14
Riksdagens Skrifvelse N:o 45,
N:o 45.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1888.
— — — — Andra Kammaren deri 2 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående förbud för leda¬
möter af sparbanks styrelse och styrelsen biträdande
tjensteman att ikläda sig borgensansvar för lån af spar¬
bankens medel.
(Lagutskottets utlåtande n:o 38, punkt 1.)
Till Konungen.
Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord om införande af
förbud för ledamöter af sparkanks styrelse och styrelsen vid bankens
förvaltning biträdande tjensteman att ikläda sig betalningsansvar för
lån af bankens medel.
Riksdagen, som i detta ämne hyser den åsigt, att lagstiftaren
bör, på sätt ock i förordningen angående sparbanker den 1 oktober
1875 blifvit iakttaget, i allmänhet undvika att genom detaljföreskrifter
binda förvaltningen af sparbanks medel, har dock funnit flera under
senare åren inträffade, allmänt kända tilldragelser mana till allvarligt
begrundande, huruvida från lagstiftarens sida något kan och bör göras
för att, så vidt möjligt är, förekomma dylika tilldragelser, förlustbrin-
gande för många mindre bemedlade, hvilka synnerligen hardt drabbas
af hvarje ekonomisk uppoffring, men svårligen kunna sjelfva bevaka
sina intressen.
I afseende å det ifrågasatta förbudet för ofvannämnde personel'
att sjelfve erhålla lån af bankens medel bär Riksdagen funnit betänk¬
ligheter ur flere synpunkter möta mot godkännande af förslaget härom.
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 45.
Men annorlunda synes förhållandet vara i fråga om behörigheten
för styrelseledamot och tjensteman att ikläda sig betalningsansvar så¬
som löftesman för lån af bankens medel. Ett förbud häremot skulle
i allmänhet icke kunna tillskynda innehafvare af sådan befattning nå¬
gon afsevärd olägenhet, snarare tvärtom, och lärer således icke komma
att afskräcka dugliga personer från att egna sparbankerna sin tjenst,
Borgen torde ock vara den oftast förekommande form, hvarunder styrelse¬
ledamöter och tjensteman åtaga sig betalningsansvar för lån af spar-
banksmedel, hvadan ett förbud häremot skulle i väsentlig män bidraga
till det mål, man genom de framlagda förslagen velat vinna. För att
ett sådant förbud må medföra åsyftad verkan torde dock erfordras före¬
skrift om lämplig påföljd för detsammas öfverträdande.
Riksdagen får, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen fram¬
lägga förslag till bestämmelser om förbud för ledamot af styrelse för
sparbank och vid styrelsen anstäld tjensteman att såsom löftesman
ikläda sig betalningsansvar för lån af sparbankens under styrelsens
förvaltning stälda medel. Stockholm den 2 maj 1888.
Med undersåtlig vördnad: