Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
1
N:o 1.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 februari 1888.
— — — — Andra Kammaren den 10 — ■—
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående vissa delar af tull-
bevillningen.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 1.)
Till Konnngen.
Med framhållande deraf, att en af de förnämsta orsakerna till
det ekonomiska betryck, hvaraf vårt land för närvarande lider, är att
söka i en ohämmad utländsk konkurrens, hafva inom Riksdagen gjorts
flere framställningar om beredande af tullskydd för såväl jordbruket
som andra slag af inhemskt arbete.
Bland dessa framställningar har Riksdagen till särskild, skjut¬
sare behandling företagit dem, som afse eller på annat sätt beröra in¬
förandet af tull å spanmål. Ingen artikel är nemligen i så hög grad
som spanmål utsatt för faran, att ett dröjsmål med afgörandet af frå¬
gan om tull derå skall medföra en genom öfverdrifven spekulation
stegrad införsel och sålunda åtminstone för innevarande år väsentligen
förlama de åsyftade verkningarna af beslutade spanmålstullar.
Bill. till Riksd Prof. 1888. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Haft.
1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
Att jordbruksnäringen, likasom de flesta öfriga näringar, för när¬
varande har att kämpa med synnerligen stora ekonomiska svårigheter
är så väl känd!, att några bevis derför icke behöfva anföras. Riks¬
dagen har emellertid särskildt fäst uppmärksamheten vid att den i vårt
land intecknade gälden under de senare åren varit stadd i ett nästan
jemnt stigande. Då den intecknade gälden år 1876 utgjorde i rundt
tal 864 millioner kronor, motsvarande 33,i procent af det fast egendom
samtidigt åsätta taxeringsvärde, utgjorde densamma år 1886, likaledes
i rundt tal, 1,450 millioner kronor, motsvarande 41,7 procent af det för
samma år gällande taxeringsvärdet. Besinnar man nu, till hvilken höjd
taxeringsvärdena blifvit uppdrifna, skall man finna, att förhållandet
emellan beloppet af gälden och den derför intecknade egendomens
verkliga värde ställer sig ännu ofördelaktigare och rätteligen uttryckes
genom ett ännu större tal än 41,7 procent.
Såsom hufvudorsaker till jordbruksnäringens nödstälda belägenhet
måste anses dels den snabba utveckling spanmålsodlingen nått i främ¬
mande länder, hvarest produktionsvilkoren ställa sig ojemförligt mycket
gynsammare än här, dels ock den oerhörda nedsättning i transport¬
kostnaderna, som åstadkommits genom senare tiders lättade kommunika¬
tioner och förbättrade transportmedel. Härigenom och till följd deraf,
att de stora rederiernas täflan sinsemellan under de båda sista åren
nedbragt fraktprisen till belopp, som på vissa håll till och med under¬
stigit driftkostnaderna, har det skydd, naturen sjelf skänkt emot öfver-
mägtig konkurrens från aflägsna länder, blifvit omintetgjordt. Striden
mellan den svenske jordbrukaren och hans utländske medtäflare har
emellertid blifvit för den förre alltför ojemn, och han måste i längden
blifva undanträngd till och med från den svenska marknaden.
Den inhemska marknaden kan dock åt våra jordbrukare bevaras.
I skyddstullar har nemligen staten i sin hand ett verksamt medel
att hejda spanmålsimporten och bryta den utländska konkurrensens
öfvermagt.
Flere skäl tala obestridligen för sättandet af olika tullsatser å
olika slag af spannmål. Den omalna spanmålen måste dock i detta fall
följa samma bestämmelser som den malna. Alla slag af malen span¬
nmål böra emellertid draga samma tull. Då vissa slag af mjöl och gryn
för några år sedan voro hos oss belagda med införselsafgifter, visade
det sig nemligen mycket svårt att bestämma beståndsdelarne i inkomna
mjölpartier, och ofta uppstodo olika meningar vid tullbehandlingen
deraf, icke endast emellan tulltjenstemännen och importörerna utan
äfven hos mjölhandlare, qvarnegare och andra sakkunnige, ja, till och
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
med vetenskapsmän, till livilkas afgörande frågorna hänskötos, hade
stor svårighet att å mikroskopisk väg komma på det klara med inne¬
hållet.
