RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1888. Första Kammaren. N:o 30.
Tisdagen den 24 April, f. in.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Anmäldes och bordlädes sammansatta bevillnings- och lagutskottets
betänkande n:o 1, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
§§ 38 och 4 i kong], förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin m. in. den_29 maj 1885.
Upplästes ett inlemnadt läkarebetyg af följande lydelse:
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare Herr Brukspatron
J. O. Sundström fortfarande är af sjukdom hindrad att deltaga i
Riksdagens förhandlingar, intygar
Stockholm den 21 april 1888.
Hans Strandberg,
Distriktsläkare.
Föredrogos, men bordlädes å nyo, på flere ledamötes begäran,
lagutskottets den 21 i denna månad bordlagda utlåtanden n:is 44
och 45.
Fortsattes föredragningen af bevillningsutskottets betänkande n:o
8, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.
116 och 117 punkterna.
Biföllos.
118 punkten. Förhöjd tull
å brand- och
Herr Bennich: Det är uppenbarligen till följd af något för-syrutor^med
biseende, som utskottet i denna punkt kommit att förändra sjelfva tillbehör.
Första Kammarens Prof. 1888. N:o 30. 1
X:o 30.
2
Tisdagen den 24 April, f. m.
Förhöjd tull rubriken. Det heter i den nu gällande tulltaxan »sprutor, brand- och
aträdaårds- ^ddgårds-, äfvensom tillbehör, men nu har utskottet i stället föreslagit
sprutor medrubriken skulle blifva sprutor, alla slag.
tillbehör. Genom en sådan förändring skulle utskottet endast åstadkomma
(Forts.) att en hel del mindre sprutor af hvarjehanda material, såsom tenn,
messing, glas och dylikt, i stället för att vara underkastade special¬
tullar efter det bearbetade ämnets beskaffenhet skulle hänföras till
en enda med värdetull belagd grupp. Detta kan naturligtvis icke
vara annat än ett förbiseende och jag anhåller derför, att rubriken
måtte återföras till sin förra lydelse.
Herr Reuterswärd: Detta är verkligen ett förbiseende, ty
utskottet hade här icke tänkt på andra sprutor än sådana, som afså-
gos efter den gamla rubriken. Jag hemställer derför att rubriken
måtte åter få sin förra lydelse.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grefven och tal¬
mannen, att i afseende på förevarande punkt endast yrkats, att kam¬
maren, med bibehållande af tulltaxans nuvarande rubrik: sprutor, brand¬
os trädgårds-, äfvensom tillbehör, skulle bifalla utskottets hemställan
i hvad den afsåge dessa artiklar.
Sedermera gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan i oförändradt skick och derefter på antagande af nyssbe-
rörda yrkande; och förklarades den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.
119—125 punkterna.
Biföllos.
Tull å 126 punkten,
eldfast tegel
Herr Bennich: På 130 sidan af utskottets betänkande finnes
en tirad, som jag ber att få uppläsa. Der står nemligen:
»Till en något högre tullsats eller 1 öre per kilogram föreslås
glaseradt fa§adtegel, listtegel, trottoarsten och gröfre golfplattor samt
de i den nu gällande tulltaxan ej särskildt upptagna, men, efter hvad
uppgift t b Invit, märkvärdigt nog såsom »maskiner och redskap»
hittills förtullade rör af lergods för vattenledningar eller tekniska
behof.»
Detta' häntyder uppenbarligen på att tullförvaltningen enligt ut¬
skottets förmenande skulle hafva tillåtit sig en egendomlig tolkning
af tulltaxan och att den derför på detta sätt skulle erhålla en prick¬
ning.
Jag ber få fästa herrarnes uppmärksamhet derpå, att i nu gällande
tulltaxa finnes en särskild bestämmelse derom att rör tillverkade af
metaller »eller andra ämnen» skola hänföras till maskinerier, redskap
eller verktyg. _ Ligger det väl något märkvärdigt deruti, att tulltaxan
af tullförvaltningen tillämpas efter dess uttryckliga och bestämda,
lydelse?
Tisdagen den 24 April, f. m.
3
N:o 30.
Jag kan åtminstone icke förstå denna tirad på annat sätt än att Tull å
utskottet dermed velat gifva tullstyrelsen en tillrättavisning derför, att eWast
den stält sig hittills gällande stadgande till efterrättelse.
Man har inom utskottet gått så passioneradt tillväga, att man så- ^ or s''
lunda utan rimlig anledning sökt pricka denna förvaltning, som icke
står väl hos det nu rådande systemets män.
I sjelfva saken har jag icke något att anmärka.
Herr Almström: Jag skall bedja att få fästa den siste ärade
talarens uppmärksamhet derpå, att det anmärkta yttrandet icke är
utskottets eget, utan att det är motionärens ord, som citerats. Den
förebråelse, talaren rigtade mot utskottet, är väl sålunda oberättigad.
Hvad sjelfva frågan beträffar, är jag af den mening att föreskrif¬
ten i tulltaxan att deglar och rör, tillverkade af lera, m. fl. artiklar
vid förtullning skola behandlas såsom maskinerier, redskap och verktyg
väl är ett af de märkvärdigaste tullstadganden man kan tänka sig.
Såsom skäl till detsammas bibehållande har blifvit mig sagdt, att en
sådan rubrik funnits i den tulltaxa, som gälde, då franska traktaten
första gången afslöts, och att man sedermera icke velat eller ansett
sig kunna ändra rubrikens ordalydelse.
Skälet till rubrikens tillkomst och bibehållande må nu vara hvil-
ket som helst, så är dock sjelfva bestämmelsen, lindrigast sagdt, högst
besynnerlig.
Herr Reuterswärd: Jag är förekommen af den siste talaren
och behöfver derför icke vidare ingå i något närmare besvarande af
den förste talarens emot utskottet rigtade anmärkning. Utskottets
motivering visar hvarken att det låtit leda sig af några passioner eller
velat, såsom han påstod, gifva något hugg åt tullförvaltningen. Det
är nemligen endast motionärens ord utskottet här citerat och detta
borde den värde talaren hafva gjort sig litet bättre reda för, innan
han uppträder så skarpt mot utskottet, som han nu gjort.
Herr Hedlund: Det är i afseende å sjelfva saken, som jag
skall bedja att få göra en liten anmärkning. Jag tror icke det är
länge man här i Sverige begagnat detta s. k. facadtegel till byggnader,
utan det är först nyligen det lyckliga förhållande-inträffat, att vi
kunnat börja dermed. De flesta äldre hus i Göteborg äro uppförda
af det gula s. k. Flensburgerteglet. Då detta tegel var behäftadt med
bristfälligheter, började man så småningom öfvergå till cementering,
men då äfven detta byggnadssätt visade sig vara ofördelaktigt såväl
i afseende å sundhet som i öfrigt började man öfvergå till det tyska
t>Rohbau».
Fa§adteglet var, då det först infördes, ganska dyrbart, enär det
måste till högt pris hit införas från Frankfurt och andra orter i Tyskland.
Jag har alltid varit ifrig för att det skulle tagas från Sverige och,
då jag hörde talas om att försök med tillverkande deraf gjorts vid
Höganäs i Skåne, lät jag höra efter derstädes, huruvida de icke kunde
fabricera dylikt fa5adtegel, om man gaf dem beställning på en gång
för 25 ä 30,000 kronor.
>T:o BO.
4
Tisdagen den 24 April, f. m.
Tull å Disponenten vid Höganäs visade sig mycket intresserad härför.
eldfast tegel Höganäs ville dock ej åtaga sig beställningen, hvarför en större bygg-
m. m. • Qöteborg måste uppföras af importeradt tegel.
^ 0 s'^ Nu hafva, efter hvad mig blifvit bekant, flere fabriker för till¬
verkning af fagadtegel uppstått i Skåne, och detta anser jag för en
stor lycka, men att man just då skall lägga tull på fagadteglet, synes
för mig åtminstone vara oefterrättligt, då ju deri måste ligga, att
man vill fördyra ett så nyttigt byggnadsämne, som detta tegel är.
Ehuru med föga hopp om att erhålla ändring i denna punkt, som
ju utgör en konseqvens af det olyckliga system, hvarpå vi nu insla¬
git, ber jag få ytterligare betona, att genom bifall till den föreslagna
tullen å fagadteglet skulle man tillfoga byggnadsrörelsen en verklig
skada, hvilken icke endast skulle leda till att fördyra utan äfven att
försämra det byggnadssätt vi nu i Göteborg allt mera börjat införa.
Herr Almström: Då den siste värde talaren meddelade att, efter
hvad han hört omtalas, vid de svenska tegelbruken icke kunde till¬
verkas s. k. faqadtegel och att af sådan anledning Höganäs bolag väg¬
rat emottaga en större beställning på dylikt tegel, beder jag få erinra
derom att fagadtegel icke göres af eldfast lera, utan af bättre slag af
vanliga s. k. backleror, då det skall hafva röd- eller rödbrun färg, och
af mergellera då det skall hafva en gul eller gulgrå färgton, som liknar
det eldfasta teglet. Tillverkningen af fagadtegel fordrar mycket mera
omsorg än den vanliga tegeltillverkningen, och då nu flera fabriker
uppstått inom landet, anser jag det vara nödvändigt att de åtminstone
i början af sin tillvaro erhålla något skydd. Sedan de väl kommit i
god gång, är jag öfvertygad att de skola kunna bestå utan tullskydd.
För närvarande införes dylikt tegel från Tyskland i rätt stora qvan-
titeter, och de nyanlagda inhemska fabrikerna inom landet hafva
svårt att bestå konkurrensen.
Det är på grund häraf som utskottet föreslagit ifrågavarande
tullsats, till hvilken jag yrkar bifall.
Herr Hedlund: Jag ber få säga den siste värde talaren att
jag alldeles icke är okunnig om skilnaden mellan det eldfasta och
det s. k. fagadteglet.
Förhållandet var att vid Höganäs funnos båda sorterna af lera,
men svårigheterna, som hindrade denna fabrik att emottaga det gjorda
anbudet, lågo i anskaffandet af de formar och maskinerier, som skulle
finnas för tillverkande af s. k. fagadtegel. Hvad beträffar den stora
importen af denna vara från Tyskland, så borde transportkostnaderna
deremot utgöra ett tillräckligt skydd.
Grefve Strömfelt: Hvad som för herr Hedlund kan vara obe¬
gripligt, är mången gång ganska begripligt för andra, och jag kan
icke hjelpa att jag tror så vara förhållandet äfven med afseende på
»fagadteglet». Första misstaget herr Hedlund begick var att säga att
Höganäs, som hade eldfast lera att tillgå, likväl icke kunnat tillverka
fagadtegel.
5
K:o SO.
Tisdagen den 24 April, f. m.
Andra misstaget var hans påstående, att den i Sverige tillverkade Tull å
varan skulle vara sämre än den utländska hit importerade. eldfast tegel
Det tredje, att transporten från Tyskland och hit skulle vara **' m'
tillräckligt skydd för en nyss uppblomstrande industri i denna branche. (Forts-)
Det är nemligen icke af »eldfast» lera faqadteglet göres, såsom
herr Almström rigtigt påpekade.
På många ställen inom Sverige har under de sista åren uppstått
en storartad industri för tillverkning af faqadtegel och det har vid
undersökning befunnits att detta faijadtegel i allmänhet är af högre
värde och bättre än det utländska, som hit importerats.
Herr Hedlund talade vidare om att frakten borde vara ett till¬
räckligt skydd, men så är icke förhållandet. Vi känna alla, inclusive
herr Hedlund, att när i ett stort land en fabrikation lång tid varit
i gång och ett annat mindre land också börjar med samma tillverkning,
så är det vanligt, att det större landet kastar in en massa af sitt fa¬
brikat i det mindre till lägre pris än det der kan tillverkas, ja, ofta
till lägre pris än försäljningen sker i hemlandet, för att sålunda qväfva
den unga, uppblomstrande industrien i sin linda och derigenom bibe¬
hålla marknaden dersammastädes.
Jag tror derför att det vore väl betänkt om för den utmärkta
vara, som nu här tillverkas, åsattes ett måttligt skydd, och ett mått¬
ligt skydd är i sanning den tullsats, utskottet här föreslagit och till
hvilken jag derför yrkar bifall.
På samma gång ber jag få instämma i herr Almströms första
yttrande, deruti han påpekade oegentligheten af att hänföra »rör till¬
verkade af lera» till maskindelar.
Jag erkänner dock tillika rigtigheten af herr Bennichs yttrande,
att tullstyrelsen svårligen kunnat handla på annat sätt än hon gjort;
under uttalande af förhoppning, att den komité, som af bevillnings¬
utskottet begärts och hvars tillsättande jag hoppas Riksdagen måtte
understödja, allvarligt måtte taga i öfvervägande, huruvida icke 446:te
artikeln i tulltaxan kunde tåla vid en revision derhän, att ur dess'
nuvarande lydelse: »Rör tillverkade af metaller eller andra ämnen;
hänföras till maskinerier, redskap och verktyg», orden celler andra
ämnem finge utgå.
Sedan öfverläggningen angående föreliggande punkt förklarats
härmed slutad, bifölls hvad utskottet deri hemstält.
127—130 punkterna.
Biföllos.
131 punkten. Ifrågasatt
tull å tjära.
Herr Forssman: Herr grefve och talman, mina herrar! Af den
anförda statistiken framgår att utförseln af tjära är många gånger
större än införseln. Största delen af den importerade tjäran kommer
från Finland, och en stor del af denna finska tjära lär åter utföras.
Under sådana omständigheter har jag för min del icke kunnat
K:o 30.
6
Tisdagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt finna, att det skulle vara nyttigt eller nödvändigt att belägga denna
tull å tjära, artikel med tull. Jag tror tvärtom, att den transitobandel med tjära,
(Forts.) gom nu några år egt rum, är till den svenska tjärhandelns fördel,
och att det skulle vara till skada såväl för denna handel, som för
tjärproducenterna, om den finska tjäran gick direkte på utlandet och
der konkurrerade med den svenska. Dessa förhållanden hafva varit
för mig en anledning att motsätta mig tull på tjära. Men jag har
också haft andra anledningar.
En af de största upplagsplatserna är, såsom torde vara bekant,
Haparanda. Der upplägges utaf svenska köpmän den tjära, som pro¬
duceras på ömse sidor om Torneå eif. Större delen produceras emel¬
lertid på finska sidan. Denna tjärproduktion sträcker sig 30 å 35
mil uppåt landet på båda sidor om elfven, på hvilken tjäran nedflottas
till Haparanda. Huru skall man nu kunna tänka sig möjligheten af
att skilja emellan dessa tunnor, då de komma till Haparanda? För
de på finska sidan producerade skall betalas tull, de svenska äro tull¬
fria. Skall hvarje tunna vara åtföljd af produktionsbevis, eller huru
vill man gå tillväga för att bringa ordning och reda härutinnan?
Följden af att tjära belägges med tull måste blifva, att all tjär¬
produktion i dessa trakter nära nog blir en omöjlighet, och kan man
ej begagna det häfdvunna fortskaflningsmedlet, så kan man ej heller
på dessa aflägsna trakter producera varan. Det skulle vara att under¬
trycka såväl den inhemska tjärproduktionen som handeln med tjära i
dessa trakter.
Då det var fråga om fisktullen, talades det om svårigheten, sär¬
skilt vid Torneå, att belägga saltad lax med tull. Men jag kan
dock tänka mig att man skulle kunna komma ifrån den svårigheten
genom att t. ex. föra den färska fisken öfver på svenska sidan och
der salta den. Men det låter sig ej göra med tjära.
Nu är att märka att, som jag förut nämnt, denna tjära uppköpes
uteslutande af svenska köpmän i Haparanda, det går nästan ingen
till Torneå. Jag föreställer mig att de svenska köpmännen hafva
förde] af att denna kommers får fortgå ostörd som hittils.
Äfven med fara att såsom stockholmare icke anses begripa något
af de norrländska förhållandena, måste jag dock framställa denna
anmärkning, och det vore intressant att särskildt från den norrländ¬
ske ledamoten i bevillningsutskottet få höra, huru han tänkt sig
saken.
Af alla de beslutade tullsartserna är det inga, som ingifva mig
sådana betänkligheter, som just de, hvilka drabba artiklar, hvilka i
små qvantitcter och genom skärgårdsbefolkningen införas från Fin¬
land, nemligen lax, strömming, smör och tjära. Det är dessa tullar,
som komma att vålla oupphörliga svårigheter, och jag skulle gerna
hafva sett, om de varit möjliga att undvika. Särskildt hvad denna
tullsats beträffar kan jag icke finna annat än, att de skäl, som tala
för fortfarande tullfrihet på tjära äro så öfvervägande, att jag antager
att åtminstone denna kammare ej lemnar sitt bifall till utskottets
förslag.
På dessa grunder yrkar jag afslag.
Tisdagen den 24 April, f. m. 7
Herr Nys tröm: Herr grefve och talman, mine herrar! Jag vill
till en början upplysa att Andra Kammaren har med den öfvervä¬
gande majoriteten af 67 röster antagit denna punkt och deribland
hafva frihandlare, till och med en del frihandlare från öfverstå Norr¬
land varit med om att antaga densamma.
Herr F örssman tyckes finna alla möjliga svårigheter för att
kunna kontrollera införseln. Herr Forssman gaf således icke akt på
herr generaltulldirektörens uppgift att vi icke behöfva sörja för verk¬
ställigheten af Riksdagens beslut. Om så hade varit, hade icke herr
Forssman lagt sig uti svårigheten att kontrollera, på sätt han gjort
nu och förut. Herr Forssman säger att det icke är till någon nytta
för landet, men väl till skada för dem, som handla med tjära. Det
senare kan jag gå in på. Det blifver mindre affärer för dem och
mindre rörelse, om denna artikel ej går öfver Sverige. Men det är
ej heller det man med denna tull åsyftar, utan man åsyftar att min¬
ska införseln, som inverkar menligt på denna industri. Jag kan
upplysa att åtminstone i öfra Norrland är tillverkningen af tjära så
uppdrifven och fordrar så oerhördt med arbete och möda, att det
kan vara goda skäl för att skydda denna industrigren. Ingen, som
ej närmare känner till denna handtering, kan föreställa sig på långt
när hvilket arbete densamma krafvel'.
Herr Forssman tyckes anse att det betyder ingenting, om man
inför aldrig så mycket tjära. Jo, det gör betydligt; om det införes
till exempel 10 gånger mera än den inhemska marknaden behöfver,
så måste detta nedsätta priset på den tjära vi hafva att aflåta.
