RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1888. Första Kammaren. N:o 31.
Tisdagen den 24 April, e. in.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Efter föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 183, med delgifning af nämnda kammares be¬
slut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 29, i anledning af
väckt förslag, om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande förbud mot
import och tillverkning af margarin eller konstsmör m. in., beslöt
Första Kammaren, på hemställan af herr vice talmannen, att hän¬
visa detta ärende till sitt tillfälliga utskott n:o 1.
Fortsattes föredragningen af bevillningsutskottets betänkande
n:o 8, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.
158 punkten.
Bifölls.
159 punkten.
Herr Dickson: Med anledning af innehållet i denna punkt
har jag önskat dess återremitterande’ till utskottet.
Under förmiddagens debatt angående restitution af bränvinstull
hörde yi exportpremier mycket fördömas. Men så vidt jag kan
finna, ligger häruti ett bestämdt exportpremium. Jag vill icke be¬
strida, att icke 100. kilogram hvete lemna 75 kilogram finsiktadt
mjöl, men då taga vi icke i betraktande sekunda vara och kli, som
kommit efter det afskeppade. Att då bevilja en sådan restitution,
som här föreslagits, kan jag ej finna vara annat än en tydlig export¬
premie.
Jag får vördsamt yrka, att denna punkt måtte återremitteras
till utskottet för att tagas i närmare öfvervägande.
Herr Reuterswärd: Jag anhåller deremot om bifall till ut¬
skottets förslag, sådant det föreligger.
Första Kammarens Prof. 1888. N:o 31.
Restitution
af tull vid
utförsel af
vissa slags
mjöl och
gryn.
1
N:o 31.
2
Tisdagen den 24 April, e. m.
Restitution
af tull vid
utförsel af
vissa slags
mjöl och
gryn.
(Forts.)
Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr grefveu och tal¬
mannen enligt de derunder framstälda yrkandena propositioner, först
på bifall till hvad utskottet i deu nu föredragna punkten hemstält,
och vidare derpå, att punkten skulle till utskottet återförvisas, hvar¬
efter den förra propositionen förnyades och förklarades vara med
öfvervägande ja besvarad.
160—163 punkterna.
Biföllos.
164 punkten.
De ifrågavarande motionerna förklarades besvarade genom kam¬
marens föregående beslut.
Utskottet har verkligen tagit i noga betraktande, huru det för¬
håller sig i andra länder, der restitution för mjöl lemnas, och dervid
funnit, att i de flesta fall har den procentberäkning, som här före¬
slagits, blifvit följd äfven der. Hvad specielt de föreslagna 66 2/3
procenten beträffar, så är det lika med hvad som i Norge är be¬
stämdt. Man har derför ansett att det vore nyttigt, att vi här kunde
hafva gemensamma bestämmelser i detta afseende. Att återremit¬
tera frågan, sedan nu Andra Kammaren antagit punkten, tror jag ej
kan vara till någon nytta. Ty det är gifvet, att sedan det lagts
tull på qvarnprodukter, måste äfven restitution lemnas, och derom
har ej heller funnits minsta tvifvel inom utskottet, likasom det icke
heller hör kunna uppstå inom Riksdagen.
Jag anhåller derför om bifall till utskottets förslag.
Angående
tillsättande
af en tull-
homité.
165 punkten.
Herr Reuterswärd: Angående denna punkt har jag ingenting
annat att erinra, än att Första Kammaren behagade ändra orda¬
lydelsen i densamma till öfverensstämmelse med Andra Kammarens
beslut.
Det förekommer på fjerde raden uppifrån orden »hvilka ytter¬
ligare». De skulle utbytas mot: »de ändringar i tulltaxans be¬
stämmelse, som må vara erforderliga.»
Friherre Klinckoivström instämde i detta anförande.
Herr Dickson: I denna punkt har, såsom kammaren behagade
finna, utskottet föreslagit en skrifvelse till Kongl. Maj:t med an¬
hållan om tillsättande af en komité för utredning af åtskilliga frågor
rörande de tullsatser, hvilka för närvarande finnas, och jag har
ingenting emot att tillstyrka en sådan komité; men det uppdrag,
utskottet har lemnat, vill jag för min del hafva vida mera utsträckt.
Nu har visserligen den föregående talaren föreslagit en förändring
3
5:o 31.
Tisdagen den 24 April, e. m.
1 detta hänseende. Och jag måste medgifva att i betänkandet, så- Angående
dant det förelåg, var det ett ord, jag synnerligen stötte mig på, tillsättande
nemligen ordet »ytterligare». af en tull-
Jag önskade att denna komité skulle få i uppdrag icke endast iomité'
att utreda hvad utskottet här föreslagit, utan jemväl att genomgå J'orts-)
hela vår tulltaxa. Att vissa tullsatser förete så många oegentlig¬
het1-, och jag kan gerna säga orättvisor, att rättelser deruti äro af
nöden, torde val vara ovedersägligt. Men äfven de tullsatser, ut¬
skottet föreslagit, och af hvilka Riksdagen nu antagit de flesta, äro
af den beskaffenhet, att det synes vara skäl att, till förekommande
af orättvisor, de blifva föremål för en ytterligare pröfning af verkligt
sakkunniga personer, innan det kommer till tillämpning af dem.
Ty sker ej detta, så kan det lätt hända, att en kommande Riksdag
finner att man begått en orättvisa, och då måste man taga tillbaka
och säga att man gjort orätt, hvilket väl vore både sorgligt och
ledsamt.
Jag erkänner till fullo det förtjenstfulla och det stora arbete,
utskottet nedlagt på detta betänkande, men jag kan å andra sidan
icke underlåta att finna, att de slutsatser, utskottet i sitt betänkande
dragit af de uppstälda premisserna, gifva i många fall skäl till miss¬
troende att dessa slutsatser icke äro fullt tillförlitliga, och det är
på. den grund jag önskat att de skulle underkastas en ytterligare
pröfning. Detta hvad ordet »ytterligare» nu beträffar.
Men om också det ordet borttages, så qvarstår dock faktum i
alla fall. Man kan deraf draga den slutsats, att utskottet samt
möjligen äfven Riksdagen skulle anse att de punkter i vår nu-
r arande tulltaxa, hvarom Riksdagen fattat beslut, skulle vara oan¬
tastliga, och att de icke kunna på något sätt förändras, samt att
Kong!. Maj:ts regering härvid icke har någon annan åtgärd att vid¬
taga, än att till efterrättelse promulgera Riksdagens beslut. Skulle
en sådan åsigt antagas, så vill jag för min del mot densamma in¬
lägga en ganska bestämd gensaga.
Vi veta visserligen icke hvad som kan vara regeringens åsigt
i afseende på de beslutade tullsatserna. Den känna vi icke. Under
denna långa debatt har regeringen förhållit sig fullkomligt passiv,
och oaktadt flere af Konungens rådgifvare varit under densamma
här. närvarande, har dock ingen af dem yttrat sig i saken, så att
vi i det. afseendet sakna all ledning för hvad vi skola tro med
hänsyn till regeringens uppfattning om det, som här blifvit be-
slutadt. Likväl vill jag säga, att om vi af den omständigheten
skulle draga den slutsats, att en fråga, så djupt ingripande i rikets
ekonomiska välfärd som denna, skulle vara för regeringen likgiltig,
eller att regeringen, med afseende å den skulle vilja afsåga sig sin
prötingsrätt, tror jag att en dylik uppfattning är fullkomligt origtig,
och jag kan ej finna annat, än att den är i ganska hög grad ned¬
sättande för .Kongl. Maj:ts landsfaderliga omsorger. Ty vi äro väl
alla fullkomligt öfvertygade om eu sak, att Hans Maj:t Konungens
oaflåtliga omsorger äro och alltjemt varit af beskaffenhet att lända
till rikets sanna nytta och invånarnes välbefinnande. Jag fiuner
N:o 31.
