RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1888. Andra Kammaren N:o 40.
Lördagen den 21 April
kl. 7 e. m.
Herr vice talmannen ledde under början af detta samman¬
träde kammarens förhandlingar.
Fortsattes föredragningen af bevillningsutskottets betänkande
n:o 8, angående ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.
Punkterna 111—117.
I punkten 118 hemsiälde utskottet, i enlighet med af herr
Reuterswärd och herr Eliasson i sådant afseende väckta förslag,
att sprutor, alla slag, måtte åsättas eu tull af 10 procent af värdet.
Efter fördragning af denna punkt begärdes ordet af
Herr E. G. Boström, som anförde: Jag anhåller om eu
redaktionsförändring i denna punkt, emedan der insmugit sig ett
fel. Rubriken heter nu, såsom berrarne se, i tulltaxan: sprutor,
brand- och trädgårds-, äfvensom tillbehör; och drager denna artikel
för närvarande en tull af 5 procent utaf värdet. Jag anhåller
att den tull utskottet föreslagit för sprutor, nemligen 10 procent
af värdet, måtte af kammaren bifallas, men derjemte att i kläm¬
men måtte i stället för orden sprutor, alla slag sättas orden sprutor,
brand- och trädgårds-, äfvensom tillbehör. Ty annars kunde det
hända att äfven andra sprutor, såsom af glas och kautschuk,
komme att inbegripas under denna rubrik, hvilket väl icke är
meningen.
Vidare yttrades icke. Med bifall till herr Boströms yrkande
beslöt kammaren, att sprutor, brand- och trädgårds-, äfvensom
tillbehör skulle åsättas en tull af 10 procent af värdet.
Andra Kammarens Protokoll 1888. N:o 40. 1
1.
Biföllos.
N:o 40. 2
Lördagen den 21 April, e. m.
Punkterna 119—124.
Biföllos.
Efter föredragning härnäst af punkten 125, innefattande ut¬
skottets hemställan i fråga om tull å säckar anförde
Herr Ljungman: Såsom herrarne lätt finna, är denna
punkt af beskaffenhet, att den förutsätter att beslut redan fattats
i 146:te punkten, hvari utskottet föreslår tull å säckväf. Jag
föreslår derför att 125:te punkten måtte behandlas först efter
146:te punkten.
Detta herr Ljungmans yrkande bifölls, hvarför nu upplästes
punkten 146, deri utskottet hemstält, att å oblekt och ofärgad
säck- eller packväf af jute måtte sättas en tull af 10 öre för
ett kilogram.
Denna hemställan bifölls.
Härefter biföll kammaren jemväl punkten 125 äfvensom
punkterna 126—129.
Angående Punkten 130.
tull å thé.
Utskottet hemstälde i denna punkt, att tullen å thé måtte
från sitt nuvarande belopp, 80 öre, nedsättas till 50 öre för 1
kilogram.
Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Wretlind: Af samma anledning, som jag yrkade
bifall till herr Peterssons i Hamra motion rörande tullfrihet för
kakao, skulle jag önskat, att bevillningsutskottet tagit steget fullt
ut äfven i fråga om thé och föreslagit tullfrihet för denna artikel.
Ty tull på thé kan icke betraktas vare sig som finanstull eller
industritull, och det är ur sanitär synpunkt otvifvelaktigt önsk-
värdt att såväl kakao som thé äro tullfria, då utaf dessa artiklar
kunde uppstå en större förbrukning och dermed en inskränkning
i bruket af kaffe. Jag kan ej förstå, hvarför ej i vårt land
lika väl som i Ryssland och England théet skulle kunna blifva
en nationaldryck. Orsaken dertill att denna artikel mindre an¬
vändes hos oss kan icke vara någon annan, än att vi i vårt land
icke kunna erhålla tillräckligt godt thé till skäligt pris, under
det ryssar och engelsmän deremot hafva lätt att förskaffa sig
godt thé till billigt pris.
Jag vill nu icke framställa något yrkande, men hoppas att
vid en annan riksdag få återkomma till dessa artiklar.
Lördagen den 21 April, e. m.
3 N:o 40.
Herr Liss Olof Larsson: För min del anhåller jag att
få yrka afslag å utskottets hemställan i fråga om nedsättning i
tullen å thé. Kammaren har nyligen afslagit utskottets framställ¬
ning om nedsättning i kaffetullon och derför tycker jag att kamma¬
ren i konseqvens dermed äfven bör afslå den nu föreslagna ned-
sättningen i tullen å thé. Man må säga hvad man vill om detta,
men icke kan jag tro det någon vill påstå att en nedsättning i
thétullen skulle vara till fördel för de fattiga, ty bruket af denna
vara har väl icke trängt så ned bland de lägre och fattigare
samhällsklasserna, att den nu föreslagna nedsättningen för dem
kan vara af någon betydelse. Och då thé är en utländsk vara,
finner jag, från den ståndpunkt jag intager, inga skäl att upp¬
muntra införseln deraf.
Jag får derför yrka afslag å utskottets hemställan i denna
punkt.
Häruti instämde herrar Ottas And. Ericsson och Larsson
i Lund.
Herr Petersson i Hamra: På de af utskottet anförda skäl
anhåller jag att få yrka bifall till dess hemställan i nu före¬
dragna punkt.
Herr E. W. Carlson instämde i detta yttrande.
Härmed var öfverläggningen slutad. Enligt de yrkanden
som förekommit gaf herr vice talmannen propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan och dels på afslag å densamma;
och fann den förra propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Votering blef emellertid begärd och företogs enligt
följande nu uppsatta och af kammaren godkända omröstnings-
proposition:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i 130:de
punkten af betänkandet n:o 8,
Den, det ej vill,
röstar Ja;
röstar Nej;
Vinner nej, har kammaren afslagit nämnda hemställan och
bibehållit tullen å thé vid dess nuvarande belopp.
Omröstningen utföll med 73 ja men 100 nej, hvadan kamma¬
ren beslutat i enlighet med nejpropositionens innehåll.
Ang°
tull å t .
(Forts.)
N:o 40. 4
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående I fråga om artikeln tjära hemstälde utskottet under punkten
tull d tjära. å tjära måtte sättas eu tull af 1 krona för 100 kilogram,
kärlens vigt inberäknad.
Härom yttrade:
Herr Werner: Vid denna punkt anser jag mig skyldig
att uppträda, då jag temligen väl känner tjäraffärerna i Sverige.
Jag bär nemligen nu i närmare 23 år innehaft en befattning såsom
inspektor vid Stockholms tjärhof och har derunder haft tillfälle
att förvärfva mig en ganska stor erfarenhet om nämda affärer.
På grund af denna erfarenhet är jag öfvertygad om att tjärtullen
icke skall blifva till den ringaste nytta. Produktionen af tjära är
nemligen ofantligt mycket större än hvad vi använda i landet,
hvilket mycket väl synes af exporten. Hvad införseln beträffar
går den oftast öfver Stockholm just derför att den tjära, som
köpes från Stockholm till utlandet står något högre i pris, emedan
den får genomgå en extra vräkning vid Stockholms tjärhof och
derigenom vinner i värde. Derför synes icke af införseln att vi
behöfva den för eget bruk, utan exporteras större delen deraf ut
igen. Vi omöjliggöra detta genom denna tull och min öfvertygelse
är att ej ens norrländingarna skola vara med om densamma, utan
anse den fullt obehöflig. Som finanstull har den, såsom herrarne
kunna inse, nästan inte värde för oss. Med anledning deraf ber
jag få yrka afsläg. För export är, ber jag särskildt få nämna,
den finska tjäran mycket sämre, då den är mörkare till färgen
och står derför i allmänhet icke så högt i pris som den svenska,
hvilken är ljusare. Vår ljusaste tjära kommer från Umeå och
Skellefteå-distrikten samt exporteras i allmänhet till länder, der
man sätter särskildt värde på ljus tjära, såsom till exempel
Holland. Såsom konkurrent på sådana platser torde den finska
tjäran derför icke hafva så mycket att betyda för den svenska.
Herr Wikstén: Jag skall be få yrka bifall till utskottets
förslag. Det är ett faktum att tjärtillverkningen bedrifves mest i
öfre Norrlands skogstrakter och Lappmarkena, och den befolkning,
som sysselsätter sig dermed, är sålunda den som får kännas vid
största tyngden af spanmålstullarne. Just derför att denna befolk¬
ning obetydligt anlitar jordbruksnäringen skall den nemligen icke
så litet komma att lida af spanmålstullarne. Tjärtillverkningen
är eu näring, som sysselsätter rätt mycket folk och då man nu
skall genomföra ett fullständigt skyddssystem, så vet jag icke,
hvarför tjäran skulle lemnas å sido, då den tillverkas af kanske
den fattigaste befolkningen i landet. Man säger att denna tull
skulle föga gagna; man menar väl då att priset ej genom densamma
skall komma att stiga, men om prisen icke derigenom komme
att stiga, kan jag åtminstone icke heller se, att tullen skall skada
Lördagen den 21 April, e. m.
5 N:o 40.
någon annan näring. Under sådana förhållanden tror jag det
vara mindre lämpligt att afstå utskottets förslag. Derest genom
antagandet af detta förslag priset å tjära något skulle höjas vore
sådant endast en ringa gengäld till nämnda befolkning för dess
uppoffring genom spanmålstullarne. Beträffande de uppgifter om
införsel och utförsel, som finnas antecknade i utskottets betänkande,
vill jag erinra att angående införseln äro de troligen icke fullt
korrekta. En artikel, som är tullfri, antecknas antagligen icke
så noggrant vid införselorten. Enligt de uppgifter jag fått från
skilda orter, skulle införseln af tjära vara betydligt större än här
är angifvet. Det må vara dermed hur som helst, men under nu¬
varande förhållanden anser jag det olämpligt att afstå hvad utskottet
föreslagit, och hemställer jag alltså om bifall dertill.
Herr Wallmark instämde med herr Wikstén.
Herr Petersson i Hamra: Jag är mycket ledsen att behöfva
uppträda mot min vän Werner; och så mycket mindre behöfde
jag göra det, då eu talare redan yrkat bifall till utskottets förslag,
men då jag begärde ordet visste jag dock icke, att någon annan
förut begärt det. När kammaren åsatt tull på beck, tycker jag
konseqvensen fordra, att man äfven bestämmer tull på tjära, och
utan vidare kommentarie! ber jag derför få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Hörnfeldt: Frågan kan nog vara skäligen obetydlig,
men jag vill hemställa till kammaren huruvida det kan vara af
behofvet påkalladt att sätta tull på en artikel, hvaraf man inför
770,000 kilogram, men exporterar 6,380,000. Det är dessutom en
omständighet, som gör för mig motbjudande att åsätta denna tull,
och det är, att litet hvar bör känna till att sjöfartsindustrien, som i
så hög grad använder denna artikel, är temligen tryckt, kanske mera
än jordbruket. Derför vill jag gerna medgifva densamma all den
uppmuntran, som är möjlig. För dem som tillverka tjära tror
jag det derjemte icke vara af så stort behof att få tull, och derför
förenar jag mig med reservanten,- som yrkat afslag.
Herr Waldenström från Visby: Det kan måhända före¬
falla kammaren underligt att jag tager till ordet i denna fråga,
men jag kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten på några
förhållanden beträffande produktionen och exporten af tjära i vår
nordligaste provins, som jag väl känner till, emedan det är min
födelsebygd, och hvilka förhållanden efter mitt omdöme hade bort
föranleda till annat slut, än det hvartill utskottet kommit. Jag
tänker närmast på förhållandena i Torneådalen. I skogarna på
ömse sidor om Torneå och Muonioelfven tillverkas högst betydliga
qvantiteter tjära som sedan i tunnor flottas ned till efvens utlopp
Angående
tull å tjära.
(Ports.)
S:o 40. 6
Lördagen den 21 April, e. in.
Angående
tull å tjära.
(Forts.)
der, såsom kammaren vet, de båda städerna Torneå och Haparanda
på hvar sin sida om elfven äro belägna. Nu skulle man förmoda,
att den finska tjäran sökte sig väg till Torneå och den svenska
till Haparanda, men så är ej förhållandet. Den tjära, som till¬
verkas såväl på svenska som på finska sidan, går med få undantag
till Haparanda, der den uppköpes af dervarande köpmän och
exporteras hufvudsakligen till utlandet. Jag har här i min hand
uppgifter från Haparanda angående exporten af tjära, såväl från
denna stad som från Torneå, och de visa att under de fyra sista
åren exporten från Haparanda i medeltal utgjort omkring 1 Va
million kilogram årligen, under det att från Torneå medeltalet
under samma år uppgått till endast 80,000 kilogram och denna
senare export har dessutom så nedgått att den år 1887 utgjorde
summa — 3 tunnor! Med det stora produktionsöfverskott, som
vårt land har och hvilket enligt hvad utskottets betänkande upp¬
lyser är omkring nio gånger större än importen, kan jag icke
förstå, att den senare kan på minsta vis inverka till förhöjning
af produktionspriset eller till omsättningens underlättande inom
landet, men då kan jag icke heller inse att tullen skall tjena till
annat än att möjligen gifva statskassan någon ökad inkomst.
Jag säger möjligen, ty det är långt från säkert att ens denna
fördel vinnes, hvilket jag straxt skall söka visa. Såsom jag nyss
nämnde flottas tjäran till gränselfvens utlopp dit det ena tusentalet
tunnor efter det andra nedkommer, dels från svenska och dels från
finska sidan, så sammanblandadt att de i regeln endast al egarne
kunna åtskiljas. Huru skall det under sådana förhållanden blifva
möjligt att kontrollera att icke finsk tjära, utan att förtullas infö¬
res till Haparanda? Enda sättet är, synes det mig, att fordra
produktionsbevis, men då kammaren lätt kan förstå hvilka obe¬
hagligheter, olägenheter, kostnader och besvär en sådan anord¬
ning skulle medföra, föreställer jag mig att ingen vill förorda den.
Då kan jag emellertid icke se annat än att följden blir smuggleri
i stor skala, som från tullbetjeningens sida mötes med spioneri,
hvilket väl i ett och annat fall lyckas och då leder till beslag, straff¬
domar och gränstvister, hvaraf vi ha nog förut. Sannolika följ¬
den af detta tulltrassel blir förmodligen, att finnarne flytta öfver
sin tjärhandel till Torneå, och slutet blir då att man utan någon
fördel för producenterna eller statskassan förstör exportindustrien.
Jag kan af dessa skäl icke vara med om denna tull och förenar
mig således med herr Werner i hans yrkande om afslag.
Herr E. G. Boström: Det var på de skäl, som anförts af
herr Wikstén som utskottet för sin del tillstyrkt ifrågavarande
tullsats.
Herr Werner, uppgaf i sitt anförande, att den finska tjära,
som hit införes endast transiteras och sedan strax åter utföres.
De uppgifter som utskottet fått af personer, som sysselsätta sig
Lördagen den 21 April, e. m.
N:o 40.
med export af tjära, antyda emellertid, att så numera icke är Angående
förhållandet, såsom ock utskottet i sitt betänkande anmärkt. Den twl1 “ tiära
omständighet, som äfven herr Werner påpekat, att den finska (Forts.)
tjäran är mörkare och sämre, gör att den betingar ett lägre pris
och sålunda tränger den bättre och dyrare varan ut ur markna¬
den, och derför tror jag, att den måste inverka ofördelaktigt på
priset.
