Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 25 april 1888, kl. 12 midd.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
tillägg till § 25 riksdagsordningen.
Uti en från Första Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 40, har herr von Ehrenheim anfört, hurusom, under den
tid nuvarande riksdagsordning varit gällande, vid tillämpningen af den¬
samma uppkommit åtskilliga förhållanden, som strede mot dess syfte.
Riksdagsordningens syfte — likasom syftet i alla vallagar, som icke
innehölle särskilda bestämmelser om s. k. minoritetsval — vore nem¬
ligen, att majoriteten inom valkorporationen, representerad af dem, som
infunne sig vid valet, skulle bestämma om valets utgång. Genom fel,
begångna dels af de väljande, dels af dem, som i följd af offentligt
uppdrag haft att med valet taga befattning, hade det emellertid i flera
fall inträffat, att minoriteten och icke majoriteten, blifvit bestämmande.
I förra fallet vore visserligen de väljande sjelfve orsaken till utgången
af valet, men felet kunde ofta vara ganska ursäktligt, då eu stor del
af de väljande icke personligen vore i tillfälle att undersöka alla de
omständigheter, hvarpå valbarhet berodde. Det kunde under alla för¬
hållanden icke ligga i det allmännas intresse, att sådana fel, om de
förekomme i större utsträckning, finge utöfva inflytande på représenta-
tionens sammansättning. Ännu mindre rimligt syntes det vara, att
personer, som i sjelfva riksdagsordningen förordnats att ombesörja valen,
genom fel och försummelser skulle kunna beröfva hela kommuner deras
inflytande på valen, samt att, äfven om utgången af valen derigenom
förändrats eller kunnat förändras, någon rättelse likväl icke kunde
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1888. 3 Samt. 6 Raft. 1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
vinnas. Den med hufvudgrunderna för det representativa systemet
mest öfverensstämmande utvägen att motverka dessa olägenheter syntes
motionären vara att föreskrifva nytt val och således återföra frågan
till valkorporationen, hvars uppfattning det onekligen vore riksdagsord¬
ningens mening att göra gällande, dock att, om felet blifvit begånget af
de väljande sjelfve, en sådan återförvisning icke borde ifrågakomma,
med mindre majoriteten af de i valet deltagande derigenom beröfvats
inflytande på valets utgång.
Härefter framhåller motionären det olämpliga deri, att myndig¬
heterna, i anledning af anförda besvär öfver val, tillsatte riksdagsman.
Till betryggande af valkorporationernas rätt och på det att representa¬
tionen måtte blifva ett uttryck af de väljandes mening, borde myndig¬
heterna, vid klagan öfver val, icke ega rätt att vidtaga annan åtgärd
än att fastställa valet eller förordna nytt val. Att, såsom hittills skett,
återställa rättstillståndet, sådant det vid valförrättningen bort uppe¬
hållas, kunde icke vara myndigheternas uppgift, när det gälde ett folks
representation; saknaden af majoritetens förtroende ersattes icke genom
en formelt rigtig tillämpning af lagbud, gifna för att förekomma obe¬
höriga val.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter föreslår motionären föl¬
jande tillägg till § 25 riksdagsordningen:
»Hafva vid elektors- eller riksdagsmannaval de afgifna rösterna
eller valsedlarne förklarats ogiltiga till mera än halfva antalet, skall
nytt val anställas, efter kungörelse, som i § 18 sägs, om valet afsett
att omedelbart välja riksdagsman i Andra Kammaren, men eljest innan
valsammanträdet upplöses.
Har vid sådant val någon, som på grund af tjenst eller annat
allmänt uppdrag haft att med valet taga befattning, begått fel, som på
valets utgång haft eller kunnat hafva inflytande, skall valet, om det
öfverklagas, ogillas och nytt val ega rum.
Ogillas eljest riksdagsmannaval i anledning af deröfver anförda
besvär, skall den profvande myndigheten förordna om anställande af
nytt val, men icke må annan än den vid valförrättningen utsedde af
myndigheten förklaras för riksdagsman.»
