RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1888. Första Kammaren. N:o 28.
Lördagen den 21 april.
Kammaren sammanträdde bl. 11 f. m.
Justerades protokollen för den 14 i denna månad.
Upplästes ett inlemnadt läkarebetyg af följande lydelse:
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare herr landshöfding
H. A. Widmarh är af sjukdom hindrad att deltaga i kammarens
förhandlingar under den återstående delen af denna riksdag, intygar
Stockholm den 20 april 1888.
P. •/. Wising,
Med. Dr och Prof.
Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtanden:
N:o 44, i anledning af väckt motion om ändrade bestämmelser
rörande afkastningen af skog å ecklesiastika boställen; och
N:o 45, i anledning af väckt motion om ändring i gällande be¬
stämmelser rörande landstingsskattens utgörande.
Fortsattes föredragningen af bevillningsutskottets betänkande
n:o 8, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.
"Punkterna 79—85.
Biföllos.
Första Kammarens Prof. 1888. N:o 28. 1
N:o 28. 2
Lördagen den 21 April, f. m.
Tull å kreatur. Punliten 86.
Grefve Piper: Det intresse, som jag hyser för hästafvel^ upp¬
manar mig att i denna punkt reservera mig mot utskottets förslag.
Jag anser och tror, att ingen kan vilja förneka, att icke en import
af hästar hit till landet är alldeles nödvändig. De stora framsteg,
som hästafveln på senare årtiondena har gjort, och det stegrade in¬
tresse, som visat sig för hästafveln, äro otvifvelaktigt en följd af
den lyckade importen och deraf erhållna goda produkter. Utskot¬
tets förslag att sätta tull på hästar är säkerligen framkommet af
sann omsorg att hjelpa hästafveln och denna del af landtmännens
sträfvanden, men jag är öfvertygad, att det medel, som här föreslås,
icke är det rigtiga. Utskottet har föreslagit en tull af 50 kr. för
hästar med undantag för diföl, som åtfölja modern. Det är ett så
försvinnande antal sådana, som införas, att de icke behöfva tagas i
betraktande. Det enda motiv, utskottet har kunnat anföra till sitt
förslag, är att till de nordligaste provinserna införas eu del finska
hästar och att dessa skulle konkurrera på ett betänkligt sätt med
hästafveln i de norra länen. Utskottet har dock sjelf genom sta¬
tistiska uppgifter, som medfölja betänkandet, visat att denna import
har i hög grad minskats de senare åren. Om nu den föreslagna
tullen sättes på hästar, skulle det naturligtvis ske för hela landet
och således skulle äfven de delar af landet, dit import af afvelsdjur
sker, komma att lida, derför att denna import till Norrland skulle
hämmas. Jag har icke hört någon säga, att importen vore skadlig
för de öfriga delarne af landet.
Det kan invändas, att på ett dyrt afvelsdjur inverkar 50 kro¬
nors tull icke så mycket, men jag ber att få fästa uppmärksamheten
på, att här införes sedan lång tid tillbaka en mängd unghästar,
föl och arbetshästar och med de lägre pris, som dessa betinga i
inköp, hafva 50 kr. icke så litet att betyda. Föredömet är taget,
förmodar jag, från Tyskland; men utskottet har gått längre, ty i
Tyskland är tullen 20 mark eller mellan 18 och 19 kr. Äfven om
tullen icke inverkar så mycket på de dyrbarare afvelsdjuren, så är
den dock ett hinder för importen och måste fördyra varan och
verka hämmande i stället för hjelpande, som väl skulle vara meningen.
Två ärade ledamöter af bevillningsutskottet hafva reserverat sig
mot förslaget att sätta tull på hästar och jag kan icke annat än
helt och hållet instämma med dem, icke endast med afseende å det
slut, hvartill de kommit, utan äfven i hvad de till en början så
rigtigt säga, »att importen af finska hästar under de sista åren icke
obetydligt aftagit och icke är af den betydenhet, att den i och för
sig kan anses utgöra tillräcklig anledning för åsättande af en tull,
som i vissa afseenden kommer att vålla många olägenheter» och
slutligen »det är ock tydligt, att hästafvelns förbättring genom in¬
förseln af ädlare djur skulle i viss mån genom tullen försvåras».
Jag tillåter mig att helt och hållet instämma i dessa reser-
Lördagen den 21 April, f. in.
3 N:o 28.
vanternas yttranden och hoppas, att kammaren icke måtte låta förleda Tull a kreatur.
sig till att på detta sätt, genom att sätta tull på hästar, understödja (Forts.)
hästafvel!!. Äfven i fråga om tull pa andra kreatur kommer jag
att rösta för afslag, hvarför jag yrkar afslag å den föredragna
punkten.
I detta anförande instämde herr Carlheim-Gyllenslcöld.
Fiihene WTangel: Da jag i denna fråga är en af reservan¬
terna, får jag tillkännagifva, att jag i främsta rummet med min
reservation haft till syfte att fortfarande bereda tullfrihet för hästar
eller rättare för de föl under ett års ålder, som införas i landet i
ändamål att förbättra var inhemska hästafvel. Ingen hellre än jao-
skulle önska, att vi kunde undvara detta utländska material, men
jag fruktar, att vi ännu icke stå på den ståndpunkten. Att en
beaktansvärd import eger rum, såväl genom statens som genom
hushållningssällskapens och enskildas bemedling, torde vara herrarne
bekant. Särskildt har i det län, som jag har äran representera,
under loppet af flera år ett ganska stort antal föl införts från Han¬
nover och Norra Tyskland, trakter, hvilkas klimatiska förhållanden
ligga våra närmast. Dessa föl hafva vanligen sålts i september, då
de tagits från mödrarne. Försäljningspriset har naturligtvis varierat
i förhållande till varans värde, men många af dem äro sålda till
200 kr. och derunder. Skulle de nu beläggas med 50 kr. i tull,
så anser jag detta vara i hög grad obilligt och endast leda till
att hämma eller rent af förqväfva denna import. Det är en sjelf¬
kär sak, att de äldre djuren mycket bättre kunna tåla en tull af
50 kr., och jag skall för den skull icke synnerligen hårdt hålla på
min reservation i denna del, utan jag tillåter mig vördsamt hem¬
ställa om ändring i 86 punkten, så att den komme att lyda, »att
å nedan nämnda slag af kreatur måtte sättas följande tullar, nem¬
ligen: å hästar 50 kr., med iakttagande likväl att föl under 1 år
fortfarande ma fa införas tullfritt o. s. v.» Jag gör det så mycket
hellre, som jag med visshet vet att ett liknande yrkande kommer
att göras i medkammaren. Någon svårighet vid tullbehandlingen
kan icke ifrågakomma, då sådana föl alltid böra vara åtföljda af°en
till sanningsenligheten styrkt födelseattest.
Herr Widmark, Olof: Det är icke något trots mot det nya
systemet, som föranleder mig att nu yttra mig. Jag måste natur¬
ligtvis finna mig i konseqvenserna af systemet, men det förefaller
mig, som om denna tull på kreatursimporten icke skulle kunna höra
till det nya systemet, ty icke måtte det väl vara meningen att
genom tullsatser för hela södra och mellersta Sverge försvåra en
införsel,^ som väsentligen icke har något annat ändamål än att tjena
till förädling af de inhemska racerna. Det synes således nästan,
som om det endast skulle vara den finska importen till Norrland,
N:o 28. 4
Tull å kreatur.
(Forts.)
Lördagen den 21 April, f. in.
som har varit motivet för det gjorda förslaget, men denna import
har ju visat sig vara i fallande och den afser, hvad hästar beträflar,
egentligen icke några utmärktare, dyrbarare djur, utan det är enkla,
simpla arbetshästar, som hufvudsakligen inköpas, icke af hemmans-
egare och jordbrukare utan af den stora mängden lösa arbetare, som
utan att ega eu jordtorfva dock vilja skaffa sig häst. Det är denna
stora befolkning, som gifvit anledning till denna införsel af hästar,
ty den har icke råd att skaffa sig några dyrbarare. Deras enda
inkomstkälla är förtjensten på körslor.
I afseende på kreatur är förhållandet i södra delarne af Norr¬
land det, att försäljningen af mjölk är så pass lönande, att upp¬
födning af ungboskap der egentligen icke kan vara af någon fördel,
och derför anser man i dessa trakter bättre att genom inköp förse
sig med fullväxta kreatur. Det är sågverkens stora arbetarbefolk¬
ning, som föranleder denna goda mjölkafsättning. Det synes^ mig
alltså vara till jordbrukarnes egen skada, om denna tull blefve åsatt,
ty om jag undantager Jernband och Herjeådalen, så är icke krea-
turshandeln någon näring för jordbrukare i Norrland. I Jernband
och Herjeådalen deremot drifves sådan handel i stor skala, men jag
tror, att de hafva redan eu ganska stor afsättning ned till West-
manland och Wermland.
Jag anser således alla de i denna punkt föreslagna tullsatserna
obehöfliga och icke för Norrland nyttiga samt för södra Sverge, när
jag tager i betraktande anskaffandet af afvelsdjur, högst ^skadliga.
Hushållningssällskapet i Gefleborgs län har under många år^ inköpt
ungkreatur utifrån, för att förädla kreatursracen och försålt dem
inom länet, Detta har gjorts till och med med uppoffring af penningar.
Jag anser, att detta är ett godt sätt att verka för det afsedda må¬
let, förädling af racen, och jag vet icke, hvarför deras ansträng¬
ningar i sådan rigtning skulle ännu mera försvåras genom dessa
tullsatser. Och slutligen öfverstiger ju utförseln af kreatur i betyd¬
lig grad importen, hvarför jag äfven af detta skäl anser, att dessa
tullsatser böra afslås, hvarom jag nu framställer yrkande.
Herr Reuterswärd: Det är ganska egendomligt, att när be¬
villningsutskottet har stält sig stora och vigtiga ortintressens önsk¬
ningar till mötes, så uppträda dessa orters representanter i denna
kammare, gent emot dessa deras uppgifna intressen. Så är händel¬
sen med denna fråga. Det är hvarken från södra eller mellersta
Sverige, som man yrkar att få tull på hästar, utan det är från Norr¬
land, och uteslutande från Norrland, som man begärt det. Nu har
bevillningsutskottet velat gå detta norrländska intresse till mötes,
men då uppträder man här och säger: nej, dessa tullar behöfvas icke.
Jag frågar, hvad skall man tro om sådant? Herrar norrländingar
hålla eljest så väl tillsamman, när det gäller att skydda de norr¬
ländska intressena, vare sig stora eller små, men när de komma in
på tullfrågan, då är det helt andra principer, som göra sig gällande.
Lördagen den 21 April, f. m.
o
Nso 28.
nämligen frihandelsprinciperna, och derför att det är ett protektio¬
nistiskt utskott, som framlagt detta förslag, så skall man göra detta
utskott allt möjligt obehag.
Det är alldeles säkert, att hvad angår den s. k. jemtländska eller
norrländska hästracen, som för omkring 20 år sedan var den bästa
race här i landet hvad arbetshästar beträffar, så har den på senare
tiden genom införsel af dåliga finska hästar blifvit så försämrad, att
den icke vidare har någon efterfrågan; det är just för att få den åter
i sitt gamla goda skick, som man ansett det vara nödvändigt för
Norrland, att få denna tull sä pass hög, att den dåliga finska raeen
icke vidare må kunna införas till förderf för den goda norrländska.
Deremot har en talare, friherre Wrangel, framlagt ett förslag
om att föl under 1 år skulle få tullfritt införas. Det förslaget har
icke varit väckt inom utskottet, annars skulle åtminstone jag för
min del gerna lyssnat derpå, ty det innebär ju ingenting annat, än
att man vill tillegna sig goda racer och af det skälet tager in
hästar, men att för det goda prisets skull förderfva våra hästracer,
det vill jag icke vara med om. För min del har jag derför ingen¬
ting emot, att kammaren ville besluta, att denna punkt får följande
lydelse: »å hästar 50 kr., med iakttagande likväl att föl under 1 år
fortfarande må få införas tullfritt o. s. v.» Jag finner detta ganska
rigtigt och i sin ordning, men att göra hästar i allmänhet tullfria,
derom kan jag icke vara med, och derför anhåller jag om bifall till
det nu väckta ändringsförslaget.
o D
Herr Forss man: Åtskilliga af de skäl, som jag i min reserva¬
tion anfört mot hästtullen, hafva redan under diskussionens lopp här
framkommit, men jag har särskildt fäst mig vid eu sida af saken,
som ännu icke är bär i kammaren berörd, och det är de svårigheter
af alla slag som måste uppkomma vid gränstrafiken. Yi hafva ju
en lång landgräns mot Norge, öfver hvilken på åtskilliga ställen
eger rum en ganska liflig samfärdsel. Norska hästar färdas tullfritt,
äfven om denna tull antages, och det är tydligt att norrmännen
komma att begagna sig af denna tullfrihet, men för att få åtnjuta
den måste hvarje häst, som passerar gränsen, vara åtföljd af pro-
duktionsbevis. Man kan lätt föreställa sig, hvilket äudlöst trassel
och obehag det skall vålla, om hvarje forbonde, som far öfver grän¬
sen, måste skaffa sig sådant produktionsbevis. Om t. ex. eu i Sverige
född häst tillhör en i Norge bosatt person, kan denne icke resa
tillbaka hit med hästen; ty en svensk häst har icke rättighet att
från Norge komma in hit, utan att det betalas tull; ty tullfriheten
gäller blott norska naturalster och tillverkningar.
Vid gränsen till Finland eger en ganska stor trafik rum. De
finska hästar, som passera denna gräns, äro icke tullfria. För hvarje
häst, som från Torneå kommer till Haparanda, skall alltså tull be¬
talas eller deponeras. Alla de, som åka öfver Qvarken och Ålands
haf, hur skall det gå med dem? Och hvad är anledningen till att
Tull å kreatur.
