RIKSDAGENS PROTOKOLL
1888. Första Kammaren. H:o 39.
Måndagen den 7 Maj, f, m.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 30 sistl. april.
Anmäldes och bordlädes:
bevillningsutskottets betänkande n:o 17, i anledning af väckta
motioner om upphäfvande af gällande förordning angående Sveriges
och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden; samt
Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 21, i anled¬
ning af väckt förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande förbud
mot import och tillverkning af margarin eller konstsmör m. m.
. Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelser till Konungen:
N:o 49, i anledning af inom Riksdagen väckta förslag om upp¬
låtelse af odlingslägenheter å kronoparkerna i Norrland;
N:o 50, i anledning af Kongl, Maj:ts proposition angående af¬
söndring afjord från indragna militiebostället %/s mantal Kärda Klockare¬
gård n:o 3 i Jönköpings län;
N:o 51, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående af¬
söndring af jord från indragna militiebostället Brun na, i Torstuna
socken af Vestmanlands län;
N:o 52, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående af¬
söndring af jord från indragna militiebostället Ljung i Göteborgs och
Bohus län;
Första Kammarens Prof. 1888. K:o 39.
1
N:o 39. 2
Måndagen den 7 maj, f. m.
N:o 53, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående byte-
af mark emellan Carlbergs kungsgård och Stockholms stad; samt
N:o 54, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition i fråga om be¬
redande af tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa å kronans
utarrenderade egendomar befintliga lägenheter.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver föl¬
jande, af statsutskottet i dess memorial n:o 59 föreslagna och af båda
kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att i aflöningsstaten för den vid folkskolelärarnes
pensionsinrättning, folkskolelärarnes enke- och pupillkassa samt lä-
rarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa anstälda personal
anslaget till extra biträden, renskrifning, ved, ljus, städning, skrif¬
materialier m. m., i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, uppföres med
ett belopp af 3,800 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen beslutat, att anslaget till extra bi¬
träden, renskrifning, ved, ljus, städning, skrifmaterialier m. m. skall i
ifrågavarande stat uppföras med ett belopp af 3,000 kronor.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda
Ja — 72;
Nej — 25.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt och
afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokollsutdrag,
n:o 246, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröstningen der¬
städes utfallit med 70 ja och 129 nej, samt att båda kamrarnes sam¬
manräknade röster befunnits utgöra 142 ja och 154 nej, hvadan beslut
i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med nej¬
propositionen.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på flere ledamöters begäran,
bevillningsutskottets den 5 i denna månad bordlagda betänkande n:o
16 äfvensom Första Kammarens tillfälliga utskotts samma dag bord¬
lagda utlåtande n:o 19 och betänkande n:o 20.
3
N:o 39.
Måndagen den 7 Maj, f. m.
Föredrogos å nyo och biföllos statsutskottets den 2 och 3 i denna
månad bordlagda utlåtande och memorial:
]S!:o 6 a, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under femte hufvudtiteln gjorda framställning angående derunder upp¬
förda förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvä-
ren; och
N:o 7 a, angående sättet för anvisande af ett anslagsbelopp för
tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader.
Föredrogs å ny o och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 2 och 3 innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 8 a, med an¬
ledning af åtskilliga förslag angående de kongl. teatrarne.
Mom. a).
Herr vice talmannen: Vid behandlingen af teaterfrågan inom
statsutskottet, har jag utgått från två grundsatser, den ena att Riks¬
dagen icke borde undandraga sig att lemna bidrag till uppehållande
af teaterverksamheten vid de kongl. teatrarne, och den andra, att
denna verksamhet icke borde fortfarande faktiskt utöfvas för stats¬
verkets räkning, såsom förhållandet varit sedan år 1881. Skälen till
den senare af dessa två åsigter äro för kammaren alltför väl kända
för att jag här skulle behöfva vidlyftigt utreda dem. Två särskilda
gånger har Riksdagen nödgats lemna betydliga tillskott för att betäcka
brister i de kongl. teatrarnas budget och vid denna riksdag har också
framstälts begäran om bidrag till ganska betydliga belopp för samma
ändamål. Detta är ett förhållande, som enligt min tanke icke kan
få fortfara. Det var derför med ganska stor tillfredsställelse jag hel-
sade den senare af de båda propositioner, Kongl. Maj:t i teaterfrågan
afgifvit. Ty så mycket förefaller mig gifvet, att båda de syften, som
jag eftersträfva^ icke kunna vinnas på annat sätt, än att en annan
juridisk person än statsverket öfvertager ansvaret för teaterverksam¬
heten, helst ett privat konsortium. Men å andra sidan är väl också
klart, att något sådant icke gerna kan åstadkommas, så länge stora
teatern befinner sig i fallfärdigt skick. Det lär väl vara två oefter-
gifliga vilkor för att ett sådant konsortium skall kunna bildas och gå
i land med sitt företag: det ena att teaterhuset blifver färdigt och icke
behöfver oupphörliga reparationer, och det andra att eldfaran, som
visserligen redan minskats, ytterligare minskas och i möjligaste mån
förebygges. Dertill fordras vidare, att detta konsortium icke måste
öfvertaga ansvaret för den stora och talrika personal, som, måhända
obehöflig för sjelfva teaterverksamheten, dock till följd af teaterns
ställning såsom liofteater och sedan den blifvit en statsinstitution der
anstälts.
Under sådana förhållanden har jag trott, att den kongl. proposi¬
tion, som senast afgafs, erbjöd en utväg för Riksdagen att komma
Ombyggnad
af stora
teaterns hus.
N:q 39. 4 Måndagen den 7 Maj, f. m.
Ombyggnad ifrån denna fråga och på samma gång bevara teaterverksamheten.
af störa j)eil kongl. propositionen ådagalägger nemligen, att efter ombyggna-
“s) ^en skull*3 belopp af ungefär 100,000 kronor kunna påräknas i
hyror af lokalerna i teaterhuset, hvilken summa, med mer än 60,000
kronor öfverstiger hvad som nu kan påräknas. Här har sålunda till¬
kommit ett högst betydligt belopp, hvilket med en utgift på en gång
kan åstadkommas, och detta sammanräknadt med de bidrag från Kongl.
Maj:ts hofhållning, hvilka fortfarande torde kunna påräknas, kan anses
vara ett tillräckligt understöd för det konsortium, som kunde öfver¬
taga teatrarne.
Om jag således i det hela sympatiserat med det kongl. ornbygg-
nadsförslaget, har jag måst i tvä afseenden skilja mig derifrån.
Det första och för mig vigtigaste var, att detta förslag gick ut
på att ombyggnaden skulle blifva verkstäld genast och utan att någon
förändring i afseende på ansvaret för teaterverksamheten först in¬
träffade. Jag har ej kunnat gå in härpå. För mig har det varit
hufvudsaken, att genom en så omfattande och för framtiden beräknad
åtgärd som en ombyggnad, teaterverksamheten skulle i afseende på
det ekonomiska ansvaret derför fullständigt afskiljas från statsverket
och, då jag ansett mig kunna tillstyrka det kongl. förslaget, har detta
sålunda skett med det uttryckliga vilkor, att medlen icke skulle få
användas förr än det ändamål jag satte främst, afskiljandet från stats¬
verket, vore betryggadt. Det är ju alldeles gifvet, att om 765,000
kronor nedläggas på teaterhusets ombyggnad, men man icke erhåller
trygghet för att der erhålla någon scenisk verksamhet, man skulle,
sedan ombyggnaden verkstälts, stå inför två alternativ, det ena att
låta teaterverksamheten fortgå för statens räkning, hvilket jag icke i
någon händelse vill tillstyrka, och det andra, att för statens räkning
uthyra i teaterbyggnaden varande källarlokaler, butiker, o. s. v., men
lemna teaterhuset obegagnadt för dess egentliga ändamål, hvilken ut¬
väg måhända skulle i ekonomiskt hänseende, låta höra sig, huru orim¬
ligt det än vore att låta staten derför betala 765,000 kronor.
Jag har således i min reservation, i hvilken åtskilliga af utskottets
ledamöter från denna kammare instämt och som utgjorde den andra
utgiftsafdelningens förslag, upptagit bifall till Kongl. Majds förslag,
men med det vilkor att utgiften icke finge ega rum, förr än teater¬
verksamhetens fortfarande vore betryggadt utan att statsverket blefve
derför i vidare mån betungadt.
Det är äfven i ett annat afseende, som afdelningens ledamöter från
Första Kammaren skilde sig från den kongl. propositionen, nemligen
med hänsyn till sättet hvarpå medlen skulle utgå. Kongl. Majd har
föreslagit att det skulle ske genom lån, men reservanterna hafva an¬
sett det bättre att statsverket gåfve ett anslag för en gång, hvarige¬
nom det befriades från vidare omsorg för teatrarne. Det är visser¬
ligen sant, att den betydande inkomst, som skulle kunna vinnas genom
det nya teaterhuset, synes lemna trygghet för att lånet skulle kunna
amorteras, men det förefaller dock något motbjudande, att staten på
sådant sätt skulle låna af sig sjelf, äfvensom säkerheten för återbe¬
talning måste synas vansklig, icke formelt, men reelt, ty måhända
Måndagen den 7 Maj, f. m. 5
skulle man finna sig nödsakad att ingå till Riksdagen med anhållan
om eftergift eller anstånd, hvilket då svårligen skulle kunna vägras.
Enligt min uppfattning vore det äfven i det afseendet en väsentlig
fördel att lemna ett anslag en gång för alla, att det ökade hyres¬
belopp, som i sådant fall kunde oafkortadt användas för teaterverk¬
samheten, ungefär motsvarar det ordinarie teateranslaget 60,000 kronor,
och att statsverket sålunda icke längre skulle behöfva uppföra denna
utgift på sin stat, utan kunna beräkna denna summa såsom ränta på
de belopp staten nedlagtn på ombyggnaden, hvilket måste anses såsom
en ganska hög ränta. Äfven i finansielt afseende skulle sålunda detta
sätt för staten medföra en fördel.
Ledd af dessa åsigter har jag jemte andra af statsutskottets leda¬
möter från denna kammare tillåtit oss att i vår reservation fram¬
lägga ett förslag till beslut, hvilket jag anhåller att få uppläsa. Vår
hemställan är:
att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts framställningar, må
a) på det sätt bifalla hvad Kong]. Maj:t föreslagit angående om¬
byggnad och förändring af kongl. störa teaterns hus, att för ifråga¬
varande ändamål beviljas ett anslag på extra stat af 765,000 kronor,
dock under vilkor att, innan något af anslaget får lyftas, sådana an¬
ordningar blifvit träffade, att teaterverksamheten å de kongl. teatrarne,
utan att staten derför har något ekonomiskt ansvar eller någon annan
befattning än den kontroll å teaterverksamheten, som må kunna an¬
ses nödig, kommer att fortgå under en tid af minst fem år från den
tid, då ombyggnaden blifver färdig, antingen genom ett af Kongl.
Maj:t godkändt konsortium eller på annat sätt, med rättighet för den
eller dem, som öfvertaga verksamheten, att begagna de kongl. teatrar-
nes fasta och lösa egendom äfvensom att uppbära och för teaterverk¬
samheten använda nettobehållningen af teatrarnes hus i enlighet med
de bestämmelser, Kong]. Maj:t finner för godt att ytterligare stadga.
Jag anhåller således om bifall till denna framställning.
När mom. b) förekommer, skall jag be att få utveckla de skäl,
som föranledt mig och öfriga reservanter att afgifva vårt förslag i
den delen.
Herr statsrådet, friherre von Essen: Då jag hade den nåden
att mottaga eu plats i Konungens råd, förelåg denna fråga sålunda,
att Kongl. Maj: t för Riksdagen framstält en proposition rörande teater¬
verksamheten, hvilken afsåg att ännu ett år uppehålla densamma ge¬
nom ett extra anslag, som af Riksdagen begärdes till något högre be¬
lopp än under föregående år, nemligen 25 tusen kronor i stället för
15 tusen i kreditiv. Den förutvarande departementschefen hade ansett,
att frågans lösning skulle kunna ske snarast möjligt, genom en om¬
byggnad af stora teaterns hus, och han hade derför tillstyrkt Kongl.
Maj:t att låta till en pristäflan utlemna förslagen till ny teaterbygg¬
nad. Dessa pristäflingsförslag hade ännu icke inkommit, då jag mot¬
tog min nuvarande befattning, men inkommo sedermera och hafva,
såsom kändt är, blifvit granskade. Intet förslag kunde af öfverinten-
dentsembetet, som verkstälde denna granskning, tillvinna sig odeladt
N:o 39,
Ombyggnad
af störa
teaterns hus.
(Forts.)
N:o 39.
Ombyggnad
af stora
teaterns hus.
(Forta.)
