Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
N:o 28.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 april 1888.
— — — — Andra Kammaren den 7 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående, anvisande af medel
till odling slånefonden m. m.
(Statsutskottets utlåtande n:o 25.)
Till Konungen.
I proposition af den 31 december 1887 har Eders Kong]. Maj:t
föreslagit Riksdagen:
att till odlingslånefonden skulle under hvarje af åren 1889—1893
ej mindre få ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlings¬
lån, än äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå reqvisition
af Eders Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp, som
jemte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande
af högst en million kronor årligen;
att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse för den
ränteutgift, som, genom berörda medels öfverlemnande till fonden, för
riksgäldskontoret förorsakades;
Bill. till Riksd. Prof. 1888. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Haft.
5
34
Riksdagens skrifvelse N:o 28.
att fullmägtige i riksgäldskontoret måtte bemyndigas att, för be¬
redande af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträck¬
ningar till ifrågavarande fond, som kunde erfordras utöfver hvad enligt
särskilda beslut kunde blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret
öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt, oupp-
sägbara från långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kortare
tid efter af riksgäldskontoret verkstäld uppsägning, med rätt tillika för
fullmägtige att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och upp¬
sägningstid; samt
att de vilkor och bestämmelser, som gälde för lån från ifråga¬
varande fond, måtte sålunda ändras, att
a) stadgandet i punkten F mom. 5 af kongl. kungörelsen angå¬
ende bildandet af en fond med ändamål att genom lån understödja
odling af sänka trakter den 28 september 1883 upphäfdes samt deraf
föranledda redaktionsförändringar i mom. 6 och 8 vidtoges; samt
b) åt föreskriften i mom. 10 af samma punkt gåfves följande
ändrade lydelse:
»I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse,
skett från den faststälda arbetsplanen,
eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande blifvit
af Kongl. Maj:t medgifvet, icke inom derför bestämd tid fullbordats,
eller om, innan lånet blifvit genom laga kraft egande beslut för-
deladt på de hemman, hvilka för återbetalningen skola ansvara, stats¬
kontoret skulle finna den säkerhet, som jemlikt mom. 8 e) blifvit för
lånet stäld, icke vidare vara nöjaktig, och ny säkerhet, som af stats¬
kontoret godkändes, icke varder inom af statskontoret bestämd tid af-
lemnad,
eller om den bestämda annuiteten icke varder i behörig tid
erlagd,
ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning
äf statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits, att på en gång eller
efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, som af Kongl. Maj:t
bestämmes.
Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i vederbörlig ord¬
ning ingår; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade
och återburna medel jemväl erlägga fyra och en half procent årlig ränta
från lyftningsdagen, till dess återbetalning sker.»
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
35
Lika med Eders Kongl. Maj:t kar Riksdagen funnit de skäl,
hvilka år 1883 föranledde bildandet af den nu ifrågavarande fonden,
fortfarande böra tillerkännas full giltighet. Att anspråk på lån från
fonden fortfarande komma att framställas i minst samma utsträckning
som hittills, torde ock kunna antagas för gifvet, då i betraktande tages,
å ena sidan, att, enligt hvad i statsrådsprotokollet för den 6 mars 1883
omförmäles, de till odling användbara moss- och myrmarker inom lan¬
det, enligt landtbruksakademiens förvaltningskomités beräkning, uppgå
till 5 eller 6 millioner tunnland, å andra sidan den jemförelsevis ringa
areal, som med hittills från fonden beviljade lån kan torrläggas. Riks¬
dagen har således ansett, att till Eders Kong]. Maj:ts disposition medel
fortfarande böra för ifrågavarande ändamål anvisas, och att någon
nedsättning i det belopp, som årligen bör vara tillgängligt att till od¬
lingslån disponeras, icke skäligen kan ifrågasättas.
Riksdagen bär vidare tagit i öfvervägande de förändringar i eller
tillägg till nu gällande vilkor för lån från berörda fond, hvilka Eders
Kongl. Maj:t föreslagit.