(Forts.)
N:o 28. 6
Lördagen den 21 April, f. m.
Tull å kreatur, man vill underkasta sig allt detta trassel? Jo, säger utskottet, det
(Forts.) är de norrländska intressena, ty beträffande de öfriga kreaturstul-
larna, säger utskottet att de äro en konseqvens af den föreslagna
kött-tullen, men detta är icke tillämpligt på hästarna, ty de använ¬
das icke annat än undantagsvis till slagt. Således är det det norr¬
ländska intresset, och detta är, att det icke må införas några hundra
finska hästar, hufvudsakligen till Sundsvall och Haparanda! För
denna omständighet skall nu trafiken så omättligt betungas och hela
landet blifva lidande. Det är för öfrigt alldeles otvifvelaktigt, att
om importen af de finska hästarne försvåras, komma dessa att er¬
sättas af norska hästar, och denna tull blir således en premie åt de
norske hästuppfödarne.
Jag har svårt att inse annat än att denna tull skall skada
Norrland, ty såsom herrarne veta bedrifves allt jordbruk i de norra
provinserna uteslutande med hästar och det fordras således der en
betydlig mängd sådana. Då det visar sig att för dessa arbeten det
behöfs hästimport, och då det måste anses vara fördelaktigt att
kunna erhålla billig arbetskraft, och då, så vidt jag har mig bekant,
någon väsentlig hästuppfödning för afsalu icke eger rum i Norr-
och Vesterbotten, kan jag icke inse, hvad fördel norrländingarne
hafva af denna tull, men väl att de hafva skada af densamma.
Jag kan således icke instämma med den föregående talaren deri,
att det är ett stort ortintresse, hvarom här är fråga, och att detta
ortintresse kommit fram med sådan styrka, att utskottet bort fästa
uppmärksamhet dervid, det vet jag icke; jag har åtminstone icke
hört, att några sådana framställningar gjorts ifrån Norrland, att
utskottet deraf kunnat taga sig anledning att föreslå en så orimlig
tullsats, som den här föreslagna.
Äfven andra anmärkningar kunna göras mot denna punkt. Jag
finner det olämpligt och origtigt att bestämma samma tull för alla
nötkreatur, oberoende af deras storlek och värde. Det kan icke
vara rätt att stora racetjurar skola draga samma tull som kalfvar,
och jag förstår icke, hvarför, när utskottet föreslagit vigttull för
ett slags kreatur, nemligen svin, utskottet icke kunnat göra så äfven
i afseende å andra kreatur. Jag ber derföre, först och främst att
få yrka afslag å hästtullen; och i fråga om tull å öfriga slag af
kreatur anhåller jag få framställa det yrkandet, att punkten måtte
återremitteras, på det utskottet måtte taga i öfvervägande, om icke
vigttull må kunna åsättas äfven andra kreatur än svin.
Herr Sjöcrona: Då jag nu, i strid mot hvad som varit min
afsigt vid början af riksdagen, tager till ordet i en tullfråga, beder
jag först få tillkännagifva, att jag lika med en högt aktad ledamot
af denna kammare, som i många år varit och allmänt erkännes
vara en mycket framstående kämpe för protektionismen, finner det
vara alldeles absolut omöjligt att i det verkliga lifvet realisera den
abstrakta teorien om skydd för allt svenskt arbete, en teori, som,
7 N:o 28.
Lördagen den 21 April, f. m.
allt skämt åsido, i sina yttersta konseqvenser slutligen måste leda Tull å kreatur.
derhän, att tjenstefolk, handtverkare, språklärare och konstnärer (Forts.)
m. fl. icke skulle få, utan att erlägga tull eller särskild näringsskatt,
inkomma i riket och konkurrera med landets egna söner och döttrar
om det arbete, hvarmed de förtjena sitt uppehälle. Vill man för¬
söka, att, vid upprättandet af en ny tulltaxa, konstruera ett system,
grundadt på denna teori, så skall helt visst ett sådant system komma
att vidlådas af samma fel, som jag anser häfta vid det nuvarande,
det nemligen att icke vara systematiskt och följdrigtigt, och i sin
tid icke komma att passa för då rådande förhållanden. Jag skall
icke upptaga kammarens tid med att utveckla och redogöra för den
mycket moderata ståndpunkt, jag intager i denna så mycket afhand-
lade tullfråga, jag her endast få tillkännagifva, att jag anser den¬
samma såsom en framför alla andra uteslutande praktisk fråga, som
bör behandlas och betraktas efter de för hvarje tid rådande ekono¬
miska och internationella förhållanden. Med denna uppfattning har
jag, såsom det torde vara bekant, röstat för spanmålstullarne. Jag
har också, om än i vissa fall med någon tvekan, röstat för eller
åtminstone icke motsatt mig de flesta af bevillningsutskottets hittills
föredragna förslag. Härpå vågar jag visserligen icke grunda något
särskildt anspråk att i den nu föreliggande frågan få påräkna ma¬
joritetens i denna kammare villiga öra, men jag kan åtminstone få
hoppas, att man icke skall möta mig med den misstanke, som en
gång under behandlingen af detta betänkande uttalats mot en talare,
att bakom hans betänkligheter mot en föreslagen tullsats döljer sig
frihandelsfanatism. Likasom jag röstat mot ett par mindre vigtiga
förslag af bevillningsutskottet, och särskildt mot den föreslagna tullen
på saltad lax och strömming, likaså kan jag icke heller instämma
med bevillningsutskottet i dess förslag i den nu föredragna punkten.
Utskottet har till en början motiverat sitt förslag sålunda: »Då ut¬
skottet beslutit föreslå Riksdagen att sätta tull å kött, likasom ut¬
skottet redan föreslagit tull å fläsk, kan utskottet icke underlåta att
tillstyrka tull å kreatur, enär eljest den oegentlighet skulle upp¬
komma, att kött och fläsk vore belagda med tull, under det att
slagtdjuren finge införas tullfria.»
För min del vill jag alls icke vara med om att lägga tull på
kött. Kött-tull är redan i och för sig ett mycket förhatligt ord,
likasom brödtull, men brödtullen är ju en oafvislig konseqvens af
spanmålstullarne, då deremot något, sådant berättigande icke kan obe-
ropas till stöd för tull på kött. Redan af denna anledning borde man
vara varsam att besluta en sådan tull, och det finnes för öfrigt icke
något finansielt skäl till en sådan åtgärd. Då jag således icke vill
vara med derom, utgör denna af utskottet åberopade omständighet
icke något skäl för mig att vilja hafva tull på kreatur. Tullen på
fläsk är ju satt till skydd mot införsel af det amerikanska fläsket
och då, ännu åtminstone, det icke kommit i fråga att införa lef¬
vande svin från Amerika, så torde icke heller tullen på fläsk böra
Nso 28. 8
Tull å kreatur
(Forts.)
Lördagen den 21 April, f. in.
• utgöra något skäl för att jemväl införa tull på svin. Möjligen skulle
man kunna antaga, att i Skåne skulle kunna slagteri anläggas för
tillgodogörande af svin införda från Danmark, och detta kunde då
vara ett skäl för tull på svin.
Utskottet säger vidare: »I något annat afseende än det nu
nämnda torde, åtminstone för landet i dess helhet, tull å kreatur
icke hafva betydelse.» Således kan jag ju hafva den glädjen att få
åberopa utskottets skäl till stöd för min åsigt. Utskottet har också
framlagt sådana statistiska uppgifter, som visa, att landet i sin hel¬
het icke behöfver tull på kreatur. En sådan tull skulle, såsom redan
flere talare erinrat, drabba införseln af afvelsdjur. Nu ber jag få
tillkännagifva, att jag visst icke är någon fanatiker för detta oupp¬
hörliga införande af utländska afvelsdjur. Jag tror, att man genom
sammanförande af utmärkta inländska han- och hondjur kan åstad¬
komma ganska mycket, och jag vill icke, att man skall drifva dessa
utställningar på våra landtbruksmöten af utifrån införda afvelsdjur
till en sport. Men jag är dock öfvertygad derom, att vi här i Sve¬
rige ännu icke hunnit så långt, att vi kunna undvara de utländska
afvelsdjuren. Man har ju i utlandet mycket längre sysselsatt sig
med kreatursafvelns förbättrande, och för det ändamålet haft att
tillgå större kapital, än vi haft. Vid sådant förhållande och då vi
således fortfarande behöfva intaga afvelsdjur från utlandet, så frågar
jag: finnes det något som helst skäl att betunga våra hushållnings¬
sällskaps, föreningars och enskildes lofvärda bemödanden i detta hän¬
seende med en skatt, som icke kan medföra något annat än eu för
staten obehöflig inkomst? Utskottet har tydligen visat, att dess för¬
slag tillkommit af hänsyn till Norrland, och jag har hört sägas, att,
då man pålagt Norrland en så högst betydlig skatt, som spanmåls-
tullen, så borde man åtminstone unna norrländingarne den förmån,
som skulle ligga i tull på kreatur. Detta har jag med största om¬
sorg begrundat och öfvertänkt, men har icke kunnat komma till
annan uppfattning, än att den uppstäda premissen borde leda till
en helt annan slutsats, så att man skulle säga, att då vi pålagt
norrländingarne spanmålstull, så böra de åtminstone befrias från
skatt på kreatur.
I öfrigt hafva redan flere talare fäst uppmärksamheten på de
olägenheter och besvär, som för Norrland särskilt skulle förorsakas
af denna tull. Jag skall icke vidare uppehålla mig härvid, endast
anmärka, att utskottet sjelf säger, att ändamålet med tullen skulle
vara att skaffa de norrländska jordirulcarne större inkomster genom
högre pris på deras hästar. Men dessa jordbrukare skulle väl hafva
fördel af spanmålstullen, på de icke jordbrukandes bekostnad, och då
kan det väl icke vara skäl att ytterligare gifva jordbrukarne den nu
ifrågasatta fördelen. Nu kan ju min uppfattning bero på bristande
kännedom om norrländska förhållanden, men en representant från
Norrland har redan bestämdt yrkat utslag å denna tull, och jag
skulle mycket misstaga mig, om icke det stora flertalet af Norrlands
Lördagen den 21 April, f. m.
9 N:o 28.
representanter delar hans uppfattning. Om dessa icke vilja hafva Tull«kreatur^
en tull, som är föreslagen endast för Norrlands skull, så kan jag (Forts.)
sannerligen icke inse, hvarför denna kammare skulle besluta sig för
en sådan tull.
Jag ber dessutom få fästa uppmärksamheten derpå, att i af¬
seende på verkningarne af tullar föreligger en ganska väsentlig skil¬
nad emellan tull på spanmål och de flesta andra varor, å ena sidan,
samt tull på kreatur å den andra. Spanmål och de flesta andra varor
importeras af grosshandlare, hvilka således äro de, som i första hand
få erlägga tullen, och känna verkningarne deraf, men dessa gross¬
handlare kunna icke känna sig så besvärade deraf, då de ju hafva
förhoppning att taga igen kostnaden vid återförsäljning af varorna.
Grosshandlaren bestämmer naturligtvis priset på varan med hänsyn
till inköpspris och tull. Men ganska många andra faktorer torde
vid prisets bestämmande göra sig gällande. Redan vid försäljningen
till minutkandlarne börja således verkningarne af tullen att fördela
sig, och när sedan varan från minuthandlaren öfvergår till de små
och stora konsumenterna, blir ju fördelningen ännu större. Helt
annat är förhållandet med införseln af kreatur. Såvidt jag vet, eger
ingen grosshandel med utländska kreatur rum, utan den, som be-
höfver sådana, tager sjelf in dem, och får då sjelf omedelbart er¬
lägga och vidkännas tullen samt underkasta sig de besvär, som äro för¬
enade med tullbehandlingen. Tullen på kreatur kommer således att
dagligen och stundligen göra sig påmint och underhålla det miss¬
nöje, som möjligen kan förefinnas mot tullar i allmänhet. Jag ber,
att de, som äro skyddstullvänner, noga lägga detta på hjertat.
Slutligen vill jag erinra, att skyddstullvännerna ju numera
vunnit en fullständig seger. Jag skulle derför vilja påminna dem
om de bekanta orden: »du vet att segra, Kannibal, men icke att be¬
gagna din seger.» Kannibal stannade efter sin stora hjeltebragd något
för mycket tveksam och gick derigenom miste af segerns frukter. Jag
tror, att bevillningsutskottet har varit allt för litet tveksamt, och
i ena som i andra fallet gör man sig ju skyldig till att icke veta
rätt begagna sin seger, Om skyddstull vännerna här votera tull
endast för tullens skull eller för att gifva ett numera alldeles obe¬
höflig! bevis på kraft och sammanhållning, så tror jag, att de mycket
mera skada än gagna sin sak.
För såvidt proposition nu kommer att framställas endast på tull
å hästar, yrkar jag afslag å denna tull och kommer att yrka afslag
äfven å förslaget om tull å nötkreatur och får, förbehållande mig
att sedermera särskild! få bestämma, om jag yrkar afslag jemväl på
tull å svin.
Friherre Wrangel: När jag sist hade ordet, formulerade jag
icke mitt yrkande, och vill derför bedja att nu få göra det. Jag
föreslår, att första delen af punkten må erhålla följande förändrade
lydelse:
N:o 28. 10
Lördagen den 21 April, f. m.
Tull å kreatur. »att å nedannämnda slag af kreatur måtte sättas följande tullar,
(Forts.) nemligen: å hästar 50 kronor, med iakttagande likväl, att föl under
ett år fortfarande må få införas tullfria» etc.
Och anhåller jag om särskild proposition på den del af punkten,
som rör hästar.
Herr Cederberg: Under det detta utlåtande har i kammaren
debatterats, har det förefallit mig, som om, när alla andra skäl sak¬
nades, så var det de norrländska intressena, som skulle tillgodoses.