Herr Waldenström hade några uppgifter om förhållandena i
Haparanda., De stämma emellertid icke alls med den statistik,
som för utskottet varit tillgänglig. Af kommerskollegii berät¬
telse för sista året finner man nemligen att införseln till Hapa¬
randa varit endast 7,674 kilogram och då hvarje tunna väger i
allmänhet 150 kilogram, blir införseln blott omkring 500 tunnor.
Samma berättelse uppgifver utförseln af tjära från Haparanda
till 504,835 kilogram, hvilket med samma evalvering skulle blifva
ungefär 3,350 tunnor. Detta är helt andra siffror än herr Wal¬
denström fått. Huruvida kommerskollegii eller herr Walden¬
ströms siffror äro de rätta, vågar jag icke påstå, men utskottet
har måst hålla sig vid den officiella statistiken.
Det kan ju vara rigtigt såsom herr Waldenström erinrat, att
vissa svårigheter kunna uppkomma genom det sätt, hvarpå tjär¬
tunnorna för närvarande forslas ner till Haparanda, men det lär
väl dock icke vara alldeles omöjligt att innan de vältras ner i
elfvarne förse dem med några slags märken, så att man kan se
hvarifrån de förskrifva sig.
Jag tror visserligen icke, att denna tull skall hafva någon
större betydelse, men utskottet hade trott, att den skulle vara väl¬
kommen för norrländingarne och derför tillstyrkt densamma.
Jag yrkar således bifall till utskottets hemställan.
Herr Wikstén: Jag vill med anledning af herr Walden¬
ströms uppgift om förhållandena i Torneådalen fästa, uppmärk¬
samheten på att, om det der kan blifva förenadt med någon svå¬
righet beträffande kontrollen, så är det åtminstone icke förhållan¬
det beträffande de öfriga elfvarne och vattendragen i Norrbotten
och Vesterbotten, uti hvilka tjäran nedfraktas eller nedflottas, och
för öfrigt synes mig icke heller några så särskilda svårigheter
beträffande tillämpningen förefinnas i Torneådalen, att Kongl.
Maj:t och tullstyrelsen ej derför skola finna bot. Staten har ju
skogstjenstemän (tillsyningsman) efter hela ådalen, och dessa
som redan förut hafva bestyr med tjärvirke etc. från kronomark,
kunna, ju få i uppdrag att vitsorda, det tjäran är tillverkad på
svenska sidan och möjligen märka densamma. Tjärtillverkligen
går icke så hastigt, att man icke kan veta, hvar den försiggår,
då den kräfver arbete mest hela året om. Således kan en sådan
kontrollering och märkning af tjärtunnorna etc. lätt åstadkommas
antingen vid sjelfva tillverkningsplatsen eller vid vattendraget, och
N:o 40. 8
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående jag förstår icke, att det skulle medföra så synnerliga svårigheter,
iull a tjära. pg,. girigt kunna nog äfven andra och bättre sätt för kontrollen
(Forts.) påhittas, ehuru jag icke nu tänkt derpå.
Herr Hörnfeldt påpekade, att tullen skulle blifva till skada
för fartygsbyggarne och skeppsredarne, men å andra sidan fram¬
höll han, att den icke skulle komma att i någon betydligare mån
ändra priset. Höjes icke priset genom tullen, då kan jag icke
heller begripa, huru tullen skall kunna skada fartygsredarne.
För min del tror jag icke, att saken är af så särdeles stor vigt,
men det skulle i alla fall passa illa i stycke, om tullen afslogs.
Herr Waldenström från Visby: Hvad först beträffar de
uppgifter, som bevillningsutskottets ordförande lemnade angående
införseln af tjära till Haparanda, så är det ju alldeles uppenbart,
att de måste vara alltför låga vid det förhållande, jag nyss an¬
märkte, att den finska tjäran kommer dit sammanblandad med
den svenska, och att det således endast är en högst obetydlig
del af den finska tjäran, som å tullkammaren i Haparanda ve¬
derbörligen anmäles. Angående exporten kan jag icke tvifla på
rigtigheten af de uppgifter jag erhållit och hvilka i går per telegraf
hitkommo från Haparanda.
Utskottets ordförande yttrade ock, att man kunde förekomma
tjärtunnornas sammanblandning genom att märka dem, men huru
det skall kunna ske så, att smuggling förekommes förstår jag icke.
Man kan tänka sig möjligheten af en föreskrift om märk¬
ning af den tjära som tillverkas på svenska sidan, men icke kan
från vårt land något åliggande gifvas finnarne att märka sin
tjära. Och för öfrigt hvem. skall märka den svenska tjäran?
Kanske producenten? Men då vet jag icke hvad som hindrar
honom att efter aftal med de finska grannarna märka äfven den
finska tjäran. Eller skall man ålägga myndigheterna en sådan
skyldighet? Det torde blifva svårt, då man vet, att denna tjära
produceras efter en elfsträckning af åtminstone 35 mil från Ha¬
paranda. Herr Wikstén ansåg att detta bestyr lämpligen kunde
öfverlemnas åt skogstjenstemännen, men desse hafva väl annat
att göra än att fara från elfdal till elfdal för att märka tjära,
och ett sådant arbete kunna de dessutom aldrig åläggas.
Herr Petersson i Runtorp: Jag tror icke vi behöfva tvista
så mycket om huru det tillgår der uppe vid gränsen mellan Fin¬
land och Sverige, ty enligt min öfvertygelse finnes till följd af
den starka skogsafverkning, som på senare åren egt rum i vårt
land tillräckligt med material för tillverkning af. tjära, derest blott
tjäran betalades någorlunda i förhållande till det arbete och de
kostnader, som nedläggas på dess frambringande. Men nu har
under sista tiden tjäran stått i så lågt pris, att ingen mera kan
befatta sig med den handteringen att bryta tjärkubbar och till-
9 N:o 40
Lördagen den 21 April, e. in.
verka tjära. Jag tror derför, att det förslag utskottet här fram- Angåen e
stält om eu. tull af eu krona pr 100 kilogram, är både nyttigt twll “ t;> a-
och nödvändigt, om vi vilja taga vara på de rikedomar, som fin- (Forts-
nas i våra skogstrakter i form af stubbar, som qvarlemnats vid
skogsafverkningen och att det är väl behöfligt, att denna näring
får litet skydd.
Huru de skola kunna reda sig der uppe på gränsen emellan
Sverige och Finland, vet jag väl icke, men jag tror nog, att det
går för sig, om Sverige vill taga reda på de naturliga tillgångar,
som finnas qvar här, och derför tror jag att detta lilla skydd är
alldeles nödvändigt. Jag har sjelf god kännedom om dessa för¬
hållanden, emedan jag bor i en trakt, der det finnes god tillgång
på material för tjärtillverkning, blott man kunde lifnära sig på
den handteringen.
På dessa grunder her jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Werner: Jag ber att få tillägga endast några ord
med anledning af eu föregående talares yttrande om behöflighe-
ten för befolkningen i Norrland af denna förtjenst. Jag vågar
försäkra, att tjärpriset i Sverige genom denna tull icke kommer
att ökas med ett enda öre, ty vi använda så litet af den tjära,
vi sjelfva producera, att det inverkar icke något alls på priset.
Hvad tjärpriset beror på, är den efterfrågan, som finnes på den
utländska "marknaden och de prisnoteringar, som sättas i Eng¬
land, Frankrike och Holland; de bestämma äfven priset i Sverige,
och icke transitoimporten eller den omständigheten att finnarne
anse det för sig fördelaktigare att taga tusentals tunnor tjära
öfver Stockholm för vidare export. Om vi hade eu utredning
om huru mycket tjära, som tillverkas i Sverige och huru mycket
som här användes, skulle vi finna, att det sista utgör blott en
försvinnande liten del och nu för tiden ännu mindre än förr, då
vi nu vid byggande af fartyg, till riggen använda jerntråd i
stället för hampa.
Jag har blott velat nämna detta gent emot den talare som
yttrat, att genom denna tull befolkningen i Norrland skulle få
större inkomster, ty tullen kommer icke att göra någon skilnad
i priset på vår tjära och allra minst för tjärbrännarne.
Herr E. G. Boström: Det är ju alldeles gifvot., att i fråga
om en artikel som denna, hvilken icke varit föremål för tull,
uppgifterna icke kunna vara fullt exakta, men jag föreställer mig
dock, att det telegram, som herr Waldenström åberopade, icke
kan vara att alldeles lita på. Jag tror icke heller, att det kan
vara så stor fara för, att tjärtunnorna, som för transporten ka¬
stas i elfven, der komma att förblandas, ty hvarje egare måste
ju taga vara på sitt, och de tunnor, som icke äro märkta, får
N;o 40. 10 Lördagen den 21 April, e. m.
Angående man val anse vara finsk vara. Jag ber att än ytterligare få yrka
tull a tjära. pjfaq till utskottets förslag i denna punkt.
(Forts.)
Herr Jansson i Krakerud: Jag begärde ordet med anled¬
ning af ett yttrande, som fäldes af herr Petersson i Runtorp
nämligen att, om vi kunde få behålla vår goda marknad för
tjära, så skulle vi kunna hafva en god inkomst på tjärtillverk-
ning. Jag skulle önska att få veta, hur det skulle gå till. För
närvarande importera vi 770,000 kilogram och exportera 6,380,000
kilogram; om vi då besluta ett införselförbud och utestänga dessa
770,000 kilogram, så skulle vi hafva 5,603,000 kilogram qvar.
Jag hemställer till herr Petersson i Runtorp, om icke export-
öfverskottet berott på marknaden utom och icke på marknaden
inom landet. Om vi nu icke kunna exportera, så få vi all denna
tjära liggande på upplag inom landet, och kan det då vara möj¬
ligt, att priset höjes på denna exportartikel? För min del kan
jag icke förstå detta. Utskottets ordförande har yttrat, att denna
tull icke hade någon särdeles stor betydelse, och jag är mycket
tacksam derför, men jag önskade dock, att vi vore på det klara
med den saken. Man har också sagt, att norrländingarne ön¬
skade denna tull. och jag har icke något deremot, men jag an¬
ser, att utskottet borde noga öfvervägt, huruvida denna tull
skulle nödvändiggöra ett ökande af tulltjenstemännens antal. Om
nemligen denna tull icke är af någon synnerlig betydelse, men
skulle komma att verka derhän, att ett antal nya tjensteman
skulle aflönas och pensioneras, tror jag icke, att den är berätti¬
gad. Men kommer tullen icke att föranleda ett sådant .förhål¬
lande, då kan man gerna lemna sitt bifall dertill.
Herr Petersson i Runtorp: Den der framställningen är
mycket lätt att besvara. Då vi hafva så rikliga tillgångar för
tillverkning af tjära, då kan man väl fråga, om det skulle vara
till någon skada, att vi åsätta denna tull. Vi behöfva då icke
riskera den dåliga finska tjärans införande. Om man genom
tullen kan få ett sådant pris på denna vara, att man genom in¬
hemsk tillverkning icke blott kan förse vårt eget land med dess
behof, utan äfven exportera varan, då anser jag det för ett till¬
räckligt bevis och jag fortfar att yrka bifall.
Herr Diss Öl. Larsson: Den näst siste talaren syntes
icke hafva något emot utskottets förslag, men befarade att sär¬
skilda tjensteman skulle behöfva tillsättas för att öfvervaka tul¬
len å tjära. Ingen lärer väl kunna tro, att det skulle erfordras
särskilda tjensteman dertill, och särskilda att vaka öfver andra
föremål. För min del tror jag icke, att tullpersonalen skulle be¬
höfva ökas med eu enda tjensteman, om den nu föreslagna tul¬
len ginge igenom, och på den grund torde det heller icke vara
11 N:o 40.
Lördagen den 21 April, e. m.
någon fara i detta afseende att åsätta densamma. Jag har den
erfarenheten, och det till och med från min hemort, som ligger
så långt aflägsen, att man der fått åtskilligt af den finska tjäran,
på hvilken alla, som köpt deraf, blifvit bedragna, eftersom den
icke är tjära annat än till namnet. Det är klart att, då den
svenska tjäran är af så utmärkt beskaffenhet, som den visat sig
vara, blir den föremål för export, då deremot den utländska då¬
liga varan importeras. För den enskilde förbrukaren är det till
skada, om han köper af denna vara och blir lurad derpå. En
tulls åsättande å tjära synes mig derföre icke böra skada utan i
stället vara till gagn. Det förefaller mig emellertid högst egen¬
domligt, att man nu kan upptaga tiden med att tvista härom, då
kammaren redan fattat beslut i punkten 5, som handlar om tull
på beck, och hvilken punkt står i ett så nära sammanhang med
den förevarande. Att söka drifva igenom ett annat beslut i
denna punkt än det, som fattats beträffande 5:e punkten, synes
mig, att kammaren af aktning för sig sjelf icke bör vara med
om, ty konseqvensen af det förstnämnda beslutet lärer väl for¬
dra, att tull nu äfven åsättes artikeln tjära. På dessa skäl skall
jag för min del anhålla om bifall till utskottets förslag.
Herr Jansson i Krakerud: Då jag sist hade ordet
gjorde jag icke något yrkande. Sedan dess har jag emellertid
fått upplysning derom att ett ökadt antal tjensteman icke blefve
erforderligt för den föreslagna tullens öfvervakande och tillämp¬
ning. Jag tror visst icke, att tullen kommer hvarken att skada
eller gagna, men om det är så, att den icke behöfver medföra
ökad tullpersonal, så kan man ju gerna besluta dess åsättande å
den ifrågavarande artikeln.
Herr Brodin: Då en talare på kalmarbänken antydde att vi
hade så riklig tillgång på materiel för tjärtillverkning inom
landet, så begagnar jag tillfället att påpeka, att detta visserligen
är en sanning, men att deremot exporten af denna vara betyd¬
ligt aftagit på senare tider. Sålunda är tillverkningen nu större
än behofvet kräfver.
Hvad den föregående talarens anmärkning beträffar, angående
det sammanhang, hvari denna punkt stode till den 5:e, och att
kammaren derföre borde fatta samma beslut i fråga om dessa
punkter, så är denna anmärkning mycket befogad. Jag tog mig
också friheten att vid början af behandlingen utaf detta betän¬
kande fästa kammarens uppmärksamhet derpå, men då ansågo
herrarne, att det icke var behöfligt att de ifrågavarande punkterna
behandlades i ett sammanhang, utan afgjorde punkten rörande
tull på beck för sig. Det bör icke utgöra något hinder, att, ehuru
tull är lagd på beck, tjäran förklaras tullfri, ty beck är ju en
förädlad vara af tjära. Om detta blefve fallet, skulle man alltså
Angående
tull å tjära,.
(Forts.)
N:o 40. 12
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående
tull ä tjära.
(Forts.)
kunna köpa tjära från utlandet och förädla densamma inom lan¬
det till beck; tullen å beck vore då en skyddstull.