Den tanke, som ligger till grund för första mom. af motionärens
förslag, framträdde i en vid sistlidne riksdag inom Andra Kammaren
af herr Hammarlund väckt motion, om tillägg till § 17 eller § 25
riksdagsordningen, af innehåll att, om vid elektors- eller riksdags¬
mannaval minst halfva antalet af de afgifna rösterna kasserades, nytt
val skulle anställas. Omförmälda motion blef emellertid af båda kam-
rarne afslagen. Konstitutionsutskottet, som i sitt utlåtande n:o 4 af-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o S.
3
styrkte densamma, yttrade dervid, att, ehuru utskottet erkände det
oegentliga deruti, att i följd af valsedlars ogillande en annan för¬
klarades vald till riksdagsman än den, hvilken valmännens flertal velat
hugna med sådant förtroende, utskottet likväl ansåge sig böra fram¬
hålla, att motionärens syfte, att riksdagsmannavalen måtte blifva ett
sant uttryck åt majoritetens bland valmännen åsigter, ej vunnes genom
det af honom framstälda förslaget, Det vore nemligen icke säkert,
att de ogillade valsedlarne afgifvits på samma person, eller att valet
utan sådant ogillande af röstsedlar inneburit ett uttryck af maioritetens
åsigter.
Detta yttrande eger, enligt utskottets förmenande, i hufvudsaklig
mån giltighet jemväl med afseende på föreliggande motion. Bifall till
deri föreslagna stadgande!! skulle nemligen hafva till följd, att, om
ett riksdagsmannaval utfallit t. ex. så, att A erhållit 150 röster samt
B och C hvardera 100 röster, och någon anmärkning mot rösternas
giltighet icke förekommit, valet varder beståndande och A utsedd till
riksdagsman, men att, i händelse de på B och C afgifna röster, i följd
deraf att desse icke äro valbare, eller af annan orsak, förklaras ogiltiga,
nytt val skall ega rum. Enligt utskottets uppfattning förefinnes icke
något skäl till olika förfaringssätt i dessa två fall. Det synes derför,
som om motionärens syftemål icke kunde vinnas genom de af honom
föreslagna stadganden, såvida icke derjemte meddelades en föreskrift
om absolut majoritet; men eu dylik föreskrift skulle tvifvelsutan ofta
föranleda omval och dermed förenade olägenheter.
Vidare får utskottet erinra, att, då motionärens förslag i första
mom. innehåller, att, derest vid elektors- eller riksdagsmannaval de
afgifna rösterna eller valsedlarna förklarats ogiltiga till mera än halfva
antalet, nytt val skall anställas, samt dermed jemföres stadgandet i
sista inom., att, i händelse riksdagsmannaval i anledning af anförda
besvär ogillas, den profvande myndigheten är skyldig förordna om
anställande af nytt val och icke eger befogenhet att förklara annan
för riksdagsman än den vid valförrättningen utsedde, så följer häraf,
att, äfven om i nu nämnda fall afgifna röster utan laga skäl förklarats
ogiltiga och röstkasseringen således varit obehörig, rättelse i en sådan
Oläglig åtgärd icke kan vinnas annorledes än genom anställandet af
nytt val, hvilket, måhända gifver ett helt annat resultat än det först
hållna valet. Utskottet håller dock före, att under dylika förhållanden
den högre myndigheten bör ega befogenhet att undanrödja verkan af
det origtiga beslutet och förklara den vald till riksdagsman, som er¬
hållit de flesta rösterna. Ett nytt val i förenämnda fall vore, synes
det utskottet, en orättvisa ej mindre emot de valberättigade, som
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
deltagit i det företa valet, utan äfven mot den, som blifvit till riksdags¬
man utsedd.
