Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlutande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Riksd. kansli den 18 april 1888, kl. 10 f. m.
Sammansätta stats- och bankoutskottets utlåtande, med anledning af
väckt motion om ändring af gällande förordningar rörande
en allmän hypoteksbank för riket samt de allmänna grun¬
derna för hypoteksföreningars bildande och verksamhet.
Till sammansatta utskottets behandling har hänvisats en inom Biks-
dagens Första Kammare af herr Alfr. Bexell väckt motion (n:o 65), i hvilken
föreslagits, att Biksdagen måtte besluta att ingå till Kong). Maj:t med be¬
gäran om sådan ändring i gällande förordningar för Sveriges allmänna hypo-
teksbank samt uti de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande
och framtida verksamhet skola till efterrättelse lända, att inga hinder måtte
finnas för nuvarande eller blifvande hypoteksföreningar eller dermed jemför-
liga penningeinstitutioner att sjelfva ombestyra sin upplåning, om de skulle
anse, att detta vore för dem fördelaktigare än att anlita hypoteksbanken.
Till stöd för sin framställning har motionären anfört, att, ehuru
räntan under de senare åren betydligt sjunkit, landets jordbrukare dock haft
ringa eller ingen nytta deraf, i det att, om en af dem behöfde ett lån, han
fortfarande finge betala 5 å 6 procent årlig ränta, äfven om han såsom
säkerhet lemnade första inteckning i egendom. Då räntan enligt nuvarande
pris i penningar icke borde vara högre än 3 V2 å 4 procent, hvithet fram-
ginge deraf, att hypoteksbanken icke betalat mera för sitt sista lån, visade
detta, att något särdeles verksamt hinder mot räntans fallande icke före-
funnes. Orsaken till den höga räntefoten läge, enligt motionärens åsigt, del¬
vis deruti, att jordegarne icke egde rätt att sluta sig tillsamman och upplåna
Bill. till Biksd. Prof. 18S8. 4 Sami. 2 Afd. 3 Käft.
2 Sammansätta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 4.
penningar mot obligationer, utan vid lånebehof måste hänvända sig till all¬
männa hypoteksbanken, och då denna egdes och disponerades af låntagare,
som i dyrare tider och på lång återbetalningstid erhållit lån, hade detta till
följd, att desse icke ville lemna nya delegare län mot lägre ränta, än de
sjelfva betalade. Deraf blefve åter, enligt motionärens förmenande, en följd
att det monopol, som allmänna hypoteksbanken hade, medförde en stor och
orättvis beskattning på alla de jordegare, som icke tagit lån under förut¬
varande dyra penningtider, men nu behöfde låna.
Beträffande denna fråga vill utskottet i minnet återkalla Kongl. Maj:ts
skrifvelse till riksens ständer den 13 april 1860 med förslag angående för¬
ändrad organisation af hypoteksinrättningarna i riket. Deri yttrade Kong],
Maj:t, bland annat, att det ej kunde betviflas, att, i enlighet med främmande
länders exempel, den föreslagna centraliseringen af de svenska anstalterna för
fastighetskrediten skulle vara egnad att i väsentlig mån afhjelpa de olägen¬
heter, som varit en följd af hypoteksföreningarnes splittrade verksamhet,
och som menligt inverkade på deras ställning, synnerligast i förhållande till
utländske långifvare; att en förändring i detta hänseende torde vara desto
mera angelägen, som de lånesökande hypoteksföreningarnas täflan om för¬
sträckningar i utlandet steg för steg ledt till låneoperationer, der vilkoren
blifvit allt mer betungande, och som slutligen måste verka störande på den
svenska krediten i allmänhet; att för denna det deremot onekligen skulle vara
en fördel, om de många föreningarnas utelöpande obligationer af olika åldrar
och serier komme att efter hand försvinna ur rörelsen och efterträdas af
andra, hvilka ej blott, i likhet med de förra, vore grundade på den säkerhet,
som kanske minst af alla vore underkastad förstöring eller förminskning,
nemligen ett lågt uppskattadt jordvärde, utan derjemte skulle komma att
ytterligare betryggas genom inrättande af en stark grundfond och genom eu
fortgående uppsigt från statens sida öfver den nya hypoteksbankens för¬
valtning; samt att stadgandet om att hypoteksbanken ensam skulle ega rätt
till utgifvande af tryckta obligationer, grundade på säkerhet i jordegendom,
och föreskriften om att hypoteksföreningar, hvilka efter den nva förordningens
utfärdande bildades, äfvensom redan befintliga i afseende å framtida upp¬
låningar skulle förbindas att såsom delegare ingå i hypoteksbanken vore
nödiga och nyttiga för att inför långifvarne på den stora verldsmarknaden
påtrycka hypoteksbanken en stämpel af allmän giltighet och offentlig garanti,
hvarförutan den måhända mindre fullständigt än eljest skulle uppfylla sitt
ändamål.