Angående
tillsättande
af en tull-
komité.
(Forts.)
4 Tisdagen den 24 April, e. ni.
derför ett ytterligare skäl uti 16 § regeringsformen, der Konungen
högtidligen lofvar att »rätt och sanning styrka och befordra» samt
»vrångvisa och orätt hindra och förbjuda». Och jag anser, att det
icke finnes det ringaste tvifvel derom, att i händelse Hans Maj:t
Konungen vid den blifvande föredragningen i statsrådet af Riks¬
dagens nu fattade beslut angående bevillningsutskottets betänkande
n:o 8 skulle finna, att något eller några af dessa beslut skulle vara
stridande mot rikets sannskyldiga nytta, eller till äfventyra finna ett
och annat af dessa beslut i någon mån kränkande den enskildes
rätt, så är väl, säger jag, ej ringaste tvifvel om att Hans Maj:t dä
skulle vägra sm stadfästelse på ett sådant beslut, och jag äi full¬
komligt öfvertygad om, att 60 § regeringsformen ej skulle anses
derför lägga något hinder i vägen. Jag har visserligen äfven hört
den åsigten uttalas, men den grundar sig på eu efter mm åsigt full¬
komligt förnuftsvidrig tolkning af grundlagen. Att Kong!. Maj:t
med afseende å den bevillning, som i 60 § omtalas, icke har den
ringaste magt vidare än den deruti uttryckligen stadgade rätt för
Konungen att förhöja tullen å in- och utgående spanmål, och att
för öfrigt, hvad de af Riksdagen åtagna bevillningar beträffar,
Kongl. Maj:t icke har ett enda ord att säga, utan måste ställa sig
till efterrättelse Riksdagens beslut — eu så förnuftsvidrig tolkning
af denna grundlagsparagraf hoppas jag ej måtte delas af någon i
denna kammare, ty vi finna väl alla. hvilka vådor för landets lugna
utveckling detta skulle innebära. Riksdagen skulle sålunda \aia
fullkomligt enväldig i de ganska många frågor, som på det närmaste
beröra landets ekonomiska välfärd, helst om vi besinna, att majori¬
teten inom Riksdagen ju kan vexla år efter år, så att den ena
Riksdagen kan fatta ett på landets välfärd inverkande beslut, som
af den nästa kan upphäfvas. Yi känna och erkänna således alla,
af hvilken oberäknelig vigt stabilitet i tull-lagstiftningen är. Tv
utan stabilitet på det området är det ju omöjligt för någon närings¬
idkare, industriidkare eller handlande att kunna på någorlunda
säker basis grundlägga eller bedrifva en rörelse. Han vet i sådant
fall ej hvad han skall göra.
Betänksamhet är sålunda af största vigt, då det gäller att vid¬
taga förändringar i tulltaxan. Och, mine herrar, är betänksamhet
af vigt, då måste den också vara en särskild skyldighet, då, såsom
nu är fallet, eu så betydlig och genomgripande förändring af hela
vår tulltaxa föreligger. Då måste väl förtänksamheten vara ännu
mera på sin plats. Om nu detta anses giltigt, och jag förmodar
att ingen har något att erinra mot att betänksamhet här vid lag är
nödvändig, så är denna betänksamhet, nödvändig under normala för¬
hållanden, af ännu djupare och större betydelse om man besinnar
de abnorma förhållanden, under hvilka Riksdagens pluralitet föi
tullskydd nu tillkommit. Tv vi kunna väl icke vara blinda för, att
den tullskyddsvänliga majoritet, som för närvarande finnes i Andra
Kammaren, ingalunda kan anses vara ett sant uttryck af val¬
männens vid valtillfället uttryckta mening, utan den måste anses
såsom en onaturligt tillkommen majoritet. Jag medgifver villigt, att
Tisdagen den 24 April, e. m. 5
den är tillkommen på grund af riksdagsordningens föreskrift och
sålunda fullt laglig; men man måste väl betänka sig, innan man på
en så lätt och så löslig grund som denna genomför så stora för¬
ändringar, som dem, om hvilka Riksdagen nu fattat beslut. Det
kali ju mycket väl hända, och det är icke blott troligt utan sanno¬
likt, att majoriteten vid 1888 års riksdag blir minoritet vid 1891
års riksdag, och då är det ingalunda otroligt, att den nya majori¬
tetens första göromål skulle blifva att rifva ned hvad denna riksdags-
majoritet uppbyggt, och skulle så inträffa, vågar jag hysa den för¬
hoppning, att 1891 års riksdagsmajoritet, hvilken jag förutsätter då
vara mera frihandelsvänlig, skall komma att tillvägagå med mera
varsamhet och skonsamhet, än den, med hvilken 1888 års majoritet
har gått till väga.
Jag finner ett ytterligare skäl för att Riksdagen i detta fall
skulle visat mycken betänksamhet, och det ligger i utskottets eget
betänkande.
Då vi besinna, att detta års bevillningsutskott varit så exklusivt
sammansatt, att icke en enda person, hvilken skulle kunnat miss¬
tänkas för blott den minsta lutning åt frihandelstendenser, der haft
ett ord att säga, måste man förundra sig öfver att den endrägt,
hvilken man kunnat förvänta sig hos ett sålunda sammansatt ut¬
skott, i sjelfva verket varit så ringa. Der finnas betydliga diver-
genser, som gifvit sig luft i en mängd reservationer, och bevillnings¬
utskottet hade, efter mitt förmenande, handlat vida klokare, om det
i alla de fall, der allvarsamma meningsskiljaktigheter varit rådande,
hänskjutit dem till den komité, utskottet nu sjelft förordar.
Jag vill sålunda hemställa, om icke kammaren bör åt den
komité, hvarom utskottet gjort framställning, lemna ett vida större
verksamhetsfält. Jag skulle önska, att denna komité finge i upp¬
drag att, efter tillkallande af sakkunnige personer och representanter
för de olika näringsgrenarue, dels utreda hvad inverkan de nu be¬
slutade tullsatserna äro egnade att hafva på landets näringsförhål¬
landen i deras helhet, och dels vid granskning af tulltaxan noga
tillse att det skydd, hvaraf näringarna kunna vara i behof, blir så
afvägdt, att icke, såsom nu blifvit fallet, en näring gynnas på en
annans bekostnad.
Det har yttrats, att de nu af Riksdagen fattade beslut komma
att framkalla mycken ovilja och mycket missnöje, och det icke
endast hos systemets motståndare, utan äfven hos meningsfränder.
Och det vore väl skäl, att, innan något sådant kommer till utförande,
det måtte få undergå en mera omsorgsfull och mångsidig utredning,
än som kunnat komma frågorna till del inom ett ensidigt samman¬
satt utskott.
Hvad jag sålunda skulle vilja föreslå vore, att det i 165:te
punkten framstälda förslaget om underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t skulle få denna förändrade lydelse, »att Riksdagen vill hos
Kongl. Maj:t göra framställning om tillsättande af en komité med
uppdrag att så skyndsamt som möjligt och efter inhemtande af upp¬
lysningar utaf sakkunniga personer samt representanter för de olika
N:o Bl.
Angående
tillsättande
af en tull-
komité.
(Forts.)
N:o 81.
G
Tisdagen den 24 April, e. in.
Angående
tillsättande
af en tull-
komité.
(Forts.)
näringarna utreda den sannolika inverkan på landets näringar,
hvilken nu beslutade tullsatser äro egnade att utöfva, samt föreslå
de jemkningar i tulltaxan, som kunna vara erforderliga för att det
skydd, som lernnas, må blifva så afvägdt, att icke den ena näringen
må gynnas på den andras bekostnad.»
Jag får vördsamt hos herr talmannen anhålla om proposition
på bifall till detta förslag.