Jag kan icke finna annat än att den föreslagna tullen, som är
mycket ringa i jemförelse med hvad den borde vara, endast ungefär
en krona 50 öre per tunna, med fullt skäl kan införas. Jag vill till¬
lika upplysa att det är icke alldeles så, som herr Forssman uppgaf,
hvad angår nedforslingen efter Torneå eif. Det går nemligen så till,
att hvarje finne och hvarje svensk har sin särskilda flotte, och det
är ringa sammanhang mellan de svenska finnarna och de finska, så
att hvarje finne har märkt sina tjärtunnor, innan han lägger upp dem
på svenska stranden, och hvad är väl då för svårigheter att kunna
tulla detta; det torde ej möta det ringaste hinder. Hvad åter väg-
ningen vidkommer, så, om man har vägt en tunna, kan man an¬
taga att 100 tunnor kunna förtullas efter samma vigt, som denna, ty
fylda väga de ungefär lika.
Jag yrkar på dessa skäl bifall till utskottets förslag.
Herr Forssman: Den siste ärade talaren har, synes mig, undan¬
dragit sig att besvara huru de påpekade svårigheterna skulle kunna
öfvervinnas. Han hänvisade till generaltulldirektörens yttrande, och
det gick ut derpå, att det får ej finnas några svårigheter, då en sak
är af Riksdagen beslutad; men det skulle kosta penningar, så vill
jag minnas att hans ord folio.
Den siste talaren nämnde vidare, att det icke blir svårighet med
kontrollen, emedan tunnorna transporteras i flottar. Men kan det
föreskrifvas, att så fortfarande skall ske? Man kan ju finna med sin
fördel förenligt att lägga tunnorna alldeles lösa eller sätta ihop två
>T:o 30 •
Ifrågasatt
ull å tjära.
(Forts.)
ÄT:o 30. 8 Tisdagen den 24 April, f. in.
Ifrågasatt eller tre, och huru skall man sedan kunna skilja dem, som kommit
iull å tjära. från östra eller vestra sidan af elfven? Hvilken uppsigt fordras ej, då
(Forts.) det galler en så betydlig sträcka! Följden blir naturligtvis spioneri,
smuggleri och trassel med åtal och beslag, etc.
Talaren nämnde också, att införseln från Finland kan störta
denna inhemska industri, om, sade han, det infördes 10 gånger så
mycket som det utfördes.
Jag hänvisar till utskottets förslag. Införseln har hittills utgjort
omkring 1/10 af utförseln, och jag saknar derför all anledning tro, att
den nu skulle blifva 10 gånger större. Det bar icke visat sig på
många år vara fallet, och man saknar, som sagdt, anledning befara
något sådant.
Dessutom är tullbehandlingen med vågning af en sådan vara
som tjära ett smetigt och obehagligt arbete, så att jag tror att
äfven af det skälet skulle det vara fördelaktigt slippa ifrån denna
tullsats.
En stor del af den finska tjäran kommer på småskutor till Stock¬
holms stad. En del kommer nog med ångbåtar från de norrländska
hamnarne och finska viken, men många komma, såsom jag. nämnde,
med småskutor; man kan tänka sig, hvilka svårigheter att vid hvarje
liten vedskuta få dessa tunnor upptagna och vägda, att för detta
ändamål framskaffa väg o. s. v.
Jag anser, med ett ord, olägenheterna af den föreslagna tullen
vara vida öfvervägande fördelarne, hvarför jag yrkar afslag.
Herr Björnstjerna: Herr grefve och talman, mina herrar! Detta
är en bland de tullar, som synas mig omöjligen kunna vara till för¬
del för någon menniska, men som deremot äro förenade med. många
olägenheter. Det är väl alldeles gifvet att priset på en så betydande
exportartikel som tjära icke bestämmes genom tullar inom landet,
utan dess pris är beroende af priset å verldsmarknaden. Skulle vi
genom åsättande af denna tull minska eller hindra den finska impor¬
ten af tjära, blir resultatet endast att vi få utföra så mycket mindre.
Mera tjära lär väl icke konsumeras i landet derför, att priset höjes
med 1 krona 50 öre, men exporten minskas, och det kan hända att,
om också priset skulle till en början stiga, blifver följden den, att
vi sannolikt icke i främmande hamnar kunna konkurrera med Fin¬
land och andra länder, hvilka exportera tjära. Det kunde sålunda
hafva ett menligt inflytande på vår ganska betydliga export. Min¬
skas exporten, blir ju öfverflöd på tjära i landet, och om än prisen
stigit i början, skulle de då. sjunka ner till kanske lägre än de förut
voro.
Den förste talaren har fullständigt framstält olägenheterna af
denna tjärfråga, särskildt hvad transport å Torneå eif angår. Visser¬
ligen svarade norrlandsrepresentanten att det betydde ingenting, det
är icke svårt nu att skilja den finska och den svenska tjäran derför,
att hvarje finne och hvar svensk har sin flotte för sig. Men jag
undrar, om vi finge en tull på 1 krona 50 öre, huruvida ej finnarne
skulle hitta på att göra upp med sina grannar vid svenska stranden
9
N:o 30.
Tisdagen den 24 April, f. m.
ätt få lägga sina tjärtunnor i deras flottar mot betalning af t. ex. 25 Ifrågasatt
öre tunnan; hur ginge det då med tullen? tull a tjära.
Man har så ofta klandrat att Sverige sålt sina produkter till (Forts.)
engelsmän eller tyskar, hvilka sedermera fört ut dem till aflägsnare
länder, i stället ätt sjelfva föra dem till konsumenterna. Huru för¬
håller det sig nu här? Jo, här är Sverige mellanhand. Finland för
hit en del af sin tjära, hvilken vi få utföra och af hvilken vi få
draga handelsvinsten. För detta vill man nu lägga hinder i vägen.
Tullen vore ett premium för finnarne att sjelfva föra ut sin tjära
till andra länder i stället för att låta oss göra det.
Ingen menniska i vårt land kan förtjena något på denna tull,
åtminstone efter hvad jag kan se, men många olägenheter skulle den
föra med sig.
Jag ber att få återkomma till vår sjöfart. Det har under denna
tulldebatt så många gånger yttrats att hvarje svensk industri, hvarje
svenskt arbete måste skyddas. Men vår sjöfartsnäring har nu fått
det ena slaget efter det andra. Man har lagt tull på fartyg, på ma¬
teriel för fartygs byggande, för fartygs utrustning och på deras pro¬
viant, och nu söker man äfven fördyra denna artikel. Alltså ytter¬
ligare ett slag för sjöfarten, icke blott derför att fartygen behöfva
använda tjära, utan än mer derför att de gå miste om förtjensten att
exportera den. Om till följd af tullen, finnarne sända oss 5000 tun¬
nor tjära mindre, få sannolikt våra fartyg äfven 5,000 tunnor mindre
att utföra. Den för vårt land så särdeles^ vigtiga sjöfartsrörelsen
kämpar redan en hård kamp för tillvaron. År 1880 utgjorde brutto¬
behållningen af de utaf svenska fartyg inseglade frakter på utrikes sjöfart
36,577,000 kronor. Efter det året har förtjensten år efter år nedgått
så att den år 1886 icke utgjorde mera än 27,611,000 kronor, sålunda
i det närmaste 9 millioner kronor mindre än 1880. Antalet sjöfolk,
som användts till utrikes sjöfart, hade under åren 1880—1886 gått
ned, om jag inbegriper befälet, med omkring 5,000 personer. I stäl¬
let att göra något för att upphjelpa denna ytterst vigtiga industri gör
man allt för att förkrossa den. År detta klokt eller rättvist? Då tjärtullen,
på sätt jag sökt visa, icke kan vara till minsta fördel för någon i
landet, måste jag förena mig med dem, som yrka afslag.
Friherre Klinckowström: Oaktadt den siste talarens snillrika
fingervisning för smuggleri från Finland af tjära tror jag dock att
det tager sig vida bättre ut i teorien än i praktiken, hvarför jag
vördsamt anhåller om bifall till utskottets förslag i denna punkt.
Herr Casparsson: I motsats mot den föregående ärade talaren
tycker jag, att de skäl, som anförts för fortfarande tullfrihet för tjära,
äro så öfvervägande, att jag ej anser denna tull böra åsättas.
Dessutom har utskottet föreslagit att eu tullkomité skall till
sättas för vidare behandling af denna fråga, och vi skola väl lemna
något åt denna komité att göra.
Jag yrkar afslag.
N:o BO.
10
Tisdagen den 24 April, f. m.
Ifragasatt I detta anförande instämde grefve Strömfall samt herrar Lundin
a Vara- och Odelbart}.
Forts.) ”
Herr Peyron: Om en komité skall tillsättas, anser jag det vara ett
skäl att icke för närvarande besluta om denna tull.
Representanten från Norrland fäste sig uteslutande vid att im¬
porten af tjära från Finland skulle sänka priset å den svenska tjäran.
Men denna import är så obetydlig, att den ej kan inverka på priset
i landet å tjära; ty detta, såväl som priset på alla exportvaror, är
beroende af priset å den utländska marknaden.
Jag yrkar afslag.
Herr Nyström: Blott ett par ord! Jag förundrar mig visst icke
öfver att de, som höra till frihandelslägret, sätta sig emot denna tull,
men att herr Forssman, som hör till den motsatta sidan, kommer med
sådana uppgifter, som att enstaka tunnor flottas efter Torneå eif ned
till Haparanda, det förvånar mig. Jag har nästan årligen, en å två
gånger om året, under loppet af 30 år rest denna väg förbi Hapa¬
randa, äfven å de tider, då tjärflottning egt rum, men aldrig har jac
kunnat observera att der flottats en tunna i sänder. De ligga i flot¬
tar, då de komma, och flottas så hela vägen igenom. Det är sådana
uppgifter man får från dem, som icke känna till de faktiska förhål¬
landena.
Hvad herr Björnstjerna inblandade om ingrepp på den svenska
sjöfarten och dylikt anser jag icke beröras af denna fråga. Jag tror
han medgaf att det kan hända att tullen till en början kan höja
priset på den svenska tjäran. Sålunda har han på visst sätt medgifvit
hvad som utskottet antagit såsom skäl att föreslå tull, och jag kan
ej se att de skäl, hvilka anförts mot densamma, förminskat värdet af
de utaf utskottet och mig anförda, hvarföre jag fortfarande får yrka
bifall till utskottets förslag.
Herr Forssman: Jag vill blott nämna, att jag aldrig påstått,
att tjäran hittills flottats i enstaka tunnor; men att man möjligen,
under förändrade förhållanden och om tull åsättes varan, skulle kunna
anse med sin fördel öfverensstämmande att flotta den i småflottar
eller i enstaka tunnor.
Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr grefven och tal¬
mannen enligt de derunder framstälda yrkandena propositioner, först
på bifall till hvad utskottet i den nu föredragna punkten hemstält
och sedan på afslag derå, samt förklarade sig finna den senare pro¬
positionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Nyström begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller 131 punkten i bevillningsutskottets betänkande
n:o 8, röstar
Ja;
11
N:o 30.
Tisdagen den 24 April, f. m.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås punkten.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja—26;
Nej—66.
5 punkten. Ifrågasatt
tull a beck
Herr Forssman: På grund af det beslut, kammaren nyss fattat,oc'^ beckolja.
tillåter jag mig yrka afslag äfven å denna punkt.
Sedan öfverläggningen öfver nu föreliggande punkt förklarats
härmed slutad, yttrade herr grefven och talmannen, att derunder en¬
dast yrkats afslag å hvad utskottet i punkten hemstält.
Härefter gjordes propositioner, först på bifall till utskottets be¬
rörda hemställan och vidare på afslag derå, hvilken senare proposition
förklarades vara med öfvervägande ja besvarad.
132—140 punkterna.
Biföllos.
141 punkten. Tull å tåg¬
virke.
Herr Peyron: Den tull, som är föreslagen i förevarande
punkt, förefaller mig att vara den orättvisaste af de många orätt¬
visa tullar, som äro upptagna i bevillningsutskottets betänkande.
Om det är fråga om att skydda en näring på bekostnad af en
annan näring, så hör man åtminstone se efter, hvilken af de två
som är den förnämsta och vigtigaste för landet i sin helhet, och
det lär väl ingen vilja bestrida, att icke sjöfarten och rederierna äro
mycket vigtigare, än repslageri-industrien. Dessa två liksom alla
andra näringar lida af samma tryck och svåra konjunkturer som
genomgå hela verlden till följd af öfverproduktion och låga pris. Nu
påstår utskottet, att tillverkningen af tågvirke inom landet är af bästa
sort och ärligt hopkommet. Ja, jag vill visst icke bestrida, att det
så är, men utskottet tillägger: »hvilket deremot säges ej vara för¬
hållandet med det som inköpes i utländska hamnar.» Detta åter till¬
låter jag mig bestrida. Efter de upplysningar, jag erhållit af redare,
anse de att det ryska och engelska tågvirket är lika godt som nå¬
gonsin det svenska; det belgiska deremot anses visserligen ej vara
fullt så bra som den svenska tillverkningen, men det är gifvet, att i
denna industri, liksom i alla andra, tiflverkningarne äro bättre och
N:o 30.
Tull å tåg
virke.
(Forts.'
12 Tisdagen den 24 April, f. m.
- sämre. Om en redare vill köpa den sämre varan till lägre, eller den
bättre till högre pris, så måtte det vara hans ensak och det bör honom
icke förhindras. I alla händelser verkar den föreslagna tullen till
skada, för skeppsfartsnäringen, och jag tillåter mig derföre anhålla
om afslag å denna oberättigade tull.
Herr Reuterswärd: På de skäl, utskottet anfört, anhåller jag
om bifall till denna punkt. Utskottet anför, att redan 1882 års tull-
komité, som bestod af öfvervägande antal frihandlare, härom yttrat:
»Vid behandlingen af denna fråga har komitén tagit i öfver¬
vägande så väl de på frågoformulären ingångna svaren och de upp¬
lysningar, hvilka muntligen inför komitén meddelats, som äfven en
till Kongl. Maj:t från en mängd repslngeriidkare ingifven och till
komitén remitterad petition. Af allt detta framgår, att tillverkningen
af tågvirke inom landet under senare åren, sedan tullfrihet för denna
vara medgifvits, betydligt gått tillbaka, i följd af den svåra' konkur¬
rensen med utlandet, hufvudsakligen Ryssland, der sjelfva garnet
spinnes i det inre af landet för betydligt lägre pris än det här gäl¬
lande och råvaran äfven erhålles för billigare pris. De flesta repsla-
gerier för gröfre gods äro nedlagda och tillverkningen omöjlig till
de för tågvirke nu gällande pris. Importen af hampa är nästan
oförändrad från 1863, men af tågvirke har den under dessa år fyr-
dubblats; under åren 1863—1872 utgjorde införseln af tågvirke 9 1/t
procent af hampinförseln, efter 1872 har den uppgått till 33 procent»,
och det visar sig, att högst betydliga qvantiteter inkommit. Det är
min öfvertygelse, att de svenska repslagerierna kunna tillverka lika
bra, om icke bättre vara än de utländska, och, om tullen kommer
att åsättas, blir icke priset högre, men skilnaden är den, att, om de
svenska fabrikerna lemna underhaltiga varor, äro de åtkomliga, hvilket
icke de utländska fabrikerna äro. Jag anhåller på goda skäl om
bifall till utskottets förslag.
Herr Waern: Jemte det jag instämmer med herr Peyron, tager
jag mig friheten fästa uppmärksamheten på att införseln under den
tid, utskottet uppgifvit, oafbrutit nedgått. Den var mindre 1883 än
1882 och mindre 1884 än 1883 och så vidare. Det synes således
icke behöfligt att åsätta denna tull, hvarför jag yrkar afslag.
Herr Biésert: Jag kan icke finna annat än att skeppsfarten
blir mer än tillräckligt hårdt beskattad genom de tullar, som redan
antagits vid denna riksdag, och jag kan icke finna att denna tull
skulle leda till fördel för de inhemska repslagerierna, ty de fartyg,
som gå på utländska farvatten, kunna förse sig med repvaror, då de
komma på utländsk botten. Jag tror icke det är skäl att betunga
denna skeppsfart högre än redan skett. Jag anhåller om afslag å
utskottets förslag.
Friherre af Ugglas instämde i detta anförande.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr gref-
13
X:o 30.
Tisdagen den 24 April, f. m.
ven och talmannen enligt de derunder framstälda yrkandena propo¬
sitioner, först på bifall till hvad utskottet i den nu föredragna punk¬
ten hemstält och sedan på afslag derå, samt förklarade sig anse den
senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Reuterswärd begärde votering, i anledning hvaraf uppsat¬
tes, justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande ly¬
delse:
Den, som bifaller 141 punkten i bevillningsutskottets betänkande
n:o 8, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås punkten.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstningen befunnos rö¬
sterna hafva utfallit sålunda:
Ja—56;
Nej—35.
142 punkten.
Herr Leffler: Tulldebatten har i denna kammare måhända
redan tagit allt för mycken tid; jag skall derför söka att fatta mig
så kort som möjligt, när jag nu ger uttryck åt min lifliga förvåning
öfver det sätt hvarpå utskottet har behandlat föreliggande vigtiga
punkt. Det är visserligen lätt förklarligt — och jag har ingen rätt
att klandra — att utskottet synbarligen mycket illa upptagit den
motivering, som af den ärade motionären blifvit använd. Men ut¬
skottet hade ju kunnat huru skarpt som helst uttala detta sitt miss¬
nöje utan att derför underlåta att lemna eu sådan — låt vara kort¬
fattad, men saklig •— utredning, som väl efter grundlagens mening,
om just icke ordalydelse, bör tillkomma hvarje till riksdags- eller
kammarutskott hänvisadt förslag.
Jag vet väl, att emot den föreslagna tullen på ull från frihan-
delsståndpunkt kunna anföras flera tungt vägande skäl, hvilka icke
torde nu behöfva närmare specificeras. Men å andra sidan finnas
onekligen i den protektionistiska arsenalen åtskilliga rätt skarpa vapen
till försvar för särskilt just denna tull. Af dessa skall jag framhålla
endast några få.
Såsom bekant, är fårskötsel en af vårt lands äldsta liksom utan
tvifvel en af dess mest naturliga näringar. Fåret är bland vårt jord¬
bruks husdjur det, som kan jemförelsevis längsta delen af året hemta
sin föda ute på marken. Våra fårhjordar tyckas också vara mindre
Tull å tåg¬
virke.
(Forts.)
Ifrågasatt
tull å ull.
N:o BO.
14
Ifrågasatt
tull å ull.
(Forts.)
Tisdagen den 24 April, f. m.
