RIKSDAGENS PROTOKOLL
1888. Andra Kammaren. IM:o 45.
Lördagen den 28 April.
Kl 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
§ 1-
Herr talmannen tillkännagaf, att, enligt i sådant afseende vid
hållet talmanssammanträde fattadt beslut, gemensamma omröstnin¬
gar öfver de voteringsproposition er, som derförinnan kunde varda
af båda kamrarne godkända, komme att anställas i kamrarnes sam¬
manträden fredagen den 4 och lördagen den 5 instundande maj.
§ 2.
Vidare tillkännagaf herr talmannen, att herr Stjernspetz låtit
anmäla, det han af opasslighet vore hindrad att bevista dagens
sammanträde.
§ 3-
Till kammarens afgörande förelåg nu Andra Kammarens första
tillfälliga utskotts utlåtande n:o 10 (i samlingen n:o 26), i anled¬
ning af väckt fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om utredning angående dispositionsrätten till skogsafkastning från
ecklesiastika boställen och ändring i derom gällande bestämmelser.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 168) hade
herr Olof Jonsson i Hof, med hvilken 19 af kammarens ledamöter
instämt, föreslagit, att »Riksdagen behagade i skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes:
a) utreda huru vida icke alla de ecklesiastika boställena, som,
enligt jordeböckerna före den år 1689 verkstälda omföringen, voro
upptagna för »skatte», äfvensom de, hvilka derefter kunna på grund
af vare sig jordeboken eller andra handlingar antagas vara af för¬
samlingar upplåtna till boställen eller anslagna till löneförbättring,
borde i afseende på disponerandet af den skogsafkastning, som här¬
efter utfaller på dessa boställen, varda hänförda till sådana boställen,
som anses utgöra församlingens enskilda egendom;
b) undersöka huru vida icke ett generelt stadgande om för¬
delning af skogsafkastningen emellan pastor och församlingen från
dylika af församlingen anordnade boställen vore lämpligt.»
Utskottet hemstälde emellertid, att motionen icke måtte till
någon åtgärd föranleda.
Efter ärendets föredragning anförde
Andra Kammarens Prat 1888. N:o 4b.
Om utredning
angående dis¬
positionsrät¬
ten till slcogs-
afkasVning
från ecklesia¬
stikaboställen
m. in.
1
Sto 45.
2
Lördagen den 28 April, e. m.
Om utredning
angående dis¬
positionsrät¬
ten till skogs-
afkastning
från eclclesia-
stikaboställen
m. m.
(Forts.)
Herr Jonsson i Hof: Utskottet tiar med synnerlig välvilja,
behandlat det förslag, som jag tagit mig friheten att framställa,
men af vissa skäl ansett, att det sätt, jag föreslagit för frågans lös¬
ning, icke vore lämpligt. Så här sent på riksdagen har jag icke
heller någon illusion, att ett beslut af denna kammare i frågan,
vare sig det utfaller i ena eller andra rigtningen, också kan blifva
Riksdagens, emedan jag tager för gifvet, att Riksdagens återstående
tid knappast räcker till för att först få frågan behandlad af ett
Första Kammarens tillfälliga utskott och sedan afgjord af samma
kammare. Men icke förty anser jag lämpligt att något närmare
belysa frågan, än som skett i vare sig min motion eller utskottets
utlåtande.
Såsom herrarne finna af betänkandet, äro de flesta kyrkoherde-
boställen att anse såsom egande skattehemmans natur, framför allt
den stora mängd boställen, som blifvit upplåtna åt kyrkoherdarne
före reformationens införande i vårt land. Herrarne torde också
finna, att jag anser den omföring i jordeböckerna, som egde rum år
1689, hafva ganska stor inverkan på frågan, huru vida ett boställe
är af krono- eller skattenatur. Emellertid har vid närmare efter¬
forskning visat sig, att omföringen endast det året icke kan till¬
erkännas något afgörande vitsord i detta fall, utan att nämnda om-
föring tvärtom egde rum framför allt under flera påföljande år från
och med 1689, som jag tror var det första år, då omföring till skatte
egde rum. Detta framgår tydligen af det kammarkollegiicirkulär,
som är åberopadt i utskottets betänkande, men hvaraf icke citerats
tillräckligt för att framställa denna situation. I detta cirkulär heter
det nemligen bland annat: »Kong!. Maj:ts nådigste affattadhe förord¬
ning dett häreffter uthi Cronones Jordeböcker intet skall uthslu-
tas hvarken lijtet eller mycket, uthan där uthinnan införas först
alla adeliga Säterijer likasom det andra adelens gambla frälse,
sedan alle Prästegårdar, Stomber, Cappelans och Klockarebol^
samt derpå belägna torp och desse senare icke allenast för krono
annoterade, uthan ock med sin fulla räntta upptagne blifva.» Just
på grund af detta cirkulär, hvithet är fotadt på ett kongl. bref,
som man dock icke kunnat igenfinna, är det som den stora mängd
boställen, som dels varit uppförda såsom skatte och dels icke alls
varit angifna i jordeböckerna till sin natur, under de derpå följande
åren ända till år 1724 blifvit upptagna såsom krono. Nu är kändt,
att Kongl. Magt vid behandling af frågor rörande skogsafkastning
vid ecklesiastika boställen tillägger den omständigheten afgörande
betydelse, om bostället är af krono- eller skattenatur. Det är så¬
lunda för vinnande af det syftemål, som jag framhållit i min motion,
af vigt att känna, huru vida det boställe, som kan vara i fråga, är
att räkna till krono eller skatte. Utskottet har trott, att eu utred¬
ning af denna sak skulle blifva särdeles svår, äfvensom att en de!
boställen skulle finnas, beträffande hvilka man alls icke skulle
kunna få någon utredning, och i följd deraf ansett, att det vore
bättre om alla församlingar, från hvilka skogsmedel ingå till veder¬
börande fonder, blefve satta i tillfälle att erhålla en större eller
mindre del af skogarnes afkastning för vissa ändamål. Jag skulle
Lördagen den 28 April, e. m.
3
N:o 45.
i likhet med utskottet nog kunna vara med om detta, om jag trodde,
att utskottets åsigt på något sätt kunde vinna framgång i Riksdagen;
men jag betviflar, att den kan komma att förverkligas, ty om till
en församling upplåtits ett boställe, hvarifrån betydande skogs-
afkastning utgår, så kan man väl tänka sig, att vederbörande icke
så gerna vilja tillåta en sådan församling att uppbära denna afkast¬
ning, hvartill församlingen alls icke bidragit. Jag föreställer mig
således, att det finnes mycket ringa utsigt för att vinna framgång
för utskottets berörda åsigt.
Utskottet har emellertid mot de af mig anförda skälen för mitt
förslag gjort åtskilliga invändningar, vid hvilka jag något vill fästa
mig, framför allt vid utskottets påstående, att sättet för boställenas
uppkomst icke kan hafva någon betydelse i afseende å församlin¬
garnas rätt att disponera öfver skogsafkastningen, samt att de
ecklesiastika boställena i äldre tider upplåtits utan några an¬
språk på delaktighet i afkastningen eller andra förbehåll och
i följd deraf öfvergått att blifva kyrkans egendom. Mot detta
åskådningssätt vill jag reservera mig; och jag tror icke, att för¬
samlingarna, i fall det blefve fråga om ett arfskifte mellan dem
och kyrkan, skulle förlora sin eganderätt till boställena, om det
kan bevisas, att dessa verkligen upplåtits af församlingarna eller
enskild person derinom, ty hade kyrkan eganderätten, vore det svårt
att veta, hvilken som skulle efterträda kyrkan som egare, om
i en framtid statskyrkan såsom sådan upphörde. Ingalunda blefve
dåvarande prester arftagare, och om ingen annan institution sattes
i stället för dem, vet jag icke någon annan arftagare än försam¬
lingarna sjelfva. Jag kan således icke godkänna den satsen, att
boställena blifvit kyrkans egendom, sedan de utan vilkor upplåtits
af församlingarna.
En annan af utskottet gjord invändning är rigtad mot mitt
yttrande, att boställets natur skulle hafva inflytande på, huru vida
skogsstatens besvär och omkostnader för boställenas skötsel skulle
blifva större eller mindre. Utskottet menar, att, om ett boställe
har öfverflödig skogstillgång, denna, oberoende af hemmanets natur,
skall frånskiljas, och skötseln deraf, öfvertagas af domänstyrelsen.
Den satsen kan på sätt och vis vara sann; men jag tror icke, att
den i tillämpningen håller streck, emedan det förefaller temligen
tydligt, att domänstyrelsen icke kan hafva något intresse af att
öfvertaga förvaltningen af större eller mindre delar af en boställs-
skog, om församlingen och pastor helt och hållet få disponera öfver
afkastningen. Jag anser således, att ett boställes natur på boställs-
skogens frånskiljande eller ej i förvaltningsafseende indirekt har
ett ganska väsentligt inflytande här vid lag.
Utskottet erkänner det berättigade i att de församlingar, hvar¬
ifrån betydande skogsmedel ingå till presterskapets lönereglerings-
fond och de ecklesiastika boställenas skogsfond, böra få disponera
öfver en del af de medel, som inflyta till dessa fonder, och jag är
utskottet tacksam för detta uttalande. Emellertid kan man härvid
tänka sig den invändningen, huru vida församlingarna hafva någon
rätt att disponera öfver någon del af den i frågavarande afkastningen,
Om utredning
angående dis¬
positionsrät¬
ten till slcogs-
afkastnmg
från ecklesia-
slika boställen
m. ni.
(Forts.)
K:o 45.
4
Lördagen den 28 April. e. m.
Om utredning
angående dis¬
positionsrät¬
ten till skogs-
afkastni/ng
från ecklesia¬
stika boställen
m. in.
(Forts.)
och om det icke är vederbörande pastorer, som ega att uppbära
densamma helt och hållet. Icke dess mindre tror jag dock, att
man tryggt kan påstå, det presterskapets rättigheter icke skulle
på något sätt förnärmas, om ock församlingarna finge uppbära en
del af denna inkomst. Af 4 § i 1862 års förordning om allmänt ord¬
nande af presterskapets inkomster framgår nemligen tydligt, att vid
denna lönereglering intet afseende skall fästas vid boställets skogs-
tillgång. I denna § heter det nemligen: »Boställe, som afses att
af löntagare bebos och brukas, skall till en dess verkliga värde,
efter afdrag af byggnaaskostnaden, motsvarande inkomst beräknas,
hvarvid afseende företrädesvis bör fästas å hvad bostället anses
kunna inbringa i arrende eller efter hälftenbruk.» Och när vid den
tiden boställsskog icke fick användas till annat än husbehof, är det
gifvet, att någon inkomst då icke kunde beräknas af skogen. Häraf
kan man, såsom sagdt, sluta till, att skogen icke tagits i beräkning-
vid dessa löneregleringar.
Vidare säger utskottet, att de församlingar, till hvilka jag velat
hänföra de till sin natur nu såsom krono uppförda, men ursprung¬
ligen till skatte bestämda boställen, redan hafva rättighet till dis¬
position af skogsafkastningen, och att i följd deraf min framställ¬
ning i det hänseendet måste anses öfverflödig. Det kan sägas både
si och så om den saken, tv i den paragraf i förordningen om pre-
sternas lönereglering, som bestämmer detta förhållande, säges endast
att inkomster af denna beskaffenhet icke få dragas ifrån försam¬
lingarna och tilläggas eu annan församling, men det står ingenting
om, huru denna fördelning skall verkställas, om presten skall upp¬
bära allt sjelf, eller om det skall delas mellan presten och försam¬
lingen. Och i de fall, der Kong!. Maj:t har handlagt liknande
frågor, vågar jag tro, att i regeln dylika medel reserverats under
domkapitlets förvaltning, och att i högst få fall församlingen fått
direkt tillåtelse att begagna sig af dessa medel. Det är derför
temligen ovisst, huru det skall förfaras med dessa medel, der en
församling kan visa, att bostället är af angifven natur.
Öfriga punkter anser jag mig här kunna helt och hållet för¬
bigå, när jag nu tror mig hafva vidrört det mera väsentliga i be¬
tänkandet. Då jag i början nämnde, att jag trott, att ringa för¬
hoppning' fans att under denna riksdag komma till ett fruktbrin¬
gande resultat i afseende på denna fråga, så kunde man också
vänta, att jag icke skullé göra något yrkande. Emellertid anser
jag härvid lag ett yrkande af ganska stor vigt, på det att kamma¬
rens beslut måtte så att säga utgöra en vägledning för kommande
motioner, i hvilken rigtning de böra gå, den af utskottet påpekade
eller den af mig i min motion påyrkade. För att få frågan mera
klar, skall jag alltså taga mig friheten att hos herr talmannen
framställa det yrkande, att kammaren besluter, att Riksdagen be¬
hagade i skrifvelse anhålla, det Kong!. Maj:t täcktes:
a) utreda, huruvida icke alla de ecklesiastika boställen, som
före den på grund af kammarkollegii cirkulär af den 31 augusti
1686 verkstälda införingen till krono, varit i jordeböckerna upp¬
tagna för skatte, äfvensom de, hvilka derefter kunna på grund af
N:o 45.
