RIKSDAGENS PROTOKOLL
1888. Första Kammaren N:o 20.
Onsdagen den 4 april.
Kammaren sammanträdde kl. 2,3 o e. m.
Justerades protokollet för den 22 och 28 sistlidne mars.
Anmäldes och bordlädes
statsutskottets memorial:
n:o 32, med förslag till åtskilliga stadganden, hvilka böra
införas i det nya reglementet för riksgäldskontoret; och
n:o 33, om anvisande af de i regeringsformens 63 § före-
skrifna krediti vsummor;
bevillningsutskottets memorial n:o 7, i anledning af kamrar-
nes skiljaktiga beslut rörande 1 punkten af utskottets betänkande
n:o 4, angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och
rättigheter; äfvensom
lagutskottets utlåtande n:o 36, i anledning af gjorda fram¬
ställningar om ändringar i förordningen angående patent den 16
maj 1884 och lagen om skydd för varumärken den 5 juli samma år.
Föredrogos å nyo och hänvisades till statsutskottet Kongl.
Maj:ts nedannämnda, den 28 sistlidne mars bordlagda nådiga
propositioner till Riksdagen:
l:o) angående byte af mark emellan Carlbergs kungsgård och
Stockholms stad;
2:o) angående ersättning i vissa fall åt värnpligtige för in¬
ställelse vid inskrifningsförrättningar och samlingsplatser; äfvensom
3:o) angående anvisande af anslag till godtgörande af bergar¬
lön för monitorn Thordön.
Första Kammarens Prat. 1888. N:o 20.
1
5:o 20. 2
Onsdagen den 4 April.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begä¬
ran, statsutskottets den 28 mars innevarande år bordlagda utlå¬
tanden n:o 29 och 30.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande statsutskottets
den 28 sistlidne mars bordlagda memorial n:o 31, med anledning
af kamrarnes skiljaktiga beslut i åtskilliga frågor rörande ansla¬
gen under fjerde hufvudtiteln.
1 punkten.
Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.
2 punkten.
Bifölls.
3—6 punkterna.
De föreslagna voteringspropositionerna godkändes.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
bankoutskottets 'den 28 i nästförflutna månad bordlagda utlå¬
tande n:o 7.
,s Ib t
*PCT '
Efter föredragning af bankoutskottets den 28 nästlidne mars
bordlagda memorial n:o 8, med förslag till omröstningsproposi-
tion i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om an¬
vändandet af riksbankens vinst för år 1887, godkändes den före¬
slagna omröstningspropositionen.
Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
sammansatta banko- och lagutskottets den 28 sistförflutne mars
bordlagda utlåtande n:o 1.
Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde.
Onsdagen den 4 April. 3 Jf;0 20.
På framställning af herr grefven och talmannen beslöts, att
de ärenden, som denna dag bordlagts första gången, skulle sät¬
tas främst på fördragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,5 8 e. m.
In fidem
A von Krusenstjerna.
N:o 20. 4
Torsdagen den 5 April.
Torsdagen den 5 april.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Upplästes ett inlemnadt läkarebetyg af följande lydelse:
Att herr landshöfdingen H. A. WidmarJc är af sjukdom hin¬
drad att deltaga i Riksdagens förhandlingar, betygar
Stockholm den 5 april 1888,
P. J. Wising,
med. d:r och prof.
Föredrogos, med bordlädes å nyo, på flere ledamöters begä¬
ran, statsutskottets nästlidne dag bordlagda memorial n:is 32
och 33.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande bevillnings¬
utskottets under gårdagen bordlagda memorial n:o 7, i anledning
af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande 1 punkten af utskottets
betänkande n:o 4, angående bevillningsafgifter för särskilda för¬
måner och rättigheter.
Ifrågasatt 1 punkten.
skrifvelse an-
gående i vilkor Herr Reuterswärd: Angående den af bevillningsutskottet
de af telefmframstälda voteringspropositionen har jag haft eu mot utskottets
ledning mel- afvikande mening och derför afgifvit min reservation. Jag anser
lan vissa att då kamrarne stannat i olika beslut i en bevillningsfråga och
orter. dessa beslut äro af den beskaffenhet att de icke kunna samman-
jemkas, så är det utskottets skyldighet att uppställa de båda skilj¬
aktiga besluten, det ena till ja- och det andra till nej-pro¬
position, till gemensam votering. Men dessa beslut skola i sin
5 N:o 20.
Torsdagen den 5 April.
helhet och ej stympade utgöra föremål för eu sådan votering. Ifrågasatt
Så har bevillningsutskottet likväl icke här gått till väga, utan skrifvelse an
utskottet bär brutit ut eu del af Andra Kammarens beslut
och föreslår gemensam votering deröfver, under det att utskott af telefon¬
tet förklarat att öfver den bortryckta delen af Andra Kam- ledning mel-
marens beslut icke kan voteras. Då Andra Kammaren i ett och lan vissa
samma beslut dels intagit den beskattning, hvarom beslutet band- orter-
lar, men föreslagit denna beskattning på helt olika grunder än (Forts-)
dem som i den kongl. propositionen finnas angifna, och dels i
samma beslut inryckt förslag om eu underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t i ämnet, så anser jag att bevillningsutskottet icke
bar härvidlag rätt förfarit. Jag stöder mig härvid på 69 § rege¬
ringsformen, som innehåller: »Då statsutskottets förslag rörande
antingen statens reglerande eller bevillningens derefter lämpade
hela belopp — — — till pröfning hos Riksdagen förehafves,
galle hvad angående behandlingen af utskottets afgifna förslag
uti riksdagsordningen stadgas. Fatta kamrarne stridiga beslut,
som ej varda sammanjemkade, skola kamrarne hvar för sig rösta
om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat.» Och sedermera
säger 71 §: »på enahanda sätt förfäres jemväl der kamrarne sig
icke förena om grunderna för någon bevillning, sättet för deras
tillämpning eller bevillningens fördelning till utgörande». Här
har icke den ena kammarens beslut, sådant det blifvit affattadt,
blifvit stäldt emot den andras, utan blott eu del af Andra Kam¬
marens beslut har stälts emot Första Kammarens. Det kan vis¬
serligen synas vara af mindre betydelse i en så obetydlig fråga
som denna, men det gäller dock en ny beskattning, och sådana
frågor få icke godtyckligt behandlas eller beslut tillkomma på
sidan af grundlagen. Jag påstår, att när det föreligger en kongl.
proposition eller en enskild motion och den ena kammaren afslår
den, under det att den andra fattar ett beslut, som i grunden
strider emot det ursprungliga förslaget, så ligger redan deri ett
hinder för gemensam votering, enär medkammaren aldrig varit i
tillfälle att pröfva det nya förslaget. Jag är derföre af den me¬
ning, att utskottet bort bos Riksdagen anmäla detta förhållande
och förklarat, att som kamrarnes beslut äro af den beskaffenhet,
att de icke kunna sammanjemkas, och den ena kammaren fattat
ett beslut, öfver kvilket icke kan voteras, så anser utskottet frå¬
gan hafva förfallit. Till bvilka oegentlig^eter skulle det icke leda
om man sloge in på den väg som utskottet nu beträdt och det
blefve praxis, att utskottet finge rättighet att till voteringspropo¬
sition framställa ett helt annat förslag än det, som endera af
kamrarne ordagrant beslutat.