Så var t. ex. förhållandet när tull skulle sättas på lax, ström¬
ming och sill. Norrländingarne betackade sig då för denna välvilja,
och deri tror jag de gjorde rätt. När det sedermera blef fråga om
kaffe, så hade man i bevillningsutskottet funnit, att trots den enorma
kaffeförbrukningen i Norrland, denna ändock ej var tillräcklig utan
skulle derför uppmuntras med nedsättning i kaffetullen. Nu äro norr¬
ländingarne framdrifna i sällskap med hästar och nötkreatur. Det skulle
vara i Norrlands intresse att få den nu ifrågavarande tullen, säger
utskottet. Särskild! har en framskjuten ledamot af bevillningsut¬
skottet uttalat sin förvåning öfver, att norrländingarne i utskottet
påyrkat tull å hästar och nötkreatur, under det de i kammaren mot¬
satt sig dessa tullar. Jag fruktar, att den ärade talaren kommit
närmare verkliga förhållandet om han sagt norrländingew, och detta
är icke alldeles detsamma. Vidare ber jag att få erinra derom, att
då så motsatta yttranden från Norrland förekommit och så mot¬
satta åsigter yppat sig om hvad Nox-rlands intresse kräfde, så borde
detta, om något, hafva manat utskottet att något litet lugna sig i
afseende på denna tull, och låta den bero på den utredning, som
enligt 165:e punkten tillämnas andra ifrågasatta tullsatser. Jag tror
icke, att saken skulle lidit derpå, om kreaturstullen fått hvila till¬
dess den utredning, som der begäres, blifvit åstadkommen.
Till det, som herr Forssman nyss nämnde om olägenheterna
vid gränserna, icke blott den finska, utan äfven den norska, har jag
intet att tillägga, utan vågar, lika med honom, påstå, att dessa olägen¬
heter skola åstadkomma mera ondt, än hela tullen kan vara värd.
Till sist vill jag erinra derom, att då den förstnämnde talaren
yttrade, att de goda norrländska arbetshästarne försvunnit ur mark¬
naden här i det nedre Sverige, så är detta icke beroende på minskad
produktion, utan till en stor del derpå, att under den senare tiden,
då skogsafverkningen i Norrland i så hög grad tilltagit, den norr¬
ländska hästafvel funnit afsättning inom Norrlands egna gränser,
hvilket åter gjort, att afsättningen till andra orter icke kunnat vara
densamma som förut.
På grund af hvad jag nu yttrat, anhåller jag få förena mig med
grefve Piper i hans yrkande om rent afslag å den föredragna punkten.
Friherre Klinckowström: Vi hafva här hört en början till, så
att säga, rörelse inom norrländingarnes läger beträffande denna
Lördagen den 21 April, f. ni.
11 N;o 28.
punkt. Vi hafva vidare under loppet af diskussionen hört en skön Tull å kreatur.
själs bekännelse rörande handelspolitiken i allmänhet, hvarvid han (Forts.)
derjemte biktade det sätt, hvarpå han med den slutna sedeln röstat
i åtskilliga redan afgjorda frågor, hvilka sålunda tillhöra historien.
Mycket vore visserligen att säga om dessa saker, men då i den före¬
dragna punkten endast frågan om kreatur förekommer, så vill jag
icke upptaga tiden med de rika reflektioner, som skulle kunna vara
en följd af dessa yttranden.
Hvad nu frågan om hästar och den tullafgift, som utskottet
derå föreslagit, betäffar, så finner jag denna tull vara i princip rig-
tig och vill med min röst dertill bidraga. Men hvad sjelfva beloppet
angår, anser jag, lika med en reservant inom utskottet i denna punkt,
den, betraktad såsom ett första steg på denna väg, måhända något
för stark. De flesta länder i Europa och äfven Amerika hafva lagt
tull på hästar. Denna tull utgör pr stycke i Österrike—Ungarn
kr. 17: 50, i Tyskland 8: 90, i Frankrike 21: 60, i Grekland 27: 76,
Italien 14: 40, i Spanien 22: 68 och i Schweiz 2: 16. I Portugal
betalas för hvar häst en tullafgift af 2,370 reis. Detta låter väl
fruktansvärd^ men som bekant, får man räkna ihop nära 1,000 reis
för att få en krona. I Rumenien är hästen fri, likaså i Danmark,
Belgien och i Holland. Likaledes får hästen införas tullfritt till
Ryssland och Serbien, men i Turkiet är tullafgiften 8 procent af
värdet. Häraf synes, att de flesta länder hafva satt tull på hästar,
och det anser jag, oaktadt allt hvad nu här blifvit yttradt mot en
sådan tull, vara rigtigt och systematiskt handladt. Men jag kan
icke gå in på den af utskottet föreslagna höga tullen, ty af den
redogörelse jag lemnat från de främmande länderna visar det sig,
att dessa tullar på intet ställe gått upp till så högt belopp som den
i betänkandet ifrågasatta. Det lämpligaste sättet synes då mig vara
att gå denna medelväg och sätta eu tull af 25 kronor på hvarje
importeradt hästkreatur, och då vi nu hört, att norrländingarne
icke vilja hafva någon tull, åtminstone är det en stridsfråga emel¬
lan dem, så torde det vara bäst att lugna dem genom att halfvera
beskattningen. Herr Forssman har äfven rörande nöt- och kanske
öfriga kreatur ansett det vara rättast att väga dem, emedan det är
en ofantlig olikhet emellan kreatur och kreatur både till vigt, natur
och den köttq vantitet de bära. Detta voro otvifvelaktigt ration eif,
men jag vädjar till herr generaldirektören och chefen för tullverket,
som jag ser stå här framför mig, om det icke skulle vara att å nyo
plåga tullstyrelsen med ökade svåra besvär, hvarigenom vi nödsaka¬
des att öka både löner, tjenstgöringspenningar, ålderstillägg och pen¬
sioner. Under sådana förhållanden tror jag det vara klokast att
förtulla hästarne pr stycke, ty ofta komma hela foror med kreatur,
och då blefve det väl svårt för tullverket att väga dem. Såsom
herrarne finna, ömmar jag mycket för tullstaten och dess vedermö¬
dor, ehuru jag icke har någon förhoppning att få någon tjenst på
den staten. Jag anser således rättast att i detta afseende följa hvad
N:o 28. 12
Lördagen den 21 April, f. in.
Tull å kreatur, utskottet föreslagit, men förenar mig med herr Lithander och yrkar
(Forts.) full å 25 kronor pr häst.
Herr Carlheim-Gyllensköld: Denna punkt hör val icke till
de kardinalfrågor, som utskottet stält i spetsen för sitt nya system,
men det hindrar dock icke, att den har en ganska stor praktisk be¬
tydelse. Den skall nemligen helt visst leda till stora oegentligheter
och mycken ovilja, såväl vid norska och finska gränsen, som vid grän¬
sen mot Skåne. Jag kan icke inse det vara lämpligt att stifta en
lag, som väcker ovilja. Man har sagt, att man härmed velat för¬
bättra jemtlandsracen, som under de sista 30 åren försämrats. Men
jag kan verkligen icke förstå, huru någon hästafvel, eller någon slags
djurafvel öfver hufvud skall kunna förbättras genom tullsatser, ty
djurafveln går efter helt andra regler. Tvärtom tror jag det vara
rigtigare, att, om man vill förbättra våra ädlare djurracer, man då
i stället underlättar möjligheten att importera goda afvelsdjur, men
icke försvårar denna import genom höga tullar. Hvad särskild! Norr¬
land beträffar, så unnar jag mycket gerna de norrländska arbetarne
och andra, som hafva behof af hästar, att få detta behof för skäligt
pris tillfredsstäldt, äfven om dessa hästar icke äro så goda och håll¬
bara. Man må väl besinna, att det här gäller folk, som icke har
råd att köpa dyra hästar, hvilka vanligen äro afsedda att blott an¬
vändas vid skogsarbete. När detta arbete är slut, behöfver egaren
icke hästen längre, men har dock under skogsarbetet snart tjenat
in det lilla kapital han på hästen nedlagt.
Jag förenar mig med dem, som yrkat afslag på den nu före¬
dragna punkten.
Herr Bexell: Yi hafva här hört, att tullen skulle motarbeta
införandet af goda afvelsdjur. Jag tror det likväl icke, ty när vi
införa ett godt afvelsdjur, kostar det flera tusen kronor, och i för¬
hållande dertill torde väl dessa tullsatser icke spela någon roll. Man
har äfven satt i fråga att för afvelns förbättrande goda föl skulle
vara fria under ett års ålder. Men man har samtidigt upplyst, att
sådana föl kunna säljas under 200 kronor stycket, men jag tror
icke, att så billiga föl passa till afvelsdjur. Enligt min åsigt skall
det tvärtom vara nyttigt för djurafvelns förbättrande att antaga
denna tull. Jag har nemligen talat vid många norrländingar i
denna fråga, och de hafva alla förklarat det vara en god sak att
åsätta denna hästtull, emedan den norrländska hästracen förlorar på
den stora konkurrensen med så väl Norge som Finland.
Jag biträder dock herr Reuterswärds yrkande i denna punkt.
Herr Nyström: Efter de partistrider, som egt rum både i
afseende på förevarande tullbetänkaude och isynnerhet i fråga om
spanmålstullarne, är det klart, att icke annat kan väntas än att
partierna åtminstone ännu någon tid skola hålla ihop, äfven om det
Lördagen den 21 April, f. in.
13 Ji:o 28.
vore emot egna och landets intresse. På så sätt har man för att Tull å kreatur.
få fläsktullen igenom motarbetat Norrlands intresse i denna del, så (Forts.)
ock i mångdubbelt högre grad, när man yrkade afslag å nedsättning
i kaffetullen, hvilken likväl skulle hafva utgjort en betydlig lindring
i den tunga, som blifvit norrländingarne pålagd genom öfriga tullar.
Af statistiken har det visat sig, att den föreslagna nedsättningen i
kaffetullen i allmänhet skulle hafva verkat eu minskning i skatt af
i medeltal 50 öre per person. Då man med stora skäl kan antaga
att Norrland konsumerar för hvarje person i medeltal dubbelt så
mycket kaffe som öfriga delar af Sverige, så skulle nedsättningen
derstädes ha verkat ungefär 1 krona pr person, stor eller liten. Men
man föredrog att hellre följa partiets fana i lif och död än gifva
efter i denna sak, gälde det också en skattelindring af 90,000 kro¬
nor för endast det nordligaste länet.
Nu förefaller det mig högst märkvärdigt, att frihandlarne från
Norrland icke vilja medgifva hvad rättvisa och billighet fordra rö¬
rande den förevarande frågan, nemligen hästtullen. Det torde vara
allmänt bekant, att eu mycket stark införsel af kreatur, isynnerhet
hästar till Norrland eger rum från Finland, och framför öfriga delar
af Norrland lider den nordligaste fjerdedelen eller Norrbottens län
ofantligt mycket genom denna införsel af finska hästar, hvilka i
mängd föras öfver på svenska sidan för att utbjudas på markna¬
den. Före marknadsdagen piskas ock åtskilliga af dessa hästar till
dess de blifva högst uppskrämda för att kunna utprånglas till högre
pris än de äro värda. I vanligaste fall blifva också köparne lurade på
denna affär, ty dessa hästar, förutom det att de äro små, äro sällan
felfria, när de utbjudas till salu. Deremot har i de nordligaste länen
en hästafvel börjat uppstå af utmärkt beskaffenhet, som, då tillgång
på rangkreatur fins, skulle kunna utveckla sig, om icke den finska
införseln gjorde detta nästan omöjligt.
Bland olägenheterna af denna tull har man framhållit det tras¬
sel, som skulle uppstå vid gränserna mot Norge och Finland. Men
jag hemställer till herrarne, om något afseende bör fästas vid detta.
Mot Finland utgör ju Torneelf gränsen. Den är en bred eif, hvari¬
genom gränsen är ganska lätt bevakad, om något göres derför.
Frankrike och Tyskland hafva ju vida längre gränser att bevaka,
och ändå hafva de tull på hästar. Mig synes, att allt, som mot
denna sak här blifvit invändt, endast är de obotfärdigas förhinder.
Herr Forssman uppgifver att importen från Finland endast utgör
några 100 hästar, den utgöres dock af i medeltal 1,300, och det
torde icke vara någon obetydlighet. Samme talare har äfven fram¬
hållit svårigheten att tullbevaka de hästar, som vintertiden komma
öfver Qvarken. Men det bör väl vara den lättaste sak i verlden
att tullbehandla dem. Säljes en sådan häst, så är det ju lätt att
taga tull för den, säljes den icke, så kan ju tullafgiften gå till häst-
egaren åter. Herr Forssmans yttrande att tullfrihet för hästar skulle
vara i de norra orternas intresse, kan icke vara förestafvadt af an-
Ii:o 28. 14
Lördagen den 21 April, f. m.
Tull å kreatur, nät än obekantskap med de norrländska förhållandena. Man kan ej
(Forts.) heller med skäl vänta sådant af en stockholmare, som icke närmare
känner till ställningen deruppe. Man måste betänka, att de motio¬
ner, som i detta ämne framkommit, såväl vid januaririksdagen som
vid denna riksdag, äro väckta af norrländingar, och jag hoppas verk¬
ligen att frågan i Andra Kammaren icke skall affärdas på ett så¬
dant sätt som här synes ske. De, som här uppträdt emot denna
tull, måste vara så afgjorda frihandlare, att de icke kunna gå in
på något, som aldrig så litet lutar åt protektionistiskt håll, det må
nu gälla ortens intresse eller icke. När i det fria Amerika tull fins
ända till 20 procent af värdet, d. v. s. 80 kronor för en häst, som
kostar 400 kronor, och alla andra länder hafva tull, högre eller
lägre, på hästar, så vet jag sannerligen icke, hvarför icke Sverige,
som ju har att genomföra ett system i denna rigtning, skall följa
exemplet.
Med anledning deraf att öfre Norrland hårdast träffats af hela
denna tullbeskattning, hade man der verkligen hoppats, att Riks¬
dagen skulle vara benägen att bereda denna landsdel någon fördel
såsom ersättning derför. Såsom en sådan fördel betraktade man i
öfre Norrland nedsättningen i kaffetullen, hvilken, det må till För¬
sta Kammarens heder erkännas, blef af denna kammare beviljad,
men olyckligtvis för denna gång afslagen af Andra Kammaren. Så¬
som en annan fördel har man i öfre Norrland äfven betraktat ifråga¬
varande tull på hästar, som i någon mån skulle upphjelpa häst¬
afvel och för befolkningen underlätta möjligheten att få en bättre
hästrace.
Jag kan icke annat än yrka bifall till friherre Wrangels förslag.
Herr Bäckström: Då den föregående talaren egentligen en¬
dast bjudit på förmiddagskaffe, så tror jag det nu kan vara skäl att
återkomma till den diskussion, hvarom här är fråga, nemligen tull å
hästar och andra kreatur.
I likhet med herr Forssman, kan jag icke annat än yrka derpå,
att hästar må fritt införas, och att punkten i dess öfriga delar åter¬
remitteras, ty att utsätta sig för detta tulltrassel blott för eu sådan
obetydlighet som denna införsel från Finland, hvilken väl egentligen
härmed afsetts, det gränsar nästan till det löjliga. Här hafva två
norrlandsrepresentanter yttrat sig mot och en för förslaget, men
denne senare är likväl en jätte, så att det är möjligt, att han upp¬
väger de båda andra. I alla händelser kan jag icke annat än vits¬
orda utskottets synnerliga förmåga att med sina förslag försvåra
såväl industrien i allmänhet som samfärdseln isynnerhet.
Jag yrkar bifall till herr Forssmans förslag.
Herr Kockum: Jag ber att få förena mig med de två första
talarne, hvilka i denna del yrkat bestämdt afslag på tullen å de
djur, som införas vare sig för hästafvelns eller nötkreaturens för-
15 N:o 28-
Lördagen den 21 April, f. m.
bättrande. Här bar nu föreslagits en tull för att, såsom utskottet, Tull å kreatur.
eget nog, säger, »upphjelpa jordbruket». Vi veta ju alla, att eu stor (Forts.)
del af de kreatur, som införas, äro köpta för att förbättra den afvel,
som redan fins inom landet. Nu säger man visserligen, att en tull
af 50 kronor på en häst eller 10 kronor på nötkreatur spelar ingen
rol, då det gäller djur, som kosta tusentals kronor i inköp. Men
ingen, som icke sjelf försökt införskrifva dylika djur från utlandet,
kan ana hvilka otroliga besvärligheter och mödor man dervid är
underkastad. Man känner en viss lättnad och glädje, när man med
de inköpta djuren ändtligen hamnar på svensk botten. Men nu vill
man ytterligare öka dessa dryga utgifter och besvärligheter med sär¬
skild tullafgift. Jag tror, att detta skall verka ganska kylande på
mången vän af vår djurafvels förbättrande.
Det förslag, som friherre Wrangel framstält, skall verka der¬
hän, att i Skåne handeln med hästar skall mycket försvåras. Jag
vill belysa detta med ett exempel. Hästhandlare från Danmark
uppköpa en hel mängd yngre hästar för att sedan sälja dem till
spårvagnsbolagen i Köpenhamn. När hästen der gått fyra eller fem
år ° säljes han till jordbrukshäst och kommer då ofta tillbaka till
Skåne, der mången jordbrukare remontera!- sin uppsättning af arbets¬
hästar med just dessa från Danmark återkommande. När de en tid
gått i jordbruket i Skåne, så säljas de återigen till Danmark för
att der användas a tegel- och torf-fabriker och slutligen nedslagtas.
Men när nu 50 kronor skall betalas i tull för hvarje häst, så blir
derigenom denna handel helt och hållet förstörd.
Jag ber att få förena mig med grefve Piper och yrka rent af¬
steg å denna punkt.
Herr Unger, Adolf: Då jag i likhet med — såsom jag förmodar
— större delen af kammarens ledamöter, har mig bekant, att i stora
trakter af Norrland hästafveln utgör ett rätt beaktansvärdt närings¬
fång, och att detta näringsfång under de senaste åren lidit icke obe¬
tydlig skada genom införseln af företrädesvis finska hästar, men
hvilka hästar äro af en mycket dålig race, så tror jag att till-
lämpningen af den här ifrågavarande tullsatsen för hästar skulle
verka till stort gagn, ej blott till skydd för den nämnda närings¬
grenen, utan ock till förekommande af, att den goda norrländska
hästracen blefve försämrad genom införseln dit af de små veka finska
hästarne.
Det har af en talare på Hallandsbänken framhållits, hurusom
den norrländske skogsarbetaren skulle komma att lida skada af den
ifrågavarande tullen, emedan han derigenom skulle få betala de hä¬
star, han behöfde för sin timmerköring, högre än eljest.
Men med den kännedom jag eger om dessa finska hästar, som
nu för det billiga prisets skull köpes af sådane arbetare, så vågar
jag uttala den åsigt, att det vore för desse mycket gagneligare om
de aldrig utsattes för en sådan frestelse, som att till timmerköring
N:o 28. 16
Lördagen den 21 April, f. m.
Tull å kreatur, köpa så klena hästar, som dessa finska verkligen äro, och hvaraf
(Forts.) resultatet sällan kan blifva tillfredsställande.
Härtill kominer ock det upprörande djurplågeri som bedrifves,
genom att spänna dessa klena hästar för de för dem allt för tunga
timmerlassen.
På dessa skäl kan jag för min del icke annat än yrka bifall
till utskottets förslag i denna punkt. Och jag kan ej underlåta att
uttala min förvåning deröfver att flere representanter för de norr¬
ländska länen, hvars befolknings intressen denna fråga närmast torde
gälla, uppträdt emot bevillningsutskottets förslag äfven i denna sak,
då det ju här gäller att söka bereda Norrland någon liten fördel,
såsom en ringa ersättning för den tunga, som man anser blifvit
norrländingarne pålagd genom de redan beslutade lifsmedelstullarne.
Herr Bennich: Jag är uppkallad af min gamle stridskamrat
på Elfsborgsbänken. Han påstod nemligen, att jag skulle hafva
yttrat, att det ur tullförvaltningssynpuukt komme att möta hinder
vid förtullandet af nötkreatur efter vigt. Då jag icke, såsom han
föreställer sig, ur tullteknisk synpunkt tager den ringaste hänsyn
till tullverkets besvär när det är fråga om reglerandet af tullsatser,
utan endast ser på hvad som är praktiskt verkställbar^ så kan jag
desto mindre hysa betänklighet vid förtullning af kreatur efter vigt,
som en dylik tullbehandling, om ock besvärligare, likväl ingalunda
är svårare än tullbehandling efter stycketal. Kreaturen köpas ju ofta
efter lefvande vigt och likaväl som de kunna vägas vid Nässjö eller
andra platser, der större kreatursmarknader ega rum, likaväl kunna
de vägas vid de respektive tullkamrarne. Man behöfver dertill en¬
dast kreatursvågar, hvillra stapelstäderna äro skyldiga att, om så
behöfvas, tillhandahålla, och följaktligen böra herrarue icke alls fästa
sig vid dessa svårigheter, på hviika jag för min del icke har den
ringaste tanke.
Deremot tror jag att den föreslagna tullen på hästar kommer
att medföra hvarjehanda förvecklingar, såväl på den norska som på
den finska sidan. I fråga om de finska hästarne hjelper det icke
om de äro naturaliserade eller infödda, de äro i alla fall underka¬
stade tullsatsen. Komma, såsom stundom händer, massor af hästar
vintertiden från Finland, dels öfver Qvarken och dels öfver Torneå
eif, blir det ganska stora svårigheter, icke för tullförvaltningen, men
för djurens egare, hviika icke äro beredda att betala den föreslagna
tullen.
Huruvida det må vara skadligt för den norrländska hästafveln
eller icke, att hästar införas från Finland, derom tillåter jag mig
icke att fälla något omdöme. Det gläder mig dock att höra, att
den norrländska hästafveln på senare tider förbättrats, ehuru hästar
hittills fått tullfritt införas från Finland. Huruvida samma eller
bättre verkan kan framkallas genom större eller mindre tullsats, vå¬
gar jag icke bedöma. Jag upprepar ännu en gång att tullverket
Lördagen den 21 April, f. m.
17 fi:o 28.
hvarken kan eller får undandraga sig de besvär, som den föreslagna Tull å kreatur.
tullsatsen må medföra, men att det kommer att kosta mycket pen- (Forts.)
niugar, det är gifvet. Ju mera arbete som erfordras, dess flere ar¬
betskrafter påkallas, men det är ju naturligt, att de herrar, som nu
diktera tullsatsers påläggande på både likt och olikt, äfven tagit i
betraktande, att de ofantliga inkomster, hvilka skola blifva en följd
af de nya tullsatserna, skola sätta rikets drätsel i tillfälle att be¬
kosta alla de ökade arbeten, som de fattade besluten kunna för¬
anleda.
Herr Lithander: Det bar inom utskottet med mycken kraft
framhållits, att det skulle vara af stort allmänt intresse och för
Norrland af högsta vigt, att hästar icke skulle få tullfritt införas.
De skäl, som der vid lag hafva anförts, hafva icke varit för mig fullt
öfvertygande och jag har under den nu pågående diskussionen fått
visshet om, att det, råder ganska olika meningar, äfven bland repre¬
sentanterna från Norrland, i denna fråga. Jag har redan inom ut¬
skottet tillstyrkt ett försigtigt tillvägagående i denna sak och följ¬
aktligen ansett, att en så hög tull som 50 kronor för hvarje häst
icke borde föreslås. Den kommer att vid många tillfällen visa sig
vara orimlig. Jag har derföre uti min reservation föreslagit tullens
nedsättande till 25 kronor, hvartill jag anhåller om bifall.
Friherre Klinckowström: Jag har endast ett par ord att yttra
med anledning af herr generaltulldirektörens senaste anförande i
denna fråga. En celeber diplomat, prins Talleyrand, har sagt, att
orden äro till för att dölja tankarne, men jag kan icke tro, att en
så intelligent man som herr Bennich har velat följa denna regel,
då han talade om, att det vore likgiltigt för tullkamrarne antingen
kreaturen vägdes eller räknades. Det är dock för hvar och en, som
haft att göra med kreatursförsäljning eller köp efter vigt, bekant,
att det fordras först särskilda inrättningar för att väga djuren, så
kallade kreatursvågar, hvilka äro ganska dyra, och dessutom behöfves
det 10 gånger så lång tid, om icke mera, för att väga kreaturen
än om man räknar dem. Jag hoppas derför, att herr generaltull-
direktören tager tillbaka sitt yttrande i denna punkt.
Herr Gahn: Jag har under den nu pågående diskussionen väl
hört framhållas de intressen, som i Skåne och i Norrland skulle be¬
röras genom den föreslagna tullen på hästar, men jag har icke hört
någon, som haft en tanke för mellersta delarne af Sverige, der bergs-
handteringen har sin hemvist. Jag tror dock, att man, i sådana
frågor som denna, bör taga hänsyn äfven till denna näringsgren och
dess fordringar. Det är ju alldeles gifvet, att den föreslagna tullen
kommer att höja priset på hästar och således att verka synnerligen
ofördelaktigt för bergshandteringen, som i de flesta delar af landet
för sina körslor och skogsarbeten har behof af ett stort antal hästar.
Första Kammarens Prot. 1888. N:o 28. 2
Nso 28. 18
Lördagen den 21 April, f. m.
Tull å kreatur. Här har inom denna kammare vid flera tillfällen framhållits, huru
(Forts.) som jordbruket arbetar under synnerligen ofördelaktiga förhållanden,.
men jag vågar påstå, att under liknande förhållanden arbetar för
närvarande äfven bergsbruket. Man har icke kunnat lemna bergs¬
bruket någon ersättning för det fördyrande, som ovilkorligen för
denna näring kommer att ske genom de tullsatser, som äro satta
på folkets nödvändigaste lefnadsförnödenheter. Den föreslagna tull¬
satsen på jern spelar ingen rol, ty af det jern som tillverkas kan
relativt litet afsättas inom landet och för exporten verkar tullen på
jern snarare till skada än gagn. Nu vill man ytterligare betunga
denna handtering genom att fördyra hästarne. Det har varit tider,
då priset på dessa djur i Sverige och Norge stått så högt, att det
varit nästan omöjligt för våra kolare och landtbönder att kunna
köpa så dyra dragare och det har då varit en lycka att vi kunnat
skaffa dem sådana från Finland. Dessa billigare hästar äro visser¬
ligen i allmänhet sämre, men eu arbetare med små tillgångar kan
icke åstadkomma penningar till en häst, som kostar 700 kronor,
men väl 300 kronor och han måste derför reda sig med den billi¬
gare sorten. En mängd hästar behöfvas dessutom vid skogskörnin-
gar om vintern. Många lefva på att om hösten köpa sig en billig
häst, köra med den under vintern och sedan sälja den, om ock till
hästslagtaren. Det är således eu stor fördel att det äfven finnes
billiga hästar att tillgå. Dessutom tror jag icke, att det, med de
jordbruksförhållanden, vi hafva här i landet, på många ställen lönar
sig att uppföda billiga hästar. Den kostar uppfödaren ungefär lika
mycket som den dyrbarare.
Jag anser således, att det ganska mycket skulle skada de orter,
som sysselsätta sig med bergsbruk och skogshandtering, om priset på
hästar blefve genom tull förhöjdt, hvarföre jag yrkar alslag på den
nu föredragna punkten.