än de flesta andra länders utsatta för härjande farsoter. Också har
fårskötseln sedan många århundraden haft och har fortfarande
eu ganska stor betydelse för landets jordbruk. Under senaste år¬
tionden har den dock gått temligen jemnt tillbaka; från 1874 till
1884 minskades fårstocken från 1,600,000 till 1,400,000 eller med en
åttondel. I många fall har fårafveln visserligen endast fått vika för
en mera intensiv nötboskapsskötsel och ofta är nog ingenting annat
än godt att säga om förändringen. Det är likväl att märka, att äfven
i vårt land, i synnerhet om man använder förädlade blandningar af
kött- och ullracer, schäferi mycket väl kan stå tillsamman med ett i
hög grad intensivt jordbruk. Med afseende härå erinrar jag i förbi¬
gående derom, att den alltför mycket försummade, ehuru under vissa
vilkor synnerligen lönande odlingen af foderrotfrukter, särskildt rof-
vor och kålrötter, icke låter väl förena sig med produktion af mjölk
till smörberedning, men deremot är alldeles på sin plats, om landt-
hushållningen är baserad på fårskötsel.
Fårafvelns tillbakagång kan också under vissa förhållanden vara
en verklig national!Örlust; och detta gäller särskildt om vårt land
derför, att här finnas högst betydliga jordvidder, hvilkas produktions¬
kraft till följd af markens oländighet eller magerhet icke med fördel
eller icke ens på något sätt kan tillgodogöras, om ej medelst det
viga, härdiga och förnöjsamma fåret. Det låga ullpriset, som vid sti¬
gande konsumtion af varan ju onekligen förorsakats af den öfvermäg-
tiga, af inga tullskrankor hejdade utländska konkurrensen, är för egare
af sådan mark ofta en vida svårare olycka, än de låga spanmålspri-
sen; och den olyckan drabbar eu högst betydlig del af landets min¬
dre jordbrukare, hvilka dessutom få mera skada än gagn af alla de
redan beslutade nya tullsatserna. Fårskötsel förekommer ju ganska
allmänt i sådana smärre jordbruk som icke gifva tillfälle till lönande
mjölkproduktion; och den är för dem särdeles lämplig äfven af den
orsaken, att faren åtminstone vispa tider på året fordra rätt mycken
skötsel och omsorgsfull tillsyn, en så att säga individuel behandling,
som lättare och säkrare kommer dem till dei uti små än i stora landt-
hushållningar.
På dessa grunder, hvilkas antal skulle, om tiden medgåfve, utan
svårighet kunna betydligt förökas, måste jag från min visserligen
principiell men ingalunda doktrinärt frihandelsvänliga ståndpunkt finna
det ytterst svårt att rätt afväga skälen för och emot en måttlig skydds¬
tull å fårull. Om jag ej misstager mig, hör ullen också till de skyd¬
dade artiklarne i de flesta länder, som hafva protektionistiska tull¬
taxor; i Förenta staterna uppgår skyddstullar för vissa qvaliteter till
exempel kamull till en tredjedel af varans deklarerade värde, således
betydligt mer iin hvad nu af motionären blifvit föreslaget. Jag kan
ej heller finna annat än att det är en grof inkonseqvens och en i ögo¬
nen fallande orättvisa mot en mycket stor del af landets jordbrukare
— särskildt i våra af naturen mindre gynnade landsdelar — att lemna
ullen fri, under det nästan allt annat blir tullskyddadt. Det är der¬
för på fullaste allvar jag anhåller, att någon af kammarens ärade le¬
damöter af bevillningsutskottet behagade framlägga de utan tvifvel
synnerligen vigtiga skäl, som kunnat förmå utskottet att snart sagdt.
N:o 30.
Tisdagen den 24 April, f. m. ■ 15
föraktfullt afvisa en skyddstull, som väl af hvarje oinvigd måste
anses såsom ett alldeles nödvändigt moment i det så kallade nya
systemet. Säkerligen skola många af kammarens ledamöter med mig
blifva tacksamma, om denna min anhållan uppfylles. I afvaktan härå,
herr grefve och talman, gör jag för närvarande intet yrkande.
Herr Stephens: Som den siste ärade talaren uppmanat en af
utskottets ledamöter att förklara, hvarför icke utskottet funnit för
godt att i denna fråga inkomma med någon vidlyftig utredning, så,
oaktadt jag endast är suppleant i utskottet, vill jag dock yttra några
ord derom. Från frihandelssidan hafva vi alltid blifvit uppmanade,
när vi klagat öfver vår industris ställning, att vi skulle frångå, hvad
som icke lönar sig och öfvergå till hvad som kan drifvas med fördel.
Den siste ärade talaren har nyss upplyst oss om, att fårindustrien och
ullindustrien med förvånande steg gått tillbaka här i landet till följd
deraf att en annan industri, mjölkboskaps-industrien, fått taga dess
plats. Vi hafva följt frihandlarnes råd; vi hafva öfvergifvit den in¬
dustri, som ej gifvit oss någon inkomst och slagit oss på den, som
gifver oss skälig vinst. Då vi således gjort hvad äfven våra motstån¬
dare påstått vara det rätta, kan jag icke finna, hvarför vi här skulle
behöfva komma med någon vidlyftig utredning. Det är lätt att finna,
hvarför fårindustrien icke lönar sig i Sverige. Vi måste hålla fåren
inne fem månader om året, medan i Australien och La Plata-staterna
de kunna gå ute året om, och en herde kan i ofvannämnda länder
sköta tusentals får, medan vi måste hålla en vaktare för några få,
och om vintern föda fåren med oljekakor och dyra foderämnen, hvil-
ket i de transatlantiska staterna är obehöfligt.
Till följd deraf yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Herr Casparsson: Då nu den mer idylliska delen af herr Hed¬
lunds motion blifvit bragt på tal och en föregående talare undrat öfver
anledningen till utskottets afstyrkande, ber jag att få säga några ord
derom äfven från min ståndpunkt. Motionären erinrar sig från sin
ungdom hurusom »talrika hjordar af vackra, ulliga får betade på vid¬
sträckta marker, af hvilka största delen numera fallit offer för plo¬
gens härjande tand.» För att fullständiga idyllen, talar motionären
äfven om »idyllens slcönai), herdinnor, ehuru han mot dem anmärker,
att toiletten icke alltid var fullt korrekt. Hvad beträffar uttrycket
»plogens tand», så, ehuru jag i 35 år både figurligt och äfven bok¬
stafligen lagt hand vid plogen, så har jag aldrig sett, hört eller er¬
farit, att plogen har tänder. Motionären skall naturligtvis invända
att detta blott är en bild, men jag får då säga, att hans bilder i detta
fäll äro lika bristfälliga, om ock ej lika luftigt draperade, som hans
herdinnor. Han anför vidare att dessa får visserligen icke alltid voro
af inhemsk ras, men att de inom ett par slägtled blefvo så naturali-
serade, att man endast med djupa forskningar kunnat uppdaga deras
osvenskhet. Men ett alldeles motsatt förhållande eger rum, ty de ra¬
ser, som införas, bibehålla fortfarande sin konstans genom generationer
och sekler, så att icke någon svårighet möter att upptäcka deras ur¬
sprung. Motionären har dermed ådagalagt, att han icke är hemma i
Ifrågasatt
tull å ull.
(Forts.)
>:o BO.
16
Tisdagen den-24 April, f. m.
Ifrågasatt
tull å ull.
(Forts.)
djurförädlingsläran, hvilket är så mycket mer ar.märkningsvärdt, som
han flera gånger uppträdt som undervisare och uppmanat oss jord¬
brukare att egna oss mer åt boskapsskötsel och djurförädling. Han
anför till sist: »Det lärer ju nemligen vara det egendomliga förhål¬
landet med skyddstullarne •— nemligen i deras tanke, som ej låtit
sig vilseleda af frihandlarnes flacka och ytliga teorier —- att de icke
minska införseln, men ändock gifva åt de näringar, som de skydda,
större afsättning och förkofran än förut. Hemligheten lärer ligga
deri, att ju högre pris menniskorna få betala för en vara, desto mera
förbruka de af henne.»
Hvar i all verlden har motionären hemtat denna uppgift? Han
har synbarligen icke gjort sig besvär att sätta sig in i skyddssyste-
mets teoretiska grunder, då han kan komma fram med en sådan lära.
Om några af protektionismens enfants terribles skulle framställa dy¬
lika satser, så bevisar det lika litet mot den sunda protektionismen
som de satser, hvarmed frihandelssidans enfants terribles ibland upp¬
bygga en förvånad samtid, bevisa mot frihandelsdoktrinen. Hvad be¬
träffar den förste ärade talarens uppgift att det vore skäl att upp¬
muntra fårskötseln i vårt land, så kunna meningarne derom vara de¬
lade. Jag vill dock anföra huru färskötseln, jemförd med boskaps¬
skötseln utvecklat sig under de 30 år denna näring varit fri. Enligt
den sista uppgiften för 1885, var antalet i riket underhållna får och
lam 1,442,000, under det antalet tjurar, kor och ungnöt uppgick till
2,086,000 st. Det visar sålunda, att under den »fria utveckling», som
inom jordbruket egt rum, nötboskapsskötseln varit ofantligt mera lö¬
nande och fördelaktigare än fårskötseln. Det kan ju finnas åtskilliga
trakter, der fårskötsel kan hafva skäl för sig, men dessa äro, så vidt
jag känner, mycket få. Det län, som har största antalet underhållna
får, är Kalmar län med 105,600 st. och dernäst kommer Jönköpings
med 98,000 st., medan i det i jordbrukshänseende så vigtiga Malmö¬
hus län finnas blott 87,900. Jag tror derför icke, det är något skäl
att med sådana åtgärder uppmuntra fårskötseln och dessutom, skulle
denna tullsats åsättas ull, så måste tull äfven åsättas den förädlade
varan. Men detta tyckes icke varit meningen. Motionärens fram¬
ställning är enligt mitt förmenande till sitt innersta syfte närmast att
jemföra med den motion, som år 1879 i Andra Kammaren väcktes af
herr A. P. Lind, derom att statsverket skulle inköpa några ruinerade
fabriker. Den förste ärade talaren sade att ull vore i de flesta län¬
der belagd med tull. Jag känner icke, om så är förhållandet, ty jag
har icke tagit kännedom om de senaste årens tulltaxor, men 1879 var
ull tullfritt i Italien, Österrike, England, Tyskland och, jag vill min¬
nas, Frankrike. I Schweiz var den då åsatt en mycket obetydlig tull.
Huru det för närvarande är, vet jag icke, men tror att ull i de flesta
länder fortfarande är fri. Om ock herr Hedlunds motion varit på
fullt allvar menad, anser jag dock att utskottet haft skäl att hem¬
ställa om afslag, hvarom jag hos herr talmannen anhåller om propo¬
sition.
Herr Hedlund: Jag hade ej ämnat begära ordet i denna fråga,
men det har förekommit några yttranden, som uppkallat mig.
17
K:o 30.
Tisdagen den 24 April, f. m.
Den förste ärade talaren yttrade i förbigående några ord, efter
bvilka jag anser mig böra åtminstone ställa ett frågetecken. Han sade,
att han icke skulle finna det så besynnerligt, om utskottet i motive¬
ringen till min motion funnit anledning till missnöje, men att detta
missnöje i alla fall icke bort göra sig gällande i ett afslag på motio¬
nen. Jag kan icke förstå, hvad anledning utskottet kunnat hafva att
blifva missnöjd med motionen. Jag har må hända gifvit en något
poetisk skildring af landets ställning på den tid, då fårskötseln blom¬
strade, men man behöfver väl icke alltid använda endast de mest pro¬
saiska uttryck vid riksdagen. Den är nog prosaisk ändå. I min mo¬
tion har ja» dock icke inskränkt mig till att framställa bilder af det
vackra heraelif, som fordom rådde inom landet, jag har äfven skarpt
framhållit den kända patriotismen hos de fabrikanter, hvilka onek¬
ligen i någon män beröras af den föreslagna tullen på ull. Herrarne
veta väl, att fabrikörerna uti Norrköping alltid varit starka ifrare för
tull på kläde, och efter som det ju är en erkänd sats, att ju flera och
högre tullar man ifrar för, desto bättre patriot är man, var det ju en¬
dast en enkel gärd af rättvisa, då jag framhöll, att desse män alltid
vant gode. patrioter, och att jag ville bereda dem ännu ett tillfälle
att i handling utvisa detta genom att införa tullen på ull och såme¬
delst upprätthålla den svenska fårskötseln samt förverkliga det nya
systemet i äfven denna industri, hvars råvara nu måste till största de¬
len inköpas från de transatlantiska länderna. Fabrikanternas hjertan
måste bloda vid tanken på att den ull, hvilken de under många år
visat sig så skickliga att karda, är idel utländsk vara.
Hvad sjelfva saken angår, så har den ärade talare, som här upp¬
träda på utskottets vägnar, anmärkt, att utskottet handlat i frihandels-
vänlig anda, då det icke ville vara med om denna tull. Det är möj¬
ligt att så förhåller sig, men då hade det varit lyckligt, om utskottet
äfven på andra områden handlat i samma anda. Här hade då varit
särskild anledning för utskottet att, då det öfvergått till frihandels-
åsigter, hvad fåren beträffar, förklara hvarför fårskötseln, denna ur¬
gamla .svenska näring, borde särskildt utsättas för frihandelns förstö¬
rande inverkan. Jag vet icke hvad fåren gjort för ondt, att de skola
så illa behandlas. Den satsen, att man icke bör genom skydd upp¬
muntra. en näring, som visat sig gå tillbaka, är emellertid högst be¬
synnerlig i en protektionistisk talares mun, då vi oupphörligt hört
just det argumentet anföras, att den och den näringen gått tillbaka
och derför bör skyddas. Jag förenar mig också med den förste ta¬
laren deri, att om någonsin protektionismen skulle kunna vara gagne¬
lig för det svenska jordbruket, så vore det med afseende på fårafveln.
Jag har en gammal förkärlek för denna näring och har endast
hindrats från att drifva den deraf, att jag också har en skogsodling,
och för att skydda de små planteringarna har jag icke kunnat utsätta
dem för fåren, men när skogen uppväxt, skall jag i samma stund
egna mig åt denna afvel, såsom både angenäm och nyttig.
En föregående talare anmärkte, att jag icke begagnat en rigtig
bild, då jag talade om »plogens härjande tand». Jag vill dock säga,
att bildlika talesätt äro just icke ovanliga i hans mun, och har han
Första Kammarens Prof. 1888. N:o 30. 2
Ifrågasatt
tull å ull.
(Forts.)
N:o 30.
18
Ifrågasatt
tull å ull.
(Forts.)
Tisdagen den 24 April, f. m.
icke något annat att anmärka mot min motion, bör den icke gifva
anledning till mycket klagomål.
En annan omständighet, som jag påpekade i min motion, har
också alldeles förbisetts, icke blott af utskottet, som icke brytt sig
om någon motivering alls för sitt afslag, utan äfven af de ärade ta¬
lare, som uppträdt för dess hemställan, nemligen det arbetstillfälle,
som går förloradt, derigenom att intet skydd gifves fårafveln. Man
låter oupphörligen påskina den största ömhet för det svenska arbetet.
Det första och det sista i all protektionistisk argumentation är hän¬
synen till arbetet och fruktan för att arbetarne skulle gå förlustige
sin sysselsättning, om det ej blefve tull. Jag tror då icke att de
siffror jag uppgifvit i min motion äro öfverdrifna, nemligen att om
den ull, som nu årligen importeras, i stället åstadkommes inom lan¬
det, skulle härigenom gifvas sysselsättning åt 6 å 7 tusen herdar och
herdinnor. Man har visserligen anmärkt, att på de vidsträckta slät¬
terna i Australien kan en herde vakta tusentals får, när han sitter
till häst och har hundar till hjelp. Jag vet detta allt för väl. Men
i våra marker kan icke en herde vakta så många får. Siffran, som
visserligen är approximativ, tror jag derför vara rigtig. Då vi veta,
att klädesfabrikerna endast sysselsätta mellan 3 h 4 tusen, arbetare,
eller hälften mot hvad fårafveln skulle kunna göra, kunna vi lätt inse,
hvilket ofantligt rikt arbetstillfälle går förloradt genom den stora ull¬
importen.
Den ärade talaren på uplandsbänken anmärkte vidare, att jag
skulle begått ett misstag deri, att jag sagt, att de utländska fårraserna
här blifvit så naturaliserade, att man svårligen kunde utröna deras
främmande härkomst. Han påstod deremot, att denna utan svårighet
läte sig uppdagas, emedan fårraserna vore konstanta, och att det syn¬
tes att jag icke var hemma i djurförädlingskonsten. I flere svenska
provinser äro dock fårraserna mycket blandade, och jag har särskildt
från Halland sport, att man der kan härleda den blandade rasen från får,
som hit införts af Alströmer. Jag vill emellertid icke tvista om den sa¬
ken. Jag tror icke man skall kunna anse det vara en brist hos mig
att icke hafva sysselsatt mig med djurförädling. Mitt yrke har varit
menniskornas förädling, men äfven det har varit ganska otacksam
möda. Särskildt när det gält att sprida upplysning och sunda
åsigter i ekonomiska frågor. Jag vill dock ej förtröttas, i det jag
hyser något hopp, om ock svagt, att arbetet skall kunna hafva god
verkan äfven uppå talaren på uplandsbänken.
Herr Wallberg: Jag hade verkligen trott, att vi icke i dag
skulle få en så långvarig debatt om ulltullen, då det i lördags vid
behandlingen af lintullen visade sig, att under det hela låg blott ett
skämt. Då emellertid i lördags det från både norr och söder yrkades
tull på lin, och nu den förste talaren framstält samma yrkande med
afseende på ullen, kunde man blifva benägen att tro att frågan vore
allvarligt menad. Motionären har nu dock stannat vid att icke fram¬
ställa något yrkande och han skulle säkert blifva ganska orolig, om
hans förslag bifölles. Han tycktes emellertid vara smått förargad
på utskottet derför, att det behandlat hans motion så knapphändigt.
Tisdagen den 24 April, f. m. 19
Skälet, hvarför utskottet icke ansett sig behöfva afgifva något utlåtande
om saken, hai varit, att det icke torde behöft till granskning upp¬
taga sådana här skämtsamma saker. Denna uppfattning delades, åt¬
minstone, af hela utskottet. Må hända har bevillningsutskottet likväl
gjort orätt i att så knapphändigt affärda en motionär, ty man har be¬
rättat mig, att Andra Kammarens beslut i lintullfrågan tillkommit af
den anledning, att den kammaren ville på skämt straffa utskottet der¬
för att det icke, såsom man sagt, »gifvit motionären ordentligt på
huden». För min del vill jag dock icke vara med om att hudflänga
någon menniska, allra minst motionären. Jag bibehåller derför miu
åsigt, att utskottet handlat rätt, såsom det gjort.
