Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 23.
1
N:o 23.
Ank. till Biksd. kansli d. 5 april 1888, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens första tillfälliga, utskotts utlåtande n:o 8, i
anledning af väckt fråga om åstadkommande af en all¬
män 'pensionsinrättning för barnmorskor.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 48, har herr W. Falk
framhållit, att det ej kunde förnekas, att .en praktiserande barnmorska för
en ofta mycket betungande tjenstgöring åtnjöte eu så obetydlig ersättning,
att den i bästa fall endast gåfve henne en tarflig bergning, men ej tilläte
henne att afsätta något för ålderdomen; att till och med mången lands¬
kommun icke hade råd att aflöna en examinerad barnmorska, än mindre
att bereda henne sådana löneförmåner, att hennes ålderdom betryggades;
samt att, då anställande hos kommunerna af kunniga barnmorskor vore af
synnerlig vigt, men tillräcklig aflöning icke kunde af fattiga kommuner
beredas dem, det vore nödigt, att staten trädde hjelpande emellan. Då
enligt motionärens åsigt det lämpligaste sättet för denna hjelps lemnande
vore att bilda en allmän pensionsinrättning, som mot nöd betryggade en
till tjenstgöring oförmögen barnmorskas ålderdom, men denna fråga, för
att erhålla en nöjaktig lösning, borde underkastas en noggrann utredning,
föreslog motionären, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Magt »göra
underdånig hemställan om utarbetande af förslag till en allmän pensions¬
inrättning för barnmorskor, jemte förslag till de bidrag från staten, som
derför kunna anses behöfliga».
Första Kammarens andra tillfälliga utskott, till hvilket denna motion
blifvit hänvisad, har hufvudsakligen anfört, hurusom det redan erkänts, att
ett' ändamålsenligt ordnande af barnmorskeväsendet vore en staten åliggande
angelägenhet, då Kongl. Maj:t för mera än trettio år sedan utfärdat ett
reglemente för barnmorskor. I detta reglemente vore med rätta ganska
stora fordringar stälda på utöfvarne af berörda yrke; men för att kunna
fordra ett tillfredsställande uppfyllande af de med barnmorsketjensten för¬
enade pligter och ej afskräcka derför lämpliga qvinnor att ingå på denna
Bill. till Riksd. Prot. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 19 Häft.
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o T) Utlåtande N:o 23.
bana, vore nödigt att sörja för att barnmorskorna blefve bättre tillgodo¬
sedda i ekonomiskt hänseende och ej med för stor oro behöfde motse sin
ålderdom, hvilket senare vore så mycket vigtigare som barnmorskorna i
allmänhet ej kunde, utan att det goda ändamålet med ett väl ordnadt
barnmorskeväsen gånge förloradt, fortsätta sitt kall allt för långt in i ålder¬
domen. Barnmorskorna hade sjelfva, med anledning deraf, att icke något
vore gjordt för betryggande af deras ställning på ålderdomen, i underdånig
petition anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen begära det anslag,
som utöfver barnmorskornas egna årsafgifter kunde antingen för en gång
eller årligen erfordras för deras pensionering och dervid såsom önsknings-
mål framhållit, att barnmorska, som uppnått 55 lefnadsår och såsom barn¬
morska, vare sig enskildt praktiserande eller af kommunen anstäld, tjenst-
gjort 25 år, måtte ega att komma i åtnjutande af årlig pension af 300
kronor mot skyldighet för henne att till kassan under 25 år erlägga tio
kronor årligen eller, derest pension kunde erhållas, innan 25 års avgifter
erlagts, vidkännas ett mot de felande afgifterna svarande afdrag vid första
pensionsutbetalningen. Barnmorskornas antal i hela riket uppginge, efter
hvad utskottet inhemtat, till omkring 2,500. Med förmälan tillika, att
utskottet icke ville ingå i pröfning af vare sig detaljerna i hvad barn¬
morskorna således förslagsvis framstäf eller i hvad mån och huruledes
staten borde till pensioneringen bidraga, har utskottet på grund af hvad
såväl motionären som utskottet andragit tillstyrkt, att motionen måtte åt
Riksdagen bifallas.
Denna hemställan har af Första Kammaren godkänts, hvarefter ärendet
blifvit jemlikt 63 § riksdagsordningen öfverlemndt till Andra Kammaren,
som hänvisat detsamma till sitt första tillfälliga utskott.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit och med åberopande
af de skäl, som anförts till stöd för motionen, anser sig utskottet böra
tillstyrka,
att Andra Kammaren behagade instämma i Första
K ammarens beslut.
Stockholm den 5 april 1888.
På utskottets vägnar:
G. F. ÖSTBERG.
Reservation af herr Östberg.
Stockholm, 1888. Kongl. Boktryckeriet.