Uti punkten F mom. 5 af kongl. kungörelsen den 28 september
1883 föreskrifves, att för fullgörande af det kontrakt, som skall af väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen afslutas med den, hvilken mot åtnjutande
af statslån åtager sig ett odlingsföretag, äfvensom för de lyftade stats¬
medlens återbäring, i händelse mot kontraktet brytes, skall ställas sådan
säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes. Tillika
stadgas uti mom. 8 af samma punkt, att innan någon del af beviljadt
lån utbetalas, skall hos statskontoret företes, bland annat, dels en till
statskontoret eller ordres stäld, af nämnda kontor godkänd skuldförbin¬
delse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att för lånets betal¬
ning ansvara, intill dess lånet, jemlikt kongl. kungörelserna den 13 juni
1845 och den 9 november 1848, blifvit fördeladt på de hemman, hvilka
för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen vunnit laga kraft
samt uti jordeboken på föreskrifvet sätt antecknats, dels ock af stats¬
kontoret godkänd borgen eller säkerhetshandling för den afgifna skuld¬
förbindelsens uppfyllande. Landtbruksakademiens förvaltningskomité har
hemstält, att den åberopade föreskriften i mom. 5 måtte upphäfvas,
enär den dels vore mindre nödig, då staten i hvarje fall egde full sä¬
kerhet för lånebeloppet uti den borgen, som enligt mom. 8 skulle till
statskontoret aflemnas, dels ock medförde omgång och olägenhet för
låntagarne; och äfven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ansett före¬
skriften kunna utan någon olägenhet borttagas. Jemväl statskontoret
har såsom sin åsigt uttalat, att den i mom. 5 om förmäld a säkerhet kunde,
36
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
med afseende derå att den i mom. 10 stadgade påföljd för brytande af
det ingångna kontraktet funnes intagen i formuläret för de skuldförbin¬
delser, som för lånens utbekommande skulle aflemnas, utan afsevärd
olägenhet undvaras, helst de personer, hvilka iklädde sig förbindelsen
att ansvara för kontraktets fullgörande, i de flesta fall vore desamma,
som å skuldförbindelsen tecknade borgen. På de skäl, som af myndig¬
heterna åberopats, har Eders Kongl. Majfi föreslagit ifrågavarande be¬
stämmelses borttagande.
Riksdagen har ej kunnat dela den åsigt, som ligger till grund
för detta förslag. Enligt punkten F mom. 4 af ofvan åberopade kun¬
görelse åligger det låntagare från fonden att »fullborda såväl vatten-
afledningen och afdikningen som äfven odlingsarbetet»; kontrakt skall
härom upprättas och, enligt omförmälda mom. 5, säkerhet, som af väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes, ställas ej mindre för »de lyf-
tade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes», utan äfven
för »fullgörande af sådant kontrakt».
Det ligger ock mycken vigt uppå att kontraktet fullgöres samt
det deri utfästa odlings-arbetet behörigen utföres, och staten har här¬
vid en skyldighet att iakttaga, som ej upphäfves genom den säkerhet,
staten må ega för lånets återbäring, i fall mot kontraktet brytes.
Vid de förhandlingar, som föregingo beslutet om ifrågavarande
fonds bildande, framkallade den tysta förmånsrätt, som staten måste
betinga sig för de utlemnade lånen, ej ringa betänkligheter, och då
icke dess mindre den dittills använda och häfdvunna formen för statens
säkerhet för odlingslån befans, utan olägenhet för inteckningshafvare,
fortfarande kunna bibehållas, berodde detta, såsom Riksdagen i sin
skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t af den 11 juni 1883 anfört, derpå att
vådan för inteckningshafvarne, om eu sådan antoges förefinnas, vore
mindre vid de ifrågasatta nya odlingslånen än vid de äldre, dels derför
att dessa senare endast afsåge beredande af odlingsföretag, under det
att med de nya följde »ovilkorlig skyldighet, för hvars fullgörande sär¬
skild säkerhet måste lemnas, att verkställa odlingen», dels med anledning
deraf att, under det lånebeloppet bestämdes till kostnadssumman endast
för vattenafledningen och afdikningen, men härmed följde skyldighet för
jordegaren att bekosta odlings-arbetet, hemmanets värde i följd häraf
måste antagas ökas med ett belopp, vida större än det, för hvilket
staten betingade sig förmånsrätt.
Riksdagen har i betraktande häraf funnit den staten med fog
åliggande omsorgen om inteckningshafvarnes rätt icke medgifva efter-
37
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
gifvande i någon väsentlig mån af den säkerhet, som i förevarande del
tinnes i nu gällande bestämmelser föreskrifven.
Endast så till vida har Riksdagen ansett sig kunna bifalla Eders
Kongl. Maj:ts framställning i denna del, att ifrågavarande säkerhet
skulle kunna eftergifvas för så vidt den afser den i kontraktet åtagna
skyldigheten att, sedan odlingsarbetet väl blifvit verkstäldt, vederbörli¬
gen underhålla detsamma, så länge någon del af lånet återstår ogulden.