Herr Reuterswärd: Jag hade hoppats att den häftiga strid,
som utkämpades på förmiddagen, skulle varit slutet på de strider,
hvilka nu pågått i nära 8 dagar. Men den siste talaren har fram¬
kommit med ett förslag, som sannolikt kommer att leda derhän, att
denna strid å nyo kommer att flamma upp. Han har nemligen in¬
fört diskussionen på ett område, der Riksdagen saknar befogenhet
att uttala sig. Han talade om Konungens landsfaderliga omsorger.
Så vida jag erinrar mig grundlagens föreskrift, har Riksdagen ej
rätt att i riksdagsfrågor tala om Konungen personligen.
Hvad den af utskottet föreslagna komitén beträffar, så är att
märka, att det varit herrar frihandlare, som önskat att få till den¬
samma hänskjuta alla de tvistiga frågor, som förekommit. Då
nu utskottet framlägger sitt förslag om denna komité, så vill man
hafva eu skrifvelse i motsatt rigtning mot hvad som föreslagits.
Man vill gifva regeringen en fingervisning att upprifva hvad Riks¬
dagen beslutat.
Det är dock nästan väl mycket begärdt, att vi skulle nappa
på den kroken. Och eu återremiss af frågan, hvad betyder den
efter det beslut Andra Kammaren fattat? Betänkandet skulle åter¬
komma till Första Kammaren för att den måtte deröfver besluta,
och dä må herrarne icke tro att utskottet skall inflicka något, som
så strider mot dess åsigt; och kammaren har icke motionsrätt.
Den ärade talaren uttalade sitt misstroendevotum mot utskottet.
Ja, mine herrar, vi hafva under dessa långa och pinsamma dagar
fått höra så mycket i den vägen, att snart börjar det ej längre
genera oss. Vill man fortsätta med det — så gerna för mig.
Hvad särskildt beträffar denna nu föredragna punkt, har jag
anledning tro, att den varit förevisad regeringens främste man och
att han gillat den. Vi behöfva derför icke hysa några skrupler,
att regeringen ej skulle acceptera densamma.
Den ärade talaren kallade våra beslut vrångvisa. Det var ett
hårdt ord — men det må stå för hans egen räkning, jag lägger det
icke på sinnet.
Då talaren gjorde ett svagt försök att attackera regeringen
derför att den under iakttagande af fullkomlig tystnad låtit Riks¬
dagen behandla tullfrågorna, får jag säga, att jag för min del
finner detta lända regeringen till mycken förtjenst. Ty om be-
villningsfrågor, dit dessa höra, säger grundlagen, att beskattnings¬
rätten utöfvas af svenska folket genom Riksdagen allena. Att
regeringen låtit Riksdagen, ostörd af dess inlägg, afgöra dessa
ärenden kan ej anses annat än välbetänkt. Hade vi fått göra
Tisdagen den 24 April
e. in.
7
N:o 81.
detta förlidet år, hade vi sluppit vara med om dessa upprörande
stridigheter, som allt sedan dess pågått, och vi skulle nu haft lugn
i landet.
Vidare yttrade talaren, att Andra Kammarens majoritet icke
tillkommit på fullt lagenligt sätt. Men då högsta domstolen af-
gjort den frågan, måste man väl anse, att de 22 ledamöterna i
Andra Kammaren blifvit lagligen valda. Åtminstone får jag för
min del säga, att jag respekterar högsta domstolens beslut.
Vidare sade den ärade talaren att han hoppades, att samman¬
sättningen af Andra Kammaren vid 1891 års riksdag skulle blifva
sådan, att den möjligen kunde upprifva hvad 1888 års Riksdag gjort.
Jag skulle djupt beklaga om så blefve förhållandet. Ty af alla
olyckor gifves ingen större, än om vi skulle kasta oss från det ena
systemet till det andra. Då vi under 30 års tid voro i minoriteten
ansågo vi det som vår undersåtliga pligt att låta Riksdagens beslut
lända oss till efterrättelse.
Friherre Klinckowström: Det berättas i en af de mest in¬
tressanta orientaliska sagorna uti den gamla genialiska sagocykeln
»Tusen och en Natt», att den onde anden blef nedstoppad i en
flaska, som förseglades med ett heligt insegel, så att han icke kunde
slippa ut.
Jag skulle önska att herrar frihandelsrepresentanter blefve på
samma sätt instängda i en butelj och att jag erhölle i uppdrag att
vårda och bevaka densamma. Jag kan försäkra herrarne, att I uti
sådant fall icke vidare skulle få höra talas om dem. Nu går detta
beklagligtvis icke an, och derför måste man väl ännu en tid dragas
med den ohyran.
Jag både trott, då diskussionen om 165 punkten öppnades, att
frihandlarne skulle skicka fram en af sina »enfants perdus», för att
sjunga den svanesång öfver systemet, som vi nu i dessa dagar oupp¬
hörligt hört med alla sina variationer af hot och spådomar. Så har
också skett, men hvad angår herr Dicksons förutsägelse om ett för-
ändradt system nästa gång nya val till Andra Kammaren skola ega
rum, vill jag bereda honom tvenne ledsamheter genom följande för¬
klaring. Då detta omval efter tre år åter ifrågakommer, har först
och främst det tullskyddssystem, vi nu infört i landet, redan visat
sina verkningar på sådant sätt, att herrar frihandlare, efter hvad
jag hoppas, icke skola vilja få bort det. Den stora hopen af dessa
herrar kan, såsom jag vid riksdagens början yttrade, indelas i tre
grupper: bedragare, bedragne och regeringspartiet. — Ja, mine
herrar frihandlare, ni fingo torka eder om munnen med detta ytt¬
rande från mig redan vid riksdagens början och kunna allt för väl
tåla det en gång tilll Nu har den del af partiet, som hörde till
regeringen, blifvit omintetgjord derigenom att Hans Maj:t Konun¬
gen till sina rådgifvare nådigst kallat män, de der stå öfver par¬
tierna, såsom det höfves en svensk konstitutionel regering.
En annan anledning, som må hända kan skaffa herrar frihandlare
några sömnlösa nätter, skall jag också bedja att här få nämna. Det
Angående
tillsättande
af en tull-
Jtomité.
(Forts.)
N:o 31.
Angående
tillsättande
af en tull-
komité.
(Forts.)
8 Tisdagen den 24 April, e. m.
är nemligen, att de alltjemt fortgående omvalen inom landstingen
otvifvelaktigt gå i den rigtning, att vi protektionister snart äro obe¬
roende af de 22 stockholmsrepresentanterna i Andra Kammaren, i
händelse -— hvilket dock är omöjligt till följd af de förändringar i
afseende å valgrunden, som i Stockholms stad åstadkommits — samt-
lige representanterna i Andra Kammaren för Stockholm skulle
blifva frihandlare. Detta kommer icke hädanefter att inträffa, sanna
mina ord mine herrar, men, om det mot förmodan skulle ske efter
tre år, så kommer Första Kammaren med hvarje års omval att till¬
skjuta allt flere och flere skyddstullvänner, och frihandlarnes antal
att i samma proportion minskas. Med den kännedom vi hafva om
landstingen och dess traditioner, kommer detta att inträffa i den ut¬
sträckning, att efter den kalkylen skulle, då hela valturen gått förbi,
i Första Kammaren endast qvarstå representanter för frihandlare i
fyra län och två städer, hvilka efter 1885 års folkberäkniug med en
folkmängd af 718,304 personer skulle få välja endast 22 represen¬
tanter, under det att den öfriga landsbygden jemte återstående antal
städer med eu folkmängd af 3,964,000 skulle välja 121 tullskydds-
vänner. Äfven om en eller annan förändring i dessa förhållanden
kan ega rum, finna herrarue väl, att Första Kammaren då har en
så stark tullskyddsvänlig pregel, att vi gerna kunna undvara dessa
22 representanter i Andra Kammaren, om en sådan olycka nemligen
skulle inträffa, att i Stockholm valdes endast frihandlare.