Samme talare nämnde äfven, att den tjära, som kom från
Finland, var så dålig. Härmed förhåller det sig dock mycket
olika, ty vanligen är den tjära, som kommer derifrån god. Jag
ber att få påvisa att beck och tjära som exporteras från Stock¬
holm på aflägsnare handelsplatser betinga ett högre pris än om
till exempel samma varor skeppas direkt från Finland. Genom
att tjära och beck varit tullfria hafva Stockholms köpmän kunnat
bereda sig fördelar af detta förhållande, men kommer tull å tjära
och beck att lägga hinder derför. Jag tror icke, att någon, som
befattar sig med tjärindustrin, kan få ett öres högre förtjenst, om
tull lägges å tjära då vår import endast är en obetydlighet i för¬
hållande till exporten. Det är dessutom att befara, att tullen
skulle förorsaka olägenheter vid gränsen för att icke säga, att det
blefve rent af omöjligt att tillse det tullföreskrifterna efterlefdes,
ty då tjärtunnorna på båda sidor om till exempel Torne eif invid
gränsen kastas i elfven och äro af samma beskaffenhet är det
vid framkomsten, omöjligt att kunna kontrollera, på hvilken
sida om gränsen de äro tillverkade, i synnerhet som det till och
med skulle kunna hända, att en finsk tillverkare skulle kunna
få låna en svensk tillverkares stämpel för att dermed märka sina
tunnor.
Då jag för min del således tror, att den föreslagna tullen
icke kommer att gagna någon, utan endast medföra ökade göro¬
mål för tullverket, yrkar jag afslag å den föredragna punkten.
Herr Månsson: Då jag begärde ordet för att yttra mig i
denna fråga, så var det med anledning af, att herr Petersson i
Runtorp anförde, att tullen skulle medföra förhöjning i priset på
tjära. Jag blef tveksam, huruvida jag skulle våga mig på denna
tull och var rädd för att den skulle höja priset med ett par öre per
tunna. Men nu, då jag har hört herr Jansson i Krakerud säga, att så
icke är förhållandet, har all min min tvekan försvunnit. Och ännu
mera, sedan jag hört herr Petersson i Runtorp förklara, att vi
på detta sätt kunna blifva af med införseln af den dåliga finska
tjäran, vill jag på det varmaste yrka bifall till utskottets förslag.
Öfverläggningen var slutad. Herr vice talmannen gaf, en¬
ligt de gjorda yrkandena, propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan och dels på afslag derå samt förklarade sig anse röst-
öfvervigt förefinnas för den förra meningen. Som votering likväl
begärdes, blef nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande
omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i 131:sta
punkten af betänkandet n:o 8, röstar
13 N:o 40.
Lördagen den 21 April, e. m.
Ja;
Angående
tull å tjära.
(Forts.)
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, är utskottets nänmda hemställan åt kammaren
afslagen.
Sammanräkningen af rösterna visade 126 ja mot 57 nej;
varande alltså utskottets hemställan af kammaren bifallen.
Herr talmannen uppkom och öfvertog ledningen af kamma¬
rens förhandlingar.
att Riksdagen måtte, med bifall till herr O. Bergs i ämnet
väckta motion, besluta, att å tågvirke, nytt, skall sättas en tull
af 10 öre för 1 kilogram.
Efter uppläsande häraf anförde Herr Jonsson i Hot': Här
är föreslagen en tull af 10 öre per kilogram på tågvirke. Om
jag jemför denna tullsats med hvad tågvirke i ach för sig sjelf
kostar, kan den visserligen icke synas hög; men nu är förhållan¬
det, att sj elfva förädlingskostnaden af hampa till tågvirke ut¬
gör på sin höjd 20 % af hvad hampan kostar såsom råämne.
Och vid sådant förhållande är denna tull mycket skarp i förhål¬
lande till värdet. — Jag vill vidare fästa herrarnes uppmärksamhet
på att utskottet här är af den åsigten, att det svenska tågvirket är
af bästa beskaffenhet, hvaremot det utländska skall vara af sämre
valör. Det är en åsigt, hvaremot jag bestämdt protesterar. Jag har
försökt tågvirke från flera olika repslagerier i Sverige och funnit
att intet kan jemföras med det bästa från Petersburg. Ty då de
ryska trossarne efter att hafva begagnats flera veckor hålla sig
lika starka och hårda, så blir förhållandet med de svenska det,
att då de legat i vatten någon tid, de svälla ut, blifva lösa och
icke behålla sin styrka så att de längre duga för sitt ändamål.
Men om det nu endast vore så, kunde det ju för systemets skull
kanske icke göra så mycket om den här föreslagna tullsatsen
blefve antagen. Men nu är förhållandet det, att våra repslage¬
rier i Sverige, i allmänhet taget, icke lägga annan hand vid
denna affär, är att de taga in hampgarn från Ryssland, och så i
Punkterna 132—140
Biföllos
I punkten 141 hemstälde utskottet,
Angående
tull å tåg¬
virke.
N:o 40. 14
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående
tull å tåg¬
virke,
(Forts.)
sina repslageri slå i hop detta till större trossar, och denna
förädlingskostnad blir ofantligt mycket mindre än om hela till¬
verkningen skedde här. Huru orimlig denna tullsats blir om man
jemför den med förädlingskostnaden och dervid hopräknar både
spinningen af garnet och sammanslagningen, synes deraf, att när
kommerskollegium i sin statistik tager upp priset på nytt tågvirke
till 36 öre per skålpund, och det är enligt mitt omdöme åtmin¬
stone högt nog, så ställer sig hampans pris till 30 öre. Föräd-
lingspriset på ett kilogram blir således 15 öre. Men nu är föran¬
slagen en tullsats af 10 öre; alltså är det 66 % af arbetskost¬
naden, som skall skyddas och det måtte herrarne medgifva är
väl starkt. När man dertill lägger, att de näringar som äro i
behof af detta tågvirke, nemligen sjöfarten och flottningen, icke
kunna af Riksdagen erhålla något skydd, borde man taga någon
hänsyn dertill och icke åsätta en så orimlig tullsats som den
här föreligger. Jag är också säker på, att om man också satte
tullen till 15 ii 20 öre per kilogram, så skulle ändå inga mera
betydande repslagerier komma till stånd i Sverige. Det beror på
helt andra faktorer att den ryska trosstillverkningen är så öfver¬
lägsen gent emot den svenska. Garnet spinnes nemligen hufvud¬
sakligen såsom husslöjd i södra delarne af Ryssland, under det
att våra repslagare, som i allmänhet slå mindre trossar,' spinna
det garn, som de sjelfva använda, och det blir alltid dyrare, än
om tillverkningen skedde såsom husslöjd. De mera betydande
fabrikerna taga in sådant garn från Ryssland hanaspunnet. Ergo
är tullen för dem alldeles betydelselös. Kunde våra repslagerier
i allmänhet göra på samma sätt som i Ryssland och slå rep utaf
slöjdspunnet garn, så kunde de nog täfla med de ryska, förutsatt
att de sköttes på ett praktiskt sätt. Men så länge icke industrien
kommit i det läget, så är det betydelselöst hvad helst som i
skyddsafseende göres här. Och då så är och då dertill kommer
att vår sjöfart och vår trävaruhandtering, som icke kunna få skydd
drabbas utaf betydliga förluster om denna tull kommer till stånd,
vore det kanhända bäst och mest välbetänkt om denna tullsats
blefve afslagen. Herrarne se af betänkandet huru införseln af
tågvirke minskats; och detta tyckes tyda på att denna fråga
gerna kunde anstå något, till dess man tagit bättre kännedom om
huru det hänger i hop med detta förhållande. Jag tager mig
friheten att yrka afslag å utskottets betänkande i denna punkt.
Häruti instämde herr Arhusiander.
Herr Gibson: Det har uppgifvits att sjöfarten skulle lida
skada af denna tullsats. Om så vore förhållandet i nämnvärd
grad, skulle jag icke yrka bifall till bevillningsutskottets förslag.
Men det är allmänt bekant, att sjöfarten numera använder ganska
litet tågvirke af hampa. Numera är det mest wire-ropes, stål-
Lördagen deri 21 April, e. m.
15 >':o 40.
trådslinor, som begagnas. Sjöfarten kan således icke lida något Angående
egentligt men af en sådan tullsats. Den siste talaren syntes vilja ® *a9'
framhålla att det ryska tågvirket som mest användes vore öfver- ' ■
lagset det svenska, och det var skälet för honom att yrka afslag ^ or 8''
å utskottets förslag. Den import som under 1886 egt rum af
tågvirke belöper sig till 504,000 kilogram af hvilka blott 196,000
kommit från Ryssland. Det öfriga har kommit från andra län¬
der, exempelvis frän Tyskland, England och Skottland och en
stor del af detta tågvirke är af synnerligt underhaltig beskaffen¬
het. Och jag tror icke att jag säger för mycket, då jag påstår
att i denna prisbillighetens tid, då allt göres för att man skall
få köpa så billigt som möjligt, denna vara är ofta och i betydlig
mån bemängd med jutehampa, hvarför den äfven blifvit synnerligen
dålig. Så vida jag har mig bekant, ega sådana förfalskningar icke
rum vid våra repslagerier, utan äro dess tillverkningar af bästa
qvalitet. Derför synes det mig mycket angeläget att söka hålla
denna qvalitet uppe, så att man icke tvingar våra repslagerier
att nedsätta densamma genom att slå in på samma system som
de utländske tillverkarne gjort.
Den ärade talaren uppgaf att priset på hampa skulle utgöra
30 öre per skålpund. Men det är alldeles för högt beräknadt.
Den hampa, som användes till tågvirke, kan icke upptagas till
högre pris än 20 öre skålpundet. Jag vet icke hvad erfarenhet
han kan hafva haft af det svenska tågvirket. Han sade att när
det legat en tid i vatten så visar det sig vara sämre än det ryska.
Jag vill i sådant fall upplysa honom om att den svenska till¬
verkningen uteslutande är gjord af rysk hampa. Och som jag
vet att man synnerligen lägger sig vinn om att få ett godt ma¬
terial, kan jag icke förstå hvarför den inom landet tillverkade
varan skulle vara sämre, liksom ej heller hvarför den omstän¬
digheten, att spinningen skulle vara en slags husslöjd, skulle
kunna verka förädlande på varans qvalitet, om än den må bi¬
draga till dess prisbillighet.
På skäl jag anfördt anhåller jag om bifall till utskottets
förslag.
Herr Jonsson i Hof: Min erfarenhet i afseende på dessa
trossar gäller. uteslutande gröfre trossar, som användas för flott-
ningsändamål; och huruvida de som komma från andra trakter
än Ryssland kunna vara bättre än de svenska trossarne, är mig
icke bekant. Men med afseende på det tjärade tågvirket, anser
jag de ryska trossarnes öfverlägsensenhet bero derpå, att hop¬
slagningen sker med mycket större kraft i Ryssland än i Sverige,
hvarför de svenska, när de legat någon tid i vatten, svälla ut
och till följd deraf förlora sin styrka. Beträffande de af mig
angifna prisen bör jag upplysa om, att tullkomitén, när den
behandlade denna sak, hörde en fackman här i Stockholm, och
N:o 40. IG
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående
tull å tåg¬
virke.
(Forts.)
han uppgaf att priset på hampa från Petersburg utgjorde 24
kronor pr centner. Och dertill lägger han en arbetskostnad af
5,5 0 och 50 öre i affall; och då får man således det procent¬
förhållandet enligt den beräkningen, att råvaran kostar Va och
förädlingen Vs.
Jag vill dessutom fästa uppmärksamheten på en annan sak.
Så vidt jag kan finna, förhindras icke genom den tullsats ut¬
skottet här föreslagit en fri införsel af detta spunna garn. Ty
jag kan icke finna att garnet kan hänföras till det i tulltaxan
upptagna tågvirket, ty det är det icke. Men på det sättet skulle
man komma till det resultat, att de färdiga trossarne skulle draga
tull, men de halffärdiga produkterna, eller garnet, skulle komma
till att gå tullfritt, och detta blefve eu inkonseqvens. Jag vid¬
håller sålunda mitt yrkande.
Herr Sandwall: Sedan den siste talaren tillkännagaf, att
det egentligen var ett enda slag, som hans erfarenhet afsåg, för¬
faller till stor del verkan af hans förra anförande. Jag har
äfven någon erfarenhet, emedan jag har del i och eger sjelf far¬
tyg, och jag vet, att i detta fall såsom i de flesta andra är det
svenska fabrikatet det bästa. Men om det nu äfven skulle vara
så nödvändigt att köpa utländsk hampa, så måtte det väl åtmin¬
stone ej vara skäl i att gå förbi våra egna svenska arbetare
utan låta dem göra det tågvirke, som i landet förbrukas. I min
hembygd hafva repslagerierna just till följd af den utländska kon¬
kurrensen så godt som alldeles gått under. Det är märkvärdigt
hvad det är för en förkärlek hos visst folk, att allt utländskt
skall framhållas såsom varande rent af nödvändigt för Sverige.
År nu icke detta heller en naturlig handtering, att våra repslage-
rier skulle existera? Visserligen har deras yrke alltid gått bak¬
länges, men så galet som sista tiden har det då aldrig varit. .Det
är derför i sin ordning att Riksdagen vidtager sådana åtgärder
att de, som idka repslagerihandteringen kunna repa sig.
Något vidare har jag ej att yttra utan anhåller om bifall
till utskottets förslag.
Herr Gibson: Jag vill endast rätta eu uppgift, som lem-
nades af talaren på norrlandsbänken. Han uppgaf nemligen
priset på hampa till 24 kronor pr centner, hvilket han funnit
uppgifvet af tullkomitén för åtskilliga år tillbaka. Ja, hvad
priset då gäide, ha vi nu ej med att göra. Frisen hafva nem¬
ligen betydligt förändrats. Vi veta att kursen på rubeln fallit
betydligt,' och jag kan ej skatta den hampa, som användes till
tågvirke högre än till 16—20 kronor. Förädlingskostnaden blir
derför betydligt större än som han beräknat. Vidare — om jag
förstod den ärade talaren rätt — nämnde han, att det ej skulle
finnas någon tull på hampgarn, hvaremot den mindre förädlade
Lördagen den 21 April, e. in.
17
>':o 40.
eller gröfre produkten tågvirke skulle åsättas tull. Jag vill då
upplysa honom om, att hampgarn kommer under rubriken lin¬
garn, och derå är tull lagd. Jag vidhåller mitt yrkande på
bifall.
Herr E. "G. Boström: Jag anhåller att få lemna några
statistiska uppgifter, hvaraf man kan se, huru illa det står till
med denna näring. De afse tiden från 1860 till och med 1884.
Häraf finner man, att införseln af hampa varit så godt som oför¬
ändrad under hela tiden, då deremot färdigt tågvirke har under
samma tidsperiod högst betydligt stigit. Införseln deraf utgjorde
år 1860 67,000 skålpund samt steg sedan successivt, tills den år
1884 uppgick till 1,344,000 skålpund, men var ett år uppe ända
till 1,800,000 skålpund. De klagomål, vi hört från våra repslage¬
ri, synas således icke hafva varit så oberättigade. Ett ytterligare
skäl härför finner man deri, att, då 1882 års tullkomité, som var
tullvänlig, fann skäl att föreslå en tullsats härå, behofvet deraf
nog var känbart. Det är en både känd och erkänd sak. Jag
anhåller om bifall till utskottets förslag.