Herr Reuterswärd: Jag begärde ordet egentligen för att upp¬
lysa, att Andra Kammaren antagit utskottets förslag, med den af
friherre Wrangel föreslagna förändringen.
Vidare begärde jag ordet med anledning af ett yttrande af den
siste ärade talaren, hvilket jag ber att få bemöta. Han sade nem¬
ligen, att den föreslagna tullen utan tvifvel skulle medföra ett ökadt
pris på hästar här i landet. Såsom sjelf förbrukare af hästar, särde¬
les arbetshästar, har jag många gånger sett olägenheterna af att
köpa klena arbetshästar. Det är den sämsta besparing man kan
göra. Jag betalar hellre dubbla priset för en god arbetshäst än för
en dålig. Då den föreslagna tullsatsen icke inverkar på införseln åt
de norska hästarne, hvilka hufvudsakligen användas för bergsbruket,
ty denna tull gäller icke dessa, så kan jag icke se, att det är någon
olägenhet för våra bergsbruksidkare att slippa få in en mängd då¬
liga hästar i landet. Ätt hindra dåliga hästar att inkomma på vår
19 N:o 28.
Lördagen den 21 April, f. in.
marknad och der, såsom man säger, »skoja» bort dem är icke någon
olycka för landet.
Jag yrkar bifall till friherre Wrangels förslag.
Friherre Barnekow: Då jag icke inom utskottet varit i till¬
fälle att deltaga i behandlingen af denna fråga, ber jag att nu få
gifva mina åsigter uti densamma till känna. Sedan den siste ärade
talaren yttrat sig, har jag fått veta, att Andra Kammaren bifallit
friherre Wrangels förslag och skall jag be att få delvis instämma
med honom. Men om jag gör detta, så ber jag äfven att få till¬
kännagifva, att jag helst såge, att någon tull på hästar icke åsattes.
Då jag emellertid tror, att detta icke. kan åstadkommas och jag be¬
farar, att, vid en gemensam votering emellan afslag och friherre
Wrangels förslag, hvad friherre Wrangel föreslagit möjligen blifver
Riksdagens beslut, hvilket jag för min del icke fullkomligt kan vara
med om, då jag anser en tull af 50 kronor å en häst vara alldeles
för hög. skall jag anhålla om bifall till det af friherre Wrangel
framstälda förslaget, med den ändring att tullen å hästar öfver ett
år sättes till 25 kronor.
Friherre von Essen, Reinhold: Såsom bekant behöfvas uti
ett land åtskilliga slag af hästar. Det är icke sagdt att alla hästar,
som behöfvas i ett land, skola vara afvelsdjur. Det finues använd¬
ning äfven för åtskilliga andra slag af hästar, hvilka, ehuru till följd
åt sin kroppsbyggnad eller af ärftliga fel icke äro Kimpliga som
afvelsdjur, dock kunna uträtta ett ganska godt arbete. De finska
kastanie, hvilka öfverföras att säljas i Norrland, sägas nu icke vara
tjenliga till afvelsdjur, men i sådant fall användas de troligen icke
heller dertill. Men eftersom de äro billiga och i förhållande till
sin storlek kraftiga, sa kunna de ju vara till nytta för dem, som
vilja använda sådana hästar.
Hvad åter beträffar de goda norrländska hästarne, som genom
konkurrensen med Finland utestängas från den norrländska marknaden,
vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att hästar kunna med fördel
transporteras en ganska lång väg. Kunna de från utlandet införas
till Sverige, måtte väl icke någon svårighet förefinnas att transportera
dessa djur från Norrland nedåt mellersta och södra Sverige, hvarpå
dessutom talrika bevis förefinnas under de tider, då våra kommuni-
kationsanstalter voro långt ifrån så fullständiga som de nu äro.
Redan under dessa tider såldes norrländska hästar både i Upsala och
Stockholm och spriddes mer eller mindre vidt omkring i landet. Då
hvarken bergslagen eller Dalarne uppföda hästar eller, om de göra
det, dock icke tillräckligt ens för eget behof, hafva de norrländska
hästarne dessa trakter eu god marknad. Ja, ännu längre söderut
skola de finna afsättning på många trakter, der arbetshästar, som der
uppfödas, icke motsvara efterfrågan å de olika slags hästar, som
Tull å kreatur.
(Forte.)
Hf:o 28. 20
Lördagen den 21 April, f. m.
Tull å kreatur, till industriella anläggningar, jord- och bergsbruk med mera äro
(Forts.) beköfliga.
Jag yrkar afslag på den af utskottet föreslagna tullen pa hästar.
Herr Bexell: Då jag hörde påståendet, att bergsbruket här i
landet skulle kunna hjelpa sig med mindre goda hästar, kom jag att
tänka på en sak, som jag hörde i min barndom. Det var nemligen
en person från södra Sverige, som reste uti de norra bruksdistrik¬
ten. Han såg då endast goda och präktiga hästar och förvånade
sig deröfver. Han frågade då, huru detta kunde vara fallet, hvarpå
han erhöll det lakoniska svaret: satt andra duga icke här».
Herr Nyström: Jag är herr Bennich tacksam för den upplys¬
ning han lemuade, att vi icke behöfva frukta för nagra svårigheter
i afseende å sjelfva förtullningen af hästar, ifall det förslag, som
utskottet har framstäf, blefve Riksdagens beslut. Denna tull är
också af stort behof påkallad gent emot denna införsel af finska
hästar, som nu eger rum. Jag vill vidare påpeka, att vid den trä-
varuhandtering, som bedrifves i Norrbotten, kan icke annat än ett
ringa antal af dessa finska hästar användas, de äro nemligen för
små och svaga.
Friherre von Essen sade, att man kunde föra hästar från Norr¬
land till sydligare delar af landet. Jag undrar just, huru detta
skulle tillgå. Man har försökt detta en och annan gång, men hä-
starne hafva under den långa transporten både till lands och sjös
blifvit så illa medfarna, att man icke ansett sig höra upprepa ett
sådant försök. Dessutom blifva kostnaderna härför sa stora, att man
redan af ekonomiska skäl afstått derifrån. Jag tror att man i denna,
fråga något bör se på öfre Norrlands intressen och jag hoppas, att
kammaren lemnar sitt bifall till friherre Wrangels förslag.
Herr G alm: Det är verkligen komiskt att höra, huru åtskilliga
talare påstå, att de finska hästarne skulle vara odugliga för bergs-
handteringen. Jag tror att de personer i dessa orter, som åro i
behof af hästar, äro de, som bäst kunna afgöra denna fråga. Hvar
och en begriper nog att en grof, stark häst är bättre än en mindi e
och svagare, men också att denna senare är bättre än ingen, om
han ej har råd köpa den bättre. Då herr Nyström säger, att det
införes ofantligt många hästar från Finland, är ju detta ett bevis för,
att de i förhållande till priset icke äro så dåliga som man velat ut¬
måla dem, utan att de mycket val kunna användas, ty annars funne
de väl icke köpare. Det anfördes vidare emot min förmodan, att priset
på hästar skulle, genom den föreslagna tullen, komma att stiga, att
så icke blefve förhållandet. Då frågar jag: hvartill skall då denna,
tull tjena? Meningen med den samma är väl att genom högre pris
gynna den inhemska hästafveln och fördenskull förhindra importen
af hästar i allmänhet och i synnerhet billiga sadana från Finland,
Lördagen den 21 April, f. m.
21 N:o 28.
Herr Lithander: Sedan Andra Kammaren nu antagit utskottets Tull åkreatur.
förslag, skall jag be att få afstå från mitt yrkande och förena mig (Forts.)
med friherre Wrangel.
Herr Söderberg: Då jag framkom med min motion om tull
på hästar, skedde detta för att i någon mån tillgodose de norra
orterna, specielt Jemtland. Då jag anser, att ett skydd emot införseln
af utländska hästar är alldeles nödvändigt för att vi sjelfva skola
kunna hafva någon förtjenst på vår hästafvel, ber jag att få förena
mig med friherre Wrangel, då den af utskottet föreslagna tullsatsen
icke synes hafva utsigt till framgång.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, samt friherre
Klinchowström afstått från sitt derunder framstälda förslag och för¬
enat sig med friherre Barnekow i dennes gjorda yrkande, förklarade
herr vice talmannen, hvilken för en stund öfvertagit ledningen af
kammarens förhandlingar, att, enär friherre Wrangel yrkat, att den del
åt punkten, som afsåge hästar, skulle för sig först företagas till af¬
görande, och en sådan delning af punkten äfven med afseende på
de öfriga yrkanden, som nu förelåge, syntes lämplig, propositioner
torde höra framställas särskildt i afseende på den del af punkten,
som rörde hästar, och sedermera angående den öfriga delen af punkten.
Härefter yttrade herr vice talmannen, att beträffande förra de¬
len af ifrågavarande punkt yrkats: l:o) att hvad utskottet hemstält
angående tull å hästar skulle bifallas; 2:o) af friherre Wrangel, att
denna hemställan skulle bifallas med den ändring, att de deri före¬
kommande orden »diföl, som åtfölja modren» utbyttes mot orden
»föl under ett år»; 3:o) af friherre BarneJcow, lika med friherre
Wrangel, med den skilnad att tullsatsen 50 kronor nedsattes till 25
kronor; och 4:o) att utskottets ifrågavarande hemställan skulle i sin
helhet afslås.
Sedermera gjorde herr vice talmannen propositioner enligt dessa
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på afslag å utskot¬
tets hemställan i denna del af punkten vara med öfvervägande ja
besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf herr vice talmannen hem-
stälde, huruvida kammaren ville till kontraproposition dervid antaga
bifall, till friherre Wrangels förslag, samt förklarade sig finna de
härå afgifna svaren hafva utfallit med öfvervägande ja.
Herr Gahn äskade emellertid votering jemväl angående kontra¬
propositionens innehål], på grund hvaraf och sedan till kontrapropo¬
sition i denna votering antagits bifall till utskottets hemställan
beträffande ifrågavarande del af 86 punkten, uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som vill, att vid blifvande votering om afslag å 86 punk¬
ten i bevillningsutskottets betänkande n:o 8, så vidt den afser hä-
Iso 28. 22
Lördagen den 21 April, f. m.
Tull å kreatur, star, kontrapropositionen skall innehålla bifall till nämnda del af
(Forts.) punkten med den af friherre Wrangel föreslagna ändring, röstar
Ja i
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har såsom kontraproposition vid nämnda votering
antagits bifall till ifrågavarande del af punkten utan förändring.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 56;
Nej — 59.
I följd häraf uppsattes, justerades och anslogs en omröstnings-
proposition af följande lydelse:
Den, som afslår 86 punkten i bevillningsutskottets betän¬
kande n:r 8, så vidt den afser hästar, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles punkten i nämnda del.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstningen befunnos rö¬
sterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 68;
Nej — 44.
Derefter anförde herr grefven och talmannen, att beträffande
senare delen af den förevarande punkten yrkats: l:o) bifall till hvad
utskottet i afseende derå hemstält; 2:o) att nämnda del af punkten
skulle till utskottet återförvisas; samt 3:o) att utskottets ifrågavarande
hemställan skulle afslås.
Herr grefven och talmannen gjorde härefter propositioner enligt
dessa yrkanden samt förklarade sig finna propositionen på afslag å
utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Lördagen den 21 April, f. m.
23 N:o 28.
Flere ledamöter begärde votering, i anledning hvaraf och sedan Tull å kreatur.
till kontraproposition dervid antagits bifall till utskottets hemställan, (Forts.)
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningspropo-
.si tion:
Den, som afslår 86 punkten i bevillningsutskottets betänkande
n:o 8, så vidt den afser nötkreatur, får och svin, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles punkten i denna del.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 49:
Nej — 56.
Herr grefven och talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats
-till sammanträdets fortsättande kl. 7 e. m.
87 punkten.
Bifölls.
88 punkten. TuU d hnt
Herr Bennick: Man torde böra uppmärksamma, att det i prak¬
tiken kan möta svårigheter att afgöra, huruvida ett visst köttstycke
ar af vildt eller tamt djur. Exempelvis ber. jag herrarne fästa sina
tankar på, huru renkött skall behandlas. Är renen ett vildt eller
ett tamt djur? Det finnes både tama och vilda renar; jag skulle der¬
för vilja hemställa, om icke en annan bestämmelse än den utskottet
föreslagit vore lämplig. Om ock med något skäl kan sägas, att
fogel- och karkött bör draga högre tull än nötkött och dylikt, så
måste dock tulltaxan så affattas, att den icke lemnar rum för osä¬
kerhet vid tillämpningen.
Jag har gjort mig till regel att icke framställa yrkande om
begränsning af tullskyddet. Jag har endast velat på förhand fästa
herrarnes uppmärksamhet på förekommande oegentligheter, på det
man icke sedermera skall tala om de obotfärdiges förhinder, när
tullförvaltningen råkar i förlägenhet vid den ena eller andra tull¬
satsens tillämpning.
Nso 28. 2-1
Lördagen den 21 April, f. m.
Tull å katt. Herr Reuterswärd: Jag tänkte, att det skulle för en ock hvar
(Forts.) vara temligen klart, hvad som menas med villebråd. Yi hafva ju
jagtstadgan, som säger, hvad med villebråd skall förstås. Äfven om
det införes tama harar, så har det varit meningen att sätta tull äf¬
ven på dem. Jag tror icke det skall möta den allra ringaste svå¬
righet att kunna säga, hvad som menas med vildt, och någon olä¬
genhet vid tillämpningen af denna bestämmelse i tulltaxan tror jag
icke finnes.
Friherre Klinckowström: Ja, verkligen tycker jag icke, att
detta är litet grand metod af herr Bennich, ty om man ser på andra
länders tulltaxor, så finnas icke der sådana underafdelningar, som
man här fordrar för en, jag vågar säga, så godt som imaginär import.