Hvad herr Dicksons många förslag vidkommer, får jag säga,
att det vore en stor olycka, om utskottets förslag i denna punkt
icke blefve Riksdagens beslut, ty den är må hända en af de vigti-
gaste för oss tullskyddsvänner. Vi veta nemligen alla, att den
franska traktaten utlöper med den 1 februari 1892. Sista terminen
att förnya eller uppsäga densamma är således den 1 februari 1891.
1891 års Riksdag sammanträder som bekant den 15 januari samma
år, och då är det ovilkorligen för sent för det årets Riksdag att
kunna besluta i en så vigtig fråga. Den sista Riksdag, under hvilken
detta kan ske, är således 1890 års Riksdag och lyckligtvis infäller
den med i hufvudsak samma personal i Andra Kammaren, som der
nu finnes.
Med de agitationer, hvaraf vissa personer äro mägtige, hade
det kunnat blifva annorlunda, i händelse nya val till Andra Kamma¬
ren egt rum före dem till 1891 års Riksdag, ty då kunde nemligen
en ny traktat med Frankrike af lika beskaffenhet som den nu gäl¬
lande hafva blifvit afslutad, hvilket jag skulle ansett för en stor
olycka. Gerna en ny traktat och äfven en traktat med tariffer, men
då skola dessa tariffer vara till gagn för Sverige och våra verkliga
kommersiella intressen. De herrar, som studerat förhållandena mel¬
lan export och import i de båda länderna, veta mer än väl, att de
artiklar äro lätt räknade, som egentligen intressera Frankrike att
exportera till Sverige. Den nu gällande traktaten med Frankrike
har blifvit afslutad och förnyad i frihandlarnes intresse, för att
hindra oss skyddsvänner i våra bemödanden och omöjliggöra några
tullförändringar i de hundratals artiklar, som af traktaten beröras.
Tisdagen den 24 April, e. m.
9
Njo 31.
Hvad herr Dickson nämnde emot Riksdagens rätt att ensam af¬
göra den beskattning, som utgår af tullar, så förvånar det mig verk¬
ligen, att en så gammal riksdagsman, som han, så illa läst sin grund¬
lag. Svenska folkets urgamla rätt att sig sjelft beskatta genom
Riksdagen är en af de skönaste perlorna i folkmagtens krona, och
det vore i sanning bedröfligt, om den skulle plockas derifrån. Jag
har den tillförsigt till vår nuvarande regering, att den i alla hän¬
seenden skall vara så höjd öfver partierna och så sant konstitutio¬
nel, att den icke ens gör något försök i den rigtningen.
Men, säger man, om vi begått några misstag och om vi nu åsatt
några tullar, som möjligtvis på ett ofördelaktigt sätt kunna inverka
på några näringar uti landet, borde de väl kunna ändras. Ja väl,
ingenting är lättare än detta. Regeringen har naturligtvis det in¬
flytande på Riksdagen, att i händelse den inkommer med proposi¬
tion om de förändringar i de nu beslutade tullsatserna, som Kong].
Maj:t kan finna nödiga eller nyttiga, så lider det ju icke ringaste
tvifvel, att icke Riksdagen skall lyssna till hvad som kan vara rätt¬
vist och billigt i afseende å de föreslagna förändringarna. — Detta
är den enda rigtiga och fullt konstitutionella vägen i dylika frågor,
och det vore besynnerligt, om regeringen skulle beträda någon annan.
Det är också en af frihandlarnes sofismer att, sedan en tullsats
en gång kommit till stånd, skall den gud bevars icke kunna rubbas,
utan hållas helig såsom ett slags evangelium.
Detta är alldeles falskt, mine herrar, ty den, som något följt
de tullpolitiska rörelserna i andra länder, finner att deras tulltaxor
ständigt förändras i detaljfrågor, och att dessa länders regeringar
oupphörligt framkomma med önskningsmål i afseende å förändringar
i tulltaxorna till förmån för än den ena än den andra näringsgrenen.
Finner man att den ena året åsätta tullen inverkat ofördelaktigt
för handeln eller näringarna, så ändrar man den utan vidare ett
följande år, och till bevis härpå kan jag åberopa det arbete jag här
förut omnämnt, nemligen »Allgemeines Deutsches Handels Archiv».
Tullstyrelsens och kommerskollegii herrar tjensteman, som väl känna
till detta arbete, kunna säkerligen vitsorda sanningsenligheten af
dessa mina uppgifter.
Det är sålunda ingen fara, om vi också nu af okunnighet eller
obetänksamhet åsatt någon tullsats — hvilket jag dock icke vill
medgifva — som kan inverka menligt på någon närings- eller in¬
dustrigren, ty den kan ju i så fall ändras.
_ Jag anser det nemligen vara hvarje sant konstitutionel re¬
gerings pligt att afgifva proposition till Riksdagen om dylika än¬
drade tullbestämmelser och jag är öfvertygad, att tullskyddsvännerna
skola vara de första att ingå på alla sådana förändringar, som kunna
vara rättvisa och billiga, men att tro att Kongl. Maj:t egenvilligt
skulle stryka våra nu fattade beslut i afseende å tullsatsernas be¬
lopp är omöjligt. Jag tänker allt för högt om den nuvarande re¬
geringen för att kunna förutsätta, att något sådant skulle kunna
ega rum.
Angående
tillsättande
af en tull-
komité.
(Forts.)
N:o 31.
10
Tisdagen den 24 April, e. m.
Angående
tillsättande
af en tull-
komité.
(Forts.)
Då en stor del af de anmärkningar, herr Dickson gjorde, redan
blifvit af föregående talaren besvarade, kan jag nu inskränka mig
till att med glädje biträda hvad utskottet i 165 punkten föreslagit,
dock med den förändring, som herr Reuterswärd hemstält.
Herr grofven och talmannen yttrade, att han med anledning af det
sista anförandet ansåge sig böra låta uppläsa 52 § riksdagsordningen.
Härpå upplästes nämnda §, så lydande:
»Vid kammares sammanträde eger hvarje dess ledamot rätt att
till protokollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under
öfverläggning komma, och om lagligheten af allt, som inom kam¬
maren sig tilldrager. En hvar yttrar sig i den ordning, han dertill
sig anmält och uppropad blifver, och må ej någon vara berättigad
att tala utom protokollet. Ingen må tillåta sig personligen föro¬
lämpande uttryck; sker det, eger kammaren pröfva, huru vida den
ledamot, som sålunda sig förgått, må af talmannen erhålla tjenlig
föreställning och varning, eller om saken bör till laga domstols be¬
handling öfverlemnas eller ock alldeles förfalla.»
Vid slutet af paragrafens uppläsning, hvilken kammarens leda¬
möter stående afhört, höjdes talrika bifallsrop inom kammaren.
Herr Forssell, Hans: Genom de beslut, som under dessa må¬
nader blifvit af Riksdagens kamrar fattade i fråga om tullarne, hafva
nu grundvalarne rubbats för det protektionistiska system, som i
mer än en mansålder egt bestånd i vårt land. Den något ensidiga
men i sin art fullständigt genomförda industriella protektionismen
har nu blifvit kompletterad genom tullsatser, som till större delen
äro rigtade emot industriens lifsintressen. Det är det anmärknings¬
värda dervid att, under det anfallet på det bestående systemet ut¬
förts af män, hvilka af upprigtig öfvertygelse trott sig vara den
svenska industriens målsmän, har motståndet mot detsamma ledts
af personer, som i de föreslagna tullsatserna sett en våda och ett
hot mot de bestående näringar, hvilka genom sin egen lifskraft eller
dem för länge sedan tillerkänd! tullskydd hållit sig uppe äfven
under hårda tider.