Lördagen den 28 April, e. m.
vare sig jordeboken eller andra handlingar antagas vara af för- Om utredning
samlingar upplåtna till boställen eller anslagna till löneförbättring, lT^siUonsrät-
borde i afseende på disponerandet af den skogsafkastning, som /,,Jf sjMyS-
härefter utfaller från dessa boställen, varda hänförda till såd_ana afkastning
boställen, som anses utgöra församlings enskilda egendom; och från ecklesia-
b) taga i öfvervägande, huru vida icke sådana församlingar, stikab o stallen
vare sig i allmänhet eller efter särskild ansökning, må kunna utaf ^porta ^
den ifrån dylikt boställe utfallande skogsafkastning, utan förnär¬
mande af presterskapets rätt, tillerkännas viss andel, till betäc¬
kande af församlingens kostnader för underhåll af byggnader å
sådant boställe äfvensom andra ecklesiastika ändamål.»
Genom att kammaren, som sagdt, blir satt i tillfälle att besluta
mellan detta yrkande och utskottets motiverade afstyrkan, tror jag,
att en god vägledning skall komma att framgå för dem, som vilja
återupptaga frågan vid kommande riksdagar, och på den grund är
det, som jag framstält mitt yrkande.
Jag anhåller, herr talman, om proposition på detta mitt yrkande.
Häruti förenade sig herrar Jonsson i Myre, Sundström, Bromée,
Jansson i Krakerud, Andersson i Hasselbol och Pehrsson i Onnerud.
Herr Östberg yttrade: Jag har icke kunnat fullständigt upp¬
fatta det förslag, som af motionären nu är framlagdt. Det syntes mig
endast innebära en obetydlig förändring i det förslag, som af honom
ursprungligen i motionen framlades. Mot det ursprungligen frarn-
stälda yrkandet har utskottet i sitt betänkande framstält åtskilliga
anmärkningar, och motionären bär sjelf i någon mån vidgått, att
de åsigter, som han der uttalat, icke äro af den beskaffenhet, att,
de nu kunna vinna Riksdagens godkännande. Motionens syfte går
i främsta rummet ut derpå, att, om eu prestgård före 1689 var upp¬
tagen i jordeboken som skatte, den måtte anses utgöra församlin¬
gens enskilda egendom, och att till följd deraf skogsafkastningen
icke måtte ingå till löneregleringsfonden och de ecklesiastika bo¬
ställenas skogsfond, utan att med den skulle förfaras på det sätt,
att afkastningen endast finge användas för pastor i församlingen
och för församlingens egna ecklesiastika ändamål. Att alla sådana
hemman, som före 1689 i jordeboken voro upptagna som skatte,
verkligen voro af församlingen upplåtna till prestboställen, kan
man icke gerna antaga. Ty jordeböckerna voro vid den tiden tem-
ligen ofullständiga, och jag tror icke heller att de äro tillförlitliga.
I jordeböckerna funnos icke på långt när alla prestboställen upp¬
tagna, utan en mycket stor del infördes först vid tiden omkring
1689, och dessutom voro en stor del prestboställen icke upptagna
under någon af de nuvarande titlarne i jordeboken, utan endast
antecknade som »geistlige» eller andliga. Om motionärens förslag
bifalles, skulle deri innefattas ett uttalande från Riksdagen, att med
dessa af honom åsyftade boställen skulle förfaras annorlunda än
med andra boställen, om hvilka icke säges, att de före 11)89 i jorde¬
böckerna varit uppförda som skatte, och detta skulle enligt mitt
i\’:o 45.
6
Lördagen den 28 April, e. m.
Om utredning förmenande icke vara rättvist och billigt, tv endast den omstän-
‘positionsrät- Vigheten, att jordeböckerna för 200 år tillbaka upptogo ett hemman
ten till slaga- under den ena eller andra titeln, bör icke kunna sätta församlin-
afkastning gärna i en olika ställning till den skogsafkastning, som af bostäl-
från ecklesia- lena kan erhållas. Snarare borde man väl kunna medgifva, att så
stuka bostullen val den ena som den andra församlingen, hvilken eger skog till
(Forts.) öfverlopps på sin prestgård, skulle kunna derifrån erhålla något
understöd för sina ecklesiastika ändamål. Denna uppfattning har
äfven utskottet delat.
Motionären har anmärkt, att den uppfattning utskottet hyst,
nemligen att de äldre prestgårdarne numera skulle anses såsom
tillhöriga kyrkan, icke skulle vara rigtig. Han anser, att prest¬
gårdarne utgöra församlingens egendom, der man kan visa, att de
af församlingen blifvit upplåtna, eller att församlingsmedlemmarne
sammanskjutit jord för att bilda dessa boställen. Man kan natur¬
ligtvis tvista om en sådan fråga, det har tvistats om och kommer
troligen länge att stridas om, huru vida prestboställena äro allmän
egendom, kyrkans eller statens, eller om de tillhöra församlingarna.
För min del står jag på den ståndpunkten, att jag anser, att, då
prestgårdarne i lång tid varit upplåtna till boställen, och då i
presteståndets privilegier bestämdt uttalas, att prestgårdar icke få
dragas ifrån sitt ändamål, utan evärdeligen skola förblifva upp¬
låtna för det ändamål, för hvilket de nu äro anslagna, så är det
enligt min uppfattning klart, att kyrkan eller staten har eganderätt
till dessa boställen, och att församlingarna sålunda icke hafva någon
juridisk rätt att åtnjuta någon del af desammas afkastning. Skil-
naden mellan min och utskottets uppfattning, å ena, och motio¬
närens, å andra sidan, i denna principfråga är väl hufvudsakliga
grunden, hvarför vi icke kunnat ställa oss på samma ståndpunkt
som han.
Man kan emellertid se saken från en annan synpunkt, och det
är den, att, i fall dessa fonder, hvarom här är frågan, äro större
än som behöfves för deras ändamål, det må vara billigt och lämpligt,
att församlingarna, i den mån de lemnat medel till dessa fonder,
må kunna få åtnjuta någon del af dem eller af de medel, som
annars skulle utgå till dem, för att dermed bestrida eu del af sina
utgifter för församlingen, såsom byggande af prestgård o. s. v.
Emellertid tror jag för min det, att i frågans närvarande läge
Riksdagen icke bör göra något uttalande, och vågar derför hem¬
ställa om bifall till utskottets förslås:.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf herr tal¬
mannen, enligt de gjorda yrkandena, proposition dels på bifall till¬
utskottets hemställan och dels på afslag å densamma och bifall i
stället till det af motionären under öfverläggningen framstälda sär¬
skilda yrkande. Herr talmannen fann den förra propositionen
vara med öfvervägande ja besvarad, men som votering begärdes,
blef np uppsatt, justerad och anslagen en så lydande voterings¬
proposition :
N:o 45.
Lördagen den 28 April, e. m.
Den, som bifaller livad kammarens första tillfälliga utskott Om utredmmg
hemstält i dess utlåtande n:o 10 (i samlingen n:o 26), “pZZTsrät-
ten till slcogs-
röstar Ja; * afkastning
Den, det ej vill, från ecklesia-
J stikaoostallen
.. -vt • m. m.
rostar JSej; (Forts.)
Vinner nej, har kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
bifallit det af herr Öl. Jonsson i Hof under öfverläggningen fram-
■stälda yrkande.
Köstsedlarne uppräknades och visade 97 ja och 66 nej; varande
alltså utskottets hemställan af kammaren bifallen.
S 4. Om indrag¬
ning af natt-
Härefter föredrogs Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts
utlåtande n:o 6 (i samlingen n:o 27), i anledning af väckt motion ' vägar_
om indragning af nattsnälltågen å statens jernvägar.
I detta utlåtande hemstälde utskottet, att ifrågavarande inom
Andra Kammaren af Herr L. F. Odell afgifna motion, n:o 9o, måtte
lemnas utan afseende.
Herr Odell begärde ordet och yttrade: Då [Riksdagen nyli¬
gen beslutat att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kong]..
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke något af de_ s. k.
kurirtågen skulle kunna indragas, så föreställer jag mig,_ att
hvad jag uttalat i min motion, icke gerna skall komma att vinna
riksdagens bifall, hvarför jag icke heller skall tillåta mig att göra
något yrkande. Jag skall dock be att få påpeka ett och annat,
särskild! bland det, som framställes i den promemoria, som utskot¬
tet här har användt såsom sin motivering, och som ju också i så¬
dant hänseende kan vara ganska användbar.
Om man jemför denna promemoria, som kommit utskottet till
del, med de officiella uppgifterna uti jernvägstrafikstyrelsens fram¬
ställning för det föregående året, kommer man till ganska förvå¬
nande resultat. Det heter, såsom herrarne kunna finna, uti trafik¬
styrelsens officiella uppgifter på sid. 17: att »Kostnaderna för
vagnarnes underhåll och tjenst äro i förhållande till de af vagnarne
genomlupna vägsträckorna högre än samma kostnader under före¬
gående tid.» Och å sid. 19 uti"samma uppgifter meddelas en tabell,
hvilken ådagalägger, hurusom snälltågs-resandenas antal min¬
skats i alla vagnklasser, mest dock uti första klass, der skilnaden
uppgår till 10(1 ,j. Af detta trafikstyrelsens utlåtande synes det,
som om den intägt, som man fått från dessa nattsnälltåg, skulle
varit temligen klen. I promemorian åter, framställes det, såsom
synes, som skulle dessa nattsnälltåg gått icke med förlust, utan
tvärtom med förtjenst. I början af denna promemoria heter det
vidare: »Med anledning af den ofördelaktiga dager, hvari stats¬
banornas rentabilitet ställer sig i förhållande till de enskilda banor-
N:o 45.
8
Om indrag¬
ning af natt¬
snälltågen å
statens jern-
rägar.
(Forts.)
Lördagen den 28 April, e. m.
nas, torde uppmärksamheten få fästas derpå, att vid bedömandet af
detta förhållande icke får förbises, att statsbanorna år från år ut¬
sträckas genom svagt befolkade landsdelar.» Jag har icke klart för
mig, om det är genom svagt befolkade landsdelar, som nattsnäll¬
tågen gå. Jag har åtminstone icke trott, att så varit förhållandet.
Jag har tvärtom ansett, att det är genom tätt befolkade landsdelar,
som dessa tåg passera.
Vidare framställas det i denna promemoria, att nattsnälltågen
såsom sådana bära sig temligen väl, men att det är från dagsnäll¬
tågen, som den största förlusten härflyter. Ja, det är ju klart, att
när dagsnälltågen hafva sådana konkurrenter som nattsnälltågen,
så skall väl inkomsten blifva liten på endera hållet och naturligtvis
litet mindre på. det ena än på det andra. Det ligger ju i sakens
natur, så vidt jag kan förstå. Om icke nattsnälltågen funnes, så
skulle dagsnälltågen. hafva en mycket mera lönande trafik, hvilket
torde vara oemotsägligt. Det framhålles vidare i denna promemoria,
att den motion som år 1876 väcktes i samma syfte eller för nattsnäll¬
tågens indragande, icke föranledt någon åtgärd från Riksdagens
sida; alltså borde icke heller nu, såsom utskottet förmenar, någon åt¬
gärd i ifrågavarande syfte vidtagas. Det vill dock synas af trafiksty¬
relsens statistik, att, då motioner 1876 väcktes om nattsnälltågens
indragande, förlusten å dessa tåg icke på långt när var så stor som nu.
Det har äfven anförts, att dessa tåg under den strängare års¬
tiden äro sparsamt begagnade. Jag har dock föreställt mig, att
dessa nattåg äro uppvärmda, och att alltså den strängare årstiden,
hvad den beträffar, icke skulle vara något äfventyrligare för de
resande. Sådana motiv, som dessa, synas mig litet förunderliga.
I promemorian framställes vidare såsom ett skäl mot nattsnäll¬
tågens indragning, att man å flere linier å sjön inrättat natt-turer.
Ja, det är ju en sedan gammalt känd sak, och det har man gjort
derför, att man skall kunna få så mycket större pekunier vinst på
dessa ångbåtsleder. Jag har sjelf på sådana nattresor rest öfver
till Gotland och äfven från Arboga till Stockholm. Det är all¬
deles klart, att dessa turer äro anordnade för att båtarne skola
kunna förtjena så mycket mera.
Slutligen framställer iitskottet, sedan det lenmat denna pro¬
memoria, pa. 8:de sidan sin enskilda tanke. Det framhåller der
såsom sin åsigt följande: »Ehuru utskottet sålunda ej kan biträda
motionären i dennes yrkande om samtliga nattsnälltågens indag-
ning, anser utskottet likväl, att en inskränkning i dessa tåg, sär-
skildt hvad angår de dubbla nattsnälltåg, som under en del af året
befara jernvägslinien emellan Stockholm och Malmö, möjligen skulle
kunna genomföras.» Jag får naturligtvis vara utskottet tacksam
för detta erkännande, och jag skall, såsom sagdt, nu icke göra
något yrkande; jag vill dock framhålla såsom en önskan att statens
jernvägstrafik kunde ordnas på sådant sätt, att densamma icke
blefve allt för förlustbringande för staten.