6 Måndagen den 7 Maj, f. m.
bifall, hvarför öfverintendentsembetet icke ansåg sig kunna tillstyrka
antagandet af något af dem. Endast ett sådant förslag ansåg öfver¬
intendentsembetet användbart för framtiden vid byggandet af Hytt
operahus. Detta befans nemligen, så väl med afsende på den yttre
arkitekturen som inredningen, vara mycket tilltalande. Öfverinten¬
dentsembetet ansåg sålunda, att detta förslag, som fick n:o 2 vid pris-
täflingen, skulle möjligen vid en blifvande nybyggnad kunna vara an¬
vändbart, men det var så dyrt, kostnadsberäkningen uppgick till så
högt belopp, att man icke kunde antaga, att ett sådant nybyggnads-
förslag skulle kunna för närvarande vinna bifall. Med anledning häraf
ingaf öfverintendentsembetet en torslagsritning till ombyggnad af den
nuvarande kongl. stora teatern, hvarigenom åtskilliga vådor med af¬
seende på eldfara kunde förebyggas och vissa beqvämligheter vinnas
för publiken, äfvensom betydliga hyresbelopp erhållas för lokaler, som
skulle byggas. Detta utkast inkom den 11 sistlidne februari och ti¬
den för uppgörande af detaljerade förslag var sålunda ganska kort,
men jag kunde icke föreslå Kongl. Maj:t att fatta något beslut i äm¬
net, förr än sådana förslag voro upprättade.
Då jag emellertid ansåg öfverintendentsembetets förslag innebära
vigtig» fördelar för teaterns framtid, anmodade jag öfverintendents¬
embetet att upprätta och inkomma med nya och utförligare ritningar
och beräkningar, hvilka äro de som ligga till grund för den senare
kongl. propositionen. Detta förslag innebär, såsom nämndt, åtskilliga
fördelar så väl för publiken som för teaterverksamheten och för teaterns
inkomster. I afseende på teaterverksamheten kan man icke säga, att
genom förslaget några större förändringar skulle vidtagas. Scenen
och salongen skulle nemligen förblifva i ungefär samma skick som
förut, med undantag af att den femte raden skulle indragas, såsom
varande mindre inkomstgifvande, än man vanligen föreställer sig, men
deremot i händelse af eldfara, innebärande vissa vådor till följd af
trängsel. Ofta äro platserna der tomma och fyllas endast dä det
på teatern i öfrigt är fullt hus. I vanliga fall går den sålunda med
förlust och äfven dä platserna der äro upptagna, spelar inkomsten eu
mycket liten roll i teaterns budget, då biljettpriset är så lågt som,
efter hvad jag vill minnas, 40 öre. Med afseende på publikens säker¬
het, innebär borttagandet af femte raden eu väsentlig fördel, då alla
andra rader skola hafva särskilda trappor och utgångar, men femte
raden icke skulle få sådana, hvarför lätt trängsel kunde vid fara
uppstå.
De förbättringar, som äro vunna enligt förslaget, äro särskildt
i afsende ä den minskade eldfaran högst betydliga. Publiken har lät¬
tare att kunna komma ut och utrymma salongen genom trappor och
utgångar. Särskilda trappuppgångar finnas till hvarje rad. Dessutom
skulle det för teaterpersonalen blifva betydligt beqvämare och till
förekommande af möjlig trängsel och vådan deraf äro förbättringar
gjorda äfven i afseende å klädlogerna och de rum, som disponeras af
artisterna. Vidare är möjlighet till räddning beredd genom räddnings-
stegar ned till en särskild gård. Äfven publiken skulle erhålla större
beqvämlighet och mera agrcmenter. I särskilda lokaler skulle anord-
Måndagen den 7 Maj, f. m. 7
nas foyer och buffet och åt Carl XILs torg skulle anordnas läktare
med buffel. Som till denna lokal äfven skulle disponeras en del af
trädgården, skulle den antagligen blifva en af publiken mycket besökt
plats, hvilken derför ock skulle af innehafvare!! kunna betalas mycket
högt. Jag har i min hand ett förslag till kontrakt om förhyrande
för 40,000 kronor af endast nyssnämda lokal. Jag tror att hyres¬
beloppen med säkerhet skola uppgå till det beräknade beloppet 92,500
kronor, hvartill kommer afgifterna för den elektriska belysningen och
värmeledningen, som fylla summan till 100,000 kronor .
Brandchefen, som tagit förslaget i närmare skärskådande, har
vitsordat, att det innebär många fördelar. Han anser visserligen att
på detta sätt kringbygga en teater med butiker och andra lokaler på
sätt nu skett åt Carl XILs torg, innebär eldfara, men denna fara
minskades derigenom, att det skulle finnas elektrisk belysning och att
all försigtighet skulle iakttagas vid byggnadssättet. Teaterhuset
skulle dessutom icke komma att kringbyggas mera än åt Carl XILs
torg. Dessutom har öfverintendentsembetets utsedde arkitekt ansett,
att eldfaran icke blefve större än hittills med afseende på kringlig¬
gande lokaler. Teaterdirektionen har ock ansett väsentliga fördelar
komma att vinnas, men uttalat den åsigt, att ingenting för sjelfva
scenen vunnits, eftersom förslaget icke innebär några förändringar der
eller i salongen, hvarför efter teaterdirektionens mening icke ett fullt
lämpligt och tidsenligt operahus skulle vinnas utan hufvudsakligen
en dramatisk teater, som dock kan användas till operahus, intill dess
det kan komma i fråga att bygga ett nytt sådant. Sedan öfverinten-
dentsembetet inkommit med sitt förslag, blef det fråga om anskaffande
af medel till den ifrågavarande ombyggnaden; och då enligt mitt för¬
menande Riksdagen skulle befinnas obenägen att anslå något större
belopp till denna byggnad, föreslog jag Kongl. Maj:t derför att lån
skulle för ändamålet tagas från fonder, som stå under Kongl. Maj:ts
disposition, då särskild! i statskontoret finnes den Lengmanska fonden
å 1,400,000 kronor, hvars ändamål till viss del är uppmuntrande af
skön konst. Tillräcklig säkerhet för ränta och amortering skulle ju
finnas genom hyreskontrakten. Huru stor räntan skulle vara, var icke
afgjordt, men det är ju något som Kongl. Maj:t skulle pröfva. Jag
hade tänkt mig att amorteringstiden skulle tagas tillräckligt lång för
att derigenom större delen af hyresbeloppet .skulle"; kunna ingå till
teatern och användas för dess ändamål, hvarigenom Riksdagens an¬
slag skulle kunna minskas och sedermera, när amorteringen vore full¬
bordad, hela beloppet, 100,000 kronor, användas till kongl. teatrarne
och Riksdagen befrias från vidare tillskott. Nu hafva reservanterna
funnit lämpligt föreslå ett anslag för en gång, hvarigenom också
kongl. teatern skulle blifva i tillfälle att uppbära hela hyresbeloppet,
när byggnaden blefve färdig. Å andra sidan har utskottet afstyrkt
detta och ansett att teatern bör bedrifva sin verksamhet ännu ett
spelår från den 1 september 1888 samt önskat teaterverksamhetens
bedrifvande så, att konsten på ett värdigt sätt upprätthölles, genom
teaterns öfverlåtande å ett konsortium eller dylikt. Detta synes mig
vara för Kongl. Maj:t ett mycket svårt problem att lösa. Då icke det
N:o 39.
Ombyggnad
af stora
teaterns hus.
(Forts.)
No 39. 8
Ombyggnad
af stora
teaterns hus.
(Forts.)
Måndagen den 7 Maj, f. m.
hittills varande anslaget räckt till, torde det vara svårt att ifråga¬
sätta, att det utan något anslag skall gå för sig att lyckas på ett vär¬
digt sätt upprätthålla teatern.
Men äfven om detta skulle lyckas, är det dock en annan betänk¬
lighet härvid, nemligen att Kong!. Maj :t skulle låta teaterverksamheten
fortgå i en byggnad, som förklarats vara så bristfällig som det nu¬
varande operahuset. Riksdagen har haft del af de utlåtanden, som
härom afgifvits af vederbörande myndighet men dessa bristfälligheter
hafva sedan dess betydligt tilltagit genom den nya kajbyggnaden vid
Strömgatan. Jag skall be att få meddela hvad professor Dahl nu
säger härom. Vid eu af herr Dahl verkstäld föregående undersökning
ansågs, att förankringar och reparationer kunde ske för 75,000 kronor,
så att operahuset skulle kunna ega bestånd i ännu tio år om repara¬
tionerna då skedde. Men sedan dess hafva bristerna tilltagit. Professor
Dahl säger härom: “Jag vågar således icke antaga för säkert att KongL
Maj:t kan låta teaterverksamheten fortgå i detta hus utan eu grund¬
ligare reparation eller ombyggnad, ty förankringar blifva kanske icke
tillräckliga.“ Men derom kan jag icke nu yttra mig bestämdt, innan
vederbörande myndigheter afgifvit sina utlåtanden, grundade på nya
undersökningar. Det synes mig således tvifvelaktigt, huru vida Kongl.
Maj:t skall kunna begagna sig af det erbjudande att få spela på stora
teatern, som ädelmodigt framstälts i statsutskottets förslag. Man har
att välja mellan två alternativ om statsutskottets förslag antages, an¬
tingen att stänga teatern, men bereda tillfälle för personalen att spela
på en annan teater, eller att stänga den och utsätta personalen för
att icke hafva något att lefva af. 1 afseende å att personalen skulle
utsättas för att icke hafva något att lefva af i händelse af teaterns
stängning, har Riksdagen förut eu gång uttalat sig, och skulle Riks¬
dagen vara konseqvent, borde den nu hafva något medlidande med
denna personal. Det var nemligen 1883 fråga om att sälja dramatiska-
teatern, men förslaget härom godkändes icke af Riksdagen af med¬
lidande med pesonalen. Riksdagen utalade sig sålunda:
“Vid pröfning af denna framställning har Riksdagen ej funnit skäl
vara för handen att redan nu låta den dramatiska teaterns verksamhet
afbrytas, bland annat med hänsyn till de stora svårigheter, som för
de vid kongl. teatrarne anstälda dramatiska artisterna skulle uppstå,
om hela den dramatiska scenen skulle indragas. Förslaget härom har
så mycket mindre kunnat af dessa artister motses, som det förut icke
ens alternativt, varit framkastadt, och då dertill kommer, att Eders Kongl.
Maj:ts afsigter bekantgjorts först vid slutet af spelåret samt att de
sålunda icke kunna antagas hafva egt tillfälle att för en sådan even¬
tualitet, som den nu ifrågasatta, träffa förberedelser, synes det icke
vara med billighet förenligt att nu plötsligt afskeda dem, ehuru vis¬
serligen full juridisk rätt dertill utan tvifvel förefinnes.
I anledning häraf och med hänsyn äfven dertill, att ett allmänt
afskedande af samtliga, äfven de förtjenstfullaste dramatiska artister
redan nu, innan teatrarnes ställning kunnat definitivt ordnas, skulle
kunna medföra stora svårigheter att återvinna dem, i händelse,
vid frågans slutliga lösning, det befunnes lämpligt att bibehålla den
9 N:o 39.
Måndagen den 7 Maj, f. in.
dramatiska scenen, har Riksdagen sett sig föranlåten besluta den Ombyggnad
ofvan berörda afvikelsen från Eders Kongl. Maj:ts förslag i denna del.“ te^ers^r^us
Deremot medgaf Riksdagen att dramatiska teatern Ange försäljas r(ports.)
följande år 1884, endast för att rädda artisterna från undergång. Då
gälde det dock blott dramatiska teaterns artister, nu gäller det alla
artisterna vid lyriska scenen. Antalet artister med fäst kontrakt ut¬
gör vid båda teatrarne trehundra och antalet af dem, som hafva dag-
aflöning, uppgår till etthundrafemtio, således tillsammans fyrahundra¬
femtio personer, som för sin utkomst mer eller mindre bero af teatern.
Det vore verkligen något oväntadt, om Riksdagen skulle kasta dessa
menniskor i nöd och utan lefvebröd. Jag skall icke upptaga kam¬
marens tid med att meddela hvilka belopp, som billigtvis skulle er-
fordas för att tillgodose billiga pretentioner på underhåll för dessa
personer, enär jag hyser den förhoppning, att Första Kammaren icke
vill afstå reservanternas förslag. Jag vill blott antyda huru våldsam
en sådan åtgärd skulle vara. Det finnes till exempel 110 personer,
som icke hafva rätt till pension, men hvilka tjenat under 15 år och
betalt icke mindre än 50,000 kronor till pensionskassan. Skulle dessa
nu frånryckas delaktighet i kassan, som icke är i tillfälle att pensio¬
nera alla som äro berättigade dertill enligt reglementet, så skulle de
förlora hvad de inbetalt. Detta- är omständigheter som synas mig
tala för att en sådan åtgärd vore minst sagdt obillig, och jag vågar
säga våldsam. I likhet med herr vice talmannen hyser jag och har under
många år hyst en mot Första Kammarens flertal afvikande mening, i det
jag velat, att de kongl. teatrarnes verksamhet skulle öfverlemnas åt ett
konsortium, på det att Riksdagen måtte befrias från den risk, som är
med denna verksamhet förenad. Detta har varit min åsigt under de
många år jag varit ledamot af statsutskottet, och för den har jag
stridt, hvilket kammarens protokoll kunna utvisa. Nu är den tidpunkt
inne, då flertalet af kammarens ledamöter kanske delar denna åsigt.