Herr Brodin: Då bevillningsutskottet i sitt betänkande
säger: »I allmänhet uppgifves, att det tågvirke för fartyg m. m.,
som inom landet tillverkas, är af bästa sort och ärligt hopkommet,
hvilket deremot säges ej vara förhållandet med det, som inköpes
i utländska hamnar» och herr Gibson vitsordat det, så får jag
säga, att skola vi skrifva under det till fullo, så få vi allt sätta
oss tillbaka i tiden en 25 eller 30 år. Nu är det icke så. Man
kan nog af vissa repslageri hos oss få god vara, om man sär-
skildt beställer, men den, som i allmänhet går i handeln, är både
si och så. Och det har gått så långt, att många af dessa rep¬
slageri handla sj elfva med ryskt och utländskt tågvirke, som
de köpa billigt och sälja ut med avance. Äfven taga de in ryskt
garn och slå deraf tågvirke, som de sedan sälja under benäm¬
ning svenskt tågvirke. Detta garn köpes så billigt, att det är
billigare än hampa. Då det visat sig, att sådant tågvirke varit
af dålig qvalité i förhållande till priset, så hafva afnämare af
tågvirke föredragit att sjelfva importera sitt behof deraf. De
större fabrikerna i Ryssland likasom i England och Tyskland
hafva alla möjliga qvaliteter från det bättre till det sämre, allt
beror på priset. Vill man taga från dem, måste man bestämma,
hurudan vara man vill hafva, och då blir priset derefter. Tager
man från en svensk repslagare, får man nog betala fullt pris,
men man har ingen säkerhet för, hurudan varan blir. Den
svenske repslagare!! slår sjelf hufvudsakligen s. 1c. smågods, såsom
rep, linor, tömmar o. d. Herr Gibson sade, att för sjöfarten var
detta af mindre betydelse, ty nu användes mest »wire». Jag får
då upplysa om, att för den s. k. löpande riggen användes tåg-
Andra Kammarens Prof. 1888. N:o 40. 2
Angående
tull å tåg¬
virke.
(Forts.)
S:o 40.
Angående
tull å tåg¬
virke.
(Forts.)
O - ‘ ' ' • x-------CD-------• ----- ' -------------
bättre och tidsenligare, kan jag icke se, hvarför denna tullsats
behöfs, och yrkar derför afslag å utskottets förslag.
Herr G ib sou: Den siste talaren nämnde, att våra svenska
repslagerier äro inrättade så som för 100 år sedan. Nej, det kan
jag intyga, att de icke äro. Det finnes t. ex. ett ganska nytt
repslageri i Göteborg, försedt med alla nutidens maskiner och
förbättringar, byggdt inom de sista 15—20 åren. Jag har äfven
besökt de utländska och särskild! de skotska repslagerierna, och
alla dem jag haft tillfälle att se äro deremot inrättade ungefär
som för 100 år sedan. Der slår man tåg för hand, hvilket man
deremot icke gör i det svenska, jag nyss omnämnde. Han sade
vidare, att qvaliteten af det som går i handeln är si och så, men
han erkände ock, att repslagerierna ofta handla med utländsk
vara. Så är äfven förhållandet. Saken är drifven derhän, att
flera af repslagerierna äro tvungna att, i stället för att sj elfva
tillverka, sysselsätta sig med handeln med utländskt fabrikat, och
då bör ingen förundra sig öfver, att det förhåller sig si och så
med denna vara. Hvad slutligen angår hans uppgifter, att i
sjöfarten användes hampa till löpande rigg och tross, så är det
nog sant beträffande den löpande riggen, men ej alldeles så om
trossen. Numera begagnas beläggningslinor af ganska smal dia¬
meter, och dessutom hvad angår den löpande riggen, så är den af
så klena dimensioner, att denna nu ifrågasatta tullsats ej kan
spela den ringaste betydelse för sjöfarten.
Jag vidhåller mitt yrkande.
Herr O. Melin: Då den ena tullsatsen efter den andra
pålagts sjöfarten, synes det mig vara skäl att nu ej vidare betunga
densamma. Jag vill endast säga, att den större sjöfarten använ¬
der ganska mycket »wire», men äfven mycket tågvirke. Den
18
Lördagen den 21 April, e. m.
virke af hampa, och är den af mycket större betydelse på ett
fartyg än kostnaden för den »wire» som kan användas.
Dessutom vill jag erinra derom, att våra repslagerier äro —
såsom de nu äro inrättade —- kanske i det närmaste lika som
för 100 år sedan, då deremot så väl i Ryssland som England och
Tyskland denna industri gått framåt mer och mer. De stora
fabrikerna der slå sitt garn med maskiner och hafva derigenom
nedbragt arbetskostnaden till en obetydlighet. Då dessa fabriker
sjelfva inköpa hampa i första hand och taga hela laster deraf
för egen räkning, så medverkar detta, att tågvirket blir billigare
än de svenska repslageriernas, hvilka inånga gånger måste inköpa
hampan till samma pris som det, hvartill de engelska fabrikan¬
terna bjuda ut sitt tågvirke. Om nu denna tull åsättes, blir den
en ytterligare hämsko för sjöfarten. När nu denna betydligt
höga tull ej efter mitt förmenande kommer att afsevärdt gagna
de svenska renslas-arne. för så vidt de icke inrätta sina verkstäder
Lördagen den 21 April, e. m.
19
N:o 40.
mindre sjöfarten deremot använder sällan annat än tågvirke,
hvadan den, likasom vår fiskeribefolkning, blir lidande genom
tullen.
Jag skall icke trötta kammaren med några vidare skäl, utan
ber att få yrka afslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt herr
talmannen till proposition upptagit de olika yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.
Punkten 142.
Ull är för närvarande fri från tull. Herr Hedlund hade
yrkat, att å ull af får måtte sättas en tull af 20 öre pr kilogram.
Utskottet hemställde emellertid,
att ifrågavarande yrkande måtte lemnas utan allt afseende.
Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Petersson i Hamra: Jag väntade mig säkert att från
norrlandsbänken höra ordet begäras för att instämma i motionä¬
rens förslag. Som herrarne se, har herr Hedlund i Första Kam¬
maren i sin motion ilo 33 föreslagit tull så väl på ull som lin
och hampa. Märkvärdigt nog föll den föreslagna tullen på
hampa genast, då den behandlades i kammaren; jag vet icke af
hvad skål. Emellertid har jag hört, att hampa ej lär hafva så
stora sympatier i Helsingland, som man kunde väntat af denna
provins. Förr trodde man, att der både lin och hampa odlades
med förkärlek och att man unnade både den ena och den andra
växten att komma till heders. Det öfverraskade mig emedlertid
på förmiddagen, när de herrar, som ville hafva tull på lin, lyckades
i voteringen. Jag hade derför trott, att något samband fans
mellan ull och lin och derför nu äfven från norrlandsbänken
skulle yrkas bifall till herr Hedlunds förslag om tull på ull. Men
jag såg talmannens klubba höjas utan att någon begärde ordet,
derför tog jag mig friheten göra det, enär denna punkt är den
sista om nämnda motion och jag förut icke yttrat mig öfver den¬
samma.
Ja, mine herrar, det har varit en märkvärdigt svår vinter
i år. Ja, den har varit så bister, att man till och med påstått,
att man sett vargar nere i mellersta Sverige. Tidningarna hafva
meddelat, att sådana odjur varit sedda i Södermanland, i Söder¬
törn. Till sist uppenbarade sig lösningen på gåtan: det var en
kalf, som kommit lös från _ slagtaren och som ett, tu, tre, blef
förvandlad till en varg. Äfven till Öster- och Vestergötland
spridde sig ryktet om att man sett vargar. Rädslan för dessa
Angående
tull å tåg¬
virke.
(Forts.)
Angående
tull på ull.
N:o 40. 20
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående
tull på ull.
(Forts.)
odjur har alltid varit ganska stor, och de hafva af gammalt fått
namnet »ulfvar». Man talar ännu i dag om »ulfvar, som kläda
sig i fårakläder», då någon under menlöshetens välvilliga hand¬
ling döljer illviljans förkrossande afsigt och mål. När jag läste
igenom motionen, så undrade jag, huru pass ärligt det var me-
nadt med densamma, om det var verkligt allvar eller skämt.
Jag eger icke rättighet att säga, att motionären är en ulf i fåra¬
kläder, men min öfvertygelse är, att det icke var hans fulla me¬
ning, det som han framburit för Riksdagen.
Emellertid har han lyckats att inom denna kammare i en
del af sin motion vinna bifall. Min tro är, att om detta beslut
vinner bifall i den gemensamma voteringen, så blir detta döden
eller åtminstone något mycket försvårande för väfnadsindustrien
af lin.
Om nu den strid, som nyss varit om tågvirke, har något
visst sammanhang med 46 punkten i betänkandet, som handlar
om hampa, hvilken icke blifvit åsatt tull, derom vill jag icke
påstå något bestämdt. Men det förundrar mig, att herr Olof
Jonsson, som är vän af linodlingen, icke också är vän af hamp-
odlingen och den industri, som af densamma är beroende. Då
hade han åtminstone visat konseqvens, om det ock, såsom en
norrlandsrepresentant i dag betecknade lintullen, blifvit »konse¬
qvens i galenskapen».
Emellertid, då denna motion framkommit och då jag varit
med om behandlingen i utskottet, så vill jag endast be att få
säga, att inom utskottet den föreslagna tullen så väl på lin som
på hampa och ull varit föremål för liflig öfverläggning. Men vi
hafva icke kunnat bifalla den under de förhållanden, som nu fin¬
nas, då den franska traktaten, som det föregående systemets rid¬
dare lagat att vi fått till stånd, lägger så stort hinder i vägen
för befordrande af skyddet för lin- och hampodlingen, liksom
också beträffande vår svenska ull. Franska traktaten medgifver
under rubriken lin och hampa en tull af högst 19 öre pr kilo¬
gram för varp- och inslagstrådar äfvensom all segelduk, men
den tull, vi i dag åsatt råvaran linet, är bestämd till 20 öre per
kilogram. Jag kan visserligen medgifva, att herr Nydahl, då
han yttrade sig så skarpt i sin reservation mot lintullen, kunde
hafva något skäl för sitt påstående, men helt säkert utgick detta
yttrande från helt andra premisser, än dem, som föranledde äfven
mig att reservera mig. När nu tullen å en färdig produkt af
ullen är bestämd enligt franska traktaten, så kan jag icke tänka
mig, att det är ärligt menadt af motionären, då han föreslår
tullar, sådana som dem han yrkat på i sin motion, nemligen 20
öre för ull, (af får), och 20 öre för lin, ohäckladt, och häckladt
lin 30 öre, äfvensom för ohäcklad hampa 15 öre och häcklad
hampa 20 öre. Ja, han har till och med föreslagit en tull på
bomull af 10 öre, men det hörde man i Första Kammaren ■—-
Lördagen den 21 April, e. m.
21 N:o 40.
jag var i tillfälle att vara derinne under debatten — att man
icke ville bifalla en sådan tull, ty varan odlas icke i Sverige —
utom möjligtvis i öronen på gamla gubbar. Jag vill hoppas och
tro, att så äfven skall gå, när Första Kammaren kommer till
frågan om ullen. Men om så icke skulle ske, utan det skulle
blifva ett motsatt förhållande — liksom äfven här i dag tull på
lin helt oförväntad! blifvit åsatt — så skall jag på det högsta
beklaga ett sådant beslut.
Derför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag
rörande det, att intet afseende måtte fästas vid herr Hedlunds
motion angående tull på ull.
Herr E. G. Boström yttrade: Jag kan icke annat än uttala
mitt beklagande af att en ledamot kan i en debatt, som fortgår på
det sjunde plenum, finna tillständig! att upptaga tiden med ett
anförande af slik beskaffenhet.
Herr Hers lo w: Jag skulle efter det sista anförandet gerna
kunna afstå från ordet; ty då det första yttrandet i punkten ull
rörde sig omkring allting annat — om vargar och kalfvar o. s. v. —
än det som producerar råvaran, torde det näppeligen behöfva vi¬
dare besvaras. Jag anser mig dock skyldig, efter som den ärade
talaren gjorde en häntydan på det efter hans mening betänkliga i
det beslut, som kommit att fattas i fråga om linet, att upplysa
honom om hvad detta beslut i sj elfva verket innebär, något som
han säkerligen icke lagt märke till.
Både lin och ull äro onekligen, om ock råvaror för väfveri-
erna, dock mera förädlade varor än spanmål. Om derför den
store spanmålsproducenten får förhöjdt pris på sin råg- och hvete-
gröda, kan det icke vara orimligt, om innehafvaren af den lilla
jordlappen bredvid honom, som odlar lin och som gör detta med
lika stora kostnader samt dessutom, för att kunna producera va¬
ran i det tillstånd som behöfves för spinnerierna, måste använda
ännu en förädlingsprocess, också anser sig hafva berättigade an¬
språk på prisförhöjning. På samma sätt kan jag förstå att, om
man sätter tull på fåret, den, som drager ut konseqvenserna i
öfverensstämmelse med protektionismens teorier, kan finna tull
på uli icke alldeles obefogad, så länge man nemligen icke kan
bevisa, att det är ullen, som producerar fåret, i stället för fåret
som producerar ullen.
Jag tror dock icke att någon af de närvarande, huru lifligt han
än opponerat sig mot de flesta beslut, som kammaren på det rå¬
dande partiets diktamen fattat, skulle vilja i hela sin utsträck¬
ning aceptera de tullsatser, som i denna motion blifvit föreslagna.
Jag är alldeles öfvertygad derom, att de flesta, som röstade för
tull på lin, aldrig skulle gjort detta, om de verkligen tänkt, att
denna tull kunde komma i fråga. Men hvad ville de då?» Jo,
Angående
tull på ull.
(Forts.)
N:o 40. 22
Angående
tull på ull.
(Forts.)
Angående
ull å zink.
Lördagsn den 21 April, e. in.
de ville saga, att, när både ull och lin onekligen äro ämnen, som
kunna vara föremål för tullbeskattning, om denna eljest skall
vara konseqvent, kammaren väntat af utskottet, att det angifvit
de skäl, som föranledt det att afstyrka denna tull.
Yi kunna omöjligt finna det för utskottet tillständigt att, om
jag så får säga, taga humör af eu något gycklande framställning
i en motion, om denna motion innehåller beaktansvärda saker
eller någonting, som bör utredas. Ty denna afsnäsande form i
betänkandet träffar icke motionen, utan träffar kammaren, som
har anspråk på sakliga meddelanden från sitt utskott. Det var
derför, att utskottet om denna fråga, som dock förtjenat sin ut¬
redning, utan eu enda rad helt enkelt förklarat, att »ifrågavarande
yrkande måtte lemnas utan allt afseende», ja, till och med till¬
spetsat denna fras på sätt, som jag ännu icke sett förut, genom
att tillägga ordet »alls» — det var derför, som de i kammaren,
som röstade för bifall, ville gifva utskottet en liten höflig hem¬
ställan och påminnelse om, att, när det finnes saker, som väl
förtjena afseende, om icke på det sätt, som förekommit i motio¬
nen, så vill kammaren icke mottaga en blank diktamen, utan
vill hafva litet reda på de motiv, som föranledt utskottets förslag.