Jag vill emellertid icke framställa något yrkande, utan ön¬
skade att Första Kammarens ledamöter ville yttra sig i denna
vigtiga principfråga, och skall sedermera, om anledning dertill
förekommer, framställa mitt yrkande.
N:o 20. 6
Torsdagen den 5 April.
Ifrågasatt Herr Adelsköld: Den fråga, som föreligger, är af icke så
skrifvelse an- litet underlig beskaffenhet. Kongl. Maj:t föreslår en allmän skatt
för^anläggan- hvarje enskild telefon som står i förbindelse med en centrai¬
de af telefon- station. Första Kammaren afslår detta Kongl. Maj ds förslag. I
ledning mel- Andra Kammaren åter framställes af lierr Rydin, understödd af
lan vissa au(]ra ledamöter, ett annat förslag, som går ut på att beskatta en
er' del telefonbolag, som anses konkurrera med statens telegraf,
^ or ^ men icke enskilde telefoninnehafvare, och derjemte att aflåta skrif¬
velse till Kongl. Maj:t rörande ett slags monopolisering af vissa
telefonlinier för statens räkning. Detta är, som herrarne torde
finna, två fullkomligt skilda saker. Kongl. Maj:t har föreslagit
beskattning på hvarje enskild telefon. Andra Kammaren åter vill
hafva en kollektiv skatt på vissa bolag, som konkurrera med sta¬
tens telegrafverk. Bevillningsutskottet, som haft frågan till be¬
handling, har å sin sida funnit att en del af frågan, den nemli¬
gen som rör skrifvelsen till Kongl. Maj:t om förbehåll af statens
rätt till vissa ledningar, icke kan blifva föremål för sammanjemk-
ning eller afgöras genom gemensam votering och anser så¬
ledes denna del af frågan förfallen, men hemställer deremot om
bifall till den andra delen af frågan, det vill säga skatten på
vissa telefonbolag.
Det kan ju äfven vara af intresse att höra huru eu så fram¬
stående statsrättslärare som professor Rydin i Upsala tänker om
liknande frågor.
I sitt arbete »Svenska Riksdagen» å sid. 245 yttrar han föl¬
jande : »Vid fråga om framställande af förslag till ändring i hvad
som blifvit föreslaget, vare sig i kongl. propositioner eller i en¬
skilda motioner eller i utskottsbetänkande^ gäller, att hvarje än¬
dringsförslag, det må framställas af utskott vid dess behandling
af frågan eller af enskild riksdagsman i kammare, skall hålla sig
inom den väckta frågans gränser och ej innebära nya frågor, eme¬
dan sådana ej kunna framställas i annan ordning än den, som
för motions väckande är bestämd.» Vidare yttrar professorn litet
längre ned sid. 249: »Den hos oss gällande ordning kan ej anses
såsom fullt lämplig. Den lemnar icke något skydd emot de öf-
verrumplingar, som kunna beredas derigenom, att man förmedelst
ett först under diskussionen framstäldt och sinnesstämningen för
ögonblicket tilltalande ändringsförslag kan bringa till stånd ett
mindre välbetänkt beslut.» Då sålunda enligt mitt förmenande
Kongl. Maj:ts proposition, såsom den förelegat, de facto afslagits
af båda kamrarne och Andra Kammaren bifallit ett förslag, hvil-
ket enligt den auktoritet, i sådana frågor, som jag nu haft äran
citera, måste anses vara ett tillägg, som afser annat än hvad pro¬
positionen • innehåller, och som således icke lärer kunna grundlags-
enligt framställas i annan ordning, än den som för motions väc¬
kande är bestämd, och då äfven utskottet ansett, att Andra Kam¬
marens beslut i sin helhet icke enligt grundlagen kan blifva före-
Torsdagen den 5 April.
7 N:o 20.
mål för sammanjemkning eller gemensam votering utan föreslagit till Ifrågasatt
uteslutning en de], hvarom icke kan gemensamt voteras, samt deri- skrifvelse an¬
genäm möjligen skulle kunna inträffa, att man vid den gemensamma/^? anläggan-
voteringen bifölle ett beslut, som ingendera af kamrarne fattat, de af telefax
ocb sålunda kanske just fastnade i snaran af en sådan »öfverrump- ledning mel-
ling» hvarigenom, såsom professor Rydin i Upsala säger, »man
förmedelst ett först under diskussionen framstäldt och sinnesstäm¬
ningen för ögonblicket tilltalande ändringsförslag kan bringa till
stånd ett mindre välbetänkt beslut», och då jag dessutom anser
bevillningsutskottets tillvägagående att utan vidare stryka en del
af en kammares beslut kunna, om det godkännes, leda till
de betänkligaste konseqvenser; så får jag för min del instämma
med herr Reuterswärd, hvars yttrande jag i öfrigt till alla delar
biträder.
lan vissa
orter.
(Forts.)
Herr Un ger, Magnus: Herr grefve och talman, mine herrar!
Då naturen af en bevillningsfråga, hvilken, i händelse af
olika beslut af kamrarne, är enligt lag underkastad gemensam
votering, icke lärer kunna förändras derigenom, att i beslutet om
ifrågasatta bevillningen jemväl inrymmes skrifvelseförslag, som
icke lagligen kan göras till föremål för gemensam votering, så
ock då Ändra Kammarens här ifrågavarande beslut i sjelfva be-
villningsfrågan icke, såsom herr Reuterswärd förmenat, utgör ett
nytt förslag, utan endast en modifikation af Kongl. Maj ds i ämnet
afgifna nådiga proposition, hvilken i sig innefattar, bland annat,
hvad Andra Kammaren i hufvudsaken beslutat, kan jag för min
del icke amnat finna, än att bevillningsutskottet rätteligen förfarit,
då utskottet, på sätt som skett, förklarat fråga om skrifvelse till
Kongl. Maj:t hafva förfallit samt till afgörande medelst gemensam
votering hänskjuta sjelfva bevillningsfrågan, hvadan jag ock tager
mig friheten vördsamt framställa yrkande om bifall till bevillnings¬
utskottets förevarande memorial.
Herr Sundberg: I motsats mot den siste ärade talaren,
måste jag uttala den mening att utskottet icke rigtigt förfarit.