Hvad nu beträffar tullen på ull, så har jag visserligen varit med
på den tiden, då. den varan var belagd med tull, men icke såg jag
då något så idylliskt lif med herdar och herdinnor, som det motio¬
nären skildrat. Jag tviflar dock icke på att, när han skref sin motion,
han hade i tankarne mången angenäm och njutningsrikt upplefvad
herdestund. Han, som ännu plägar benämnas med smeknamnet »den
unge fyren», hvad skall han icke hafva varit då, när han var ung?
I fråga om fårkulturen, så har dock staten mycket intresserat sig
derför; så har den bekostat undervisare i rationel fårskötsel; likale-
j va.v®ra s*'ora g°dsegare visat mycket intresse härför. De be¬
mödade sig att kunna åstadkomma en vara, som kunde betinga det
högsta pris. Den vanliga koutymen är, att man lemnar 5 procent
godtgöielse för buk- och benull, men dessa nöjde sig icke dermed
utan bortsorterade ända till 10 ä 15 procent. Ullen blef också myc¬
ket vacker och betingade, i jemförelse med den utländska, mycket
höga pris. Oansedt nu allt detta, som å statens och godsegarnes sida
, es, kan jag nämna, att på den tiden också fäns den så kallade
uildiskonten i Norrköpiug, hvilken var förenad med en magasins¬
byggnad, der den svenska ullen kunde magasineras och hypotiseras
mot ganska högt värde och låg diskont, jemfördt med hvad andra
fmgo betala. Likaledes var en ullmarknad ordnad så väl i Norrköping
som i Malmö till fromma för jordbrukarne. Men hvad har hän dg
trots allt detta? Jo, att schäferierna successivt helt och hållet för¬
svunnit, och jordbrukarne hafva nu vida större uträkning i att ned¬
lägga dessa och nöja sig med boskapsskötseln med dermed följande
mera lönande mejerirörelse. Derför är det mycket rigtigt, som motio¬
nären säger, att ull nu endast åstadkommes till husbehof och knap¬
past det. Detta är den största sanning han sagt, ty jag kan icke
tänka mig att hela Sveriges ullproduktion för närvarande är tillräck¬
lig att fournera en enda fabrik af någorlunda omfattning. Vi måste
taga vårt behof af ull från utlandet, om vi också derför skulle »för-
iora. mycket af arkadisk natur och idyllisk ro», såsom det heter i
motionen.
Om jag läser vidare i herr Hedlunds motion, hur illa tilltygar
lian icke oss fabrikanter på det mest ironiska sätt, der han talar om
»varma fosterlandsvänner», och »stora uppoffringar», med mera i sam¬
ma genre. Låt oss dock tänka efter huru en tull af 20 öre pr kilo
skall taga sig ut. Jag vill då erinra, att den största qvantiteten ull,
som nit införes, kommer från de transatlantiska länderna. Ullen in-
X:o 30.
Ifrågasatt
tull å ull.
(Forts.)
N:o BO. 20 Tisdagen den 24 April, f. m.
Ifrågasatt packas der otvättad eller så kallad fårfet, ty på dessa oändliga slätter
tull å ull. finnes icke tillgång på vatten att tvätta de otaliga många fåren, utan den
(Fort8-) packas in som den är. Derför bortgår ofantligt stor del vid tvätt¬
ningen, så att det återstår derefter endast omkring 30 procent rende-
ment af ren ull. Eu tull af 20 öre per kilogram å den importerade
ullen skulle sålunda motsvara 66 öre per kilogram ren ull. Det är
alldeles otänkbart, att någon ylleindustri skulle kunna existera i vårt
land, om vi pålade en dylik tull. Det skulle vara detsamma som att
slå i bjel hela vår yllefabrikation, då icke nu kan påläggas motsvarande
tull å yllefabrikater. Denna industri har nog sina svårigheter att
kämpa mot ändå. Detta bevisas bäst deraf, att, enligt kommerskollegii
berättelser, värdet af tillverkningen var 1883 11,184,000 kronor och
1886 något mer än 8 Va million, således en minskning på omkring 1
million kronor pr år.
Till sist säger motionären, att fabrikanternas »öfvergång till ett
bättre fosterländskt åskådningssätt och sinnelag är egnadt att ingifva
förhoppning om, att de skola också varmt understödja mitt förslag
om införseltull på ull till en början 20 öre per kilogram».
Nog är ironien här ganska påtaglig, och allvaret svårt att upp¬
täcka. Jag yrkar derför bifall till utskottets hemställan i denna
punkt, som lyder: »att ifrågavarande yrkande måtte lemnas utan allt
afseende».
Friherre Klinckowström: Jag skulle äfven kunna afstå från
ordet, sedan herr Wallberg på ett så genomgående sätt behandlat den
tekniska delen af denna fråga, men som jag har många upplysningar
att lemna och några gensagor att göra, så ärnar jag behålla ordet, då
jag begärt detsamma.
Den förste ärade talaren tycktes böjd för att tro, det de flesta
europeiska stater hafva tull på ull. Detta är dock verkligen icke för¬
hållandet, och af de europeiska stater, som hafva en sådan tull, hafva
de allra flesta icke någon utvecklad ylleindustri. Jag har här ett
arbete öfver alla europeiska staters tulltaxor, till hvilket jag kan hän¬
visa herrarne, och enligt detta är det endast Rumänien, Ryssland,
Spanien och Schweiz, som hafva tull på ull. Deremot är denna rå¬
vara tullfri i alla Europas större industriella stater, såsom Österrike—
Ungern, Belgien, Danmark, Frankrike, Italien och Tyskland och slut¬
ligen äfven Sverige. Någon jemförelse kan således icke göras mellan
de länder, hvarest ull är tullfri, och dem, som hafva lagt tull på
denna vara.
Det är nu icke svårt att förstå orsaken härtill; den är också af
beskaffenhet att fullkomligt passa in i det system, som tullskydds-
vännerna lagt till grund för sina bemödanden här i Sverige. Herr
Hedlund beklagade sig öfver att vi icke skyddade den inhemska får-
afveln, då vi ej ville lägga tull på ull, men dervid glömde han helt
och hållet bort, att vi nyligen, för ett par dagar sedan, verkligen be-
redt fårafveln skydd genom att bestämma tull för införseln af får.
Beslutet härom är fattadt af båda kamrarne och skall sålunda, hop¬
pas jag, ingå i den nya tulltaxan. Denna anledning att klaga för¬
faller derför helt och hållet.
Tisdagen den 24 April, f. m. 21
Herr Hedlund yttrade vidare, att om vi lade importtull på den
ifrågavarande varan, skulle ett ofantligt stort antal herdar och herdin-
nor kunna uppfostras till deras lofliga yrke. Jag ber honom dock
vara öfvertygad att verkligheten i de länder, som hafva en betydlig
fårafvel, är helt annorlunda. Jag har vistats i Ungern åtskilliga gån°
ger och jag kan försäkra herr Hedlund, att der förekomma hvarken
så talrika eller så poetiska medlemmar af detta hedervärda stånd, som
han trodde skulle kunna införas hos oss, eller 7 ä 8,000. Vore de så
många, så. skulle det blifva latmansgöra för både herdar och herdinnor,
det kan jag försäkra, ty fåren drifvas och skyddas af hundar, och
herdar och herdinnor skulle säkerligen endast gifva anledning till nya
klagomål från federationen, hvarför Gud oss nådeligen bevare.
Här man läser herr Hedlunds motion och nu hört, hvilket allvar
lian inlägger i dess försvar, måste man tro antingen att han uppträdt
till sin slagta försvar eller ock att hela motionen är ett skämt, och
som jag känner . herr Hedlund allt för väl för att icke veta att han
icke tillhör deras klass, hvilkas försvar han här åtagit sig, måste jag
till hans heder tro, att han velat drifva litet med oss protektionister.
Jag kan icke hjelpa det.
Jag har intet vidare att tillägga än att jag instämmer i utskottets
yrkande.
Herr Leffler: Herr talman! Jag måste ännu en gång bestämdt
förklara,, att det var på fullaste allvar jag begärde, hvad jag anser
såsom min grundlagsenliga rätt, nemligen skal för bevillningsutskottets
hemställan i föreliggande punkt. Åtskilliga sådana skäl hafva nu
blifvit af utskottsledamöter angifna; de flesta synas mig dock vara
öfvermåttan svaga. Så t. ex. när det blifvit sagdt, att vi icke borde
skydda vår fårafvel, emedan vissa andra ullproducerande länder hafva
så störa naturliga företräden, så gäller ju alldeles detsamma om span-
målsproduktionen, deri vi måste konkurrera med länder, som taga
2—3 skördar om året och der jorden kan bearbetas året om. Hvad
angår det skämt, som blifvit, såsom vanligt, af ett par ärade talare
serveradt, tillåter jag mig betvifla, att det eger något principielt före¬
träde framför en skämtsam motivering af en motion; båda kosta tid
och trycksvärta.
En utskottsledamot och yllefabrikant har angifvit vissa tekniska
skäl. mot en tull å fårull; och då jag, såsom icke sakkunnig uti hans
fabrikation, ej kan afgöra, huru vida hans anförda skäl ega verklig
giltighet, vågar jag icke utan vidare underkänna dem. Jag kom¬
mer derför att för närvarande rösta för bifall till utskottets hemstäl¬
lan om afslag å motionen om tull på ull.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och utskottets i den
föreliggande punkten gjorda hemställan bifölls.
143—148 punkterna.
Biföllos.
K:o 30.
Ifrågasatt
tull CL ull•
(Forts.)
N;o 30.
22
Tisdagen den 24 April, f. m.
Tull å zink 149 punkten.
Herr Bennich: I det här föreliggande fallet har utskottet verk¬
ligen gjort sig skyldigt till en inkonseqvens, som jag icke kan under¬
låta att anmärka. För alla andra oädla metallarbeten finnas enligt
gällande tulltaxa rubrikerna »förgyld eller försilfrad» 70 öre, »öfver-
dragen med vissa metaller» 35 öre och »andra slag» 15 öre. Här har
åter utskottet för en af de allra tarfligaste metallerna, zink, föreslagit
eu mycket högre tullsats, nemligen 1 krona 25 öre mot 70 öre för
till exempel brons eller messing, och vidare för »andra slag» 65 öre.
Jag hemställer till kammaren, om det först och främst kan vara någon
rimlig anledning att belägga en artikel af så mycket lägre värde, än
de flesta öfriga oädla metallerna, med en högre tullsats än de andra.
Men icke nog dermed, om zink är sammanblandad med andra me¬
taller, då kommer den under rubriken »sammansatta metaller» och
får en lägre tullsats; är det rent zinkarbete, då får det en högre.
Dertill kommer, att när metallen är förgyld eller försilfrad eller, så¬
som utskottet nu tillagt, »med annan metall öfverdragen», så skall
man undersöka, af hvilken metall den ifrågavarande artikeln består.
Man skall skrapa bort hvad som finnes på ytan, för att kunna under¬
söka, om artikeln är af zink eller någon annan metall. Om det då
skulle vara zink, så ligger orimligheten deri, att denna simplare me¬
tall skall draga en högre tullsats. År det icke enbart zink, så blir
tullsatsen lägre.
Utom dessa oegentligheter i tulltaxan stöter man äfven på den
olägenheten, att sjelfva tullbehandlingen blir utan ändamål för¬
svårad.
Jag tror mig ock känna, att Andra Kammaren afslagit utskottets
förslag i denna punkt, och hemställer jag derför, att denna kam¬
mare måtte fatta samma beslut.
Herr Reuterswärd: Det förhåller sig verkligen så, som den
siste talaren anfört, att Andra Kammaren afslagit aenna punkt och
bifallit, att rubrikerna i den gamla tulltaxan få oförändrade bibehål¬
las. Jag har, för min del, ingenting emot, att detta äfven blir Första
Kammarens beslut, hvarför jag anhåller om afslag å punkten, och
att rubrikerna och uppställningen måtte blifva desamma som i den
nuvarande tulltaxan.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
grefven och talmannen, att i afseende på förevarande punkt endast
yrkats, att kammaren, med afslag å utskottets deri gjorda hemställan,
måtte besluta, att tullsatserna under rubriken zink skulle bibehållas
vid deras nuvarande belopp.
Härefter gjordes propositioner, först på bifall till utskottets be¬
rörda hemställan och sedan på godkännande af nyssnämnda yrkande;
och förklarades den senare propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad.
Tisdagen den 24 April, f. m.
23
N:o BO.
150 punkten. Ifrågasatt
tull å ägg.
Herr Reuterswärd: Jag skall bedja att få yrka bifall till denna
punkt, men anhåller att på samma gång få lemna den upplysningen,
att ett tryck- eller skriffel insmugit sig här i betänkandet. In- och
utförseln står nemligen angifven i kilogram, men det skall vara
stycken.
Herr Forssman: Jag anser, att denna tull icke är nyttig eller
nödvändig; och efter den upplysning, som nyss lemnades, kan man
finna, att import och export icke äro särdeles betydande. Ett kilo¬
gram innehåller 18 ägg af vanlig storlek samt, om de äro mindre,
20—22. Reduceras utskottets sifferuppgifter härefter, så blifva talen
betydligt mindre, det är ock blott i mindre partier denna vara in¬
föres. Då i alla fall äggproduktionen icke kan anses hafva någon
fördel af denna tull, anhåller jag att få yrka afslag.
I detta anförande instämde friherre af Ugglas.
Efter härmed slutad öfverläggning gjorde herr grefven och tal¬
mannen i enlighet med de derunder framstälda yrkandena propositio¬
ner, först på bifall till hvad utskottet i föreliggande punkt hemstält
och vidare på afslag derå, samt förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Flere ledamöter begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller 150 punkten i bevillningsutskottets betänkande
n:o 8, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås punkten.
Omröstningen företogs, och befunnos vid dess slut rösterna hafva
utfallit sålunda:
J a—45:
Nej—56.
151—155 punkterna.
Biföllos.
N:o 30.
24
Tisdagen den 24 April, f. m.
Angående,
restitution
af tull vid
utförsel af
vissa varor.
156 punkten.
Grefve Strömfelt: Med den omfattning, i hvilken bevillnings¬
utskottet företagit sitt svåra och grannlaga arbete, och den korta tid,
som är tillmätt ett utskott, har icke utredningen mellan »gagn» och
»skada» på denna mängd i betänkandet förekommande artiklar kun¬
nat ske så fullständigt, som önskligt och behöfligt varit. Om då
genom cn tullsats, i förening med andra för handen varande om¬
ständigheter, någon industri träffas så hårdt, att fara kan uppstå för
dess fortfarande existens, så må väl alla kunna enas derom att för¬
söka undvika en sådan katastrof. För några dagar sedan insinuerade
herr Bennich en industri, för hvilken den nu åsätta tullen skulle
komma att verka ytterst betänkligt. Friherre Klinkowström svarade
kort derefter: man »hör» så mycket, men »namngif»! Jag ber, utan
att namngifva, få konstatera, att herr Bennich hade fullt rätt i sin
anmärkning. Det fans för åtskilliga år sedan en icke obetydlig in¬
dustri, som valsade jern och skeppade på utlandet. Genom höga tull¬
satser i de länder, hvarpå denna industri afsatte sina produkter, har
man omöjliggjort valsverkets bestånd. Samma fabrik, kanske flera,,
nödgades sedermera införskrifva utländskt material af valsade eller
smidda stänger, hvaraf man sedan drog trådjern och tillverkade spik
m. m. Denna fabrikation har gått några år rätt bra och har haft en
icke så liten marknad, dels i Sverige, dels i Norge och dels på ut¬
landet. Genom den tull, som nu blifvit besluten på valsade och
smidda stänger, nemligen 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, har denna
fabrikation kommit i det läge, att den icke kan skicka sina varor till
utlandet, ty 2 kronor 50 öre för 100 kilogram gör något öfver 1
krona pr centner, och detta belopp fyller hela förtjensten jemte den
afbränning, som vid förädlingen alltid uppstår. Således blir denna
export på utlandet hämmad; till Norge har den blifvit omöjliggjord,
och afsättningen i Sverige betänkligt rubbad. Det återstår då, efter
mitt förmenande, icke annat, såsom en handling af fullkomlig rättvisa,,
än att för några af dessa fabrikat lemna restitution för råmaterialen,
när fabrikatet skickas till utlandet. Med utlandet menar jag icke
Norge, ty mellanrikslagen lägger bestämda hinder mot restitution i
de hänseenden jag påpekat. Det är således endast vid export till ut¬
landet, som denna restitution kan ifrågakomma. Principen af restitu¬
tion för arbeten, som äro fabrikat af utländska råmaterial, finnes redan
i paragraferna 8 och 9 i underrättelserna i tulltaxan. Den är således
sedan gammalt erkänd och har ytterligare i bevillningsutskottets be¬
tänkande blifvit godkänd i den punkt, der det är fråga om jute-
väfnader, och sedermera för den svenska qvarnindustrien. Jag vet
då icke något skäl, hvarför en sådan fabrikation, som den jag här
påpekat, icke skulle få komma i åtnjutande af en så beskaffad lätt¬
nad, för att icke säga ett sådant vilkor för dess fortvara. Jag ber nu
få nämna, att vid denna fabrikation har, efter de uppgifter mig blifvit
lemnade, den afbränning, genom affall med mera, som uppstår vid
jernets förädling, visat sig uppgå till mellan 10 och 15 procent. Jag
skall i mitt förslag endast upptaga den lägsta procenten. Här finnes
äfven en annan omständighet, hvarpå jag vid detta tillfälle vill fästa
25 N:o BO.
Tisdagen den 24 April, f. m.
kammarens, och särskildt bevillningsutskottets, uppmärksamhet, nem- Angående
ligen att i 8 § står, att: »Egare af fartyg, som vid svenskt varf re- ^^11 vid
pareras eller nybygges, äro berättigade att få tillgodonjuta restitution försel af
af erlagda införselafgifter för segel och segelduk». Nu har tull blif- visna varor..
vit beslutad på tågvirke och jerntåd, som begagnas till stag. 1 8 § (Forts.)
borde följaktligen också inflyta »tågvirke» och »jerntråd».
På grund af hvad jag här i korthet anfört, får jag yrka åter-
remiss till bevillningsutskottet af förevarande punkt, emedan jag an¬
ser, att denna fabrikation och dessa artiklar blifvit af bevillnings¬
utskottet förbisedda i dess förslag om restitution just vid denna punkt.