Det ligger häruti ett vittnesbörd derom, att de i egentligaste
mening konservativa grundsatserna finnas på vår sida, och jag vågar
antaga, att icke så få af oss, just till följd af detta vårt konserva¬
tiva skaplynne, skola komma att under närmaste framtiden till det
nu antagna tullsystemet intaga ungefär samma ställning som förut
till det gamla. Vi hafva icke kunnat acceptera, men vi underkasta
oss hvad vi icke, trots energiskt motstånd, kunnat undertrycka; vi
underkasta oss detsamma åtminstone tills vidare.
Det må likväl icke vara oss förtänkt, om vid detta system¬
skiftes fullbordan vi med någon ängslan se oss omkring och fråga:
»hvart skall detta taga vägen; huru skall detta sluta?» —- Huru
mycket återstår af förändringar liknande de redan vidtagna; för¬
ändringar, som varit egnade att väcka oro inom näringslifvets alla
grenar och att rubba alla beräkningar?
Tisdagen den 24 April, e. m.
11
N:o 31.
Vi äro nemligen öfvertygade, mine herrar, derom att man kan
oroa näringslifvet lika mycket genom att väcka obestämda och obe¬
gränsade förhoppningar om lysande vinster som genom att hota
med inskränkningar och förluster, dem ingen kan beräkna. Och
till båda dessa fel hafva enligt min tanke det nya systemets måls¬
män gjort sig skyldige.
Huru mycket har icke här i den vägen syndats genom för¬
kunnandet af grundsatser och framställandet af yrkanden, hvilka
icke kunna annat än hålla näringarnas idkare i ständig oro och
ovisshet om framtiden?
Har man icke sagt oss, att hvarje i en näring nedlagdt kapital
eger en rätt till afkastning, hvilken skall af staten garanteras, en
afkastning, hvars storlek man icke vill och naturligtvis icke kunnat
uppgifva? Har man icke också öppet förkunnat, såsom den ledande
grundtanken, att allting, som kan i landet tillverkas, det skall också
i landet tillverkas, att all införsel af dylika varor är af ondo och
skall af alla krafter motverkas. Nå väl, mine herrar, af dessa tvenne
grundsatser, hvad är den gifna konseqvensen, om konseqvenserna
skola dragas till det yttersta? Jo, först och främst, att de flesta
af de tullsatser, som för några dagar sedan uppfattades såsom skämt,
måste blifva allvar, och att den sista slutsatsen blir förbudet —
det förbudssystem, som för två mansåldrar sedan beherskade vår
handelspolitik. Nu är det visserligen alls icke gifvet att allt hvad
som är eu konseqvent tillämpning af erkända grundsatser också
måste blifva en verklighet; något sådant påstår jag visserligen icke.
Men _ så mycket vågar jag säga, att i den nuvarande partiställningen
och i de nu framkallade politiska förhållandena ligger det mer än en
anledning till farhågan, att man kommer att gå, om icke till det
yttersta, så åtminstone ganska långt, ja alldeles för långt i de nya
grundsatsernas tillämpning.
Jag hoppas att våra ärade motståndare icke må misstycka, om jag
påminner derom, att man under denna väldiga kamp mellan system
måst uppkalla till murbräcka mot det gamla systemet eu mång-
höfdad bär af enskilda intressen, och huru man har lärt dessa in¬
tressen att hvar i sin stad skyla sin nakenhet med patriotismens
vackert skimrande mantel. Nog har det gått lätt att besvärja fram
dessa intressen, men bur skall man nu kunna få dem att träda till¬
baka inom tillbörliga gränser? Hvad ett intresse fick i går, det
vilja. flundra hafva i morgon, och af dessa hundra är det kanske
de nittio, som i går ännu icke visste att de behöfts eller kunde med
fog begära en förmån, men som i morgon skola fordra den med en
oemotståndlig nitälskan. Hvarför? Derför att exemplet smittar,
derför att der den ene fått nya förmåner, der fordra de öfrige det¬
samma i rättvisans namn, och synnerligen derför att de experiment,
vi nyligen tillåtit oss i den högre tullpolitiken, så skadat .åtskilliga
bestående industriers intressen, att deras målsmän icke utan skäl
numera kunna säga: »gifven oss kompensation». Huru skall man
också kunna undkomma dessa anspråk, då alla de, som begära nytt
skydd, kunna åberopa sig på sådana argument, som det i dessa
Angående
tillsättande
af en tull-
komité.
(Forts.)
N:o 31.
12
Tisdagen den 24 April, e. in.
Angående
tillsättande
af en t ull-
komité.
(Forts.)
dagar så ifrigt framstälda, att tullsatsen betalar ingen annan än ut-
ländingen. Hvad är väl, om så förhåller sig. beqvämare och qvä¬
kare än att, till gagn för inhemska näringar, åsätta tullsatser, huru
många och huru skyhöga som helst? Alltsammans betalar ju ut-
ländihgen, och hvad utländingen betalar, kommer svenska män till
godo. Det är uppenbart, att för dem, som låta leda sig af dylika
föreställningar, ges det egentligen ingen gräns för tullbeskattningen,
ingen kraft att motstå anspråken på skydd.
Om nu också en dylik ekonomisk naivetet icke skulle räkna
majoritet, sä är det dock oförnekligt, att bland de män, som inse
och öppet erkänna att skyddstullar afse höjande af prisen, det vill
säga fördyrande af varorna, och äfven, i större eller mindre grad,
medföra denna följd, många likväl hysa ytterst ringa, ja, nästan
intet undseende för konsumtionen, när det gäller att tillgodose
produktionens intressen, att de icke fästa någon vigt vare sig om
den råvaruförbrukande förädlingsindustriens intressen eller vid den
stora konsumerande allmänhetens behof, så snart ett skyddkräfvande
intresse träder fram med än så skyhöga anspråk. Vi hafva här af
en ledamot på stockholmsbänken hört omtalas, huru det i dessa
dagar gått till i bevillningsutskottet, huru det der fans ledamöter,
som hade ytterligt svårt att motstå frestelsen af en tullsats, hvilken
som helst; och af uttalanden af ledamöter i begge kamrarne hafva
vi ock kunnat finna, att antalet af dylika tullvänner icke är så
ringa. Det finnes derför onekligen anledning att befara en utveck¬
ling af det nuvarande systemet i det oändliga, och att vi med det
nya systemet kommit ut på ett villande haf utan landkänning och
utan kompass.
För min del vågar jag emellertid föreställa mig, att den majo¬
ritet, som bestämt den nya rigtningeu af vår tullpolitik, icke i sin
helhet har en dylik uppfattning af hvad oss göres behof. Jag är
öfvertygad, att mer än eu af kammarens protektionistiske ledamöter
med ett visst bekymmer har sett sig om efter det mått och den
gräns, som de saknat både i bevillningsutskottets motivering och
förslag och i uttalanden af åtskilliga bland utskottets försvarare,
och likaså att de med en viss tveksamhet lagt sin röst för åtskil¬
liga af de tullsatser, hvilka man likväl i detta ögonblick för parti¬
disciplinens skull fått betrakta såsom en oundviklig nödvändighet.
Det är till dessa ärade motståndare jag vågar vända mig med eu
vördsam förfrågan, huru vida det vore skäl att i det uttalande från
Riksdagen, som skall angifva grunddragen för den blifvande komi-
téns verksamhet gifva något kraftigare uttryck åt önskvärdheten
deraf att det nit, som skall reformera vår tulltaxa, måtte erkänna
åtminstone någon gräns, och det är en sådan begränsning jag före¬
ställer mig kunna uttryckas sålunda., att i den första passus af 165:te
punkten införes ett litet tillägg, hvarigenom denna passus finge föl¬
jande lydelse:
att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t göra framställning om
tillsättande af en komité med uppdrag dels att före nästkommande
års Riksdag verkställa utredning angående de ändringar i tulltaxans
Tisdagen den 24 April, e. in.