Ty hvarifrån skulle denna import komma, om icke från nordligaste
Ryssland eller Finland; men der möta våra egna renhjordar, som
äro fullt ut lika talrika.
Jag yrkar bifall på punkten sådan den befinnes.
Herr Forssell, Hans: Det är mycket beqvämt att afvisa eu
teknisk anmärkning mot utskottets betänkande genom att göra an-
rnärkaren misstänkt för illvilja mot systemet; men jag hoppas, att
denna kammare skall inse, att de af herr generaltulldirektören fram-
stälda anmärkningarna äro af för allvarlig beskaffenhet för att låta
sig afvisa på det sättet. Det kan väl knappast förnekas, att här
föreligger en redaktion af tulltaxan, som är ytterst dålig.
Alldeles oberoende af partiståndpunkt, alldeles oberoende deraf
om man är frihandlare eller protektionist, torde man nödgas med¬
gifva, att en bestämmelse sådan som den, att Kött af alla slag af
fogel samt vildt skall draga en tull af 20 öre, men andra slag af
Mitt draga en tull af 7 öre, måste vara egnad att föranleda oegent-
ligheter och underslef, som tullbetjeningen äfven med bästa vilja icke
kan förekomma. Här är icke fråga blott om vildt, som kommer in
i sitt skinn, såsom harar eller rådjur, ty de äro lätt igenkänna,,
utan äfven om flådda köttstycken t. ex. rådjurstekar; det skall helt
visst hafva sina stora svårigheter att vid tullstationer skilja mellan
rått rådjurs- och rått fårkött. Och hur skall man skilja elgkött
från oxkött, eller huru skall tullbetjeningen reda sig vid tullbehand¬
lingen af renstekar, om hvilka man icke ens vet, huruvida de i all¬
mänhet äro att betrakta som kött af vilda eller af tama djur?
År det skäligt eller lämpligt att, blott för att envisas att be¬
hålla hvad bevillningsutskottet föreslagit, lemna i tulltaxan en så
illa affattad rubrik som denna? Finnes det den ringaste anledning
att bibehålla så hög tullsats, som nu föreslagits, å så kalladt vildt
kött? Jag kan icke, såsom friherre Klinkowström nyss nämnde,
anse, att denna import af renstek skulle vara imaginär. Jag före¬
ställer mig, att anledningen, hvarför utskottet föreslagit denna tull,
är den, att inom utskottet funnits en norrländing, som begärt skydd
Lördagen den 21 April, f. m.
25 N:o 28.
för Norrland, och dervid har man kommit att tänka på importen af
finska renstekar; men då borde man också hafva affattat en bättre
rubrik. Derför är det minsta, man kan yrka, återremiss af punk¬
ten, och det tillåter jag mig göra.
Herr Bennich: Såsom svar på friherre Klinkowströms anmärk¬
ning får jag upplysa, att det verkligen från Finland hvarje år in¬
föres ganska stoi'a partier af renkött och villebråd liksom af ox-,
ko- och fårkött samt mera sådant. Men hittills har svårighet vid
tullbehandlingen af dessa varor icke kunnat uppstå, då under senare
decennier allt kött varit tullfritt och derförinnan var underkastadt
samma tull. Nu vill man klassificera dessa varor, men derigenom
kunna svårigheter onekligen uppstå. Jag har icke anmärkt detta
på skämt eller för att uppställa några onödiga hinder för genom¬
förandet af utskottets förslag. Min uppmärksamhet har blifvit fäst
på detta förhållande af en af tullverkets i varukännedom skickligaste
tjenstemän, och han har bedt mig erinra om svårigheterna vid tull¬
behandlingen att skilja mellan olika slags kött.
Begås misstag vid tullbehandlingen, så är det säkert, att tull¬
verket får uppbära förebråelser för lamhet, underlåtenhet eller lik¬
nöjdhet och mera sådant; men begås misstag vid sjelfva lagstift¬
ningen, som leda till origtigheter vid tillämpningen, bör sådant läg¬
gas på Riksdagens eget ansvar och i främsta rummet på bevill¬
ningsutskottets.
Jag hemställer, att kammaren behagade återremittera denna
punkt, för den händelse kammaren anser kött böra beläggas med
tull, olika för olika slag.
Herr Adelsköld: Jag ber att få fästa uppmärksamheten på ett
djurslag, som bevillningsutskottet icke synes hafva tänkt på vid för¬
fattandet af den nya tulltaxan, jag menar björnar. Som man vet,
finnes det både tärna och vilda, två- och fyrbenta björnar, hvaraf de
förstnämda kunna vara farligast, och då det är antagligt att importen
af björnar kommer att ökas ej så obetydligt sedan det nya systemet
utvecklats i full blomstring, får jag vördsammast hemställa, att
punkten återremitteras, på det att utskottet må komma i tillfälle
att taga i betraktande, huru utländska björnar skola behandlas, så
att de ej slippa helskinnade genom tullarne,
Herr Nyström: Jag bar visserligen deltagit i utskottets förslag
i denna del, men jag tror, i likhet med herr generaltulldirektören,
att det verkligen kan föranleda till tvetydighet vid tullbehandlingen,
om man antager punkten sådan den nu är föreslagen. Jag tror der¬
för, utan att specielt fästa mig vid de björnar, herr Adelsköld fram-
stälde såsom skäl för återremiss, att det är nödvändigt återremit¬
tera punkten, hvilket jag härmed yrkar.
Tull å kött.
(Forts.)
N:o 28. 26
Lördagen den 21 April, f. m.
Tull å kött. Friherre Barnekow: Jag har icke varit med vid behandlingen
(Forts.) af denna fråga inom utskottet.
Äfven jag anser, att de anmärkningar, som främst älts mot före¬
varande punkt, äro af beskaffenhet att icke böra afvisas, och der¬
för, samt för att vi må slippa återremiss, ber jag att få yrka, att
punkten måtte erhålla följande lydelse:
att kött af alla slag af fogel måtte åsättas en tull af 20 öre
för 1 kilogram och andra slag af kött, ej specificerade, en tull af 7
öre, likaledes för 1 kilogram.
Då blir det endast fråga om att skilja fogel från fyrfota djur.
och det, antager jag, skall icke möta några svårigheter.
Herr Reuterswärd1. Jag tänker icke motsätta mig det för¬
slag, som af friherre Barnekow blifvit framstäldt, ehuru jag icke
finner den gjorda förändringen nödvändig. Jag skulle ingenting
hafva emot att § finge heta: att kött af alla slag af fogel savit
vildt- måtte åsättas en tull af 20 öre för 1 kilogram och andra
sia,g af kött, eg specificerade, en tull af 7 öre likaledes för 1 kilo-
gro, m; men då ingenting annat borttagits än orden samt vildt, tror
jag icke, att denna sak spelar någon rol, utan är villig att för min
del godkänna denna förändring. Deremot anhåller jag att kamma¬
ren måtte fatta beslut och icke återremittera frågan. — Jag fick
just nu höra att Andra Kammaren bifallit punkten oförändrad, och
då vore det mycket bra, om Första Kammaren också beslutade öfver
densamma. Jag yrkar bifall till det förslag, friherre Barnekow
framstält.
Herr Forssell, Hans: Det måste medgifvas, att så snart orden
samt vildt borttagas, försvinner all anledning till anmärkning mot
punkten ur tullteknisk synpunkt. Då det tillika icke torde vara
lämpligt att fördröja ärendets behandling genom en återremiss, skall
jag, efter den framställning, som gjorts, taga tillbaka mitt förslag
om återremiss; men jag gör det naturligtvis icke för att i sak in¬
stämma med bevillningsutskottet Från min ståndpunkt måste jag
förändra mitt yrkande till yrkande om rent afslag å hela punkten.
Enligt min uppfattning är det här åter fråga om att skydda en nä¬
ring, som icke behöfver och icke bör skyddas, och att lägga skatt
på födoämnen, som icke böra beskattas.
J^g yrkar afslag.
Herr Nyström: Jag återkallar mitt yrkande om återremiss och
förenar mig med herr Reuterswärd.
Herr Bennich: Jag återkallar mitt yrkande om återremiss
och instämmer med herr Forssell.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr grefven och tal¬
mannen, att i afseende å nu förevarande punkt yrkats l:o) bifall till
Lördagen den 21 April, f. in.
27
N:o 28.
hvad utskottet deri hemstält; 2:o) af friherre Barnekow, att utskot¬
tets hemställan skulle bifallas med den ändring, att deri förekom¬
mande orden »samt vildt» uteslötes; 3:o) att punkten skulle till utskot¬
tet återförvisas; samt 4:o) afslag å utskottets ifrågavarande hem¬
ställan i dess helhet.
Härefter gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, och för¬
klarades propositionen på antagande af friherre Barnekows förslag
vara med öfvervägande ja besvarad.
89 och 90 punkterna.
Biföllos.
91 punkten.
Herr Widmark, Olof: Kanske förundrar det herrarne, att jag nu
kommer att tala för den ifrågavarande tullsatsen, men jag tycker
det är ett stort fel i systemet att hafva glömt bort, hvad linodlin¬
gen betyder för en del af de norrländska provinserna, nemligen för
Helsingland och Ångermanland, och hvad den derpå grundade hem¬
slöjden förr varit och åter skulle kunna blifva för dessa trakter. Jag
skulle derför, för att derigenom göra ett återupplifvande af denna
handtering möjligt, vilja förorda, att den af herr Hedlund föreslagna
tullsatsen af 20 öre blefve kammarens beslut. Jag ber äfven att få
rigta uppmärksamheten på, att Andra Kammaren fäst det afseende
vid herr Hedlunds motion, att den genom votering antagit den före¬
slagna tullsatsen.
Herr Reuterswärd: Jag anser mig naturligtvis pligtig, då jag
deltagit i utskottets beslut, att yrka bifall dertill, men om den ärade
motionären och frihandlaren vill hafva tull på lin, så mycket gerna
för mig; jag skall icke alls taga illa upp, om frihandlarue besluta
sig för denna tullsats. I alla fall ber jag nu att få yrka bifall till
utskottets afstyrkande.
Herr Biesért: Då jag nu yrkar bifall till herr Hedlunds motion,
så är det emedan jag till en del instämmer deri, men jag anser den
föreslagna tullen alldeles för hög; jag finner nemligen oegentligt, att
tullen på lin skulle blifva högre än tullen på garn, och på denna
grund anhåller jag om proposition på följande tullsatser: 10 öre för
ohäekladt och 15 öre för häekladt lin per kilogram.
Herr Widmark, Olof: Jag ber att få förändra mitt förslag samt
instämma i det af herr Biesért afgifna; jag tror att de af honom
föreslagna tullsatserna äro tillräkliga.
Tull a kött.
(Forts.)
Ifrågasatt tull
å lin.
N:o 28. 28
Ifrågasatt tull
å lin.
(Forts.)
Lördagen den 21 April, f. m.
Herr Bennich: Detta är eu för allvarsam sak att skämta med.
Hvad man än må förebrå det förra systemet, så var det åtminstone
följdrigtigt deri, att det icke ville på råämnen för industrien lägga
några tullsatser, hvarigenom den industriella verksamheten försvåra¬
des. Vi äro nu icke i tillfälle att reglera tullsatserna å linneväf-
nader, som äro bundna genom traktatsbestämmelser, och att under
sådana förhållanden, kanske litet nyckfullt, lägga tull på en för
dessa väfhader vigtig råvara, sådan som denna, kan jag icke vara
med om. Herrarne torde ursäkta, att jag fasthåller vid ett system,
som jag så länge hyllat, och hvithet krafvel*, att en så beskaffad
råvara som denna icke må blifva tullbeskattad.
Herr Hedlund: Jag hade icke ämnat begära ordet rörande
denna fråga, men den siste ärade talaren har uppkallat mig. Han
säger, att det är en gammal åsigt hos honom liksom hos alla, som
stå på det fria utbytets ståndpunkt, att man icke bör lägga tull på
en råvara. Jag står på samma ståndpunkt, som den, han gjort
gällande, men till systemet, hvarmed man nu vill skydda det svenska
arbetet, hör, att man icke har rättighet kalla en sådan sak som
lin, ull eller tackjern för råvara, emedan menskligt arbete derpå är
nedlagdt. Ull är en produkt af jordbruket, linet likaså; i tackjernet
har genom bergsbruket mycket arbete nedlagts, hvarför man icke
bör betrakta dessa ämnen såsom råmaterial för en högre utveckling,
utan detta svenska arbete bör äfven såsom sådant skyddas, oberoende
af hänsyn till något annat, så vida man icke vill riskera att intaga
den osköna ställningen »att stå med en fot i hvardera lägret». Nu
är förhållandet det, att linet är en produkt af svenskt arbete, som
i vidsträckta trakter beredt sysselsättning i hemmen, om ock eu
ganska mager sysselsättning, och det äfven åt gubbar och gummor.
Dess vidare bearbetning utgjorde under långa tider föremål för eu
högt uppdrifven husslöjd, något hvarför jag alltid haft eu synnerlig
förkärlek, tilldess de stora fabrikerna kommo och slogo i hjel hus¬
slöjden, hvarför vi hafva icke minst att tacka tullskyddet. Under
sådana förhållanden vill jag icke medgifva någon rättighet att nu,
ur synpunkten, att det skulle gälla ett råmateriel, afstå mitt förslag;
det kan finnas andra synpunkter för denna frågas bedömande, men
den nämnda är, sedan man från motsidan icke betraktar lin m. m.
som råmaterial för de skyddade fabrikerna, icke längre hållbar.
Såsom herrarne veta, har man sedan gammalt från frihandlarnes
sida ifrat för att gifva åt industrien behöfliga råvaror liksom lifs¬
medel tullfritt. Nu visar man denna förmån från sig; man sätter
icke längre värde på att hafva sitt råämne tullfritt infördt. Såsom vi
veta har man afvisat tullfrihet på tackjern; jag förmodar att det¬
samma bör blifva förhållandet med den fördel, som skulle ligga i
att få in linet tullfritt. Här är en annan omständighet att beakta,
som jag hade tänkt att spara, till dess ullfrågan kommer före,
men det kan vara så godt att hafva det undangjordt till dess. 1
Lördagen den 21 April, f. m.