Herr Thestrup: Vid det förhållande att Riksdagen numera
på annan väg än den här föreslagna beslutat en skrifvelse till
Lördagen den 28 April, e. in.
9
>':o 45.
gång för
sålunda
sin motion, som han rimligen
förestält mig,
denna
Kongl. Maj:t med framställning, huruvida icke de s. k. kurirtågen Om indrag-
kunde indragas, synes det mig som motionären fått så stor fram- nin9 “/ nat*~
_ _ inåt begära. Jag hade ,taten/jerH.
att åtminstone icke från motionärens sida vägar.
någon debatt i denna sak skulle framkallas. Då så emellertid (Forts.)
skett, kan jag icke undgå att med ett par ord beröra motionens
beskaffenhet och innebörd.
Jag har då först fäst mig vid den omständigheten,
nären anhållit, »det Riksdagen måtte för sin del besluta
att motio-
att natt¬
snälltågen å statens jernvägar indragas». Att Riksdagen för ett
sådant beslut alls icke eger någon befogenhet, behöfver jag här icke
framhålla, och motionären är sjelf en så
gammal och förfaren riks¬
dagsman, att han icke borde sväfva i okunnighet om, att endast i
eu till Kongl. Maj:t af Riksdagen aflåten skrifvelse i ungefär samma
form, som den Riksdagen på statsutskottets initiativ förut vidtagit,
kunde framställning i den önskade rigtningen göras.
Jag vill nu vända mig mot några af de uppgifter, som motio¬
nären lemnat. Han utgår derifrån, att han med förvåning funnit
att »flertalet af de enskilda jernvägsbolagens aktier höjt sig till ett
värde, som vida öfverstege det ursprungliga teckningsbeloppet».
Jag skulle gratulera de enskilda jern vägsbolagen och de enskilda
kommunerna såväl i stad som på land äfvensom landet sjelft i dess
helhet, om denna uppgift voro med verkliga förhållandet öfverens¬
stämmande. Så är emellertid icke fallet. Vi veta alla, att de flesta
enskilda jern vägsanläggningar tillkommit icke så mycket för att
bereda aktieegarne någon vinst, utan fast mer för att bereda för¬
del åt de kommuner och orter, som jernvägen genomlöper och för
att låta dem komma i förbindelse med statens järnvägsnät.
Motionären säger, att fondbörsauktionernas prislistor utvisa, att
»flertalet af de enskilda jernvägsbolagens aktier, höjt sig till ett
värde, som öfverstege det ursprungliga teckningsbeloppet». Jag
har granskat åtskilliga af dessa noteringar i värdepapper och har
just här eu sådan lista, utfärdad under någon af de senaste måna¬
derna; och finner man af denna, att, i strid mot hvad motionären
anfört, endast G jern vägsaktier under denna månad noterats och
utbjudits å Stockholms fondbörs. Af dessa aktier har endast en,
i Gefle—Dala-jernväg, försålts till ett pris, som betydligt öfver-
stiger det nominella beloppet. En annan aktie, i Krylbo—Korbergs-
jernväg, har sålts till ett pris, som något så när öfverensstämmer
med det nominella beloppet derå, och eu tredje aktie, i Södra Da-
larnes jernväg, har utbjudits och försålts till ett pris motsvarande
ungefär 50 procent af aktiens nominella värde. De tre öfriga akti¬
erna, som utbjudits å fondbörsen, hafva icke kunnat betinga något
säljbart pris. Anledningen härtill få vi lätt reda på, om vi gå till
den ekonomiska komiténs utredning beträffande de enskilda jern-
vägsbolagen och deras ekonomiska ställning. Yi finna dä, ätt utaf
dl bredspåriga enskilda jernvägar hafva under de senare åren,
räknadt t. o. m. 1885, endast 12 gifvit utdelning, varierande mellan
en och tio procent på aktiekapitalet. För endast eu mindre del af
dessa har utdelningen öfverstigit 6 procent. Af 25 smalspåriga
So
N:o 45.
10
Lördagen den 28 April, e. m.
Om indrag¬
ning af natt
snälltågen å
statens jern-
vägar.
(Forts.)
enskilda jernvägar kafva under senare åren endast 9 gifvit någon
' utdelning. Huru man under sådana förhållanden kan påstå, att
de enskilda jernvägsbolagens aktier höjt sig till ett värde, som vida
öfverstiger clet ursprungliga teekningsbeloppet, det kan jag för min
del icke fatta.
Längre ned på samma sida säger motionären, att han icke är
fackman och derför icke kan uppgifva orsaken, hvarför statens jern¬
vägar ej lemna någon afkastning, dä deremot den enskilda före¬
tagsamheten lemnade ett så godt resultat. Ja, att han icke är fack¬
man, skall jag gerna medgifva, och detta hade han icke behöft
framhålla, tv motionens egen beskaffenhet talar tillräckligt derom.
Vidare säger motionären, att trafiken kunde arrangeras på
annat sätt än nu; han säger: »tyngre gods sändes ju som bekant
ej med snälltåg; ilgods, bref och tidningar kunde ju sändas med
dagsnälltågen, och livad beträffade den enskilde individen, borde
denne mycket väl kunna ställa sin restur efter de dagliga snäll¬
tågen; skulle dessutom vigtiga meddelanden eller uppdrag vara för
honom nödvändiga att fortskaffa till annan ort, funnes ju till hans
förfogande telegrafen.»
Jag hemställer till kammaren huruvida de af motionären så¬
lunda uppgifna korrektiv, skulle kunna tillfredsställande ersätta
de afskaffade nattsnälltågen.
Deremot vill jag gerna medgifva, att motionären har rätt i
hvad han säger, att »genom nattsnälltågens inställande kunde
väsentliga besparingar ernås t. ex. den, som genom den rörliga
materielens besparande erhålles genom bränsle, oljor m. m.», och
jag vill till och med gå ännu längre och medgifva att besparingen
utan tvifvel skulle blifva än större, om äfven dagsnälltågen indro-
ges, och komplett, derest all trafik på statsbanorna upphörde. Men
huruvida detta ens för motionären kan synas önskligt, vill jag nu
lemna derhän.
Motionären har äfven uppgifvit, att antalet resande minskats
i alla vagnsklasser, mest första klassen, der skilnaden under år
1886 nedgått med 10 procent. Detta är fullkomligt rigtigt; och
synes det mig vid sådant förhållande, som hade motionen bort
gå ut derpå, att första klassen måtte indragas. Derom har mo¬
tionären emellertid icke gjort någon framställning. Besynnerligt
är i alla fall att han har så liten kännedom om beskaffenheten af de
tåg, om hvilkas indragning' han gjort framställning, att han derom
helt enkelt säger: »af detta styrelsens utlåtande synes ju klarligen,
att första klassen, eller just den klass som är ensam för nattsnäll¬
tågen, medfört förlust». Motionären måste vara den ende i kam¬
maren, som saknar kännedom derom, att med nattsnälltågen följer
jemväl andra klass, och jag vill särskild! påpeka, att det norrländ¬
ska snälltåget under sommarmånaderna icke har någon l:a, utan
endast 2:a och o:e klassens vagnar.
Då motionären framstält åtskilliga anmärkningar mot trafik¬
styrelsens uppfattning, har jag icke kunnat undgå att påpeka be¬
skaffenheten af de grunder, hvarpå motionären framstält sitt för¬
slag. Som sjelfva saken nu emellertid är i ett annat skede än då
Lördagen den 28 April, e. m.
11
N:o 45.
motionen väcktes, i det motionären till viss grad vunnit sitt syfte¬
mål, kar jag nu endast att hemställa, att kammaren måtte bifalla
utskottets förslag.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 5-
Föredrogs och bifölls sammansatta stats- och bankoutskottets
utlåtande n:o 3, om anslag till allmänna hypoteksbanken för åväga¬
bringande af tillfällig nedsättning i räntan å hypotekslån.
§ 6.
Till behandling företogs vidare konstitutionsutskottets utlå¬
tande n:o 7, i anledning af väckta motioner om ändring af § 23
riksdagsordningen.
Till ändring i de angående beräkningen af arfvode! för Andra
Kammarens ledamöter gällande bestämmelser hade vid innevarande
riksdag blifvit väckta tvenne till konstitutionsutskottet öfverlemnade
motioner, n:o 5, i Första Kammaren, af herr O. Forssell och n:o
146, i Andra Kammaren, af herr P. Svensson i Brämhult.
Utskottet hemstälde i anledning häraf:
Ilo) att herr Forssells motion i förevarande del icke måtte af
Riksdagen bifallas;
2:o) att herr Svenssons motion icke måtte i oförändrad form af
Riksdagen bifallas;
hvaremot utskottet föreslagit,
att Riksdagen måtte till hvilande i vidare grundlagsenlig ord¬
ning antaga följande förslag till förändrad lydelse af
Riksdagsordningen.
§ 23.
(Nuvarande lydelse:)
Hvarje ledamot af Andra Kam¬
maren åtnjuter af statsmedel er¬
sättning för resekostnad till och
från riksdagen samt arfvode af
ett tusen två hundra riksdaler
för hvarje lagtima riksdag; dock
att, när antingen Konungen upp¬
löser riksdag innan den varit fyra
månader tillsammans, eller leda¬
mot af kammaren eljest afgår
(Föreslagen lydelse:)
Hvarje ledamot af Andra Kam¬
maren åtnjuter af statsmedel er¬
sättning för resekostnad till och
från riksdagen samt arfvode af
ett tusen två hundra riksdaler
för hvarje lagtima riksdag; dock
att, när antingen Konungen upp¬
löser riksdag, innan den varit
fyra månader tillsammans, eller
ledamot af kammaren eljest afgår
Om indrag¬
ning af natt-
snälltågen å
statens jern-
vägar.
(Forts.)
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
U:o 45.
12
Lördagen den 28 April, e. m.
Om än (Inuti från sin befattning under riks-
* § 23 riks- (Jagen, innan så lång tid af dess
a9Sqen sam.manträde förflutit, så ock un-
(Forts.) der urtima riksdag, kammarens
ledamot undfår, jemte resekost-
nadsersättning, i dagtraktamente
tio riksdaler, hvilket dock ej må
öfverstiga sammanlagdt ett tusen
två hundra riksdaler.
Den ledamot af kammaren, som
icke i rätt tid vid riksdagen sig
inställer, skall för hvarje dag han
uteblifver vara förlustig tio riks¬
daler af arfvodet.
från sin befattning under riks¬
dagen, innan så lång tid af dess
sammanträde förflutit, så ock un¬
der urtima riksdag, samt under
riksdagssammanträde, som följer
efter riksdags upplösning på grund
af Konungens förordnande af nya
val, kammarens ledamot undfår,
jemte resekostnadsersättning, i
dagtraktamente tio -riksdaler,
hvilket dock ej må öfverstiga
sammanlagdt ett tusen två hun¬
dra riksdaler.
Den ledamot af kammaren, som
icke i rätt tid vid riksdagen sig
inställer, skall för hvarje dag han
uteblifver vara förlustig tio riks¬
daler af arfvodet.
Punkterna 1 och 2
Biföll o-.
Beträffande det af utskottet framstälda förslag till ändrad ly¬
delse af ifrågavarande grundlagsparagraf uppstod öfverläggning,
som öppnades af
Herr Stockenberg, hvilken yttrade: För min del kan jag icke
biträda konstitutionsutskottets nu föreliggande förslag om ändrad
lydelse af § 23 riksdagsordningen. Jag finner nemligen, att, åt
1 mom. af denna § eller den del af §:en, hvarom nu är fråga,
rimligen ingen annan tydning kan gifvas, än att hvarje ledamot af
Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad
till och från riksdagen samt arfvode af högst 1,200 kr. för hvarje lag¬
tima riksdag eller med andra ord 10 kr. i dagtraktamente under
den tid af 4 månader riksdagen är samlad. Visserligen förekom¬
mer icke ordet högst i § framför orden »1,200 riksdaler för hvarje
lagtima riksdag», men bestämmelsen, att arfvodet utgår med 1,200
kr. förutsätter, efter min mening, med nödvändighet det fall, att
riksdagen varit samlad under minst 4 månaders tid. Denna min
åsigt grundar jag särskildt derpå, att omedelbart efter nyss anförda
bestämmelse förekommer i § det stadgande, att när Konungen
upplöser riksdag, innan den varit 4 månader tillsammans, ledamot
af kammaren undfår, jemte resekostnadsersättning, endast i dag¬
traktamente tio kronor. Härförutom upplyser 5 § riksdagsordningen
om, att Konungen eger upplösa riksdagen förr än den varit 4 må¬
nader samlad, antingen på riksdagens egen begäran eller om konun¬
gen förordnar om nya val till båda kamrarne eller den ena af dem.
Vid sammanställning af dessa begge stadganden kan jag, som sagdt,
ej uppfatta föreskriften i fråga annorledes, än att medlem af Andra
Lördagen den 28 April, e. m.
13
N:o 45.