Jag yrkar återremiss i syfte att i första stycket af 9 § i de vid tull¬
taxan fogade underrättelser, om hvad vid taxans tillämpning iakttagas
bör, måtte bland de varor, vid utförsel af hvilka restitution af tull¬
medlen medgifves, äfven upptagas, förutom i utlandet tillverkad jute-
väfnad, jemväl: i Sverige tillverkad jern- och ståltråd, trådspilc, nitar
och s. k. mindre ketting smide, som blifvit tillverkade af från utlandet
införde »valsade och smidda stänger», samt att sådan restitution må
beräknas för en motsvarande qvantitet införda valsade eller smidda
stänger, för hvilka full införseltull blifvit erlagd, hvarvid skall iakt¬
tagas, att 100 kilogram råmaterial anses lemna 90 kilogram förädladt
fabrikat
Herr Tham, Wilhelm: I allo instämmande med den siste ärade
talaren, ber jag f'å anföra, att det finnes ännu några artiklar, rörande
hvilka jag anser det önskvärdt att bevillningsutskottet måtte blifva i
tillfälle taga i öfvervägande, huru vida icke äfven för dem restitution
vid utförsel i förädlad form må kunna beviljas. Jag åsyftar spant-
och hörnjern, fa^onjern samt plåt af 3 millimeters tjocklek och der¬
utöfver. Det torde icke kunna bestridas, att våra mekaniska verk¬
städer, som sysselsätta sig med skeppsbyggeri, blifvit försatta i ett
ogynsammare läge genom de nu beslutade tullarne på åtskilliga ma-
terialier, som de använda, och jag är öfvertygad om, att denna kam¬
mares ledamöter gerna skola vara med om att vidtaga sådana åtgärder,
som i någon mån kunna bereda lättnad åt dessa verkstäder och skepps¬
varf. En sådan lättnad skulle beredas dem derigenom, att de fort¬
farande blefve i tillfälle att konkurrera om byggande af fartyg för
utlandet, om de nu erhölle rättighet att för de vid dessa fartygs-
byggnader använda billigare utländska materialier få restitution vid
fartygens utförsel.
Jag yrkar således återremiss af 156 punkten, i syfte att utskot¬
tet måtte blifva i tillfälle att taga i öfvervägande, huru vida det icke
skulle befinnas lämpligt att bevilja mekaniska verkstäder och skepps¬
varf restitution för de artiklar, jag nu omnämnt.
Herr Keuterswärd: Ehuru den här påpekade återremissen
egentligen icke kan leda till något annat, än att bevillningsutskottet
i ett betänkande kommer att begära, att Första Kammaren måtte fatta
beslut, enär Andra Kammaren har bifallit punkten, så vill jag dock
icke bestrida, att med anledning af de anmärkningar, som här blifvit
gjorda, det kunde hafva sin goda nytta med sig, att utskottet får
N:o 30. 26 Tisdagen den 24 April, f. m.
ristitSi ?ligare> än snom s.ket.t> taga i betraktande hvilka artiklar böra
af tull vid ^agKommas med restitution. Jag erkänner val, att om icke franska
-utförsel af traktaten lade hinder i vägen, skulle jag vara bestämd för att, med
.vissa varor, undantag af mjöl och spanmål, icke för någon artikel tillåta restitution,
(Forts.) men med. fäst afseende på denna traktat, kan det hafva billiga
skal. för sig att söka göra hvad man kan för att icke förderfva be¬
fintliga industrigrenar.
I)et är icke något förbiseende från utskottets sida, utan det har
verkligen för utskottet varit en genomgående princip att icke lemna
restitution för andra varor, än som i utskottets betänkande finnas an-
gifna, nemligen spanmål. och mjöl samt juteväfnader. Orsaken, hvar¬
för juteväfnader upptagits, är den, att våra pappersfabriker använda
sådana väfnader till emballage. Då vi icke kunnat hjelpa denna in¬
dustri med tullförhöjning, emedan traktaten hindrade detta, så hafva
vi velat, gorå den tull, som lagts på deras råvara, så litet tryckande
som möjligt. Detta är skälet, hvarför vi velat bevilja restitution för
juteväfnader.
För min del vill jag icke motsätta mig återremiss, ehuru jag
ingalunda lofvar att, när frågan om restitution återkommer, jag skall
gå så långt, som många önska, men allt hvad billighet och rättvisa
klöfver skall jag anse som en pligt att göra.
Jag förenar mig med dem, som yrkat återremiss, till den kraft
och verkan den hafva kan.
Grefve Strömfelt: Jag är glad, att den siste talaren i sak gaf
mig rätt. Han yttrade, att ehuru saken var rigtig, så kunde bevill¬
ningsutskottet icke vid denna riksdag egentligen göra någon ändring
i ifrågavarande §, som kunde föranleda till ett beslut. Jag är af alh
deles motsatt, åsigt. Bevillningsutskottet har nemligen »motionsrätt»
under hela riksdagen; finner således bevillningsutskottet, att »saken
År rigtig», så kan jag icke finna, att det beslut, som medkammaren
fattat, att juteväfnader skola erhålla restitution, kan på något sätt
förhindra en bevillningsutskottets motion om att den ifrågavarande
9 § skall erhålla tillägg i det syfte, jag påyrkat.
Jag vidhåller derför mitt yrkande om återremiss.
Friherre Åkerhielm: Under de långa öfverläggningar rörande
detta betänkande, hvilka upptagit kammarens tid, har jag icke förut
yttrat mig. Deraf får icke dragas den slutsatsen, att jag i alla delar
varit med om . de. beslut, som af kammarens flertal blifvit fattade.
Skälet till, att jag icke vid hvarje särskild punkt, der jag hyst någon
betänklighet,. uppträda har varit det, att jag i det skede, hvari tull¬
frågan kommit, sådana omständigheterna nu föreligga, ansett det vara
af grannlagenhet föreskrifvet att icke på visst håll vålla någon splitt¬
ring, men jag har dermed icke velat binda mig vid att i alla händel¬
ser såsom det uteslutande afgörande, såsom det högsta forum godkänna
bevillningsutskottet och dess domslut nu eller till äfventyra efter någon
återremiss. Jag finner mig uppmanad till detta uttalande af ett ytt¬
rande,. som af den ledamot af utskottet, hvilken inom denna kammare
egentligen fört utskottets talan, nyss afgifvits. I likhet med grefve
27
N:o BO.
Tisdagen den 24 April, f. m.
Strömfelt, är jag nemligen af den meningen, att en återremiss af den Angående
nu föredragna punkten icke blott och bart behöfver innebära, att ut-
skottet skall anmoda Första Kammaren att fatta besut, emedan Andra utförsel af
Kammaren redan gjort det, utan Första Kammarens diskussion lärer väl visso varor.
gifva utskottet anledning att pröfva de särskilda under diskussionenpåpe- (Forts.)
kade förhållanden, hvilka, der de äro missförhållanden, kunna genom
bevillningsutskottets initiativ, med begagnande af dess grundlagsenliga
motionsrätt, afhjelpas. I nu föreliggande fall, i fråga om hvilken
restitution af tullmedel bör vara medgifven i de vid tulltaxan fogade
underrättelser, tror jag, att tillämpningen af de vid denna riksdag
fattade beslut skulle betydligt lättas, och att öfvergången till de
genomgripande förändringar i tulltaxan, som nu omisskänneligt fram¬
gå af Riksdagens beslut, äfven skulle betydligt mildras, derest .det
spelrum, om jag så får uttrycka mig, det utrymme för särskilda
beslut i hvarje fall, som på grund af den nu uppstäda ordalydelsen
är Kongl. Maj:ts regering i visst fall medgifven, utvidgas. .Det före¬
faller mig derför såsom synnerligen lyckligt, om, efter, en till äfven¬
tyra beslutad återremiss — derest kammaren dertill vill skänka.sitt
bifall — bevillningsutskottet toge under öfvervägande, huru vida icke
nu, under för handen varande förhållanden, det förtroendevotum
kunde gifvas Kongl. Maj:ts regering, att nu ifrågavarande punkt kunde
generelt uppställas så, att man, utan att behöfva besvära bevillnings¬
utskottet med en tvifvels utan samvetsgrann granskning, af hvarje fall
och yrkande, skulle kunna sätta bevillningsutskottet i tillfälle att. af¬
fatta sitt utlåtande så, att det lemnade Kongl. Maj:ts regering friare
spelrum, än som af den nuvarande redaktionen framgår. Det är i
det syftet jag velat uttala min mening, under förhoppning att. kam¬
maren i öfrigt måtte finna goda skäl vara anförda för att återförvisa
punkten till förnyad behandling af utskottet.
Grefve Strömfelt: Jag har hört enskildt sägas, att den uppfatt¬
ningen hos en och annan af kammarens ledamöter skulle gjort sig
gällande, att Andra Kammarens beslut skulle vara liktydigt dermed
att kammaren beslutat, huru §9 i tulltaxeunderrättelsern.a shall affat-
tas, men mot en sådan åsigt ber jag att få inlägga min bestämda
gensaga, ty utskottets hemställan innehåller endast, att i första stycket
af § 9 — — måtte--- »äfven upptagas» i utlandet tillverkad jute-
väfnad — — men dermed är iclie beslutadt, hvad i öfrigt i densamma
kan eller bör insättas.
Herr Forssman: För min del kan jag icke rätt förstå, att den
återremiss, som nu föreslagits, kan anses nödvändig; ty efter mitt
förmenande har redan § 9 en så generel lydelse, att hvad som afses
med återremissen och mycket derutöfver kan med samma § åstad¬
kommas. Den lyder nemligen så:
»Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål att desamma
i annorlunda bearbetadt eller förädladt skick, än här ofvan säges,
land- eller sjövägen åter utföra och den vid införseln erlagda tull-
afgiften tillika återbekomma, må sådant vara tillåtet under vilkor, att
N:o 30.
28
Tisdagen den 24 April, f. m.
Angående en dylik afsigt med införseln redan i sammanhang dermed vid varans
'af tull lvid ?ngi*ning till tullbehandling skriftligen anmäles, samt att varuegaren
utförsel af 1 öfrigt ställer sig till efterrättelse de föreskrifter, hvilka generaltull-
vissa varor, styrelsen eger meddela till förekommande af missbruk utaf en sålunda
(Forts.) medgifven förmån; skolande derjemte, för tillgodonjutande af denna
förmån, återutförseln hafva egt rum och sådant behörigen styrkas
inom natt och år efter det införseln skedde.»
Jag förstår icke annat, än att i denna § ligger möjligheten för
hvarje importör af varor, afsedda att förädlas och i sådant skede åter
utföras, att få tullen tillbaka. Det är sant, att hittills har detta med¬
gifvande endast blifvit gjordt i fråga om några få artiklar, såsom
skinn till handskar och trä till omslag af ostar. Hvarför det icke i
vidsträcktare mån blifvit användt, vet jag icke, men det är naturligt,
att under ett tullsystem, hvilket såsom regel medgifver frihet från
tull för alla införda råämnen, så behöfver denna § icke ofta tillämpas,
men under det nuvarande systemet är det gifvet, att den oftare kan
behöfva tillämpas, och jag är öfvertygad om att så äfven kommer att
ske. Att nu, då man har ett sådant stadgande, särskilt nämna så¬
dana artiklar som spik och dylikt, det tror jag icke ärbehöfligt! Jag
tror, att med detta stadgande det i allt fall går för sig att lemna
restitution. För öfrigt har jag svårt förstå, huru en återremiss, sådan
frågan nu föreligger, skall kunna föranleda till annat, än att utskottet
hemställer, att kammaren måtte fatta beslut, då Andra Kammaren
redan afgjort punkten.
Herr grefven och talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats till
sammanträdets fortsättande kl. 7 e. m.
Grefve Strömfelt: Jag kan icke rigtigt inse det rätta i den ärade
ledamotens uppfattning af sista punkten i § 9. Der står: »vill någon
införa tull underkastade varor i ändamål att desamma i annorlunda eller
förädladt skick--- åter utföra» etc. Här står ordet »desamma»
och då skall den, som har importerat råmaterialet, bevisa att det är
precis samma jern som det införda som är förarbetadt och för hvilket
han begär restitution. Han får således, liksom herr Smith i Karls¬
hamn, hålla en särskild tullbevakning, hvilken skall se till, att icke
något annat jern, än det utifrån införda, blifvit begagnadt för det
till utförsel angifna fabrikatet, och detta är en fysisk omöjlighet.
Jag har derför i mitt förslag begagnat samma princip och ordalydelse
som utskottet sjelft i afseende på qvarnindustrien. Der föreslås nem¬
ligen, att restitution må beviljas för »en motsvarande qvantitet införd
spanmål», men det står icke, att någon skall bevisa, att samma span-
mål åter utföres, hvilket den åberopade sista punkten i 9 § af tulltaxe-
bestämmelserna ovilkorligen klöfver. Hade det nu gällande stadgandet
kunnat. tillämpas, så hade utskottet icke behöft föreslå medgifvande
af restitution på det nya sätt som nu skett. Jag fortfar derför att
yrka återremiss.
Herr Bennich: I sjelfva saken har otvifvelaktigt herr Forsman
rätt deri, att det på generaltullstyrelsen ankommer att för till föräd-
29
N:o 30.
Tisdagen den 24 April, f. m.
Ting utifrån införda, tull underkastade varor under vissa vilkor Angående
medgifva restitution vid utförseln. För det ändamålet har det icke restitution
ansetts erforderligt, lika litet i fråga om de artiklar som kunna inne-
fattas under sista punkten af nionde paragrafen som för de specifi.ee- vissa varor.
rade artiklar, hvilka förekomma i de föregående punkterna af samma (Ports.)
§, »att hålla särskild bevakning för att tillse, att just samma vara, som
för förädling införts, åter utföres. Styrelsen har i öfverensstämmelse
med föregående bestämmelser i 9:e paragrafen ansett tillräckligt, att
vid utförseln af det färdiga fabrikatet intygas på tro och heder att
det använda materialet blif-vit utifrån infördt och förtulladt, utan att
man fordrat särskild kontroll deröfver, att just ett visst infördt parti
blifvit. vid fabrikationen användt.
Men då man åt detta stadgande vill gifva en mycket vidsträck¬
tare betydelse, än den hittills afsedda, så måste jag förklara, att jag
från tullstyrelsens synpunkt anser det vara högst önskligt, att Riks¬
dagen uttalar sin mening, hvarigenom Kongl. Maj:t berättigas att
bestämma de vilkor, som för det nya systemets tillämpning påkallas.
Herrarne veta allt för väl, att en underordnad myndighet, huru den
än söker att se industriens behof till godo, aldrig kan vid sina åt¬
gärder stå så oberoende, åtminstone af kritik, som när Kongl. Maj:t
utfärdar allmänna föreskrifter och man får ställa sig dem till efter¬
rättelse. Det är således ur så väl tullstyrelsens som industriens in¬
tresse som jag anser lämpligare, om utskottet ville understödja och
Riksdagen antaga ett allmänt stadgande, på sätt af friherre Akerhielm
uttalades, än att utskottet skulle, på grund af en återremiss i ett
eller annat specielt syfte, så som här af grefve Strömfelt eller herr
Tham blifvit anfördt, fatta beslut för särskilda artiklar. Det kan
otvifvelaktigt vid tillämpningen af det nya systemet visa sig, att långt
flera industrigrenar än de två här nämnda kunna vara i behof af
restitutionsrätt, men behofvet deraf bör naturligtvis då pröfvas af
regeringen lika väl som det belopp, som skall utbetalas. Man vet
ju, att Kongl. Maj:t icke anses hafva rättighet att använda några me¬
del för andra ändamål än de, som Riksdagen godkänt, och det kan
till och med sättas i fråga, om en framställning från industriidkare
till regeringen i detta hänseende kunde beviljas af Kongl. Maj:t, der¬
est icke Riksdagen lemnat ett alldeles uttryckligt bemyndigande.
Jag ber således att få förena mig i den mening, som af friherre
Akerhielm uttalades och hvilken fullkomligt tillfredsställer så väl
grefve Strömfelts som herr Thams syften.
Herr Gahn: Så vidt jag fattade grefve Strömfelts förslag, så
var det meningen att i afseende på jerneffekter här införa hvad man
i Frankrike kallar acquit å caution. Jag ber då att få fästa utskottets
uppmärksamhet derpå, att detta system i Frankrike visat sig med¬
föra så stora olägenheter, att det måst borttagas. Det klagades
mycket öfver det oskick och de oegentligheter, som uppkommo af
dessa sedlar, hvilka slutligen blefvo en verklig handelsvara. Jag vill
icke nu närmare utveckla, huru förhållandena voro i Frankrike, ehuru
jag, med anledning af dess betydelse för jernförsäljning, tagit rätt
mycket reda derpå, utan endast fästa uppmärksamheten på, att man
>T:o 30.
30
Tisdagen den 24 April, f. m.
Angående bör akta sig att här införa ett system, som på andra ställen blifvit
restitution utdömdt.
utförsel af hot förefaller mig äfven som om kammaren mycket val kunde
vissa varor, antaga bevillningsutskottets i föreliggande punkt framstälda förslag,
(Forts.) att juteväfnad måtte inbegripas bland de varor, för hvilka restitution
beviljas. Det står ju sedan utskottet fritt att upptaga och pröfva
grefve Strömfelts förslag. Mig förefaller, som om dessa två saker
icke stodo i så nära sammanhang med hvarandra. Antager kammaren
den föreliggande punkten, så är den saken afgjord, och utskottet kan
sedan pröfva grefve Strömfelts förslag och vidtaga, den åtgärd det
anser erforderlig. Jag yrkar derför bifall till utskottets hemställan.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till hvad utskottet
i förevarande punkt hemstält och vidare derpå att punkten skulle lill
utskottet återförvisas; och förklarades den senare propositionen vara
med öfvervägande ja besvarad.
Restitution 157 punlden.
af tull vid
Ut{räSel'0f Friherre Tamm: Kammaren torde med någon tillfredsställelse
i vissaVlfall för en stund uppehålla sig utom det tullpolitiska området, ty den
fråga, som i denna punkt behandlas, gäller hvarken protektionism
eller frihandel, icke huru vida högre eller lägre tullsats skall åsättas
en vara, icke ens huru vida man skall, genom bifall till den ena eller
andra åsigten, motverka rusdryckers införande och begagnande, utan
frågan gäller, huru vida kammaren vill, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, befordra svenskt arbete, eller om kammaren vill, med bifall
till utskottets förslag, föreskrifva betalandet af en tullafgift för en
vara som icke existerar.