13
N:o 31.
bestämmelser, som må vara erforderliga för att, utan förnärmande
af bestående industriers intressen och utan den förbrukande all¬
mänhetens oskäliga betungande, bereda våra näringar ett väl afvägdt
tullskydd, o. s. v. lika med utskottet.
Jag anhåller hos herr grefven och talmannen om proposition å
detta yrkande.
Herr De Maré: Jag anhåller att få instämma i det af den
siste ärade talaren väckta skrifvelseförslaget. Jag gör det så mycket
hellre, som jag lifligt beklagar, att det skrifvelseförslag, som vid
nästlidne riksdag väcktes af herr Lothigius i samma syfte, icke
vann majoritet hos kammaren. Hade den utredning, som då åsyf¬
tades, kunnat föreläggas denna Riksdag, då dessa frågor skulle be¬
handlas, så lider det intet tvifvel att många af de beslut, som nu
fattats och hvaraf åtskilliga enligt mitt förmenande komma att men¬
ligt inverka på de svenska näringarna, aldrig kommit till stånd.
Jag ber att få yrka bifall till herr Forssells förslag.
Herr Hedlund: Jag skulle också gerna vilja förena mig om
herr Forssells skrifvelseförslag särskildt efter den vackra och väl¬
taliga framställning, hvarmed han motiverade det, så vidt jag icke
hyste mot detta förslag samma betänkligheter som mot den af be¬
villningsutskottet föreslagna skrifvelsen. Efter den uppfattning jag
mer än en gång uttalat i denna kammare, känner svenska rege¬
ringsformen icke till någon annan tullagstiftning än den, som afser
att bereda staten inkomster. Det står uttryckligen, att när stats¬
verkets behof äro pröfvade, skall Riksdagen åtaga sig en bevillning,
och till sådan höra tullarne. Kågon hänsyn till att tullagstiftningen
skulle verka såsom ekonomisk lagstiftning har icke tagits i regerings¬
formen. Det är, föreställer jag mig, på denna grund så väl den
framstående man, som var den förste i den förra regeringen, som
den nuvarande regeringen afhållit sig från att begagna sig af den
rätt, som ligger i 60 § regeringsformen, nemligen att ingripa i Riks¬
dagens beslutanderätt i denna fråga. Man har betraktat detta så¬
som en beskattuingsfråga, och deruti finner jag anledningen, hvarför
Konungens rådgifvare icke deltagit i debatten i ämnet. De hafva
ansett det såsom en skattefråga och icke såsom eu ekonomisk lag¬
stiftningsfråga. Vore det sistnämnda fallet, kan man svårligen undgå
att gifva en föregående talare på göteborgsbänken rätt deri, att det
tillhör Konungens befogenhet att här taga rikets välfärd i betrak¬
tande och begagna den myndighet han i detta fall har, specielt den
i 60 § regeringsformen uttalade befogenhet. Detta har jag offent¬
ligt uttalat flere gånger, innan det protektionistiska systemet förelåg.
Jag tror ingen skall beskylla mig för att vilja utsträcka Konungens
myndighet öfver den lagstadgade gränsen, men denna uppfattning har
jag alltid haft. Det synes mig under sådana förhållanden att, när
bevillningsutskottet här föreslagit att göra ändring i tulltaxans be¬
stämmelser i afsigt att bereda våra näringar »ett väl afvägdt skydd»,
så skulle Riksdagens uppdrag föra tullagstiftningen från skatte-
Angående
tillsättande
af eu tull-
komitc.
(Forts.)
N:o 31.
Angående
tillsättande
af en tull-
komité.
(Forts.)
14 Tisdagen den 24 April, e. m.
lagstiftningens område in på den ekonomiska lagstiftningens. Och vilja
herrarne gå in på den bogen, så kan man icke häfda tullbevillningens
natur af skatt, hvaröfver Riksdagen allena har att besluta. Här
ha rigtats hårda ord mot det fria utbytets vänner derför att de nu
skulle vilja efter den långa debatten göra om intet de af Riksdagen
fattade besluten genom att söka ändring i formen för Riksdagens
skrifvelse. De må hafva denna uppfattning, men här kan föreligga
något annat —• en protest mot de fattade besluten, som icke afser
att trotsa eller kringgå dem, utan att bevara sin mening till eu kom¬
mande tid. Jag tror att det hör till de mest orättvisa anklagelser,
som rigtats af protektionisterna mot deras motståndare, att de icke
lojalt funnit sig i de beslut, som medfört protektionismens seger.
Jag tror icke, att någon riksförsamling, åtminstone i Europa, skulle
hafva med sådant jeinnmod burit, att rikets största valkrets, tillika
dess hufvudstad, icke är representerad såsom valmännens flertal det
önskat. Det är icke värdt att åberopa högsta domstolens utslag —
ingen bestrider dess juridiska och juristiska laglighet — men hvad
jag vidhåller är, att svenska folket icke är represeuteradt i Andra
Kammaren efter valmännens mening. Ty det kan icke bestridas, att
6,000 är mera än 2,000. För min del skall jag icke tveka att med
jemnmod bära ett eller annat tusental kronor i skatt, som blifvit
lagd på den näring, jag idkar. Jag skall dock erlägga skatten till
Kongl. Maj:t och kronan, men icke till de industrigrenar, som man
vill skänka denna skatt. Jag anser likväl, att dessa kronor icke
äro mig på ett rättfärdigt sätt fråntagna. Det är på samma sätt
med flere andra näringar, som skulle uppmuntras och som komma
i samma kategori genom detta system. Jag säger, att vi skola kunna
bära det med jemnmod och äfven sådant tilltal, som här blifvit af
eu gammal man oförsigtigt fäldt. Det kan icke såra derför att det
icke drabbar oss. Men jag hoppas och tror att den framtid, man
förespår det nu rådande systemet, blir oviss och ganska kort. Jag
litar derpå icke till följd af några agitationer, utan till följd af den
erfarenhet, som man skall vinna och den uppfattning, som skall
göra sig snart nog gällande om rikets sanna välfärd äfven inom
denna kammare.
Herr Casparsson: Det farligaste för en god sak är icke så
mycket att blifva hårdt anfallen, som att blifva illa försvarad, och
jag måste derför uttala mitt djupa ogillande och mitt beklagande
af det sätt, hvarpå det tullpolitiska system, jag omfattar, i qväll
blifvit försvaradt. (Uti detta yttrande hördes åtskilliga ledamöter
instämma). Detta har betagit mig all lust att fortsätta diskussionen
i frågan.
Jag vill blott i korthet upptaga till granskning ett par yttranden,
som fälts af den ärade talaren på gefleborgsiänsbänken. Han påstod
att det protektionistiska system, hvarpå vi nu inslagit, ovilkorligen
skall föra till förbud. Jag tror dock, att han här vid lag misstagit
sig i sina konklusioner, ty en väl afvägd och genomförd protektio¬
nism leder icke till dylika konseqvenser. Den kan icke leda till
Tisdagen den 24 April, e. in.
15
N:o 31.
prohibitism. Prohibitismen är död, men protektionism en lefver och
skall fortfarande lefva.
Han talade äfven om, att vi protektionister draperade oss i
patriotismens mantel. Ja, detta är sant. . Om motsidan har man
deremot sagt, att den draperar sig i kosmopolitismens mantel, och
i valet emellan patriotism och kosmopolitism föredrager jag obe¬
tingadt den förra.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag, sådant detsamma nu
formulerats af herr Reuterswärd.
Herr Reuterswärd: Jag är mer än ledsen öfver den diskus¬
sion, som här försiggått, och jag får för min del förklara, att jag
ingalunda gör mig solidarisk med de otillbörliga uttryck, som här
blifvit fälda. (Härvid gåfvo flere af kammarens ledamöter till känna,
att de instämde i detta yttrande). Och på grund af de instäm¬
manden jag hör, tror jag, att de med mig liktänkande dela denna
åsigt.