Kammaren eger att af statsmedel åtnjuta, förutom resekostnadsersätt-
ning, arfvode af högst 1,200 riksdaler eller 10 riksdaler i traktamente '
för hvarje dag riksdagen är samlad under minst 4 månader. Yäl
vet jag, att en förtjenstfull författare i svensk statsrätt, nu leda¬
mot af denna kammare, i sin afhandling om svenska Riksdagen
förmenar, att ordet »upplöser» i 23 § endast afser det fall, att konun¬
gen upplöser riksdagen, innan den varit 4 månader tillsammans,
medelst förordnande om nya val. Men då den ärade författaren
tillika medgifver, hvad för öfrigt ingen lärer kunna bestrida, att detta
ord »upplösa» flerstädes i grundlagen, namneligen i § 5 riksdags¬
ordningen och § 109 regeringsformen — eger betydelse jemväl af
»afsluta» eller »åtskilja», så kan jag icke inse hållbarheten af denna
hans förmening, att detta samma ord »upplösa» skall i § 23 riks¬
dagsordningen ega en annan eller mer inskränkt betydelse än den,
hvari ordet annorstädes i grundlagen, särskild! i de nyss anförda
paragraferna, förekommer, utan att sådant uttryckligen tillkänna-
gifves. Fast hellre synas mig alla skäl tala för rigtigheten af den
tolkning jag tagit mig friheten framställa. Erkännas måste likväl,
att föreskriften i riksdagsordningen i nu anmärkta hänseende icke
är nog tydligt affattad, så att ett förtydligande deraf väl må vara
önskvärdt. Men att utskottet med sitt förslag lyckats afhjelpa
denna otydlighet eller brist i paragrafen, vågar jag betvifla. Ty
om utskottets förslag antoges, så skulle derigenom uppkomma en
enligt mitt förmenande mycket oegentlig, att icke säga orättvis,
grund för beräkningen af riksdagsmanna-arfvodet, i det att ledamot
af Andra Kammaren skulle för den händelse riksdagen på egen
begäran upplöses, innan den varit fyra månader tillsammans, komma
att åtnjuta högre arfvode än i det Tall, att riksdagen genom konun¬
gens förordnande om nya val upplöses. Men icke nog dermed, utan
genom förslagets godkännande skulle Riksdagen, till följd af den
i förslaget inskjutna mellansatsen »samt under riksdagssammanträde,
som följer efter riksdags upplösning på grund af Konungens för¬
ordnande om nya val» kunna anses hafva slagit in på den åsigt,
som hvarken regering eller Riksdag förut erkänt, eller att Riks¬
dag som sammanträder efter Konungens förordnande om nya val,
icke utgör en ny lagtima Riksdag utan en fortsättning af den upp¬
lösta. Och att Riksdagen icke vill vara med om en dylik grund-
lagstolkning, allra minst i sammanhang med nu förevarande
fråga, tager jag för gifvet. Mera böjd är jag att tro, det kamma¬
ren skulle vilja antaga en ändring af paragrafen i den af mig nu
angifva rigtningen, i hvilket fall jag har äran föreslå, att paragra¬
fen måtte erhålla följande eller dermed väsentligen öfvensstäm-
mande lydelse: »Hvarje ledamot af Andra Kammaren åtnjuter af
statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt
arfvode af ett tusen två hundra riksdaler för hvarje lagtima riks¬
dag; dock att när antingen Konungen upplöser riksdag — vare sig
på riksdagens egen begäran eller på grund af förordnande om nya
val till begge kamrarne eller en af dem — innan riksdagen varit
fyra månader tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår
från sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
>:o 45.
14
Lördagen den 28 April, e. m.
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
sammanträde förflutit, så oek under urtima riksdag, kammarens
ledamot undfår, jemte resekostnadsersättning, i dagtraktamente tio-
riksdaler, h vilket dock ej må öfverstiga sammanlagdt ett tusen
tvåhundra riksdaler.
Den ledamot af kammaren, som icke i rätt tid vid riksdagen
sig inställer, skall för hvarje dag han uteblifver vara förlustig tio
riksdaler af arfvodet.»
Herr talman! På grund af hvad jag sålunda haft äran an¬
föra, anhåller jag att ärendet, till förnyad behandling af konstitu¬
tionsutskottet, måtte till samma utskott varda återremitteradt.
Vidare anförde:
Herr Lyttkens: Det vill förefalla mig, som om i utskottets
motivering skulle ligga en reminiscens från den under förlidet års
majriksdag förda striden om, huru vida nämnda riksdag vore att
anse såsom en ny Riksdag eller såsom en fortsättning af januari¬
riksdagen.
Utskottet säger nemligen på 3:dje sidan i sitt betänkande:
»Det synes utskottet derför vara önskvärdt, att ett tillägg göres
till § 23 riksdagsordningen, af det innehåll, att ledamot af Andra
Kammaren under riksdagssammanträde, som följer efter riksdags
upplösning på grund af Konungens förordnande om nya val, i lik¬
het med den ledamot, som bevistat samma riksdags forsta sam¬
manträde, undfår i dagtraktamente tio kronor, dock att detta arf¬
vode för senare sammanträdet icke må öfverstiga ett tusen två
hundra kronor.» Af detta uttalande vill det synas, som om ut¬
skottet med eller utan afsigt förfäktade den åsigt, som under maj¬
riksdagen blef så skarpt bestridd, eller att nämnde riksdag. icke
vore eu ny riksdag utan endast en fortsättning af januaririks¬
dagen. Härtill kommer också, att, om de i det nyss upplästa
stycket förekommande uttrycken »samma riksdags första samman¬
träde» och »senare sammanträdet» sammanställas med sjelfva kläm¬
men, denna skulle kunna tydas så, att riksdagsmannaarfvodet sam¬
manlagdt för båda sammanträdena icke finge öfverstiga ett tusen
två hundra riksdaler, och detta kan ju icke vara meningen. Jag
har velat protestera mot denna motivering och den deri under¬
stuckna meningen, att de båda riksdagssammanträden, som om¬
talas i paragrafen, skulle vara en och samma riksdag. . Jag skulle
helst hafva velat, att detta betänkande återremitterats till utskottet,
men då en återremiss numera icke skulle vara till något gagn, ef¬
tersom Första Kammaren redan bifallit utskottets förslag, skall jag
icke göra något yrkande, utan har endast på detta sätt velat pro¬
testera mot den motivering, utskottet i detta betänkande förebragt.
Herr Widström: 1 anledning af de båda föregående talar-
nes anföranden ber jag att få yttra några ord.
Den förste talaren anmärkte, att i utskottets förslag till ly¬
delse af ifrågavarande paragraf ingen bestämmelse om arfvodet före¬
kom för det fall, att Riksdagen sjelf begärde Riksdagens upplös¬
ning, innan den varit fyra månader tillsammans. I afseende härpå
Lördagen den 28 April, e. m.
15
K:o 45.
vill jag nämna, att någon sådan bestämmelse icke finnes i den förut Om ändring
varande paragrafen, och att något förslag i den rigtningen icke 1 & 33
varit föremål för utskottets behandling och således icke heller nu dctgsordnin-
bör blifva föremål för diskussion. Afsigten med den nu föreslagna (Forte.)
förändringen af § 23 i riksdagsordningen är ju att i grundlagen
införa ett bestämdt stadgande om, huru det skall förfaras vid be¬
räkningen af riksdagsmannaarfvodet i det fall, att Konungen, med
upplösande af riksdag, förordnar om nya val för hela riket. Detta
förhållande har icke förut mer än en gång inträffat, och det var
just med anledning af det sätt, hvarpå riksdagsmannaarfvodet då
beräknades, som denna motion inlemnades till Riksdagen. Såsom
herrarne finna af betänkandet, bär utskottet icke ansett sig kunna
i alla delar tillstyrka herr Svenssons motion, hvilken gick ut derpå,
att det skulle bestämmas ett traktamente af 10 kronor för hvarje
dag, utan den i l:sta punkten af 23 § bestämda begränsning af
1,200 kr. Utskottet ansåg emellertid icke lämpligt, att denna be¬
gränsning borttoges, och jag har icke hört någon af de föregående
talarne bestrida rigtigheten af denna utskottets åsigt. Icke heller
har någondera, så vidt jag kunnat fatta, haft något väsentligt att
anmärka mot den af utskottet föreslagna lydelsen af paragrafen,
utan hafva deras anmärkningar egentligen galt ordet riksdags¬
sammanträde, i hvilket ord enligt deras tanke skulle ligga en me¬
ning, som icke borde finnas i detta betänkande. De hafva genom
att sammanställa detta ord med utskottets motivering på tredje si¬
dan af betänkandet kommit till den slutsatsen, att utskottet velat
dels i motiveringen och dels i det framlagda förslaget yttra sig
öfver den teorien, huru vida, då upplösning af riksdag förekomme,
det efter upplösningen började sammanträdet vore att anse såsom
samma riksdag, som det förut hållna sammanträdet, eller borde
betraktas såsom en ny riksdag. Det är egentligen denna anmärk¬
ning, som blifvit gjord mot det föreliggande betänkandet.
.lag vill då till en början säga, att utskottet, som nu endast
haft att behandla frågan om riksdagsmannaarfvodets beräknande,
dervid hvarken velat eller ens lagligen kunnat inlägga någon be¬
stämmelse, som skulle vara afgörande i en annan fråga. Det är
visserligen sant, att man vid tolkningen af en lag ofta lägger stor
vigt vid den motivering, som legat till grund för lagförslaget, men
dä måste denna motivering afse just den ändring, som är i fråga.
Således, äfven om det skulle finnas någon grund för de misstan¬
kar, som här framkastats derom, att utskottet i sin motivering ve¬
lat inlägga något, som skulle kunna vara afgörande för lösningen
af den frågan, huru vida dessa särskilda sammanträden (herrarne
få nu icke stöta sig på detta ord, som jag endast använder för att
uttrycka hvad jag menar) skulle vara att anse såsom en och samma
riksdag eller om det senare sammanträdet vore en ny riksdag,
kan detta likväl icke hafva något inflytande på denna frågas lös¬
ning. Det är nu alls icke fråga om någon ändring af riksdags¬
ordningens stadgande om dessa särskilda riksdagssammanträden,
och någon utveckling af den saken förekommer icke heller i be¬
tänkandet. För att visa, att icke någon särskild betydelse behof-
N:o 45.
16
Lördagen den 28 April, e. m.
Om ändring ver inläggas i det af herr Lyttkens anförda uttrycket, torde det
* § 23 riks- vara tillräckligt att uppläsa orden närmast före och efter detsamma.
agSgennm' Herrarne kunna deraf finna, huru utskottet just sökt undvika att
(Forts.) beröra nu nämnda förhållande. Det heter nemligen på 3:dje sidan
af utskottets betänkande: »Vidkommande derefter herr Svenssons
motion, så finner utskottet, i likhet med motionären, det vara en
brist i grundlagen, att den icke innehåller några uttryckliga stad-
ganden om riksdagsmannaarfvode för ledamot af Andra Kammaren
vid riksdag, som sammanträder efter riksdags upplösning af Kon¬
ungen i samband med förordnande om nya val. En sådan riks¬
dag kan i allmänhet icke antagas komma att räcka så länge, som
den lagtima riksdag, hvilken, utan särskild kallelse, sammanträ¬
der den 15 januari hvarje år, och hvars arbeten beräknats i regeln
icke hinna få sin afslutning förr än efter fyra månader, hvilken
tid också blifvit lagd till grund vid fastställandet af riksclags-
mannaarfvodet. Det synes utskottet derför vara önskvärdt, att ett
tillägg göres till § 23 riksdagsordningen af det innehåll, att leda¬
mot af Andra Kammaren under riksdagssammanträde, som följer
efter riksdags upplösning på grund af Konungens förordnande om
nya val, i likhet med den ledamot, som bevistat samma riksdags
första sammanträde, undfår i dagtraktamente tio kronor, dock att
detta arfvode för senare sammanträdet icke må öfverstiga ett tusen
tvåhundra kronor. Genom ett dylikt stadgande skulle förebyggas,
att, såsom fallet var vid 1887 års till den 2 maj inkallade lagtima
riksdag, ledamöterna af Andra Kammaren för det senare samman¬
trädet, hvilket afslutades den 9 juli, fingo sig tillerkändt ett arf¬
vode af ett tusen tvåhundra kronor.» Här talas således om »lag¬
tima Riksdag», en sådan riksdag, 1887 års till den 2 maj inkal¬
lade lagtima riksdag, omvexlande med första och andra samman¬
trädet. Herrarne finna häraf tydligt, att utskottet användt dessa
vexlande uttryck »riksdags första sammanträde» och »riksdags se¬
nare sammanträde» icke för att fixera något begrepp utan blott för
att klargöra en grund för bestämmande af riksdagsmannaarfvodet.