Beträffande för öfrigt motionärens förslag, att, om någon, som
på grund af tjenst eller annat allmänt uppdrag haft att med valet taga
befattning, begått fel, som på valet haft eller kunnat hafva inflytande,
valet, i händelse det öfverklagas, skall ogillas och nytt val ega rum,
så kan utskottet icke förneka, att detta är i många afseenden beaktans-
värdt, enär det understundom inträffat, att fel och försummelser hos
dem, som på grund af kommunalt uppdrag haft befattning med riks¬
dagsmannaval, inverkat på valets utgång så att majoriteten icke blifvit
bestämmande. Svårigheten att finna det nödiga botemedlet i tillräck¬
ligt verksamma lagbestämmelser är dock mycket stor, isynnerhet som
här närmast blifver fråga om kommunalstämmans ordförande, som ej har
någon tjenst, utan ett förtroendeuppdrag. Motionären har tänkt sig
nya val såsom det bästa medlet att ställa till rätta hvad som felats
eller försummats. I åtskilliga fall torde detta ock vara det lämpligaste,
men nya val äro å andra sidan ett betydande ondt i följd af den tids¬
utdrägt och den oro i sinnena, de medföra, och böra i följd deraf icke
utan nödfall anlitas. Enligt motionärens förslag skulle nytt val an¬
ställas till och med om vid ett riksdagsmannaval, der eu så stor splittring
egt rum, att ingen erhållit mer än eu fjerdedel eller en femtedel af
de afgifna rösterna, det skulle visa sig, att den, som erhållit pluralitet
med några få rösters öfvervigt, icke varit valbar. Att, såsom hittills,
högre dömande myndighet i dylikt fall förklarat den vald, som erhållit
de flesta lagliga rösterna, har varit en vida beqvämare och lämpligare
utväg, och det kan ej ens i allmänhet påstås, att den nu föreskrifna
behandlingen af riksdagsmannaval i och för sig varit egnad att fram¬
kalla någon föreställning om obehörigt intrång från domaremagtens
sida, då ju domstolen icke med fog kan sägas härigenom tillsätta riks¬
dagsman, utan blott afgör hvilken bland de af valmännen utsedde er¬
hållit det högsta lagliga röstantalet. Den uppmärksamhet, ett allmänt
kändt fall med skäl framkallat, har derför, efter utskottets mening,
mindre haft sin grund i sjelfva rättsfallet, som ofta upprepats, än i det
ifrågavarande valets omfattning och betydelse för representationens
sammansättning. Kunde upprepandet af något dylikt förekommas genom
upplösandet af de stora sammanhängande valen i flera mindre, vore,
efter utskottets förmenande, de hufvudsakligaste farorna af nu gällande
stadganden undanröjda. Genom den mångåriga tillämpningen af dessa
stadganden har väl ock hos såväl väljande som valförrättare eu allt
vidsträcktare insigt och erfarenhet vunnits, så att man torde hafva
Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 8. 5
grundade skäl för den förhoppning, att fel och försummelser af nu
ifrågavarande beskaffenhet hädanefter skola blifva alltmer sällsynta.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att herr von Ehrenheims förevarande motion
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 25 april 1888.
På utskottets vägnar:
O. BERGRIS.
Reservation:
af herrar Norén, Larsson, Ivar Månsson, Nilsson, Svensson i Boss¬
gården samt Widström:
»I likhet med utskottet hafva vi ej funnit skäl att tillstyrka det
af motionären föreslagna tillägg till 25 § riksdagsordningen. Det är
likväl obestridligt, att, såsom motionären jemväl anfört, flera gånger
inträffat, att hela kommuner beröfvats sitt inflytande på riksdagsmanna¬
val derigenom, att kommunalstämmans ordförande ej inom behörig
tid till valföirättaren insändt valprotokoll, hvilken uraktlåtenhet äfven
stundom vallat eu annan utgång af valen. Och då riksdagsordningens
stadganden i dessa afseenden torde vara allt för ofullständiga, anse vi,
att åtgärder för afhjelpande af detta bristfälliga förhållande borde vid¬
tagas. Ett förslag väcktes äfven inom utskottet om förändring eller
tillägg till tredje stycket af 16 § riksdagsordningen, åsyftande, att
vederbörande valförrättare skulle, derest valprotokoll ej inom föreskrif-
ven och kungjord tid inkommit, genom exekutor eller på annat lämp¬
ligt sätt infordra samma protokoll.
Då emellertid detta förslag, som hade ett visst samband med åt¬
skilliga andra till utskottets behandling öfverlemnade frågor, icke vann
Bih. till Likså. Prof. 1888. 3 Sami. 6 Haft. 2
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
pluralitet i utskottet, hafva vi härmed velat uttala vår i denna del från
utskottet afvikande mening.»
Herr Casparsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i detta ärendes slutliga behandling i utskottet..
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1888 .