Jag tror mig vara skyldig detta meddelande, då jag var en
bland dem, som röstade för denna tull på lin, hvilken i denna
utsträckning naturligtvis icke kan komma till stånd.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 143—145 äfvensom punkterna 147 och 148.
Biföllos.
Punkten 149.
I anledning af ett af herr Beuterswärd i ämnet väckt förslag,
hemstälde utskottet under denna punkt:
att tullsatserna å arbetad zink måtte höjas sålunda, att tul¬
len skall utgöra för sådan:
förgyld, försilfrad eller med annan metall öfverdragen 1
krona 25 öre;
utan målning, fernissning eller annan ytbetäckning 15 öre;
andra slag 65 öre, allt för 1 kilogram.
Herr E. G. Boström, som inom utskottet varit af skiljaktig
mening, erhöll ordet och yttrade: Jag har reserverat mig i denna
punkt, derför att jag finner den föreslagna tullförhöjningen bra
litet motiverad. I och för sig torde den visst kunna vara rigtig,
men när man ser, att artiklar af samma slag, då de äro förfär¬
digade af sammansatta metaller eller koppar etc., hafva helt
Lördagen den 21 April, e. in.
23 N:o 40.
andra tullbestämmelser än den nu föreslagna, så synes det mig
oegentligt att sätta upp dessa, i synnerhet som de mycket lätt
kunna kringgås. Ty om man blott blandar zink med annan me¬
tall, så skall den tullbehandlas såsom sammansatta metaller.
Detta kommer endast att gifva anledning till trassel vid tull-
behandlingen.
Jag har af denna anledning reserverat mig och har velat
fästa herrarnes uppmärksamhet på förhållandet.
Häruti förenade sig herr E. W. Carlson.
Herr Styf fe anförde: För närvarande är förhållandet så¬
dant, som herr Boström antydt. Alla förgylda och försilfrade
metallartiklar äro nu belagda med samma tullsats, nemligen 70
öre pr 1 kilogram, ehvad metallen i dem är jern, zink, messing
eller annan metall-legering, och enligt franska handelstraktaten
kunna icke förgylda eller försilfrade arbeten af sammansatta me¬
taller åsättas högre tullsats. Likaså äro alla förnicklade och lac¬
kerade metallvaror nu belagda med samma tull af 35 öre pr 1
kilogram. Denna likhet i tullsatser för olika metaller har blifvit
vald på grund af en mångårig erfarenhet af de svårigheter och
tvister, som uppstodo, då särskilda metallvaror voro belagda med
olika tullsatser. Det är ock naturligt, att det måste vara mycket
svårt för tulltjenstemännen att utröna beskaffenheten af de me¬
taller, som användas i dylika artiklar; helst de ofta bestå af flere
metaller. Om utskottets förslag antoges, skulle, då hithörande
metallvaror, t. ex. försilfrade ljusstakar eller dylikt, inkomma,
tulltjenstemännen alltid undersöka af hvilka metaller de olika
delarne bestå. De skrapa då på dem; men om de dervid finna
att det är en hvit metall, så veta de derför icke med säkerhet-
hvad det är för en metall, utan detta måste genom kemisk un-
dersökning afgöras. Men äfven om det verkställes en fullständig'
kemisk analys af hvarje del, så kunna myndigheterna, som slut¬
ligen hafva att afgöra frågan ofta, ändock råka i villrådighet.
Såsom herr Boström anmärkt, förekomma i metaller ofta smärre
inblandningar af andra metaller. Så blandas ofta, när artiklar
af zink skola gjutas, en liten proportion tenn deri, t. ex. 5 %.
Huru skall varan då anses? Skall den tullbehandlas såsom ett
arbete af sammansatta metaller, eller af zink?
Utskottet har dessutom i första momentet uppfört arbeten
af zink, som äro med annan »metall än guld eller silfver öfver-
dragna», i högsta tullrubriken och således föreslagit en tullför¬
höjning för sådana artiklar ifrån 35 öre till 1 krona 25 öre.
Denna förhöjning är alldeles icke betingad af varans värde.
I andra momentet har utskottet föreslagit eu förhöjning från
7 öre till 15 öre. Mot denna förhöjning kan icke göras någon
anmärkning i tekniskt hänseende. Jag tror dock att i denna del
Angående
tull å zink.
(Ports.)
N:o 40. 24
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående gr förhöjningen af ringa vigt. Det införes icke mer än omkring
V.-T ' kilogram om året af hithörande varor, och förhöjningen
^ on''J motsvarar alltså icke mer än omkring 1,000 kronor årligen.
Hvad det tredje momentet beträffar, så har der föreslagits
en förhöjning från 35 till 65 öre; men samma svårighet skulle
genom denna förhöjning uppstå vid tullbehandlingen af förnick-
lade och lackerade metallvaror, som förut i fråga om förgylda
och försilfrade blifvit anmärkt. Den likhet i tullsatser, som nu
finnes för artiklar af olika metaller, och som är bestämd med
hänsyn till lätthet i tullbehandlingen, kan ock motiveras af eu
någorlunda likhet i värdet. Ty sådana artiklars värde beror
mera på det arbete, som på dem är nedlagdt, och ytans beskaf¬
fenhet, t. ex. på försilfringens soliditet m. m., än på beskaffen¬
heten af den metall, hvaraf varan hufvudsakligen består. Och
skulle man fästa hufvudsakligt afseende vid denna, så borde väl
zinkvaror draga lägre tull äu varor af brons och nysilfver. Ut¬
skottet, har emellertid föreslagit en vida högre.
Äfven ur den synpunkten vill jag yrka afslag å hela den
föredragna punkten och bibehållande af de nuvarande tullsatserna,
Härmed var öfverläggningen i detta ämne slutad. Med af¬
slag å utskottets hemställan, beslöt kammaren, att tullsatserna un¬
der rubriken »zink» skulle bibehållas vid deras nuvarande belopp.
o
. = , A ägg, som nu äro vid införsel fria från tull, hemstälde
tuU9Tägg. utskottet, under punkten 150, om eu tull af 20 öre för 1 kilogram.
Emot denna utskottets hemställan hade reservationer anmälts:
af herr E. G. Boström;
af herrar W. Tliam, Forssman, E. TV. Carlson och Ceder-
schiöld, hvilka sistnämnde yrkat, att för ifrågavarande artikel
tullfrihet fortfarande borde bibehållas;
samt af herr P. E. Lithander.
Efter ärendets föredragning anförde:
Herr E. G. Boström: Jag skall först be att få påpeka ett-
tryckfel, som insmugit sig i betänkandet. Här står införseln och
utförseln angifven i »kilogram», hvilket bör ändras till »stycken».
Relationen blir ju densamma i alla fall.
Hvad sjelfva tullsatsen beträffar, har jag reserverat mig mot
den, emedan jag finner den bra litet befogad.
Herr Cederschiöld: Då äfven jag reserverat mig mot
den föreslagna äggtullen, skall jag be att få yrka afslag å den
föredragna punkten, utan att vilja så här sent på det sjunde
plenum, då tullfrågan behandlas, upptaga kammarens tid med
något vidare anförande om denna visserligen icke betydande sak.
Herr E-, IT. Carlson instämde i detta yttrande.
Lördagen den 21 April, e. m.
25 N:o 40.
Herr Petersson i Hamra: Trots det att den ärade ordfö- Angående
randen i bevillningsutskottet har gjort invändningar, och . likaså tul1 “ a99>
en talare på stockholmsbänken ytterligare yttrat sig för afslag i (Forts.)
frågan, ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Gibson: Jag skall be att få förena mig med herr
Cederschiöld i hans yrkande om afslag, hufvudsakligen af den
anledningen, att, då utförseln så betydligt öfverstiger införseln,
jag anser, att denna näring icke kan behöfva något väsentligt
skydd. Och då tillika tullbehandlingen i tullkammrarne af denna
vara genom förslagets antagande blefve så betydligt försvårad,
att den så att säga nästan omöjliggjordes, finner jag detta för¬
hållande äfven vara en ny anledning att yrka afslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gaf herr
talmannen, enligt de gjorda yrkandena, propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan och dels på afslag derå. Herr
talmannen förklarade sig anse svaren hafva utfallit med öfver¬
vägande ja för den senare meningen; men som votering begärdes,
skedde nu uppsättning, justering och anslag af en så lydande
omröstningsproposition:
Den, som afslår hvad bevillningsutskottet hemstält i 150:de
punkten af betänkandet mo 8,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, är utskottets nämnda hemställan af kammaren
godkänd.
Omröstningen försiggick i vanlig ordning och visade 79 ja,
men 97 nej; hvadan alltså utskottets hemställan af kammaren
bifallits.
Punkterna 151—156.
Biföllos.
Punkten 157. Angående
restitution af
I proposition till Riksdagen hade Kongl. Maj:t föreslagit, ländskt rä-
att till § 9 i de till gällande tulltaxa hörande underrättelser om bränvin, af-
hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör måtte fogas ett nytt sedt/ör/ör-
moment af följande lydelse, nemligen: Q export
Nio 40. 26
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående »Derest utländskt råbränvin endast för förädling till export
t ^ uuc^er tullverkets kontroll införes och förädlas i derför särskild t
ländskirå- inrättad fabrik, må restitution af belöpande tullafgift beviljas ej
bränvin, af- mindre för den myckenhet förädladt bränvin, som, på sätt här
sedt för för- ofvan sägs, behörigen styrkes hafva från fabriken blifvit utförd,
■ ädling till än äfven för den qvantitet bränvin, hvilken efter verkstäld in-
expor. tillförlitligen utrönes hafva genom förädlingen gått för-
( 01 s-) lorad, dock icke för denna förlust i något fall med mera än två
procent af den utförda myckenheten normalliter».
Till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit hade utskottet ej
ansett sig kunna tillstyrka bifall, utan hemstälde utskottet under
förevarande punkt, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande, proposition
ej måtte vinna Riksdagens bifall.
Emot denna utskottets hemställan hade reservation afgifvits
af herrar W. TJiam, L. A. Forssman och Th. Ekenman, hvilka
ansett, att den kongl. propositionen bort på det sätt bifallas, att
maximum för den tullfria afdunstningsprocenten sattes till en i
stället för två procent.
I fråga härom anfördes af:
Herr Lilienberg: Beträffande denna punkt är jag af samma
mening som reservanterna. I likhet med desse anser jag den
kongl. propositionen vara med rättvisa och billighet öfverens¬
stämmande. Det är här icke fråga om ett direkt understöd af
statsmedel till den omhandlade industrien och det bolag, som
ombesörjer den, utan endast om befrielse för densamma från
erläggandet af tull för sådant bränvin, som intagits på fabriken
för att förädlas, men som under denna process afdunstat eller
förflygtiga^ Och icke heller är det fråga om att detta medgif¬
vande skulle gälla något visst procenttal af varan i sin helhet,
såsom fallet är med bränvin som upplägges på allmänt bränvins-
nederlag, i fall bränvinet blifvit renadt, utan afräkningen skulle
endast afse den qvantitet bränvin, som bevisligen afdunstat. Af
åtskilliga data, som äro upptagna i reservationen, torde herrarne
finna, att denna reningsindustri är af ofantlig betydelse för staden
Karlshamn och trakten deromkring; och, efter hvad jag från
säkert håll har mig bekant, skall, i fall hvad Kongl. Maj:t här
föreslagit icke vinner Riksdagens bifall, i följd af de stora belopp,
som frågan gäller, denna industri nödgas upphöra.
Emellertid vill jag icke gå längre än hvad reservanterna
föreslagit, nemligen att maximum för den tullfria afdunstnings-
qvantiteten ställes till en i stället för två procent, som Kongl.
Maj:t föreslagit.
Jag ber derför få hemställa om bifall till den kongl.
propositionen, med denna ändring.
Lördagen den 21 April, e. m.
27 N:o 40.
Herr Gumaelius: Lika med den siste talaren tror jag icke
att några olägenheter skola uppstå, om Kongl. Maj ds förevarande
förslag bifalles, med den modifikation deraf, som reservanterna
gjort. Det kan väl icke vara meningen, att tull skall erläggas
för en vara, som man knappt kan påstå hafva blifvit införd i
landet, då den ju stannar så att säga på gränsen deraf för att,
sedan den blifvit förädlad, åter utföras, hvadan hela saken in¬
skränker sig till eu bokföringsåtgärd. Och dertill måste man
betrakta denna industri som eu ren fördel, då den ju bereder
arbetsförtjenst åt eu mängd folk på orten och derigenom fram¬
kallar en fiffigare rörelse och varuomsättning, än som eljest är
att påräkna. Det vore dessutom orättfärdigt att genom att neka
denna restitution förstöra eu handtering, loflig liksom andra närin¬
gar, och mot hvilken man icke kan. göra samma invändning som
mot sprittillverkningen, att den verkar skadligt, då produkten
deraf icke stannar inom landet och der konsumeras, utan efter
förädling går tillbaka till utlandet och der säljes till högre pris,
än hvarför den blifvit inköpt. Det vore så mycket mera oegent-
ligt att säga nej till den föreslagna restitutionen, som åt qvarn-
industriens förädlade, utländska produkter nyligen medgifvits en
tullrestitution, som är af relativt större värde än den restitution,
hvarom här är fråga; allra helst, beträffande premien åt qvarn -
industrien, det naturliga berättigandet torde vara mera tvist under-
kastadt än hvad angår ett medgifvande, sådant det bär är ifråga¬
satt, åt omhandlade reningsindustri.
Här är dessutom en annan omständighet att beakta, nemligen
att flere af bevillningsutskottets medlemmar icke varit med om
denna sak, dels tre såsom reservanter deremot och dels icke mindre
än fyra, hvilka, på sätt synes af betänkandet, icke varit närva¬
rande vid frågans behandling. Således, af utskottets tjugu ordi¬
narie ledamöter kunna ej färre än sju sägas icke hafva deltagit
i utskottets förevarande beslut. Och då jag bland dem, som
reserverat sig, finner ett så tungt vägande namn som herr Forss-
mans, byråchef i bränvinskontrollbyrån, så ligger häri för mig
en tillfyllestgörande garanti, att man gjort klart för sig att den
fullständigaste kontroll kan verkställas och kommer att verkställas
vid restitutionen; hvarmed enligt mitt förmenande också förfaller
det enda rimliga skälet till tveksamhet i fråga om godkännande
af Kongl. Maj ds förslag, med den tillämpning deraf, hvarom
reservanterna hemstält, och som för öfrig! endast innebär den
enklaste gärd af rättvisa och billighet åt handteringen i fråga.
Jag yrkar bifall till reservationen och af slag å utskottets
hemställan.
Angående
restitution af
tull å ut¬
ländskt rå-
bränvin, af-
sedt för för¬
ädling till
export.
(Forts.)
Herr Persson i Mörarp instämde med herr Gumselius.