Hvad beträffar hvete och råg, af hvilka det förra i och för sig
kan synas höra beläggas med högre tull än den senare, har Riksdagen
tagit hänsyn jemväl dertill, att, då hvetet är icke obetydligt tyngre än
rågen och lemnar mera mjöl än denna, en efter vigt utgående tull
måste drabba hvetet drygare per tunna än rågen, äfven om tallen sät¬
tes lika för båda slagen.
För all omalen spannmål, utom hafre och vicker, har Riksdagen
bestämt tullen till 2 kronor 50 öre för 100 kilogram. Och har Riks¬
dagen till följd häraf jemväl besluta höja tullen å majs, som nu utgår
med 2 kronor för 100 kilogram, till nyssnämnda belopp.
Det kunde visserligen tyckas vara öfverflödigt att belägga hafre,
som är en af våra förnämsta exportartiklar, med tull. Af de motionä¬
rer, hvilka yrkat tull å detta sädesslag, har emellertid anmärkts, att i
ett genomfördt skyddssystem icke borde saknas tull å hafre, enär im¬
port deraf egde rum. Enligt officiella underrättelser uppgick denna
import år 1886 till något öfver två millioner kilogram. Då veterligt
är, att hafreimporten under sistlidna år öfverstigit importen år 1886
och sålunda visar tendens till ökning, samt till Riksdagens kännedom
kommit, att hafre numera hit införes icke blott för att härifrån åter
utföras utan till konsumtion inom landet, finnes icke något skäl, hvar¬
för ej äfven detta slag af spanmål skulle beläggas med tull. Denna
tull har Riksdagen bestämt till 1 krona för 100 kilogram. Och enär
vicker, såsom lcändt är, oftast användes blandadt tillsammans med
hafre, har Riksdagen åsatt vicker nyssnämnda för hafre bestämda
tullsats.
Vid bestämmandet af tullsatserna för malen spanmål är det af
vigt att tillse, dels att tullen icke, i förhållande till tullen å den omalna
spanmålen, sättes så låg, att man löper fara att omintetgöra verk¬
ningarna af sädestullarne och framkalla en stor och lönande mjöl-
import, dels att qvarnindustrien, som för närvarande befinner sig i ett
synnerligen tryckt läge, erhåller skydd mot den utländska konkurrensen.
Såsom redan vid frågan om tullen å omalen spanmål blifvit an¬
märkt, har Riksdagen, på uppgifna skäl, funnit samma tullsats böra
gälla för mjöl af olika slags säd. Riksdagen anser det icke heller vara
lämpligt att skilja emellan så kalladt sammanmalet mjöl och finsiktadt
mjöl. Införseln af groft sammanmalet rågmjöl sker nästan uteslutande
från Ryssland. Importen hit af ryskt rågmjöl utgjorde år 1885 om¬
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
kring 9,400,000 kilogram, men år 1886 blott omkring 7,800,000 kilo¬
gram samt lär under år 1887 hafva ytterligare nedgått. Allt rågmjöl,
som från Ryssland hit införes, kan emellertid icke antagas vara sam-
manmalet mjöl. Men äfven om så vore, har likväl importen af dylikt
mjöl endast utgjort ungefär en tiondedel af hela Sveriges mjölimport.
Vid utförseln af mjöl lemnas i Tyskland, enligt gällande tullagar,
restitution efter 65 procent mjölutbyte vid förmalning af råg till sikt
och efter 75 procent vid dylik förmalning af hvete. Vår spannmål är,
äfven då den är välbergad, i allmänhet tjockskaligare än den under
sydligare klimat vuxna och lemnar följaktligen ett något ringare mjöl¬
utbyte. Utgår man icke desto mindre äfven hos oss från den i Tysk¬
land faststälda utbytesprocenten, finner man, genom en lätt gjord ut¬
räkning, att spanmålstull af 2 kronor 50 öre, omräknad i mjöltull, utgör
3 kronor 85 öre. Till detta belopp måste sedermera läggas dels ränta
på den erlagda tullen, dels ock någon ersättning för den högre frakt,
som ett parti säd betingar i förhållande till motsvarande parti mjöl. En
tull å spanmål, satt till det belopp, som erhålles efter en dylik sam¬
manräkning, skänker likväl icke qvarnegaren något som helst skydd.
Qvarnegarne äro jordbrukarnes naturliga afnämare, och det måste der¬
för ligga i de sistnämndes intresse, att qvarnegarne komma i eu sådan
ställning, att de icke, för att kunna bestå i den skarpa konkurrensen,
tvingas att till det yttersta nedtrycka prisen på den inhemska spanmå-
len. I utlandet har man också till fullo beaktat detta förhållande.