Eästa vi oss särskild! vid orden »sammanträde» och »riksdags sam¬
manträde», så förekomma de icke allenast i detta betänkande utan
begagnas äfven på flera ställen i riksdagsordningen sjelf. 1 den
paragraf, hvari ändring nu blifvit föreslagen, heter det ju: »när
antingen Konungen upplöser riksdag, innan den varit fyra må¬
nader tillsammans, eller ledamot af kammaren eljest afgår från
sin befattning under riksdagen, innan så lång tid af dess sam¬
manträde förflutit» etc. Detta är hvad utskottet i sitt betänkande
kallat riksdags första sammanträde. Vidare heter det i § 5 riks¬
dagsordningen, hvilken paragraf väl egentligen skulle vara den
bestämmande i fråga om egenskapen hos dessa olika sammanträ¬
den att vara ett eller två särskilda sammanträden: »I dessa fall»
— nemligen då Konungen förordnar om nya val till båda kam-
rarne eller den ena af dem — »skall riksdagen, med bibehållande
af sin egenskap utaf lagtima, sammanträda å den tid inom tre må¬
nader från det Riksdagen blef upplöst, som Konungen bestämmer,
och må den ej vidare af Konungen upplösas förr än fyra månader
17
N:o 45.
Lördagen den 28 April, e. m.
från det senare sammanträdets början förflutit.» Samma uttryck Om ändring
förekommer äfven i regeringsformens 109 §, hvilken såsom jag i § 33 5'^s-
tror alldeles ordagrant upptager detta stadgande i § 5 riksdags- dagsordnm-
ordningen. På denna grund har utskottet i sitt förslag användt (Fotu)
ordet riksdagssammanträde, hvilket hvarken utmärker ett första
eller senare sammanträde, utan blott står der för att beteckna det
sammanträde, som följer efter riksdags upplösning.
Detta i fråga om afsigten med det af utskottet begagnade ut¬
trycket riksdagssammanträde. För öfrigt vill jag erinra om, att,
äfven om utskottets motivering vore mera mångtydig än jag tror
den vara, hvad som i denna motivering möjligen kan förekomma
såsom någon slags förklaring af ett helt annat lagstadgande icke
kan hafva det ringaste inflytande på den blifvande tolkningen af
23 § riksdagsordningen. Åtminstone har detta varit utskottets upp¬
fattning, då utskottet sökt i sin motivering klargöra grunden, hvar¬
för utskottet ansett lämpligt att bestämma traktamentet till tio
kronor för båda dessa riksdagssammanträden utan att derför i
minsta mån afgöra den frågan, huru vida dessa båda sammanträden
vore att anse det senare som en ny eller båda som en gemensam
lagtima riksdag.
En af de föregående talarne anmärkte också, för så vidt jag
fattade honom rätt, att uttrycket »sammanlagdt ett tusen tvåhun¬
dra riksdaler», hvilket äfven förekommer i paragrafen sådan deu
nu lyder, vore otydligt. Jag tror för min del icke, att detta ut¬
tryck innehåller någon otydlighet. Det framkastades verkligen
inom utskottet en erinran derom, att ordet »sammanlagdt» möjligen
skulle kunna tänkas afse det sammanlagda arfvodet för dessa två
nu så kallade riksdagssammanträden, men om man läser paragra¬
fen med uppmärksamhet, skall man finna, att det tydligen säges,
att riksdagsmannaarfvodet skall vara ett tusen tvåhundra riksdaler
för hvarje lagtima riksdag, som har sin vanliga längd och icke
upplöses. Sedan blir det en sak för sig, när man i vissa undan¬
tagsfall frångår bestämmelsen om detta fixerande af arfvodet och
går till dagberäkningen. Detta inträffar i fyra fall, nemligen när
Konungen upplöser riksdag innan den varit fyra månader till¬
sammans, när ledamot af kammaren afgår innan så lång tid af
dess sammanträde förflutit, under urtima riksdag samt under riks¬
dagssammanträde, som följer efter riksdags upplösning på grund
af Konungens förordnande om nya val. I detta sista fall må dock
arfvodet sammanlagdt ej öfverstiga ett tusen tvåhundra riksdaler,
äfven om riksdagssammanträdet varar aldrig så länge, och i de tre
öfriga fallen kan det uppenbarligen icke inträffa, att arfvodet kan
öfverstiga detta belopp. Inom utskottet var det visserligen fråga
om, att_ man för riksdagssammanträde, som följer efter riksdags
upplösning på grund af Konungens förordnande om nya val, skulle
bestämma ett traktamente af tio kronor per dag, äfven om detta
sammanträde skulle vara längre än fyra månader, men utskottet
ansåg det icke vara välbetänkt att i något tall beräkna arfvodet
för längre tid än som i grundlagen tänkts vara den längsta för en
Andra Kammartns Prot. 1888. N:o 45. 2
>T:o 45.
18
Lördagen 28 April, e. m.
0 m än dring
1 § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forte.)
lagtima Riksdag, emedan detta skulle kunna hafva inflytande på.
ärendenas behandling och föranleda dess utdragning på tiden.
Sedan jag nu redogjort för de förhållanden, som här varit före¬
mål för anmärkningar, har jag intet annat att göra än yrka bifall
till utskottets förslag. En återremiss har enligt min åsigt icke det
ringaste skäl för sig och skulle i alla händelser vara helt och hål¬
let ändamålslös.
Herrar Rundbäck och Pehrsson i Norrsund instämde med herr
Widström.
Herr Ryding: I likhet med de Henne talare, som redan
yttrat sig i denna fråga, instämmer jag till fullo i syftet af den
föreslagna grundlagsändringen. Men då jag fruktar, att redaktions-
förslaget, sådant det nu föreligger, i sig gömmer ett tvistefrö, som
det vore önskligt att icke vidare få se uppspira, ber jag att för
kammaren få uttala mina betänkligheter i detta hänseende.
Det af utskottet föreslagna tillägget till 23 §:en riksdags¬
ordningen lyder sålunda: »samt under riksdagssammanträde, som
följer efter Riksdags upplösning på grund af Konungens förord¬
nande om nya val.» Jag ber nu först få nämna, att sjelfva redak¬
tionen förefaller mig anmärkningsvärdt tung, och att, då grund¬
lagen ju skall efter sin ordalydelse tolkas, det väl borde heta:
»som följer näst efter Riksdags upplösning» och icke blott »som
följer efter Riksdags upplösning». Men härvid skulle jag icke-
hafva fäst mig, om icke utskottet användt ordet »riksdagssamman¬
träde» och deri inlagt den betydelse, som närmare framgår af moti¬
veringen. Det har redan blifvit framhållet, att i denna motivering:
framskymtar en benägenhet att fastslå den så kallade fortsättnings-
teorien; och man lär väl svårligen kunna komma ifrån, att i mo¬
tiveringen uttalas, att med det deri omnämnda »senare sammanträ¬
det» menas en fortsatt riksdag, en riksdag, som blott utgör en del
af den förut upplösta, ty der talas uttryckligen om »samma Riks¬
dags första sammanträde» och strax derefter om det »senare sam¬
manträdet».
Med detta är man ju inne på den strid, som både före och
under nästlidet års majriksdag så lifligt fördes om den frågan, huru
vida nämnda riksdag vore att anse såsom en ny eller en fortsatt
riksdag. Denna strid hade likväl bort få anses utkämpad, sedan
majriksdagen blifvit så väl af Kongl. Maj:t som af Riksdagens båda
kamrar betraktad såsom en ny, sjelfständig lagtima Riksdag och
sedan äfven riksdagens delegerade, riksgäldsfullmägtige, på grund
af den utaf begge statsmagterna sålunda hyllade uppfattning, an¬
sett sig böra till dem af Andra Kammarens ledamöter, hvilka så¬
dant fordrade, utbetala arfvodet för majriksdagen med 1,200 kronor
till hvar och en, såsom om denna Riksdag varit en sjelfständig
lagtima Riksdag.
Ku har här visserligen af en utaf utskottets ledamöter blifvit
sagdt, att det icke varit utskottets mening att fastslå den så kal¬
lade fortsättningsteorien, men oaktadt detta står motiveringen qvar
Lördagen den ‘28 April, e. m. 19
i betänkandet, och vi veta alla, att när i grundlagseditioner om¬
talas någon ändring, som blifvit vidtagen, så bifogas vanligtvis en
afskrift af konstitutionsutskottets i saken afgifna betänkande. Det
skulle derför alltid komma att heta: »så och så har konstitutions¬
utskottet sagt», och med den auktoritet, som bör tillkomma detta
utskott, är det naturligt, att vid dess motivering skall fästas en
ganska betydlig vigt. Dä nu jag för min del vill sjelfva saken,
men fruktar, att förslaget, om det oförändradt antages, sedermera
kommer att förkastas vid den slutliga förnyade pröfningen, tillåter
jag mig hemställa, att de af utskottet tillagda orden måtte utbytas
mot följande mening: »samt under riksdag, som på grund af Konun¬
gens förordnande om nya val sammanträdt,» eu redaktion, som ju
onekligen är mycket enklare och otvetydigt angifver hvad som åsyf¬
tas, utan att behöfva stöta för hufvudet anhängarne af vare sig
den ena eller andra åsigten.
Nu har visserligen Första Kammaren redan antagit utskottets
förslag såsom hyllande; men om Andra Kammaren bifaller mitt
förslag, återstår ju för utskottet att sammanjemka dessa beslut, och
det borde väl ej vara omöjligt, då alla äro ense om saken. Skulle
deremot utskottet, mot all förmodan, finna eu sådan sammanjemk-
ning vara omöjlig, vore ju dermed intet annat förloradt, än att
frågan folie för denna riksdag-, och då vi ännu hafva två riksdagar
qvar under perioden, torde man hafva förhoppning, att frågan under
någon af dessa skulle kunna återupptagas med bättre resultat.
Mitt yrkande, herr talman, är följaktligen, att de i utskottets
förslag kursiverade orden: samt under riksdagssammanträde, som
följer efter riksdags upplösning på grund af Konungens förordnande
om nya val utbytas mot orden: samt under riksdag, som på grund
af Konungens förordnande om nya val sammanträdt.
Med Herr Buding förenade sig Herrar Waldenström från Gfefie,
Söderblom, Edelstam, Essén, Winkrans, Bratt, O. Melin, Elowsson,
Broström, Brusa, Pålsson, Nilsson i Skärhus, Brodin, Sskoning,
Nydalil, Carlsson i Nysäter, Arkusiander, Bromée, Bordell, Vahlin,
Wåhlin, Andersson i Baggböle, Andersson i Hasselbol, Nilson från
Lidköping, Thestrup, Nilson från Ystad och Björkman.
Herr Svensson i Brämhult yttrade: Då jag väckte min mo¬
tion i denna fråga, afsåg jag hufvudsakligen att få undanröjda
sådana oegentligheter, som inträffade vid 1887 års senare riksdag.
Jag skall nu icke upptaga tiden med att upprepa dessa oegentlig¬
heter; de äro väl kända, och jag har dessutom redogjort för dem
i min motion. Nu har emellertid utskottet icke velat biträda mo¬
tionen i oförändrad form, utan i stället framlagt det förslag, som
här föreligger. Då nu detta utskottets förslag är en förbättring
samt egnadt att undanrödja den hufvudsakligaste af de utaf mig
påpekade oegentligheterna, och då Första Kammaren redan bifallit
utskottets förslag, ber jag få yrka bifall till samma förslag oför¬
ändradt.
N:o 45.
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
X:o 45.
20
Lördagen den 28 April, e. m.
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
Herr Lyttkens: Då den ärade ledamoten af konstitutions¬
utskottet såsom försvar för de i motiveringen använda orden åbe¬
ropade grundlagen och sade, att der redan stode taladt om senare
sammanträde, så ber jag få nämna, att jag också vet, att så står.
Men det står icke samma riksdags första och senare sammanträde;
det är detta, som för en enfaldig menniska gör skilnaden så stor.
Tv det är icke samma riksdags första och senare sammanträde
utan tvenne särskilda riksdagar, och att båda äro af lagtima natur,
säger grundlagen uttryckligen. Om nu i motiveringen får stå qvar
detta uttryck samma riksdags första sammanträde och riksdagens
senare sammanträde, blir meningen i klämmen olika, ty då blir
det de två riksdagarne, för hvilka det sammanlagda arfvodet ej får
öfverstiga 1,200 riksdaler. Klämmen med sin nuvarande lydelse
kan vara rigtig i och för sig, men icke om det i motiveringen står
samma riksdags första och riksdagens senare sammanträde, hvilket
för öfrigt är ett uttryck, som grundlagen ej vet af. Jag beundrar
den ärade ledamotens förmåga att kunna bortresonera detta uttryck
»samma riksdag» hvilket var det, som jag hufvudsakligen fäst
mig vid.
Hvad herr Rydings förslag vidkommer,. skall jag vara med om
att rösta för detsamma, ty det är sådant, att det med litet god vilja
kan sammanjemkas med Första Kammarens beslut. Sammanjemk-
ningen skulle då gå i den rigtningen, att man tilläde det som i
herr Rydings förslag är — jag vet ej huru vida afsigtlig^ — uteslutet,
nemligen orden: som följer efter riksdags upplösning, så att man
från Första Kammarens beslut, som är detsamma som utskottets
förslag, toge dessa ord och från Andra Kammarens beslut ordet
riksdag i stället för riksdagssammanträde.
Jag ber således att få instämma i herr Rydings förslag.
