet sådana ekonomiskt ofördelaktiga linier utgöra, desto
mera verka de till sänkning af det tal, som uttrycker afkastningens för¬
hållande till byggnadskapitalet i sin helhet, och må såsom exempel
härpå anföras, att under det de söder om Storvik belägna stambane-
linierna lemnade år 1886 i behållning i rundt tal 5,230,000 kronor, de
norr om Storvik under hela året trafikerade linierna endast gåfvo
430,000 kronor eller V^del af det förra beloppet, och det ehuru sagda
nordliga liniera längd utgör 40 procent och deras byggnadskostnad 33
procent af de sydligare banornas. Det torde häraf vara tydligt, att om
också trafiken å den äldre delen af nätet håller sig vid sin förra höjd,
tillkomsten af nya föga gifvande linier skall nedbringa den gemensamma
inkomstprocenten för hela nätet och sålunda gifva ett intryck af att
afkastning^ å alla delar af detsamma försämrats.
Af en sådan inverkan af nytillkomna mindre fruktbara bandelar
äro deremot de enskilda banorna oberoende, enär deras utsträckning
är nästan oförändrad, sedan de öppnades för trafik, hvaraf följer att
deras nettobehållningar år efter år kunna hänföras till ett och samma
eller föga ökadt byggnadskapital. En annan orsak till nedgången i
statsjernvägarnes afkastning ligger uti det allmänna hämmandet af
hardt när hvarje affärs- och industriel verksamhet, som rådt under en
följd af år, och hvaraf jernvägstrafikeu nästan i första hand får känning
och lider så mycket mer på en jernväg, hvilken har att upprätthålla
förbindelsen mellan landets alla delar, som man der icke kan i väsent¬
lig grad inskränka verksamheten utan fara att än mer öka den all¬
männa förlägenheten.
Af denna stagnation hafva ock de enskilda banorna haft olä¬
genhet, såsom noggrant synes af deras redogörelser under de senaste
åren, och man kan tryggt utsäga, att deras finansiella ställning är långt
ifrån så lofvande soin motionären velat antyda.
Af fondbörsauktionernas prislistor har väl svårligen kunnat synas,
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 27.
att flertalet af de enskilda jernvägsbolagens aktier höjt sig till ett värde
som vida öfverstiger det ursprungliga teckningsbeloppet, ty vid detta
slags försäljningar hafva ej sådana jernvägsaktier förekommit, om icke
möjligen en och annan af Gefle—Dalabanans aktier, och det pris dessa
papper betingat lär väl icke kunna lända till måttstock på värdet af
de många andra bolagens aktier. Fast mer är det kändt, att utom den
nämnda och de korta numera af staten inköpta banorna till Hudiksvall
och Söderhamn högst få lemnat någon utdelning till sina aktieegare,
och dessa hafva varit sådana banor, som understödts af staten med
relativt stora byggnadslån på billiga vilkor, eller med att staten för tåg-
tjensten tillhandahåller sin materiel och personal, och att de flesta en¬
skilda banornas egare ännu på lång tid icke kunna vänta någon af¬
komst af de medel de insatt, annat än möjligen i den fördel de hafva
att få sina egna transporter verkstälda till billigare pris än före jern-
vägens tillkomst.
I motionen anföres det i trafikstyrelsens berättelse för år 1886
omförmälda förhållandet, att snälltågsresandes antal minskats i alla
vagnsklasser, mest första klassen, der skilnaden steg till 10 procent,
hvaraf motionären drager den slutsatsen att »första klassen, eller just
den klass, som är ensam för nattsnälltågen, medfört förlust», hvilket
antagande skulle bestyrkas af att, såsom berättelsen äfven uppgifver,
inkomsten per tågkilometer af personbiljetten å dessa tåg nedgått till
l,4o kronor från 1,54 det föregående året. Härvid är det att erinra
att första klass resande medfölja såväl dag- som nattågen och att det
på grund af den omständigheten, att medeltalet af resornas längd
ökats, är högst antagligt att den uppgifna minskningen företrädesvis
egt rum å dagsnälltågen och i mindre mån å natt-tågen, som dels till¬
ryggalägga de längsta sträckorna, dels erbjuda fördelen att sjelfva
dagen icke behöfver uppoffras för resan. Vidare torde uppmärksam¬
mas, att om en minskning egt rum i resande och inkomster å ifråga¬
varande tåg, det dermed icke är sagdt att en förlust på dem uppkommit,
hvilket senare skulle betyda att intägten icke räckt till att betäcka
utgifterna.