Riksdagen har beslutit, att malen spanmål, mjöl och gryn, alla
slag, skall draga en tull af 4 kronor 30 öre för 100 kilogram. Och
har Riksdagen bestämt sig för denna tullsats af följande skäl.
Till grund för de uträkningar, hvilka i det föregående gjorts
angående spanmålstullens belopp, omräknad till mjöltull, har legat den
procent mjöl, som erhålles vid förmalning af råg. Vid hveteförmal-
ningen är utbytesprocenten högre, och i fråga om hvete blir tullen,
omräknad till mjöltull, 3 kronor 33 öre. För hvetemjöl åtnjuter qvarn¬
egaren således högre skydd. Då härtill kommer, att man måste an¬
taga, det ungefär lika mycket hvete som råg förmales till sikt, ställa
sig med en tull af 4 kronor 30 öre förhållandena betydligt gynsammare
för qvarnegaren än nu, då han saknar allt skydd.
I sammanhang med tull på mjöl har Riksdagen, till förekom¬
mande af missbruk vid import af mjöl, beslutit, att mjöl af arrowrot
och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spannmål eller
hänföras till medicinalier, skall åsättas en tull af 4 kronor 30 öre för
100 kilogram.
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
Då malt utgör eu förädlad produkt af korn, och vid mältningen
ungefär en fjerdedel af kornets vigt går förlorad, torde tullen å malt
böra sättas något högre än för korn. Men vid det förhållande att
maltets krossning är en jemförelsevis enkel åtgärd, som icke kräfver
användandet af synnerligen dyrbara maskiner, erfordras icke å det
krossade maltet någon särskildt högre tullsats, utan har Rikdagen be-
slutit, att malt, äfven krossadt, skall åsättas en tull af 3 kronor för
100 kilogram.
Den af Riksdagen beslutade tullen å mjöl är proportionsvis vida
ringare, än hvad som i utlandet förekommer. Våra kikare af qvarn-
industrien äro derför i behof äfven af den lättnad i näringens tryckta
läge, som skulle kunna beredas genom åsättande af tull å kli. Tullen
å kli kommer dessutom att medföra, att den inkomna varan under¬
kastas en noggrannare undersökning, och skall sålunda bidraga till häm¬
mande af missbruk vid import deraf. Riksdagen har emellertid tagit
hänsyn till den stora betydelse, denna artikel har vid kreatursutfodringen,
och till följd deraf bestämt tullen å kli, alla slag, till 30 öre för 100
kilogram.
I betraktande deraf att, om ofvanberörda artiklar under återsto¬
den af innevarande år finge tullfritt i riket införas, ändamålet med de
beslutade tullarne å dessa artiklar, på grund af ökad import under
nämnda tid, icke på länge skulle kunna vinnas, har Riksdagen ansett
det vara af stor vigt, att Riksdagens omförmälda beslut varda, så fort
ske kan, tillämpade; och har Riksdagen af sådan anledning beslutit,
att de bestämda tullarne å ifrågavarande artiklar skola såsom tilläggs-
afgifter till nu gällande tulltaxa jemväl under innevarande år utgöras
från den tid, som af Eders Kong!. Maj:t bestämmes; anhållande Riks¬
dagen derjemte, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, så fort ske kan, för¬
ordna om beslutens trädande i kraft.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 10 februari 1888.
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 1.
Tulltaxa
att lända till efterrättelse från och med den
|
|
Qvantitet för
tullberäbningen.
|
Tullsats.
|
282.
|
Kli, alla slag..................................................
|
100 kilogram
|
Kronor.
|
öre.
30
|
i 367.
|
Malt, se Spanmål.
Mjöl:
af spanmål: se Spanmål
af arrowrot och andra vegetabilier,
som ej kunna inbegripas under span¬
mål eller hänföras till medicinalier
|
100 kilogram
|
4
|
30
|
490.
|
Spanmål.
om alen:
a) råg, hvete, korn, majs samt
ärter och bönor.............................
|
100 kilogram
|
2
|
50
|
|
b) hafre och vicker..............................
|
100 kilogram
|
1
|
—
|
|
c) malt, äfven krossadt.....................
d) andra slag, ej specificerade.........
|
100 kilogram
|
3
|
—
|
|
100 kilogram
|
2
|
50
|
|
malen:
mjöl och gryn, alla slag..................
|
100 kilogram
|
4
|
30
|