26
Riksdagens Skrifvelse N:o 16.
N: o 16.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 mars 1888.
— — — — Andra Kammaren den 3 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående upphäfvande af
föreskriften om förnyelse af inteckning för fordran.
(Lagutskottets utlåtande n:o 13.)
Till Konungen.
Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord om upphäfvande
af den i 19 § af förordningen angående inteckning i fast egendom den
16 juni 1875 meddelade föreskrift, att inteckning för fordran skall, för
att bibehållas vid gällande kraft, förnyas inom tio år från inteckningens
meddelande och sedermera inom tio år från hvarje förnyelse; och hafva
i sammanhang härmed ifrågasatts ändrade bestämmelser rörande fastig-
hetsboks vitsord.
Riksdagen har tillika inhemtat, att den af Eders Kongl. Maj:t
den 19 mars 1886 tillsatta komité för afgifvande af förslag till åtgär¬
der i syfte att upphjelpa den ekononomiska ställningen i landet uti
sitt den 12 december 1887 afgifna betänkande förmält sig anse det
synnerligen önskvärdt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om
lämpligt reformerande af inteckningsväsendet i dess helhet under öfver¬
vägande. Komitén har dervid särskildt framhållit följande praktiska
olägenheter, hvilka vore förknippade med föreskriften om intecknings
förnyande, nemligen:
27
Riksdagens Skrifvelse N:o 16.
l:o) faran af att genom glömska eller förbiseende förverka real¬
säkerheten eller förmånsrätten till, mången gång, oersättlig skada för
både inteckningshafvare och fastighetsegare — hvilken fara är desto
större, som den kan vållas allenast genom ett, i och för sig ringa,
skrif- eller kollationeringsfel;
2:o) äfventyret att, i och för förnyelsen, nödgas till domare eller
kanslibiträden öfverlemna Värdehandlingar, ofta i stort antal och för
höga belopp, utan att ega regress till staten, i händelse handlingarna
missbrukas eller förloras;
3:o) de icke ringa besvär och omkostnader, som äro förenade
med förnyelsen, i synnerhet när den, i anseende till fastighetens be¬
lägenhet, måste på främmande och aflägsen ort verkställas.
De skäl, hvilka komitén sålunda anfört för den ifrågavarande
föreskriftens upphäfvande, hafva synts Riksdagen vara af vigt. Beaktans-
värda skäl hafva dock äfven andragits för densammas bibehållande,
särskildt i de motiv, som åtföljde Eders Kongl. Maj:ts för 1875 års
Riksdag framlagda förslag till inteckningsförordning.
Då de skäl, som sålunda från olika sidor anförts, vägas mot hvar¬
andra, kan man väl stanna tveksam inför frågan, hvilkendera sidans
skäl största vigten bör tillerkännas, särdeles som, enligt Riksdagens
mening, en lagförändring sådan, som den ifrågavarande, förutsätter en
förändring af vårt fastighetsbokssystem till vinnande af större öfver-
skådlighet och framför allt till vinnande af det gamla önskningsmålet,
fastighetsbokens vitsord.
Emellertid vill det synas, som kunde tiden vara inne att taga i
förnyadt öfvervägande, huruvida icke, till undanrödjande af de olägen¬
heter, som onekligen vidlåda nu gällande bestämmelser, den i 19 §
inteckningsförordningen meddelade föreskrift om inteckningsförnyelse
kunde upphäfvas.
Riksdagen får derför, i anledning af ofvanomförmälda, hos Riks¬
dagen gjorda framställningar, anhålla, att Eders Kong!. Maj:t ville taga
i öfvervägande, huruvida icke nu gällande bestämmelse, att inteckning
för fordran skall, för att bibehållas vid gällande kraft, förnyas inom
tio år från inteckningens beviljande och sedermera inom tio år från
hvarje förnyelse, må kunna upphäfvas, samt, derest sådant finnes kunna
ske, vidtaga åtgärder för en lagförändring i omförmälda syfte.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 3 mars 1888.