Det är visserligen sant, att tvifvel kan uppstå, huruvida denna
fråga genom kamrarnes olika beslut är en förfallen fråga eller eu
fråga, som skall afgöras genom gemensam votering. Men låtom
oss också antaga det senare, så måste likväl, enligt mitt förme¬
nande, för att den gemensamma voteringen skall vara fullt grund¬
lagsenlig, Andra Kammarens beslut i dess helhet ställas upp mot
Första Kammarens beslut likaledes i dess'helhet; ty att stycka
ett fattadt beslut och säga att en del deraf hör under gemensam
votering, men att eu annan del icke gör det, det anser jag vara
eu praktik, som kan leda till ganska vådliga följder. Emellertid,
när nu Andra Kammaren, hvilken beslutet närmast rörer, sär¬
skilt med afseende å den vigt, den lägger eller icke lägger på
fl;o SO.
8
Torsdagen den 5 April.
den samma beslut åtföljande skrifvelsen, redan godkänt voterings-
propositionen, vill jag för min del icke motsätta mig densamma
och har intet yrkande att framställa, men jag har blott velat ut¬
tala min åsigt, emedan jag fortfarande håller på, att bevillnings¬
utskottets förfarande i denna del icke varit fullt korrekt.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, lades före¬
varande punkt till handlingarna.
2 punkten.
Förslag till Herr Forssman: Jag tillåter mig föreslå en liten redak-
voteringspro- tionsförändring i denna punkt. Jag föreslår att orden »omför-
position ro- malda betänkande i andra raden måtte utbytas mot »dess betän-
ran skatt. °n kande n:o 4», såsom mera exakt uttryckande hvad som afses.
Jag beder att få upplysa, att Andra Kammaren redan fattat samma
beslut som det, jag här tagit mig friheten föreslå.
Efter härmed slutad öfverläggning blef den af utskottet i
punkten föreslagna voteringsproposition godkänd med den änd¬
ring, att i ja-propositiouen orden »omförmälda betänkande» ut¬
byttes mot orden: »dess betänkande n:o 4.»
Föredrogs, men bordlädes å nyo, på flere ledamöters begä¬
ran, lagutskottets under gårdagen bordlagda utlåtande n:o 36.
Föredrogos å nyo och biföllos statsutskottets nedannämnda
den 28 sistlidne mars och under gårdagen bordlagda utlåtanden;
n:r 29, i anledning af väckta motioner om upplåtelse af od-
lingslägenheter å kronoparkerna i Norrland; och
n:o 30, i anledning af väckt motion om inlösen till statsver¬
ket af vissa frälseskatteränior.
Ifrågasatt Föredrogs å nyo bankoutskottets den 28 nästförutgångne mars
inrättande af och sistlidne dag bordlagda utlåtande n:o 7, i anledning af väckta
ytterligare af- motioner om inrättande af ytterligare afdelningskontor af riks-
delnmgskon- y u
tor af riks- DanKen’
Friherre A k e r h i e 1 m: Såsom torde vara bekant för de leda¬
möter af kammaren, hvilka haft tillfälle att sätta sig in i det
föreliggande betänkandet, har af utskottets ledamöter det öfver¬
vägande flertalet af dem, som insatts från denna kammare, om¬
fattat en från utskottets hemställning afvikande mening. Jag an¬
håller att få påpeka denna särskilda afvikande mening, emedan
det synes mig vara af vigt att kammaren, innan beslut här fattas,
öfverväger hvad ett bifall skulle innebära.
Torsdagen den 6 April.
9 N:o 20.
Det är mig veterligen första gången, och jag hoppas att det Ifrågasatt
måtte blifva den sista, som från Riksdagens bankoutskott förslag ‘‘‘JterU^e af
väckts att i en så vigtig fråga som denna, hvilken rör Riksdagens ydelningskorl
beslutanderätt angående valet af de orter, der tilläfventyrs afdel- tor af riks-
ningskontor af Riksbanken böra förläggas, äfvensom sättet för banken.
dessas organisation, öfverlemna den bankens principal Riksda- (Forts.)
gen tillkommande beslutanderätten åt de fullmägtige, Riksdagen
har att hvarje år ånyo och, der så pröfvas skäligt, till nyes utse.
Jag tror nog att Riksbankens styrelse vinner på att få sådana
förtroendeuppdrag, som stärka deras ställning i och till banken
och allmänhetens tillit till densamma, men den förlorar deremot
på att få till sig hänskjutna sådana grannlaga frågor, i hvilka de
lokala intressena icke kunna ena sig, icke våga göra sig gäl¬
lande inom Riksdagens begge kamrar. Det ligger derför, på sätt
sju af denna kammarens ledamöter i utskottet uppfattat saken,
något principielt origtigt i att åt de nyval underkastade banko-
fullmägtige öfverlemna den Riksdagen beslutande rätt, Riksdagen
ej kan sjelf komma till rätta med. På grund af hvad jag nu i
korthet anfört, hvilket dock torde vara tillräckligt, vill jag göra
det yrkande, som ligger i den afgifna reservationen, nemligen att
kammaren måtte afslå bankoutskottets nu föredragna hemställan
och samtliga vid denna riksdag i ärendet väckta motioner.
Herr Unger, Adolf: Ehuru jag mycket väl vet, att jag med
mitt ord från denna plats icke kan i ringaste mån inverka på
frågans utgång i den rigtning, jag anser önskvärd, har jag dock
ansett det vara min skyldighet, att, efter som jag är den ende af
de utaf Första kammaren i bankoutskottet insatte ledamöter, hvil¬
ken inom utskottet biträdt den åsigt, som fått sitt uttryck i före¬
liggande betänkande, angifva de skäl, som dertill varit för mig
bestämmande.
Det torde icke från något håll förnekas, att den allmänna
meningen såväl inom Riksdagen som i landet, för att ej tala om
den hos bankofullmägtige, är den, att de enskilda bankernas sedel-
utgifningsrätt bör efter hand upphöra och i stället af riksbanken
öfvertagas. Då nu Riksdagen en gång har beslutat att återtaga
rätten för de enskilda bankerna att utgifva femkronesedlar och
äfven åt Kongl. Maj:t öfverlemnat att besluta om indragning af
tiokronesedlarne, då sådant kunde finnas lämpligt, så lider det
väl intet tvifvel, att äfven eu indragning af tiokronesedlarne snart
kommer att ega rum. Detta är väl endast en tidsfråga. Kongl.
Maj:t har ju ock vid beviljandet af de senaste oktrojerna inskränkt
dessa till 1893 års slut, hvarför man kan taga för gifvet, att före
1893 års utgång rätten att utgifva tiokronesedlar kommer för de
enskilda bankerna att upphöra. Det är naturligt, att när detta
inträffar, så kommer eu hel del af de enskilda bankernas afdel-
ningskontor i orterna att indragas, och jag tror, att det vore
W:o 20. 10
Torsdagen den 5 April.