Jag har begärt ordet för att fästa kammarens uppmärksamhet
på, att vare sig det af herr Dickson eller det af herr Forssell fram-
stälda förslaget antages, har Första Kammaren tillintetgjort sina
förut fattade beslut, synnerligast det som blifvit fattadt på förmid¬
dagen. Den 154 punkten i betänkandet, som blifvit af båda kam-
rarne antagen, lyder nemligen sålunda, »att, för den händelse Riks¬
dagen beslutar sättande af tull å sådana artiklar, hvilka för när¬
varande äro från tull fria, eller förhöjning i nuvarande tullsatser
för andra artiklar, Riksdagen jemväl måtte besluta, att dessa nya
eller förhöjda tullar skola såsom tilläggsafgifter till nu gällande tull¬
taxa jemväl innevarande år utgöras från den tid, som af Kongl.
Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t, jemte öfver¬
lemnande af sina sålunda fattade beslut, anhålla, det Kongl. Maj:t
• täcktes, så fort ske kan, förordna om beslutens trädande i kraft.»
När nu kammaren beslutat detta, vore det något högst egen¬
domligt, om vi nu skulle besluta en skrifvelse, som i viss mån upp-
häfde detta beslut. I dessa båda af herrar Dickson och Forssell
föreslagna skrivelser har nemligen inlagts den meningen, att den
komité, som skulle tillsättas, skulle hafva rättighet snart sagdt att
upprifva hvarje vid denna riksdag fattadt beslut i tullfrågan. Så
förefaller det mig. Men meningen må nu vara hvilken som helst;
den nu föredragna punkten är så sammanfattad, att den borde kunna
tillfredsställa hvar och en, som icke vill vara med om att upprifva
fattade beslut. Den är skrifven i dess rätta mening, eller att vissa
kemiskt-tekniska frågor och deras inbördes sammanhang icke kunnat
af utskottet fullständigt utredas, hvarför man begärt att en komité
för ändamålet måtte tillsättas, hvilken komité, med fasthållande af
det nu inslagna tullskyddssystemet, må kunna föreslå de jemkningar
i de af Riksdagen redan fattade besluten, som äro oundgängligt
nödiga för systemets fullständigande, men ingalunda sträcka sin
verksamhet derhän, att hufvudprinciperna rubbas, på sätt de båda
förslagsställarne, herrar Dickson och Forssell, nu försöka genom-
Angående
tillsättande
af en tull-
ko mit é.
(Forts.)
N:o 31.
16
Tisdagen den 24 April, e. in.
Angående
tillsättande
af e.n tvll-
Itomité.
(Forts.)
drifva. Jag hoppas att jag icke begår någon ogrannlagenhet, då
jag nämner, att den nu omtvistade punkten, med den af mig före¬
slagna förändringen, har blifvit herr statsministern förevisad och
af honom godkänd.
Så vidt jag förstår bedöma saken, har af Riksdagen intet enda
beslut blifvit fattadt, hvarigenom någon industri —• jag medger med
undantag af sjöfarten —• blifvit trädd för nära utan att man sökt
gifva densamma, då dess råvara blifvit fullbelagd, full ersättning
på andra områden, och då böra väl de åtminstone vara till freds.
Jag medgifver, att det är ledsamt, att det icke varit bevillnings¬
utskottet möjligt att, åtminstone för närvarande, uttänka något sätt,
hvarpå man kunde lemna sjöfartsrörelsen kompensation för hvad
den förlorat genom de nu pålagda tullarne, men på grund af den
anda, som är rådande bland oss protektionister, är jag fullt öfver-
tygad, att, om det till nästa riksdag skulle visa sig, att denna för
vårt land så ytterst vigtiga näring skulle lida allt för svårt betryck,
det protektionistiska partiet skall göra sig all möda ospard för att
på ett eller annat sätt tillgodose densamma. För ögonblicket har
dock detta, som sagdt, visat sig omöjligt. Jag hoppas dock, att
vådan icke skall vara så stor, att icke näringen skall kunna för¬
draga olägenheterna åtminstone 9 eller 10 månader, eller intill nästa
riksdag. Jag vill nu icke inlåta mig på, huru detta bistånd skall
kunna lemnas, ty detta skulle föra mig för långt från ämnet, men
omöjlig är saken i sanning icke.
I öfrigt vet jag emellertid icke en enda näring, hvars råämnen
blifvit belagda med tull, hvilken icke i stället erhållit full ersätt¬
ning. Under sådana förhållanden, och då vi nu kommit så långt
som till den näst sista punkten i betänkandet, vore det sorgligt,
om man genom ett nu fattadt beslut skulle vilja göra regeringen
tveksam om hvad som är Riksdagens verkliga mening. Det må
de båda förslagsställarne ursäkta mig, då jag säger, att meningen i
de båda ändringsförslagen icke kan vara annan än att göra rege¬
ringen oviss i frågan. Detta gäller dock kanske mindre om herr
Dicksons förslag, ty taga vi det, säga vi, att vi vilja återgå till fri¬
handelsprincipen, men den hafva vi nu lyckligtvis lemnat bakom
oss. Det är deremot desto mer fallet med herr Forssells förslag,
och som det icke är min afsigt, och väl ej heller mina menings¬
fränders, att missleda regeringen, tror jag herrarne med full tillit
kunna sluta sig till utskottets förslag med den lilla redaktions-
förändring, jag tagit mig friheten föreslå, och härtill yrkar jag fort¬
farande bifall.
Yi hafva ej velat byta om tullsystem hvart annat eller hvart
tredje år, och jag varnar dem, som komma efter oss, för att kasta
sig på sådana vådor.
Vidare säger talaren, att det skulle varit lojalt handlndt af ut¬
skottet, om det lyssnat till en och annan af reservanterna i utskottet
och hänskjutit tvistiga frågor till komitén. Ja, i vissa frågor har
det varit en reservant från hvardera kammaren. Skulle då i så fall
de 18 ledamöterna vika för de 2? Skulle man verkligen gått så
Tisdagen den 24 April, e. in.
17 N:o 31.
till väga? Gjorde väl frihandlarne så på den tiden, då det blott Angående
fans en eller annan protektionist inom utskottet? Jag bar varit tillsättande
ledamot i utskottet under många år, men aldrig lyssnade någon af
fri handlar ne då till hvad jag sade, än mindre fattade man sina be- '
slut derefter. Och jag vill säga, att den pluralitet vore ej värd att e''
vara majoritet, som ginge så till väga.
Slutligen föreslog den ärade talaren, att man skulle i denna
komité insätta personer, som representerade landets alla näringar.
Här hafva vi nu icke mer än 166 olika punkter, af hvilka det
finnes många, med hvilka ej några näringsgrenar hafva det minsta
att skaffa. Men vi hafva öfver 600 artiklar i tulltaxan, och skulle
alla dessa hafva sina representanter inom komitén, så finge vi en
liten Riksdag ofvanpå denna Riksdag, och det kan val ändå icke
vara den ärade talarens mening. Och jag undrar, hvartill allt vårt
arbete skulle tjena, om Riksdagens majoritet skulle anse sig oför¬
mögen att besluta i frågor, som blifvit så genombehandlade, som
dessa. Jag hoppas att Riksdagen skall hålla på sina rättigheter,
och dit hör att gemensamt med Konungen stifta lag och att sjelf
bestämma öfver sina inkomster och utgifter utan att begära hjelp
från komitéer. En annan sak är det, om det gäller att utreda
frågor. Men det finnes ingen enda punkt i detta betänkande, som
ej är så utredd, att icke Riksdagen med godt samvete kan antaga
den, och der utredningar varit af nöden, har man icke underlåtit att
samvetsgrant verkställa dem. Riksdagen måste väl få anses vara
i sin fulla rätt att fatta sina beslut.