Men det synes mig dock vara nog mycket begärdt af reservanterna
att, om medel till ombyggnad af teaterhuset komme att beviljas, dessa
icke skulle fä lyftas, förr än man gjort upp en öfverenskommelse
med ett sådant konsortium. Svårigheterna ligga i öppen dag. Reser¬
vanterna fordra, att detta konsortium skall träda i verksamhet då ombygg¬
naden är färdig, d. v. s. om två år. Dock är att märka, att det icke
går så fort att åstadkomma en uppgörelse med ett sådant konsortium,
så att byggnadsarbetets påbörjande får kanhända uppskjutas flera
månader. Det torde blifva svårt nog att finna personer, som vilja
förbinda sig att efter två år börja en verksamhet af ifrågavarande
art i en byggnad, som de ännu icke sett, och att derjemte binda sig
att fullfölja denna verksamhet under fem år. Detta är ett mycket
svårt vilkor för den Konungens rådgifvare, som skall taga befatt¬
ning med ärendet, men jag vill erkänna, att kan saken icke vinnas
med mindre än att detta vilkor skall uppfyllas, så anser jag dock
detta vara bättre, än ett bifall till det, som utskottet föreslagit, och
jag anser mig derför böra tillstyrka Hans Maj:t Konungen, att med
afstående från förslaget i den kongl. propositionen i den del, som af-
N:o 39.
Ombyggnad
af stora
teaterns hus.
(Forts.)
10 Måndagen den 7 Maj, f. m.
ser att upptaga ett lån för byggnadskostnaderna, hellre acceptera det
förslag som reservanterna i öfrigt afgifvit.
Afsigten med det af reservanterna uppstälda vilkoret är naturligt¬
vis att befria Riksdagen från alla vidare penningeutgifter för teatrarna.
Hade Hans Maj:t Konungen varit i landet vid denna frågas afgörande,
så hade man kunnat ifrågasätta, att få inhemta hans personliga önsk¬
ningar i afseende på denna fråga. När nu detta icke kan ske, så
återstår icke för mig annat än att för Riksdagen uttala min person¬
liga uppfattning af saken och för att ytterligare i någon mån be¬
trygga framgången af reservanternas förslag vill jag, till den verkan
det kan hafva, härmed förklara, att jag, så vida Riksdagen bifaller
hvad herrar grefve Sparre in. fl. i sin reservation i punkterna a. b. c.
och d. tillstyrkt, och sedan den föreslagna ombyggnaden af kong!,
teatern blifvit fullbordad, aldrig kommer att tillstyrka Konungen att
af Riksdagen äska något vidare årsanslag till upprätthållande af teater¬
verksamheten, än det årliga hyresbeloppet från de kongl. teatrarna.
Min afsigt med denna förklaring torde vara tydlig nog, nemligen att,
sedan dessa 100,000 kronor eller hvad hyresbeloppen kunna komma
att gå till, blifvit för teaterns framtid reserverade, jag icke kommer
att någonsin tillstyrka Konungen att begära något vidare årsanslag för
de kongl. teatrarna. Konungens enskilda anslag till teatrarna har
hittills varit 60,000 kr.; hyresbeloppen förväntas blifva 100,000 kronor
för den stora teatern och 5—6,000 för den dramatiska, och dessa be¬
lopp måste då räcka till för teatrarna, för så vidt icke andra faktorer
eller personer komma att medverka till deras upprätthållande. Riks¬
dagen åtminstone bör då vara fri från att lemna vidare bidrag.
Detta är det mål, hvartill jag syftat med ombyggnadsförslaget
och jag tror mig med den nu afgifna förklaringen hafva visat, att det
varit min allvarliga mening.
På grund af hvad jag nu yttrat behöfver jag blott tillägga, att
jag skulle anse det vara högst önskvärdt, ätt Första Kammarens re¬
servanters förslag blefve af kammaren antaget.
Sålunda får jag härmed förklara, att jag, så vida Riksdagen bi¬
faller hvad herrar grefve Sparre m. fl. i sin reservation i punkterna
a. b. c. och d. tillstyrkt, och sedan den föreslagna ombyggnaden af
kongl. teatern blifvit fullbordad, aldrig kommer att tillstyrka Konun¬
gen att af Riksdagen äska något vidare årsanslag till upprätthållande
af teaterverksamheten, än det årliga hyresbeloppet från de kongl.
teatrarna.
Friherre Klinckowström: Under de många riksdagar, som
denna fråga förevarit inom kamrarne har jag vanligtvis varit af den
mening, som jag äfven nu bibehåller, nemligen att den vigtigaste frå¬
gan är, att staten bibehåller öfverinseendet och kontrollen öfver den
moraliska och estetiska delen af teatrarnes verksamhet och icke öfver-
låter densamma åt hvilket som helst konsortium, emedan det efter mitt
förmenande säger sig sjelft, att staten icke då kan vederbörligen kon¬
trollera de prestationer, som gifvas på en sådan scen. Jag anser
nemligen, att teaterns ändamål är icke blott förnöjelse för den teater-
Måndagen den 7 Maj. f. m. 11
besökande publiken, utan den har äfven en stor kulturbetydelse för
landet och i detta hänseende anser jag att staten bör kunna städse
öfvervaka densamma.
Hvad beträffar nu förevarande byggnadsfråga, så är det ruin in¬
nerligaste öfvertygelse, att om den skall lösas genom att utvidga den
nuvarande teatern genom tillbyggnad och reparation, sä blir det ett
lappverk, hvilket säkerligen icke kan ega bestånd. Yi hafva nyligen
med stor offervillighet slutit oss beträffande riksdagshuset till den
motsatta åtgärden, nemligen att icke lappa på detta gamla hus, eme¬
dan det vore icke hushållning utan tvärt om att sköfla statens till¬
gångar. Sammalunda är det med teaterhuset. Mig synes att detta
teaterhus borde ovilkorligen ombyggas och vi hafva ju en tomt, som
både är dertill tjenlig och kan vinnas utan utgift för staten, nemligen
norra delen af Carl Xlll:s torg. Hvad den gamla tomten beträffar,
såväl den del, som occuperas af teaterhuset, som den större de], hvilken
nu utgör en till intet nyttig s. k. trädgård, är det min öfvertygelse,
ätt om dessa i centrum af staden belägna tomter försåldes till en¬
skilda personer, så skulle derför inflyta ett så stort belopp att det, i
det närmaste åtminstone, skulle betacka kostnaden för en ny teater
på norra delen af Carl XIII:s torg.
Det är fä allmänna angelägenheter, som hafva blifvit så skeft
företagna som denna teaterfråga sedan ganska många år. Jag tror,
att skälen dertill kunna sökas bland annat deri, att det finnes bland
den s. k. teaterpersonalen en mängd menniskor, som mycket väl skulle
kunna för teaterverksamheten i sig sjelf undvaras. Der finnas pen¬
sionärer, en hop personer, som äta npp bruttoinkomsterna utan att
göra motsvarande gagn, och min öfvertygelse är, att om våra kong!,
teatrar sköttes med samma omvårdnad och ekonomiska tillsyn som de
många enskilda teatrar, som finnas i hufvudstaden, hvilka dock hafva
bra många flera utgifter för sitt bestånd än de kongl. teatrarna, så
skulle dessa teatrars verksamhet bära sig bättre än nu är fallet. Jag
vill icke ingå på en hop detaljer, ty jag har icke tjenstgjort vid
teatern och känner icke till detaljerna, men det tyckes mig t. ex. att
i stället för att hafva dyrbara elevskolor kunde teatrarna rekrytera
behöflig personal från den massa enskilda teatrar, som finnas i landet.
Min öfvertygelse är, att om teaterverksamheten i finansielt och eko¬
nomiskt afseende sköttes hatte, skulle äfven resultatet visa sig fördel¬
aktigare och Riksdagen! icke, riksdag efter riksdag, blifva besvärad
med stora skuldsummor, som teatrarue ådragit sig för sin verk¬
samhet.
Jag vet väl, att dessa mina åsigter äro något allenastående jemförda
med hvad här förekommer dels i Kongl. Maj:ts proposition dels i statsut¬
skottets betänkande och slutligen i den reservation, som är bifogad detta
betänkande, men jag har likvisst velat uttala min öfvertygelse om huru jag
anser, att frågan skulle rätteligen upptagas. Föröfrigt vill jag icke sätta
mig emot den anordning, som kammaren möjligen kan besluta sig för,
förutsatt nemligen att den blir i enlighet med reservationen, oaktadt
jag vill förklara, att jag icke kan godkänna den del af punkten a.,
N:o 39.
Ombyggnad
af stora
teaterns hus.
(Forts.)
N:o 39. 12
Måndagen den 7 Maj, f. va.
Ombyggnad
af stora
teaterns hus.
(Forts.)
som handlar om teaterverksamhetens öfverlemnande åt ett kon¬
sortium.
Herr Borg: Enär ingen af utskottets medlemmar här uppträdt
till försvar för utskottets förslag, ber jag att för min del få yttra,
några ord om detsamma. Jag anhåller då först att till alla delar få
förena mig om utskottets åsigt att icke bifalla Kongl. Maj:ts förslag
till ombyggnad och förändring af stora teaterns hus. Icke blott till
följd af hvad inom Riksdagen under många år förekommit i denna
fråga, utan ock i anledning af hvad allmänt kändt är om teaterns
beskaffenhet i moraliskt, estetiskt och ekonomiskt afseende, anser jag,
att den nuvarande teatern är komplett oduglig att i något afseende
uppfylla ändamålet med en modem teater. Det förslag, som här fram¬
kommit för att förbättra den nuvarande gamla teatern är af den be¬
skaffenhet, att det visserligen gör hvad det kan för att åstadkomma
ett drägligt tillstånd, men skulle ovilkorligen förr eller senare med¬
föra en komplett ombyggnad af teatern, nödvändigheten af en ny
teater; ty, såsom vi nyss här hört, hvad vi äfven från många
andra håll inhemtat, hafva vederbörande myndigheter hvarken kunnat
garantera säkerhet mot eldfara, icke heller mot faran, att teatern
störtar in, icke heller mot många andra olägenheter, som med denna
teater äro förenade och icke kunna afhjelpas, såsom t. ex. de trånga
trappuppgångarne, för att icke tala om, att denna 100-åriga teater
är till sin inredning så beskaffad, att jag trotsar, att någon teater i
hela verlden är sämre utrustad i det afseende!.
Förhållandet är, att hvilka försigtighetsmått man än må vidtaga
till skydd vid möjligen uppkommande eldsvåda, det är omöjligt annat
än att, om en eldsvåda uppstår, menniskorna inom denna byggnad
komma att do såsom flugor, enär de i allmänhet icke skola kunna
undkomma. Så beskaffad! är detta hus, som ett torrt fnöske, med
sina trånga trappor med afsatser, sina materialafdelningar, sina verk¬
städer, der oljepottor och limpottor begagnas och ryka från morgon
till cjväll. Jag nämner detta för att visa, hvilken fara ligger i be¬
gagnandet af ett dylikt hus. Nu har man väl försökt att hjelpa detta
genom att skaffa en del jernkonstruktioner i stället för trä, men så¬
dant hjelper icke. Vidare äro platserna i stora teatern allt för få¬
taliga. Dä jag var statsrevisor år 1883 var antalet platser ungefär
960. Men nu tager man bort den femte raden, och då kommer denna
stora byggnad att rymma endast omkring 900 personer. Huru skall
ett så litet utrymme kunna stå i öfverensstämmelse med de stora kost¬
nader, som fordras för underhåll af en sä stor byggnad? Jag anser
derför, att om man nu nedlägger 800,000 kronor på reparationer och
dylikt, så är det detsamma, som att kasta dessa penningar i Norr¬
ström, tv om några år skall det heta, att man måste nödvändigt hafva
en ny teater; det är för dyrt att reparera denna gamla med sitt för¬
åldrade maskineri m. in. Detta är betänkligheter, som jag tror icke
gerna kunna motsägas. Jag föreställer mig, och jag tager mig fri¬
heten att uttala denna föreställning, att då några föregående talare
antydt andra lösningar af frågan än den af reservanterna föreslagna,
IS N:o 39.
