8
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
N:o 45.
Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1888, kl. 11 e. m.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring i
gällande bestämmelser rörande landstingsskattens utgörande.
Uti 2 mom. af § 47 i förordningen om landsting den 21 mars
1862 stadgas, att de afgifter, som af landsting blifvit till uttaxering
beslutade, skola i de fall, då icke några sådana särskilda bestämmelser
finnas meddelade, som i 1 mom. af samma paragraf omtalas, utgå i för¬
hållande till den allmänna bevillning för fast egendom eller för inkomst
af kapital eller arbete, som af en hvar skattskyldig till statsverket er¬
lägges. Den sålunda bestämda grund för utgörande af landstingsskatt
skiljer sig från de i § 58 af förordningen om kommunalstyrelse på lan¬
det -stadgade grunder för kommunalutskylders utgörande bland annat
deruti, att enligt sistnämnda lagrum kommunalutskylder skola utgå jem¬
väl för sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,
hvarvid till beräkningsgrund tages det belopp, som, derest bevillning
för fastigheten skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet mot sådan be¬
villning svarar. Då nu staten enligt gällande bevillningsförordning är
.befriad från bevillning, så följer häraf, att för vissa staten tillhöriga
fastigheter, hvilka för statsverkets räkning disponeras, erlägges kom¬
munalskatt, men icke landstingsskatt.
I en inom Andra Kammaren afgifven och till lagutskottet hän¬
visad motion, n:o 131, erinrar herr J. Rundbäck om detta förhållande;
hvarefter motionären vidare anför. Häraf följde, att då boställen eller
andra lägenheter indroges till statsverket och utarrenderades för dess
räkning, de frikallades från utgörande af bevillning och med detsamma
från landstingsskatt. Olägenheter af ett dylikt förfarande och dess
Lagutskottets Utlåtande N:o 45. 9
menliga inverkan på flera landstings finanser och verksamhet hade redan
forsports och tilltoge i samma mån som allt flera och flera boställen
mdroges och bortarrenderades. För att afhjelpa de påvisade olägen-
“^de man flerestädes tillvägagått på det sätt, att man för att
undfå landstingsskatt af arrendatorerna af kronans domäner upptaxerat
dessa allt efter tycke och smak för inkomst af arrende och sedan hade
efter den bevillning, som deraf kunnat uttaxeras, jemväl beräknats lands¬
tingsskatten. Att ett sådant tillvägagående vore origtigt insåges lätt
nog, men för att vinna rättelse härutinnan vore dock nödigt att ett
annat, förfaringssätt uttänktes och till efterrättelse faststäldes. För detta
ändamål kunde man välja en af tvenne vägar, nemligen att antingen
iakttaga samma förfaringssätt och tillvägagående som med utdebiterin¬
gen af kommunalskatten i allmänhet iakttoges, eller ock att all fastig¬
het oberoende af sin natur eller innehafvare uppskattades och bevill-
nmgstaxeiades efter enahanda grund och betalade landstingsskatt, vare
sig staten toge bevillning deraf eller icke. Hvilketdera sättet som
kunde hafva företräde, ville motionären icke afgöra, utan öfverläte åt
vederbörande utskott att derutinnan välja.
Då lagutskottet för sin del icke kan finna något, giltigt skäl för
den skilnad, som i de särskilda författningarne blifvit i nu ifrågavarande
afseende gjord beträffande grunderna för utgörande af kommunalut-
skylder och landstingsskatt, hvilken sistnämnda ju äfven till sin natur
är en kommunalskatt, ehuru utgående för eu större kommuns behof,
anser utskottet, lika med motionären, att ändring i gällande bestäm¬
melser bör ske till åvägabringande af likformighet härutinnan. Arrenda¬
torerna af ifrågavarande egendomar skulle visserligen härigenom få sig
ålagda afgifter, från h vilka de förut åtnjutit befrielse; men landstings¬
skatten torde i allmänhet icke vara af den betydenhet, att detta förhål¬
lande hot väcka någon betänklighet mot den föreslagna ändringen.
Dessutom läia väl på många ställen, såsom motionären antydt, desse
arrendator^- redan vara taxerade för inkomst af arrendet och på denna
grund deltaga i landstingsskatten, hvilket emellertid, derest motionärens
förslag blefve upphöjdt till lag, ej vidare skulle ega rum.
• som icke finner lämpligt att föreslå redaktion af de
ändringar i gällande lagbestämmelser, som skulle för ändamålets vin¬
nande erfordras, får följaktligen hemställa,
Bill. till Riksd, Prof. 1888. 7 Sami. 23 Raft.
2
10
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
att Riksdagen ville, med anledning af herr Rund¬
bäcks förevarande motion, i skrifvelse anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana ändringar i gällande lag¬
stiftning, att jordbruksfastighet, för hvilken bevill¬
ning ej erlägges, skall påföras landstingsskatt efter
det belopp, som, derest bevillning för fastigheten skulle-
utgå, på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevill¬
ning svarar, hvaremot inkomst af arrende för sådan
fastighet ej skall vid åsättande af landstingsskatt tagas
i beräkning.
Stockholm den 20 april 1888.
På lagutskottets vägnar:
C. A. Sjöcrona.
Reservationer:
af herrar Sjöcrona, Victor Ekenman, Fröberg, Liljesköld, grefve Wacht-
meister, M. TF. Fluss och A. Nilson i Rinkaby.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1888.