Den långa tid, detta åtagande afser, torde mycket försvåra säkerhetens
anskaffande, och då, efter odlingens fullbordande, det egna ekonomiska
intresset påkallar arbetets behöriga vidmagthållande, lärer den för det
närvarande föreskrifua säkerheten i denna del i sjelfva verket vara
mindre behöflig.
Riksdagen har med anledning häraf beslutat ett tillägg i berörda
syfte till stadgandet i mom. 5 af 1883 års kongl. kungörelse.
Ett vidsträcktare eftergifvande af säkerheten, på sätt Eders Kongl.
Maj:t föreslagit, har, förutom hvad här ofvan ur synpunkten af inteck-
ningshafvares rätt deremot anmärkts, vidare synts Riksdagen dels ej be¬
höflig!, då det visat sig att, oaktadt tillämpning af det anmärkta stad¬
gandet, fonden till hela sitt belopp tagits af lånesökande i anspråk,
dels, äfven ur statens egen synpunkt, mindre lämpligt, emedan den
åberopade säkerheten för sfc/dförbindelsens uppfyllande, enligt mom. 8
d) och e) af kungörelsen den 28 september 1883, i hvilka föreskrifter
endast de af ifrågavarande stadgandes upphäfvande föranledda redaktions-
förändringar ifrågasatts, ej afser och enligt sakens natur ej bör afse
vidare betalningsansvar än intill dess lånet blifvit fördeladt på de hem¬
man, hvilka för återbetalningen skola ansvara, och fördelningen vunnit
laga kraft samt uti jordeboken antecknats, men denna fördelning i vissa
fall torde kunna hinna behörigen verkställas och säkerheten således
upphöra, innan sjelfva odlingsarbetet utförts.
Statskontoret har vidare erinrat, att då det ej sällan inträffade,
att laga kraft egande beslut rörande ett låns fördelning på jorden först
efter längre tids förlopp kunde erhållas, och statens säkerhet för lånens
återbetalning kunde under tiden i väsentlig mån förminskas, utan att
enligt nu gällande stadganden låntagare vore skyldig anskaffa annan
säkerhet eller att i annat fall än i punkt F mom. 10 af kungörelsen
den 28 september 1883 sägs, på en gång inbetala det uppburna låne¬
beloppet, det vore nödvändigt att ett stadgande om skyldighet för lån¬
tagare att, der så påfordrades, aflemna ny säkerhet inrycktes i de
skuldförbindelser, som borde för lånet utfärdas, samt att äfventyr för
försummelse att aflemna säkerhet eller erlägga annuiteterna bestämdes;
38
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
och hav statskontoret till följd deraf hemstält att för låntagare måtte
stadgas skyldighet att, derest, innan laga kraft egande beslut om lånets
fördelning på jorden erhållits, statskontoret skulle anse den stälda sä¬
kerheten ej nöjaktig, inom viss tid, som af statskontoret bestämdes,
aflemna säkerhet, som kunde af statskontoret godkännas, vid samma
äfventyr i händelse af försummelse häraf eller uraktlåtenhet att i be¬
hörig tid erlägga de bestämda annuiteterna, som för afvikelse från
arbetsplanen och dröjsmål med arbetets fullgörande vore stadgadt i
nyssnämnda mom. 10.
Mot det förslag till tillägg till nu gällande stadganden, som
Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse härmed framstält, har Riks¬
dagen ej annat att erinra än att, då den säkerhet för kontraktets full¬
görande, hvars borttagande Eders Kongl. Maj:t ifrågasatt, enligt Riks¬
dagens beslut skulle komma att väsentligen bibehållas, den nu ifråga¬
varande tilläggsbestämmelsen lämpligen synes böra afse ej blott säker¬
heten för skuldförbindelsen, utan äfven säkerheten för kontraktet.
Slutligen har af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatts, att den ned¬
sättning af räntan å odlingslånen till fyra och en half procent, som
skett genom kongl. kungörelsen den 19 maj 1885, måtte komma lån¬
tagaren till godo äfven i det fall, att han på grund af afvikelse från
kontraktet blefve förbunden att på en gång återbära hela lånebeloppet,
i hvilket fall han enligt nu gällande bestämmelser är liksom före nyss¬
nämnda räntenedsättning skyldig att erlägga fem procent ränta.