Frågan om inställande af nattågen har redan förut varit före¬
mål för pröfning af Riksdagen. År 1876 väcktes nemligen motioner
om dels inställande af nattågen under vintermånaderna, dels indrag¬
ning af samtliga nattåg; och dessa motioner behandlades — den förra
åt ett Första och den senare af ett Andra Kammarens tillfälliga utskott,
hvarefter Riksdagen förklarade de båda motionerna icke föranleda till
någon åtgärd.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 27. 5
Till det förra af de nämnda utskotten lemnade trafikstyrelsen då
på begäran en promemoria, hvilken finnes bilagd det förstnämnda utskot¬
tets utlåtande och äfven anföres i utdrag i en vid det andra utskottets
utlåtande fogad reservation och som innehöll dels eu beräkning öfver
inkomsten af och kostnaden för dessa tåg jemte en uppskattning af
den besparing, som kunde åstadkommas genom deras inställande vin¬
tertiden, dels en öfversigt af de fördelar, som blifvit det allmänna be¬
redda genom dessa tågs anordnande, och af hvilka man skulle gå i
mistning, om nattågen under en del eller hela året instäldes. Hvad
som derstädes på grund af då vunnen erfarenhet, i det ena och andra
afseendet, anfördes, har sin giltighet äfven nu. Visserligen äro ifråga¬
varande tåg i ekonomiskt afseende icke så gifvande som bantågen i
allmänhet, men lemna dock icke giltiga skäl för rigtigheten af den
föreställning att de skulle medföra förlust, som hyses af många och
som helt naturligt framkallats deraf, att dessa tåg å vissa sträckor och
under den strängare årstiden äro sparsamt begagnade, och man deraf
slutit att så skulle vara förhållandet under hela året och å samtliga de
sträckor de genomlöpa. Men, i likhet med hvad som eger rum å alla
slags tåg, uppväges den lokalt och temporärt förekommande underläg¬
senheten af den starkare tillströmningen å andra tider och orter, och
som medelresultatet framgår att nattågen till fullo betalat sina utgifter
äfven under de sista, för afl samfärdsel så ogynsamma åren.
Till belysning häraf torde följande beräkning kunna tjena.
År 1886 tillryggalade nattsnälltågen 1,169,032 kilometer. Enligt
iakttagelser rörande snälltågsresandes i l:a och 2:a klass fördelning på
dag- och nattsnälltåg är det antagligt, att för 70 procent af den sam¬
manlagda våglängd bemälda klasser resande tillryggalagt, begagnats
nattsnälltåg och att på nattsnälltågen komma 21,557,242 person-kilometer,
hvilka lemnat i intägt för lösta biljetter 1,361,660 kronor. Snälltågen
begagnas äfven af många resande, som löst tur- och retur-biljetter,
hvilka biljetter samtliga ingått i redovisningen för blandade tågs bil¬
jetter; och kan inkomsten för dessa biljetter å nattågen uppskattas till
30,300 kronor. Afgiften för resgods utgör i regeln omkring 2 procent
af den för biljetterna erlagda lösen och blir sålunda för nattsnälltågen
27,233 kronor. För medföljande postvagn erlägges 13 öre per kilometer,
hvadan inkomsten för postbefordringen med dessa tåg kan beräknas
till 151,974 kronor. Utlemnar man andra mindre betydande intägter,
såsom för extra persontåg, en del ilgods och dylikt, får man genom
summering af ofvan anförda poster en totalinkomst för nattsnälltågen
af 1,571,167 kronor. Kostnaden för tågens tjenst och underhåll samt
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nio 3) Utlåtande N:o 27.
banans slitning- öfverstiger icke 64 öre per kilometer eller för det nämnda
tågkilometerantalet ej 748,180 kronor. Nattjenstgöring å bana och sta¬
tioner uppgår till i rundt tal 500,000 kronor, hvadan kostnaderna för
dessa tåg kunna beräknas till 1,250,000 kronor, och det belopp tågen
derutöfver inbringat till 320,000 kronor.
De jemförelsevis snabba förbindelser, som uppehållits genom
nattsnälltågen och vid hvilka allmänheten nu i snart 15 år blifvit van,
både för befordriugen af sina egna personer och för skyndsam fort¬
skaffning af bref och andra postförsändelser, kunna icke hållas vid
magt med de nuvarande s. k. dagsnälltågen, ty dessa äro, med undan¬
tag af tåget mellan Stockholm och Upsala, egentligen persontåg, som
stanna vid hvarje station och kunna icke, emedan de äfven medföra
tredje klass vagnar, till hastigheten ökas så, att tiden för sjelfva resan
komme att motsvara nattågens. Om dessa indroges, behöfde de der¬
före ersättas med verkliga, af endast första och andra klass vagnar
bestående dagsnälltåg, som kunde tillryggalägga vägsträckorna mellan
liufvudorterna Stockholm å ena sidan samt Göteborg, Christiania och
Malmö å den andra på respektive 12 och 15 timmar i det närmaste.
Den besparing i driftkostnad, som kunde uppkomma genom natt¬
tågens indragning, komme sålunda att inskränka sig till att ofvannämnda
utgift för nattjenstgöring försvunne, i den mån den nu derför anstälda
personalen hunne fördelas till andra poster. Det är dock icke gifvet
att jernvägens behållning skulle i motsvarande mån ökas, ty liksom
det vid nattågens inrättande år 1878 visade sig att freqvensen å snäll¬
tågen ökades, är det fara värdt att, om dessa tåg indroges, antalet
resande skulle minskas åtminstone med sådane, som sätta värde på
tiden och icke anse sig kunna uppoffra två arbetsdagar på en resa fram
och åter, som med nuvarande lägenheter kan verkställas utan någon
förlust af arbetstid, och ej heller vilja vidkännas kostnaden för ökade
antal nattlogis å främmande ort.
Härmed äro ock de olägenheter antydda, som nattågens indrag¬
ning skulle föranleda för den personliga samfärdseln. Att densamma
äfven skulle inverka störande på bref-korrespondensen är tydligt, och
må i detta afseende endast anföras som ett exempel att brefafsändare,
som nu kan mottaga sitt svar efter 36 timmar, icke skulle kunna på¬
räkna hafva svaret i handen förr än mer än 80 timmar efter det han
på posten inlemnat, sitt bref, under antagande att detta skedde på
qvällen före dagtågets afgång och svaret utleinnades morgonen efter
återvändande tågs ankomst. Märkas bör ock, att nämnda olägenheter
skulle kännas icke blott af dem, som färdas inom statsbanans område
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 27.
och i postbefordringen dersammastädes, utan skulle ock göra sig gäl¬
lande för samfärdseln med tillgränsande enskilda jernvägar, särskildt
de många i södra Sverige belägna, der stora svårigheter skulle möta
för anordningar af passande anslutningar till de sent på aftonen kom¬
mande dagsnälltågen från Stockholm, och att likaledes väsentliga af¬
bräck i förbindelse med utlandet skulle uppstå. Huru stort värde all¬
mänheten sätter på att kunna göra resor utan synnerlig tidsuppoffring-
synes bland annat deraf, att natt-turer inrättats å flera sjöleder till och
med mellan orter, som icke ligga på längre afstånd än en dagsresa;
och huru stor vigt man öfverallt fäster vid snabba, tidsbesparande för¬
bindelser visar sig, för att ej tala om de större länderna i Europa,
exempelvis i våra grannländer Norge och Danmark, der nattresor å
jernbanorna äro anordnade, ehuru dessa lands jernvägar i afseende på
det rent finansiella resultatet af jernvägsdriften ingalunda stå före våra
statsbanor.»
Genom denna af kongl. trafikstyrelsen lemnade utredning har ut¬
skottet inhemtat, bland annat, att nattsnälltågen å statens jernvägar
icke blott icke, såsom motionären uppgifvit, efter hvad det vill synas,
dertill föranledd företrädesvis af den omständighet, att första klassens
passagerareantal under år 1886 minskats med tio procent, medfört för¬
lust, utan, äfven med uteslutande af vissa, på nattsnälltågens tillvaro
beroende intägter, lemnat för samma år en nettobehållning af omkring
320,000 kronor; men derjemte bör, enligt utskottets åsigt, tagas i be¬
traktande:
att persontrafiken vid statens jernvägar ofta är så stor, att, om
ej nattsnälltågen funnos, extra dagsnälltåg måste anordnas, genom
hvilka tåg likväl föga ersättning skulle vinnas för de genom natt¬
snälltågens indragning mistade fördelarne af snabb person- och post¬
befordran, hvarjemte en dylik anordning skulle betydligt försvåra ord¬
nandet af samtrafiken med enskilda jernvägar och å många för när¬
varande lifligt befarna bandelar störande inverka på trafiken i det hela;
att indragning af nattsnälltågen, såsom trafikstyrelsen antagit,
otvifvelaktigt skulle föranleda minskning af antalet resande, särskildt af
sådane, som sätta värde på tiden och icke anse sig kunna uppoffra
två å tre arbetsdagar på en resa fram och åter, hvilken under nuvarande
tågförhållanden kan verkställas utan någon afsevärd förlust af arbetstid,
och ej heller vilja vidkännas kostnaden för ökade antal nattlogis med
mera å annan ort;
att en dylik indragning vid den utveckling trafiken numera
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 27.