Jag tillåter mig att i allra största korthet något redogöra för de
bestämmelser, som i ärendet äro gifna. Det är nemligen i tullstadgan
föreskrifvet, att bränvin af säd och potatis icke får uppläggas på ne¬
derlag, men det är också i tulltaxe-underrättelserna föreskrifvet i en
paragraf, som nyss af en ledamot blef uppläst, att bränvin af säd
och potatis får i landet införas och att, om förklaring vid införseln
afgifves, att varan är afsedd att efter förädling åter exporteras, fabri¬
kanten vid utförsel deraf återfår den erlagda tullafgiften. Det är
vidare föreskrifvet och af denna Riksdag särskildt upprepadt, att då
svenskt bränvin förädlas, så att det håller åtminstone 93 procent alkohol,
tillverkningsskatten, om den är erlagd, skall vid utförsel af bränvinet
återställas med tillägg af 2 procent.
Karlshamns spritförädlings-aktiebolag, som anlagt en fabrik och
införde utländsk sprit, begärde och erhöll af tullstyrelsen eu sådan
rättighet, som i 9 § af tulltaxeunderrättelserna medgifves, och blef då
berättigadt till att erhålla 30 dagars kredit för erläggande af tull¬
afgiften, i fåll en sådan komme i fråga, men det befans, att denna
tid var för kort för bränvinets renande. Derför begärde holaget hos
Kongl. Maj:t att få åtnjuta kredit under 90 dagar. Denna begäran
bifölls af Kongl. Maj:t, men under ganska stränga vilkor, bland annat,
31
N:o 30.
Tisdagen den 24 April, f. m.
att denna sprit icke finge under något förhållande i landet införas,
och detta med sådan stränghet, att om det skulle komma i fråga att,
med tillämpande af 30 och 31 §§ tullstadgan försälja detta bränvin,
köparen icke skulle Jfå rättighet att disponera bränvinet inom landet.
Således kunde det icke komma i fråga, att ens någon del af detta
bränvin finge införas i Sverge. Åtskilliga andra vilkor bestämdes af
Kongl. Maj:t; så t. ex. att säkerhet för den tullafgift, som bolaget
skulle möjligen erlägga, skulle finnas i utaf bolaget presterade värde¬
handlingar eller sjelfva fabriken. Vid fabrikens drifvande befans
emellertid, att det icke blef för bolaget möjligt att utföra samma
qvantitet, som blifvit införd. Genom afdunstning bortgick det alltid
någon del, och bolaget begärde derför hos Kongl. Maj:t, att af den
uppdebiterade tullafgiften så mycket skulle få afskrifvas, som belöpte
på den sprit, som bortgått, dock aldrig öfver 2 procent.
De af mig omnämnda bestämmelserna hafva icke varit tillräckliga,
för att Kongl. Maj:t skulle kunna gifva bolaget bifall till en sådan
framställning, och Kongl. Maj:t ansåg då, att det skulle vara lämp¬
ligare att spörja Riksdagen och begära dess medgifvande, men på så
sätt, att det icke gälde endast denna fabrik, utan så, att bestämmel¬
sen blefve generelt gällande för hvar och en, som skulle vilja anlägga
en liknande fabrik.
Vid redogörelsen för denna fråga har utskottet börjat med att
tillkännagifva, att utskottet icke kan tillstyrka bifall. Det synes ock
vid ärendets behandling hafva följt den sålunda angifna kronologiska
ordningen, ty det förefaller mig som om utskottet, med stöd af en
förutfattad mening, först fattat sitt beslut och sedan tänkt på motive¬
ringen, ty de argument, som sedan följa, torde, vid jemförelse med
hvad i. en reservation framkommit, befinnas särdeles' svaga, och jag
skall tillåta mig att, utöfver hvad i denna reservation gjorts, något
belysa utskottets motivering.
Då utskottet börjar med att tala om, att hvarje industriidkare
måste underkasta sig den förlust i vigt eller volym, som vid en för¬
ädlingsindustri måste åkomma en vara, så torde detta, såsom också i
reservationen omnämnes, gälla den förlust, som uppkommer å sjelfva
varan och dess värde, men det särskilda fallet inträffar ju här, att
den tullafgift, som drabbar spriten, är så många gånger större, att
jag förmodar, att det icke är möjligt för industriidkaren att i varans
förökade värde inlägga äfven en så stor förlust som sjelfva tullafgif¬
ten. . Då utskottet vidare talar om exportpremier, har det deruti
funnit en anledning att icke tillstyrka hvad Kongl. Maj:t föreslagit,
under den förmening, att här skulle uppkomma exportpremier, ut¬
skottet har dock i samma betänkande, uti den strax efter följande
punkten, föreslagit att för spanmål, som importeras, erhålles en resti¬
tution, när denna icke exporteras under form af mjöl och gryn till
viss bestämd procenthalt, så att 100 kilogram hvete anses lemna 75
kilogram mjöl, 100 kilogram råg eller korn 66 2/3 kilogram mjöl samt
100 kilogram hvete eller korn 66 2/a kilogram gryn. Utskottet vill såle¬
des medgifva ett sådant återställande, när det rör spanmål, der likvisst,
ett annat förhållande är rådande, nemligen att skilnaden emellan
qvantitet spanmål och qvantitet mjöl till någon del består af sekunda
Restitution-
af tull vid
utförsel af
bränvin
i vissa faltl
(Forts.)
N:o SO.
32
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin
i vissa fall
(Forts.)
Tisdagen den 24 April, f. m.
vara, som ej försvinner, men utskottet vill icke medgifva detta för
sprit, der dock fallet är, att äfven sekunda varan måste exporteras,
och har i detta fall blifvit exporterad, enär man eljest icke kan för¬
klara, hvarför afdunstningen blifvit så liten. Då man tager i betrak¬
tande reservanternas uppgifter, torde de af utskottet uppgifna skälen,
att all förminskning är så obetydlig, att utskottet icke kan fästa sig
dervid, förlora sin kraft, ty värdeskilnaden, om den också i förhållande
till varans mängd är liten, blir, då man dertill lägger sjelfva tullsatsen,
högst betydlig. Utskottet säger visserligen här, att det kunde snarare
vara skäl att bestämma borttagandet af sådana förmåner, som äro
lemnade till svenska spritfabrikanter, att af rektificeradt bränvin återfå
tillverkningsskatten med tillägg af 2 procent. Utskottet har dock
icke länge vidhållit detta, ty utskottet har i en följande punkt före¬
slagit ett sådant återställande för spanmål i så hög grad, att deraf
måste följa en bestämd exportpremie vid utskeppning af mjöl och gryn.
Utskottet har icke velat gå in på, att en tullafgift för importerad
sprit är en konsumtionsskatt, men måste i alla fall ställa tullsatsen i
jembredd med tillverkningsafgiften, och att denna är en konsumtions¬
skatt torde väl framgå deraf, att bränvin får hållas på nederlag obe-
skattadt, och att tillverkningsafgiften icke skall betalas förr än brän-
vinet uttages till konsumtion, och sådant skulle äfven förhållandet vara
med tullsatsen, med den skilnad likväl, att nu ifrågavarande bränvin
icke får uttagas till konsumtion här i Sverige. Således skulle man
lägga konsumtionsskatt på en vara, som icke kommer in och alldeles
icke finnes.
En åsigt, som af utskottet blifvit uttalad, som synes mig ganska
märkvärdig, är den, då utskottet säger att staten ingår som partici-
pant i den förlust, som vid rektificering af sprit kan uppkomma.
Jag har mycket svårt att kunna rätt förstå hvad utskottet dermed
menar, ty så länge förlusten håller sig inom den bestämda procent¬
halten eller 2 procent som föreslagits, lärer ingen förlust kunna upp¬
stå. Uppgår åter förlusten för rektificeringsbolaget till öfver 2 pro¬
cent, ja, då gör staten en vinst på fabrikantens förlust, ty förlorar
fabrikanten mer än 2 procent, skall han för detta erlägga eu sorts
strafftull, men att staten på något sätt skulle ingå som participant
i förlusten, kan jag icke förstå, ty antingen förlorar staten ingenting
eller också har staten vinst, och någon förlust delar således staten
aldrig.
Utskottet har förvånat sig öfver att siffran blifvit föreslagen så
hög som till 2 procent, då det genom inventering-visats att förlusten
icke uppgått till så mycket, utan högst till 0.83 procent. Orsaken
dertill är, att Karlshamns fabrik har nemligen att rena icke endast
utländskt bränvin, som till fabriken intagits från främmande land,
utan äfven svenskt bränvin, och det har synts rimligt, att eu lika
stor afskrifning, som göres på svenskt bränvin i allmänhet, också
skulle göras på svenskt bränvin vid denna fabrik, och efter som svenskt
och utländskt bränvin måste behandlas på samma sätt och på samma
gång, har man ansett det lämpligt att föreslå en maximisiffra af 2
procent för allt der intaget bränvin, naturligtvis under den förutsätt¬
ning, att genom inventering konstaterades, huru stor afdunstningen
33
>':o 30.
Tisdagen den 24 April, f. m.
'varit, och att fabriken icke skulle få större afskrifning än som upp¬
kommer för annat svenskt bränvin, som inom landet renas.
Utskottet bar vidare omnämnt, att i den kongl. propositionen
skulle finnas en antydan om, att denna åtgärd skulle gifvas en retro¬
aktiv verkan. En sådan tanke finnes, enligt mitt förmenande, icke i
Kongl. Maj:ts proposition, likasom ej heller uttrycket der återfinnes.
Kongl. Maj:t har sagt, att om en generel bestämmelse blifver af Riks¬
dagen bifallen, kommer Kongl. Maj:t i tillfälle att vid denna fabrik
gifva tillämpning åt det af Riksdagen fattade beslut. Retroaktivt kan
det icke blifva, derför att genom den oupphörliga tillväxten i fabri¬
kens verksamhet ännu aldrig något tullbelopp varit förfallet. Det
har alltid inträffat att bolaget har genom införande af bränvin, för
hvilket det har 90 dagars kredit, utfört så mycket som det under tiden
före dessa 90 dagar infört. I stället för att, som utskottet säger,
denna tillämpning af hvad Kongl. Maj:t föreslagit skulle få en retro¬
aktiv verkan, så får, i fall bevillningsutskottets förslag går igenom,
denna fabrik, när ett tullbelopp blir förfallet, betala tullafgift för
förut infördt bränvin antagligen efter den af Riksdagen nu beslutade
förhöjningen och således för bränvin, som blifvit infördt för länge
sedan, betala en tullafgift, som först med denna månad har trädt i
kraft.
Utskottet säger, att man sökt göra gällande, att denna fabrik icke
skulle reda sig, för så vidt icke bifall lemnades till hvad Kongl. Maj:t
nu föreslagit. Jag tror man med visshet kan säga, att fabriken icke
skulle kunna motstå ett så hårdt vilkor som det, att den skall er¬
lägga tullafgift för den del af den införda spriten, som vid fabrika¬
tionen afdunstar. Jag tror, att bolaget icke kan tänka att göra sig
den vinst, som vore nödvändig för att reda sig, med den nu af ut¬
skottet föreslagna tullsatsen. Utskottet har vidare fäst sig vid de
störa fördelar, som redan skulle vara beviljade åt detta bolag. Det
kan naturligtvis icke i bestämda siffror uttryckas, men utskottet har
gjort ett försök att beräkna tullafgiften för det bränvin, som vid fabri¬
ken årligen skulle kunna renas, och kommit till den höga siffran af 150
millioner liter om året, för hvilken qvantitet bränvin enligt nu gällande
bestämmelser tull skall erläggas med 112 f/2 million kronor, en siffra
som för de flesta menniska- är temligen ofattlig, hvarför jag tror
att hela utskottets tankegång är obegriplig. Det torde vara menin¬
gen, att 3 månaders ränta på detta belopp skulle vara hvad fabriken
förtjenade på affären. Jag vill då fästa uppmärksamheten derpå, att
hvar och en, som, på de vilkor som äro nämnda, inför varan, har
redan rättighet till 30 dagars kredit; således gäller här icke 3 måna¬
der. Dessutom har det visat sig, att detta bolag icke till sista dagen
användt hela sin kredit af 90 dagar, hvilken är det lemnad. Jag
hemställer derför, huru vida man kan säga, att genom ett sådant
medgifvande det i allmänhet är någon särskild förmån beredd detta
bolag. Ty naturligtvis kan det icke afse den verksamhet i Karls¬
hamns spritförädlingsbolag, att det får införa bränvin, när det icke
alls lian få det, och således icke borde kunna blifva skyldigt att för
någon del af sitt bränvin betala tull. När det då endast blir tillför-
.säkradt så lång tid, som är erforderlig att rena det bränvin, som är
Första Kammarens Prof. 188S. N:o 30. 3
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin
i vissa fall.
(Forts.)
Ji:o 30.
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin
i vissa fall
(Forts.)
34 Tisdagen den 24 April, f. m.
infördt utifrån, tror jag att Riksdagen skulle göra rätt uti att lemna-
sitt bifall till hvad Kongl. Maj:t här föreslagit.
Uti reservationen torde kammaren kunna se, huru mycket svenskt
arbete som derigenom blifver skyddadt. Det har temligen tydligt
framhållits, att många slag af svenskt arbete befordras just genom
denna handtering. Sjöfarten befrämjas, arbetare erhålla sysselsätt¬
ning, hamnumgälder tillföras svenska institutioner m. m.
Det ligger uti ett bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit så stor
billighet, att jag vågar tro att det skulle vara utöfvande endast af
rättvisa att bifalla den kongl. propositionen, och jag tillåter mig der¬
för, herr grefve och talman, att yrka, det kammaren, med afslag på
utskottets förslag, måtte bifalla Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Reuterswärd: Jag är ledsen att behöfva uppträda i denna
fråga, helst jag icke är fullkomligt inne uti densamma och således
icke 'kan lemna den utredning jag skulle önskat. Säkert är emel¬
lertid, att då den kongl. propositionen remitterades till bevillnings¬
utskottet, förvånade man sig öfver att den regering, som, åtminstone
hittills, icke visat så stora sympatier för de svenska näringarna, nu
skulle göra detta för en näring, som, säga hvad man vill, icke äi
svensk, ty den är rysk-spansk. Det må nu vara sant, att ett eller
annat 10-tal arbetare hafva sysselsättning vid denna fabrik och att
ett och annat svenskt fartyg befraktas till Spanien, samt att staden
Karlshamn och den närmaste omgifningen kan derigenom få någon
hjelp till sina kommunalutskylder in. m., men detta uppväger icke,
enligt min tanke, de olägenheter, som blifvit framkallade genom denna
industri, som jag vågar påstå är ett monopol för det ifrågavarande
bolaget. Ty en fabrik, som är afsedd att rektifiera 150 millioner
liter” bränvin om året, med en omsättningssumma af H.2V2 millioner
kronor, således mycket större än Sveriges budget, och med hvilken
någon annan icke kan konkurrera, måste väl, under sådana förhållan¬
den, anses hafva fått ett monopol på bränvinsförädling inom landet.
Den siste ärade talaren yttrade, att enligt utskottets mening,
skulle man här med tull belägga en vara, som icke existerade. Jo,
mine herrar, denna vara existerar visserligen i och med detsamma
den kommer till Karlshamn, men om, vid förädlingen af denna vala,
en del förflygtiga!- eller minskar i volym eller vigt, såsom alla varor
göra vid förädling, är det väl icke meningen att svenska staten ge¬
nom en premie ända till 2% skall skyddande tråda emellan Hvad
o-ör väl, mine herrar, 2 procent på 150 millioner liter? Jo, det gor
3 millioner liter, som få afdunsta, utan att staten skulle hafva ratt att
deremot göra någon invändning.
Det upplystes vidare inom utskottet, att det hade föiekommit
tvenne olika profningar, sedan tabriken kommit i gång. Vid den
första af dessa profningar, som skedde under den skarpaste kontroll,
visade det sig, att endast 0,6 7 procent hade förflygtigats Hvartill
tjenar det då att bestämma en så hög afdunstningsprocent som dessafore-
slagna två procent? Några månader efteråt gjordes en annan profning.
Då°visade det sig, att afdunstningen utgjorde 0,82 procent. Man frå¬
gade då den sakkunnige ledamoten inom utskottet, huru resultaten
Tisdagen den 24 April, f. m. 3g
vid profningarna kunde blifva så olika, då ju bränvinet inkommer på
hermetiskt tillslutna jernkärl. Det upplystes då, att detta hade skett
genom vårdslöshet, att kranarne hade lemnats öppna och bränvinet
hade runnit uti ån.
Nu frågar jag: skall staten träda emellan för att skydda fabrikan¬
ter äfven då slarf begås och oordentligheter ega rum vid fabrikationen.
Skall staten vara ett reassuransbolag för denna fabrikation. Detta
bolag har dessutom varit medvetet om de vilkor, under hvilka det
bildades, och vidare fått egen nederlagsrätt och tre månaders kredit
i stället för att andra endast hafva 30 dagar. Dessa 2 månaders ränte-
frihet uppgår till ganska betydliga belopp. Genom att skapa dylika
monopol som detta har man gjort staten en ganska stor olägenhet.
Samme ärade talare yttrade vidare, att man iakttagit all möjlig
försigtighet och hindrat, att bränvin fått införas i landet för att konkun
rera med det svenska. Detta visar ju otvetydigt, att denna industri
icke är svensk.. Orsaken, hvarför man medgifvit våra bränvinsbrän-
nare 2 procent i leckage eller afdunstning, torde kunna sökas deri, att
man icke kan begära, att de relativt mindre brännerierna skola an¬
skaffa så dyrbara liggare och fästager, som den ifrågavarande fabriken
är i stånd att göra, och att svenska staten icke vill beskatta dessa
till det yttersta, som i så väsentlig mån bidraga till statsinkomsterna.
Derför hafva de fått ett litet spatium, för att staten skall vara för-
vissad om att icke uttaga skatt på eu obefintlig vara.
Samme talare sade vidare, att staten kan vinna mer än den för¬
lorar genom dessa 2 procent, om nota bene mera bränvin går förloradt
än 2 procent. Jag vet knappast huru detta skall kunna tillgå, annor¬
lunda än att man tappar ut millioner liter bränvin på marken eller
genom grof vårdslöshet eller att bränvinet på annat sätt försvinner
från fastagerna. Den högsta afdunstningen torde derför blifva 0,6
ä 0,7 procent, om denna handtering rigtigt bedrifves. Det har emel¬
lertid framhållits, att staten på detta icke har den ringaste risk eller
skada, ty handteringen är stäld under en daglig och stundlig kontroll,
och detta af tullstyrelsens egna tjensteman. Jag medgifver att den
största försigtighet är vidtagen, men dä det gäller bränvin kan man
hysa stora betänkligheter hvad kontrollen beträffar. Man har ju sett
att der staten tillsatt öfverkontrollörer och kontrollörer, hafva de mest
himmelsskriande och upprörande saker kunnat tilldraga sig, och detta
af personer, af hvilka man trött, att sådant icke skulle kunna ifråga¬
komma. Man må derför icke undra på, om utskottet, i en fråga så¬
dan som denna, velat iakttaga den största försigtighet.