Måndagen den 7 Maj, f. m.
den rimligaste lösning vore, att staten öfverläte åt Stockholms stad
båda teatrarna med löst och fast, mot vilkor, att staden genom ett
konsortium eller på annat sätt uppförde en lämplig teater, samt att
under tiden, medan den byggdes, den dramatiska teatern begagnades
såsom hittills att upprätthålla den dramatiska konsten, ty för detta
ändamål är denna teater hjelplig samt kunde ock användas för att
upprätthålla den lyriska scenen genom mindre operor o. s. v., till dess
man hunnit uppföra en teater, som vore lämplig, likasom den i Kö¬
penhamn, både för dramatiska och lyriska föreställningar. De 200,000
kronor, som den dramatiska teatern är vard, kunde användas som bi¬
drag till uppförande af denna nya teater. Finge teatrarne derjemte
de 800,000 kronor, som nu föreslås, eller tillsammans en million, och
staten tillika lemnade en så värdefull tomt, som den nuvarande, vore
redan det ett stort steg framåt. Ville dessutom Riksdagen af sinne
för dramatisk och musikalisk konst gifva ett årligt anslag till denna
teater, hade staten, efter mitt förmenande, gjort hvad den förmått,
och då kunde det icke gerna slå fel, att Stockholms stad skulle an¬
taga anbudet. Men om icke Stockholms stad, som dock torde vara
närmast intresserad derför, ansåge sig böra öfvertaga teatern på an¬
tydda vilkor, frågas om Riksdagen skäligtvis borde behålla den ? Har
icke hvarken Konung eller Riksdag förmått att drifva en affär, sådan
som ifrågavarande, på ett lämpligt sätt, utan den alltjemt medfört
ökade förluster, och Stockholms stad skulle anse sig icke kunna sköta
den bättre, dä må man väl komma till den slutsatsen, att Stockholms
stad icke förtjenar eller icke behöfver en sådan teater, vare sig sta¬
den icke kan eller icke vill sköta den.
Jag anser emellertid, att det vore en stor olycka och skulle för¬
sena en ny teaters tillkomst, om Riksdagen nu antoge reservanternas
förslag, hvadan jag återkommer till mitt yrkande om bifall till ut¬
skottets.
Ombyggnad
af störa
teaterns hus.
(Forts.)
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
grefven och talmannen enligt de derunder framstälda yrkandena pro¬
positioner, först på bifall till hvad utskottet i det nu föreliggande
momentet hemstält och vidare derpå att, såsom herr vice talmannen
föreslagit, kammaren, med afslag å utskottets hemställan, skulle an¬
taga mom. a) i det förslag, som innefattades i den af grefve Sparre
m. fl. vid utskottets ifrågavarande utlåtande fogade reservation; och
förklarade herr grefven och talmannen sig anse den senare proposi¬
tionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller mom. a) i statsutskottets utlåtande n:o 8 a, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej:
N:o 39. 14
Måndagen den 7 Maj, f. m.
Vinner nej, afslår kammaren utskottets hemställan och antager
mom. a) i det förslag, som innefattas i den af grefve Sparre m. fl.
vid utlåtandet fogade reservation.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva,
utfallit sålunda:
Ja — 32;
Nej — 63.
Herr grefven och talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till
sammanträdets fortsättande kl. 7 e. m.
Anslag för
uppehållande
af teater¬
verksamheten
spelåret
1888—1889.
Mom. b).
Herr vice talmannen: Jag anhåller, att kammaren i öfverens¬
stämmelse med sitt nyss fattade beslut behagade afslå utskottets fram¬
ställning i denna punkt och bifalla punkten b) i den vid betänkandet
fogade reservationen, så lydande:
“att Riksdagen må utöfver det å ordinarie stat uppförda anslag,
60,000 kronor, för uppehållande af teaterverksamheten under spelåret
1888—1889 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett kreditiv å 25,000
kronor, att användas i den mån anslaget å ordinarie stat, Kongl.
Maj:ts enskilda bidrag till teatrarne samt teatrarnes öfriga inkomster
icke förslå till bestridande af utgifterna för ifrågavarande verksamhet,
äfvensom medgifva, att dessa anslag, derest, i följd af den ifrågasatta
ombyggnaden af stora teaterns hus, verksamheten å denna teater
kommer att någon tid upphöra, få användas, på sätt Kong]. Maj:t i
proposition af den 17 sistlidne april föreslagit.”
Herr Borg: I öfverensstämmelse med min förut uttalade åsigt
och under förutsättning, att kammarens nu fattade beslut icke blifver
segrande i en gemensam omröstning, ber jag att få göra ett tillägg
till punkten b). Jag tillstyrker utskottets förslag i öfrig!, men yrkar
dels att orden: “icke bevilja något anslag till upprätthållande af verk¬
samheten å de kongl. teatrarne, men“ måtte utgå, dels att efter ordet
“kostnader* inskjutas orden “utöfver dem här nedan säges“, dels ock
att vid punktens slut införes ett tillägg; så att punkten i dess helhet
kommer att erhålla följande lydelse:
“att medgifva Kongl. Maj:t rätt för en tid af ett år, räknadt från
den 1 juli 1888, att upplåta de kong], teatrarnes fasta och lösa egen¬
dom till begagnande under längre eller kortare tid af året åt den
eller dem, som kunna befinnas villige att, utan att statsverket deri¬
genom betungas med några kostnader utöfver dem, som här nedan
säges, bedrifva teaterverksamhet å sagda teatrar på ett konsten vär¬
digt sätt, med rättighet jemväl för Kongl. Maj:t att för detta ända¬
mål disponera eller öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarna
och deras fastigheter inflytande inkomster, samt att till Kongl. Maj:ts
förfogande ställa dels det å ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kro-
Måndagen den 7 Maj, f. m.
15 N:o 39.
nor till teaterverksamhetens uppehållande under spelåret 1888—1889,
dels ett kreditiv af 25,000 kronor för år 1889, att användas till sub¬
vention åt deh eller dem, som befinnas villige att på förutnämnda
sätt och vilkor öfvertaga teaterverksamhetens bedrifvande, äfvensom
medgifva att, derest teaterverksamheten måste under året upphöra,
dessa anslag må af Kongl. Maj:t få användas till beredande af till¬
fälliga understöd åt medlemmar af personalen vid de kongl. teatrarne
och hofkapell, som under året komma att sakna användning'.
Jag antager, att jag icke vidare behöfver motivera, hvarför jag
i denna punkt sluter mig till reservanternas förslag, då det är tydligt
och klart, att man icke gerna, under förutsättning, att något kon¬
sortium för teaterverksamhetens öfvertagande icke kommer till stånd,
kan vilja lemna teaterns personal åt sitt öde, utan jag har tänkt mig,
att om teaterverksamheten inställes, de ifrågasatta 85,000 kronorna
skulle komma teaterpersonalen till godo, under antagande derjemte,
att Kongl. Maj:t fortfarande vill lemna sitt bidrag å 60,000 kronor
för samma ändamål, så att personalen någorlunda kan hålla sig uppe
under den tid, den saknar sysselsättning.
Herr Nyström: Jag har aldrig förut uppträdt i denna så ofta
inom Riksdagen förekomna fråga om teatrarne. Då det antagligen
är sista året, jag är här, känner jag dock ett behof att uttala min
åsigt i frågan. Som hvar man vet, är Sverige ett land, som har
framtiden för sig i högre grad, än många andra länder. Sverige
skall med sina stora naturomvexlingar och sin sköna hufvudstad med
tiden allt mer och mer draga turister och andra främlingar till sig.
Det är icke något nytt för sydländingen att se de södra länderna,
som hafva mörker hvarje dygn. Han har nu ett behof att se den
stora omvexling, som eger rum i naturen derigenom, att man hos
oss, en stor de! af året har nästan lika ljust om natten som om da¬
gen. Detta är en så stor omvexling, att den kommer att draga tu¬
rister från de mest aflägsna länder hit i stor mängd. Också hafva
turistföreningarne lagt synnerlig vigt vid att anordna färder hit upp.
I Norge hafva dessa turistfärder tilltagit i hög grad. Och det är
derför nödvändigt, att Sverige också söker värdigt mottaga främ¬
lingar från andra länder. Att vi nu skulle slopa en konstanstalt,
som våra förfäder för hundra år sedan hade råd att inrätta, och som
sedan har alltjemt utöfvat en förädlande verksamhet, anser jag landet
och Riksdagen ovärdigt, och jag kan icke annat än beklaga, om
denna anstalt nu, såsom det synes, skulle helt och hållet försvinna,
eller nedgå till snart sagdt ingen ting, genom att icke blifva något
annat än ett slags variététeater eller dylikt. Jag önskar och hoppas
derför, att Första Kammaren måtte endrägtigt söka uppehålla denna
anstalt, och jag anser, att det kan icke ske på ett värdigt sätt, om
kammaren icke, på samma gång, den gör inskränkningar, dock äfven
ser till, att den personal, som tillhör denna anstalt, icke kommer på
bar backe. Det tror jag skulle blifva följden af ett bifall till utskot¬
tets förslag. Det innebär detsamma, som att genast skilja alla tea¬
terns artister från sina platser, utan att gifva dem något löfte, att
Anslag för
uppehållande
af teater¬
verksamheten
spelåret
1888—1889.
(Forts.)
N:o 39. 16
Anslag för
uppehållande
af teater¬
verksamheten
spelåret
1888—1889.
(Forts.)
Måndagen den 7 Maj, f. in.
deras uppehälle skall betryggas. Ett bifall till utskottets förslag kan
icke annat, än genast vid denna riksdag föranleda en kongl. proposi¬
tion om pension åt en mängd vid teatern anstälde personer. Hvad
skulle väl riket derpå vinna?
Jag vill särskilt framhålla, att jag tror, att åtminstone många
personer i norra Sverige skulle föga tacka Riksdagen, om den drager
in anslaget till teatern och särskildt till operan. Så länge jag kun¬
nat resa, har så väl för mig, som för andra norrländingar den kongl.
teatern varit en icke ringa dragningskraft för resorna till hufvud-
staden. Att nu låta ifrågavarande konstanstalt upphöra skulle vara
ett stort tillbakagående för Sverige, som nu i fråga om denna konst
intager en ganska framstående ställning.
Jag ber att få ansluta mig till reservanternas förslag i denna
punkt.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grefven och tal¬
mannen, att i afseende på förevarande moment, hvars godkännande i
oförändradt skick icke blifvit af någon bland kammarens ledamöter
begärdt, yrkats: l:o) af herr vice talmannen, att Riksdagen skulle
antaga mom. b) i det förslag, som innefattades i den af grefve Sparre
m. fl. vid utskottets ifrågavarande utlåtande fogade reservation, och
2:o) af herr Borg, att Riksdagen ville medgifva Kongl. Maj:t rätt föl¬
en tid af ett år, räknadt från den 1 juli 1888, att upplåta de kongl.
teatrarnas fasta och lösa egendom till begagnande under längre eller
kortare tid af året åt den eller dem, som kunna befinnas villige att,
utan att statsverket derigenom betungas med några kostnader utöfver
dem, som här nedan säges, bedrifva teaterverksamhet å sagda teatrar
på ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl för Kongl. Maj:t
att för detta ändamål disponera eller öfverlåta dispositionsrätten till
alla från teatrarne och deras fastigheter inflytande inkomster, samt
att till Kongl. Maj:ts förfogande ställa dels det å ordinarie stat upp¬
förda anslag af 60,000 kronor till teaterverksamhetens uppehållande
under spelåret 1888—1889, dels ett kreditiv af 25,000 kronor för år
1889 att användas till subvention åt den eller dem, som befinnas vil¬
lige att på förutnämnda sätt och vilkor öfvertaga teaterverksamhetens
bedrifvande, äfvensom 'medgifva, att, derest teaterverksamheten måste
under året upphöra, dessa anslag må af Kongl. Maj:t få användas till
beredande af tillfälliga understöd åt medlemmar af personalen vid de
kongl. teatrarne och hofkapellet, som under året komma att sakna
användning.
Sedermera gjorde herr grefven och talmannen propositioner enligt
dessa båda yrkanden samt förklarade sig finna propositionen på an¬
tagande af herr vice talmannens förslag vara med öfvervägande ja
besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf och sedan till kontrapropo¬
sition dervid antagits bifall till herr Borgs yrkande i ämnet, upp¬
sattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition, så lydande:
17 N:o 39.
Måndagen den 7 Maj, f. m.
Den, som antager mom. b) i det förslag, som innefattas i den
af grefve Sparre m. fl. vid statsutskottets utlåtande n:o 8 a fogade
reservation, röstar
Jäj
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinn er Nej, bifalles berr Borgs yrkande i ämnet.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 67;
Nej — 25.
Mom. c).
Bifölls.
Mom. d).
Herr vice talmannen: I denna punkt skiljer sig utskottets för¬
slag från reservanternas endast i afseende på siffran, som reservan¬
terna föreslagit till 129,000 kronor, i stället för att utskottet satt den
till 99,000. Dessa olika siffror sammanhänga helt och hållet med de
olika beslut, som föreslagits i föregående punkt. Det är nemligen
gifvet, att om teaterverksamheten skulle komma att upphöra den 1
juli, så skulle af anslaget för i år 80,000 kronor återstå till minsk¬
ning af bristen, hvaremot, om Riksdagen besluter, att teaterverksam¬
heten under hela nästa spelår får fortfara, de 30,000 kronorna komma
att derför åtgå, och således hela bristen behöfver betäckas.