29 NiO 28.
afseende på linneväfnader äro vi, såsom jag tror, och i afseende på^
kläde alldeles gifvet skyddade genom den franska handelstraktaten
för prisförhöjningar från fabrikanternas sida. Detta anser jag vara
en vigtig omständighet att beakta för konsumenternas räkning, för
hvilka jag hyser ett varmt intresse, och hvad industrien beträffar,
behöfver man ej frukta för, att den skall blifva nedtryckt af detta,
ty den lilla beskattning, som skulle betalas för linet, kommer att
drabba en redan mycket högt skyddad fabriksnäring. I förbigående
vill jag säga, att i afseende på ullen är det af särskild! betydelse,
att färgämnena nu blifva tullfria, hvarigenom fabrikanterna lättare
äro i tillfälle att tillverka ett äkta kläde. Med denna fördel å
deras sida, kan det icke skada att genom tullen statens inkomster
ökas, och skydd förlänas åt den inhemska ullproduktionen, det vill
säga fårafveln och allt det arbete, som erfordras dertill, nemligen
att väl vårda och vakta fåren, såsom jag i min motion utvecklat
saken. Ur denna synpunkt tror jag således icke någon anmärkning
mot min motion kan göras, och det är med verklig tillfredsställelse,
som jag hör, att Andra Kammaren godkänt min motion, ett beslut
som jag hoppas skall blifva vägledande för protektionisterna här i
kammaren, och hvilket skall sätta mig i tillfälle att mot utskottet,
som så lättvindigt affärdat mitt förslag, tillämpa den gamla satsen:
skrattar bäst, som skrattar sist.
Något yrkande har jag icke att göra.
Herr Casparsson: Då det nu är fråga endast om linet, vill
jag icke ingå på ullfrågan, eller på herr Hedlunds motion i dess
helhet, utan jag håller mig till linet. Motionären bar såsom motiv
för den föreslagna tullsatsen anfört, dels att den skaffar ökade in¬
komster till statsverket, dels att den skyddar jordbruksindustrien.
Hvad den förra frågan beträffar, så hade, för att vinna det ändamå¬
let, det varit följ dr igtigast att äfven yrka tull på fabrikatet; det
hade naturligtvis i mycket högre grad ökat statsinkomsterna, men
detta har motionären icke gjort och deri har han efter min upp¬
fattning begått en inkonseqvens.
Det andra motivet var: skydd för svenska jordbruket. Hvad
betydelse bar linet för svenska jordbruket? Af den år 1885 använda
arealen af åker och odlad jord upptog linodlingen 0.2 5 procent.
Det är en så försvinnande litenhet, att man deraf lätt torde finna
huru föga betydelse denna kultur bar för jordbruket. Dertill får
jag säga, att det förefaller underligt, att man yrkar på skydd för
linet från ett håll, der man såsom ett fel tillvita! jordbruket en
utsträckt sädes- och speciel rågodling. Man bar från denna sidan
tillrådt oss att minska rågodlingen. Men det är att märka, att af
alla sädesväxterna ingen genom sin halmmassa återgifver så mycket
åt jorden som just rågen. Jag begär icke, att man i detta fall
skall lita på min auktoritet, utan jag ber att få hänvisa till det
teoretiska jordbrukets fader, Albr. Tbaer. Hvad linet angår, så
rågasatt tull
å lin.
(Forts.)
N:o 28. 30
Lördagen den 21 April, f. m.
ifrågasatt tull lemnar det icke något tillbaka till jorden; vid skörden upptages allt,,
a lm. till och med rötterna, och derför är det äfven ett af de mest su-
(Fortss.) gande säden, som icke med fördel kan odlas annat än på nybruten
jord med mycket stark myllhalt eller i närheten af stora städer,
der den förbrukade växtnäringen kan från andra håll ersättas. Jag-
tror derför icke, det är skäl i att med detta slags tullar söka upp¬
muntra det svenska jordbruket. Det är visserligen sant, att af af-
fallet vid linberedningen någon del kan återgifvas till jorden, men
det blir dock alltid en försvinnande liten del. Hvad betydelse lin¬
odlingen har för svenska jordbruket kan man äfven se af 1885 års
skörd af lin och hampa till både spånad och frö, då denna i hela
riket uppgick till omkring 54,700 centner, och i det län, Gefleborgs
län, som hade den högsta skörden, utgjorde 6,900 centner. .Tåg
tror således, att hela denna fråga har ofantligt liten betydelse för
jordbruket, och hvad som är påtagligt är, att, såsom det anmärktes
af herr Bennich, denna lättsinnigt åsätta tullsats skulle på ett kän¬
bar! sätt drabba industrien. Motionären har i det företal som före¬
går hans motion sagt, att det vore fullaste allvar med detta; jag
får säga, att är det »fullt allvar», ber jag få stafva »fullt» med
ett 1. Det vill nemligen då synas som vore motionärens mening
att söka skilja jordbrukets intressen från industriens och att göra
dessa sins emellan stridiga. Jag kan icke annat än yrka bifall till
utskottets förslag.
Herr Forss man: Det yttrades nyss af motionären att här en¬
dast vore fråga om en obetydlig skatt, som linfabrikerna alltför väl
kunde bära. Jag ber i det afseendet få påpeka att, om det resonne-
mentet är rigtigt, som man ofta här från frihandlarnes sida får
höra, att eu vara fördyras med tullens belopp, så skulle tillökningen
med den tullsats, motionären föreslagit, utgöra öfver 100,000 kro¬
nor. Under år 1885 importerades nemligen 530,000 kilogram och
med en tull af 20 öre för kilo utgör detta öfver 100.000 kronor,
hvilket icke är någon obetydlighet, då det fördelas på 3 å 4 fabri¬
ker i riket.
Jag är alldeles öfvertygad om, att dessa fabriker icke skulle
kunna uthärda med en dylik extra beskattning; icke heller tror jag
de skulle kunna finna sig vid att genast använda annat råmaterial
i stället för det lin de förut importerat. Det skulle för öfrig! sä¬
kerligen dröja lång tid, innan linodlingen inom landet utvecklat sig
så, att fabrikerna kunde använda det inhemska linet. Det är nem¬
ligen en allvarsam sak för eu fabrikant att taga sin råvara från
ett håll han icke är van, ty äfven den minsta olikhet i qvalitet
kan för fabrikatet vara af stor betydelse.
Jag konstaterar med stor ledsnad, att hos flera af Andra Kam¬
marens medlemmar finnes stor benägenhet, såsom jag vid mera än
ett tillfälle bevittnat inom bevillningsutskottet, att, så snart det blir
fråga om en ny tullsats, med nöje och utan vidare genast gå in derpå.
Lördagen den 21 April, f. m.
31 N:o 28.
Denna sak är dock alltför vigtig att afgöra så här i en hastig ifrågasatt tull
vändning, och jag är öfvertygad att bifall till motionen skulle till 4 lin-
sina verkningar blifva ett mycket sorgligt beslut. Af detta skäl (Porla.)
anhåller jag vördsamt, att alla de, som förut understödt bevillnings¬
utskottets förslag, äfven måtte göra det i denna fråga.
Friherre Klinclcowström instämde i detta anförande.
Friherre B ar n ek o w: Af de tre utaf min högt aktade granne
herr Hedlund väckta motionerna har jag icke haft nöjet att vid be¬
handlingen inom utskottet deltaga i mera än en, nemligen den om
bomullen. Yi hafva i afseende på syftet med hans motioner varit
af olika mening och äro väl det äfven fortfarande, tänker jag. Den
värde motionären har klagat öfver att utskottet motiverat sitt af-
slag för litet. Skälet dertill var att utskottet verkligen hade så
många allvarsamma saker att behandla, att man icke hade tid med
något skämt och, om herrarne läst igenom hans motion om tull å
bomull, tror jag enhvar skall finna, att den icke gerna kan vara all¬
varligt menad. Vi afslogo derför hans motioner utan all motivering.
Att icke motionerna varit allvarsamt menade, tror jag mig tryggt
kunna säga med den kännedom jag har om herr Hedlund. Han är
nemligen en varmhjertad man och, då han föresätter sig en sak, sö¬
ker han föra den igenom med både ord och gerning. Här har han
icke ens yrkat bifall till sin egen motion och derför har utskottet
också i min tanke handlat rätt, då det så snäft affärdat densamma.
Herr Bexell:
Herr Adelsköld: Som bekant har fordom i vårt land funnits
eu stor husslöjd med linet såsom råmaterial. Denna husslöjd ut¬
sträckte sig öfver de flesta provinser i landet, men hade mest ut¬
vecklat sig i Norrland.
Allt efter som bomullsväfnadsindustrien tagit fart bär emel¬
lertid linindustrien blifvit undanträngd af dessa sämre fast billigare
väfuader. Om den tull å lin, som bär blifvit ifrågasatt, kunde åstad¬
komma ett återupptagande af den inhemska linodlingen, skulle det
säkert blifva till fördel för många delar af landet helst i Norrland,
der under de långa vinteraftnarne folket icke kan sysselsätta sig med
arbete utomhus.
Pa sista tiden har man visserligen sökt uppmuntra handslöj¬
den i^ landet och detta har också i någon mån lyckats, men ännu
återstår dock mycket att göra och, hvad särskildt linspinning och
väfning beträffar, vore det utan tvifvel af stor betydelse, om den
åter kunde höjas.
Da jag icke är doktrinär i tullfrågan, utan anser att allt som
är nyttigt bör föras framåt, så, ehuru denna tullsats går i protek¬
tionistisk rigtning, har jag icke något emot att tillstyrka motionen,
på sätt herr Widmark föreslagit.
N:o 28. 32
Lördagen den 21 April, f. m.
Ifrågasatt tull
å lin.
(Ports.)
Hvad beträffar motionens syfte, tror jag icke de herrar, som
yttrat sig emot densamma, gjort sig fullt reda för dess innebörd.
De hafva nemligen här framhållit att en utsträckt linodling skulle
vara menlig för linneväfnadsindustrien.
Det är troligt att tullen kommer att höja priset på det linne¬
garn, som hit införes och som användes vid linnefabrikerna, men å
andra sidan förefaller det mig, att fabrikerna med den tull å linne-
väfnader, de redan hafva, alltför val skola kunna tåla vid den tull¬
sats deruti, som nu blifvit ifrågasatt. Hufvudskälet för bifall till
den föreslagna tullen är att bereda ökadt arbete och ökadt material
för en handslöjd, som skulle kunna åter utvecklas i hela landet och
komma massor af arbetare till godo, och detta anser jag vigtigare
än minskad inkomst för ett par fabriker.
På dessa skäl anhåller jag få yrka bifall till herr Widmarks
förslag.
Herr Widmark, Olof: Jag skall denna gång icke blifva
mångordig. Jag måste till en början medgifva att frågan, sedd från
jordbrukets synpunkt och betraktad såsom en gärd åt jordbruket uti
landet i sin helhet, är ringa och obetydlig, men den är det icke för
de delar, jag särskild^ omnämnde, då jag förut hade ordet, nemligen
för Helsingland och Ångermanland. Linodlingen i dessa båda pro¬
vinser har förut varit ganska betydlig, men har småningom äfven
derstädes tynat af till följd af de låga prisen på linet. Den om¬
fattade i {'orna tider för icke så långt tillbaka ungefär 7, af klä¬
den odlade jorden i dessa två provinser, men så småningom har fol¬
ket derstädes öfvergått till att odla hafre, såsom varande lättare att
afsätta.
På samma gång har också den hemslöjd med spånad och väf-
nader, hvarmed man der förut sysselsatte sig, numera nästan dött
bort. Jag hade derför trott att, då här förelåg en förut å vissa
orter befintlig nyttig näring, det kunde hafva varit skäl att den
behjertades och erhölle något understöd genom skydd, då tullskydd
nu åter ifrågakommit. Det är ingalunda någon råvara, hvarom nu
är fråga, ty linet kräfver högst betydlig arbetskraft vid skäktnin-
gen, som nu ock sker med maskinkraft.
Jag vidhåller åtminstone tills vidare mitt yrkande och hoppas,
i fall denna punkt afslås, att den i 165:te punkten omnämnda
komitén, derest den kommer till stånd, måtte taga denna husslöjd
och dess kraf i öfvervägande.
Herr Tham, Wilhelm: På grund af de yrkanden, som i denna
fråga blifvit framstälda af herrar Widmark och Adelsköld, hvilka
synas mig hafva ganska klart utredt densamma, ber jag få yrka
tull å linet, men då den af herr Widmark föreslagna tullsatsen
synes vara val hög i förhållande till tullen a garnet, anhaller jag
33 N:o 28.
Lördagen den 21 April, f. m.
för min del få föreslå att tullen bestämmes till 5 öre för det otäck- Ifrågasatt tull
lade och 7 öre för det häcklade linet, allt för 1 kilogram. “ h,u
(Forts.)
Herr Lithander: Då jag begärde ordet, var det för att icke
utskottet skulle stå alldeles svarslöst, men sedan friherre Barnekow
numera yttrat sig, kunde jag helt och hållet afstå från ordet. Hvad
beträffar den ärade motionärens påstående att utskottet skulle hafva
behandlat hans motion såväl i denna som ett par föregående punk¬
ter på ett allt för lättvindigt sätt, så får jag säga, att jag icke
tror han har något att beklaga sig öfver. Den ärade motionären
dolde icke, då han väckte motionen, att det hela var ett skämt,
ehuru han försäkrade att det kunde ligga allvar der bakom.