X;o 40. 28
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående Herr Pehrson i Törneryd: Då jag i sak icke bär att säga
retuU 'å utafauna^ än livac^ som klifvit sagdt af de två föregående talarne,
ländsk t l\-å- kan jag fatta :r‘*§ kort. är endast ett par omständigheter,
bränvin, af- hittills icke berörda, som jag vill påpeka.
sedt. för för- På sätt dessa talare antydt, har utskottet såsom skäl för
ädling till gj^ afstyrkande anfört det, att den här ifrågavarande industrien
Forts 1 kör vidkännas samma förlust, genom förminskning till vigt eller
01 8'^ volym, som i hvarje förädlingsindustri uppstår vid förädling af
råvaran, och att densamma icke bör särskild! gynnas genom det
ifrågasatta afdraget. Reservanterna hafva häremot erinrat, att
det här är icke fråga om en materiaifcrminskning, som icke kan
undvikas, utan att det gäller särskild beskattning af den del af
varan, som vid rening går förlorad. Men härvid är derjemte
att beakta, att den tull, hvarmed utländskt bränvin är belagdt,
är oskäligt hög i förhållande till varans värde — den utgör, sem
herrarne finna af reservationen, omkring tolf gånger varans värde.
Det är en obillighet, att en sådan tull skall erläggas för den del
af råvaran, som går förlorad vid förädlingen.
Vidare betraktar utskottet varan såsom införd i landet och
anser, att den derför också bör drabbas af den tullsats, som en¬
ligt tulltaxan är sprit åsatt. Jag anser dock att man här vid lag
bör skilja mellan en vara, som införes i landet för konsumtion,
och den som införes för förädling, och särskiidt den del af den¬
samma som går förlorad vid förädlingen. Den delen går bort
och kan icke anses såsom importerad i landet. Det må vara
nog, att den som drifver denna handtering får vidkännas en dylik
förlust. Men icke kan det väl vara berättigad!, att staten tager
en särskild skatt för den del af varan, som man på förhand vet
går förlorad. Jag ber nu att något få beröra några andra för¬
hållanden, som stå i sammanhang med det föreliggande ämnet.
Herrarne veta nogsamt, hvilken betydelse denna förädlings¬
industri har för staden Karlshamn och bygden deromkring. Det
är ju tydligt, att den större afsättning, som landtmännen i orten
omkring Karlshamn tillskyndas genom denna industri, är för dem
af ganska stor betydelse, ja, den är så betydlig att, om den nu
oförmodadt skulle gå dem ur händerna, skulle det för dem blifva
ganska känbart. De båtar, som frakta bränvinet dels till Karls¬
hamn och dels derifrån direkt till Spanien, proviantera under
den tid de ligga på Karlshamns redd, och denna proviantering
har för de större ångbåtarne uppgått till flera tusen kronor för
hvarje båt, ja, de allra största båtarnes proviantering har, tror
jag, uppgått till 8 ä 4-tusen kronor, hvarför inköpts bland annat
kött, fläsk, smör, ost, ärter, mjöl, gryn o. s. v. De stora summor,
som derjemte utgå till aflöningar åt arbetspersonalen vid sprit¬
fabriken i Karlshamn och fabriken i Stilleryd, nära Karlshamn,
sätta naturligtvis dessa arbetare i tillfälle att konsumera en hel
del af landtmannens produkter, och genom den större arbetare-
Lördagen den 21 April, e. m.
29 N:o 40.
befolkning, som uppstått i Karlshamn i följd af dessa fabrikers Angående
anläggning, bär Karlshamn blifvit en betydligt bättre afsättnings- °S
ort än förut. Det ligger i sakens natur att, om denna industri ländskt^-å-
skulle upphöra, skulle dessa fördelar för landtmännen och andra bränvin, af-
blifva betydligt reducerade. Om nu vore fråga om någon upp- sed t för för-
offring från statens sida, i hvad form som helst, skulle jag nog ädling till
betänka mig, innan jag förordade saken. Men här kan icke sta- ^°l \
ten göra någon uppoffring: det är omöjligt. Hela saken redu- 01‘" ’
cerar sig endast derhän, att man kan säga, att här endast gäller
en bokföringsåtgärd. Men för dem, som ega och bedrifva denna
handtering, kan frågan vara af så stor betydelse, att hela hand¬
teringens vara eller icke vara möjligen hänger på ett bifall eller
ett afslag på den gjorda framställningen, och om så är, skulle
jag för min del icke under några förhållanden våga biträda dem,
som vilja afstå densamma. Och då inga skäl egentligen tala för
att denna industri bör sättas i en sådan undantagsställning eller
arbeta under ogynsammare förhållanden än andra förädlingsindu¬
strier i vårt land, hoppas jag, att kammaren skall på det sätt
herr Lilienberg föreslagit bifalla Kong! Maj.ts proposition, så att
restitution må beviljas jemväl för den qvantitet bränvin, som vid
förädlingen gått förlorad, dock icke i något fall med mer fin en
procent af den utförda qvantiteten.
På dessa skäl ber jag att få yrka bifall till herr Lilienbergs
förslag, som är öfverensstämmande med det af reservanterna
afgifna.
Häruti förenade sig herr Westrin.
Herr Cederschiöld: Då jag är en af de bevillningsutskot¬
tets ledamöter, hvilka, såsom representanten på örebrobänken
nyss påpekade, icke deltagit i utskottets behandling af denna
punkt, ber jag få för kammaren tillkännagifva ait, derest jag
varit i tillfälle att närvara vid ärendets handläggning hos ut¬
skottet, skulle jag af de skäl, som de tre reservanterna från Första
Kammaren anfört, funnit mig föranlåten att biträda reservationen,
till hvilken jag alltså, herr talman, nu anhåller att få yrka bifall.
Herr Jönsson i Gammalstorp: Jag skall icke upptaga
kammarens tid, utan inskränker mig till att på de skäl, som i re¬
servationen anförts och ytterligare här af föregående talare blifvit
framhållna, yrka bifall till herr Lilienbergs förslag.
Herr E. G. Boström: Jag kan icke neka att den kongl.
proposition, som nu föreligger, förefaller mig något egendomlig
med afseende på den tid, hvarunder den framkommit. Det synes
mig gifvet, att, då vederbörande bolag val visste, hvilka bestäm¬
melser gälde för in- och utförsel af bränvin, det hellre bort
N:0 40. 30
Lördagen den 21 April, e. in.
Angående utverka ändring i dessa bestämmelser, om det ansåg sig icke
af kunna arbeta under desamma, innan det börjat sin verksamhet,
ländskt rå- an nu> sedan fabrikerna varit i gång några år, begära ändring
bränvin, eif- deraf. Denna industri måtte för öfrigt icke gått så bra, som
sedt för för- man hoppades, ty den har visat sig behöfva ännu större förmåner
ädling till &n andra. Jag säger med flit större förmåner, ty bolaget har,
expor ■ såsom herrarne finna af utskottets betänkande, erhållit 3 månaders
or s'' respit. med tullens erläggande för att kunna hinna förädla och
reexportera varan. Då en industri anlagts under vissa gifna vilkor
och bestämmelser, är det alltid eu vansklig sak att, om affären
icke går väl, medgifva ändring af dessa vilkor eller bestämmelser
för att denna industri skall kunna lefva. Det är så mycket mindre
skäl att villfara den nu framstälda begäran, som den ifrågava¬
rande industrien knappast kan inrangeras under rubriken de
naturliga näringarna, ty denna industri beror af en hel mängd
yttre förhållanden, att dels Ryssland vid export af bränvin lemnar
stora premier, som medgifva inköp af bränvin till ytterst lågt
pris, och dels att Spaniens regering förklarat sig tills vidare med¬
gifva att den sprit, som renas i Sverige, må anses såsom svensk
vara, ett medgifvande som, dock kan tagas bort när som helst.
Den hänger slutligen tillsammans med den omständigheten, att
Tyskland och Spanien varit i konflikt med hvarandra och att
Spanien af sådan anledning funnit sig föranlåtet att visa någon
afvoghet mot förstnämnda land. Men jag är rädd för att Tysk¬
land till äfventyra skall, med den skarpa realpolitik, som der
drifves, snart blifva i stånd att der åstadkomma en ändring här¬
utinnan. Med ett ord, denna näring står på svaga fötter och
derför är det, enligt min uppfattning, riskabelt att göra något
medgifvande. Nu har, bland andra skäl för det vid denna punkt
af ett par reservanter gjorda yrkande, blifvit — beträffande hvad
utskottet anfört derom att reningsindustrien i Karlshamn framför
flertalet af landets öfriga näringar vore i åtnjutande af upp¬
muntran och understöd, bestående deri att staten medgåfve denna
industri tre månaders anstånd med erläggande af tull för det in¬
förda bränvinet — anmärkt, att hvarje innehafvare af gods på
nederlag åtnjuter samma anstånd, om tullen uppgår till 500 kro¬
nor. Men nu är det att bemärka, att tullstadgan förbjuder brän-
vins läggande på nederlag, hvarför det torde vai’a obefogadt att
jemföra artikeln bränvin, som icke får ligga på nederlag, med
sådana varor, angående hvilka detta enligt författningarna är
medgifvet.
Man har sagt, att när för arrack, cognac eller rom, hvilka
få ligga på nederlag, afskrifningsproeent medgifves, så vore det
billigt, att enahanda medgifvande egde rum i afseende på brän¬
vin. Men man måste härvid erinra sig, att nämnda förmån in¬
träffar först sedan nyss berörda varor legat tre månader på
nederlag. Hvad åter beträffar bränvinet, så erfordras att det
Lördagen den 21 April, e. m. 31
skall vara renadt och åter utfördt inom 90 dagar. I sjelfva ver¬
ket tillgår det på det sätt, att bränvinet, sedan det kommit in i
fabriken, föres i de fat, deri det förvarats, omedelbart upp till
cisternerna och aftappas i desamma.
Man har äfven sagt, att det vore obilligt att vägra afskrif¬
ning, emedan man icke begärt ersättning för sjelfva varan, utan
endast för den tull afgift, som eljest skolat erläggas för den qvan¬
titet, som vid förädlingen bortgår, och att det ej kunde sägas
vara någon förlust för staten. Det beror dock på, huru man ser
saken. Mig synes, att varans verkliga värde måste vara det, den
eger när den vederbörligen förtullad blifver föremål för förädling.
Det synes mig af denna anledning vara origtigt att säga, att
Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke skulle innebära någon
uppoffring för statsverket. I varans värde ingå 2 faktorer: in¬
köpspris och tull. När lagen säger, att bränvin skall beläggas
med 75 öres tull per liter, och när hvarje annan svensk medbor¬
gare får betala skatt för hela den införda varumängden, så begär
man här att detta bolag, när det inför 100,000 liter, skall be¬
tala skatt för endast 99,000 liter, hvadan bolaget således skulle
slippa att erlägga skatt för 1 %, eu förmån som icke kommer
någon annan importör till godo.
Man har vidare sagt, att hela ifrågavarande parti, för hvit¬
het afskrifning begäres, dunstat bort och att alltså det vore orätt¬
vist, om egaren icke finge åtnjuta någon eftergift. Jag tror icke,
att den uppgiften är fullt rigtig. Jag vet åtminstone, att förore¬
ningar, som uppstått vid rening af bränvin, härifrån biifvit ex¬
porterade och att derför erhållits samma ersättning, som om det
varit alkohol. För öfrigt är bränvinshandeln en vansklig sak.
Såsom af utskottets betänkande framgår, hafva två undersöknin¬
gar angående denna sak biifvit gjorda, och befans afdunstningen
hafva utgjort den ena gången 0,6 7 % och den andra gången 0,s2 %.
Man kan visserligen säga, att denna skilnad i och för sig endast
varit en obetydlighet; men när det gäller en så stor qvantitet,
som den ifrågavarande, så är en skilnad af 0,is % icke någon
ringa qvantitet. Det lärer väckt en viss förvåning, huru eu så
stor skilnad kunnat uppkomma. Huru detta skett, vet naturligt¬
vis ingen, och det lärer väl icke heller kunna faktiskt bevisas,
men det lärer biifvit antaget, att möjligen bränvinet i fråga, vare
sig genom oaktsamhet eller genom felaktighet i någon kran, run¬
nit i ån i stället för till det ställe, dit det bort rinna. Men om
det tillgått på nämnda sätt, så synes mig denna omständighet
icke utgöra något skäl för staten att betala den uppkomna för¬
lusten.
Slutligen bär man sagt, att bolagets affär skulle komma
att upphöra, om icke den nu ifrågasatta förmånen beviljades
bolaget. Jag har redan nämnt för herrarne att detta bolag i
allt fall hvilar på så svaga fotter, att ingen kan gå i god för
N:o 40.
Angående
restitution af
tull å ut¬
ländskt rår
bränvin, af-
sedt för för¬
ädling till
export.
(Forts.)
N:0 40. 32
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående huru länge bolaget kommer att existera, äfven om denna för-
restitutim «/mån blifver det till del; men säkert är, att, om alla öfriga nä-
ländstdrå- ™gar erhållit jemförelsevis lika myeket understöd som denna,
bränvin,afsedt sk skulle dessa näringar visa ett jemförelsevis bättre resultat
för förädling i ekonomiskt hänseende. Jag har icke blifvit försatt i tillfälle,
till export, ehuru jag försökt det, att inhemta någon bestämd kännedom
(Forts.) oiri) huru det förhåller sig med detta bolags verkliga ekonomiska
ställning, emedan i bolagsordningen finnes endast det stadgandet,
att bolagets aktiekapital skall bestå af minst 600,000 och högst
3 millioner kronor, och det har varit omöjligt att få reda på, till
hvilket belopp detta aktiekapital för närvarande verkligen uppgår.
Bolaget har emellertid under år 1887 varit taxeradt för en in¬
komst af 500,000 kronor och för år 188 i till 200,000 kronor,
hvilket visar, att bolagets inkomster i förhållande till det ur¬
sprungliga aktiekapitalet åtminstone icke varit så ringa. För
min del får jag således på de skäl, som jag nu anfört, och på
dem i öfrigt, som utskottet i sitt betänkande framhållit, yrka afslag
å Kongl. Maj:ts förevarande proposition.
Med herr Boström instämde herrar Nilsson i Käggla, Lund
och Börjesson.
Herr statsrådet Lönegren: Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition har icke lyckats tillvinna sig bevillningsutskottets bi¬
fall, och ingen af denna kammares ledamöter har reserverat sig
mot det afstyrkande förslaget. Jag ber emellertid att, innan
kammaren fattar sitt beslut, få med några ord uttala min upp¬
fattning i föreliggande fråga.
Uti 9 § af »underrättelser till tulltaxan», hvari föreskrifter
meddelas om hvad vid taxans tillämpning iakttagas bör, stadgas,
att, om en importör vid införtullning af en vara skriftligen hos
tullkammaren anmäler, att den införda varan är afsedd att här
i landet förädlas och sedan till utlandet reexporteras, eger han
att vid den förädlade varans utförsel återfå den vid införseln er-
lagda tullafgiften, under vilkor, att reexporten sker inom en viss
bestämd tid — i allmänhet 1 år, men för Karlshamns sprit-
förädlingsbolag 90 dagar -— och att han i öfrigt ställer sig till efter¬
rättelse de föreskrifter, som kongl. generaltullstyrelsen kan finna
skäligt i hvarje särskildt fall meddela. På grund af denna be¬
stämmelse har kongl. generaltullstyrelsen den 13 juli 1883 med-
gifvit Karlshamns spritförädlingsaktiebolag tillstånd att i riket
införa utländskt råbränvin i ändamål att detsamma i förädladt
skick till utrikes ort återutföra, samt att, då utförseln egt rum,
återfå den tullafgift, som för den införda råvaran blifvit erlagd;
och då ibland de vilkor, som styrelsen till förekommande af miss¬
bruk föreskrifvit, äfven ingår den bestämmelsen, att hela brän-
vinslagret och fabriken skall vara under ständig tullbevakning,
Lördagen den 21 April, e. m.