Den af Kongl. Maj:t den 19 mars 1886 tillsatta komité för afgifvande
af förslag till åtgärder i syfte att upphjelpa den ekonomiska ställningen i
landet har jemväl, såsom af dess betänkande del II framgår, tagit nu före-
Sammansatta Stats- och BankoufsJcottels Utlåtande N:o 4. 3
liggande fråga i öfvervägande och dervid hos allmänna hypoteksbankens
styrelse gjort hemställan: huruvida, på hvad vilkor och vid hvilka tider,
med afseende på kontransenlig rätt att konvertera lån med nya på billigare
ränta med eller utan förlängd amorteringstid, möjlighet måtte förefinnas eller
kunde beredas att nedsätta räntan för redan upptagna eller framdeles utgående
hypotekslån. Af det svar, styrelsen i skrifvelse den 14 augusti sistnämnda år
härå afgifvit, inhemtades, att styrelsen vore betänkt på utväg att genom ned¬
sättning i den ärliga amorteringen i förening med utsträckande af amorterings¬
tiden bereda innehafvarne af hypotekslån minskning i den dem nu åliggande
årliga betalningsskyldighet äfvensom att, under åtskilliga förutsättningar, eu
successiv nedsättning af räntan för dylika län kunde vara att motse, men
framginge tillika, att de sålunda i utsigt stälde, mera eller mindre ovissa
och till framtiden uppskjutna lindringar icke vore egnade att bereda omedel¬
bart gagn eller behöfligt tillfälle för öfrige jordegare att till en efter när¬
varande förhållanden lämpad billig ränta belåna fullgoda inteckningar.
Inom komitén hade emellertid den föreställning framkommit, att utväg
till nedbringande af räntan för jordbrukslån ännu skulle i icke oväsentlig
mån kunna åstadkommas, i händelse allenast ett någorlunda betydligt kapital
gjordes tillgängligt för att mot högst 41 2 procents ränta meddela lån på tio
år emot goda inteckningar, och då hypoteksbanken, som veterligen hade icke
obetydliga belopp mera tillfälligt placerade, möjligen skulle kunna medverka
till ett sådant mål, hade komitén ansett sig böra till styrelsen ytterligare
hemställa: om och, i sådant fall, till hvilket omfång styrelsen funne med
bankens reglemente och ställning förenligt samt i öfrigt skulle vilja med
redan tillgängliga eller i mån af behof anskaffade medel anordna en så be¬
skaffad särskild lånerörelse.
Då jemväl på denna framställning erhölls ett afböjande svar, hade
komitén sökt besvara frågan, om det åsyftade önskningsmålet skulle kunna
vinnas genom inrättandet af en ny kreditanstalt, En sådan anstalt måste
nödvändigtvis, enligt komiténs förmenande, för att kunna fylla sin uppgift,
vara berättigad att utfärda och försälja obligationer med säkerhet i jord¬
egendom. Möjligheten af denna rättighets meddelande vore åter beroende
af den tolkning, som torde gifvas åt de i § 5 af kongl. förordningen angående
hypoteksbanken meddelade bestämmelser att »ifrån den dag denna förordning
blifvit offentligen kungjord, må ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles
tillkommande hypoteksförening eller hvilken annan kreditinrättning som helst,
än allena den allmänna hypoteksbanken, utgifva tryckte eller graverade till
innehafvaren stälde på viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande,
räntebärande obligationer, i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom
på landet utlofvas.»
4
Sammansatta Stats- och Bankoutshöttets Utlåtande N:o 4.
Deri citerade ordalydelsen hade gifvit anledning till olika meningar
rörande omfånget af det hypoteksbanken meddelade privilegiet. A ena sidan
hade det framhållits att, då den kong!, förordningen uttryckligen angifvit de
två slag af obligationer mot säkerhet i jordegendom, hvilka hypoteksbanken
skulle vara ensam berättigad att utfärda, så måste deraf följa, att det tredje
slaget af obligationer mot enahanda säkerhet, nemligen sådane som vore
stälda att betalas å viss tid, icke kunde vara i privilegiet innefattade. Å
andra sidan hade rigtigheten af denna tolkning blifvit bestridd. Komitén
hade för sin del funnit frågan härom vara af tvistig' beskaffenhet. Af denna
anledning hade komitén ansett sig icke böra tillstyrka, att för närvarande
åtgärder vidtoges för bildande af någon ny kreditanstalt med rätt att utfärda
obligationer mot säkerhet i jordegendom.
I likhet med hvad Kong! Maj:t i ofvanberörda skrifvelse anfört, anser
utskottet, att hypoteksföreningarna, derest de till äfventyr skulle hafva
rättighet att utfärda obligationer med säkerhet i jordegendom, måste, då de
sjelfve, på sätt motionären afsett, skulle ombesörja sin upplåning, nödgas att
uppträda å penningemarknaden i täflan med hvarandra och med allmänna
hypoteksbanken, hvilket åter naturligen skulle blifva till skada för den
svenska krediten. Af detta skäl och då dessutom frågan, huruvida någon
annan än hypoteksbanken i sjelfva verket eger rätt att utfärda tryckta eller
graverade obligationer med säkerhet i jordegendom, är af tvistig beskaffenhet,
hemställer utskottet,
att herr Bexells förevarande motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 april 1888.
På det sammansatta utskottets vägnar:
B. ABR, LEIJOHHUFVUD.
Herrar A. Persson och A. P. Danielson hafva begärt få antecknad!,
att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1888.