Herr Månsson: Jag vill blott säga, att, så vidt jag kunnat
förstå, det aldrig varit meningen att i detta förslag inlägga
något tvistefrö i afseende å den stora politiska frågan, huru vida
det riksdagssammanträde, som följer efter riksdags upplösning på
grund af Konungens förordnande om nya val, skall betraktas såsom
en fortsatt eller ny riksdag. Om herrarne nu finna, att ordalagen
i utskottets motivering kunde vara betydelsefulla i det hänseendet,
att de skulle kunna tolkas så, att vi velat gifva dödsstöten åt den
uppfattning, som i våras gjorde sig gällande, eller att vi icke skulle
vilja godkänna åsigten om ny riksdag efter sådan upplösning, skulle
jag för min del mycket gerna gå in på att stryka denna motive¬
ring. Jag är öfvertygad om, att icke många af konstitutionsutskot¬
tets ledamöter skola hålla på densamma, ty vi hafva blott velat
saken. Det är den, vi velat hafva afgjord, och vi hafva dervid
icke velat inblanda den politiska stridsfrågan, hvilken synes mig
vara utagerad. Sjelfva hufvudsaken i förslaget bär ju varit att
bestämma, att ledamot af Andra Kammaren skall i arfvode erhålla
10 kronor om dagen under den riksdag, som följer efter en upplöst
riksdag, så att det icke skulle till någon kunna utbetalas dubbelt eller
mångdubbelt mer än som är grundlagens mening, såsom ju skett
Lördagen den 28 April, e. in. 21
åt personer, som blott varit här några dagar. Det är detta man
åsyftat med förslaget. Jag skulle derföre, då vi uttala så bestämdt
den uppfattningen, att här icke några politiska funderingar före¬
ligga, vilja bedja herrarne godkänna den redaktion af ifrågava¬
rande grundlagsparagraf, som utskottet föreslagit. Om man ser till,
hvilka uttryck förekomma i paragrafen, sådan den förut lyder,
skall man finna, att i den föreslagna lydelsen inga andra sådana
äro intagna än de, som stå der förut. Det talas i den gamla pa¬
ragrafen om riksdagens sammanträde, och i förslaget står ju också
taladt om det riksdagssammanträde, som följer efter riksdags upp¬
lösning. Den föregående riksdagen är då slut och således bör man,
om man vill tolka orden rätt, finna, att i detta uttryck ej ligger
någon sådan betydelse, som herrarne förmena. Det är möjligt, att
förslagets redaktion kan vara något tung, ehuru jag för min del
ej kan finna det; den af en föregående talare föreslagna formule¬
ringen synes mig vara ungefär lika tung.
Då nu emellertid Första Kammaren antagit utskottets förslag,
hemställer jag, att denna kammare må låta stryka den del af mo¬
tiveringen, som man här stött sig på, men att kammaren i öfrigt
må bifalla utskottets förslag.
Man har äfven sagt, att man ännu hade god tid på sig för att
hinna få frågan afgjord, och att man derför herde uppskjuta den¬
samma till en af de följande riksdagarne i perioden. Ja, vill man
göra det, så gerna för mig. Man får då se, hvad en kommande
Riksdag kan hitta på för att vinna det mål, som åsyftas. För min
del tror jag dock, att det vore bäst att kammaren antoge det för¬
slag, som nu af konstitutionsutskottet framlagts. Jag skall i så
fall gerna gå ifrån den del af motiveringen, som herr Lyttkens
fäst sig vid.
Herr Larsson i Följe instämde med herr Månsson.
Herr 'Widström: Det är ju alltid kinkigt att diskutera om
ord och uttryck, synnerligast om de icke ingå i ett lagförslag utan
blott i motiveringen derför, der det kan bero på tycke och smak,
huru man uttrycker sig. Men eftersom herrarne börjat en sådan
diskussion, skall jag be, att herrarne ville läsa igenom hvad som
så skarpt kriticeras.
Det bar af en föregående talare anmärkts, att bär skulle stå
»samma riksdags första sammanträde» och »samma riksdags se¬
nare sammanträde». Men det står ej samma riksdags senare sam¬
manträde, såsom talaren nämnde, på samma gång hall lade syn¬
nerlig vigt derpå såsom något särdeles anmärkningsvärd!, utan det
står det senare sammanträdet, utan att dermed accentueras hvad
det är för sammanträde annat än ett riksdagssammanträde; men
huru vida det skall hänföras till »samma riksdag» eller icke, derom
står ej taladt. Deremot undrar jag, huru vida man icke genom att
godkänna den af eu annan talare här föreslagna formuleringen,
nemligen att i stället för den i utskottets förslag kursiverade me¬
ningen skulle insättas orden: »samt under riksdag, som på grund
2f:o 45.
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
N:o 45.
22
Lördagen den 28 April, e. m.
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
af Konungens förordnande om nya val sammanträder», insatte nå¬
got, som skulle blifva ännu mer omtvistadt. Ty man begagnade
då icke det uttryck, som förekommer i paragrafen förut. Utskot¬
tets föreslagna uttryck är deremot mera i öfverensstämmelse med
paragrafens nuvarande lydelse och således mera egnadt att undan¬
rödja nya tolkningar. Ty sätter man uttryckligen ordet riksdag,
ligger deri eu mycket mera bestämd och gifven tolkning än i or¬
det riksdagssammanträde. Ett riksdagssammanträde måste det ju
vara, vare sig det är sjelfständig eller fortsatt riksdag, och ordet
fortsatt är i förslaget icke ens nämndt. «
Det skulle ju vara smickrande för konstitutionsutskottet, om
dess utlåtande i en fråga tillmättes så stor auktoritet, att det
kunde åberopas såsom grund för tolkningen af en annan fråga,
som nu icke är föremål för behandling. Men jag tror icke, att
det är så allvarsamt menadt med den der auktoriteten. Jag anser
fortfarande att i motiven icke står något, som gifver skälig anled¬
ning till den tydning af utlåtandet, som här gjorts.
Herr Johansson i Korasko g: Då det af en föregående
talare blifvit nämndt, att riksgäldsfullmägtige skulle genom sitt
beslut förlidet år att till ledamöterna af majriksdagen utbetala
1,200 kronor hafva fastslagit den tolkningen af 23 § riksdagsord¬
ningen, att ledamot af kammaren skulle vara berättigad att er¬
hålla så stort arfvode för eu sådan, efter upplösning sammanträ¬
dande riksdag, ber jag att dervid få erinra, att då detta beslut af
fullmägtige fattades den 6 juli förlidet år, voro af 7 fullmägtige
blott 5 tillstädes och af dessa 5 var det blott 3, som voro eniga
om det beslut, som fattades. De två andra deremot voro af afvi¬
kande mening. Det inträffade till och med i ett par särskilda fall,
der det gälde arfvode för ledamöter, som inträdt under riksdagens
lopp, att det icke var mer än två, som fattade beslutet mot de
andra tre, emedan dessa tre delade sig i olika meningar, och då
blef på grund af en särskild bestämmelse i riksgäldskontorets reg¬
lemente den mening, som omfattades af ordföranden, gällande. Då
jag för min del, såsom dåvarande fullmägtig, ej kunde gilla den
tolkning af 23 §, som af flertalet af fullmägtige gjordes gällande,
reserverade jag mig mot det fattade beslutet och tillåter mig, på
det att min mening må vara förvarad äfven i Riksdagens protokoll,
uppläsa denna reservation, i synnerhet som den är ganska kort¬
fattad. Den är af följande lydelse: »Då 23 § riksdagsordningen
icke innehåller uttrycklig föreskrift, huru riksdagsmans arfvode
skall utgå för sådan riksdag, hvilken blifvit kallad att samman¬
träda efter upplösning af eu lagtima, den 15 januari sammanträ¬
dande riksdag, men deremot bestämmer, att, när Konungen upp¬
löser riksdag, kammarens ledamot undfår, jemte resekostnadsersätt-
ning, i dagtraktamente tio riksdaler, hvithet dock ej må öfverstiga
sammanlagdt 1,200 riksdaler, hyser jag den uppfattning, att riks¬
dagsmannaarvode för den nya lagtima riksdag, som efter upplös¬
ning sammanträder, bör utgå på enahanda sätt som för den upp¬
lösta riksdagen är föreskrifvet, nemligen med tio kronor för dag,
Lördagen den 28 April, e. m. 23
så länge riksdagen varar, dock icke öfver 1,200 kronor. Med an¬
ledning häraf och då jag derjemte delar den åsigt i förevarande
arfvodesfråga, som finnes uttalad i professor Rydins arbete »Sven¬
ska Riksdagen» (del. I, sid. 230), anser jag för min del,
att riksdagsmans arfvode för den nu samlade riksdagen bör
utgå med 10 kronor för dag från och med den 2 maj, då riks¬
dagen sammanträdde, till och med den 9 dennes, då riksdagen
antages skola sluta.» Det var min uppfattning då och jag vid¬
håller densamma fortfarande. Om man då läst den 23 § riksdags¬
ordningen på det sättet, och en sådan tolkning, som jag omfattade,
fått göra sig gällande, så är jag viss om att kammarens ledamöter
hellre skulle sett detta, i synnerhet som statsverket skulle der¬
igenom hafva besparats något öfver hundratusen kronor, som nu
bortslösades genom fullmägtiges beslut.
Hvad den föreslagna nya redaktionsförändringen beträffar, så
vill jag tillkännagifva att, för att framdeles förekomma ett dylikt
slöseri, jag vill vara med om snart sagdt hvilken redaktions-
förändring som helst, som kan framläggas. Men vid jemförelse mellan
utskottets förslag och det utaf herr Ryding framstälda, anser jag-
herr Rydings hafva ett afgjordt företräde framför utskottets. Jag
ber derför att få förena mig med honom i det förslag han framstält.
Herr vice talmannen Sv. Nilsson: Hvad nu konstitutions¬
utskottet menar dels med motiveringen och dels med det förslag
här föreligger tiar man hört närmare utvecklas och förtydligas af
ett par af utskottets ledamöter. Men hvad som är skruf vet, det
står skrifvet. Och om det nu har blifvit upplyst, att de icke menat
hvad de skrifvit, så är det alldeles tydligt att de böra gå in på
något annat förslag. Jag tycker att herr Rydings förslag är så
enkelt och tydligt uppstäldt, att konstitutionsutskottets ledamöter
sjelfva icke borde draga det ringaste i betänkande att gå in på
detta förslag. Jag finner ingen fara i att antaga detsamma; ty
det kan mycket väl samman]emkas i konstitutionsutskottet med
.Första Kammarens beslut. Och om det icke sedan går igenom i
riksdagen, när det kommer tillbaka, är det icke heller någon fara,
om det faller. Ty nästa riksdag kan frågan å nyo komma upp, då
ett förslag kan antagas, som kan slutligen afgöra», sedan nya val
till Andra Kammaren egt rum. Men jag befarar, att^orn utskottets
nu föreliggande förslag antages hvilande, den riksdag, som sam¬
manträder efter de nya valen, icke skall kunna antaga detsamma,
och då kommer ytterligare en riksdagsperiod att förgå, innan man
kan få denna önskvärda förändring igenom. — Då jag för min del
vill hafva en sådan förändring, så är det tydligt att jag också vill
arbeta för densamma, och jag hoppas derför att konstitutions¬
utskottets ledamöter icke skola motsätta sig- det af herr Ryding for¬
mulerade förslaget, som är enkelt och tydligt. Jag kan medge, att
om man läser utskottets förslag med noggrann uppmärksamhet me¬
ningen deri möjligen kan redas, men det kan också förefalla som
om meningen vore den att, när riksdagen sammanträder i januari
och Konungen upplöser den riksdagen, samt då riksdagen derefter
N:o 45.
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
N:o 45.
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
24 Lördagen den 28 April, e. m.
endast . skall anses såsom en fortsättning, det kunde ifrågasättas
huru vida icke en sådan tolkning komme att göras, att arfvodet be¬
stämdes att utgå med 1,200 kronor för båda sammanträdena.
Det kan tolkas på sådant sätt och äfven på andra, och att an¬
taga ett så tvistigt förslag tror jag icke vara lämpligt. Genom herr
Rydings förslag komme man deremot ifrån alla de obehag och
tvister, som i framtiden kunna uppstå derom, huru vida riksdagen efter
det upplösning egt rum skall vara att anse såsom ny eller fortsatt
riksdag. Den som. bevistade sista riksdagen har nog kännedom
om hvilka obehagliga strider, som pågingo då, just på grund af
tvister , om tolkningen af den saken. Jag hemställer derför om
bifall till herr Rydings förslag.
Herr Carl Hvars son: Jag skall blott anhålla att få förena
mig med hvad vice talmannen anförde och instämmer i herr Ry¬
dings förslag.
Herr Morén: Jag hade tänkt att man icke skulle komma åter
till striden om »ny eller fortsatt riksdag» efter det beslut, som fat¬
tades af högsta 'domstolen och efter den arfvodesfördelning, som
försiggick vid den så kallade majriksdagen. Det har heller icke
funnits någon tanke hos oss i den vägen; utan vår mening var att
förebygga de oegentligheter, som, enligt hvad herrarne sjelfva nog¬
samt känna till, förefunnos under majriksdagen. Men jag kan icke
förstå att å motiveringen ligger så fasligt mycken vigt, att det är
någonting att hålla på. Der står för öfrigt bland annat »för leda¬
mot af Andra Kammaren vid riksdag, som sammanträder efter
riksdags upplösning af Konungen i samband med förordnande om
nya val. En sådan riksdag» o. s. v. Här stå ju orden på det
sättet, att det är en särskildt fristående riksdag. Men i likhet med
Ivar Månsson är jag gerna böjd för att stryka hela motiveringen.