Jag yrkar bifall till reservanternas förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grefven och tal¬
mannen, att i fråga om det nu föredragna momentet endast yrkats,
att utskottets deri gjorda hemställan skulle bifallas med den ändring,
att beloppet 99,000 kronor utbyttes mot 129,000 kronor.
Sedermera gjordes propositioner, först på godkännande af utskot¬
tets ifrågavarande hemställan i oförändradt skick och vidare på bifall
till nyssnämnda yrkande, hvilken senare proposition förklarades vara
med öfvervägande ja besvarad.
Anslag till
betäckande
af en kassa¬
brist vid de
kongl. tea¬
trar» e.
Första Kammarens Prof. 18S8. K:o 39.
2
N:0 39.
18
Angående
använd¬
ningen af
medel, som
inflyta genom
tull på lifs¬
medel m, m.
Måndagen den 7 Maj, f. m.
Föredrogs å nyo och bifölls statsutskottets den 2 och 3 i denna
månad bordlagda utlåtande n:o 56, angående anslag till inlösen
af 500 exemplar af en öfversigt af riktdagsförhandlingarne åren
1867—1887.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 2 och 3 innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 57,
i anledning af väckta motioner i fråga om användande af de medel,
som inflyta genom tull på lifsmedel m. m.
Mom. a).
Herr Adelsköld: Jag är statsutskottet på det högsta tacksam
för den välvilliga orlofssedel, som statsutskottet gifvit min motion,
men under brådskan i riksdagens sena timme tyckes utskottet icke
så noga hafva tagit kännedom om dess innebörd. Utskottet säger
nemligen, att uti den af mig väckta motionen “några bestämda för¬
slag icke föreligga". Jag vill då fästa det ärade utskottets uppmärk¬
samhet derpå, att det verkligen uti motionen föreligger ett bestämdt
förslag, det nemligen, att de medel, som genom de nya spanmåls-
och lifsmedelstullarne, samt de nya och höjda industritullarne skulle
inflyta, borde användas i första rummet till beslutade jernvägsbygg-
nader och resten till afbetalning af statsskuld. I motiveringen ingå
visserligen äfven andra förslag, men de äro mera framkastade tankar
till kommande Riksdagar än något, som nu skulle afgöras.
När motionen väcktes hade jag icke reda på det belopp, hvartill
de nya tullarne skulle uppgå. Då hade icke frågan om industri-
tullarne varit före och icke heller de gemensamma voteringarna. Se¬
dan nu dessa förevarit, kan man något så när beräkna det belopp,
hvartill de nya och de höjda tullsatserna kommer att stiga. De
komma att uppgå till ej mindre än omkring 15 millioner kronor, om
till grund för beräkningen lägges 1886 års jemförelsevis blygsamma
import. Drager man derifrån tullen å lysolja, som borttagits, samt de
beslutade nedsättningarne i kaffe- och tétullarne, så utgör den genom
de nya tullarne åstadkomna höjningen uti statens inkomster omkring
12 millioner kronor. Det är, såsom herrarne torde finna, icke någon
obetydlighet, hvarom här är fråga. Nu är det mycket möjligt, att
tullarne under det första året icke komma att uppgå till detta belopp,
derför att under den tid, som passerat sedan tullarne pålades, eu
betydlig import egt rum af varor, som enligt Riksdagens beslut skola
beläggas med tull, och det införes dagligen allt mer och mer innan
tullarne hinna träda i kraft. Det är emellertid antagligt, att tull¬
inkomsterna derefter åtminstone under de närmaste åren icke komma
att inskränkas till något obetydligt belopp. Landtbrukaren hinner
icke så hastigt förändra sitt jordbruk och odla mera råg än för när¬
varande sker, och industrien kan icke heller så hastigt utvecklas, det
fordras tid dertill. Det är derför antagligt, att mycket lång tid korn-
Måndagen den 7 Maj, f. m. 19
mer att förflyta, innan resultatet blir sådant som herrar protektionister
hoppas,. nemligen att Sverige skall förse sina invånare med de be¬
hof, hvilka de förut hemtat från utlandet, och under tiden måste de
influtna tullmedlen uppgå ° till ganska betydliga belopp. Detta blir
töljden, antingen tullen, såsom protektionisterna antaga, kommer att
betalas åt utländingen eller såsom frihandlarne tro, den kommer att
betalas åt landets invånare och utgå, såsom en ökad bevillning eller
. skatt. Tullen skall i alla händelser utgå, när varan passerar tull¬
gränsen, och då får ju staten denna ökade inkomst. Detta är ett
taktum, som icke lärer kunna bestridas. Jag har derför för min
del ansett, att man i tid bör tänka på, huru dessa ökade inkomster
ma pa bästa sätt för landet kunna användas. Herrar protektionister
hafva förklarat att meningen icke varit att pålägga några finanstullar
utan endast att försvåra införseln af främmande varor och derigenom
upphjelpa industrier och näringar. Om detta är förhållandet, och jag¬
ar öfvertygad att meningen i detta afseende varit ärlig, borde väl de
nya nu ökade tullinkomsterna användas för samma ändamål. En del
industrier vinna genom de nu pålagda tullarne, andra åter förlora
och de som blifvit lidande, borde efter denna teori erhålla statsbidrag
af de inhyrande tullmedlen. Meningen har .således icke kunnat vara
någon ^annan än den, att dessa medel skola användas för produktiva
ändamål, hvilket jag i min motion framhållit och förordat. Det är
nemligen endast genom ett ökadt arbete och ett förbättradt arbete
uti industriens tjenst äfvensom industriens uppdrifvande till den grad,
att icke allenast landets behof fyllas, utan äfven en lönande export
kan uppstå, hvarigenom penningar flyta in uti landet, det är endast
genom detta som det nya systemet skulle kunna göra åsyftad verkan;
ty derigenom skulle vi göra oss mera oberoende af utländingen och
erhålla medel att betala den skuld till utlandet, som nu förefinnes,
och förse oss med de råämnen och förnödenheter, som landet icke
kan producera.
Våra hufvudnäringar äro såsom bekant jordbruket, bergshandte-
r ingen, skogsafverkningen, sjöfarten, fisket, fabriksverksamheten och
handtverkeri erna. Genom de höjda tullarne på jordbruksalster bör
jordbrukaren hafva fått den påyrkade handräckningen och det vore
således att anse jordbrukaren såsom varande mindre lätt tillfredsstäld
och oförnöjd, om man nu, omedelbart efter ett sådant handtag, skulle
yrka pa ytterligare förmåner eller understöd i annan form. Bergs-
handteringen, fabriker och handtverkerierna hafva genom de nya
tullarne vunnfi skydd likasom jordbruket, och hvad beträffar skogs¬
afverkningen, så sköter den sig nog sjelf, så länge någon skog finnes
att afverka. Deremot hafva andra näringar genom de nya tullarne
otvifvelaktigt blifvit lidande. En af våra allra förnämsta näringar,
sjöfarten, har genom den ökade tullen på fartyg och de förnöden¬
heter, som erfordras för skeppsbyggnader, genom lifsmedlens för¬
dyrande för sjöfolket, kommit i en ganska svår ställning. Den har
knappast burit sig förut och för framtiden torde utsigterna vara ännu
mörkare. Genom de nya tullsatserna och genom de stegrade kost¬
naderna för sjöfarten är det att befara, att denna sjöfart, i likhet
N:o 39.
Angående
an vänd¬
ningen af
•medel, som,
inflyta genom,
tull på lifs¬
medel m. m.
(Forts.)
N:o 39.
Angående
använd¬
ningen af
medel, som
inflyta genom
tull på lifs¬
medel fn. m.
(Forts.)
20 Måndagen den 7 Maj, f. m.
med hvad förhållandet var i Amerika, då det protektionistiska syste¬
met infördes, kommer att gå under. I Amerika har man emellertid
nu, sedan tullarne stigit till ett sådant belopp, att de icke varit be-
höfliga för statens öfnga ändamål, föreslagit sjöfartens upphjelpande
o-enom premienng. Hos oss är sjöfarten ännu icke förstörd, men
den hotar att blifva förstörd, om den icke genom nedsättning i de
bördor, som hvila på densamma, eller pa annat sätt, erhaller ersätt¬
ning för de förluster den genom de nya tullarna måste lida. Detta
är något, som jag velat påpeka i min motion, icke derför att man
nu omedelbart skulle fatta beslut i en så vigtig fråga; jag har velat
fästa uppmärksamhet på saken för framtida motionärer eller till re-
geringens benägna åtgörande. En af vara näringar, som borde vala
en af de vigtigaste, är fiskerinäringen. ., , ,
Sverige är, på en sträcka af ej mindre än 234 mil omgitvet ai
vatten och då man känner hafvets rikedom på fisk, ligger det nära
till hands att fisket måste vara eu af vårt lands allra naturligaste
näringar. Inuti landet hafva vi tusende sjöar, hvilka fordom lem-
nade °rikligt utbyte åt fiskaren, men hvilka för närvarande genom
lättsinnig utrotning af fisken knappast lemna någonting. Hvad är
väl då naturligare än att man söker uppmuntra denna vigtiga näring
genom bidrag af de medel, som inflyta genom tullarne till under¬
visning i fiskodling, till lån åt fiskarena, att skaffa. sig tidsenlig ut¬
rustning, till lämpliga kommunikationer för fiskei iprodukternas af¬
sättning inom landet med mera dylikt ? .
Jag har i min motion omnämnt hvilka betydliga bidrag utom¬
lands lemnas till fiskerinäringen, men vill nu endast erinra om, att
den norska budgeten år 1885 upptog för fiskeriets befrämjande icke
mindre än 588,886 kronor . .
Hvad göra vi i detta afseende? I det närmaste ingenting. Och
dock skulle här, genom den rikedom på fisk, som finnes i hafvet och
skulle kunna skapas i våra insjöar, inkomsterna på fisket kunna blifva
ganska betydliga och fiskerinäringen sålunda^ blifva en af vara största
och vigtigaste näringar, en rikedomskälla, sa väl för staten som den
enskilde. Såsom ett bevis på hvad fisket kan inbringa, vill jag erinra
om, hvad som äfven anföres i motionen, att de norska fiskerierna
åren 1881—1885 inbringade 43 millioner kronor. Detta är 13 mil¬
lioner mer än vår spanmålsutförsel och nästan lika mycket som var
bergshandtering inbringar från utlandet samt mer än tredjedelen af
värdet af trävaruexporten.
Jag har, som nämndt, icke framstält dessa tankar för att iuks-
dagen omedelbart skulle fatta beslut i dessa ämnen, ty dertill äro frå¬
gorna allt för vigtiga och dertill fordras mycket fullständiga utred¬
ningar. utan endast för att fästa uppmärksamhet pa hvad som skulle
kunna göras och borde göras för dessa vigtiga näringar.
Det är äfven en annan fråga, som omedelbart sluter sig till det
nu inslagna nya systemet, nemligen arbetareålderdomsförsäkringen.
I Tyskland har, i samband med tullsystemets införande, en ålder¬
doms- och olycksfallsförsäkring ansetts böra införas. Då det är de
mindre bemedlade klasserna, som jemförelsevis hårdast drabbas åt
21 N:o 39.
Måndagen den 7 Maj,.f. m.
lifsmedelstullarne och tullförhöjningarna, är det äfven billigt att en
del af de medel, som härigenom inflyta till statsverket, få återgå till
dem i form af dylika försäkringar. Men äfven denna fråga är icke
ännu utredd, den ligger för närvarande hos en komité, men jag har
ansett att man redan nu, medan tider är, borde tänka på denna sak
och möjligen bereda medel till realiserande af denna stora tanke.
Skulle de tullmedel, som nu inflyta och som af mig beräknats till
omkring 12 millioner kronor, under nästkommande tider upptagas i
budgeten, vore detta precis detsamma som att i en handvändning höja
den med dessa 12 millioner, eller från 82 till 94 millioner. Och
detta kan väl icke vara önskvärd! eller nyttigt.
Då statsutskottet, ehuru i mycket välvilliga ordalag, enhälligt af¬
styra min motion, är det icke att hoppas att den skall vinna Riks¬
dagens bifall, men den torde nog återkomma. Jag skall derför icke
göra något yrkande, men hoppas åtminstone, att framtida upplåning
till jernvägsbyggnader och liknande ändamål icke må komma att ega
rum, utan att i första rummet dertill må användas de inflytande tull¬
medlen.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad ut¬
skottet i det nu föredragna momentet hemstält.
Mom. b).
Bifölls.
Föredrogs å nyo statsutskottets den 2 och 3 i denna månad
bordlagda utlåtande n:o 58, med anledning af Kongl. Maj:ts proposi¬
tion angående inköp för statens räkning af Åkers krutbruk.
Herr statsrådet, friherre Palmstierna: Utskottet har afstyrkt
Kongl. Maj:ts proposition och dervid såsom skäl anfört, att det kunde
uppstå större kostnader än som nu hlifvit angifna eller beräknade,
äfvensom att frågan för närvarande icke vore fullt utredd. Jag tror
att man möjligen kan tillägga ännu ett skäl, nemligen att propositio¬
nen framkommit något sent, hvarigenom utskottet icke haft tillfälle,
att, såsom vanligen sker och som äfven antydes i den kongl. proposi¬
tionen, der det heter “att de till ärendet hörande handlingar skola
utskottet tillhandahållas*, sätta sig in uti dessa handlingar.
Jag tror som nämndt att ett af skälen för afslag varit, att pro¬
positionen inkommit väl sent till Riksdagen. Orsaken åter dertill har
varit, att generalfälttygmästare!! haft att föra underhandlingar med
administrationen af bruket för att få så billiga och förmånliga vilkor
som möjligt, hvilket också lyckats. Detta gjorde att arméförvalt¬
ningens framställning till Kongl. Maj:t icke inkom förr än på påsk¬
aftonen. Det blef då fråga om, huru vida denna sak skulle inlemnas
till innevarande års Riksdag eller icke. Då emellertid anbudet var så
Angående
använd¬
ningen af
medel, som
inflyta genom
tull på lifs¬
medel vi. m.
(Forts.)
Inköp för
statens räk¬
ning af Åkers
krutbruk.
N:o 39. 22
Inköp för
statens räk¬
ning af Åker.
krutbruk.
(Forts.)
Måndagen den 7 Maj, f. m.
fördelaktigt och detta kanske icke så länge står öppet, ansåg jag för
s min del, att frågan borde hänskjutas till Riksdagens afgörande. ° Jag
s får på grund deraf göra en utredning af saken, äfven om jag dermed
upptager något af kammarens tid, och anhåller jag först att få fram¬
hålla de, om jag så må säga, teoretiska skälen, hvarför staten bör
hafva någon egen kruttillverkning. Dessa skäl äro dels tekniska och
dels ekonomiska. Hvad de förra beträffar har det gått temligen bra
för sig, under den tid vi haft slätborrade vapen, att öfverlemna krut¬
tillverkningen åt enskilda personer, ehuru vissa olägenheter varit der¬
med förenade, så att man icke varit fullt belåten med det svenska
krutet i jemförelse med det af utländsk tillverkning. Det bästa krutet
här har dock tillverkats vid Åkers krutbruk. Så länge man hade de
runda kanonkulorna var detta krut användbart, men sedan man fick
spetskulor på flere centner, som bakifrån skulle trängas igenom kano¬
nen, behöfdes en så lång tid innan kulan kom framåt i kanonen, att
kanonen sprängdes af det gamla krutet. Det fäns nemligen ofta
gastryck, som uppgick till 4,000 atmosferer. Det var derför nöd¬
vändigt att försöka få ett krut, som förbrann långsammare. Man
maste da göra det mycket hårdare och grofkornigare. Då man sköt
med refflade vapen, fann man äfven att det icke gick så bra som det
borde ga och att detta berodde joå krutet. Man fann det derför nöd¬
vändigt att få ett bättre och noggrannare tillverkadt krut. Det gamla
sättet att stöta det uti en mortel gick icke längre för sig’, utan man
maste anskaffa jernvalsar, som pulveriserade krutet och förenade de
olika beståndsdelarne med hvarandra. Den gamla kolningen uti mila
kunde icke heller användas utan man fick anskaffa plåt-cylindrar för
detta ändamål. Detta har något så när lyckats hvad beträffar kano¬
nernas krut, men angående krutet för handgevären är frågan ännu
ölost, tv der har man andra pretentioner, krutet skall nemligen der
förbrinna hastigt. Man har i detta afseende försökt på många olika
sätt. I Österrike och Danmark har man komprimeradt krut, i Eng¬
land försökes bomullskrut, i Tyskland mest s. k. sågspån-krut och i
Frankrike har man pikrin-krutet. Här i Sverige har man försökt
med komprimerade laddningar och pikrin-krut.
Ett stort tillmötesgående har i denna sak visats å båda sidor,
men att göra upp ett kontrakt med enskilda personer i afseende å
obestämda försök är nästan omöjligt och blir för kronan mycket
dyrare, och jag är öfvertygad om att ifall staten hade haft en egen
kruttillverkning skulle detta snart förtjenats in.
Sedermera kommer svårigheten att sköta ett krutbruk. Det kan
naturligtvis anställas en ingeniör, som förstode sig på maskinerna och
som om han tillika är kemist, hade reda på de olika sprängämnena.
Han maste dock äfven, för att fullt förstå huru krutet bör tillverkas.
känna huru det verkar och derföre hafva reda på icke allenast kano¬
nen och gevärets konstruktion, utan ock den s. k. inre ballistiken,
eller huru hastigheter och gastryck vexla under de tusendelar af se¬
kunden under Indika kulan går fram genom skjutvapnet. Många och
storartade försök i denna väg hafva verkstälts. Beträffande t. ex.
trycket har detta, ifrån att hafva varit omkring 4,000 atmosferer med
23 N:o 39.
Måndagen den 7 Maj, f. in.
en projektilhastighet af 400 meter, genom krutets förändring ned- Inköp för
gått till 2,000 atmosferer, men projektilhastigheten ändock Ökats till
530t meter. Den, som skall sköta en sådan kruttillverkning, måste krutbruk.
således hafva grundliga insigter uti detta ämne. Ett faktum är nu, (Forts.)
att krutproberaren skött hela tillverkningen.
Detta är en mängd tekniska skäl, hvarför staten hör hafva krut¬
tillverkningen. Sedan tillkomma de ekonomiska. Det står angifvet i
den kongl. propositionen, att krutet i allmänhet betalas med 1 kr.
44 öre pr kilo. Vi hafva äfven krut, som betalas med 2 kronor och
2 kr. 25 öre, allt pr kilo. Enligt hvad räkenskaperna vid Åkers krut¬
bruk under de sista tio åren utvisa, har krutet kostat endast 95 öre
pr kilo; tillkommer sedan räntor, möjliga förluster och nya maskiner
m. m. Jag tror att detta pris 95 öre är en ganska vigtig siffra, tv
den slår ungefär in med siffrorna i detta afseende från Norge och
Preussen, der priset är 97 öre pr kilo, i Österrike der det kostar
77—86 öre pr kilo, i Frankrike der priset är 86—1,15 pr kilo. Så¬
lunda borde kunna vinnas 40—50 öre pr kilo. När det så der till¬
verkas 20 å 30 tusen kilo pr år, representerar detta en summa af 15
å 20,000 kronor. Jag vill visst icke påstå att vinsten blir så stor,
men någon förlust torde det i alla fall icke blifva. Det blir således
icke några ekonomiska svårigheter med att köpa detta bruk, utan
tvärt om skola fördelarne blifva ganska stora genom möjligheten af
en ökad kruttillverkning. Vi hafva nemligen för litet krut. Krut¬
anslaget är detsamma som det länge varit, men nu kräfva de ökade
öfningarna mera krut. Man har visserligen, ehuru med stora olä¬
genheter, kunnat reda sig med det gamla krutet till följd af gamla
hushållningen, men man blefve snart tvungen att begära ett större
anslag.
Vidare tillkommer, att ehuru Åkers krutbruk har under alla år
varit i enskild persons hand och gått inom slägten, har det aldrig
uppstått några svårigheter att komma öfverens med brukets egare.
Köper staten icke nu detta bruk, är det meningen att genast söka
bilda ett bolag för öfvertagande af kruttillverkningen, och kommer
detta nya bolag icke att taga någon hänsyn till statens intressen, utan
sätter sitt pris så högt som möjligt. Det andra krutbruket, Torsebro,
söker naturligtvis att äfven höja sina pris så mycket sona möjligt.
Revisorerna af brukets räkenskaper hafva till och med yrkat på, att man
skulle begära eu högre tillverkningskostnad af staten. Får man så¬
lunda tvenne bolag att göra med, och naturligen icke kan taga krutet
utifrån, är det ganska svårt att säga hvad den rätta kostnaden på
krutet skulle blifva, då staten icke sjelf tillverkar det, i synnerhet då
bolaget har stora skulder och räntor på lånade penningar m. m. dyl.
att amortera, och således behöfver allt det bidrag det kan erhålla.
Det är icke heller meningen, att Torsebro skulle skadas genom köpet
af Åkers krutbruk. Ty först och främst ligger det ju i statens in¬
tresse att hafva två krutbruk i fall det ena skulle springa i luften.
Från Torsebro inkom för några dagar sedan ett memorial med hem¬
ställan om, att bruket, ifall staten köpte Åkers krutbruk, skulle fort¬
farande få behålla den tillverkning för artilleriets behof, som det
M:o 39. 24
Måndagen den 7 Maj, f. m.
Inköp jor förut haft. Det har icke heller varit min mening annat än att Tor-
ninTaf Hers sebro ^ruk skulle få behålla denna tillverkning.
krutbruk. Många hafva för öfrigt en bestämd motvilja mot allt hvad stats-
(Forts.) fabrik heter, och jag kan icke neka till, att jag i allmänhet delar
denna åsigt, emedan eu sådan anordning ofta, äfven med bästa vilja,
blir för dyr. Men detta beror vanligen på omständigheter, som i
detta fall icke böra förekomma. Så t. ex. blir ofta inköpet af rudi-
materier för dyrt, derför att en officiel person icke förstår och icke
heller för kontrollens skull har magt att tillräckligt följa med han-
delsverldens rörelser för att kunna göra inköpet i rätta ögonblicket.
Men hvad här ifrågavarande rudimaterier beträffar, så köper staten
redan salpeter och svafvel, och har i århundraden alltid varit skyldig
att tillhandahålla krutbruken dem in natura. Hvad vidare kolen an¬
går, så sker den kolning, som för detta ändamål behöfves, af alved,
som växer på stället, der den också kolas. Således behöfva inga
andra inköp här förekomma än af maskiner. Men i detta afseende
har- man endst få firmor att vända sig till, och dessa hafva sitt
fasta pris.
Hvad förvaltningen beträffar, skulle den icke blifva dyr för staten,
ty kronan måste i alla fall der hafva hela året en krutproberare an-
stäld, hvilken leder och öfvervakar tillverkningen, och dertill skulle
nu utses samma person, som förut haft detta uppdrag, likasom ock
samma personal i öfrigt, som nu är förtrogen med detta arbete, skulle
bibehållas.
I fråga om afsättningen har denna fabrik sin gifna kund. Kro¬
nan behöfver hvarje år ungefär lika mycket krut, och har hon då
sin egen fabrik, så kan hon sjelf bestämma tillverkningen efter hvad
behofvet visar sig kräfva. Skulle det någon gång blifva en minsk¬
ning i tillverkningen, så kan bristen lätt fyllas af hvad som tillverkas
på det andra krutbruket, der äfven handelskrut beredes. På grund
af dessa skäl har också artilleristyrelsen sett sig om efter en för
kruttillverkning tjenlig plats. Men man har vetat, att Riksdagen
icke vore böjd för saken både med hänsyn till svårigheten att just
finna en fullt lämplig plats och i följd af de dryga kostnaderna, då
en sådan plats icke kunde erhållas för mindre än omkring 150 å 180
tusen kronor. Härtill kom ock den omständigheten att man icke
ville hafva tre krutbruk i Sverige, ty åtgången och behofvet af krut
äro hos oss för obetydliga. Men så erbjöds detta tillfälle för staten
att köpa Åkers bruk, och har detta förslag omfattats och godkänts
af krigsstyrelsen, ty det skulle bereda staten många väsentliga för¬
delar. Bland dessa kan räknas såsom en ganska vigtig den, att krut¬
bruket är i full gång och dessutom eger en utmärkt stam af arbetare,
hvilka äro vana vid och förtrogna med hithörande arbeten, hvartill
kommer, att verkstäder och maskiner äro i godt skick, af hvilka
sistnämnda äfven de dyrbara och moderna äro temligen nyss anskaf¬
fade, såsom valsar, presshus, polerhus och kolningscylindrar. — Der
' lins också riklig vattentillgång, som aldrig aftager äfven under lång¬
varig torka och som gifver bruket värderik drifkraft.
25 N:o 39.
Måndagen den 7 Maj, f. m.
Den första värderingen af de byggnader och inrättningar, som
ansågos böra af staten öfvertagas, uppskattade dessa till 128,860 kro¬
nor. Drager man derifrån värdet af de byggnader, som icke skulle
behöfvas etc., så blir summan 81,000 kronor. I köpet ingår ock ett
stort vedupplag, som man för omkring 6 ä 7 år på förhand hop¬
samlat för att hafva veden rigtigt torr.
Jag medgifver, att när man ser den kongl. propositionen utan
att hafva haft tillfälle att taga del af dertill hörande handlingar,
saken kan förefalla temligen invecklad. Sjelfva egendomen består
nemligen af fyra delar. Den första är hemmanet Rocksta, som tillhör
kronan, och hvarest de flesta kruttillverkningsmaskiner samt arbetare¬
bostäderna äro belägna. Der fins ock vattenkraft. Detta hemman
har af staten upplåtits för evärdlig tid, så länge kruttillverkning der
egde rum. Detta har gjort, att innehafvaren af egendomen utvidgat
den genom köp af andra hemman. Dessa äro Åkerby n:o 1 och
Broby n:o 2, vidare arrenderar han ett bredvidliggande hemman,
nemligen Broby n:o 1, hvilket arrende utgår 1905. På denna vid¬
sträckta egendom har man uppfört byggnader och anlagt skjutbanor
och det är meningen att behålla dessa på somliga ställen till år 1905
och på andra till 50 år efter kontraktstidens slut. Skola nu dessa
hemman skiftas, så vill naturligtvis bruksinnehafvaren hafva igen de
penningar han nedlagt på de för krutbruket erforderliga byggnaderna,
hvarför han i kontraktet anhållit, att kronan skulle år 1905 inlösa
åt sig dessa byggnader, men denna lösesumma skulle icke få öfver¬
stiga husens nuvarande värde, nemligen 20,000 kronor. Nu har
statsutskottet fäst sig vid detta, oaktadt det icke biifvit af Kongl.
Maj:t föreslaget, emedan Kongl. Maj:t ansett det vara lång tid innan
dess, och att möjligen någon annan, som öfvertagit egendomen, skulle
då vilja åt sig inlösa dessa hus. Emellertid har jag af administra¬
tionen erhållit en handling, som i detta hänseende medgifver den
ändring, att dessa byggnader, som stå qvar på Rocksta, och som äro
egarens af krutbruket tillhörighet, skola “så vidt och i den mån de
finnas i behåll den tid fru Rönqvists och hennes rättsinnehafvares
nyttjanderätt till Rocksta upphör, jemte öfriga intill den tiden af
henne eller hennes rättsinne häfvare uppförda qvarvarande byggnader
utan lösen tillfalla Kongl. Maj:t och kronan”. Således skola de bygg¬
nader, som finnas, tillfalla kronan utan lösen. Det är möjligt, att
en och annan byggnad under tiden tages bort. Men somliga kunna
icke så lätt tagas bort såsom t. ex. qvarnen, som är af sten; dess¬
utom behöfves en del byggnader för egendomens skötsel.
Regeringen anhåller nu icke att få liqvidera genast, derför att
då skulle det bli fråga om ett rent och direkt anslag, utan anser,
lika med generalfålttygmästaren och chefen för artilleriet, det vara
lämpligare, att liqvidationstiden stäldes på fyra år, och att liqviden
utginge från det under fjerde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till salpeteruppköp, hvarigenom denna liqvidation så småningon skulle
försiggå utan att man ökade budgeten. Följden deraf blir naturligtvis
den, att vi måste betala ränta under tiden, och man har begärt 4 */2
procent. Man kan väl tycka, att detta är litet för mycket begärdt,
Inköp föl¬
statens rak¬
ning af Åkers
krutbruk.
(Forts.)
N:o 39. 26
Måndagen den 7 Maj. f. m.
Inköp för men meningen lär vara att få slut på administrationen, och att utan
ningTf.Ikers P1'0''^011 kunna placera statens förbindelser, och med hänsyn härtill
krutbruk, kar man icke ansett sig kunna begära mindre. Derjemte liar admi-
(Forts.) nistrationen, i händelse kronohemmanet Rocksta skulle åter utarren¬
deras efter 1905, förbehållit sig optionsrätt, och derom torde icke
något kunna sägas, då denna rätt är införd på många andra ställen.
För öfrigt är med detta förslag ingalunda meningen att göra
några tillbyggnader, ty det som finnes motsvarar behofvet under
flera år. Efter några år kommer ett valsverk att behöfvas, hvilket
kostar omkring 12,000 kronor, men dertill erfordras intet anslag,
utan medlen skola tagas af kruttillverkningsmedlen. Icke heller är
det meningen att sätta den vid Åkers krutbruk anstälda personalen
på fäst aflöningsstat, utan att den, såsom förut, skall få sina arfvoden
och tagas såsom vanliga tjenare utan någon pensionsrätt. Utgifterna
härför skola äfven bestridas af kruttillverkningsmedlen.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra; då detta gynsamma
tillfälle icke står oss länge till buds utan i stället ett bolag bildas,
som kan kosta oss dyrt; då man genom detta förslag bör få större
säkerhet angående en vigtig del af vårt krutmaterial och då budgeten
icke blir på något sätt särskildt betungad utan tvärt om en besparing
åstadkommes, vågar jag vördsamt hemställa att kammaren behagade
bifalla Kongl. Maj:ts proposition med den ändring att staten icke
behöfver inlösa byggnaderna, och äfven med det förbehåll att någon
pensionsrätt för den vid Åkers krutbruk anstälda personalen icke
medgifves.
Herr Tamm, Hugo: Då denna fråga inom statsutskottet förevar,
uttalades visserligen mot sjelfva principen att staten skulle öfvertaga
kruttillverkningen den vanliga invändningen, att staten icke bör be¬
fatta sig med någon industriel verksamhet. Men å andra sidan var
det icke få, hvilka stälde sig på samma punkt som Kongl. Maj:t i
detta hänseende och ansågo, att de skäl, som i den kongl. propositio¬
nen blifvit anförda, verkligen talade för att principen i föreliggande
fall är rigtig, hvarvid jag blott vill häntyda på de förhållanden, som
nyss framstälts af herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdeparte¬
mentet, nemligen höjda anspråk på krutets fysiska egenskaper, att
det beliöfs flera olika sorters krut för olika militärbehof, att krut-
försök måste göras o. s. v. Oaktadt således något kompakt motstånd
inom statsutskottet icke röntes deremot, att staten skulle sjelf bli
kruttillverkare för sitt eget behof, så ansågos dock skälen för ett
bifall till den kongl. propositionen, sådan denne förelåg, för närva¬
rande icke sådan att utskottet kunde komma till annat resultat än
som här är framstäldt i utskottets förslag, och jag skall nu litet
närmare förklara dessa skäl.
Uti den kongl. propositionen upptages endast ett till siffran be¬
stämdt belopp såsom inköpssumma nemligen 81,835 kronor. Men
sedermera finner man en annan siffra tillkomma, nemligen för öfver-
tagande af åtskillig vid bruket upplagd ved in. m. 4,925 kronor, samt
ytterligare dessa nyss omtalade 20,000 kronor, hvarmed husen på
Måndagen den 7 Maj. f. m. 27
Kocksta skulle år 1905 inlösas. Jag har med glädje hört, att detta
vilkor nu i sista dagarne fallit, men jag kan icke neka till, att just
denna omständighet förefaller mig som ett bevis på, att statsutskottet
ändå icke hade så orätt, då det ansett den ekonomiska sidan af för¬
slaget icke hafva varit fullständigt utredd. Men utom dessa summor
tillkommer ännu ett belopp, som skall tagas från förslagsanslagets
medel, nemligen 5,833 kronor i räntor. Dessutom har nuvarande
innehafvaren af Kocksta friår i 16 år af det nu utgående arrendet;
för år 1,050 kronor, d; v. s. summa 16,800 kronor; det är sant att
denna summa icke i sin helhet får räknas in i köpeskillingsliqviden,
utan endast hälften deraf, emedan den andra hälften kan betraktas
såsom hyra för de hus, hvilka innehafvaren afstår på sina egande
hemman, men återstoden är dock en bestämd utgift. Dessutom är
det tydligt^ framhållet, att en del af de hus, som för personalen be-
höfvas,. stå på sådan mark, som icke är kronans tillhörighet, och
kunna i bästa fall icke få disponeras längre än till år 1905; således
maste vi åtminstone då vara beredda på att gifva ersättning för dessa
hus. Så hägrar en annan utgift: det säges i den kong!, propositionen,
att “åtskilliga af de verkstäder och maskiner, som i anseende till sin
ålder inginge i slutsumman med mycket låga värden, det oaktadt be¬
funne sig i fullt tidsenligt och brukbart skick”; jag tolkar detta så,
att somliga hus icke äro i bästa skick, och att icke obetydliga för¬
ändringar och utgifter äfven i detta hänseende förestå. Ålit detta är
icke beräknadt, har icke kunnat närmare framställas, ehuru det tyd¬
ligen framgår af den kongl. propositionen, och utskottet, som i all¬
mänhet känner sig försigtigt, då det icke ser vägen klart framför
sig, har derför ansett kostnadssumman så outredd, att det dragit sig
för att tillstyrka förslaget, helst då så många små utgifter förekomma,
hvilka, hopräknade, stiga till mycket högre summa än den uti den
kongl. propositionen angifna, och hvilka säkert icke så långt skilja
sig från det belopp, som Kongl. Maj:t ansett erforderligt för ett nytt
och tidsenligt inrättadt krutbruk, nemligen 150,000 kronor.
Härtill kommer eu annan olägenhet som Kongl. Maj:t sjelf uttalat,
nemligen den att i händelse af krig, detta krutbruks läge ur mili¬
tärisk synpunkt vore förkastligt såsom beläget i en provins, som vid
inträffadt krig löpte fara att i främsta rummet angripas af fienden.
När således skilnaden är så ringa mellan det belopp, som erfor¬
drades för ett nytt tidsenligt och fullgodt krutbruk, och det här före¬
liggande förslaget, när dessutom regeringen sjelf förklarat, att läget
icke är godt, clå är det väl mera skäl att realisera den tanken att
lägga till något tiotusental kronor och låta uppföra ett krutbruk,
som just i behofvets stund ligger på den lämpligaste platsen.
Såsom motiv för inköp af Åkers krutbruk har blifvit framhållet,
att det skulle utgöra eu ekonomisk fördel att medlen skola tagas af
förslagsanslaget, och det kan i första hand så synas. Men i sjelfva
verket innebär detta icke någon besparing alls för statskassan, ty allt
öfverskott af sådana anslag ingår till statsverket, och då kunde ju
medlen lika väl hafva tagits som extra anslag, hvarvid man hade
öppet förklarat, att här vore fråga om en utgift, och jag är öfver-
N:o 39.
Inköp för
statens räk¬
ning af Åkers
krutbruk.
(Forts.)
N:o 39.
Inköp för
statens räk¬
ning af Åkers
krutbruk.
(Forts.)
28 Måndagen den 7 Maj, f. in.
tygad, att detta hade ledt till verklig besparing. Om så skett, be-
tviflar jag att man hade fått en framställning att räntan på köpe¬
skillingen under flera år skall utgå af ett direkt anslag jemte utgifter
för ved och dylikt, hvartill så mycket mindre skäl synas föreligga,
när i den kongl. propositionen denna industri förklaras vara så lö¬
nande, att den redan nu under icke normala förhållanden gifver om¬
kring 17,000 kronor i årlig inkomst. Mig synes då, att räntan för
förevarande år och utgifterna för ved åtminstone icke behöft utgå af
särskildt beviljadt anslag, utan att de väl borde kunnat bekostas af
de inkomster, som denna industri inbringar.
På dessa grunder tror jag, att statsutskottet, trots den välvilja,
hvarmed det satt sig in i frågan, handlat rätt och välbetänkt, då det
icke ansett sig kunna för närvarande hemställa om bifall till Kongl.
Maj:ts förslag, och anhåller jag om bifall till statsutskottets förslag.
Friherre .Leijonhufvud: Jag skall anhålla om bifall till Kongl.
Maj:ts förslag med de små modifikationer, som af herr statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet blifvit framstälda.
Efter den fullständiga redogörelse, som från statsrådsbänken i
denna fråga afgifvits, har jag icke mycket att tillägga. Rigtig är den
anmärkningen att hvad som talade emot förslaget i statsutskottet, var
den omständigheten, att det kom in så sent. Den föregående talaren
har icke heller så alldeles orätt deruti, att utskottet icke fått åtskilliga frå¬
gor besvarade af den kongl. propositionen. Dertill kommer ytterli¬
gare ett ledsamt skriffel. I den kong], propositionen står nemligen,
att räntan skulle betalas “från de olika förfallodagarne*. Vid behand¬
lingen inom utskottets afdelning ansåg man detta för eu simpel affär,
då öfverskridande af förfallodagen icke ens kunde komma i fråga.
Meningen är i stället att räntan skall betalas från tillträdesdagen.