. Den siste talaren sade också, att då utskottet beviljat resti¬
tution på mjöl,, vore det klart att det skulle göra det äfven med af¬
seende å bränvin. Huru visste den regering, som föreslagit afdumt-
nmgsprocenten å bränvin till 2 procent, att svenska Riksdagen skulle
bevilja eu lull på mjölet samt eu restitution vid utförsel af denna
vara. Detta bevisar väl ingenting annat, än att regeringen var beredd
pa att lemna denna ersättning, oafsedt hvad Riksdagen skulle komma
att besluta angående spanmålstullarne m. in.
. Samme, talare sade vidare, att utskottets tankegång i denna fråga
vant ofattlig. Ja, det är mycket möjligt, men jag tror för min del
X:o 30.
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin
i vissa fall.
(Ports.)
N:o 30.
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin i
vissa fall.
(Ports.)
36 Tisdagen den 24 April, f. m.
att för denna handtering, som är ny och så kolossal för våra svenska
förhållanden, att man hisnar då man tänker på, att ett enda bolag har
en sådan handtering som den nu ifrågavarande, att en viss försigtig¬
het vid lagstiftningen derom bör iakttagas, synnerligast när denna
fabrikation icke ensamt är beroende af den svenska lagstiftningen,
utan fast mera af den ryska, spanska eller italienska, som i ett penn¬
drag kan tillintetgöra hela bolagets verksamhet. Skall staten träda
emellan och ändra sina lagar endast derför att detta är en storartad
och vådlig affär?
Hade det varit något förslag om att, sedan Andra Kammaren bi¬
fallit reservationen, få ett belopp, som ungefär motsvarade afdunst-
ningen, skulle jag må hända icke varit obenägen att lyssna dertill, men
då här är fråga om att hålla på Kongl. Maj:ts förslag eller på reser¬
vationen, vågar jag anhålla, att Första Kammaren afslår så väl hvad
Kongl. Maj:t som reservanterna föreslagit, och yrkar jag bifall till
utskottets betänkande i denna del.
Herr Forssman: Den siste talaren tycktes anse, att den ifråga¬
varande förädlingen af bränvin icke vore en svensk industri, då der¬
vid användes ryskt bränvin. På samma grund anser han väl också,
att vår bomullsindustri icke heller är svensk, då ju dervid användes
indisk bomull, och vår ylleindusti är af samma skäl eu australisk industri,
då vid denna användes australisk råvara. Dessa industrier borde så¬
ledes icke hafva det ringaste medgifvande eller skydd, hvilket de
dock åtnjuta i ganska hög grad. På det sättet förhåller det sig med
den ärade talarens konseqvens, då han resonnerar om, huru vida den
ifrågavarande industien kan betraktas såsom svensk eller icke. Han
ansåg vidare, att denna bränvinsreningsindustri var ett monopol, som
medgifvits Karlshamns spritförädlingsfabrik. Med monopol menar
man någonting, som begagnas med andras uteslutande. Detta mono¬
pol skulle således innebära, att ingen annan än den ifrågavarande
fabriken skulle hafva rättighet att här i Sverige rena utländskt brän-
vin. Såsom herrarne finna, är dock Kongl. Maj:ts proposition så
affattad, att denna förmån, eller friheten från tullskatt, skulle vara
tillförsäkrad hvar och en. som möjligen skulle kunna drifva en sådan
handtering. Den siste talaren har således gjort sig skyldig till en
missuppfattning af hvad ordet monopol betyder.
Han uppgaf vidare att omsättningen, såsom han kallade det, ut¬
gjorde 90 millioner kronor. Med omsättning kan jag icke förstå
annat än summan af värdet utaf de varor, som tillverkas i en indu¬
stri. De uppgå här icke till några 90 millioner kronor, i fall man
beräknar efter den tillverkade varans värde. Han menade väl tull¬
värdet, men detta kan icke tagas i betraktande, ty det erlägges ju
ingen tull. Han yttrade vidare, att »dessa två procent få afdunsta
utan att staten gör någonting derför.» Hvad menar han då, att sta¬
ten skall göra för denna afdunstning? Icke kan det väl vara möjligt,
att staten skall ingripa för att hindra afdustningen. Då man yttrar
sig på ett sådant sätt, innebär detta antingen orimligheter eller också
ingenting, ty att rena bränvin utan afdunstning är en fysisk omöjlighet.
Han yttrade vidare, att bränvinet införes på hermetiskt tillslutna
37
K:o 30.
Tisdagen den 24 April, f. m.
jernkärl. Detta är icke med verkliga förhållandet öfverenstämmande,
ty varan importeras på träkärl, hvilka väl icke kunna anses herme¬
tiskt . tillslutna, derför att de äro försedda med träpluggar. Hans
uppgift är således icke rigtig.
Han sade vidare, att jag skulle uti bevillningutskottet hafva ytt¬
rat, att det runnit bort något åt bränvinet. Det är ju möjlio-t att jag,
under diskussionen om denna punkt, låtit undfalla mig ett sådant
yttrande, men det kan väl hvar och en tänka sig, att vid renandet
af 40 millioner liter bränvin uti en fabrik, det kan inträffa, genom
olyckshändelser, eller genom att rör eller cisterner springa sönder,
att något af varan försvinner.
Han yttrade vidare, att tre månaders anstånd med betalningen
af tullen skulle vara en för ifrågavarande bolag utomordentlig fördel.
Men, såsom jag både i utskottet och i reservationen upplyst och för
ifrigt en i vår tullagstiftning så erfaren man som den siste talaren
bör veta, har hvarje innehafvare af varor på nederlag rätt att åtnjuta
detta anstånd af tre månader, om tullen uppgår till 500 kronor.
Samme talare gjorde en jemförelse mellan donna industri och
bränvinsbrännerierna; dermed sammanstälde han två fullkomligt ojem-
förliga saker. Brännerierna tillverka bränvin, men de fabriker, hvarom
nu är fråga, rena bränvin. I sitt resonnement rörande de två procen¬
ten förbisåg han, att Ivongl. Maj:t visst icke föreslagit, att tullen
skulle afskrifvas med två procent af det importerade bränvinet, utan
för högst två procent, men i hvarje fäll icke mer än den qvantitet
bränvin, som efter verkstäld inventering befinnes hafva gatt förlorad.
Här är således endast fråga om en maximisiffra, och man tog dessa
2 procent, emedan man ansåg, att i allmänhet bränvin icke kan renas
med mindre an att två procent deraf gå förlorade. Exportören af
svenskt bränvin åtnjuter icke blott dessa 2 procent, utan vid beskatt¬
ningen af tillverkningen får han ock två procent afdrag, så att, om
han t. ex. bränner 100,000 liter, skattar han för blott '98,000 liter;
detta, medgifvande har tillkommit på den grund, att man ansett billigt,
att tillverkaren ej skattar för mer än han kan sälja, men vid brän-
vinets öfverföring från brännerierna till köparen går alltid något bort
genom afdunstning och dylikt.
Här har yttrats, likasom ock i bevillningsutskottet, att, när det
gäller bränvin, kan man icke så noga veta, huru det går till, och att
man derför måste vara på sin vakt. Jag har också den erfarenheten.
Men när den siste talaren jemförde de garantier, som ligga i tull¬
bevakningen uti Karlshamn, sådan den der utöfvas, med den kontroll,
som utöfvas vid brännerierna i landsorten, så gjorde han en oberätti¬
gad jemförelse. Ty vid de senare ligger hela kontrollen i en per¬
sons hand, nemligen hos den på stället vistande kontrollören, vis¬
serligen . fins ock öfverkontrollör, men han kan icke alltid vara till¬
städes vid . bränningen. Karlshamn åter är ju en stad med fullständig
tullbevakning. Vid den nu ifrågavarande fabriken utöfvas en kontroll
af helt annan beskaffenhet än vid brännerierna. Både dag och natt
står vakt vid fabrikens alla in- och utgångar, och hvarje transport
mellan fartygen och fabriken är öfvervakad af tulltjensteman.
Den ärade talaren yttrade slutligen, att det fans ingen,
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin i
vissa fall.
(Forts.)
som
N:o 30.
38
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin i
vissa fall.
(Ports.)
Tisdagen den 24 April, f. m.
egnade sig åt denna handtering. Dervid måtte han sannolikt ha syf¬
tat på ledamöterna i bevillningsutskottet, ty der fans åtminstone
ingen, som begrep denna sak, att döma af det slut, hvartill utskottet
kommit, och framför allt att döma af den motivering, som i detta
betänkande influtit. Ty en slik motivering, der man gör sig skyldig
till så grofva inkonseqvenser och misstag, tror jag att man får leta
efter. Bn och annan af dessa, inkonseqvenser jrar redan blifvit
påpekad, såsom t. ex. särskildt i fråga om den af utskottet prokla¬
merade satsen, att den, som förädlar en vara, får lägga det, som går
bort vid förädlingen, på förädlingskostnaden. Men trots detta har
utskottet strax förut föreslagit, att den, som utför 75 kilogram hvete¬
mjöl eller 66 2/s kilogram rågmjöl, skall åtnjuta restitution af tull för
100 kilogram spanmål.
Det erinrades inom utskottet, att man vid en föregående invente¬
ring fann förlusten uppgå till 0,6 7 procent, hvadan utskottet ansett,
att man icke behöfver sätta afdraget för den qvantitet, som bortgår
vid rening, högre än 1 procent. Det kan väl så vara. Men den in¬
ventering, som anstäldes i fjor gaf 0,8 2 procent och för 14 dagar
sedan gjordes en ny inventering af en annan person, och den gaf
0,8 6 procent, således ganska lika resultat med den föregående.
Ehuru jag visserligen omöjligt kan inse, hvilken olägenhet för
statskassan eller det allmänna ett bifall till Kongl. Maj:ts förslag-
skulle medföra, emedan ingenting af den förädlade spriten kommer
till konsumtion inom landet, så har jag dock inom utskottet gått in
på, att procenten skulle nedsättas till ew, men i öfrigt hemstält om
bifall till Kongl. Maj:ts proposition, hvarom jag också nu anhåller
med den förändring, som jag nyss nämnde.
Herr Bkenman, Victor: Bevillningsutskottets högt ärade ord¬
förande frågade i slutet af sitt anförande: »skola vi ändra våra lagar
till förmån för en kolossal affär?» Jag vill, för min del, gifva svar
på denna fråga. Nej, det utgör icke i och för sig ett giltigt skäl att
ändra en lag. Men om det befins vara med statens väl förenligt att
ändra lagar i något visst fall, så kan jag icke finna att detta skäl
förlorar i styrka, derför att det på samma gång äfven gäller ett
stort intresse. Att här nu föreligger ett stort industriens intresse,
vid hvilket äfven är knutet intresset för den ort, der den ifrågavarande
industrien utöfvas, skall jag bedja att få något närmare belysa, hvar¬
till jag har så mycket större anledning, som jag tillhör den ort, hvar¬
om här är fråga.
Jag vet, att det är många, som i allmänhet upptaga ganska illa
detta tal om ortintressena inom riksdagen. Men jag kan, för min
del, icke biträda denna uppfattning, emedan det i många fall kan
rent af vara en skyldighet för representanten att framhålla sin sär¬
skilda orts intresse, der det icke står i strid med statens, ty då måste
det mindre lokala intresset vika. Men att någon kollision mellan
dessa intressen ej eger rum i nu förevarande fall, det tror jag redan
vara af föregående talare tillräckligt bevisadt, och jag skall tillåta
mig att framdeles i mitt anförande något litet beröra äfven den saken.
Af de ifrågavarande fabrikerna är den ena, nemligen sprit-
Tisdagen den 24 April, f. m. 39
förädlingsfabriken,anlagd i staden Karlshamn,och den andra,fatfabriken,
ligger strax utanför staden. Vid dessa fabriker äro, såsom kammaren
finner af reservationen, anstälde mer än 400 arbetare; hvarförutom
■ett stort antal arbetare tillfälligtvis få arbete vid lastning och loss¬
ning af de för fabriken befraktade fartyg. Såsom direkta fördelar
för orten af dessa fabriker vill jag nämna: dels att i kommunalskatt
erlägges endast för spritfabriken i Karlshamn ett belopp af omkring
35,000 kronor om året, en så betydlig summa, att endast detta utgör
ett starkt skäl för detta samhälle att vara intresserad af fabrikens
framgång; dels ock att för de fartyg och båtar, som för fabrikens
räkning befraktas, erläggas så betydande hamnumgälder, att staden
kunnat med beräkning af dessa inkomster gå i författning om en
ganska storartad förbättring och utvidgning af sin hamn, hvilken fråga
dock skulle skjutas å sido, i fall fabriken skulle upphöra.
Men huru afsevärda dessa direkta fördelar än äro, finner jag dem
dock stå betydligt under de indirekta fördelar, som beredas orten af
denna fabriksverksamhet. I följd af proviantbehofvct vid de många
fartyg, som i och för fabrikerna befraktas, äfvensom för att förse med
lifsförnödenheter de arbetare och andra, hvilka vid dessa fabriker, allt
sedan deras början, haft fast anställning, har denna nejd blifvit en
mycket god afsättningsort för landtmannaprodukter, ja så god, att
ingen jemförelse kan göras mellan den afsättning, som nu eger rum,
och den, som tillförene var, ett förhållande, som gör, att icke blott
fabriksplatsen utan att hela den omkringliggande orten har det lifli-
gaste intresse af denna verksamhet.
Vigtigast är dock den omständighet, att det genom denna fabriks¬
verksamhet varit möjligt att skaffa arbete och derigenom äfven bröd
Åt många hundratals arbetare. Ensamt detta synes mig vara något,
som förtjenar att särskildt behjertas. I närvarande stund afvaktas
också med oro Riksdagens beslut i denna fråga af många hundratals
familjehem, som fliten byggt upp, men som nu genom minskning i
arbetstillfället skulle bringas i elände och fattigdom. Utskottet för¬
menar väl, att det icke skulle vara så farligt att bifalla utskottets
förslag, då sannolikt icke fabriksverksamheten af den orsaken skulle
upphöra. Jag har naturligtvis svårt att säga, hvad framtiden bär i
sitt sköte, men i den vid förevarande punkt i utskottets betänkande
fogade reservation, samt eljest kända förhållanden, finnas några siffror,
med stöd af hvilka man i detta afseende skulle kunna bilda sig ett
omdöme. Reservanten har nemligen beräknat, att den skatt, som här
är i fråga, skall utgöra mellan 200,000 ä 300,000 kronor. Fabriken
har för det sista beskattningsåret af beskattningsmyndigheten blifvit
uppskattad för bevillning till årlig inkomst af 500,000 kronor, öfver
detta beslut har dock besvär anförts af fabriksbolaget, hvarvid fabri¬
kens disponent sökt med utdrag af räkenskaperna visa, att inkomsterna
varit vida mindre än beskattningsmyndigheten ansett. Men när en
fabrik, som beräknas hafva en inkomst af högst 500,000 kronor, ytter¬
ligare ådrages en förhöjd skatt af cirka 300,000 kronor, då är det
icke mycken utsigt att fabriksverksamheten skall fortfara. Skulle
likväl ändå så ske, hvilket jag i förevarande fall icke kan bedöma,
så måste det vara gifvet, att i och med erläggandet af denna förhöjda
>’:o BO.
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin i
vissa fall.
(Forts.)
K:o 30.
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin i
vissa fall.
(Forts.)
40
Tisdagen den 24 April, f. m.
skatt fabriken skall arbeta under helt andra vilkor och förhållanden
än förut. En fabrikant, soin ådrages en sådan extra beskattning eller
utgift, söker naturligtvis på ett eller annat sätt att taga igen denna
förlust. I sådant fall finnas för honom väl egentligen blott två ut¬
vägar. Den vanligaste är att söka få högre pris för sin vara. Men
detta är icke möjligt här i följd af den konkurrens, som denna fabrik
har med de tyska spritförädlingsfabrikerna på den gemensamma mark¬
naden i Spanien jemte Frankrike och Italien. Då återstår icke annat
än att följa den ekonomiska lagen att söka bringa ned produktions¬
kostnaderna, d. v. s. här: nedsätta arbetslönerna. Om jag således än
ser saken från synpunkten af fabrikens möjliga fortvara, fast under de
vilkor utskottet föreslagit, så blir dock resultatet, att dessa talrika
arbetareskaror få vidkännas en sådan reduktion i sina vilkor, att de
blifva bragta till fattigdom.
Jag nämnde i början af mitt anförande, att jag äfven skulle be¬
röra den frågan, huru vida genom den här föreslagna bestämmelsen
ortintresset skulle komma i kollision med statens intresse. Jag tror
icke, att detta är möjligt, ty grunden för en sådan beskattning som
den ifrågavarande är ju den, att varan skall konsumeras inom landet.
Men en sådan konsumtion kan här icke ega rum, emedan allt brän¬
vin, som införes, är rå sprit, som, sedan den blifvit förädlad, åter ut-
föres. Således vore det enligt min mening icke blott stridande mot
rättvisa och billighet utan jemväl principielt origtigt att bifalla hvad
bevillningsutskottet här föreslagit. Jag tror dessutom att Kongl.
Maj:ts förslag, långt ifrån att strida emot statens ekonomiska intresse,,
tvärt om är förenligt med detta, ty här gäller dock i grund och botten
att skaffa svenska arbetare en arbetsvinst på en förädlingsindustri.
Jag kan då icke finna, att det är mindre beaktansvärdt eller sämre
att skaffa denna arbetsvinst genom förädling af råbränvin än genom
en förädlingsindustri för bomull, socker eller andra främmande rå¬
ämnen, hvilka förädlingsindustrier, såsom kändt, mycket af staten
omhuldas.
Jag yrkar alltså bifall till Kongl. Maj:ts proposition, dock med
den förändring, som af herr Forssman i hans reservation blifvit före¬
slagen.
Herr Wallberg: Jag anser mig böra tillkännagifva, att jag del¬
tagit i behandlingen af samtliga punkterna i bevillningsutskottets-
föreliggande betänkande med undantag af denna. Den behandlades
nemligen i utskottet en dag mellan kl. 4 och 6 e. m. och då var jag
befäld till ett annat ställe. Men hade jag varit närvarande, hade jag
kommit till samma resultat som utskottet.