Meningen med denna komité har ej varit någon annan än att
angående vissa kemiskt-tekniska frågor erhålla den närmare utred¬
ning, för hvilken utskottet saknat tid och förmåga. Och det är
egentligen detta, som skrifvelsen innefattar. Men man har på
samma gång velat deruti inlägga, att, för den händelse utskottet
skulle hafva begått något ofrivilligt misstag, eller Riksdagen genom
sina beslut trädt någon industrigren för nära utan att bereda den¬
samma motsvarande ersättning, Kongl. Maj:t då ville taga sådant i
öfvervägande och derefter till nästa Riksdag framkomma med förslag
till nödig ändring.
Jag får derför på det lifligaste anhålla, att kammaren måtte
bifalla denna punkt med den redaktionsförändring, jag tillåtit mig
föreslå.
Många af kammarens ledamöter instämde i detta anförande.
Herr Forssell, Hans: Jag tillåter mig fästa den siste ärade
talarens uppmärksamhet derå, att om möjligen hans anmärkning
kan träffa herr Dicksons förslag, efter den motivering han gifvit
detsamma, om det om detta förslag kan sägas, att det skulle inne¬
bära eu uppmaning till komitén att revidera hela den nu beslutade
tulltaxan, kan sådant deremot alls icke sägas om mitt förslag, i
hvilket icke finnes den ringaste antydan härom. Mitt förslag kan
icke sägas innebära annat än ett uttalande af den grundsatsen, att,
Forsta Kammarens Prof. 1888. N:o .31. 2
N:o 31.
Angående
tillsättande
af en tull-
komité.
(Forts.)
18 Tisdagen den 24 April, e. m.
efter som det nu skall vara protektionism, det åtminstone måtte
vara protektionism med moderation.
Herr Sundberg: Jag ber om ursäkt, att jag begär ordet så
sent. Det är ej mycket jag ämnar säga.
Jag har blott med anledning af de båda förslag, som här blifvit
gjorda, känt ett behof att uttala min mening, emedan jag tror, att
det först väckta förslaget, herr Dioksons, är nu mera oantagligt, och
att det andra, det af herr Forssell framförda, är obehöflig!. Det
senare med sin ändring är obehöflig^ tv man kommer till precis
samma effekt med hvad utskottet föreslagit. Och när jag vågar
säga, att herr Dicksons förslag är oantagligt, grundar sig detta
derpå, att det skulle vara mer än besynnerligt från en riksförsamlings
sida att först uppsätta en hel tulltaxa, stycke för stycke, antaga
densamma och, sedan detta är gjordt, öfverlemna hela detta opus
till en komité med obegränsad fullmagt att med afseende derpå
företaga den revision, som samma komité kunde finna tjenlig. Det
vore detsamma som att säga, att vi hafva visserligen fattat beslut
i alla dessa 166 punkter, men vi äro ej alls säkra på oss, utan
måste begära, att Kongl. Maj:t måtte efteråt sätta till en komité
af sakkunnigt folk, som hjelper saken till rätta. Det vore nästan
för mycket påminnande om den gamla historien om gumman, som
kastade jästen in i ugnen efter det bakade brödet. Jag tror icke
majoriteten gerna går in på något sådant. Den ärade talarens för¬
slag skulle hafva varit mycket godt förlidet år, och jag skulle vid
det tillfället gerna understödt detsamma, men nu är det, jag upp¬
repar det ännu en gång, fullkomligt oantagligt.
Hvad åter det af herr Forssell väckta förslaget angår, så hem¬
ställer jag till kammarens ledamöter, om det kan anses vara mycket
vunnet med den der utmålande beskrifningen: »utan förnärmande af
bestående industriers intressen och utan den förbrukande allmän¬
hetens oskäliga betungande». Det vill derigenom se ut, som skulle
i sådant fall den beslutande majoriteten här bekänna, att det kan
val hända, att vi på ett betänkligt sätt förnärmat bestående indu¬
striers intressen, och det kan hända, att vi på ett oskäligt sätt be¬
tungat den förbrukande allmänheten. Det är möjligt att så är
förhållandet, men jag tror icke, att vi hafva någon anledning att
erkänna det. Skulle nu så illa vara, så har Kongl. Maj:t och den
komité, som kan komma att af honom förordnas, precis lika fria
händer att afhjelpa den saken, dessa orden förutan, som om de in-
toges i skrifvelsen. Kär nu så är förhållandet, synes det mig öfver¬
flödigt att kamrarne skulle i en sådan här sak, der begge kamrarne
i grunden vilja ett och detsamma, stanna i olika beslut, och då
Andra Kammarens beslut är detsamma som utskottets förslag med
en obetydlig ändring, tyckes det mig vara allt skäl, att äfven Första
Kammaren antoge detta beslut, det vill säga utskottets förslag med
den förändring herr Reuterswärd redan vid öfverläggningens början
förordat. För min del ber jag att få yrka bifall till detta förslag.
Tisdagen den 24 April, e. m. 19
I detta anförande instämde friherre Akerhielm.
Herr Bexell: Det yttrande, som här fäldes af den förste
talaren, herr Dickson, gjorde på mig ett mycket pinsamt intryck.
Han trodde och hoppades att regeringen icke skulle respektera Riks¬
dagens beslut och svenska folkets fri- och rättigheter. _ Hade sådana
ord yttrats af en talare, hvars förfäder klädd blodig skjorta för
Sverige, hade det varit ännu värre, men då nu så icke är förhål¬
landet, får man väl fästa mindre afseende vid hans yttrande.
Jag yrkar bifall till den föredragna punkten.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, samt herr Dick¬
son, med frånträdande af sitt derunder framstälda yrkande, biträdt
herr Forssells förslag, yttrade herr grefven och talmannen, att i
fråga om nu förevarande punkt, hvars godkännande i oförändradt
skick icke blifvit af någon bland kammarens ledamöter begärdt,
yrkats dels, af herr Reuterswärd, att utskottets i punkten gjorda
hemställan skulle bifallas med den ändring, att deri förekommande
orden »hvilka ytterligare ändringar i tulltaxans bestämmelser, som
må vara erforderliga» utbyttes mot orden »de ändringar i tulltaxans
bestämmelser, som må vara erforderliga», dels ock, af herr Forssell,
Hans, att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring,
att i stället för orden »hvilka ytterligare ändringar i tulltaxans be¬
stämmelser må vara erforderliga för att, i den mån sådant under
för handen varande förhållanden kan ske», skulle insättas orden »de
ändringar i tulltaxans bestämmelser, som må vara erforderliga för
att utan förnärmande af bestående industriers intressen och utan
den förbrukande allmänhetens oskäliga betungande».
Härefter gjorde herr grefven och talmannen propositioner, först
på bifall till utskottets ifrågavarande hemställan oförändrad och
sedan på godkännande af hvardera utaf nyssnämnda båda yrkan¬
den, samt förklarade sig anse propositionen på antagande af herr
Reuterswärds förslag vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf, och sedan såsom kontra¬
proposition dervid antagits bifall till herr Forssells yrkande, upp¬
sattes, justerades och anslogs en omröstningsproposition, så lydande;
Den, som bifaller 165 punkten i bevillningsutskottets betänkande
n:o 8 med den af herr Reuterswärd föreslagna ändring, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages herr Forssells förslag i ämnet.
N:o 31.
Angående
tillsättande
af en tull-
komité.
(Forts.)
If:o 81.
20
Tisdagen den 24 April, e. in.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 56;
Nej — 45.
166 punkten.
Bifölls.
Justerades ett protokollsutdrag rörande det nu genomgångna
betänkandet och ett protokollsutdrag för detta sammanträde.
På framställning af herr grefven och talmannen beslöts, att å
föredragningslistan till nästa sammanträde skulle uppföras främst
sammansatta bevillnings- och lagutskottets betänkande n:o 1 samt
sist de ärenden, som denna dag bordlagts andra gången.
Kammaren åtskildes kl. 8,50 e. in.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Stockholm 1888. Kong!. Boktryckeriet.