Ifrågasatt mycket olämpligt, om vi då icke hade det ordnadt så, att riks-
inrättande a/banken vore i stånd att öfvertaga den rörelse, som dessa afdel-
^ddningskon-"ningskontor förut bestridt. Detta är det hufvudsakligaste skälet,
tor af riks- hvarför jag biträdt den uti betänkandet uttryckta åsigten, att
banken, ytterligare ett afdelningskontor af riksbanken borde redan nu in-
(Forts.) rättas.
Men härtill kommer nu äfren ett annat skäl, nemligen att,
eftersom riksdagen förra året beslutat eu ändring af §§ 5 och 6
i reglementet för riksbanken, i syfte att bereda en ökning af riks¬
bankens sedelutgifningsrätt och det nu befinnes, att den obegag¬
nade sedelutgifningsrätten detta år uppgått till icke mindre än
30 ä 40 millioner kronor, så synes mig detta bevisa, att riksda¬
gens afsigt varit att stärka riksbankens ställning i sådan rigtning,
att flera afdelningskontors anläggande skulle blifva möjligt. Och
att det både från riksbankens och från det allmännas synpunkt
vore fördelaktigt, att riksbanken blefve i tillfälle att genom en
utvidgad rörelse använda de stora fonder, som för närvarande
ligga hopade, hvarom den obegagnade sedelutgifningsrätten bär
vittne, torde icke kunna bestridas. Visserligen har man sagt, att
afdelningskontoren hittills icke skulle lemnat så lysande resultat,
att det kunde vara skäl att inrätta ändå flera sådana, men af de
sista tillgängliga uppgifterna i detta afseende finner man, att, då
hufvudkontoret lemnat 4,5 procent ränta på sitt kapital, bär intet
bland afdelningskontoren lemnat mindre än 3,4 6 procent, hvarför
resultatet icke torde få anses så dåligt. Man skulle kunna tycka
det vara bättre att bereda riksbanken tillfälle att på detta sätt
göra räntebärande medel, som nu ligga obegagnade i bankens
hvalf.
Hvad beträffar de af bankofullmägtige anförda skälen mot
inrättandet af något nytt afdelningskontor, så tyckas mig dessa
vara af mera tillfällig än principiel natur. Ty bankofullmägtige
hafva icke kunnat säga, att det icke skulle vara till gagn för
landet att inrätta ytterligare något afdelningskontor, och de hafva
ej heller kunnat säga, att icke riksbanken skulle ega förmåga att
uppbära bördan af ytterligare afdelningskontor. Det skulle också
halva varit desto svårare för fullmägtige att säga något sådant
som fullmägtige nyligen i ett till sammansatta banko- och lag¬
utskottet inlemnadt utlåtande med anledning af en inom detta
utskott behandlad motion rörande de enskilda bankernas sedel¬
utgifningsrätt yttrat:
»Att rätten till utgifvande af banksedlar bör ifrån de enskilda
bankerna öfvergå till riksbanken ensam, hafva fullmägtige redan
förut framhållit såsom önskvärdt. I afseende härå torde det göra
till fyllest att hänvisa till de utlåtanden, som af fullmägtige af-
gifvits dels öfver bankkomiténs af 1882—83 yttrande och förslag,
dels. ock öfver herr S. Johnssons m. fl. vid 1885 års riksdag
väckta motion i ämnet. Fullmägtige vidhålla fortfarande sin
Torsdagen den 5 April.
11 Nso 20.
sålunda uttalade åsigt derom, att från synpunkten af riksbankens Ifrågasatt
förmåga eller styrka att ensam öfvertaga sedelutgifningen intet inrättande af
hinder synes möta för att snart erhålla eu slutlig lösning i det
syfte motionärerna angifvit af den sedan länge på dagordningen tor af riks-
stående så kallade bankfrågan, samt att den allmänna rörelsen hanken.
icke bör befaras deraf komma att lida någon rubbning i sin jemna (Forts.)
fortgång, om reformen genomföres varsamt och med iakttagande
af hvad i öfrigt kan finnas lämpligt Dessutom tillåta sig full-
mägtige erinra att, sedan frågan sist behandlades, genom den år
1887 vidtagna ändringen af §§ 5 och 6 i bankoreglementet riks¬
bankens sedelutgifningsrätt blifvit i ej ringa mån utvidgad. På
frågan, inom hvilken tid och under hvilka förutsättningar i ena
eller andra afseendet den sålunda föreslagna åtgärden må anses
böra vidtagas, hafve fullmägtige så mycket mindre anledning att
inlåta sig, som densamma icke i motionen blifvit till pröfning
upptagen.»
Då bankofullmägtige yttrat sig på sådant sätt, kan man väl
icke gerna tänka, att de nu skulle rygga tillbaka för inrättandet
af ett nytt afdelningskontor, då man vet, att ett sådant icke tager
i anspråk mer än två k tre millioner kronor, och man tillika vet,
att banken för närvarande eger en obegagnad sedelutgifningsrätt
på 30 till 40 millioner kronor. Under sådana omständigheter
kan ett nytt kontor icke med afseende på riksbankens förmåga
betyda mycket.
Bankofullmägtiges skäl hafva nu först och främst varit det,
att man borde afvakta antagandet af en ny banklag. Detta skäl
hafva emellertid fullmägtige åberopat flere gånger förut, allt sedan
den stora bankkomitén tillsattes, för att afstyrka väckta förslag
om nya afdelningskontors inrättande, men icke för ty har det ena
kontoret efter det andra kommit till stånd, hvilket väl måste anses
tyda derpå, att Riksdagen icke fäster så synnerlig vigt vid det
argumentet.
Det andra skälet skulle väl vara det, att det vore något
ovanligt att anlägga nya afdelningskontor två år å rad. Detta
argument torde dock icke vara så synnerligen mycket värdt, då jag
tror, att man kan vara ense om, att det nu icke skulle möta
några egentliga svårigheter att inrätta ett sådant kontor.
Bankofullmägtige hafva också sagt, att de icke ville inlåta
sig på denna sak förr, än de finge af erfarenheten pröfvadt, huru
förhållandena gestaltade sig vid det nya afdelningskontoret i Kalmar,
hvars inrättande beslöts i fjor och för hvilket gäller ett något
olika reglemente än för de öfriga. Ja, det är sant, att det kunde
vara att afvakta resultatet af detta försök, men just derför att
bankofullmägtige sagt sig tveka, om det vore det rätta systemet
eller icke, som nu tillämpas i Kalmar, har utskottets majoritet
icke satt i fråga, att det nya kontor, som nu föreslås, ovilkor¬
ligen skulle inrättas efter detta system, utan lemnat fritt åt full-
Nso 20. 12
Torsdagen den 5 April.
Ifrågasatt mägtige att afgöra, om det skulle ordnas efter det gamla eller
inrättande af nya systemet.