Utskottet har med ljus och lykta letat efter detta allvar, men
icke kunnat finna det. Man har der så mycket mindre kunnat be¬
trakta saken såsom allvarsam som den ärade motionären alltid ifrat
för att konsumtionsartiklar inom landet icke skulle fördyras. Herr
Hedlunds motion står emellertid i uppenbar strid med hans föregå¬
ende uttalanden, såväl i Riksdagarne som i sin egenskap af skrift¬
ställare; — och det är väl förlåtligt om utskottet icke kunnat be¬
trakta detta såsom allvarligt rnenadt.
Att åsätta tull på ett fabrikat som är föremål för inhemsk till¬
verkning, innebär ingalunda ett ovilkorligt fördyrande af varan, ty
genom täflan mellan de inhemske tillverkarne nedbringas nog pri¬
sen till det yttersta, men hvad som absolut säkert åstadkommer
en prisförhöjning det är om råmaterialiet, derest detta icke kan
inom landet frambringas, åsättes införseltull. Hur kan då den ärade
motionären föreslå sådan tull på t. ex. bomull och hampa m. m.?—•
Han vet ju att det då skulle blifva omöjligt att åstadkomma fabri¬
kat deraf lika billigt som förut.
Utskottet har naturligtvis, med hänsyn till motionens innehåll
äfvensom det sätt hvarpå den framkommit, icke kunnat med något
beröm eller gillande omnämna densamma, men har icke heller velat
uttala något klander, hvadan det inskränkt sig till att affärda den
så kort som det gjort. Jag hoppas att motionären icke måtte finna
detta så alldeles oväntadt och anhåller för min del få yrka bifall
till utskottets förslag och afslag å motionen, under uttalande af
den förhoppning att icke annat än allvarsamma saker måtte här
komma att upptaga tiden.
Herr Holm: Då jag hörde min vän herr Bexell-uppträda, trodde
jag att det skulle vara till fördel för den ort han representerar. Så
inträffade emellertid icke, och med anledning derutaf har jag tagit
mig friheten anhålla om ordet för att lemna några upplysningar i
denna fråga.
Det har sagts att denna motion skulle hafva tillkommit på
skämt; men jag tror icke att herr Hedlund skämtat, jag tror att
han är dertill alldeles för allvarlig.
Första Kammarens Prof. 1888. N:o 28.
3
N:o 28. 34
Lovdagen den 21 April, f. in.
Ifrågasatt tull Jag säde att jag trodde mig få höra något af herr Bexell till
« Un. fördel för vår ort. Ty i mellersta Halland har sedan länge bedrif-
(Forts.) vjts en linodling, som varit till stor fördel för denna trakt. Men i
följd af de många fabriker, som på senare åren uppstått, har nu
denna linodling och samtidigt dermed en fordom ganska betydlig in¬
dustri allt mer och mer aftagit. Det var exempel på att hela socknar
besådde en hel del af sin jord med linfrö och det man ej sjelf kunde
skörda såldes till större hushåll, som sjelfva afhemtade det på åkern.
Härigenom bereddes ej obetydligt med arbete åt ortens fattiga del
af befolkningen. Det gjorde att denna industri var högt uppdrifven,
så att på den tiden torgfördes i Varberg och Göteborg hundratals
parlass med linnevaror. Äfven i Halmstad sågs ej så få lass dylika
varor. Men numera är denna tillförsel reducerad till ett tiotal lass.
Nu köper man i stället sitt behof af linnevaror från fabrikerna till
hälften uppblandade med bomull, hvarigenom de också helt naturligt
betydligt fallit i värde. Jag säger ännu en gång, att det förvånar
mig att icke herr Bexell, som eljest visat sig vara en varm vän af
arbetet och af skydd för den inhemska industrien, haft några ord
att säga till fördel för denua industri. Men det är väl knappt att
vänta, då det synes stå i strid med det system, som nu skall blifva
gällande.
För min del tror jag icke att den föreslagna tullen skulle skada
någon, men tvärtom blifva till stort gagn för mången; ty den skulle
medföra ökade tillfällen till arbetsförtjenst och öppna utsigt att
kunna återgå till den gamla goda husslöjden.
Jag anhåller att få instämma med herr Widmark.
Herr Cederberg: Det är nog sant att linet utgjort ett icke
obetydligt råmaterial för den husslöjd, som egt rum i vissa orter,
synnerligast i Norrland och sydliga Sverige. Jag tänker mig icke
nu råmaterial i den mening, som det togs under debatten om tack-
jernstullen, eller att råmaterial vore något, »som gjorde sig sjelft»;
ty i det hänseendet är linet icke råvara. Men den omständigheten
anser jag för min del icke tillräcklig för att nu lösrycka linet från
den grupp, det tillhör, och den omständigheten att dot stälts ett
vädjande från talaren på stockholmsbänken till den skyddsvänliga
delen af denna kammare att i detta fall biträda bevillningsutskot¬
tets förslag, föranleder mig att ställa samma vädjan till dem, som
vid förhandlingarnes början om detta betänkande instämde med vice
talmannen.
Jag yrkar afslag å motionen samt bifall till utskottets förslag.
Herr Fo rssell, Hans: Man har förebrått den ärade motionären
i denna kammare att hans motion icke tillkommit på allvar utan
på skämt. Jag ingår ej i någon pröfning af motionärens syften, men
kan dock ej fördölja, att efter det intryck, jag fått af motionen,
Lördagen den 21 April, f. rn.
35 N:o 28.
ligger det ganska mycket allvar i densamma, ehuru det är förlagdt
i motiveringen — och icke i klämmen.
När vi emellertid nu kommit till klämmen i denna fråga, så
tillåter jag mig antaga, att det ligger det fullständigaste allvar uti
de yrkanden, som blifvit framstälda af ett par representanter från
Norrland. Och då jag äfvenledes har äran representera eu norr¬
ländsk linodlande bygd, finner jag mig deraf manad att i frågan
yttra några ord.
Först och främst ber jag få fästa uppmärksamheten på att lin¬
odlingens tillbakagång i Helsingland uppenbarligen beror icke af brist
på tull å lin, utan på eu förändring i den konsumerande allmän¬
hetens vanor, som väl knappast den svenska Riksdagen kan vända
tillbaka. Det är sedan den stora allmänheten börjat använda bom¬
ullskläder, som linnefabrikationen fått mindre utrymme, och det
kunna vi ej på något sätt hjelpa.
Jag behöfver icke från min ståndpunkt vidlyftigt motivera mitt
yrkande, hvilket naturligtvis går ut på afslag.
Det kan icke falla mig in att bifalla en tull på lin, hvilken
ovilkorligen skulle skada linnefabrikationen utan att i ringaste män
kunna gagna linodlarne, lika som jag icke kunnat rösta för tack-
jernstullen, som skadar de industriella verk, hvilka förädla tackjernet,
utan att gagna tackjernsproducenterna. Jag vill lika litet i detta
fall, som i något annat, understödja den gäckande illusion, på hvil¬
ken hela detta nya system är grundadt — derför yrkar jag afslag
å motionen.
Herr Casparsson: Huruvida motionären menat allvarligt eller
ej med sin motion tillåter icke heller jag mig att afgöra. Han sä¬
ger sjelf att han menat allvar, fast han på samma gång medgifver
att motiveringen kan synas något satirisk. Hufvudbeståndsdelen är
således allvar, men kryddad med satirens salt och peppar. Men
jag får säga, att lika litet som saltet är attiskt, lika litet synes pep¬
parn vara från Cayenne.
Här har talats om linodlingens betydelse för husslöjden, och
jag vill visserligen medgifva att den har en sådan, men jag tror
att om hänsyn tages till den utbredning odlingen af spånadsväxter
har inom landet, skall man finna att den inhemska odlingen i det
närmaste tillförser husslöjdens behof, men att deremot den import,
som eger rum, hufvudsakligen går till fabrikshandteringeu. Som jag
nyss nämnde uppgår hela odlingen åt spånadsväxter till 54,700 centner,
hvaremot importen, enligt motionärens uppgift, för år 1885 utgjort
12,700 centner. Jag föreställer mig derför, att eu importtull å lin
skulle blifva till men för linnefabrikationen utan motsvarande nytta
för den inhemska linodlingen och ansluter mig derför till den näst¬
föregående talarens mening.
Här har såsom skäl för den tillbakagående linodlingen anförts
de låga prisen. Jag har under loppet af 35 år plägat på mark-
rvågasatt tull
å lin.
(Forts.)
N:o 28. 36
Lördagen den 21 April, f. m.
ifrågasatt tull naderna i Upsala köpa norrländskt lin, och visserligen hafva prisen
å lin. som på andra områden vexlat, men någon väsentlig prisskilnad
(Korta.) nu emot för 35 år sedan har jag icke funnit. Jag tror alltså ej
att det är orsaken, utan att den, såsom den föregående talaren an¬
tydde, är att söka i helt andra förhållanden.
Då nu här väckts förslag om att på rak arm och utan före¬
gående utredning svarfva till en tullsats, måste jag för min del pa
det bestämdaste varna för ett sådant tillvägagående, ty det vore
att gå lättsinnigt tillväga.
Herr Reuterswärd: Jag trodde icke att deu föreliggande mo¬
tionen skulle gifva anledning till eu så allvarsam diskussion, som
denna. Jag förestälde mig att med de åsigter man hittills haft,
Riksdagens majoritet skulle utan synnerligt många ord bifalla hvad
utskottet föreslagit. Frågan har nu blifvit mycket allvarsam, all¬
varsam derför att medkammaren bifallit motionen och äfven derför
att här en vän och med mig i mångt och mycket likatänkande jem¬
väl yrkat bifall till densamma. Då börjar frågan blifva allvarsam.
Jag skall emellertid icke inlåta mig på några svaromål å hvad som
här nu yttrats, men jag tillåter mig vända mig till mina menings¬
fränder och vördsamt bedja dem bifalla hvad utskottet i denna punkt
hemstält, äfven om de möjligen skulle hysa någon betänklighet.
Blifva vi här slagna, då är det icke protektionisterna, som få
bära ansvaret, utan de, hvilka tillskyndat denna motions framgång.
Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.
Herr Hedlund: Jag tager genast upp den siste talarens ord.
Han uppmanade sina meningsfränder att oberoende af andra menin¬
gar rösta med utskottet. Jag ber att till mina meningsfränder, om
jag har några, få framställa den anhållan att de icke måtte gå med
på min motion, såvida de icke anse den väl grundad. Jag vill ej
hafva något anhängarskap, derest det icke är grundadt på verklig
öfvertygelse. Auktoritet anser jag icke här böra vara bestämmande,
lika litet som disciplin, komme den ock ifrån den mest framstående
partichef. Jag har icke den äran att intaga denna plats i något
parti och kommer aldrig att göra det, men det kan ju vara möjligt
att en och annan ville fästa något afseende vid mitt ord, men jag ber då,
att det icke måtte ske på grund af någon som helst auktoritet, enär
jag anser sådant vara nedsättande för det parti, som så handlar.
Jag begärde ordet för att yttra några ord i fråga om allvaret
med min motion. Jag tror det nu har visat sig att deri fans en
kärna af allvar, äfven om den var klädd i ett skal af skämt. Jag
nämnde redan vid remissen af motionen att det kan finnas skämt,
som är klädt i allvar, likasom det kan finnas allvar, som lätt upp¬
löser sig i löje.
Allvaret kan vara tvåfaldigt. Det ena att man skulle få se en
och annan konseqvens af det system, som var i fråga, och det an-
37 N:o 28.
Lördagen den 21 April, f. ra.
dra att man å mina motståndares sida skulle få tillfälle att lägga i ifrågasatt tull
dagen sin mycket omordade patriotism. Jag ansåg att det kanske a lm'
skulle vara orätt att ej sätta denna patriotism på prof, så att man (t °its.)
kunde få se den i handling och ej blott i ord, och jag tror att
denna motions innehåll var egnadt att framkalla ett sådant prof
både med hänsyn till linne- och klädesfabrikationen.
Det är allvaret i min motion, och att det ligger någon ironi
på ytan må icke förtänkas den, som står på min ståndpunkt.
Jag ber vidare att, innan jag slutar, få göra eu liten justering med
afseende på ett här fäldt yttrande. Jag skulle någon gång hafva
afrådt den svenske jordbrukaren att odla råg. Det har jag aldrig
sagt, utan jag har sagt: månne det kan vara så farligt att något
inskränka på rågodlingen till förmån för hafreodling? Deri ligger
icke något råd att upphöra med all rågodling.
Jag skall med jemnmod bära hvilken utgång som helst för min
motion. Den torde under alla omständigheter hafva varit, om icke
ett »första steg» — hvarom här stundom talats — dock en första
varningsgrad.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt herrar Biesért,
Adelsköld, Widmark och Holm återkallat sina derunder framstälda
yrkanden, yttrade herr grefven och talmannen, att i fråga om nu
föredragna punkt vore yrkadt, dels att hvad utskottet deri hemstält
skulle bifallas, dels ock, af herr Tham, Wilhelm, att kammaren, med
afslag å utskottets hemställan, ville besluta, att ohäckladt lin skulle
åsättas tull af 5 öre och häckladt lin tull af 7 öre, allt för kilogram.
Härefter gjordes propositioner enligt dessa båda yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till utskottets ifrågavarande hem¬
ställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Den vidare behandlingen af föreliggande betänkande uppsköts
till aftonsammanträdet.
På framställning af herr grefven och talmannen beslöts, att de
ärenden, som denna dag bordlagts första gången, skulle uppföras
främst å föredragningslistan till nästa sammanträde, samt att stats¬
utskottets utlåtanden n:is 36, 38, 43, 44, 45 och 46 skulle i nu
nämnd ordning å samma lista sättas näst efter statsutskottets ut¬
låtande n:o 10.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Widmark, Olof,
från och med den 23 i denna månad till och med den 2 nästin¬
stundande maj.
Kammaren åtskildes kl. 2,1 o e. in.
In fidem
A. von Krusenstjernå,