vunnit icke skulle kunna genomföras utan stora olägenheter för så väl
person- som postbefordringen, hvilka olägenheter ingalunda, såsom
motionären förestält sig, skulle undanrödja genom hänvisning till de
öfriga snälltågen och telegrafen;
samt att i följd häraf indragning af dessa tåg, på hvilka allmän¬
heten sedan femton år tillbaka vant sig att ställa anspråk, obestrid¬
ligen skulle innefatta ett tillbakagående, i synnerhet under en tid, då
allt afser att underlätta och befordra så väl de inhemska som utländska
samfärdsmedlen.
Ehuru utskottet sålunda ej kan biträda motionären i dennes
yrkande om samtliga nattsnälltågens indragning, anser utskottet likväl,
att en inskränkning i dessa tåg, särskildt hvad angår de dubbla natt¬
snälltåg, som under en del af året befara jernvägslinien emellan
Stockholm och Malmö, möjligen skulle kunna genomföras. Frågan
härom har emellertid redan i annan form varit föremål för Riksdagens
behandling och pröfning.
Sedan nemligen Riksdagens senast församlade revisorer uti
revisionsberättelsen anmärkt, att statens jernvägstr afiks räkenskaper
icke lemnade upplysning om kostnaden för de så kallade kurirtågen,
så att revisorerne ej kunnat bilda sig något omdöme derom, huru
vida dessa tågs anordnande förorsakat förlust eller medfört vinst, men
det likväl synts revisorerne kunna ifrågasättas, om verkligen person¬
trafiken inom vårt land ännu nått den utveckling, att den kunde anses
betinga, att, på sätt nu under en del af året egde rum, två snabb¬
gående tåg skulle dagligen med endast omkring tre timmars tids-
skilnad befara den långa vägsträckan emellan Stockholm och Malmö,
samt trafikstyrelsen i anledning af denna anmärkning inkommit med
förklaring (se statsutskottets till innevarande riksdag afgifna utlåtande
n:o 26, sid. 17), har statsutskottet, med framhållande deraf, att med
hänsyn till den nedgående inkomsten från statens jernvägar allvarlig
omtanke borde egnas åt hvarje åtgärd, som kunde bidraga till ett
gynsammare resultat af jernvägstrafiken, och då det, såsom reviso¬
rerne anmärkt, torde kunna ifrågasättas, huru vida trafikförhållandena
inom vårt land med nödvändighet påkallade, att tvenne snabbgående
tåg skola under sommartiden dagligen befara den långa vägsträckan
emellan Stockholm och Malmö, hemstält, att Riksdagen måtte i skrif¬
velse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida
icke ettdera af de två snabbgående tåg, som en del af året befara
jernvägslinien Stockholm—Malmö och åter, måtte kunna utan allt
för stor olägenhet indragas; och har denna hemställan, beträffande
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 27. 9
hvilken ingen meningsskiljaktighet inom utskottet förekommit, den 14
sistlidne mars blifvit af Riksdagen godkänd.
Med anledning häraf och då utskottet på de här ofvan anförda
skäl anser indragning af nattsnälltågen å statens jernvägar i vid¬
sträcktare omfattning, än hvarom Riksdagen sålunda redan beslutat af¬
låta skrifvelse till Kongl. Maj:t, icke böra ifrågakomma, får utskottet
hemställa,
att herr (Melis ifrågavarande motion måtte lem-
nas utan afseende.
Stockholm den 10 april 1888.
På utskottets vägnar:
G. THESTRUP.
Bill. till Biksd. Prof. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 22 Käft.
2