Det är i god . afsigt som jag varit med om detta betänkande. Hvad
dess motivering beträffar, så kan jag icke finna att den är vilse¬
ledande. Men då klämmen är god — motiveringen lemnar jag
helt och hållet å sido — så anhåller jag om bifall till den af ut¬
skottet föreslagna redaktionsförändringen i sjelfva paragrafen.
Herr Husberg: Vi tyckas ju allesammans vara ense om
sjelfva saken. Meningen är, att vid riksdag, som sammanträder
efter det Konungen förordnat om nya val, ersättningen skall utgå
såsom dagtraktamente. Det vore då skada, om det syfte, som
kammaren vill vinna, skulle förfelas genom stridiga åsigter om
sjelfva formuleringen.. Väljer man uttrycket »riksdagssammanträde»,
så. är detta fortsättningsteorien till favör. Väljer man uttrycket
»riksdag» . med den formulering, hvari samma ord förekommer uti
herr Rydings förslag, har tvistefrågan ej heller blifvit bilagd, utan
de motsatta sidan torde anse sig hafva dermed vunnit erkän¬
nande. Derföre skulle det naturligtvis vara önskligt, om man
kunde ena sig om en sådan redaktion, som hvarken gåfve sig in
på ena eller andra sidan, utan hölle sig neutral. Jag tror, att det
Lördagen den 28 April. e. m.
25
X:o 45.
är möjligt att finna eu sådan formulering ocli vill, i stället för de Om ändring
kursiverade orden »samt under riksdagssammanträde, som följer * § 23 rilcs-
efter riksdags upplösning på grund af Konungens förordnande om dagsoranm-
nya val» föreslå följande formulering: »äfvensom när riksdagen sam- (Forte.)
manträdt på grund af Konungens förordnande om nya val». Jag-
tror icke att man ur denna formulering kan leta ut något till stöd
vare sig för den ena eller den andra åsigten, ock får jag derför,
herr talman, yrka bifall till detta formuleringsförslag.
Herr Ljungman: Det synes mig, herr talman, som om man
fäste allt för stor vigt vid den motivering, som förekommer i detta
betänkande, och att man kunde dröja med att tala härom, tills
frågan om »ny eller fortsatt riksdag» en gång komme under för-
nvadt afgörande. Här är det väl icke fråga om huru vida den riks¬
dag, som sammanträder efter Konungens förordnande om nya val,
är ny riksdag eller fortsatt. Icke heller är den striden afgjord der¬
med, att det i motiveringen till förevarande, derifrån alldeles skilda
sak förekommer ett uttryck, som möjligen kan tydas till förmån
för den s. k. »fortsättningsteorien». Vi kunna val icke förhindra,
att den striden upptages med samma hetta som vid sista riksda¬
gen, äfven om vi nu antaga ett betänkande, hvars formulering kan
synas vara den ena sidan till favör.
Icke kan jag finna att det ligger någon fara i att här begagna
ordet »sammanträde». Då grundlagen sjelf använder samma ord i
samma paragraf — ett stycke ofvanom den af utskottet föreslagna
redigeringen — och då detta samma uttryck på flera andra ställen
förekommer i våra grundlagar, t. ex. i § 109 regeringsformen och
§ 5 riksdagsordningen, så tror jag mycket väl att man kan god¬
känna den formulering, som utskottet föreslagit — ehuru jag villigt
erkänner, att det förslag som framlades af herr Husberg var rätt
förtjenstfullt, och jag tror att, om det varit framlagdt i konstitu¬
tionsutskottet, det möjligen kunnat, behöfligen förbättradt, använ¬
das af utskottet, då det är mindre tungt och dessutom något kor¬
tare affattadt än utskottets egen formulering. Men jag kan icke
finna nödigt att utskottets betänkande remitteras tillbaka för den
orsakens skull, när båda förslagen innehålla detsamma, och när
icke något af förslagen innehåller något, som kan tydas vare sig
till förmån för tolkningen »ny riksdag» eller blott samma riksdags
»senare sammanträde». Jag yrkar derför bifall till konstitutions¬
utskottets betänkande.
Herr Widström: Jag skall i anledning af det utaf herr Hus¬
berg framlagda förslag be att få fästa uppmärksamheten på att det
rrttryck, som han begagnat, då det heter: »äfvensom när riksdag
sammanträder på grund af Konungens förordnande om nya val»
icke innefattar någon period, under hvilken arfvode skall beräk¬
nas, utan är endast en »terminus». Der står förut: »Hvarje leda¬
mot af Andra Kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för rese¬
kostnad till och från riksdagen samt arfvode af ett tusen tvåhundra
riksdaler för hvarje lagtima riksdag»; och der är det fråga om en
X:o 45.
26
Lördagen den 28 April, e. m.
I herr Husbergs förslag är ingen sådan utsatt. — För
jag endast fästa uppmärksamheten på att antagandet af!
^ ergs förslag naturligtvis betyder detsamma som att frå-
(Ports.) gan är förfallen.
Herr Danielson: Jag har verkligen något förundrat mig
öfver, att herrarne kunna egna denna fråga så stor uppmärksam¬
het. För mig förefaller den temligen obetydlig. I den af utskottet
föreslagna formulering af paragrafen kan jag verkligen icke läsa
mig till någon otydlighet, så att det vore skäl att deri göra någon
ändring, utan kan man godt nöja sig med konstitutionsutskottets
förslag. Ett ytterligare skäl till detta finner jag i den omständig¬
heten, att Första Kammaren redan tagit utskottets formulering,
och den framstående man, som skrifvit den nya riksdagsordnin¬
gen, derstädes yttrade sig för bifall till utskottets förslag. Det är
väl för öfrigt omöjligt att tänka sig, att denna kammare skulle
kunna på rak arm antaga ett beslut, som framkastas under öfver-
läggningen, huru väl skrifvet det än må förefalla. Vill man icke
nöja sig med utskottets förslag, är det väl icke värd t att antaga
något annat. Utskottets förslag kan icke missförstås, äfven om det
icke är synnerligen välskrifvet, ty nog är det så tydligt, att hvar
och en kan begripa meningen. Och fäster man sig vid att ut¬
trycket »riksdagssammanträde» blifvit valdt i stället för »riksdag»,
så bör man observera, att detta uttryck står upprepadt ett par
rader ofvanför i samma paragraf och dessutom förekommer på flera
ställen i riksdagsordningen, och icke bör man söka jaga upp något,
som står bakom denna lilla fråga. Icke kan det vara skäl för
herrarne att söka forcera upp den gamla striden om fortsatt eller
ny riksdag, och derför tycker jag, i all enkelhet, att vi böra bi¬
falla hvad utskottet föreslagit.
Herr Carl Ifvarsson: Jag vill icke så mycket fästa mig
vid ordet »riksdagssammanträde» i annat hänseende; men med be¬
gagnandet af det ordet kan det blifva fråga, om det icke finnes någon
tvetydighet i utskottets förslag, som kan föranleda till förvecklin¬
gar, som blifva värre än de som förut egt rum. Begagnar man det
ordet, kan det nemligen lätt komma derhän, att, med anledning
af hvad de efterföljande orden i paragrafen innehålla om att arf-
vodet icke får öfverstiga 1,200 kr., denna föreskrift må hända kunde
komma att tillämpas för båda sammanträdena, som om de tillsam¬
mans utgjorde en riksdag i fråga om arfvodets fördelning. Om
man tolkade grundlagen så, skulle det kunna komma att taga sig
bra underligt ut. Det kan t. ex. hända, att det första samman¬
trädet varade tre månader och 29 dagar, och dä utginge hela arf¬
vode! på 10 kr. när. Sedan blef riksdagen upplöst och ett nytt
sammanträde började. Den nye riksdagsmannen skulle då också
ha 10 kr. per dag, men då hela arfvodesbeloppet icke finge öfver¬
stiga 1,200 kr. för båda sammanträdena, hade man att först räkna
ifrån hvad hans företrädare fått, och följaktligen skulle den siste
representanten icke få mer än 10 kr. för hela tiden, ehuru han
Om ändring tidsperiod.
i § 23 riks- öfri„;t vill
n- , ö ,
dagsordnin-
herr Hus!
Lördagen den 28 April, e. m. 27
kunde få komma att gå här fyra månader äfven han. Det kan
ganska lätt gå derhän, om man tolkar lagen på det sättet.
Man har hänvisat till motiven, men sedan ett par af konstitutions¬
utskottets ledamöter släppt efter motiven, står det icke mycket qvar,
som skulle kunna reda frågan i en framtid. Ur denna synpunkt
tror jag det vara skäl antaga en redaktionsförändring. De förslag,
som framstälts af herrar Ryding och Husberg, äro desamma i sak,
men jag tycker bättre om den förres, emedan det är bättre formu-
leradt. Till man verkligen komma till en lösning efter tre år,
tror jag det är nödvändigt att taga detta förslag, ty blir icke kon¬
stitutionsutskottets förslag nu ändradt, är det ganska sannolikt, att
det då faller, och då är frågan icke löst. I afseende på den in¬
vändning att frågan nu skulle kunna falla, derför att möjligen
båda kamrarne icke fattade samstämmande beslut, så hör man be¬
sinna, att det icke vore så stor olycka, tv frågan kan upptagas
nästa år, då det skall afgöras först om tre år. Men i annat fall
har man icke mycken förhoppning att på den vägen komma dit
man vill. Jag tror det vara lyckligt att få saken på det klara en
gång och på ett sätt, som icke medför några tvetydigheter. Jag-
hemställer derför om bifall till herr Rydings förslag, som jag tror
vara det lämpligaste.
Herr Husberg: Herr Widström har anmärkt mot det af
mig framstälda förslag till formulering, att detsamma icke skulle
stämma öfverens med det sätt, hvarpå den nu ifrågavarande
grundlagsparagrafen är i öfrigt affattad. Han har i sådant afse¬
ende framhållit, att min formulering hänför sig till en viss tid¬
punkt, ett visst tidsmoment, medan deremot paragrafen, genom att
närmast förut tala om urtima riksdag, afser viss tidsperiod. Här¬
emot vill jag emellertid påpeka, att en oegentlighet af detta slag
redan förefinnes i paragrafen, sådan den nu lyder. Ty paragrafen
talar visserligen om urtima riksdag, alltså om en viss tidslängd,
men begagnar det oaktadt närmast förut uttrycket: när Konungen
upplöser riksdag etc., alltså ett uttryck som åsyftar en viss tid¬
punkt. Således om det anmärkta skulle innefatta en oegentlig¬
het, så är paragrafens formulering redan i dess nuvarande skick
i lika mån oegentlig.
Herr Herslow: Jag skall tillåta mig anhålla, att detta får
vara detta, att denna lilla fråga måtte få förblifva en liten fråga, och
att man icke — såsom herr Danielson förebrådde andra, men som
utskottet snarare sjelf får taga åt sig — söker forcera fram eu stor
fråga vid sidan af eller inuti denna lilla, en fråga som alls icke
nu hör hit. Jag skulle kanske vara mest benägen att taga herr
Husbergs förslag, men, sådant det föreligger, förefaller det mig, som
om detsamma skulle behöfva en liten redaktionsförändring, hvar¬
igenom det kunde blifva ännu mer neutralt. Ty hvad jag framför
allt här håller på är, att vi icke i någon rigtning försöka att göra
en grundlagstolkning i ett ämne, då vi tala och besluta om ett
annat. Ur praktisk synpunkt håller jag dock före, att vi göi*a ldo-
Sso 45.
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
Ji:o 45.
28
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
Lördagen den 28 April, e. m.
kast i att taga herr Rydings förslag. Tv taga vi det, föreställer
jag mig, att utskottet skall såsom sammanjeinkningsförslag mellan
båda kamrarnes beslut komma fram med ett förslag, som ligger
mycket nära. hr Husbergs, t. ex. blott med den ändringen, att i
stället för »riksdagen» sättes in: »riksdag» — »när riksdag sammanträ¬
der». Alltså: då jag anser högst olämpligt och origtigt, om vi bär
af utskottet läte oss dragas in i en labyrint af så vidtomfattande
och kinkiga stridsfrågor, som här öppnar sig, oaktadt vi icke nu
äro kallade att afgöra något annat än en liten fråga, om hvilken
vi alla äro öfverens, hemställer jag att vi nu må taga hr Rydings
förslag lör att derigenom från utskottet få fram ett medlingsförslag,
som lemnar denna serie af stridsfrågor fullständigt utanför den
punkt, som nu skall afgöras. Jag yrkar således bifall till herr
Rydings förslag.