^delninyskon- Hvad reservanterna invändt mot utskottets förslag synes mig
tor af riks- icke hafva så mycket att betyda. En af reservanterna, med hvilken
banken. ännu eu föreuat sig, säger bland annat, att det ser ut, som om
(Forts.) majoriteten i utskottet icke funnit någon af de platser, som nu
föreslagits, lämplig för kontorets anläggande, efter som den icke
tillstyrkt en enda af dessa 13 motioner. Jag tror mig dock kunna
säga, att bland utskottets majoritet fast hellre den åsigten gjort
sig gäliaude, att kanske alla de föreslagna platserna voro i behof
af ett afdelningskontor, men då det icke kunde komma i fråga,
att anlägga kontor på alla dessa 13 platser, beslöt man sig för
att taga endast ett och tyckta att det vid sådant förhållande kunde
gå för sig att åt bankofullmägtige uppdraga att sjelfve bestämma,
hvarest platsen derför skulle vara. Vid 1884 års riksdag förekom
inom utskottet en liknande fråga, och då yttrade bankoutskottet
med afseende på bestämmandet af lämplig plats för blifvande
afdelningskontor, att då en fullständig utredning samt uppgörande
af en plan med afseende på de orter inom riket, hvarest med
hänsyn till belägenheten, rörelsens behof o. s. v. afdelningskontor
böra förläggas, synes utskottet böra föregå hvarje vidare beslut
om nya afdelningskontors inrättande och då »bestyret härmed
tvifvelsutan lär kunna med största sakkännedom fullgöras af de riks¬
dagens förtroendemän, hvilka hafva riksbankens styrelse och förvalt¬
ning sig anförtrodd o. s. v.»
Man hörde då icke talas om att utskottet derför, att det sålunda
yttrat sig, svikit det förtroende, som man hade rätt att sätta
till utskottet, att det skulle grundligt utreda eu förekommade fråga.
Det är också endast samma företroende till fullmägtige i samma
sak, utskottet nu uttalat.
Det stora flertalet reservanter hafva också funnit sig böra
påpeka, såsom de uttryckt sig, »det synnerligen olämpliga i den
af utskottets flertal påtunna utvägen att från riksbankens principal,
Riksdagen, på de hvarje år grundlagsenligt omval underkastade
fullo äg ige vältra bördan af ansvaret för utväljande af plats för
det nya kontoret.» Förra gången, då man ju beslöt att vältra
samma börda öfver på bankofullmägtige, nemligen att utreda
frågan om lämpligaste läget för ett afdelningskontor, då hördes
emellertid intet af detta tal.
Hvad beträff«r den uti den reservationen förekommande
insinuationen, att bankofullmägtige icke skulle hafva tillräcklig
sjelfständighet att kunna opartiskt döma i ärendet, så får jag säga,
att jag tror, att bankofullmägtige icke gjort sig deraf förtjente.
Jag anser tvärtom fortfarande att bankofullmägtige äro mest
kompetenta att kunna uppgifva den lämpligaste platsen för det
nya afdelningskontoret.
Torsdagen den 5 April.
13
N:o 20,
Det skulle väl kunna låta tänka sig, att några af kammarens
ledamöter, hvilka i öfrigt dela den åsigt i ämnet, jag bflrädt. rättande af
dock skulle föredraga att återremittera frågan till utskottet för att ytterligare, af-
utskottet måtte yttra sig öfver hvilken plats vore lämpligast. Då delninmkon-
skulle emellertid, förmodar jag, gå så till, att utskottet ändå upp-
droge åt bankofullmägtige att yttra sig derom, och jag är viss om, att .
deras utlåtande skulle blifva för utskottet bestämmande, likasom ock r 8i'
sedan för kammaren, så att i sak torde en sådan åferremiss icke
hafva något att betyda. Här gäller det ju för öfrigt endast eu
detaljfråga, som borde kunna med trygghet öfverlemnas till full¬
mägtige. I hufvudsaken, synas reservanterna hafva haft föga
att anmärka.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Herr Törnebladli: Jag hade ej tänkt, att någon af ba.nko-
fullmögtige skulle behöfva yttra sig i frågan, då de från Första
Kammaren i utskottet insatte ledamöterna nästan samfäld t reser¬
verat sig mot dess hemställan, men då de af bankofullmägtige
framlagda skälen blifvit gjorda till föremål för granskning, har
jag ansett mig böra säga något till utredning af frågan.
Till en början ber jag att få fästa mig vid hvad den siste
ärade talaren anförde derom, att det af bankofullmägtige åberopade
skälet, det banklagstiftningen i dess helhet ännu icke vunnit sin
lösning, ej borde på något sätt vara bestämmande för den före¬
liggande frågans utgång, derför att Riksdagen flere gånger visat
sig underkänna detta skäl genom att ändock inrätta afdelnings-
kontor. Detta förhållande synes mig icke böra på minsta vis
föranleda kammaren att åter mot både fullmägtiges och kammarens
utskottsledamöters bestridande fatta ett dylikt beslut. Ty om
detta skäl har sin giltighet — och det torde icke kunna nekas
att, innan bankfrågan i dess helhet blifvit slutligen löst, det är
något vanskligt att votera det ena afdelningskontoret efter det
andra, såsom ock bankoutskottet förut erkänt — då böra icke
Riksdagens vid särskilda tillfällen gjorda uttalanden i ämnet blifva
för framtiden så bestämmande, att det blifVer efter voteringarne
och ej efter skälen, som riksbankens verksamhet ordnas. Dock
ber jag dessutom att särskildt få erinra, att hvad de två senast
inrättade afdelningskontoren beträffar, så har verkligen det ena
af dem blifvit inrättadt efter förslag af bankofullmägtige, på det
att fullmägtige måtte komma i tillfälle att i och genom detta
kontor få pröfvadt, huruvida ett nytt system skulle kunna med
fördel tillämpas på afdelnings kontoren. Inrättandet af detta kontor,
det i Kalmar, kan således icke sägas innebära det ringaste under¬
kännande af vigten utaf det anförda skälet, att bankfrågan ännu
icke blifvit löst. Strängt taget återstår då endast kontoret i Jön¬
köping, och huru mycken vigt man än må vara benägen att till¬
erkänna utgången af eu eller annan gemensam votering, är det
fi:o 20. 14
Torsdagen den 5 April.
tor af riks¬
banken.
(Forts.)
Ifrågasatt in- vill ändock för mycket begärdt, att densamma skall blifva afgörande
rättande af fgr ap framtid.
^delning skön- Den föregående talaren nämnde också, att de skäl banko-
' ’ fullmägtige anfört vore af en mera tillfällig natur. Ja, det är
sant, att de äro af en tillfällig natur, så till vida som hufvud-
skälet varit, att fullmägtige ville se, huru det nya systemet ver¬
kade i fråga om det kontor, som nu nyligen inrättats. Men det
är emellertid också fullmägtiges vissa öfvertygelse, ait, i händelse
afdelningskontor skulle inrättas på det ena stället efter det andra
i enlighet med det gamla systemet, detta skulle innebära en så
stor våda för riksbankens framtid, att fullmägtige måste på grund
af sin ställning deremot uttala de allvarligaste föreställningar och
varnmgar. A andra sidan hafva dock fullmägtige icke sagt, att
det nya system, som blifvit tillämpadt vid afdelningskontoret i
Kalmar, redan är så fullt och färdigt, att man icke skulle behöfva
ännu någon tids erfarenhet, innan man fastslår detsamma i alla
dess detaljer. Men i afseende på valet mellan det nya systemet
med inskränkt utlåningsrätt och det gamla med en mera vidsträckt
förefinnes, så vidt jag vet, hos de nuvarande bankofullmägtige
icke den allra ringaste tvekan, utan om meningen är den, att så
småningom inrätta afdelningskontor i samtliga residensstäder med
den mer eller mindre tydligt uttalade baktanken, att riksbanken
skulle öfvertaga ej blott de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt,
utan äfven deras rörelse i öfrigt, hvarvid det gamla systemet
skulle följas, så vore det för riksbanken omöjligt att fullgöra de
anspråk, som komme att ställas på densamma.
Jag ber dessutom att få erinra om, att den omsorg om riks¬
banken, hvilken Riksdagen visar genom att till banken öfverlemna
den ena årsvinsten efter den andra, den liknar ungefär den moders
ömma omsorg, som så hårdt sluter barnet i sina armar att det
till sist förqväfves, ty riksbanken förstärkes icke genom att få
många årsvinster till sig öfverlemnade, utan derigenom att dess
rörelse ordnas så nära som möjligt i öfverensstämmelse med en
centralbanks uppgift, med dess pligt att uppehålla hvad man kallar
myntvärdet eller med andra ord sedelvärdet och sörja för full¬
görandet af sina förbindelser, och, skulle jag vilja tillägga, der¬
igenom att man bereder banken en lokal, der densamma kan
med trygghet utöfva sin rörelse. Men gifver man banken års¬
vinsterna och på samma gång förgrenar dess rörelse till det ena
afdelningskontoret med vidsträckt utlåningsrörelse efter det andra,
så, långt i från att förstärka, försvagar man tvärtom riksbankens
ställning. Derest sålunda afdelningskontor skola inrättas — hvil-
ket är min öfvertygelse, om åt dem kan beredas en ställning
någorlunda likartad med hvad i utlandet är sed — bör sådant
ske efter ett mycket varsamt system och med användande af de
inskränkningar, mer eller mindre modifierade allt efter omstän¬
digheterna, som kunna finnas lämpliga. Härmed har just nu
15 N:o 20.
Torsdagen den 5 April,
gjorts försök vid afdelningskontoret i Kalmar, för att kunna på Ifrågasatt in-
det sättet tillmötesgå de allmänt uttalade önskningarna om in- rättande af ^
rättande af ytterligare afdelningskontor. Men tror man, att riks- ^Inmglkm-
banken skall genom anläggande af afdelningskontor i närmaste tor af riks-
framtiden kunna ersätta alla do enskilda bankernas kontor, då bankm.
gör man sig skyldig till ett stort misstag. Riksbanken kan nem- (Forts.)
ligen icke hafva så många afdelningskontor som de enskilda
bankerna, hvilka för ett par år sedan hade, om jag rätt minnes,
mellan ett- och tvåhundra. Detta är omöjligt. Riksbanken får
på annat sätt sörja för sina sedlars spridning.
Hvad slutligen beträffar den omtalade oanvända sedelmassan,
så är det nog rigtigt, att densamma efter de nya grunderna blif¬
va större, men detta beror till en stor del derpå, att riksbankens
förhållanden till utlandet under allra senaste tiden varit synner¬
ligt goda, så att dess metalliska kassa från att förut med “möda
hafva kunnat uppehållas till 15 millioner kronor har stigit ända
till öfver 20 millioner. Detta förhållande är dock naturligtvis af
mer eller mindre tillfällig natur och i samma mån våra lån mera
hastigt återbetalas, minskas helt naturligt den metalliska kassan
och dermed äfven förmågan att hålla en stor sedelmassa i om¬
lopp. Det vore derför oförsigtigt om man på grund af de för
ögonblicket gynsamma förhållandena skulle bygga för stora för¬
hoppningar på framtiden och sålunda för mycket rätta sig efter
de förra.
Till sist ber jag att få anmärka, att om beslut fattas om
inrättande af ett nytt afdelningskontor, ehuru fullmägtige uttalat
en önskan att så ej måtte ske, detta beslut dock bör fattas så,
att det blifver Riksdagen sjelf, som har att i sista hand afgöra,
hvar detsamma bör förläggas, ty det är en högst väsentlig skilnad
mellan det att bankoutskottet någon gång har velat åt fullmäg¬
tige uppdraga den förberedande utredningen af en fråga och det
att Riksdagen skulle åt fullmägtige öfverlemna att slutligen afgöra
en så ömtålig sak som den nu förevarande, hvilken till och med
i Riksdagen visat sig kunna framkalla de mest stridiga intressen.
Jag har intet yrkande att göra, men min åsigt i frågan torde
temligen klart framgå af hvad jag nu yttrat.
Herr Nyström: Det är så godt som allmänt antaget af
Riksdagen, bankofullmägtige och bankoutskottet, att sedelutgif-
ningsrätten skall fråntagas de enskilda bankerna och öfverflyttas
på riksbanken men att det skall ske med stor varsamhet. Allt
detta gillar jag, och det är i sådant syfte jag vill säga några ord.
De enskilda bankernas oktroj och kanske sedelutgifningsrätt upp¬
höra innan 1893. Stora omstörtningar komma att ske, om icke
saken är mycket väl förberedd dessförinnan. Jag kan icke förstå
det argument, som bankofullmägtige här framstält till försvar för
jag vet icke hvad. Ena stunden tala de om att de icke hafva
N:o 20. 16
Torsdagen den 5 April.
Ifrågasatt in- något emot inrättande af afdelningskontor ock den andra stunden
rättande af afrätta de sig inrättandet af sådana. Så har det varit i. derå
ytterligare af. ^ gå yar <jet uär fråga väcktes om kontoren i Vexiö, Oster-
tor%afSriks- sund, Jönköping ock Kalmar. Under den tid af 29 år, som jag
banken, deltagit i filialbank- eller enskilda bankers skötsel bar jag mer och
(Torts.) mer kommit till den åsigt, att nämnda sedelindragning svårligen
kan ske utan betydliga olägenheter, om ej riksbanken inrättar
afdelningskontor i hvarje residensstad och på vigtigare platser,
enär de enskilda bankerna måste indraga en stor del af sina kontor
i mån af sedelutgifningsrättens upphörande. Jag frågar nu der¬
för huru man skall kunna tänka sig, att enskilda bankernas sedel-
utgifning skall kunna utan stora omstörtningar upphöra, om man
icke så småningom förbereder sig? Jag beklagar att icke banko¬
utskottet eller fullmägtige kunna göra en så enkel utredning som
fordrats för att föreslå stället för det af utskottet tilltänkta nya
kontoret. Och jag skulle derför nu helst vilja yrka återremiss,
men, då jag icke vill förlänga riksdagsarbetet på något sätt, yrkar
jag bifall till utskottets förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de der¬
under framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till hvad
utskottet i förevarande utlåtande hemstält och sedan derpå, att
kammaren skulle afslå utskottets framställning äfvensom samtliga
af utskottet i utlåtandet behandlade, vid denna riksdag väckta
motioner; och förklarades den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs å nyo och bifölls sammansatta banko- och lagut¬
skottets den 28 sistlidne mars och under gårdagen bordlagda ut¬
låtande n-.o 1, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj-.t med begäran om framläggande af förslag till ny banklag.
Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde;
hvarefter Kammaren åtskildes kl. 2,ro e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Lördagen den 7 April.
17 N:o 20.
Lördagen den 7 april.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr statsrådet friherre von Essen aflemnade Kongl. Maj:ts
nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående afsöndring afjord från indragna militiebostället
Vs mantal Härda klockaregård n:o 3 i Jönköpings län;
•2:o) angående afsöndring af jord från indragna militiebo¬
stället Brunna i Torstuna socken af Vestmanlands län; och
3:o) angående afsöndring af jord från indragna militiebo¬
stället Ljung i Göteborgs och Bohus län.
Upplästes två inlemnade läkarebetyg af följande lydelse:
Landshöfdingen hor]’ IT. Gyllenram är genom sjukdom hin¬
drad att tills vidare deltaga i Riksdagens öfverläggningar, hvil¬
ken intygas.
Stockholm den 6 april 1888,
E. G. Johnson,
med. d:r.
Herr baron Fr. Earnehoiv är för närvarande af sjukdom
hindrad att fullgöra sitt riksdagsmannauppdrag, intygar på heder
och samvete
Christianstad den 5 april 1888,
I. Amnitzhöll.
prakt, läkare.
Efter föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet
protokollsutdrag, n:o 141, med delgifning af nämnde kammares
beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlåtande n:o 18, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om
ändring i förordningen angående expeditionslösen den 7 december
Första Kammarms Prof. 1888. N:o 20.
2
» H:o 20. 18
Lördagen den 7 April.
1888, i fråga om lösen för gravationsbevis, beslöt Första Kam¬
maren, på hemställan af herr vice talmannen, att hänvisa detta
ärende till sitt tillfälliga utskott n:o 2.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag till Riksda¬
gens skrifvelse, n:o 28, till Konungen, angående anvisande af
medel till odlingslånefonden m. m.
Upplästes och godkändes lagutskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, n-.o 27, till Konungen, om ändring af 6 kapitlet
strafflagen.
Efter föredragning af de vid sammanträdets början aflemna de
kongl. propositionerna blefvo desamma på begäran bordlagda.
Anstäldes jomlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande, af statsutskottet i dess memorial n:o 28 föreslagna och
af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Riksdagen på det sätt bifaller Kongl.
Maj:ts framställning angående förbättring af de vid sjökrigsskolan
anstälde lektorers löneförmåner, att till löneförbättring åt lärarne
vid sjökrigsskolan dels må användas af kadetternas terminsafgif-
ter, så vidt de dertill lemna tillgång, ett belopp af 1,300 kronor,
dels ett extra anslag å 1,860 kronor anvisas för år 1889, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj ds förevarande framställning icke
blifvit af Riksdagen bifallen.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit så¬
lunda:
Ja — 103;
Nej — 21.
Lördagen den 7 April,
19 N:o 20.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokolls¬
utdrag, n:o 147, som upplästes och hvaraf inhemtades, att om¬
röstningen derstädes utfallit med 65 ja och 141 nej, samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 168 ja
och 162 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande, af statsutskottet i dess memorial n:o 81, punkten 1, före¬
slagna och af båda kamrarne godkända voteringsproposition.
Den, som vill, att, för beredande af arfvoden åt de afdel-
ningsområdesbefälhafvare, som äro anstälde i inskrifningsområden,
som benämnas efter indelta infanteriets olika truppafdelningar
och Vermlands fältjägarecorps, det nu till indelta arméns befäls
aflöning utgående anslaget, 4,177,276 kronor, höjes med 45,960
kronor till 4,223,236 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har hvad Kongl. Maj:t föreslagit på så sätt bi¬
fallits, att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i
fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m. på
extra stat för år 1889 anvisats 77,500 kronor.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit så¬
lunda:
Ja — 90;
Nej — 38.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokolls¬
utdrag, n:o 148, som upplästes och hvaraf inhemtades, att om¬
röstningen derstädes utfallit med 66 ja och 146 nej, samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 156 ja
och 184 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Nso 20. 20
Lördagon den 7 April.
Anstäldes jemnlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande, af statsutskottet i dess memorial mo 31, punkten 3,
föreslagna och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Riksdagen — med godkännande af de i
statsrådsprotokollet den 12 januari 1888 omförmälda grunder för
organisation af eu fästningsartilloribataljon å Vaxholm—Oscar-
Fredriksborg jemte hvad som dervid föreslagits beträffande perso¬
nalens aflöning — till genomförande af den del af bataljonens
organisation, som enligt samma protokoll skulle ega rum under
år 1889, anvisar, utöfver de för Svea artilleriregementes tre fäst-
niugskompanier och ett fästningskompani vid Göta artillerirege¬
mente jemte befäl samt till arfvoden åt kommendant och place-
major å Vaxholm—Oscar-Fredriksborg nu anslagna medel, jemväl
10.400 kronor af reservartilleriets anslag samt såsom nytt anslag
86.400 kronor;
att sistnämnda anslagsbelopp, under benämning »fästnings-
artilleribataljonen å Vaxholm—Oscar-Fredriksborg», uppföres un¬
der fjerde hufvudtiteln såsom reservationsanslag näst efter anslaget
till fältartilleriet;
samt att de besparingar, som under uppsättningstiden kunna
å de för fästningsartilleribataljonen sålunda afsedda medel beredas,
må, i likhet med hvad förut vid uppsättning af nya trupper varit
medgifvet, af Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsätt-
ningskostnader och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
blifvit af Riksdagen bifallen.
Vid omröstningens slut befuimos rösterna hafva utfallit så¬
lunda :
Ja — 104;
Nej — 25.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokolls¬
utdrag, mo 149, som upplästes och hvaraf inhemtades, att om¬
röstningen derstädes utfallit med 85 ja och 127 nej, samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 189 ja
Lördagen den 7 April.
21 N:o 20.
och 152 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionen.
Austäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande, af statsutskottet i dess memorial n-.o 31, punkten 4,
föreslagna och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Riksdagen, i enlighet med Kongl. Maj:ts
förslag till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel på extra
stat för år 1889 anvisar 400,000 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen till fortsatt anskaffning af fält¬
artillerimateriel på extra stat för år 1889 anvisat 200,000 kronor.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit så¬
lunda:
Ja — 90;
Nej — 34.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokolls¬
utdrag, n:o 150, som upplästes och hvaraf inhemtades, att om¬
röstningen derstädes utfallit med 48 ja och 165 nej, samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 138 ja
och 199 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande, af statsutskottet i dess memorial mo 31, punkten 5, före¬
slagna och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag till fortsatt anskaffning af nya och ändring af äldre in-
fanteriammunitionsvagnar med tillhörande rid- och anspannsper-
sedlar för år 1889 anvisar ett extra anslag af 30,000 kronor, röstar
Ja;
N:o 20. 22
Lördagen den 7 April.
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen till fortsatt anskaffning af infan-
teriammunitionsvagnar för år 1889 anvisat ett extra anslag å
20,000 kronor.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit så¬
lunda :
Ja — 96;
Nej — 32.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokolls¬
utdrag, n:o 151, som upplästes och hvaraf inhemtades, att om¬
röstningen derstädes utfallit med 55 ja och 156 nej, samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 151 ja
och 188 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande, af statsutskottet i dess memorial n:o 31, punkten 6,
föreslagna och af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som vill, att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, till Karlsborgs fästningsbyggnad anvisar såsom extra an¬
slag för år 1889 ett belopp af 150,000 kronor, deraf 50,000 kro¬
nor till förberedande arbeten å Yaberget, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts
framställning, att Riksdagen till fortsättande af arbetena å Karls¬
borgs hufvudfästning beviljat ett extra anslag för år 1889 å
100,000 kronor.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit så¬
lunda :
Ja —- 100;
Nej — 29.
23 N:o 20.
Lördagen den 7 April.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokolls¬
utdrag, n:o 152, som upplästes och hvaraf inhemtades, att om¬
röstningen derstädes utfallit med 75 ja och 138 nej, samt att
båda kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 175 ja
och 167 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionen.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande, med anledning af bevillningsutskottets i dess memorial
n:o 7, punkten 2, framstälda förslag, utaf båda kamrarne god¬
kända voteringsproposition:
Den, som i likhet med Första Kammaren bifaller hvad be¬
villningsutskottet i lista punkten af dess betänkande n:o 4 hem¬
stält, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Yiuner Nej, har Riksdagen i likhet med Andra Kammaren,
bifallit Kong! Maj ds förslag med allenast den ändring att första
stycket i § 8 af förslaget erhåller följande lydelse:
_ För hvarje telefonapparat, hvilken medelst en centraltelefon¬
station står i telefonförbindelse genom enskilde personer eller bo¬
lag tillhörig ledning med annan ort, till hvilken elektrisk stats-
telegraf finnes från den ort, der telefonstationen är belägen, er-
lägge telefonstationens innehafvare eu årlig afgift af 10 kronor.
Sådan afgift erlägges dock icke för de apparater, Indika anordnats
af kongl. telegrafstyrelsen eller på statens bekostnad inrättas och
underhållas.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit så¬
lunda:
Ja — 99;
Nej — 29.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokolls -
utdrag, mo 153, som upplästes och hvaraf inhemtades, att omröst¬
ningen derstädes utfallit med 114 ja och 92 nej, samt att båda
kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 213 ja och
121 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med ja-propositionen.
Nto 20. 24
Lördagen den 7 April.
Anstäldes jemlikt 65 § riksdagsordningen omröstning öfver
följande, af bankoutskottet i dess memorial n:o 8 föreslagna och
af båda kamrarne godkända voteringsproposition:
Den, som, i enlighet med bankoutskottets af Första Kamma¬
ren gillade förslag, vill
1:0.
att af riksbankens vinst för år 1887 ett belopp af 1,350,000
kronor öfverlemnas till statsverket samt återstoden 1,353,703
kronor 91 öre i riksbanken bibehålies, äfvensom
2:0
att statsverkets andel af bankovinsten för år 1887 skall af
fullmägtige i riksbanken tillhandahållas statskontoret och utgå
med eu fjerdedel under loppet af hvarje af månaderna januari,
april, juli och oktober år 1889, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen, i likhet med Andra Kammaren,
beslutat, att riksbankens vinst för år 1887 skall bibehållas för
bankens eget ändamål och att 500,000 kronor af nämnda vinst
skola öfverföras till den för uppförande af nytt riksbankslms
bildade fond.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hafva utfallit så¬
lunda.
Ja — 89;
Nej — 38.
Sedan protokoll öfver omröstningen blifvit uppsatt, justeradt
och afsändt till Andra Kammaren, ankom derifrån ett protokolls¬
utdrag, n:o 154, som upplästes och hvaraf inhemtades, att om¬
röstningen derstädes utfallit med 63 ja och 144 nej, samt att
båda, kamrarnes sammanräknade röster befunnits utgöra 152 ja
och 182 nej, hvadan beslut i frågan blifvit af Riksdagen fattadt,
i öfverensstämmelse med nej-propositionen.
Föredrogos å nyo och biföllos statsutskottets nedannämnda
den 4 och 5 i denna månad bordlagda memorial:
Lördagen den 7 April.
25 N:o
n:o 32, med förslag till åtskilliga stadgan den, hvilka böra
införas i det nya reglementet för riksgäldskontoret; och
n:o 33, om anvisande af de i regeringsformens 63 § före-
skrifna kreditivsummor.
Föredrogs å nyo och godkändes lagutskottets den 4 och 5
innevarande april bordlagda utlåtande n:o 36, i anledning af
gjorda framställningar om ändringar i förordningen angående
patent den 16 maj 1884 och lagen om skydd för varumärken
den 5 juli samma år.
Tillkännagafs att Kongl. Maj:t genom offentligt anslag låtit
bjuda och kalla denna lagtima riksdags samtliga ledamöter att
måndagen den 9 innevarande månad kl. half tolf f. m. infinna
sig på rikssalen för att der inhemta Kongl. Maj:ts nådiga svar
å Riksdagens underdåniga skrifvelse den 28 sistlidne februari an¬
gående af Riksdagen beslutade ändringar i rikets grundlagar.
Justerades fem protokollsutdrag för detta sammanträde.
Herr Claeson väckte en motion, n:o 75, angående skrifvelse
till Konungen med begäran om nådigt öfvervägande huruvida ej
bestämmelsen att ändring i kammarrättens beslut i fattigvårdsmål
må sökas hos Kongl. Maj:t skulle kunna upphäfvas.
Denna motion blef på begäran bordlagd.
Kammaren åtskildes kl. 1,4 s e. m.
In fide™
A. von Krusenstjerna.
:S
Förda KaJtimarens Prof,. 1888. N:o 20.