Jag föreställer mig, att tullförvaltningen gent emot trafikanter i
allmänhet förhåller sig som köpare till säljare. Att en säljare måste
lemna rikliga mål, det är en allmän kutym. Nu vet jag ock, att åt¬
minstone förut tullförvaltningen haft den kutymen, och särskildt mins
jag att den tiden, då vi hade tull på ull, fick man 5 U god vigt för
hvarje bal, dels för våta och smutsiga balar, och vågen bör luta till
köparens förmån. Nu är en strängare vågning anbefald, och det kan
ju vara rätt.
Tisdagen den 24 April, f. m. 41
Det förundrar mig, att af eu så stor qvantitet som 50 millioner
liter icke mera går bort genom afdunstning än mellan 0,6 7 å 0,8 6
procent. Hade denna stora spritqvantitet af tullverket behandlats litet
liberalare, så är min öfvertygelse, att det i stället för brist blifvit ett
öfverskott, hvaraf hvarken fabriken eller tullverket skulle haft någon
skada. Nu är det orättvist att upptaga tull för något, som icke lins.
Men om tullverket skulle gifva fabriken någon ersättning, så borde
det bestå uti att vara liberalt.
Hufvudsakligen på den grund, att här åt en fabrik meddelats
monopol, som icke bör gälla för framtiden, yrkar jag bifall till ut¬
skottets förslag i denna punkt.
Vid slutet af detta anförande läto rop på proposition höra sig.
Friherre Klinckowström: Jag skall icke blifva mångordig
men vill blott framlägga min åsigt i denna fråga, som är af ganska
stor betydelse ur principiel synpunkt. Jag är visst icke någon tek¬
niker och förstår således icke de tekniska förhållandena i denna fråga.
Men jag tycker dock, att den är ofantligt enkel, om man vill se den
så. Hvad hafva vi egentligen att göra med denna fråga? Ryskt rå-
bränvin, hemtadt från Ryssland, kommer till Karlshamn, är der inne¬
slutet af en kinesisk mur och en tullkordong, renas och går sedan
med bolagets fartyg åter ut till främmande land. Med den saken
hafva vi ingenting annat att skaffa, än att vid fabriken finnas omkring
400 svenska arbetare, som hafva sin dagaflöning och, såsom jag hop¬
pas, äro bra betalta, det skulle hedra fabriken. Men jag vet icke,
hvarför vi skola bråka med denna näring och dess detaljer. På.
samma grund som detta bolag begärt en ersättning för denna så kal¬
lade afdunstning af en råvara, som tagits in för att förädlas, på sam¬
ma grund kan ju en mängd andra näringsidkare i landet också be¬
gära restitution af enahanda art, sedan de intagit en oförädlad vara
eller ett halffabrikat för förädling eller tillverkning i sin fabrik. Lika
stort, om icke större, skäl skulle de hafva att för denna »afdunstning»
få exportpremie. Jag vill blott nämna det ^importerade tackjernet,.
hvaraf mycket går bort vid bearbetandet. Äfven på ullen, intagen
från främmande land för att här förbättras, sker dervid stor afbrän¬
ning. Samma är ock förhållandet med bomull och många andra va¬
ror, men icke har det fallit någon in att derför begära restitution.
Herrar brukspatroner skulle jag verkligen vilja uppmana att, i fall
denna fråga går igenom, till förmån för herrar Smith & C:o, äfven
göra anspråk på att blifva gynnade med dylika afdunstningspremier.
Hvad sjelfva frågan beträffar, så har det blifvit sagdt, att det är
flera andra varor på nederlag, för hvilka godsinnehafvaren åtnjuter
anstånd med tullafgiftens erläggande, än det råbränvin, som detta
Karlshamnsbolag importerar. Men, mine herrar, det är en tvåfaldig
skilnad häruti. För det första är för dessa andra varor blott med-
gifven en månads respit med tullafgiftens erläggande, då här tre må¬
nader äro beviljade, och för det andra förädlas icke dessa varor me¬
dan de ligga på nederlag, men det råbränvin, som kommer in till
Karlshamn, förädlas under denna tid. Det är, enligt mitt förmenande,,
Första Kammarens Prof. 1888. N:o 30. 4
N:o 30.
Restitution:
af tull vid
utförsel af
bränvin i
vissa fall.
(Forts.)
N:o SO.
42
Tisdagen den 24 April, f. m.
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin i
vissa fall.
(Ports.')
en helt annan sak. Hvad afdunstningen angår, så har här redan blif-
vit anmärkt, huru som den icke står i något rimligt förhållande till
den afdunstningsprocent, som Kongl. Maj:t begärt, men som Andra
Kammaren icke heller beviljat. I alla händelser har bolaget, det kan
icke bestridas, fått sig icke obetydliga förmåner tillförsäkrade. Jag
vill blott nämna några af desamma:
l:o att få på nederlag lägga bränvin af potatis och säd, hvilket
eljest är förbjudet;
2:o att få anstånd i tre månader med tullafgiftens erläggande,
hvilket gör eu räntevinst af millioner kronors värde, såsom en talare
före mig redan andragit;
3:o att få en särskild tullbevakning af statens tulltjensteman dra¬
gen kring fabrikens kinesiska mur, för att staten må kunna kontrol¬
lera, att intet bränvin utgår till försäljning i detta land. Denna tull-
kordong aflönas visserligen af bolaget. Men, mine herrar, det är icke
likgiltigt, om vår yngre utmärkta tullbetjening skall slitas ut för
detta utländska bolags räkning och sedan komma tillbaka under herr
generaltulldirektörens befäl såsom krymplingar, för att icke säga nå¬
got ändå värre. De hafva emellertid der förnött sin bästa tid, det
har herr generaltulldirektören sjelf förklarat, äfvensom att man söker
ut de bästa och dugligaste karlarne för att på så sätt förbruka dem
för en sak, som egentligen icke gagnar någon. Slutligen kan det 4:o
icke bestridas, att de bestämmelser, som blifvit uppstälda och med-
gifna spritförädlingsbolaget i Karlshamn, konstatera ett monopol för
bolaget, såsom herr Reuterswärd redan anmärkt.
På alla dessa, såsom jag hoppas giltiga skäl får jag af hjertat
önska bifall till utskottets förslag och följaktligen afslag å all så kal¬
lad afdunstningsprocent för bolagets bränvin.
Ropen på proposition förnyades.
Herr Nyström: Då jag deltagit i utskottets förslag, må det
äfven tillåtas mig yttra några ord till försvar för utskottets åsigt.
Jag tror, mine herrar, att Riksdagen i denna punkt är på en väg,
som icke god är. Jag tror, att Andra Kammarens beslut är för-
hastadt, och blir detsamma af Första Kammaren gilladt, är det min
mening, att Riksdagen förr eller senare kommer att ångra den väg
den tagit. Redan när spanska handelstraktaten förnyades, var jag
emot ett antagande af densamma bland annat af det skäl, att jag an¬
såg det icke vara rätt, att Riksdagen lade sig i eller så godt som
godkände de utvägar, som togos för kränkning af densamma.
I fjerde artikeln af samma traktat står, att det skall vara från
Sverige exporteradt bränvin, som spanjorerna afse med traktaten.
Det är en kränkning således, när man tager in från utlandet utländskt
bränvin, på sätt nu sker, i så oerhörd skala och med understöd på
alla sätt af svenska staten. Påbudet om produktionsbevis tillintet-
göres ju på detta sätt.
Redan då framhöll jag också, att då karlshamnsfabriken anlades
borde den icke hafva beräknat andra fördelar, än som stå tillsammans
43
N:o 30.
Tisdagen den 24 April, i. in.
med gällande författningar. Den borde icke hafva beräknat, att trak¬
taten skulle räcka mer än möjligen några år, men hur blef förhållandet?
Många mägtiga intressen arbetade för densammas förnyande.
Man sade, att fabriken bär sig icke, om den icke får traktaten för
nyad. Nå, den fick det, och nu kommer man och säger, att fabriken
bär sig icke, om den icke fär detta plus i fördelar, som enligt min
tanke är ett verkligt monopol, en gåfva, som svenska staten skulle
gifva åt detta verk. Vilja herrarne på samma sätt gifva gåfvor eller
monopol, så finnes det ofantligt mycket större och bättre verk, som
skulle behöfva sådant. Jag menar jernverken, som sysselsätta flera
tusen arbetare.
Skulle, om dåliga konjunkturer inträffa, det då vara lämpligt att
gifva dem denna ersättning? Nej, det vore aldeles origtigt, ty man
komme aldrig annat än att fastna i fortfarandet af ett sådant beslut,
och man skulle icke kunna fullfölja detsamma. Flere talare utaf
dem, som hålla på utskottets förslag, hafva tydligen ådagalagt, att
denna vara icke bör hafva flera fördelar än andra varor, som kunna
bortdunsta eller förminskas; och då jag anser, att detta är en näring,
som borde drifvas i Ryssland, och att det icke vore till nämnvärd
skada för Sverge, om så skedde, kan jag, äfven med bästa vilja i
verlden, ehuru jag unnar Karlshamns fabrik och Karlshamns kommun
alla möjliga fördelar, icke annat än hålla på utskottets förslag, hvar¬
till jag yrkar bifall.
Talrika rop på proposition hördes å nyo.
Herr Carlsson: Efter som jag märker, att kammaren är orolig,
skall jag icke upptaga tiden. Hvad jag skulle vilja säga är redan
sagdt och jag ber nu endast att få hemställa om bifall till utskottets
förslag.
Herr Lindahl: Såsom representant för det län, der den fabrik
är belägen, som hotas af ett så svårt slag, i händelse bevillnings¬
utskottets förslag skulle bifallas, anser jag mig icke böra underlåta
att i frågan nämna några ord. Denna fabrik anlades ursprungligen
i ändamål att der förädla och derifrån utföra svenskt bränvin. Priset
på tyska bränvinsmarknaden var då 45 ä 50 mark per 100 liter 100
procent, men strax efter fabrikens anläggning började prisen betyd¬
ligt fälla, och det visade sig omöjligt att med fördel förädla och ex¬
portera svensk vara. Detta var anledningen för fabrikens anläggare
att då vända sig till kapitalister i utlandet, och med deras tillhjelp
blef fabriken utvidgad så, att den kunde förädla utländskt bränvin i
stora qvantiteter. Man kan väl icke föreställa sig annat, än att dessa
personer, innan de inläto sig i en så storartad affär som denna, tänkt
sig för, och det hafva de äfven gjort. De tänkte som så, att, då
i hittills gällande lagar angående bränvins tillverkning och sprit¬
dryckers läggande på nederlag finnes stadgad en viss procent för af-
dunstningen, som finge tillgodoberäknas utan tull eller skatt, samma
procent, som vid denna handtering inom 'riket, äfven skulle vara gäl¬
lande vid utförandet af bränvin från en cernerad ort inom Sverige,
O 7
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin
i vissa fall.
(Forts.)
N:o 30.
44
Tisdagen den 24 April, f. m.
Restitution der någon konsumtion icke kom i fråga. Emellertid ansåg sig rege-
utförselid ringen icke berättigad att genast verkställa afskrifning af debiterad
bränvin tu^ för hvad som afdunstat, och denna har tills vidare bokförts, hvar-
i vissa fall. jemte Kongl. Maj:t nu föreslagit, att saken måtte genom ett lagstad-
(Forts.) gande afgöras. Då frågar jag: är restitutionen nödvändig för fabriken
eller är den på det ringaste skadlig för statens intressen? I förra
fallet svarar jag: ja, och i det senare: nej. Den är nödvändig för
fabriken, derför att med en beräkning af t. ex. den qvantitet sprit,
som förra året der förädlades eller omkring 40 millioner liter, en af¬
dunstning, uppgående till endast 0,8 procent, med hänsyn till brän-
vinets nuvarande pris å tyska marknaden, eller 15 mark för 100 liter
af 100 procent sprithalt, hvilket gör 6 a 7 öre per liter 50 procent,
skulle, om tull af 75 öre per sistnämnde liter jemväl för afdunstnin-
gen beräknades, belöpa sig till 10 procent af varans inköpspris och
sålunda medföra eu årlig utgift eller förlust för fabriken af omkring
240,000 kronor. Men en fabrik, som kostat omkring en million kro¬
nor, såsom Karlshamns, påstår jag icke kan bära en förlust af 240,000
kronor årligen; och dessa penningar skulle dessutom betalas utöfver
hvad som rätteligen borde åtgå, ty den vara, för hvilken denna tull
kommit staten till godo, har ju aldrig utgått till konsumtion. Kom¬
mer derför icke restitution att beviljas, måste fabriken sannolikt ned¬
läggas. För staten är det fullkomligt likgiltigt, om restitutionen be¬
gränsas till 1 eller 2 procent, då den i alla fall icke blir större än
afdunstningen vid uppmätning verkligen visar sig vara, och detta är
under 1 procent. Föregående talare hafva ådagalagt vigten för orten
af fabrikens bestånd; den har der framkallat en rörelse, som icke är
obetydlig; landtman, som bo ikring staden, hafva fått ett utmärkt till¬
fälle att afsätta sina produkter dels till vid fabriken sysselsatta arbe¬
tare dels till proviantering af ångbåtar, som komma dit för att lossa
och lasta sprit. Det är för staten af stort intresse, att den kommuni¬
kation mellan Sverige och Spanien, som nu börjat, måtte fortsättas,
ty denna kommunikation torde i längden föranleda, att åtskilliga
produkter komma att från Sverige till Spanien exporteras, som förut
icke varit möjligt att dit afsätta. Staten har icke heller så liten in¬
komst af de fyr- och båkafgifter, som dessa fartyg erlägga. Då jag
nu för min dei anser, att staten icke gör den ringaste förlust genom
den föreslagna restitutionen, men deremot både staten och den kring¬
liggande orten hafva stor vinst af fabrikens bestånd, så vill jag icke
att svenska Riksdagen skall vara den, som dräper fabriken i Karls¬
hamn. Det kan ju hända att till följd af konjunkturerna i utlandet
driften icke kan fortsättas, och skulle fabriken sålunda icke kunna
bestå i konkurrensen med Tyskland, så må den i Guds namn falla,
men icke bör det vara svenska staten, som vidtager åtgärder som
förstöra den. Jag yrkar derför bifall till restitutionen, eller att
Kongl. Maj:ts proposition må bifallas med den inskränkning, att maxi¬
mum af restitutionen må bestämmas till 1 procent.
Friherre Barnekow: Jag har icke deltagit i behandlingen inom
utskottet af denna fråga,, men, om jag det gjort, skulle jag utan bc-
45
!S’:o 30.
Tisdagen den 24 April, f. m.
tänkande ställa mig på reservanternas sida, och jag ber att i korthet
få anföra skälen dertill.
Då spanska traktaten förelåg, var det på mitt förslag utskottet
beslöt, att denna fabrik skulle helt och hållet uteslutas från utskottets
betänkande, hvad angick behandlingen af bränvin, derför att jag an¬
såg, att den icke hade det ringaste med Sverige att skaffa. Den
spanska traktaten behandlades alldeles oafsedt, huru vida fabriken fans
eller icke. Jag anser, i likhet med den föregående talaren, att detta
icke har det ringaste att skaffa med Sverige. Man förädlar der rysk
råvara, och fabrikanten har förbundit sig att sjelf bekosta den erfor¬
derliga personliga kontrollen. Jag ber att i motsats till den föregå¬
ende talaren få säga, att, om någon bruksegare här i landet skulle
vilja, i fall det blir tull på tackjern, anlägga fabriker för förädling af
utländskt tackjern samt förbinda sig att betala den behöfliga kon¬
trollen samt sedermera skicka ut hvarje bit, så kan jag ej anse det
vara någon olycka. Och hvarför? Jo emedan staten skulle deraf
endast hafva vinst, icke förlust; men deremot, om, på sätt utskottet
säger, oaktadt fabrikanterna betala kontrollen och den bortdunstning
af varan, som inträffat under personer, tillsatta af staten för kontrol¬
lering, om de, säger jag, ändå skulle betala denna förlust, så vore det
att taga af dem något, som staten icke har rättighet att taga. Hela
denna fråga är en enkel rättsåtgärd, och af den anledningen är det,
som jag vill vara med reservanterna.
Jag anhåller om bifall till reservationen.
Herr Bennich: Icke ett ord om sjelfva saken. Den är utagerad
genom flere sakrika och för enhvar oveldig öfvertygande skäl. Men
det är ett yttrande från elfsborgsbänken, som uppkallat mig. Der
tillstyrktes, att tullstyrelsen skulle gifva sina underlydande tjenste¬
man befallning att medgifva god vigt, på det att trafikanterna måtte
kunna hemta fördel af ett sådant behandlingssätt. Jag får säga, att
jag icke väntat, att i någon församling, och allra minst i denna, ett så
simpelt råd hade uttalats.
Friherre Tamm: Jag ber att få förena mig i det af reservan¬
terna gjorda yrkandet.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr grof¬
ven och talmannen, att i afseende på den nu föreliggande punkten
yrkats dels bifall till hvad utskottet deri hemstält, dels ock, af herr
Forssman, att kammaren, med afslag å utskottets hemställan, ville
bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition med den ändring, att
orden »två procent» utbyttes mot orden »en procent.»
Härefter gjorde herr grefven och talmannen propositioner enligt
dessa båda yrkanden samt förklarade sig anse propositionen på anta¬
gande af herr Forssmans förslag vara med öfvervägande ja besvarad.
Herr Reuterswärd begärde votering, i anledning hvaraf uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse;
Första Kammarens Prof. 1888. N:o 30. 5
Restitution
af tull vid
utförsel af
bränvin
i vissa fall.
(Forts.)
>':o SO.
46
Tisdagen den 24 April, f. m.
Den, som bifaller 157 punkten i bevillningsutskottets betän¬
kande n:o 8, löstal¬
ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår kammaren utskottets hemställan och bifaller
Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition med den ändring, att orden
»två procent» utbytas mot orden »en procent». ,
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstningen, befunnos rö¬
sterna hafva utfallit sålunda:
Ja—31;
Nej—70.
Herr grefven och talmannen hemstälde, att, som tiden nu var
temligen långt framskriden samt, med afseende på mängden af de
ärenden, som funnos upptagna å kammarens föredragningslista, sam¬
manträde på aftonen i allt fall blefve erforderligt, kammaren ville
till detta sammanträde uppskjuta den vidare behandlingen af bevill¬
ningsutskottets nu föreliggande betänkande n:o 8.
Denna hemställan bifölls.
Kammaren åtskildes kl. 3,29 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE, 1888.