33 N:o 40.
som af bolaget bekostas, och tillika, att hela den importerade Angående
qvantiteten skall exporteras och således ingen disposition till för-res^“fj°”fa^
brukning inom landet får ega rum, så synes mig häraf framgå, rå-
att meningen icke kan hafva varit någon annan än den, att bränvin, afsedt
hela det tullbelopp, som vid införseln erlagts, skulle vid den iöv-för förädling
adlade varans utförsel till bolaget restitueräs. Att tull skulle er- exPort-
läggas för den förminskning i qvantitet, som uppstår och nöd- (Forts.)
vändigtvis måste uppstå vid varans förädling, synes mig så
mycket mera obilligt, som vår lagstiftning redan länge har er¬
känt eu sådan förminskning och derför medgifvit en afskrifning,
betydligt högre än den nu ifrågasatta, för bränvin, som tillverkas
inom Sverige och i förädladt skick utföres till utrikes ort, denna
afskrifning bestämd till 2 %. Ett likartadt förhållande eger rum
med den afkortning af 3 % i leckage, som medgifves vid förtull¬
ning af bränvin och sprit af sådana slag, som få på nederlag
uppläggas, så snart varan under minst 90 dagar varit på neder¬
laget upplagd.
Grunden för all bränvinsskatt, den må nu kallas tull eller
tillverkningsafgift, är efter min öfvertygelse varans konsumtion
inom landet; och vi veta ju alla, att dessa afgifter blifvit så högt
satta och nyligen ytterligare förhöjda just med afseende på kon¬
sumtionen, just i ändamål att minska superiet eller missbruket
af spritdrycker. Men den qvantitet, hvarom här med afseende
på den förflutna tiden är fråga, nemligen 460,405,14 liter, har
aldrig kommit utom fabrikens murar, den har under och till
följd af renings- eller förädlingsprocesser försvunnit genom af¬
dunstning och har således ej heller kunnat blifva föremål för
konsumtion. Den förminskade qvantiteten eller bristen uti de
under flera år införda bränvinspartierna har konstaterats vid
inventering, som den 26 april förlidet år verkstäldes, och den
föreslås nu af vederbörande myndigheter, nemligen chefen för
kontroll- och justeringsbyrån och kongl. generaltullstyrelsen, till
afskrifning. Då denna genom bränvinets rening uppkomna minsk¬
ning i qvantitet icke uppgår till mer än 0,s2 % af den införda
myckenheten eller icke ens till hälften af den afskrifning, som
medgifves vid export af svenskt renadt bränvin, och då ingen
anledning till misstanke om bristande kontroll eller oregelbunden¬
heter förefinnes, så synes det mig vara rätt och billigt, att fram¬
ställningen bifalles. Att en minskning i qvantiteten måste ega
rum vid varans förädling, derom torde alla vara ense; jag tror
ej, att några olika meningar i detta fall förefinnas. Jag antager
också, att bolaget vid affärens etablerande tagit och måste taga
detta i beräkning, såsom eu gifven förlust, men jag finner helt
naturligt, att bolaget icke tänkt sig som en utgift eller förlust
eu tullafgift, uppgående till många gånger varans värde, för den
qvantitet, som under förädlingen afdunstat; ty tull bör icke
ifrågakomma i andra fall än då eu vara införes i landet, och
Andra Kammarens Prat. 1888. N:o 40. 3
N:o 40. 34
Lördagen den 21 April, e. in.
Angående någon import, d. v. s. disposition från bolagets lager eller re-
restitution^afningsyer]^ har här vid lag icke egt ram.
Hundskt rå- Vid bedömandet af denna fråga får man icke låta leda sig
bränvin,afsedt af obenägenhet för person eller handtering, ej heller af en eljest
för förädling mycket loflig önskan, att bereda staten stora inkomster, och det
Ull export, galler här höga belopp, ty endast för tiden till april förlidet år
(Forts.) uppgår tullen för den under förädlingen afdunstade bränvins-
qvantiteten till kronor 276,243,0 8; det enda rättesnöret för Riks¬
dagens dom bör vara rättvisan; och då vi alla måste erkänna,
att bränvinsskatten har sin grund och sitt berättigande deri, att
det bränvin, som beskattas, är afsedt för konsumtion inom lan¬
det, men i detta fall ingen import, ingen konsumtion egt eller
kunnat ega rum, då kan det icke vara rätt, att skatt eller tull
utkräfves. Rättvisa och billighet fordra, så vidt jag kan döma,
ett bifall till Kongl. Maj:ts proposition; och jag kan ej tro annat
än att regeringens vädjande till Riksdagens uppfattning om hvad
som är rätt och billigt skall mötas af ett godkännande af det
framlagda förslaget.
Någon särskild vinst eller fördel tillskyndas derigenom icke
bolaget, ty det är icke fråga om att bestämma en viss afskrif-
ningsprocent, hvilket medgåfve en möjlighet till större afskrifning
än skäligt vore, utan meningen är, att afskrifningen skall be¬
stämmas genom en för hvarje gång företagen noggrann invente¬
ring, och att derjemte skulle fastslås ett maximum af 2 %, öfver
hvilket afskrifningen icke finge sträcka sig. Vill Riksdagen
emellertid nedsätta detta maximum för afdunstningsqvantiteten
från 2 till 1 %, i enlighet med herr Forssmans reservation, så
har jag ingenting att deremot invända.
Herr E. W. Carlson: Af betänkandet synes, att jag icke
varit i tillfälle att inom utskottet deltaga i behandlingen af denna
fråga. Anledningen dertill har varit, att ärendet förekom på en
annan afdelning, än den jag tillhör och att, då frågan förevar i
plenum inom utskottet, jag tillfälligtvis var borta. Jag ber der¬
för att få med några ord tillkännagifva mina åsigter i denna
sak.
Jag anser, att denna fråga icke bör betraktas såsom en
nykterhetsfråga, utan såsom eu affärsfråga eller en industrifråga
och såsom en fråga, som endast och hufvudsakligen krafvel’, att
man tillser, hvad rättvisa och billighet fordra.
Vi hafva sett dels af Kongl. Maj ds proposition och dels af
reservanternas meddelanden, att denna industri icke är af någon
underordnad eller obetydlig beskaffenhet med hänsyn till dess
omfattning. Ur synpunkten af dess nytta i sanitärt hänseende
eller i öfrigt i moraliskt hänseende, anser jag, att denna fråga
icke bör hufvudsakligen betraktas och behandlas; ty då det sven¬
ska folket icke på något sätt kommer i beröring med de varor,
35 N:o 40.
Lördagen deu 21 April, e. m.
som i denna fabrik förädlas, utan dessa varor i förädlad form Angående
utsändas till främmande land, så anser jag, att vi ur nationel ^
synpunkt icke böra hafva någonting emot, om denna industri ländskt rä-
bedrifves vare sig i staden Karlshamn eller på något annat ställe, bränvin, af sed t
Jag föreställer mig nemligen, att denna tillverkning måste be- för förädling
traktas såsom om den vore helt och hållet förlagd utom landets til1 exPort-
gränser, ty den är på visst sätt alldeles utestängd från vårt land (Forts.)
genom den stränga tullbevakning, som hålles inom och omkring
fabrikens område, och derigenom att allt, som der tillverkas,
omedelbart lastas på fartyg och föres utom landets gränser. Så¬
som här har blifvit upplyst, måste allt råbränvin, som upplägges
i fabrikens magasiner, genom tullbetj eningen inregistreras och
sedan måste allt det bränvin, som från fabriken inlastas på far¬
tyg för att föras till främmande land, också af tullbetj eningen
uppmätas och uppskrifvas. Det är klart, att vid eu handtering
sådan som denna kan man aldrig beräkna att erhålla samma
qvantitet, som den, hvilken blifvit införd; ty naturligtvis måste
någon afdunstning ske, och under sådana förhållanden synes det
mig icke vara rättvist, att svenska staten skall begära ersättning
af fabriksegaren för den del af en vara, som under sin förädling
gått förlorad. Ur den synpunkten kan jag derför icke annat än
finna, att rättvisa och billighet fordra, att kammaren lemnar sitt
bifall till reservanternas förslag.
Man har anmärkt, att fabrikanten bort kunna på förhand
beräkna, att en afdunstning skulle komma att ega ruin; men
det kan väl icke vara möjligt att på förhand beräkna omfatt¬
ningen deraf. Han måste nemligen först hafva någon tid på sig
och vinna erfarenhet, för att derpå kunna grunda sitt omdöme.
Nu har en sådan tid förflutit och man har genom de kontroll-
mätningar, som blifvit verkstälda, erfarit, huru mycket som af-
dunstat.
Man har också anmärkt, att denna industri stode på så
svaga fötter, att dess tillvaro vore ganska tvifvelaktig, och att
man således icke visste, huru länge den komme att ega bestånd.
Kan väl detta dock vara ett skäl för att affordra fabriken efi
afgift, som är orättvis? Derigenom befordrar man ju och på¬
skyndar fabrikens snara upplösning. Vill man således, att denna
fabrik med de hundratals arbetare, som den använder, skall gå
under och nedlägga sin verksamhet, så bör man handla på detta
sätt; i annat fall bör man, genom att bifalla det förslag, som här
föreligger, söka förekomma en sådan utgång.
Man har vidare sagt att denna eftergift skulle innebära en
uppoffring från statens sida. Ja, jag kan visserligen medgifva,
att den är en uppoffring i så måtto, att staten afstår från att
utkräfva en inkomst, hvartill den visserligen ur en synpunkt är
berättigad, men hvartill den efter min uppfattning dock icke är
berättigad i verkligheten; ty icke kan staten rätteligen ega att för
N:o 40. 36
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående en vara, som förflygtigats under sjelfva reningsarbetet, uppbära
restitution
tull å ut- elsallmnS-
ländskt rå- Man bär i sammanhang härmed framhållit att afskrifnings-
bränvin,afsedt procenten vore så liten, att den icke uppginge till mera än 0,6 2
för förädling eller 0,8 2 och att man derför icke borde göra någon efter-
till export, gift. Man har dock sett att, till följd af den stora qvantitet,
(Forts.) som un(jer årens lopp förädlats, dessa procent representera gan¬
ska respektabla summor; och då, såsom förut är nämndt, det
medgifves att för svenskt bränvin få under vissa förhållanden [af¬
räkna 2 % i afdunstning, så synes det icke vara obilligt begärdt
att få efterskänkt den qvantitet, som enligt kontrollmätningarna
bevisligen har afdunstat. Jag ber att få hänvisa till hvad reser¬
vanterna meddelat å sidan 193 i betänkandet och skall blott in¬
skränka mig till att nämna att icke mindre än 400 arbetare och
deraf endast 10 utländingar äro anstälde vid denna fabrik.
Denna fabrik har vidare under sin verksamhet utgifvit ganska
betydliga belopp såsom : fyr- och båkmedel omkring 9,000 kronor
för år, hvilka medel sedermera ökats, så att de år 1886 utgjorde
19,510 och år 1S87 23,660 kronor; för tullbevakning till tullsty¬
relsen 43,332 kronor under åren 1886 och 1887 o. s. v., hvilket
ju allt måste anses vara ganska respektabla summor.
Herr talmani Jag undrar icke på att kammaren tröttnat
att höra vidare yttranden i denna fråga, angående hvilken jag
likväl med hänsyn till det stora och fullkomligt oegennyttiga
intresse, jag hyser för densamma, icke kunnat underlåta att ut¬
tala mina åsigter. På grund af de skäl, som jag nu anfört och
hvilka jag anser vara både rättvisa och billiga, anhåller jag att
få yrka bifall till reservanternas förslag, sådant detsamma blifvit
af herr Lilienberg formuleradt.
Herrar Östberg och Söderblom instämde i detta yttrande.
Herr Pehrson i Törneryd: Jag skall anhålla att med nå¬
gra ord få svara på hvad bevillningsutskottets ordförande an¬
förde.
Han nämnde, att vederbörande allt för väl bort på förhand
veta, under hvilka vilkor denna förädlingsindustri kunde få be-
drifvas inom landet. Jag tror mig veta, att vederbörande i detta
fall förestälde sig, att ett liknande afdrag vid denna förädling
skulle lemnas för utländskt bränvin, som när svenskt bränvin
renades och exporterades; och att, sedan en sådan anmälan gjorts
på Karlshamns tullkammare, tullförvaltaren derstädes var tvek¬
sam och anmälde förhållandet för generaltullstyrelsen, hvilken
myndighet icke heller genast hade klart för sig, huru i detta fall
skulle förfaras, hvarför den hänvände sig till regeringen, och så
har frågan nu slutligen blifvit dragen inför Riksdagen. Emeller¬
tid har jag med denna antydan velat erinra om, att behandlin-
Lördagen den 2l April, e. in
37 N:o 40.
gen af frågan dragit långt ut på tiden, och den restitutionsafgift, som
här är i fråga, skulle icke till sin summa hafva varit så stor, som
nu är förhållandet, om ärendet hade kunnat skyndsammare afgöras.
Den förmån, som denna industri skulle hafva genom att
få anstånd med tullafgiftens erläggande och hvilken bevillnings¬
utskottets ordförande särskildt framhållit, synes icke vara större än
den, som är i öfriga fall medgifven. Jag ber endast att få erinra
derom att, då man importerar och lägger varor på nederlag och
dessa uppgå till ett visst belopp i värde, så lemnas anstånd med
erläggande af tullafgiften. Det synes mig sålunda, som om man
icke borde saga, att här vore fråga om något särskildt gyn¬
nande.
Bevillningsutskottets ordförande nämnde också, att, om nå¬
gon annan svensk medborgare intager utländskt bränvin, så får
han erlägga den bestämda tullafgiften. Ja, det är alldeles i sin
ordning att, om någon intager bränvin för konsumtion i landet,
skall tullafgiften erläggas. Och äfven om detta bränvin in¬
tages för att åter utföras utan att hafva blifvit förädladt, så lig¬
ger det i sakens natur, att någon restitution icke bör ifråga¬
komma. Men ett helt annat förhållande uppstår ju, för den
händelse varan blifvit förädlad inom landet och under förädlin¬
gen en viss del af den samma afdunstat. Här begäres ju intet
annat än att importörerna skola blifva befriade från erläggande
af tullafgift för den del af råvaran, som vid förädlingen förflygti-
gats, och det synes mig så mycket obilligare att ifrågasätta att
någon sådan tullafgift skall erläggas, som i detta fall tullafgiften
står i ett så oskäligt förhållande till sjelfva varans värde.
Jag kan för min del icke finna annat än att, om man vill
se saken opartiskt, man måste medgifva, att industrien i fråga
icke kan vara till annat än fördel för landet. Jag medgifver
visserligen, att den särskildt blir till fördel för orten, der den är
förlagd, men jag tror också att det, som är till fördel för de
olika orterna i landet, äfven är till fördel för landet i dess hel¬
het. Denna industri är derjemte till fördel för den svenska sjö¬
farten, ty på senare tider hafva nära nog endast svenska fartyg
användts för fraktandet af spriten. Den är vidare till fördel för
statsverket. Herrarne se, huru fyr- och båkmedlen på de sista
åren stigit i Karlshamn. Fabriken i Karlshamn får betala för
sig i alla möjliga afseenden, så t. ex. för tullbevakning, som un¬
der dessa två senaste år kostat 43,000 kronor. En hittills onämnd
sak torde inverka något på bedömandet af frågan, och ehuru
denna sak i och för sig för närvarande är obetydlig, bör man kanske
icke helt och hållet bortse från densamma, och det är, att i följd af
denna direkta export har från Karlshamn kunnat utföras en del
alster till Spanien, såsom alster från vår industri och äfven smör
i hermetiskt tillslutna kärl. En direkt export på Spanien är så¬
lunda på god väg att komma i gång. Dess möjliga utsträckning
Angående
restitution af
tull ä ut¬
ländskt rå-
bränvin, afsedt
för förädling
till export.
(Forts.)
IN:o 40. 38
Lördagen den 21 April, e. m.
Angående 1 framtiden, tilltror jag mig icke att bedöma, men man torde
restitution af åtminstone icke hafva anledning att förhindra denna export, utan
ländskt^rå- man bör snarare vidtaga åtgärder för att främja densamma.
bränvin, af- Slutligen ber jag få nämna, att de skatter, som af bänd¬
sel för för- teringen utgått till stat och kommun, för år 1887 uppgingo en-
ädling till jjg^ bolagets uppgift till något öfver 39,000 kronor, utgörande
' dels bevillning, som erlagts till staten för den inkomst, som fa-
( orts.) briken ansetts lemna, dels ock kommunalskatter till Karlshamns
stad och Asarums kommun, inom hvilken fatfabriken är belä¬
gen. Jag hoppas herrarne skola inses, att här är icke fråga om
något annat än hvad billighet krafvel1, och då tror jag också,
att herrarne vilja bifalla hvad reservanterna föreslagit.
Häruti instämde herr Thestrup.
Herr vice talmannen Sv. Nilsson: På de skål, som an¬
förts från statsrådsbänken, anhåller jag om bifall till reservanter¬
nas förslag.
Det är alltid eu betänklig sak att offentligen uttala sig om
enskilda personers eller bolags ekonomiska ställning. Bevillnings¬
utskottets ordförande har dock i afseende på nu ifrågavarande
bolag yttrat något, som jag icke vet huru vida han har berättigad
anledning till eller icke. Men nog är det säkert att, om han har
rätt i sitt omdöme om bolagets ställning, så utgör detta en ytter¬
ligare anledning för kammaren att bifalla reservanternas förslag.
Herr Wretlind: Jag ber blott att få tillkännagifva, att
jag anser de skäl, som framhållits i Kongl. Maj:ts proposition
och reservationen, tydligen gifva vid handen, att det är med rätt¬
visa och billighet öfverensstämmande att den kongl. propositionen
bifalles på det sätt, som reservanterna föreslagit, hvarför jag äm¬
nar rösta för sistnämnda förslag.
Öfverläggningen var slutad. I enlighet med de yrkanden,
som derunder förekommit, gaf herr talmannen propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan och dels på afslag å densamma
och bifall i stället till det yrkande, som innefattades i ofvan om-
förmälda, vid punkten fogade reservation; och fann herr talman¬
nen den senare propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Då votering likväl begärdes, blef nu uppsatt, justerad och ansla¬
gen en så lydande omröstningsproposition.
Den, som vill, att kammaren, med afslag å bevillningsut¬
skottets hemställan i 157:de punkten af dess betänkande n:o 8,
godkänner Kongl. Maj:ts i ämnet afiåtna proposition med den
ändring deri, som föreslagits i den vid denna punkt fogade re¬
servationen, röstar
Lördagen den 21 April, e. m.
Ja;
39
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har kammaren bifallit utskottets omförmälda
hemställan.
Röstsedlarne uppräknades och visade 115 ja mot 68 nej;
och hade kammaren alltså beslutat i enlighet med ja-propositio¬
nens innehåll.
Punkterna 158—164.
Biföllos.
I punkten 165 hemstälde utskottet:
att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t göra framställning om
tillsättande af en komité med uppdrag dels att före nästkommande
års riksdag verkställa utredning angående hvilka ytterligare än¬
dringar i tulltaxans bestämmelser må vara erforderliga för att, i
den mån sådant under för handen varande förhållanden kan ske,
bereda våra näringar ett väl afvägdt tullskydd, dels ock att seder¬
mera, efter behörig utredning och med hufvudsakligt iakttagande
af de tullsatser, som vid denna och vid nästkommande års riks¬
dag äro eller varda beslutade, afgifva förslag till tulltaxa, inne¬
fattande de bestämmelser, som böra gälla efter utgången af nu
bestående tarifftraktater. *
Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr E. G. Boström: Vid denna frågas behandling inom
utskottet var man af olika mening i det somliga ansågo, att ut¬
skottets hemställan borde hafva den lydelse, som den nu fått,
medan andra, deribland jag, insågo, att ordet ytterligare, som före¬
kommer å fjerde raden, borde ur klämmen utgå. Man antog nem¬
ligen för gifvet att komitén kunde finna nödvändigt att i sam¬
manhang med eller till följd af nya tullsatser föreslå ändringar i
någon eller några af de nu vidtagna bestämmelserna i tulltaxan,
samt att en eller annan af de nu vidtagna åtgärderna kunde
tarfva en revision. Derför motsatte jag mig den inskränkning i
den blifvande komiténs uppdrag, som utskottet här föreslagit.
Jag stannade emellertid i minoriteten och brydde mig icke om
att reservera mig, derför att Kongl. Maj:t ju hade rätt att gifva
komitén den utsträcktare befogenhet, som han fann lämpligt; men
N:o 40.
Angående
restitution af
tull å ut¬
ländskt rå-
bränvin, af-
sedt för för¬
ädling till
export.
(Forts.)
N:o 40. 40 Lördagen den 21 April, e. m.
Angående & andra sidan vore det nog godt, om redan i Riksdagens skrif-
restitution af ve]ge funneg angifven den utsträckning, som jag nn tagit mig
TULL Ct UT- n m i p.. i
ländskt va- friheten förorda.
bränvin, af- Jag anhåller derför, att utskottets förslag måtte erhålla föl-
sedt för /ör-jande förändrade lydelse:
ädling till »att Riksdagen ville hos Kong! Maj:t göra framställning om
export. tillsättande af en komité med uppdrag dels att före nästkommande
års riksdag verkställa utredning angående de ändringar i tull¬
taxans bestämmelser, som må vara erforderliga för att, i den mån
sådant under för handen varande förhållanden kan ske, bereda
våra näringar ett väl afvägdt tullskydd» o. s. v. i likhet med
utskottets förslag, och jag anhåller om proposition på bifall härtill.
Häruti instämde herr Bedelius.
Vidare anfördes icke. Kammaren biföll utskottets hemstäl¬
lan med den ändring, att på sätt herr Boström föreslagit, orden
»Indika ytterligare ändringar i tulltaxans bestämmelser må vara
erforderliga» utbyttes mot orden »de ändringar i tulltaxans be¬
stämmelser, som må vara erforderliga.»
Punkten 166.
Bifölls.
Herr Herslow erhöll härefter på begäran ordet och an¬
förde: Den långa kampanjen är ändad. Protektionisterna hafva
intagit landet. I en af de sista punkterna har beslutats att af¬
sända en detacherad corps för att eröfra de små distrikt, som ännu
återstå. Hufvudstyrkans frammarsch är afslutad.
Förlåt mig, herr talman, denna från kriget hemtade bild.
Men för oss, som varit vittne till fälttåget, synes den berättigad.
Ty det parti, som icke af svenska folket erhållit majoritet och
magt, utan förstått att från svenska folket eröfra bådadera, det
har ock konseqvent bibehållit eröfrarens hållning. Det har marsche¬
rat fram öfver vårt näringslifs alla områden, brandskattande
öfverallt utan hänsyn till dessa näringars böner om förskoning;
och åt de många små, åt befolkningens stora massa, har fram¬
marschen lemnat efter sig — hvad krigen ju oftast lemna efter
sig — förknappade näringstillgångar och fördyrad tid.
Vi kunna misstaga oss. Hvarje menniska är skyldig att
göra det erkännandet. Det kan ju hända, att följderna af dessa
tullar icke blifva för landet så svåra, som det nu synes oss. Men
i så fall våga vi påstå, att lindringen då icke kommer af syste¬
met, utan af förhållanden, som motverka systemet. Om i den
närmaste framtiden ljusare utsigter öppna sig för våra export¬
näringar — såsom åtskilliga tecken båda —, ja då komma nu som
Lördagen den 21 April, e. in. 41 y;0
förr på deu vägen ökade tillgångar och ökadt välstånd in i lan¬
det. och fördelas genom de tusentals ådror och vener, som nä-
ringslifvets blodomlopp har, åt alla öfriga näringar i riket och
ökar lifskraft och lifsverksamheten på alla områden. Den ge¬
nom ökade^ tillgångar ökade köpeförmågan, skall då göra att man
icke fai sa smärtsam känning af alla dessa prisförhöjningar.
Blir så deremot icke förhållandet, blifva konjunkturerna sådana de
äro eller ännu hårdare, hvad hafva vi då gjort? Jo, ytterligare
för oss försvårat, ja omöjliggjort konkurrensen med utlandet och
stängt oss inne inom egna gränser, ett litet lands trånga gränser,
för att der söka lefva af hvad vi kunna nagga till oss den ena
från den andra, hvar och eu sträfvande att af sin granne komma
åt något mera, än han naturligen och rättvisligen skulle få. I ett
sådant ekonomiskt inbördes krig linnés en möjlighet att den, som
är stark och inflytelserik, får mer än han eljest skulle få;’men
mer än sannolikhet för, att den som är svag och ringa får mindre
än han eljest skulle fått. Sådant bådar icke lycka hvarken för
landets politiska eller ekonomiska framtidsutveckling.
Med dessa farhågor för ögonen borde vi väl, kan det synas,
hafva gjort motstånd, opponerat och reserverat oss vid hvarje
steg. Grannlagenheten har förbjudit oss att göra det vid andra
punkter än sådana, som synts oss särdeles betydelsefulla eller
der den extra beskattningen synts oss alltför orimlig. Då vi så¬
lunda till största delen låtit betänkandet i tysthet passera,• icke
reserverat oss, icke ens motsatt oss de flesta af dessa punkter,
kännes det som eu pligt för oss att göra det nu generelt. Jag
bei, heir talman, att få uttala denna protest mot den handels¬
politiska retning, som nu blifvit inslagen, mot hela detta betän¬
kande, mot dess form och innehåll, mot hela den ekonomiska
omstörtning, som skett. Vi protestera mot saken och vi prote¬
stera mot sättet. Och den protesten vilja vi hafva in i protokollet
öfver våra motståndares segrar. Det blir sedan framtiden, som
skall döma öfver dem och öfver oss.
^ I detta herr Herslows yttrande instämde herrar Waldenström
tran Gefle, Brodin, Schöning, Nydahl, Carlsson i Nysäter, Arhusian-
der, Bromée, Farup, Kardell, Andersson i Baggböle, Hygrell Hans¬
son 1 Solberga, Tysk, Wahlin, Stormats Math. Olsson, Westin
Gumcelms, Broström, Andersson i Hasselbol, Olson i Stensdalen’
Pelirsson i Onnerud, Olsson i Kyrkobok Flowson, Amnéus, O. Melin
LiUjeqyist, Bratt, Essén, Wretlind, Thestrup, Ullman, Nordenfelt, ■
Westrm, Lilienberg, Waldenström från Visby, Edelstam, Sundberq
från Vexiö, Martin och Larsson i Berga.
Slutligen yttrade:
Herr Johansson i Noraskog: På samma gång jag instäm¬
mer 1 herr Herslows reservation, ber jag att få erinra att i år
Andra Kammarms Prof. 1888. N:o 40.
i
Lördagen den 21 April, e. m.
N:o 40. 42
är det jemnt 100 år sedan Sverige började det krig med Ryssland,
hvilket slutade med enväldets införande och med Finlands förlust.
Hvad följden blir af det tullkrig mot våra grannar, som vi nu
börjat, det må framtiden utvisa.
§ 2.
Till bordläggning anmäldes lagutskottets nedannämnda ut¬
låtanden:
n-.o 44, i anledning af väckt motion om ändrade bestäm¬
melser, rörande afkastningen af skog å ecklesiastika boställen, och
n:o 45, i anledning af väckt motion om ändring i gällande
bestämmelser, rörande landstingsskattens utgörande.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle uppföras främst
å föredragningslistan för nästa sammanträde.
§ 3.
Justerades ett protokollsutdrag.
§ 4.
• Herr vice talmannen Sven Nilsson erhöll härefter ordet
och yttrade: Jag hemställer att kammaren måtte besluta den för¬
ändring i föredragningslistan för nästa sammanträde, att följande
ärenden i den ordning jag nu uppräknar dem uppflyttas näst
efter Andra Kammarens 2:dra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 29:
statsutskottets utlåtande n:o 9, angående anslagen under 8:de huf-
vudtiteln; d:o n-.o 2, angående anslagen under lista hufvudtiteln;
d;o n:o 10, angående anslagen under 9:de hufvudtiteln; d:0 n:o
36, om nedsättning i de på viss jord hyflande grundskatter, in.
in.; d:o n:o 37, om efterskänkande af vissa å s. k. utgårdar hvi-
lande skatter; d:o n:o 38, om tillskott från statsverket till rust¬
hållare vid anskaffande af ny soldat, m. m.; d:o n:o 43, om
ändrad lydelse af punkt 2 mom. b. i grunderna för armébefälets pen¬
sionering; d:o n:o 44, angående ersättning i vissa fall åt värn-
pligtige för inställelse vid inskrifningsförrättningar; d:o n-.o 45,
om anslag till godtgörande af bergarlön för monitorn Thordön;
samt samma utskotts utlåtande n:0 46, om ändring i pensions-
sättet för pensionsmessiga officerare vid marinregementet.
Orsaken hvarför jag tagit mig friheten föreslå denna förän¬
dring i föredragningslistan är den, att, då samtliga dessa ärenden
i större eller mindre grad beröra statsregleringen och följaktligen
kunna föranleda gemensamma voteringar, det bör vara af vigt
att så fort som möjligt få dem afgjorda, på det att icke Riksdagen
onödigtvis måtte förlängas.
Lördagen den 21 April, e. no.
48
Med bifall till den af herr vice talmannen sålunda gjorda
framställning beslöt kammaren att statsutskottets utlanden mis 9,
2, 10, 36, 37, 38, 43, 44, 45 och 46 skulle i nu nämnd ordning
företagas till behandling näst efter Andra Kammarens andra till¬
fälliga utskotts utlåtande mo 5 (i samlingen n:o 29).
§ 5.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr S. CedersMöld under 3 dagar fr. o. m. den 26 dennes,
och herr G. de Laval under 6 dagar fr. o. m. den 23 dennes.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 8/<t 11 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.