Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
9
N:o 21.
Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvan¬
de af gällande lagbestämmelser i fråga om, morgongåfva.
Angående morgongåfva meddelas i 9 kapitlet af giftermål sira! ken i 1734
års lag, med den ändring i 3 §, som skett genom förordningen den 19 maj
1845, följande föreskrifter:
2 §. Före vigseln skall lian till henne viss morgongåfva utfästa,
antingen i löst, eller fast, men ej i båda tillika, ehvad han med mö, eller
enka sig gifter.
3 §. Morgongåfva skall tagas af mannens enskilda lott i boet. Har
hustru, som mannen öfverlefver, barn efter honom, eller dör hustrun förr än
mannen, då ege morgongåfva ej rum.
4 §. År morgongåfva utfäst i jord och fast egendom å landet, eller
hus och jord i staden, arf eller aflinge, och räcker tridiung dertill af man¬
nens behållna lott i löst och fast, när han dör, eller morgongåfva uttages;
njute hustrun sin morgongåfva fullt ut. Är morgongåfvan större än tridiung,
hafve ändå ej rätt, att få något deröfver. linnes ej sa mycken jord och fast
egendom; då skola mannens barn, eller andra arfvingar, förse hustrun af
lösören med så stor ränta, eller inkomst, som för henne brister. Ej må hu¬
strun annan rätt till. den morgongåfva hafva, som i jord gifven är, än att
den bruka och nyttja, så länge hon enka sitter och ärligen lefver; vare ock
skyldig hålla hus och jord vid magt, och ej låta dem genom sitt vållande
förvärras. Då hustrun dör, eller går i annat gifte; fälle morgongåfvan hem
till mannens barn, eller andra hans arfvingar.
5 §. Nu är morgongåfva utfäst i lösören, och räcker dertill tionde¬
delen af mannens vid dödsfallet behållna lott i löst och fast; njute hustrun
Bill. till Rilcsd. Prof. 1888. 7 Sami. 10 Höft.
9
10 Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
sill morgongåfva fullt ut. Är den större, än tiondedelen; då jemkes morgon -
gåfvan derefter. Finnes ej så mycket i lösören, som morgongåfva sedan vara
bör; njute liustrun, till bruk och nyttjandet, i hus och jord i staden, eller
på landet, så mycket, som emot bristen svarar, till dess mannens barn, eller
arfvingar, lösa henne ut; och blifve morgongåfva, som i lösören gifven är,
hustruns evärdeliga egendom.
6 §. Ej må man gifva hustrun större morgongåfva, än som sagdt
är; men väl mindre.
7 §. Dör mannen, och häfver ej morgongåfva utfäst; njute då hustrun
hälften af det, han högst i morgongåfva efter denna lag gifva kunde, och
stånde barnen, arfvingarna, fritt, ehvad de i löst, eller fast, den lemna ville.
Under förmälan, hurusom ändrade lagbestämmelser och sociala förhål¬
landen numera i så väsentlig mån förbättrat qvinnans ställning, att något
behof af morgongåfva såsom en särskild förmån för enka icke längre före-
funnes, har herr A. G. Jönsson i Mårarp uti en inom Andra Kammaren af-
gifven motion, n:o 73, som af nämnda kammare hänvisats till lagutskottets
handläggning, föreslagit, i ändamål att morgongåfva såsom rättsinstitut matte
upphöra, att 2 till och med 7 §§ giftermålsbalken måtte afskaffa^ samt
ärfdabalkens 12 kap. 3 § och öfriga lagrum, som med frågan hafva samman¬
hang, undergå den förändring, som för syftets vinnande anses nödvändig.
Redan vid 1844—45 årens riksdag, då den lika giftorätten godkändes
såsom allmänt gällande regel, förekom fråga om upphäfvande i samman¬
hang härmed af" lagens bestämmelser om morgongåfva. Men de i sådant
syfte framstälda förslag afstyrktes af lagutskottet, hufvudsakligen på den grund,
att en hustru genom förlusten af sin man i allmänhet försattes i en ekono¬
miskt bekymmerfull are ställning än mannen genom hustruns frånfälle, i följd
hvaraf det ej syntes obilligt, att hustrun finge behålla den genom bestämmel¬
serna om morgongåfva henne tillagda särskilda förmån.
Det sålunda af lagutskottet vid 1844—45 årens riksdag andragna
skäl för bibehållande af morgongåfvan synes — oaktadt de i viss mån
förändrade förhållanden, som sedan dess inträdt — ännu i dag ej sakna
giltighet. Det vinner i styrka, då man besinnar, att ett bo på landet ju
Lagutskottets Utlåtande N:o 21.
11
kan Tara förmöget, utan att deri finnes någon egendom af nämnvärd bety¬
denhet, hvari hustrun eger giftorätt. I ett sådant fall kan hustrun genom
mannens död försättas från välstånd i eu ekonomiskt bekymmersam ställ¬
ning, ehuru tillgångar i boet ej saknas. Bestämmelserna om morgongåfva
synas ock i viss mån egnade att utjemna den olikhet i makarnes inbördes
förhållande, som onekligen ligger i mannens rätt att ensam förvalta boet.
Lagkomiténs förslag till civillag, deri morgongåfva ej nämnes, inne¬
håller i stället det stadgande, att, om efterlefvande maka af sin enskilda
egendom och giftorätt icke kan njuta tarflig bergning och ej heller eger
tjenst eller näringsfång, hvaraf hon kan sig försörja, den aflidnes arfvingar
skola vara förbundna att af den egendom, som till dem öfvergår, lemna
hvad i nämnda hänseerde brister. Härmed skulle visserligen den hustru
nu förbehållna ovilkorliga förmån framför mannen upphöra, men en till båda
makarne utsträckt rättighet utöfver giftorätten, föranledd af samma grunder,
hvarför morgongåfva bibehållits, komme deremot att bestämmas; och införan¬
det af en sådan rätt skulle, hvad hustrun vidkommer, i sjelfva verket endast
innebära en modifikation af hennes rätt till morgongåfva,
Det vill således synas, som att tiden icke vore inne att upphäfva
ifrågavarande rättsinstitut, öfver hvars tillvaro icke heller, såvidt utskottet
känner, någon allmännare klagan försports.
Vid sådant förhållande och då, såsom bekant, ett af nya lagberedningen
afgifvet förslag till ordnande af äkta makars egendomsförhållanden är på
Kongl. Maj:ts pröfning beroende, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må till någon Eiksdagens
åtgärd föranleda,
Stockholm den. 23 februari 1888..
På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖCROjSTA.
Herr A. Göransson i Asen bär begärt få här antecknadt, att han, på
grund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke deltagit i ärendets slutliga
behandling inom utskottet.