Man har nu fäst sig vid denna ränta om 4*/o procent såsom för dyr
för staten, som sjelf lånar upp penningar till betydliga belopp. För
min de], har jag dock icke lagt synnerlig vigt derpå, då summan
icke är dess större, dessutom, om Kong]. Maj:t skulle anse denna ränta
onödig, finnas tillgångar å förslagsanslaget att deraf utbetala hela
kapitalet och sålunda inbespara räntan. Man har talat om detta sal¬
peteranslags storlek. Detta anslag har varierat, så att det för 5 år
sedan gått ned från 110,000 kronor till 60,000 kronor, och för när¬
varande är anslagsbeloppet icke större än 50,000 kronor. Att det för
tillfället blifvit öfverskott beror derpå, att man tagit mindre inhemsk
salpeter än förr. Kronan är nemligen skyldig köpa all den salpeter,
som tillverkats i Norr- och Vesterbottens län. Men på senare tiden
har norrländingen blifvit så förståndig, att han icke tillverkar sal¬
peter utan i stället använder materialet till spillning för jordbruket. I
följd af den sålunda uppkomna minskade tillgången på inhemsk sal¬
peter köper kronan denna vara utifrån, hvarigenom utgifterna derför
blifvit betydligt mindre, då den svenska salpetern kostade 34 kronor
centnern, men den utländska erhålles för 17, 19 ä 21 kronor centnern.
Deraf förklaras tillgångarna i anslaget för salpeteruppköp. Men der¬
till kommer, att vi lida ep brist på krut af nyare sorten, uppgående
29 N:o 39.
Måndagen den 7 Maj, f. m.
till omkring 142,000 kilogram, medan det gamla krutet icke duger till Inköp för
våra moderna vapen. Denna brist måste naturligtvis, såsom här också Åkers
blifvit påpekadt, åter fyllas genom ökad tillverkning, utan att man krutbruk.
derför på något sätt vill taga bort förtjensten för det andra krut- (Forts.)
bruket, Torsebro, der man i alla fall icke hinner tillverka mer än
36,000 kilogram, medan årliga behofvet är 79,000 kilogram. Dessutom
har Torsebro den fördelen, att det fins viss sorts krut, som endast
der kommer att tillverkas. Detta krutbruk var en tid temligen illa
anskrifvet i jemförelse med Åkers bruk, men det har nu tagit upp
sig igen och är jemngodt med det senare.
Man har i statsutskottet äfven fäst sig vid de20,000kronor, som skulle
betalas 1905, men hvarom ingenting fins sagdt i Kongl. Maj:ts pro-
position, och på afdelningen ansåg man sig icke behöfva taga detta i
betraktande. Såsom vi nu hört af herr statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet, hafva administratörerna afstått från denna
lösesumma, så att vi således äro fria från allt bekymmer om den
Vidare har man gjort den invändningen, att kronans tillverkning
af krut skulle bli mycket dyr, då deraf skulle följa ökad personal,
nya hus, verkstäder och maskiner. Men maskinerier och hus vid Åkers
bruk äro i det skick, att de kunna användas, och då skulle det ju
bli mycket dyrare att på ett annat ställe anlägga ett helt och hållet
nytt krutbruk. Icke heller skulle förvaltningen fördyras genom in¬
köpet af Åker, tv den person med tekniska insigter, som hittills ledt
och öfvervakat tillverkningen, har varit en dertill kommenderad ar-
tilleriofficer, och han skulle fortfarande vara der, sa att derutinnan
skulle ingen förändring ske. Visserligen skulle dessutom en civil per-
sou der anställas såsom kamrerare för penningeuppbörden och redo¬
visningen för det krut, som tillverkats, men derutöfver har man icke
tänkt gå utan endast behålla qvar alla verkmästare och handtver¬
kare, emedan denna tillverkning är af sådan beskaffenhet att man en¬
dast kan använda folk med vana dervid.
Att anlägga ett nytt kruthus på annat ställe t. ex. i Verm-
land, der det skulle ligga mera i skydd för ett fiendtligt anfall, skulle
nog från rent militärisk synpunkt vara att föredraga. Men med hän¬
syn till Riksdagens obenägenhet för nya militäranläggmngar har
Ivongl. Maj:t tvekat att för detta ändamål begära 150,000 kronor. 1
alla händelser har den invändning man här gjort deremot att kronan
sjelf öfvertager kruttillverkningen för sitt eget behof, ingen vigt och
På grund af dessa skäl tillåter jag mig föreslå att, i hufvudsak¬
lig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition men med nagla
modifikationer, Riksdagen ville besluta att Kongl. Maj:ts förevarande
framställning på det sätt bifalles, att Riksdagen för inköp åt Åkers
krutbruk i Åkers socken af Södermanlands län samt inlösen åt der
befintliga kruttillverkningsmaterialier m. m. beviljar 92,592 kronor
och deraf för år 1889 anvisar 21,960 kronor, dock under vilkor, att
det beviljade beloppet skall utgå af det å riksstatens fjerde huvud¬
titel uppförda förslagsanslag å 50,000 kronor till salpeteruppköp och
N:o 39. 30
Måndagen den 7 Maj, f. m.
{t; detta anslag icke får öfverskridas under något af de år, under h vilka
flinga/Åkers Mvider i och för omförmälda inköp och inlösen skola af anslaget
krutbruk, utgå; att kronan ej tillförbindes någon skyldighet att inlösa eller nå-
(Forts.) gon utgift för öfvertagande af de brukets nuvarande egare tillhöriga,
å hemmanet Rocksta belägna byggnader och fasta inrättningar, som
ej i kraft af öfverenskommelse!* blifva kronans egendom; samt att
personal ej får på sådant sätt vid krutbruket anställas, att deraf kan
föranledas uppförande å stat af aflöning för densamma eller beredande
åt personalen af med någon statsutgift förenad pensionsrätt.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
grefven och talmannen, att i afseende på föreliggande utlåtande yrkats
dels bifall till hvad utskottet deri hemstält, dels ock att kammaren,
med afslag a utskottets hemställan, skulle, i enlighet med friherre
Leijonhufvuds förslag, på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, att Riksdagen för inköp af Åkers krutbruk i Åkers
socken af Södermanlands län samt inlösen af der befintliga bruttill-
verkningsmateri aller m. m. beviljar *12,592 kronor och deraf för år
1889 anvisar 21,960 kronor, dock under vilkor, att det beviljade be¬
loppet skall utgå af det å riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda för¬
slagsanslag å 50,000 kronor till salpeteruppköp och detta anslag icke
får öfverskridas under något af de år, under hvilka liqvider i och för
omförmälda inköp och inlösen skola af anslaget utgå; att kronan ej
tillförbindes någon skyldighet att inlösa eller någon irtgift för öfver-
tagande af de brukets nuvarande egare tillhöriga, å hemmanet Rocksta
belägna byggnader och fasta inrättningar, som ej i kraft af öfverens-
kommelsen blifva kronans egendom; samt att personal ej får på så¬
dant sätt vid krutbruket anställas, att deraf kan föranledas uppförande
å stat af aflöning för densamma eller beredande åt personalen af med
någon statsutgift förenad pensionsrätt.
Härefter gjorde herr grefven och talmannen propositioner enligt
dessa båda yrkanden samt förklarade sig anse propositionen på an¬
tagande af friherre Leijonhufvuds förslag vara med öfvervägande ja
besvarad.
Herr Tamm, Hugo, begärde votering, i anledning hvaraf upp¬
sattes, justerades och anslogs en omröstuingsproposition af följande
lydelse:
Den, som bifaller statsutskottets utlåtande n:o 58, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan och antager
det af friherre Leijonhufvud framstälda förslag i ämnet.
Måndagen den 7 Maj, f. m. 31 N:o 39.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 31;
Nej ■— 60.
Föredrogs å nyo och godkändes lagutskottets den 2 och 3 inne¬
varande maj bordlagda memorial n:o 46, i anledning af kamrarnes
skiljaktiga beslut angående 1 och 2 punkterna i utskottets utlåtande
n:o 43, öfver väckta motioner om ändringar i förordningen om kom¬
munalstyrelse på landet den 21 mars 1862.
Föredrogs å nyo och lades till handlingarna statsutskottets den
4 och 5 i denna månad bordlagda memorial n:o 60, i anledning af
kamrarnes skiljaktiga beslut angående Kongl. Maj:ts proposition i
fråga om eftergift å 1887 års arrende för en del kronoegendomar.
Föredrogs å nyo och bifölls bevillningsutskottets den 4 och 5 i
denna månad bordlagda betänkande n:o 15, angående stämpelafgiften.
Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde, hvarefter
kammaren åtskildes kl. 2,18 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
N:o 39. 32
Måndagen den 7 Maj, e. in.
Måndagen den 7 Maj, e. m.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Efter föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet proto¬
kollsutdrag, n:o 250, med delgifning af nämnda kammares beslut öf¬
ver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 34, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om undersökning
af svenska sjöfartsnäringens tillstånd och framläggande^ af förslag till
nämnda närings understöd, beslöt Första Kammaren, pa hemställan af
herr vice talmannen, att hänvisa detta ärende till sitt tillfälliga utskott
n:o 1.
Upplästes ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 248, af innehåll att, efter föredragning af Första Kammarens
protokollsutdrag n:o 208, innefattande delgifning af sistnämnda kamma¬
res beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 17, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om än¬
dring i förordningen den 7 december 1888 i fråga om lösen för gra¬
vationsbevis, Andra Kammaren beslutat icke biträda Första Kammarens
utan vidhålla sitt förra beslut i ämnet, samt att vid sadant förhållande,
jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen, ärendet till Första Kammaren
återlemnats till förnyad ompröfning.
Detta protokollsutdrag blef på begäran bordlagdt.
Anmäldes och bordlädes bevillningsutskottets betänkande n:o 18,
angående beräkning af vissa bevillningar för år 1889.
Justerades ett protokollsutdrag för detta sammanträde.
Måndagen den 7 Maj, e. m. 33 N:0 39
Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 61, med
förslag till voteringspropositioner i anledning af kamrarnes skiliäktiga
beslut rörande de kongl. teatrarne.
Pa framställning af herr grefven och talmannen beslöts, att de
under dagens lopp första gången bordlagda ärendena skulle sättas
främst pa föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 7,13 e. in.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Första Kammarens Prof. 1888. Ar:o 39
3
N:o 39. 34
Tisdagen den 8 Maj.
Tisdagen den 8 Maj.
Kammaren sammanträdde kl. 1,3 o e. in.
Justerades protokollet för den 1 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes Första Kammarens tillfälliga utskotts
utlåtande n:o 22, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t i fråga om utgifvande af en statstidning för legala tillkänna-
gifvanden m. m.
Upplästes och godkändes bevillningsutskottets förslag till Riks¬
dagens skrifvelser till Konungen:
N:o 55, angående vilkoren för försäljning af bränvin; och
N:o 56, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.
Efter föredragning af statsutskottets under gårdagen bordlagda
memorial n:o 61, med förslag till voteringspropositioner i anledning
af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande de kongl. teatrarne, godkän¬
des de föreslagna voteringspropositionerna.
Föredrogos, men bordlädes å nyo, på flere ledamöters begäran,
följande, nästlidne dag bordlagda ärenden,nemligen: bevillningsutskottets
betänkanden n:is 17 och 18, Första Kammarens tillfälliga utskotts
utlåtande n:o 21 samt från Andra Kammaren ankomna protokolls¬
utdraget n:o 248.
Föredrogs ånyo och bifölls bevillningsutskottets den 5 och 7 i
denna månad bordlagda betänkande n:o 16, i anledning af väckt
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om ändring af
47 § i gällande tullstadga.
36 N:c 39.
Tisdagen den 8 Maj.
Föredrogs ånyo och bifölls Första Kammarens tillfälliga utskotts
den 5 och 7 innevarande maj bordlagda utlåtande n:o 19, angående
ändring af gällande stadganden rörande grunderna och sättet för
markegångsprisens bestämmande.
Efter förnyad föredragning af Första Kammarens tillfälliga utskotts
den 5 och 7 i denna månad bordlagda betänkande n:o 20, i anledning
af väckt förslag om åtgärder för ett bättre handhafvande af offentliga
arkiv, biföll kammaren hvad utskottet i nämnda betänkande hem¬
stält ;
och skulle jemlikt stadgandet i 3 mom. af 63 § riksdagsordningen
detta beslut genom utdrag af protokollet delgifvas medkanimaren.
Herr grefven och talmannen tillkännagaf, att enligt en med Andra
Kammarens talman träffad öfverenskommelse omröstningar jemlikt 65
§ riksdagsordningen öfver de denna dag godkända voteringspropositio-
nerna skulle anställas vid kamrarnes sammanträden under morgon¬
dagen.
Upplästes och godkändes ett uppsatt förslag till kammarens skrif¬
velse till Konungen med anmälan om ledigheter inom kammaren,
hvilka skola innan nästa lagtima riksdag genom val fyllas.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets memorial n:o 62, med för¬
slag till voteringsproposition i anledning af kamrarnes skiljaktiga be¬
slut i fråga om Kongl. Maj:ts proposition angående inköp för statens
räkning af Åkers krutbruk.
På framställning af herr grefven och talmannen beslöts, att på
föredragningslistan till nästa sammanträde skulle bland utskotts-
betänkandena sättas främst de, som denna dag bordlagts första gången.
Justerades fem protokollsutdrag för detta sammanträde, hvarefter
kammaren åtskildes kl. 1,51 e. m.
In fidem
A, von Krusenstjerna.