Herr Ljungman: Med anledning af hvad några talare yttrat
om att det förevarande förslaget från konstitutionsutskottet skulle
vara otydligt och missledande, så att föreskriften om att arfvodet
icke finge öfverstiga 1,200 kronor skulle hunna tydas såsom afse¬
ende båda »sammanträdena» eller »riksdagarne» under ett och
samma år, sedan riksdag hlifvit upplöst och Konungen förordnat
om nya val till Andra Kammaren, vill jag anmärka, att förslaget
är icke allenast fullt tydligt, utan eu sådan misstydning är rent af
orimlig. Men äfven om man gjorde ett tillägg till grundlagen af
det innehåll, att ett sådant »senare riksdagssammanträde» under
samma år skulle betraktas såsom alldeles »ny riksdag», skulle det
föreslagna tillägget icke kunna sålunda tolkas. Vanliga sättet, när
man vill slå i hjel ett lagförslag, är att påstå att det är otydligt
och missledande. Man använde det sättet under majriksdagen
för att förstöra en föreslagen fullt tydlig ändring af § 13 riksdags¬
ordningen och man försöker det äfven nu. Jag vidhåller mitt yr¬
kande om bifall till konstitutionsutskottets i allo fullt tydliga förslag.
Herr vice talmannen Sv. Nilsson: Het kan icke förnekas, att
Herr Ljungman är eu styf grundlagstolkare, såsom gammal konsti-
tutionsutskotts-ledamot, och det är mycket möjligt, att han kan
tolka förslaget så, att det för honom blir fullt tydligt. Men vi hafva
hört åtskilliga andra ledamöter i kammaren, som väl äfven kunna
tillerkännas vitsord vid förslagets tolkning, som ej kunna få samma
mening deraf som herr Ljungman, och för min del får jag säga,
att man måste läsa det med mycket stor uppmärksamhet, och det
går knappast ändå att komma till en klar tolkning af förslaget.
Hetta medgifva ju konstitutionsutskottets ledamöter sjelfva, som
yttrat sig i frågan. Jag begärde ordet för att säga, att jag icke
har något emot herr Husbergs förslag, som jag finner tilltalande och
som skulle mycket lätt kunna tjena som sammanjeinkningsförslag,
då det är tillmötesgående emot de olika meningarna. Men, såsom
i synnerhet herr Herslow påpekat, tror jag vi böra taga herr Ry¬
dings förslag, så att konstitutionsutskottet kan hafva något sam-
manjémkningsförslag, och det bör icke vara den ringaste svårighet
Lördagen den 28 April, e. ru.
29
N:<> l.'>.
för utskottet att vid eu samman]emkning taga det af herr Husberg
framstälda förslaget.
Herr Danielson: Jag har fått herr Rydings förslag orda¬
grant aftecknadt, men jag kan sannerligen icke se, att deri ligger
ett enda grand större tydlighet. Det innehåller ju intet annat än
hvad som står i utskottets förslag, ehuru detta senare har några
flera ord. Utskottet säger: »under riksdagssammanträde, som följer
efter riksdags upplösning på grund af Konungens förordnande om
nya val», och herr Ryding säger: »samt under riksdag, som på
grund af Konungens förordnande om nya val sammanträder.» Det
är ju precis samma sak. Meningen är densamma, fastän några ord
blifvit omflyttade. Vill icke kammaren bifalla utskottets förslag,
anser jag det klokast af afslå alltsammans, så val det ena som det
andra förslaget, och se tiden an till nästa riksdag, ty det är ju
ingen braska. Jag tycker ändå att man gerna kan taga utskot¬
tets förslag.
Herr Wi ds t rom: Jag anhåller att endast får erinra, att det
nog är meningen, då man läser en grundlagsparagraf, att man skall
läsa den med uppmärksamhet. Och om man det gör, så skäll man
få klart för sig hvad utskottets förslag innebär. Tillika torde få
nämnas, att i konstitutionsutskottet är äfven en ledamot af riks¬
gäldskontor, herr Samzelius, hvilken, då frågan om huru vida det
kunde anses ligga någon tvetydighet i förslaget rörande arfvodenas
beräknande diskuterades inom utskottet, ansåg saken vara alldeles
tydlig och klar.
Herr Andersson i Nöbbelöf: Den siste talaren fannsigför-
anlåten att erinra derom, att då man läste en grundlagsparagraf
man måste läsa den med uppmärksamhet. Det är visst sant, men
grundlagsparagraferna skola också skrifvas så, att de kunna tydas
ordagrant. När konstitutionsutskottets ledamöter sjelfva erkänna,
att motiveringen icke är rigtig — och i fråga om tydningen af grund¬
lags- och civillagsparagrafer går man ju, då någon tvetydighet upp¬
står i de flesta fall tillbaka till motiveringen för att deraf in¬
hemta hur lagstiftarne tänkt sig saken — synes det mig vara olämp¬
ligt att taga ett förslag, som icke kan i någon mån sammanjemka
meningarna.
Jag tror derför, att det är mycket bättre att frågan nu för¬
faller, ty derigenom slippa vi att tvista om denna sak, som synes
vara af så tvetydig beskaffenhet. Det är bättre att behålla den
föreskrift, som nu finnes, då så god tid dertill erbjudes att i dess
ställe föreslå något annat, som mer kan tilltala kammaren än det
nu framlagda förslaget.
Herr Billing: Då jag hör denna diskussion och de motsatta
meningar, som derunder söka göra sig gällande, kommer jag för
min del till ett annat slut än någon af de föregående talarne, eller
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
N:« 45.
Om ändring
i § 23 riks¬
dagsordnin¬
gen.
(Forts.)
30 Lördagen den 28 April, e. m.
till ett slut, som herr Danielson i sitt anförande antydde såsom
något bättre, ifall man ej ville godkänna utskottets förslag.
Det förefaller mig på grund af hvad under diskussionen ytt¬
rats uppenbart, att man å ena sidan, eller der man anser den riks¬
dag, som efter riksdags upplösning och anstälda nya val samman¬
träder såsom en fortsättning af den upplösta riksdagen, är lika myc¬
ket rädd för ordet riksdag, som man å andra sidan, eller der man
anser den efter upplösningen och anstälda nya val sammanträdande
riksdagen såsom en ny och, om jag så må säga, sjelfständig riks¬
dag, fruktar ordet riksdagssammanträde. Men hvilken åsigt som
denna afton än komme att vinna majoritetens bifall, skulle det
lätt kunna inträffa, att, när frågan skall slutligen afgöras, en mot¬
satt åsigt komme att göra sig gällande och såmedest föranleda,
att, till följd af det förhatliga ordet riksdag eller riksdags samman¬
träde befintlighet i förslaget, detsamma kommer att förkastas, och så
skulle man kanske åter få se det som man velat förekomma, eller att
man får 2 månaders eller 6 veckors samvaro tager betaldt såsom
för en riksdag, hvilken räckt under fyra månader eller derutöfver.
Derför yrkar jag afslag på så väl utskottets som de under diskussio¬
nen framstälda förslag, och med ett afslag lär väl icke någon skada
uppstå, ty vi hafva ju god tid att vänta; och jag hoppas, att vi
till nästa riksdag skola kunna få ett förslag, som kan tillfreds¬
ställa alla.
Ofverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats: dels bifall
till utskottets hemställan oförändrad, dels bifall till hvart och ett
af de utaf herr Ryding och herr Husberg framstälda särskilda än¬
dringsförslag, dels ärendets återremitterande till utskottet och dels
slutligen afslag å samtliga framstälda förslag till ändring af ifråga¬
varande grundlagsparagraf. Herr talmannen gaf propositioner i
enlighet med dessa yrkanden och förklarade sig anse propositionen
på bifall till utskottets hemställan vara med öfvervägande ja be¬
svarad. Yotering begärdes. I anledning häraf och för bestäm¬
mande af kontrapropositionen upptog herr talmannen ånyo de åter¬
stående yrkandena, af hvilka det som afsåg bifall till herr Rydings
förslag nu förklarades hafva de flesta rösterna för sig. Men jem¬
väl i fråga om kontraproposition äskades votering, i följd hvaraf,
och sedan till kontrapropositionen i denna votering antagits yrkan¬
det om afslag, nu först uppsattes, justerades och anslogs eu så ly¬
dande voteringsproposition:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen antager det
af herr Ryding framstälda yrkandet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Lördagen den 28 April, e. m.
31
Ji:o 45.
Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition i nämnda Om ändring
votering antagit yrkandet om afslag å konstitutionsutskottets före- * § 33 riJcs~
varande förslag. dagsordmn-
° gen.
t- . ... (Forts.)
Den omröstning, som anstäldes enligt denna voteringsproposi¬
tion, utföll med 81 ja och 106 nej, hvadan omröstningspropositio-
nen för hufvudvoteringen erhöll följande lydelse:
Den, som vill, att kammaren till hvilande i grundlagsenlig
ordning antager det af konstitutionsutskottet i dess utlåtande
n:o 7 framstälda förslag till förändrad lydelse af § 23 i riksdags¬
ordningen, röstar
J a,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, är utskottets omförmälda förslag af kammaren
afslaget.
I denna senare votering röstade 86 ledamöter ja men 98 nej;
och hade kammaren alltså beslutat i enlighet med nej-propositio¬
nens innehåll.
§
Föredrogos, hvart efter annat, och biföllos statsutskottets nedan-
närnnda utlåtanden:
n:o 39, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående af¬
söndring af jord från indragna militiebostället !/g mantal Karda
Klockaregård n:o 3 i Jönköpings län;
n:o 40, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående af¬
söndring af jord från indragna militiebostället Brunna i Torstuna
socken af Vestmanlands län;
n:o 41, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående af¬
söndring af jord från indragna militiebostället Ljung i Göteborgs
och Bohus län; och
n:o 42, i anledning af Kongl. Maj :ts-proposition angående byte
af mark emellan Karlbergs kungsgård och Stockholms stad.
§ 8.
Likaledes bifölls sammansatta stats- och bankoutskottets här¬
efter föredragna utlåtande n:o 4, med anledning af väckt motion
om ändring af gällande förordningar rörande en allmän hypoteks-
bank för riket samt de allmänna grunderna för hypoteksföreningars
bildande och verksamhet.
N:o 45.
32
Lördagen den 28 April, e. m.
S 9-
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
statsutskottets utlåtanden:
n:o 49, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående af-
löningsstat för tjenstepersonalen vid folkskolelärarnes pensions-
inrättning m. in.;
n:o 50, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition i fråga om
beredande af tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa å kro¬
nans utarrenderade egendomar befintliga lägenheter;
n:o 51, angående statsbidrag för ny reglering af Luleå stad i
följd af den år 1887 staden öfvergångna brand;
n:o 52, i anledning af Kongl. Maj:ts propositioner angående
anslag till inrättande af en tvångsarbetsanstalt vid Svartsjö samt
angående vissa vilkor för Svartsjö slottsbyggnads jemte åtskilliga
andra lägenheters upplåtande för nämnda ändamål;
n:o 53, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
fortsättande under år 1889 af arbetena på nya kasernetablisse-
mentet för svea lifgarde och andra lifgardet, m. in.; och
n:o 54, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition i fråga om
eftergift å 1887 års arrende för en del kronoegendomar samt om
befrielse från utgifvande till kronan af vissa s. k. skilnadsarren-
den, äfvensom inom riksdagen väckta förslag i dithörande ämnen;
Första Kammarens protokollsutdrag, n:o 203, innefattande del-
gifning af kammarens beslut öfver dess tillfälliga utskotts utlå¬
tande (n:o 15) i anledning af väckta motioner i syfte att bereda
skydd åt statens postverk mot intrång i afseende å befordran af
slutna bref samt af brefkort; samt
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 7
(i samlingen n:o 32), i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om uppskof i vissa fall med till-
lämpning af kongl, förordningen den 9 oktober 1885 om mått
och vigt.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa samman¬
träde uppföras framför de ärenden, som blifvit tvenne gånger bord¬
lagda.
§ io.
Justerades protokollsutdrag angående kammarens i dagens sam¬
manträde fattade beslut.
§ Il-
Herr O. A. Brodin aflemnade en motion, n:o 187, om restitu¬
tion i vissa fall af tull å materialier och inventarier för i Sverige
byggda fartyg.
Denna motion begärdes på bordet och bordlädes.
Lördagen den 28 April, e. m.
33
N:o 45.
§ 12.
På derom af herr talmannen gjord hemställan beslöt kamma¬
ren, att bevillningsutskottets betänkande n:o 11, i anledning af
kamrarnes dels skiljaktiga beslut rörande 78:de punkten af ut¬
skottets betänkande n:o 8 angående ännu oafgjorda delar af tull-
bevillningen, dels återremiss i vissa delar af samma betänkande,
samt statsutskottets utlåtanden n:o 47, i anledning af kamrarnes
olika beslut i vissa till regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel hörande frågor, och n:o 48, med förslag till
voteringspropositioner i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut
i åtskilliga frågor rörande anslagen under riksstatens nionde huf¬
vudtitel, skulle å föredragningslistan för nästa sammanträde i nu
nämnd ordning uppföras främst bland två gånger bordlagda ärenden.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 10 e. in.
In fidem
A. E. J. Johansson.
Andra Kammarens Prof. 188S. AJo 45.
3