Denna obetydliga, endast undantagsfall afseende ändring har
Riksdagen ej ansett böra medgifvas. Då staten utlemnar lån till den
numera bestämda räntan af fyra och en half procent och derutöfver
medgifver den lättnad, att under de första fem åren från första lyft-
ningsdagen icke någon ränta erlägges, utan sådan endast beräknas och
vid de fem årens slut lägges till den beviljade lånesumman, sker detta
med hänsyn, bland annat, till den nytta, sänka trakters uppodling
medför äfven för det allmänna. Om vid sådant förhållande en lån¬
tagare, som lyfta! medlen och begagnat sig af det från statens sida
medgifna ränteanståndet, men underlåtit att behörigen fullgöra det
åtagna arbetet och derigenom bereda det gagn, staten med lånet åsyf¬
tat, vid lånebeloppets återbäring får vidkännas en något högre ränta än
den, som bestämts under förutsättning deraf att statens syftemål verk¬
ligen uppnås, torde detta ej innefatta någon obillighet.
Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts
förevarande proposition, att Riksdagen beslutat :
A) Att till odliugslånefonden må under hvarje af åren 1889—1893
Riksdagens Skrifvelse N:o 28. 39
ej mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån,
än äfven af riksgäld skontor et, i mån af behof och uppå reqvisition af
Eders Kongl. Magt, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte
de till fonden ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst
eu million kronor årligen;
B) att riksgäldskontor skall af fonden erhålla godtgörelse för
den ränteutgift, som, genom berörda medels öfverlemnande till fonden,
för riksgäldskontor förorsakas;
C) att de vilkor och bestämmelser, som gälla för lån från ifråga¬
varande fond och finnas intagna i kongl. kungörelserna den 28 sep¬
tember 1883 och den 19 maj 1885, sålunda ändras, att
a) stadgandet i punkten F) mom. 5 af kongl. kungörelsen den
28 september 1883 erhåller följande lydelse:
»För fullgörande af sådant kontrakt äfvensom för de lyftade
statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas så¬
dan säkerhet, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes;
skolande denna säkerhet upphöra att gälla, så snart vattenaflednings-
och afdiknings- samt odlingsarbetet blifvit afsynadt och godkändt»; och
b) åt föreskriften i punkten F mom. 10 af förstnämnda kongl.
kungörelse gifves följande lydelse:
»I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig tillåtelse,
s ett från den faststälda arbetsplanen,
eller arbetet, utan att anstånd med detsammas utförande blifvit
af Kongl. Maj:t medgifvet, icke inom derför bestämd tid fullbordats,
eller om, innan vattenaflednings-, afdiknings- och odlingsarbetet
blifvit fullbordadt, afsynadt och godkändt, väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen skulle finna den säkerhet, som jemlikt mom. 5 blifvit för
kontraktets fullgörande stöld, icke vidare vara nöjaktig, eller om, innan
lånet blifvit genom laga kraft egande beslut fördeladt på de hemman,
hvilka för återbetalningen skola ansvara, statskontoret skulle finna den
säkerhet, som jemlikt mom. 8 e) blifvit för lånet stäld, icke vidare
vara nöjaktig, och ny säkerhet, som af vederbörande myndighet god¬
kännes, icke varder inom bestämd tid aflemnad,
eller om den bestämda ammiteten icke varder i behörig tid
erlagd,
ankommer på Kongl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetal¬
ning af statslånet samt återfordra hvad deraf uppburits, att på en gång
eller efter hand till statskontoret inbetalas inom den tid, som af Kongl.
Maj:t. bestämmes.
Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning i vederbörlig ord¬
40
Riksdagens Skrifvelse N:o 28.
ning ingår; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade
och återburna medel jemväl erlägga fem procent årlig ränta från lyft-
ningsdagen, till dess återbetalning sker»; samt
D) att fullmägtige i riksgäldskontor bemyndigas att, för bere¬
dande af den tillgång till de riksgäld skontoret åliggande försträck¬
ningar till ifrågavarande fond, som kan erfordras utöfver hvad enligt
särskilda beslut må blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret
öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer i svenskt mynt,
ouppsägbara från långifvarens sida, men stälda att återbetalas viss kor¬
tare tid efter af riksgäldskontoret verkstäld uppsägning, med rätt tillika
för fullmägtige att bestämma dessa obligationers valörer, räntefot och
uppsägningstid.
Stockholm den 7 april 1888.
Med undersåtlig vördnad: