RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1888. Ändra Kammaren. N:o 34.
Onsdagen den 18 April.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Justerades de vid kammarens sammanträden den 9 och 11
innevarande april förda protokoll.
§ 2.
Herr statsrådet m. m. friherre F. von Essen aflemnade Kongl.
Maj:ts proposition till Riksdagen angående ombyggnad af kongl.
stora teaterns hus m. m.
Den kongl. propositionen begärdes på bordet och bordlädes.
§ 3.
Till kammaren hade inkommit följande sjukbetyg, som upp¬
lästes:
Riksdagsmannen herr Emil Olsson är sängliggande sjuk i led-
gångsrheumatism och derigenom tills vidare förhindrad att infinna
sig vid riksdagen, betygar Stockholm 17 April 1888.
A. Nettelblad
legit. läkare.
§ 4.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kongl. Maj:ts
proposition angående beviljande af statsbidrag för ny reglering af
Luleå stad i följd af den staden år 1887 öfvergångna brand.
§ 5.
Efter föredragning vidare af de i senaste sammanträdet af¬
lemnade motioner, hänvisades
herr F. G. Sandwatts motion, n:o 185, till Andra Kammarens
tillfälliga utskott n:o 2; och
herr Lasse Jönssons motion, n:o 186, till tillfälliga utskottet n:o 4.
Andra Kammarens Prot. 1888. N:o 34. 1
Nso 84. 2
Onsdagen den 18 April, f. m.
§ 6.
Föredrogos och bordlädes för andra gången
statsutskottes utlåtande n:o 9; samt
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 3.
§ 7.
Enligt kammarens förut fattade beslut, företogs nu till be¬
handling bevillningsutskottets betänkande n:o 8, angående ännu
oafgjorda delar af tullbevillningen.
Sedan Riksdagen till pröfning och afgörande förehaft bevill¬
ningsutskottets betänkande n:o 1, angående vissa delar af tull¬
bevillningen, hade utskottet öfvergått till de i samma betänkande
icke afhandlade framställningar angående omförmälda bevillning,
hvilka framställningar innefattades dels i Kongl. Maj:ts till utskottet
öfverlemnade propositioner n:o 2, angående förhöjning af bränvins-
tillverkningsskatten samt i tullsatserna för bränvin och tobak m. m.,
och n:o 6, angående tillägg till § 9 i de vid gällande tulltaxa
fogade underrättelser om hvad vid taxans tillämpning iakttagas
bör, dels i följande från kamrarne till utskottet hänvisade motioner,
nemligen:
inom Första Kammaren väckta:
n:o 20 af herr P. Reuterswärd, om ändringar i gällande tulltaxa;
n:o 21 af herr S. A. Hedlund, om tull på ull, lin, hampa och
bomull;
n:o 39 af herr Johan Boström, om tull å glaspulver;
n:o 52 af herrar P M. Söderberg och O. Larsson, om tull å
vissa landtbruksprodukter m. m.;
n:o 53 af herr P. M. Söderberg, om tull på vissa slags bundna
böcker och kartverk m. m.;
n:o 56 af herr L. O. Smith, om beviljande af exportpremier å
smör eller tullfrihet för säd, som användes till kreatursfoder i
ändamål att tillverka smör för export;
n:o 61 af herr J. Pehr sson, om förhöjd tull å krita;
n:o 62 af herr J. Pchrsson, angående tull på torfströ och
torfmull;
n:o 63 af herr C. F. Wcern, angående fortfarande tullfrihet
för oblekt juteväf eller beredande, i annat fall, af utväg för expor¬
törer af varor i omslag af utländsk sådan väf att erhålla restitution
af den för väfven erlagda tull;
samt inom Andra Kammaren väckta:
n:o 8 af herr E. W. Carlson, om förhöjning i tullen å tatflar,
pianinon, flygelpianon, orgelverk m. m.;
Onsdagen den 18 April, f. m. 3 Jj;o 84.
n:o 50 af herr J. Elias son, om ändringar i gällande tulltaxa;
n:o 53 af herr L. F. Odell, om nedsättning i tullen å kaffe och
kaffesurrogat samt upphörande af tullen å ly soljor;
n:o 55 af herr J. Ericson i Borekulla, om förhöjning i tullen
å arbetade trävaror;
n:o 63 af herr E. W. Carlson, om nedsättning i tullen å kaffe
och kaffesurrogat;
n:o 81 af herr H. M. Kilman, om åsättande af tull å fläsk;
n:o 82 af herr C. J. Jakobson in. fl., om tull å trädskolealster,
krukväxter, samt blommor och blad;
n:o 85 af herr H. Andersson i Bringåsen, om åsättande af
tull å hästkreatur, oxar, tjurar och kor samt ladugårdsprodukter;
n:o 101 af herr G. Berg, om förhöjning i tullen å “Lim: andra
slag" samt åsättande af tull å “Tågvirke: nytt“;
n:o 102 af herr A. E. Petersson i Hamra, om tull å kemiskt-
tekniska fabrikat;
n:o 111 af herr E. W. Carlson, om tull på psalmböcker och
andra på svenska språket tryckta, bundna böcker m. in.;
n:o 115 af herr J. Anderson i Tenhult m. fl., om ändringar i
tulltaxan; 6
n:o 130 af herr C. G. Bergendahl m. fl., om ändringar i tull¬
taxan :
n:o 136 af herr P. Pclirson i Törneryd, om åsättande af tull å
spanmål, fläsk, smör m. m.;
n:o 147 af herr P. Svensson i Brämhult m. fl., om åsättande af
tull å majs, fläsk, smör, potatismjöl och stärkelse;
n:o 156 af herr G. A. Wändahl, om förhöjning i tullen å
kaffe; samt
165 af herr Fiss Olof Larsson, om förhöjning i tullen å cigarrer
och cigarretter.
Utskottet _ hade emellertid ansett sig icke böra stanna vid att
i anledning af nämnde motionärers yrkanden taga i öfvervägande
lämpligheten af de bestämmelser, hvilka i nu gällande tulltaxa°med-
delas angående de i motionerna omhandlade artiklar, utan med
afseende å flere andra artiklar begagnat sin grundlagsenliga rätt
att i bevillningsfrågor sjelf! väcka förslag.
. Med iakttagande af den ordning, hvari de olika slagen af
artiklar förekomma i tulltaxan, hemstälde utskottet under punkten 1
att Riksdagen måtte å album sätta en tull af 2 kronor för 1 Ang. tull å
kilogram, med förklarande tillika, att vid förtullningen skall, såsom aXhum-
hittills, iakttagas, att afdrag i vigten ej göres för fodral och pappers¬
omslag.
Efter föredragning af punkten anförde:
Herr Hederstierna: Herr talman, mine herrar! Icke så
mycket i afseende på den nu föredragna punkten, utan desto mera
N:o 84. i
Onsdagen den IS April, f. m.
Ang. tull ä
album.
(Forts.)
derför, att den är den första i detta betänkande, har jag begärt
ordet för att få yttra mig mot betänkandet i dess helhet. I ingressen
uttalar utskottet, att “utom de artiklar, vid hvilkas tullsatser
utskottet icke kunnat röra på grund af traktaterna, har utskottet
förbigått en mängd, i fråga om hvilka utskottet ej ansett sig kunna
afgöra, i huru stor grad en å dem lagd eller ökad tullsats skulle
komma att medföra men för andra industrigrenar", och utskottet
anser derför, att för frågans fullständiga utredning fordras en sär¬
skilt derför tillsatt komité, om hvars tillsättande det också i en
senare punkt, den 165:e, gör framställning. Man hade då haft skäl
att vänta, att det icke sjelf skulle hafva föreslagit Riksdagen att
besluta nya skyddstullar eller ökade sådana i andra fall, än der
utskottet kunnat ådalägga och för kammaren framlägga fullt giltiga
skål till att de tullar, som föreslagits, voro behöfliga och gagnande
för de näringar, till hvilkas skydd de varit afsedda, och på samma
gång, att de icke voro till men för de andra industrigrenarna.
Detta är emellertid så långt ifrån att hafva varit fallet, att Jag
snarare skulle vilja påstå, att det finnes högst få om ens några
punkter, hvari en fullständig utredning förefinnes. Utskottet moti¬
verar i allmänhet sina förslag med en förklaring, att det anser,
att den eller den tullen skulle vara lämplig, eller dermed, att det
kommit till den öfvertygelse, att det och det beloppet borde vara
lämpligt. Men det torde väl icke vara nog med, att utskottet
sjelf vunnit en sådan öfvertygelse. Vigtigare torde det väl vara,
att det kunnat öfvertyga kammaren om sina åsigter, men för att
detta skulle kunna vara möjligt, hade det väl också måst fram¬
lägga de skäl, som i detta fall varit för detsamma bestämmande.
Jag skall icke trötta kammaren med att ur betänkandet framställa
bevis för detta mitt påstående, ty jag är förvissad derom, att
kammarens ledamöter vid genomläsandet af betänkandet kommit
till den öfvertygelse, att utskottet icke åstadkommit den utredning
som för dessa vigtiga beslut varit nödvändig. Då nu en så vigtig
lagstiftningsfråga, som denna, hvilken djupt ingriper i hela vårt
näringslif, man enligt mitt förmenande icke får gå så lättsinnigt
till väga att endast hänvisa till tycke och enskild fattad öfver¬
tygelse, i stället för att utreda frågan i alla dess olika skeden och
framvisa hvad de föreslagna tullarne kunna hafva för olika in¬
flytande på de olika näringsgrenarne, och då utskottet dessutom
funnit skäl — och det med rätta — att hemställa, att denna fråga
måtte varda af eu särskild tillsatt komité utredd, synes mig, att
alla dessa tullar, för hvilka utskottet icke kunnat ådagalägga be¬
stämda skal, också borde hänvisas till samma komité. Härigenom
skulle man ju icke förlora något, åtminstone icke mera, än att det
komme att dröja ett eller annat år med tillämpningen af de tullar,
efter hvilkas införande man nu så ifrigt längtar, men i stället få
eu fullständig och på sakkunskap grundad utredning af frågan.
Under sådana omständigheter, då så icke skett, kan jag för min
del icke annat än motsätta mig alla sådana förslag till nya eller
förhöjda tullar, för hvilka utskottet icke framstält fullständiga skäl.
Onsdagen den 18 April, f. m.
6 N:o 34.
I afseende å den nu föredragna punkten är den af relativt
ringa betydelse, men oaktadt den deri föreslagna tullen på färdiga
fabrikat icke kan utöfva något särdeles stort inflytande på våra
förhållanden, vill jag dock yrka afslag derå, på den grund, att
utskottet icke visat behöfligheten af denna tull. Utskottet säger,
att den nu åsätta tullen af 1 krona per kilogram är påtagligen
alltför låg för att våra bokbindare och portföljmakare skulle kunna
med framgång täfla med utlandets, särskildt Tysklands, fabrikanter,
och derför föreslår utskottet en förhöjning af denna tull till två
kronor, under antagande att, om den svenska marknaden genom
en ökad tull i någon mån tillförsäkrades våra portföljmakare, för¬
färdigande af album skulle för dessa löna sig och inom landet
komme att drifvas en nu försummad gren af bokbinderiarbete.
Men utskottet visar icke några skal, hvarföre dessa förutsättningar
blifvit sannolikhet. Man måste verkligen fråga sig: finnes det då
någon sannolikhet att våra bokbindare och portföljmakare skola
efter denna tullförhöjning finna mera skäl att egna sig åt denna
verksamhet än de förut gjort?
Af dessa skäl ber jag få yrka afslag å den nu föredragna
punkten.
Häruti instämde herr Stockenberg.
Herr E. G. Boström yttrade: Det förvånar mig icke, att
den förste talaren, som han uttryckte sig, icke kan vara med om
det förslag, utskottet framstält, ty detta är ju helt naturligt, då
han från sin ståndpunkt anser tullar skadliga, under det att utskottet
betraktar dem såsom behöfliga och nyttiga. Han yttrade, att
utskottet icke förmått ådagalägga, att dessa tullar i och för sig
äro nödvändiga, eller att de icke verka skadligt för andra näringar,
äfvensom att utskottet icke för sina förslag framlagt andra skäl,
än att utskottet “anser", att utskottet “håller före" och dylikt.
Det är klart att vid åsättande af tullsatser det icke är möjligt att
framlägga några objektiva skäl. Tullsatserna äro nemligen grundade
på probabilitetskalkyler. Man vet att den utländska produktionen
är till skada för den inhemska och att det enda medlet att skydda
sig mot den förra är att utestänga densamma. Man vet också,
att enda sättet att göra detta är, att försvåra importen från ut¬
landet. Utskottet har framlagt de skäl, som för utskottet varit
bestämmande, något annat eller mera har det icke kunnat göra.
Samma talare yttrade också, att det icke är nog att utskottet är
öfvertygadt om nyttan och nödvändigheten af det föreslagna, utan
att äfven kammaren borde af utskottet bibringas denna öfver¬
tygelse, men det är just för detta, som vi äro samlade till öfver¬
läggning. Som sagdt, det är en principal åtskilnad oss emellan,
som icke kan utjemnas. Hvad nu särskildt den förevarande punkten
beträffar, förmenade talaren, att den föreslagna tullsatsen visserli¬
gen vore af ringa betydelse, men att det likväl icke vore visadt,
att den skulle blifva till gagn för bokbindarne och portföljmakarne.
För min del anser jag, att då den nuvarande tullsatsen icke gör
Ang. tull
album.
(Forts.)
N:o 34. 6
Ang. tull
album.
(Forts.)
Ang. tull å
beck.
Onsdagen den 18 April, f. m.
det möjligt för dessa yrkesidkare att drifva denna näring, så är
det väl antagligt, att en ökning i tullsatsen skulle för dem med¬
föra en förändring till det bättre. Det är också derföre utskottet
föreslagit denna tullförhöjning. Jag yrkar bifall till utskottets
förslag i denna punkt.
Vidare anfördes icke. Efter det herr talmannen gifvit proposi¬
tioner enligt de olika yrkandena biföll kammaren utskottets hem¬
ställan.
Punkterna 2—4.
Biföllos.
I punkten 5 hemstälde utskottet:
att å beck och beckolja måtte sättas en tull af 2 kronor för
100 kilogram, kärlens vigt inberäknad.
Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes
ordet af
Herr Brodin, som yttrade: Då utskottet föreslagit tull på
beck, under förutsättning att tull äfven skulle åsättas tjära, så
hemställer jag, om det icke vore skäl att behandla denna punkt i
sammanhang med den, som berör frågan om tull på tjära. Ty
om tull kommer att åsättas beck, bör också tjära draga tull. och
skall tjära bibehållas tullfritt, så bör förhållandet blifva detsamma
med beck. . Saken är den, att det beck, som importeras till Sverige
hufvudsakligen kommer från Finland och icke är helt och hållet
afsedt till förbrukning inom landet utan äfven till export. Nu är
det sedan gammalt så, att beck och tjära, exporterade från Stock¬
holm, betinga högre pris än då export sker från andra afskeppnings-
orter af samma varor. Det är sålunda en fördel för exportörerna
i Stockholm, att . de kunna inköpa beck och tjära från Finland
samt sedan vräkning af varorna skedt här, exportera desamma till
utlandet.. Efter som i Sverige tillverkas mera tjära, än som för¬
brukas. inom landet, så kan importen af tjära från utlandet på
intet vis inverka på priset inom landet, men exportörerna i Sverige
kunna hafva fördel af en dylik import.
Hå. de skäl, jag anfört, anhåller jag att få hemställa, att denna
punkt får behandlas i sammanhang med förslaget till tull på tjära.
Vidare anfördes ej. Herr talmannen framstälde till en början
proposition på herr Brodins yrkande om uppskof med afgörandet
af denna punkt, tilldess frågan om tull på tjära blifvit behandlad;
men blef detta yrkande af kammaren afslaget.
1 fråga om den föreslagna tullsatsen biföll kammaren utskottets
hemställan.
Onsdagen den 18 April, f. m.
7 N:o 34.
Punkterna 6 och 7
Biföllos.
Punkten 8.
Under n:r 47 upptager gällande tulltaxa naturliga blommor,
friska eller torkade, ej hänförliga till apoteksvaror med en tullsats
af 30 öre för 1 kilogram. I en inom Andra Kammaren väckt mo¬
tion, n:o 82, hade herr G. J. Jakobson med flere yrkat, att Riks¬
dagen måtte bestämma tullen för blommor, naturliga, friska eller
torkade äfvensom qvistar och blad, ej hänförliga till apoteksvaror
till 30 procent af värdet.
På anförda skäl hemstälde emellertid utskottet under föreva¬
rande punkt,
att Riksdagen måtte å naturliga blommor äfvensom qvistar
och blad, friska eller torkade, ej hänförliga till apoteksvaror, sätta
en tull af 2 kronor för 1 kilogram.
Efter föredragning af punkten anförde:
Herr Wittrock: Herr talman! Mine herrar! Till en början
får jag bekänna, att jag är af samma mening som utskottet i det
afseendet, att en tull bör åsättas blommor och liknande trädgårds-
produkter. Trädgårdsnäringen arbetar nemligen under så tryckta
förhållanden, att den med den största svårighet kan hålla sig uppe.
Särskildt med afseende på drifning af blommor äro förhållandena
sådana, att en konkurrens med sydliga länder, till exempel södra
Frankrike och Italien, för hvilken den nu är utsatt, är rent af
omöjlig. För drifvande af blommor fordras så dyrbara apparater,
så stor arbetsskicklighet och omsorg, att denna näring, enligt min
mening, är i synnerligen stort behof af skydd. Utskottet har här
föreslagit en tull af 2 kronor per kilogram dels för blommor, dels
för blad och dels för qvistar. Hvad beträffar blommor och blad,
anser jag, att den derå föreslagna tullen är någorlunda väl afvägd,
dock ej så, att jag anser den fullt rigtig. Den borde efter mitt
förmenande, vara högre. Afskurna blommor, som hit införas, hafva
ett mycket högt värde — jag menar då med värde det pris, soni
af importören betalas för dem jemte frakten, och ej det värde, till
hvilket de här försäljas, ty det är ungefär tre gånger så stort som
importpriset. Jag skall be att få nämna några exempel på värdet
af de vanliga, afskurna blommor, som införas hit. Ett kilogram
rosor, som under vintern och våren införas, hafva ett värde af
12—16 kronor; ett kilogram liljekonvaljer omkring 15 kronor, så¬
ledes ungefär samma pris; ett kilogram röda kamelior 15—20 kro¬
nor och ett kilogram hvita kamelior 28—35 kronor. Ungefär samma
importvärde hafva också åtskilliga slag af allmänt använda blad,
till exempel Cycas, Aaianthum och lagerblad. Nu har utskottet
Ang. tull d
Mommor.
N:o 34. 8
Onssdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull
blommor.
(Forts.)
tagit till norm att sätta tullen till 20 procent af värdet, men om
vi jemföra detta med två kronor, finna vi, att 2 kronor ej utgöra
20 procent af värdet. Tullen skulle i sådant fall sättas åtminstone
till 3 kronor. För min del tror jag, att i detta fall en tull på 30
procent vore lagom, i hvilket fall den skulle utgöra ungefär fem
kronor. Jag anser, att denna tull på 30 procent vore den pas¬
sande, särskildt med stöd af den verkan, som den af kammaren
år 1885 på herr Jöns Rundbäcks förslag åsätta frukttullen haft.
Dess verkan har nemligen från flere synpunkter varit synnerligen
välgörande. Först och främst char denna frukttull minskat impor¬
ten i högst betydlig grad. År 1885, strax innan tullen inträdt,
importerades till Sverige frisk frukt och grönsaker, väsentligen
vinteräpplen, för 456,559 kronor. Året derpå sjönk denna import
till 180,935 kronor, således betydligt mindre än hälften. Grenom
tullen inträffade, att vinteräpplen af svensk produktion, som förut
knappast varit säljbara, nu blefvo efterfrågade, så att de kunde
säljas. Någon betydligare stegring i priset förmärktes visserligen
ej, utan blott, i ringa grad, men för många producenter blef det
möjligt att sälja sin frukt, och det är ju det väsentliga. Dessutom
tillkommer, att staten derigenom gjorde en vinst på nära 90,000
krono’’. Jag anser' derför, att en tull af ungefär 30 procent borde
sättas på lyxartikeln afskurna blommor och blad, som importeras
från sydliga länder.
Hvad beträffar artikeln qvistar, har den ett högst obetydligt
värde i jemförelse med blommor och blad. De qvistar, som hufvud¬
sakligen importeras, äro af Cypress och Thuja, och deras värde
är blott 25—30 öre per kilogram. Derför tycker jag, att det icke
är rimligt att sätta en tull af två kronor på föremål, som ega ett
så ringa värde. På dem skulle en tull af 20—30 öre vara full¬
komligt tillräcklig.
På . grund af hvad jag nu anfört, ber jag att få anhålla om
återremiss af betänkandet i denna punkt, i det syfte jag här
antydt.
Herr E. Gt. Boström: Jag vågar icke bestrida de fak¬
tiska upplysningar som den förre talaren lemnade i fråga om
qvistar; men jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att det för
utskottet varit omöjligt att vidtaga sådan ändring, som han före¬
slagit. I det statistiska material, som utskottet haft till sitt för¬
fogande . förekommer icke artikeln qvistar. Derför har det varit
fullkomligt omöjligt att skilja, i hvad mån särskildt blommor, blad,
qvistar ingått i den samfälda rubriken: naturliga blommor. Vidare
är det säkert att blommorna spela den öfvervägande rolen der¬
inom, och talaren har ju sjelf medgifvit, att tullen på dem icke är
för hög utan snarare motsatsen.
Jag tror icke att det låter sig göra att sönderdela tulltaxan
i allt för många rubriker, ty derigenom blefve tullbehandlingen
försvårad. Och den obetydliga rol, qvistarne spela, anser jag ej
böra utgöra skäl att vidtaga någon ändring, äfven om den före¬
slagna tullsatsen ej skulle för dessa vara den lämpligaste.
Onsdagen den 18 April, f. m.
9 N:o 34.
Jag yrkar derför bifall till utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, samt herr
talmannen till proposition upptagit de gjorda yrkandena, biföll
kammaren utskottets hemställan.
Punkten 9.
Ang. tull ä
blomsterlökar*
I denna punkt hemstälde utskottet, att å blomsterlökar måtte
sättas eu tull af 1 krona för 1 kilogram.
Reservationer emot denna utskottets hemställan hade anmälts
dels af herrar TF. Tham, L. A. Forssman, E. V. Carlson och S.
Cederschiöld, hvilka ansett, att för ifrågavarande artikel tullfrihet
fortfarande borde bibehållas;
och dels af herr P. E. Lithander.
Efter ärendets föredragning anförde:
Herr Cederschiöld: Herr talman, mine herrar! Såsom her-
rarne behagat finna af de vid utskottets betänkande fogade reserva¬
tioner har jag ej kunnat biträda utskottets förslag i denna punkt.
Till stöd för sitt förslag om åsättande af tull å blomsterlökar af
en krona per kilogram anför utskottet allenast den omständighet,
att utskottet tillstyrkt tull å blommor och lefvande växter, men
denna omständighet ensam synes mig dock icke innebära skäl för
bestämmande af tull å blomsterlökar. Det torde väl också hafva
varit något annat, som legat till grund för utskottets förslag. Man
har nog förestält sig, att blomsterlökar kunna framalstras här i
landet och att trädgårdsodlarne derför skulle lida skada genom den
utländska importen af sådana lökar.
Så lärer dock icke vara förhållandet. Jag har sökt härom
göra mig underrättad hos de mest sakkunniga, det vill säga trä-
gårdsodlarne sjelfve, och flera sådana hafva enstämmigt förklarat,
att de flesta sorters blomsterlökar icke kunna framalstras här,
hvarför en tullsats af en krona per kilogram skulle för trädgårds¬
odlarne verka icke till gagn, utan tvärtom till skada. Under så¬
dana förhållanden och då man väl icke kan betrakta blomsterlökar
såsom en lyxartikel och af sådan grund beskatta dem, synes det
mig icke vara skäl att belägga dem med tull; och anhåller jag
derför, herr talman, att få yrka afslag å utskottets hemställan i
förevarande punkt.
Vidare yttrades icke. Herr talmannen gaf först proposition
på bifall till utskottets hemställan och derefter på afslag i den¬
samma; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad. Då votering likväl begärdes, blef nu
uppsatt, justerad och anslagen en så lydande omröstningproposition:
N:o 34. 10
Onsdagen den 18 April, {. m.
Ang. tull å
bokstafs-
stämplar.
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i 9:de
punkten af betänkandet n:o 8, röstar
Den, det ej vill, röstar
J a ;
Nej;
Vinner nej, är utskottets nämnda hemställan af kammaren af-
slagen.
Omröstningen utföll med 134 ja mot 77 nej; varande alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallen.
Punkterna 10—12
Biföllos.
I punkten 13 hemstälde utskottet på anförda skal, att å bok-
stafsstämplar och boktrycksstilar måtte sättas en tull af 25 öre för
1 kilogram.
Sedan denna utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Gfibson: Det är naturligt att ett så omfattande arbete,
som utskottet under senaste tiden förehaft, icke kunnat utföras till
allmän tillfredsställelse icke ens bland dem, som tillhöra det tull-
vänliga partiet. Det hade, såsom den förste talaren i dag antydde,
i många hänseenden varit lämpligast, om de flesta af betänkandets
166 punkter blifvit hänvisade till och granskats af en särskild
komité, af sakkunnige personer och yrkesmän. Men jag måste
likväl tillstå, att utskottet i de flesta punkterna lyckats öfver min
förväntan väl.
Hvad särskildt denna punkt beträffar, synes det mig, som borde
utskottet hafva grundat sin utredning på starkare motiv än här
förekomma och icke endast på jemförelsen af den import som egde
rum före 1874 —- eller omedelbart före det stora steg framåt som
tryckerierna då gjorde — med den import som egt rum under se¬
naste åren, samt på de uppgifter som inkommit från en känd och
aktad firma här i staden.
Tullen på bokstafsstämplar och boktrycksstilar förefaller mig
såsom en orättvisa mot åtskilliga andra näringar, nemligen tidnings-
och boktryckerierna samt de mindre tryckerierna i öfrigt. Här
föreligger nu förslag om tull på stilar och klichéer, och på papper
hafva vi redan en tull af 10 öre per kilogram. De stilar, som
hittills egentligen tillverkats i Sverige, äro de så kallade textsti-
larne, medan de så kallade accidenstrycksstilarne måst impor¬
teras, derför att vi ej kunnat med någon fördel utföra den mång¬
fald af olika typer, som bland dem förekomma. När man nu be¬
tänker, att en stiluppsättning till en tidning i allmänhet kostar
ungefär 17,000 mark, så skulle, om denna tull antages, tidningen
Onsdagen den 18 April, f. m. 11
drabbas af eu utgift på omkring 2,500 kronor, och då dessa stilar
vanligen räcka blott 3 ä 4 år, blir det en ganska dryg skatt, man
pålägger dessa tryckerier, dess mera beaktansvärd, som under se¬
nare åren uppstått en mängd mindre tidningar, bland hvilka kanske
flertalet äro protektionistiska, och hvilkas kamp för tillvaron ge¬
nom dessa ökade omkostnader skulle komma att betydligt för¬
svåras. Jag nämnde, att accidenstrycket förekommer i en sådan
mängd olika typer och stilar, att det icke kan tillverkas här i
landet, utan måste importeras från Tyskland. Den svenska firma,
jag nyss hänsyftade på, har uppgifvit, att en beställning å 250 kilo¬
gram stilar hos den tyske fabrikanten betingar ett pris af 1 krona
66 öre per kilogram fraktfritt i Stockholm. Detta kan visserligen
vara sant med afseende å ett sådant mindre parti, men för partier
öfverstigande detta, erhålles 10, 15, ja, enligt hvad jag hört upp-
gifvas, ända till 20 procents rabatt, och i dessa fall skulle tullen
komma att uppgå till 15 procent af varans värde. Skall nu denna
tull blifva till något gagn för de nuvarande stilgjuterierna? Här
finnas mig veterligen i Sverige icke några andra stilgjuterier än det,
som innehafves af den förut nämnda firman, jemte ett i Lund,
hvilket sistnämnda dock jag tror för närvarande är så godt
som nedlagdt. Det är således vid denna förut omnämnda firmas
uppgifter vi skola trygga oss. Den uppgifver sjelf, att den icke
är betjenad med mindre tullskydd än 40 öre. Således kan icke im¬
porten utaf stilar hämmas med nu föreslagna tullskydd af 25 öre.
Se vi åter till, hvilka siffror förekomma i utskottets betänkande
rörande importvärdet, så finna vi, att detta importvärde fallit i
ganska betydlig mån. Det utgjorde nemligen år 1884 302,320 kro¬
nor, under det att det deremot år 1886 gått ned till 161,200 kronor.
Detta angifver också, att denna firma har en sig ständigt ökande
verksamhet. Hvad nu beträffar dessa 161,200 kronor, så förekomma,
som jag nämnde, äfven accidensstilarna här. Dessa måste vi i
alla fall importera. Fråndraga vi nu värdet af dessa accidens-
stilar, så qvarstår ett ganska ringa belopp. För detta ringa be¬
lopp skulle vi pålägga samtliga dessa tidningstryckerier och mindre
tryckerier en ökad utgift, som, enligt hvad jag anser, är så mycket
mera oberättigad, som stilgjuterierna här i Sverige — såsom jag
hört uppgifvas och med ganska stor visshet kan påstå — för när¬
varande icke ega sådana maskiner de borde använda. I Tyskland
har nemligen på sista tiden så kallade “komplettmaskiner11 börjat
användas. I dessa ingjutes en legering, bestående af antimon, bly
och koppar, och stilarne utkomma fullfärdiga och kompletta utan
efterarbete. Här förekomma visserligen något likartade maskiner.
Men stilarne måste dock poleras för hand och förbättras efteråt;
och detta utgör en ganska betydlig kostnad. Och om man från-
drager denna kostnad, skulle det kunna hända, att man nedkomme
till ett pris, som liknar de tyske fabrikanternas. En bland de för¬
nämsta stilfabriker i Tyskland, sysselsätter icke mindre än 60 så¬
dana komplettmaskiner.
På grund af hvad jag nu nämnt synes det mig, som vore det
skäl att återremittera denna punkt. Jag ber derför att få yrka
N:o 34.
Ang. tull å
bokstafs-
stämplar.
(Forts.)
N:o 34. 12
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull å
bokstafs¬
stämplar.
(Forts.)
återremiss i syfte att utskottet behagade taga i närmare öfvervä¬
gande, huruvida tull å bokstafsstämplar och boktrycksstilar är nöd¬
vändig, eller om denna fråga ej lämpligen bör behandlas af den i
165 punkten föreslagna komité.
Herrar A. W. Carlson och Wittroch instämde med herr Gribson.
Vidare anförde:
Herr Broström: I likhet med den föregående talaren, anser
jag denna punkt så litet utredd, att det behöfves en bättre utred¬
ning än den bevillningsutskottet åstadkommit. I tulltaxan har
man ju alltid hittills åtminstone sökt få så klara och tydliga be¬
stämmelser, att så litet missförstånd som möjligt måtte ega rum
vid sådana varors införande, som äro underkastade tull. Här talar
bevillningsutskottet om någonting som heter “bokstafsstämplar11
och “boktrycksstilar11. Bokstafsstämplar äro — för så vidt man
vill begagna det typografiska språket — icke stilar, hvarpå man
trycker böcker, utan i stål graverade typer, som begagnas för att
åstadkomma så kallade matriser, hvarigenom stilarne sedan gjutas.
Jag tror knappast bevillningsutskottet kunnat mena sådana. Kom¬
mer nu denna tull, som är föreslagen, att antagas af Riksdagen,
torde de stilar, som gjuterifirman Norstedt & Söner talat om såsom
“accidensstilar11 ■— sådana typer, som begagnas för accidenstryck
och på hvilka denna firma alls icke tyckes önska tull, emedan
den säger, att den i allmänhet icke kan förfärdiga sådana — att
gå under rubriken “bokstafsstämplar11.
Hvad återigen beträffar botrycksstilarna, så synes det vara
ganska hårdt, att 300 af Sveriges boktryckare skola åläggas en så hög
skatt, som här är föreslagen, till ett enda stilgjuteri. Dertill komma
dessutom minst 3 ä 400 så kallade “accidenstryckerier11, af hvilka
flera äro anmälda enligt tryckfrihetsförordningen, andra deremot
icke. Ett medelmåttigt landsortstryckeri har omkring 6,000 kilo¬
gram stilar. Och det är mycket rigtigt hvad den förste talaren
nämnde, att man icke kan påräkna, att en sådan uppsats af stilar
står mer än 4 eller högst 5 år. Derför blir den föreslagna tullen
en ganska dryg beskattning. Dock — om det vore någon industri¬
idkare, som hade gagn af denna skatt, skulle man kanske säga mindre
derom. Då finge väl Sveriges boktryckare underkasta sig denna
skatt. Men hvem skördar vinsten här? Jo, det är statskassan.
Men med de många tullar, som här blifvit föreslagna förmodar
jag bevillningsutskottet i detta afseende icke tänkt så mycket på
statens kassa, som fastmera på att hjelpa denna industri. Saken
ställer sig ju dock så, att utskottet icke ansett sig kunna bifalla
det höga tullskj^dd Norstedt & Söner föreslagit, nemligen 40 öre
pr kilogram, utan förklarat, att ett lägre belopp af 25 öre vore
tillfyllestgörande, väl tänkande, att något är bättre än intet. Men
den som då skördar vinsten, det blir statskassan; den som för¬
lorar, det blir boktryckarne; och jag tror icke, att Norstedt &
Söner komma att förtjena ett öre härpå. Jag tror nemligen icke,
Onsdagen den 18 April, f. m.
13 N:0 84.
att våra boktryckare — huru stora patrioter de än äro — om det
är fråga t. ex. om ett parti stil af endast 250 kilogram, köpa af
Norstedt & söner och betala ett högre belopp, då de kunna få
alldeles samma qvantitet från utlandet för billigare pris; ty bil¬
ligare blir det, äfven med en tull af 25 öre per kilogram.
Den ifrågavarande stiigjuterifirman, Norstedt & Söner, talar
om att den utländska varan icke skulle hafva något företräde
framför den inhemska, utan säger att den inhemska är fullt jem¬
förlig med den utländska. På grund af egen erfarenhet måste jag
dock säga, att de stilar jag köpt af Norstedt & Söner icke kunna
jemföras med dem jag köpt af de bästa stilgjuterifirmorna i Tysk¬
land.
Då utskottet i sitt betänkande gått längre än till och med
denna firma, som här skulle skyddas, har önskat eller synts önska,
och föreslagit tull på alla slags stilar, äfven dyrbara rubrik- och
accidenstrycktyper, ehuru ingen stilgjuterifirma här i vårt land
kan åstadkomma sådana stilar och till och med den största ut¬
ländska firma icke förfärdigar alla accidenstrycktyper — hvarför
till och med ett ganska medelmåttigt tryckeri i en landsortsstad
måste vända sig till kanske 3 ä 4 utländska firmor för att få sitt
tryckeri något så när fullständigt —, så finner jag det helt och
hållet gagnlöst att pålägga denna skatt, och anhåller jag derför,
herr talman, att få yrka afslag på hela punkten i fråga.
Herr Gum se Hus: Förmodligen derför att jag förut varit bok¬
tryckare, ehuru jag nu sålt mitt boktryckeri, har jag fått besök
i denna fråga dels af boktryckare, dels också af boktryckeriarbe¬
tare i Stockholm, hvilka från sina olika synpunkter hafva visat
sig intresserade af saken och önskat att jag måtte framföra deras
mening. Så har jag också här i dag fått en skrifvelse ifrån några
af dem. Och likasom vi här i kammaren sett, att denna fråga
icke tyckes behandlas uteslutande ur partisynpunkt, utan sjelfva
frågan i och för sig får gälla något — hvithet jag hoppas skall
visa sig vid beslutets fattande — i det nemligen både protektio¬
nister och frihandlare uppträdt med något så när likartade åsigter
i denna fråga, så finner jag också både protektionister och fri¬
handlare ibland de sex, som i dag sändt en öppen skrifvelse till
kammarens medlemmar. Ja, man finner till och med bland dem
en sådan talman för det protektionistiska partiet, som Svenska
Dagbladets utgifvare. Och jag hoppas, att man, då en sådan man
ansett sig böra rekommendera tryckstil till tullfrihet, icke betraktar
den såsom något försök ifrån allt för långt avancerade frihandels¬
intressen, utan inser, att man i denna fråga kan tänka lika å ömse
sidor.
Det är icke underligt, att den firma, som begärt att få en
sådan tull, har inskränkt sig till att föreslå tull på brödstilar; ty
visserligen säljer hon äfven ganska mycket accidensstilar, men en
icke oväsentlig del af dessa anses vara tillverkad i utlandet och
införd hit. Då skulle det för firman vara obehagligt att nödgas
betala tull för detta. Men då det skulle vålla mycket besvär att
Ang. tull ä
bokstafs-
stämplar.
(Forts.)
N:o 34. 14
Ang. tull i
bokstafs-
stämplar.
(Ports.)
Onsdagen den 18 April, f. m.
på det viset skilja mellan olika stilsorter, så bär bevillningsutskottet
föreslagit att låta accidensstilar dela lott med andra stilar. Jag
tror också detta är rigtigt. Ty det blefve onekligen svårt att skilja
mellan stilar och stilar, helst då de komma in i landet inpackade
tillsammans.
Jag skall vidare be att få tillägga något till hvad en före¬
gående talare anfört. Han nämnde om den roll, dessa tullar på
boktrycksstilar egentligen spela med hänsyn till de personer, som
kunde drabbas deraf. Han sade, att ett par hundra boktryckerier
skulle komma att lida deraf, men endast 1 eller 2 stilgjuterier
hafva gagn deraf. Ja, de legitima boktryckerierna — de som blif¬
va i behörig ordning anmälda — voro år 1882 161 och år 1886
186. Arbetarne i dessa boktryckerier voro år 1882 2,061 och år
1886 2,292. Mot dessa ställa vi för 2 stilgjuterier inalles 33 arbe¬
tare och ett tillverkningsvärde, som senast uppgifvits till 37,000
kronor. Het är en ren bagatell, detta intresse som man vill gynna,
i jemförelse med de mycket större intressen, som skulle tillfogas
skada. Men skilnaden är dock, mine herrar, ännu större, än den
kan synas vara, då man ställer mot hvart annat: 2 stilgjuterier
och 186 boktryckerier, 33 arbetare i de förra och 2,292 i de senare.
Ty visserligen finner man i Sveriges officiella statistik för år 1886
(56 och 57 sid.) utom de uppgifter om boktryckerierna i städerna,
som jag nu anfört, att på landet år 1886 fans inalles 1 boktryckeri
med 3 arbetare. Men det torde icke för någon af herrarne vara
obekant, att vi hafva ett stort antal illegitima boktryckerier, som
icke blifvit vederbörligen anmälda, boktryckerier, som i Hyssland
skulle kallas “hemliga11. Antalet af dessa är i Sverige utan tvifvel
till och med större än antalet af de formligen anmälda. Här i Stock¬
holm t. ex. torde det finnas något hundratal mindre tryckerier, som
icke äro anmälda, hos bokhandlare, bokbindare och äfven hos en¬
skilda personer, som öfva tryckerirörelse rent af såsom yrke. Och
på..landsbygden finnas många oanmälda tryckerier, exempelvis ett
i Östergötland, som sysselsätter mellan 20 och 30 pressar och är
således ofantligt mycket större än tryckerierna i vissa landsorts¬
städer. I Vestmanland har jag varit inne på ett tryckeri på lands¬
bygden, som då hade i gång två stora snällpressar, drifna af ång¬
maskin. Men i nämnda statistik står, såsom jag nyss nämnde,
upptaget för landsbygden endast 1 tryckeri med 3 arbetare. Herr
talman torde alltså häraf finna, huru mycket för låga dessa siffror
måste vara; och likväl är det här fråga om huruvida 2—3,000 ar¬
betare och ett par hundra erkända tryckerier skulle lida af denna
tull till _ förmån för ett par stilgjuterier med 33 arbetare och en
tillverkningskostnad af 37,000 kronor, hvilka stilgjuterier dessutom
införa eu god del af de finare stilsorter, som de nu afsätta. Jag
tror att detta bör vara giltiga skäl för kammaren att biträda det
yrkande, som nyss gjorts, om afslag å den här föreslagna tullen.
Det synes mig endast inveckla saken, att man, såsom den
förste talaren, sedan man yttrat sig för afslag under nuvarande
förhållanden och när man hoppas, att en utredning äfven skall
leda till afslag, då rekommenderar punkten till behandling af den
Onsdagen den 18 April, f. m.
15 N:o 34.
komité, som skulle komma att tillsättas. Om man tillsätter en så¬
dan, får den ju i alla fall tillfälle att taga denna och många an¬
dra pmikter, som man nu kanske förbisett, i närmare öfvervägande.
Vid detta förhållande hemställer jag om afslag å utskottets
hemställan i förevarande punkt.
Herr E. Gr. Boström: Det är ju alldeles gifvet, att tull på
boktrycksstilar kommer att vara till skada för en hel del tryckerier.
Men man gör alldeles orätt, om man, såsom den förste talaren,
säger, att denna närings idkare äro utan allt skydd. Tvärtom,
tror jag, hafva boktryckarne ett bland de allra största skydd,
någon näring har, nemligen i språket, som hindrar utlandet att
trycka svenska skrifter, och hvarigenom boktryckarne naturligtvis
hafva ett privilegium.
Samme talare nämnde, att denna skada skulle för smärre tryc¬
kerier blifva så stor, emedan deras stilar icke räcka mera än tre
till fyra år. Jag vet nog, att detta är förhållandet vid de dagliga
tidningarnes tryckerier med deras dagligen använda typer, men å
andra sidan vet jag också, att andra tryckerier under mycket
längre tid kunna begagna sina stilar, om de sköta dem väl och
icke utsätta dem för oafbruten slitning. Jag tror derför, att i
allmänhet de ökade kostnaderna icke blifva så stora som han an¬
tog. Förhållandet är ju dessutom sådant, att när boktryckarne
göra sig af med sina gamla stilar, få de lemna dem i utbyte mot
de nya, hvilket äfven förringar inköpskostnaden.
Talaren nämnde vidare, att stilgjuterierna icke kunde vara
betjenade med en tull af 25 öre per kilogram, då de begärt en tull
af 40 öre. Jag tror, att det är mycket vanskligt att afgöra, när
man kommer upp till sådana tullsiffror, som äro fullt verkande,
eller när tullen upphör att verka. Lägre tull gör naturligtvis
mindre nytta än högre, men något måste den alltid göra.
Samma talare sade äfven att våra stilgjuterier icke kunde till¬
verka accidensstilar. Jag tror icke, att detta är alldeles rigtigt,
jag tror snarare att förhållandet är sådant, att de icke med samma
fördel kunna tillverka dessa accidensstilar, emedan dels det kräfves
en så stor omvexling i art dels behofvet efter dem är relativt så
obetydligt. Det är derför tillverkningen af sådana ställer sig så
dyrbar.
Nu är förhållandet det, att tyskarne med sin enorma fabrika¬
tion äro i tillfälle att hos oss sälja sitt öfverskott till ytterligt
ringa pris. Ju mera de tillverka, dess mindre betydelse få de
allmänna omkostnaderna de så kallade faux frais; och detta gör,
såsom nämndt, att de kunna sälja för så billigt pris, ofta sälja de
till och med billigare till utlandet än i sitt hemland. Detta har
förorsakat, att, under det att vi förut haft flere stilgjuterier, för
icke många år sedan 7, så finnas nu icke mer än 2 qvar, och efter
hvad den förste talaren meddelade, är det ena af dessa nu färdigt
att nedläggas. Jag kan komplettera denna uppgift äfven med den,
att det enda återstående stilgjuteriet på senare tider lemnat så
dåligt resultat på sin rörelse, att äfven det hade nedlagts, om det
Ang. tull å
bokstafs-
stämplar.
(Forts.)
K:o 34. 16
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull ä
bokst afs-
stämplar.
(Forts.)
icke kade varit för den arbetarestam, som der finnes. Man kan
då sätta i fråga, huruvida det skulle vara förmånligt för våra
boktryckerier, om de för sitt behof af stilar blefvo uteslutande
hänvisade till utlandet. Det är alldeles gifvet, att när de på det
viset komma i utlandets händer, de få underkasta sig den taxa,
som der lägges på dem. Det kan derför icke annat än vara, i så
väl boktryckeriernas som stilgjuteriernas sannskyldiga intresse, att
denna näring icke får förfalla.
För att i någon mån motverka ett sådant resultat, anser jag
det vara skäl att bifalla utskottets förslag.
Herr Waldenström från Gefle: Då det nya tullsystemet här
invigdes, så hette det alltid, att dess uppgift var att skydda de
svenska näringarna både på det ena och på det andra hållet. Att
denna vackra afsigt icke blifvit fullföljd, det hafva vi redan sett.
Kammaren har nyss beslutit åsätta tull på blommor, hvilket oran-
geriegare och trädgårdsmästare unaanbedt sig, och på blomster¬
lökar, hvilket likaledes trädgårdsmästare undanbedt sig. Ja, dessa
yrkesidkare hafva på offentliga möten, som de hållit, ådagalagt,
att denna tull skall skada deras näring. De vilja derför hellre
kämpa under de förhållanden, som råda, än hafva ett skydd, som
skall göra sitt till för att qväfva dem. Men det hjelper icke:
systemet fordrar, att de skola hafva skydd. De skola skyddas
för frisk luft, om man också skall draga åt halsduken om munnen
på dem, så att de blifva blå i ögonen.
Det är således alls icke underligt, att utskottet äfven hittat
på att göra de svenska boktryckerierna en ganska allvarsam
skada.
Utskottet anför i början af sitt betänkande i denna punkt, att,
sedan tullen å boktryckeristilar borttagits, införseln af sådana
stilar betydligt har tilltagit. Utskottet tyckes sålunda anse denna
införsels växande qvantitet helt och hållet bero på tullens bort¬
tagande, och det betänker alldeles icke de oerhörda framsteg, som
boktryckeriindustrien har tagit sedan 1875, hvilken utveckling
nödvändigt haft till följd, att de reqvisita, som erfordras, måst
anskaffas i ofantligt mycket större qvantitet, än före 1875. Detta
är ganska betecknande för utskottets tillvägagående i allmänhet
vid behandlingen af det statistiska material, som det har haft till
sitt förfogande. Det har sammanblandat “post hoc“ och “propter
hoc“, “efter detta“ och “för dettas skull“.
Emellertid föreställer jag mig, att, såsom ordföranden i be¬
villningsutskottet har sagt, den här nu föreslagna tullen skulle
vara en skydstull. Norstedtska boktryckeribolagets styrelse, som
har inlemnat en skrifvelse till bevillningsutskottet, visar deri tyd¬
ligen, att bolaget icke kan konkurrera med utlandets stilfabrika¬
tion, derest det icke blir skyddadt med eu tull af 40 öre per kilo¬
gram. Bevillningsutskottet säger: “Så mycket får ni icke, utan
ni får 25 öre“. Hvad innebär nu detta? Jo, antingen måste be¬
villningsutskottet tänka som så: “ja, den der uppgiften om be-
hofvet af en tull på 40 öre är kanske icke så särdeles mycket att
Onsdagen den 18 April, f. m.
17 N:o 34.
lita på; Norstedtska bolaget låter tilläfventyrs pruta med sig,
om man talar med det riktigt'1; eller också måste bevillnings¬
utskottet tänka som så: “vi bry oss icke om hvad våra stilgjute¬
ri er verkligen behöfva; för det nya systemets skull sätta vi tull
på stilar; vi fråga icke efter, om någon får vinst, vi fråga icke
efter om någon får skada deraf; om icke någon annan får gagn,
så får statskassan någon inkomst, och det kan ju vara vinst nog".
Det är således alldeles klart, såsom en talare här i min när¬
het sagt, att de svenska boktryckarne i alla fall komma att taga
sina stilar utifrån. 250 kilogram “brödstil“ blifva trots tullen för
dem omkring 40 kronor billigare, om de taga dem från en tysk
firma, än om de taga dem från Norstedska firman; och jag före¬
ställer mig att ingen af våra boktryckare här i landet är så pa¬
triotisk, att han finner sig föranlåten att till Norstedtska firman
betala 40 kronor för hvar gång han behöfver 250 kilogram stil.
Det anmärktes nyss här, att de boktryckerier i Sverige, som
äro ordentligt anmälda, äro omkring 200, och att säkerligen dess¬
utom förekommer något 100-tal oanmälda boktryckerier af icke
ringa betydelse. Herr Gumselius visade, huru vår officiella stati¬
stik uppgifver för landsbygden blott 1 boktryckeri med 3 arbetare.
Han omnämnde i motsats deremot flere boktryckerier, som han
sjelf kände till å landsbygden ; och jag kan ytterligare nämna ett
sådant, som är ganska betydande, nemligen ett vid Sundbyberg,
hvilket har ett par om icke tre, stora dubbla snällpressar samt
sysselsätter ganska många arbetare. Stilgjuteri erna i landet äro
2, af hvilka endast det ena är af någon betydenhet. Nu skola
alltså dessa 300 boktryckerier få betala 40 kronor mera än förut
för hvar gång de behöfva 250 kilogram stil, och detta utan att
ens Norstedska firman, såsom redan är visadt, får den ringaste
nytta deraf.
Det torde väcka herrarnes uppmärksamhet, att det icke alle¬
nast är frihandlare, som yrka tullfrihet för boktryckeristilar, utan
äfven protektionister. Vi hafva, såsom herr Gumselius sade, i denna
fråga fått oss tillsända åtskilliga papper och bland andra ett,
som har till öfverskrift: “Om tull å stilar". Bland dem, som under¬
tecknat det sistnämnda märkes redaktören af “Svenska Dagbladet".
I en särskild anmärkning under betänkandet står, att “den knappt
tillmätta tiden har omöjliggjort flere underskrifter" Man kan så¬
ledes vara förvissad att, hade det icke varit så brådtom, så hade
man fått flere underskrifter. Möjligen hade då äfven “Vårt Lands"
redaktör skrifvit under, och då hade man genast vetat hvad som
varit rigtigt rätt.
Under sådana förhållanden, herr talman, och då det icke gerna
kan ligga ens i det nya systemets intresse att tillfoga en så be¬
tydlig industri som de svenska boktryckerierna skada, utan annan
nytta, än att statsverket skulle få en ganska måttlig inkomst deraf,
så förenar jag mig med dem, som yrka afslag å utskottets hem¬
ställan i nu föreliggande punkt.
Ang. tull ä
bokstafs-
stämplar.
(Forts.)
Andra Kammarens Prot. 1888. Ko 34.
2
U:o 34. 18
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull å
bokstafs-
stämplar.
(Forts.)
Herr E. G. Boström: Den föregående talaren förmenade, att
utskottet förfarit egendomligt, då det velat lägga tull på blom¬
mor, ehuru trädgårdsmästarne önska dem fria från tull, samt sade,
att ingen yrkat på den tull å stilar, som utskottet föreslagit. Ja,,
det är gifvet att de, som icke äro för utskottets förslag, skola
klaga; men jag tror å andra sidan att flertalet håller utskottet
räkning för dess förslag. Samme talare nämnde att, ehuru Nor-
stedtska tryckeriet ansett, att en tullsats af 40 öre per kilogram
vore behöflig å bokstilar, hade utskottet menat, att man icke kunde
tro på hvad detta bolag sagt och derföre satt tullen till endast
25 öre. Så lättfärdigt har utskottet emellertid icke tagit saken..
Då tullen var 10 öre per skålpund eller 23 Va öre per kilogram,
var importen af stilar jemförelsevis obetydlig, men steg sedan gan¬
ska betydligt, då tullen borttogs. Häraf syntes det utskottet framgå,,
att en tull å 25 öre borde verka tillfredsställande, och på denna
grund har utskottets förslag framkommit, men alls icke på grund
af godtycke.
Herr Herslow: Jag ber blott att få lemna några faktiska
upplysningar. I betänkandet uppgifves, att den föreslagna tullen
utgör 10 å 12 procent af värdet å de vanligaste stilsorter. Denna
uppgift är icke rigtig, ty tullen skulle redan efter de siffror utskot¬
tet sjelf meddelat utgöra 15 procent. Men då utskottets siffror
angifva fakturavärdet, vill jag nämna, att vid större beställnin¬
gar å stilar lemnas 10, 15 t. o. m. 20 procents extra rabatt. I
följd häraf blir tullen på det rabatterade priset i verkligheten 18,
20 ä 22 procent af varans värde. Här är redan anmärkt, att de
stora tryckerierna måste för de stilsorter, som de i allmänhet be¬
gagna, beräkna en omsättning hvart B:e eller 4:e år. Kostnaden
för anskaffande af det stilförråd, som behöfves, är naturligtvis
mycket olika; men 10 ä 20, upp till 30 tusen kronor tror jag
måste anses såsom de belopp, hvartill denna kostnad för de större
tryckerierna uppgått för nämnda period. Jag har någon egen erfaren¬
het i denna sak; om jag gör beräkningen efter denna, får jag dessa
pålagda 20 procent till 2 ä 3,000 kronor, som således skulle blifva
en hvart tredje eller fjerde år återkommande beskattning på de större
tryckerierna, ja, den skall komma kanske att uppgå ända till 10,000
kronor på de största af dem. Kammaren behagade finna, att denna
skatt alls icke är utan betydelse för dem, som drifva detta yrke, och
det är ett stort yrke. Men det är derjemte ett yrke, som för när¬
varande arbetar under så stark konkurrens, att prisen på dess al¬
ster numera äro ungefär hälften mot hvad de voro för 15 ä 18
år sedan.
Utskottets ärade ordförande nämnde, att boktryckerierna redan
förut hade ett naturligt privilegium i språket. Ja, detta naturliga
skydd är det enda skydd, vi söka; på konstladt och onaturligt
skydd hoppas jag denna näring aldrig skall göra anspråk. Men
vi få ej glömma, att denna näring i språket finner en naturlig
inskränkning likaväl som ett naturligt skydd, en inskränkning,,
som gör att boktryckeriverksamheten i vårt land har ett trångt om-
19 X:o 34.
Onsdagen den 18 April, f. m.
råde. En likartad begränsning kommer i alla tider att finnas äf¬
ven för stilgjuterierna. Den massa olika stilar, som nu behöfves
för boktryckerikonsten, är ofantlig; de profböcker, som vid be¬
ställningar framvisas, äro tjocka som de digraste folianter. Denna
oändlighet af stilsorter kan en fabrik föra, då den arbetar för
hela verlden, men det låter sig icke göra, då man arbetar för en
så liten del af verlden som Sverige. De inhemska stilgjuterierna
komma derför äfven efter tullens antagande, i alla fall att pro¬
ducera endast en liten del eller åtminstone blott en del af de
stilar, som beköfvas hos oss; alla accidensstilar måste vi taga ut¬
ifrån trots tullen. Den kolossala skatt, som nu pålägges alla bok¬
tryckerier i riket, vare sig stora eller små, skulle komma två, sä¬
ger två, stilgjuterier till godo, kvilka till på köpet under den tid
de existerat så föga motsvarat den uppgift, de stält för sig, att
de numera blott undantagsvis få lemna sina varor till de större
boktryckerierna. Det ena af dessa stilgjuterier anser jag till och
med knappast numera existera, och detta icke på grund af några
tullförhållanden.
Samma ärade talare påpekade, att importen af stilar stigit be¬
tydligt under de senare åren, och sade, att detta skulle bero på
att tullfrihet beslöts 1874.
I den uppsats, som nyss omnämndes, påpekades en omstän¬
dighet, som jag ber att ytterligare få beröra något. Vid slutet
af 1870- och början af 1880-talet inträffade en ofantlig stegring i
den svenska boktryckeri- och förlagsverksamheten. Centraltryc¬
keriet upprättades, Normanska boktryckeriet utvidgades m. m.,
och det var naturligt, att under dessa tider stora qvantiteter stilar
skulle införas utifrån. Det var således icke tullens borttagande,
som vållade denna stora import, utan den förorsakades af den
allmänna stegring, som boktryckeriverksamheten tog. Importen
har dock redan börjat minskas. De nyupprättade stora trycke¬
rierna behöfde emellertid då till en början ansenliga förråd af
stilar; och som man fann att de inhemska gjuteriernas tillverk¬
ningar voro dels mindre hållbara, dels alltför dyra, vände man
sig till utlandet för att få sitt stilbekof fyldt. Och jag går så
långt, att jag påstår, att, om ock tull å stilar blir beslutad, icke
ett enda af de större tryckerierna i landet derför skulle taga ens
så mycket som ett skålpund mera stil från inhemskt gjuteri, utan
att de i alla fall komrne att förse sig med stil från utlandet,
hvartill för öfrigt redan tillräcklig anledning förefinnes deri, att
utlandets stilfabrikat, äfven med tullen pålagd, antagligen i läng¬
den ställer sig betydligt billigare än det svenska. Det är dessutom
rent af orimligt att föreställa sig, det i Sverige stilgjuterier skulle
kunna uppstå och med någon utsigt till framgång uthärda täflan
med kontinentens stilgjuterier, med den ofantliga utveckling dessa
tagit och hvilka förse ej blott Europa, utan äfven öfriga verlds-
delar med sina produkter. Är det då klokt, är det framför allt
rättvist att på detta sätt söka gynna och upprätthålla två stil¬
gjuterier, då det måste blifva till förfång för hela boktryckerinä¬
ringen i landet? Att den protest mot den i fråga ställa tullen,
Ang. tull
bokstafs-
stämplar.
(Forts.)
N:o 34. 20
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull å
bokst afs-
stämplar.
(Forts.)
som afgifvits af hufvudstadens boktryckare, undertecknats äfven
af utgifvaren af “Svenska Dagbladet'1 gifven vid banden, att deras
framställning icke gjorts i tullpolitiskt syfte, utan är att betrakta
som ett allmänt och opartiskt rop från utöfvaren af en näring,
som genom tull botas att qväfvas af det parti, som lofvat närin¬
garna skydd, hvarför de också yrka, “att i rättvisans och billighe¬
tens namn den af bevillnings utskottet föreslagna tullsats af 25
öre per kilogram å bokstafsstämplar och boktryckeristilar måtte
af Riksdagen icke bifallas."
Detta är deras yrkande. För egen del bar jag icke något
yrkande att framställa.
Herr Gribson: Jag vill endast i korthet bemöta ett par ytt¬
randen af ordföranden i bevillningsutskottet. Han säde, att orsa¬
ken, hvarför man i Sverige icke tillverkade accidensstilar, var den,
att det icke lönade sig. Det var detsamma som jag^sade, ehuru
i en annan ordställning. Jag sökte nemligen framhålla, att der¬
för att denna del af näringen i och för sig icke lönar sig, så
finner man icke anledning att i vidsträcktare mån bedrifva den¬
samma. Vidare förmenade han att jag gjort mig skyldig till öf¬
verdrift, då jag uppgifvit kostnaderna för uppsättningen af sti-
larne vid ett tidningstryckeri till 17,000 mark, hvilka kostna¬
der genom den nu i fråga satta tullen skulle ytterligare ökas
med 2,500 kronor. Att denna beräkning dock verkligen ärrigtig,
skall en hvar, som vill taga litet närmare reda på hithörande för¬
hållanden lätt kunna öfvertyga sig om. Då emellertid^ åsigterna
i ämnet synas vara delade, hemställer jag, huru vida på skal, som
i öfrigt af flere föregående talare blifvit anförda, det icke vore
klokast att återremittera punkten.
Samme talare sade, att gjuterierna i landet lemnade dåligt
resultat och att detta var anledningen, hvarför bevillningsutskottet
föreslagit tull å stilar; men om orsaken till att resultatet var så
dåligt, derom upplyste han ej. Denna anledning har dock jag i
någon mån sökt angifva. Allt synes mig emellertid tala.för be-
höfligheten af en utredning. Jag har förut yrkat återremiss i ett
bestämdt syfte. Men som 165:te punkten ännu icke är föredragen
och det ju kan vara möjligt, ehuru det icke är troligt, att denna
punkt kommer att afslås, inskränker jag mig till att helt enkelt
yrka återremiss å den nu föredragna punkten.
Öfverläggningen var slutad. Herr talmannen framstälde, i enlig¬
het med de gjorda yrkandena, propositioner dels på bifall till ut¬
skottets hemställan," dels på afslag å densamma, dels slutligen
och på ärendets återremitterande till utskottet; och förklarade
herr talmannen sig anse svaren hafva utfallit med öfvervägande
ja för den förstnämnda propositionen. Votering begärdes och för¬
siggick, sedan till kontraproposition antagits yrkandet på afslag,
i enlighet med följande nu uppsatta och af kammaren godkända
voteringsproposition.
21 N:o 34.
Onsdagen den 18 April, f. m.
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält
punkten af betänkandet n:o 8, röstar
Ja;
13:de Ans- tul1 &
bokstafs-
stämplar.
(Forts.)
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit utskottets nämnda hem¬
ställan.
Omröstningen visade 113 ja och 99 nej; hvadan kammaren
beslutat i enlighet med japroposionens innehåll:
Punlden 14.
Bifölls.
Efter föredragning dernäst af punlden 15, innefattande utskot¬
tets hemställan om förhöjd tull å borstbindarearbeten, yttrade:
Herr Jonsson i Hof: Till det mera intressanta i förelig¬
gande betänkande hör onekligen den här föredragna punkten.
Som herrarne se, gäller den ingen obetydlighet. Dock skulle jag
kunna påpeka flera andra punkter i betänkandet af ungefär mot¬
svarande vigt. För att endast nämna t. ex. de föreslagna tul-
larne å skrifbläck — hvars tillverkning, utan att tullskydd derför af
någon motionär i fråga satts, utskottet likväl trott behöfva sådant
— och för vax, som utskottet, äfven här utan uppslag af någon
motionär, ansett behöflig, hvaremot utskottet på grund af en motionärs
förslag funnit sjöstöflar vara i behof af skydd. Nu ber jag herrarne
noga besinna, hvilken uppblomstring den inhemska skrifbläcks-
industrien skulle få, om den erhölle ett ökadt tullskydd af hela
— 300 kronor årligen. Angående borstbinderiaffären, hvarom nu
egentligen är fråga, vill utskottet ge den rigtig fart genom att
sätta tull å målare- och murareborstar, hvilken tull utgör ett sam-
manlagdt belopp af 7 kronor 40 öre. Men har utskottet vid fram¬
ställandet af dessa tullförslag väl tänkt på, att kostnaden för
thy åtföljande bokförings-och redovisningsåtgärder antagligen kom-
me att blifva större, än hvad alla dessa tullsatser tillsammans
kunna inbringa statskassan?
Således, icke nog med att utskottet finner borstbinderiarbeten
behöfva tullskydd, utan det förmenar också, att denna rörelse skall
kunna upphjelpas genom dessa 7 kronor 40 öre! Då så förhåller
sig, lönar det väl icke mödan att yrka på några eftergifter i före¬
varande hänseende. Men jag har velat påpeka saken för att visa,
hvilka förträffliga medel utskottet utfunnit för att bereda skydd
åt de inhemska näringarna.
N:o 34.
22
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull
bröd.
Vidare anfördes icke. Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 16.
Bifölls.
Punkten 17.
Finare småbröd, bakelser, cakes, pepparkakor med flera dylika
slag, Jivilka ej kunna hänföras till konfityrer, hafva för närvarande
sig åsatt en tull af 15 öre per kilogram, närmaste emballagets
vigt inberäknad, hvaremot andra slag afl bröd äro tullfria.
A finare bröd yrkades af herr Éeuterswärd en tull af 25 öre,
af herr Söderberg m. fl. och af herr BergendaPl m. fl. af 30 öre
samt af herr A. E. Petersson och heirn J. Anderson m. fl. en tull
af 40 öre, allt per kilogram. För andra slag af bröd yrkade herr
Beixterswärd en tull af 4 öre, herr Bei'gendahl m. fl. af 5 öre samt
herr Söderbex^g m. fl. och herr J. Andei'sson m. fl. af 6 öre, lika¬
ledes per kilogram.
Utskottet hemstälde med anledning häraf, att tullen å finare
småbröd, bakelser, cakes, pepparkakor med flera dylika slag, hvilka
ej kunna hänföras till konfityrer, måtte från sitt nuvarande be¬
lopp, 15 öre, höjas till 30 öre för 1 kilogram, närmaste emballa¬
gets vigt inberäknad; samt
att å bröd: andra slag måtte sättas en tull af 4,3 öre för 1
kilogram.
Efter uppläsandet häraf anförde:
Herr Waldenström från Grefle: Då kammaren hade nöjet att
behandla bevillningsutskottets förra betänkande, som handlade om
tullar å lifsmedel, nemligen malen och omalen spanmål, då hörde
man ständigt sägas, att de föreslagna tullsatserna icke skulle väsent¬
ligt eller ens något fördyra brödet för den svenska befolkningen.
Nu har man dock nödgats frångå detta påstående, såsom på mera
än ett sätt vederlagdt. Erfarenheten har nemligen redan alltför
tydligt visat, att varan blifvit fördyrad med i det allra närmaste
hela tullens belopp. Den arbetare, som för sitt hushållsbehof måste
använda 5 eller 6 tunnor spanmål om året, har således blifvit
tvungen att betala 10 eller 12 kronor i tull, hvilket är en rätt
vacker tillökning på hans lefnadskostnader. Nu följer tullen på
bröd, sedermera tullen på smör, potatis, fläsk, korteligen på alla
den fattige mannens nödvändighetsartiklar, som han icke kan und¬
vara, så framt han vill uppehålla sitt och de sinas lekamliga lif.
Hvad får han då i stället? Han har fått en hel mängd löften om
mera arbete, om bättre betalning för sitt arbete o. s. v. Han får
nöja sig med detta, tills vi få se, om löftena realiseras. Men kunna
de icke realiseras, så tvär man naturligtvis sina händer och säger,
att omständigheterna äro sådana, att man icke kan hjelpa det, och
dermed får han nöja sig.
Onsdagen den 18 April, f. m.
23 N:o 84.
Sistlidne lördag behandlades här motioner, som afsågo att Ang. tull ä
utsträcka rösträtten, så att de mindre bemedlade, hvilka allra hår- (pörte)
däst drabbas af de skatter, som påläggas folket, måtte få några r s'
ord med i laget, när det gäller att bestämma, huru de influtna
skattebeloppen skola användas. Denna kammare har flere gånger
förut uttalat sig för en utsträckning af rösträtten; men denna gång
fann man sig föranlåten att säga stopp för någon utsträckning af
densamma. Att ett nära sammanhang emellan tullfrågan och denna
fråga gjort sig gällande, torde icke vidare någon menniska betvifla,
allra minst i denna kammare. Man lägger på den mindre bemed¬
lade en dryg lifsmedelsbeskattning, och sedan, när det blir fråga
■om att åt honom inrymma delaktighet i bestämmandet af landets
oden, då bugar man sig för honom och säger: “Du är mycket akt¬
ningsvärd och samhällsnyttig, men du får icke hafva någonting
att säga. Det bästa du kan göra är att tiga och vara stilla. Vi
finna lämpligast, att magten förblifver i deras händer, som hafva
fördel deraf, att de äro i orubbad besittning af den magtställning,
som de för 11 kronor 58 öre för tillfället vunnit". Herr talman!
Jag tänker icke vidare yttra mig, när vi komma till de vidare
föreslagna lifsmedelstullarne, men jag ber att med dessa ord få
uttala icke blott min allvarliga protest utan äfven min lifliga
indignation öfver det sätt, hvarpå bevillningsutskottet gått till väga
i den ena punkten efter den andra, och jag dristar hemställa, om
icke herrarne sjelfva möjligen känna någon darrning i sina ben
vid tanken på, att den dag kan komma, då detta nya system var¬
der omkullkastadt, ty då blifva följderna säkerligen sådana, att
de, som infört det, skola önska, att de aldrig slagit in på den vägen.
Herr talman, jag har intet yrkande att göra.
Herr Schöning: Då jag anser denna punkt vara en af de
orättfärdigaste i hela betänkandet, anhåller jag för min del att
få motsätta mig antagandet af den samma, och skall jag sedan,
derest den godkännes, be att få reservera mig.
Herr E. G. Boström: Herr Waldenström förmenade, att erfa¬
renheten bevisat, att sedan Riksdagen beslut.it tull på spanmål.
malen och omalen, inträdt en stegring i brödpriset lika hög som tullen.
Erfarenheten kan ju vara olika på olika orter, men för min del
vet jag från många håll, att erfarenheten går i helt annan ret¬
ning eller att priset icke stigit.
Jag skall icke som herr Waldenström gifva mig in på att tala
om rösträtten eller om frågor, som icke höra hit, utan håller mig
till sjelfva saken. Jag vill då säga, att jag för min del icke kan
förstå annat än att brödtuilen är en naturlig konseqvens af span-
målstullen, Herrarne torde minnas, att vid spanmålstullens behand¬
ling inom kammaren af en talare på malmöbänken den anmärk¬
ningen framstäldes, att brödtullen borde hafva förekommit i ome¬
delbart sammanhang med spanmåls- och mjöltullarne, och herrarne
veta också, att från samtliga skånska städer vid sundet framställ¬
ning i saken inkommit till bevillningsutskottet. Det är också en
Jf:o 34. 24
Ang. tull
brud.
(Forts.)
Onsdagen den 18 April, f. m.
helt och hållet lokal affär, som endast för gränstrakterna eger
någon betydelse. Hela saken är för öfrigt af ringa vigt, ty redu¬
cera vi den till dess verkliga innebörd, så finna vi, att hela det
brödqvantum af detta slag, som infördes under det sista året, upp¬
gick till 100,778 kilogram. Detta är ungefär den qvantitet, som
under en dag åtgår i Stockholm, och som, enligt hvad jag före¬
ställer mig, i Malmö konsumeras på en vecka. Jag tror mig alltså
kunna säga, att denna tull icke i någon nämnvärd mån kommer
att inverka som. en brödskatt, utan att den endast är ämnad att
vara ett regulativ mot försök från de danska bagarnes sida att
konkurrera med de skånska bagarne, och att den sålunda endast
kommer att hindra en obehörig konkurrens.
Jag ber att i sammanhang härmed få fästa kammarens upp¬
märksamhet uppå, att, när fransmännen införde spanmålstullar, så
lade de till eu början icke tull på bröd, hvilket hade till följd,
att från Belgien och i synnerhet från Bryssel stora qvantiteter af
bröd skickades till Paris; och derför sågo sig fransmännen snart
tvungna att åsätta bröd lika höga tullsatser som å mjöl.
Jag anhåller om bifall till utskottets förslag.
Herr Wretlind: Jag ber först att få i alla delar instämma
med herr Waldenströms nyss afgifna yttrande.
Den mig näst föregående talaren sade, att den ena tullsatsen
drager den andra med sig såsom konseqvens. Ja, detta hafva vi
nog fått erfara, ty spanmålstullen drog med sig mjöl- och gryn¬
tullen. Dessa draga nu med sig brödtullen. Men jag tycker, att
utskottet,. som visat eu så genomgående omtanke och en sådan
skarpsinnighet, då det galt att skydda de svenska näringarne, dock
icke dragit ut alla konseqvenserna utan alldeles förbisett en sak.
Ty det kan ju hända, att man äfven vill införa deg från Danmark
och Norge m. fl. ställen till Sverige. Jag anser derför, att tull
bort . åsättas äfven deg, alla slag, till olika belopp för olika slag.
Det kan visserligen kanske blifva svårt att vid tullgränsen afgöra,
hvad för slags deg det är fråga om, men detta får väl afhjelpas
genom att anställa bagare vid tullstationerna.
Men det kan ju också hända, att våra grannar skicka hit ba¬
gare med degen; derför vore det så godt, att utskottet också,
föresloge tull på bagare, för så vidt de medfölja deg till Sverige.
Jag vill öfverlemna åt utskottets skarpsinnighet att afgöra, om
det bör vara olika tull på danska, norska, finska och ryska bagare
eller ej.
Herr talman! Jag har intet yrkande att göra.
Herr E. G. Boström: Jag skall blott be att få helt kort
bemöta herr Wretlinds anförande dermed, att jag icke vet, om det
verkligen låter sig göra att föra in bröddeg från Danmark till
Sverige i sådant skick, att den är duglig till bakning, men om så
skulle vara förhållandet, så ber jag att få hänvisa till § 636 i tull¬
taxan, der det står under rubriken: för varor, som icke kunna hänfö¬
ras under någon af de i tulltaxan upptagna bestämmelser: mer
Onsdagen den 18 April, f. m.
25 Ji:o. 34.
etter mindre arbetade tio procent af varans värde, så att ifråga¬
varande artikel alltid skulle komma att falla under nämnda be¬
stämmelse.
. Herr Arrhusiander: Jag skall be att få yrka afslag å den
föredragna punkten: och jag gör det derför att jag anser dfet vara
en orättfärdig skatt, som man här vill lägga på det förnämsta af
våra lifsmedel, likasom jag också anser det vara orättfärdigt att
lägga skatt på fläsk, kött och mjöl med flera lifsförnödenheter; ty
man skulle härigenom fördyra lefnadsvilkoren för allmänheten och
i synnerhet för den mindre bemedlade, som komme att mest drabbas
häraf.
Under diskussionen i år angående spanmåls- och mjöltullarne
har man likasom under föregående år alltid fått höra talas om, att
dessa tullar icke skulle verka någon förhöjning i lefnaaskostna-
derna. Jag vädjar emellertid till herrarne, om icke erfarenheten
visat att priset derigenom har stigit. Åtminstone kan jag omtala
att jag från min hemort har den erfarenheten, att kort efter sedan
tullarna å spanmål och mjöl blifvit antagna, steg priset på en säck
rågmjöl med två kronor och på en säck hvetemjöl med tre kronor.
Sålunda har man full visshet derom, att det der talet om att tullarna
icke skulle verka någon prisförhöjning, är ett fullkomligt nonsens
och jag tror att vi litet hvar kommit till den erfarenheten. Af
dessa skäl anser jag ock, att vi böra känna oss förpligtade att söka
värna de mindre bemedlade klasserna mot hvarje förslag i syfte
att försvåra deras lefnadsvilkor, och jag har derför också velat
med dessa ord inlägga min lifligaste protest mot utskottets sträf¬
vande i detta hänseende.
Jag yrkar således afslag å så väl denna som öfriga punkter i
detta betänkande.
Häruti instämde herr O. Melin.
Herr Lindmark: Jag vill blott säga ett par ord. Jag hade
verkligen icke tänkt yttra mig under denna diskussion om de i
föreliggande betänkande förekommande särskilda punkter, men jag
har blifvit uppkallad af herr Waldenströms yttrande.
Hå jag under den första debatten angående spanmålstullarne
uttalade den åsigt att, ehuru jag icke tilläte mig att uppträda så¬
som profet, så vågade jag icke se framtiden i allt för ljus dager,
tog sig herr Waldenström deraf anledning yttra: “herr Lindmark
har blifvit nervös, men jag är icke nervös".
Nu tror herr Waldenström att vi under intrycket af hans fram¬
ställning af följderna af våra åtgöranden, om hvilka han behagar
tillåta sig påstå, att de samtliga äro föranledda endast af sjelfvisk¬
het och magtbegär samt allehanda lumpna motiv från vår sida,
skulle känna oss slagna samt “känna våra ben darra".
Jag tillåter mig emellertid erinra herr Waldenström om, att
jag står så fri, som någonsin han gör det, från sjelfviska intressen
i afseende på dessa åtgöranden och utan att utgifva mig för att vara
Ang. tull å
bröd.
(Forts.)
N:o 34. 26
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull å
bröd.
(Forts.)
profet får jag likväl säga att det torde komma att visa sig vara
för vårt land gagneligt, att vi slagit in på det nya systemet.
Det torde väl äfven få anses vara i sin ordning att erinra
herr Waldenström derom, att man har rätt att fordra, att diskus¬
sionen angående dessa för vårt land så vigtiga frågor må kunna
föras utan detta öfvermod, som herr Waldenström visar mot dem,
som tillhöra ett annat parti än hans eget.
Herr Waldenström från Grefle: Med anledning af herr Lind¬
marks yttrande skall jag be att få säga honom, att han befinner
sig i en mycket stor villfarelse, om han tror, att jag någonsin
tänkt, att mina ord skulle medföra den verkan, att herrar protek¬
tionister skulle känna sig slagna deraf, äfven om de varit aldrig
så välgrundade. Så förmäten har jag visst icke varit, det kan
jag försäkra herr Lindmark. Jag yttrade icke heller, att herrarne
skulle bäfva under trycket af mina ord. Jag hemstälde endast,
om icke herrarne inför konsekvenserna af det nya systemet känna
sina ben darra vid tanken på, att detta nya system kan komma
att inom en kanske icke så långt aflägsen framtid aflösas af ett
annat, som skall medföra erfarenheter af sådan beskaffenhet, att
de, som infört det nya systemet, skola få anledning önska, att de
dermed aldrig tagit någon befattning.
Hvad sedan angår mitt yttrande om herrar motståndares magt-
lystnad, så citerade jag helt enkelt ett ord, som under debatten i
lördags alldeles tydligt fäldes, då man sade att magten “borde
ligga der den låg“ och icke utsträckas till vidare kretsar. Skälet
dertill torde man utan fruktan för misstag kunna anse hafva blifvit
alldeles rigtigt tolkadt af den tidning, som utgör kanske det för¬
nämsta organet för det nya systemet. Herr (Jum£elius har låtit
oss höra ett utdrag ur den tidningen. Att magten nu ligger hos
dem, som hafva fördel af det nya systemet, det är lika säkert,
som att de förklarat, att den bör ligga qvar, der den ligger.
Herr Widström: Det är just derför att man sett konse¬
kvenserna af det förutvarande tullsystemet, som de, hvilka ömma
för landets välfärd, hafva funnit sig på det kraftigaste uppfordrade
att arbeta på införandet af ett nytt system. Det är just för att
förebygga en katastrof, som vi, så vidt på oss ankommer, tagit
denna sak omhand, och vi ämna icke af ord, sådana som de, hvilka
fälts af herr Waldenström, låta oss afskräckas från att fullfölja
vårt mål, ty dessa ord äro icke några skäl.
Jag ber att få yrka bifall till bevillningsutskottets ifrågava¬
rande förslag.
Herr Herslow: Jag tror, att vi icke här böra tala om några
andra konsekvenser än den, som uttalats af bevillningsutskottets
ordförande. Han yttrade, att brödtullen är den naturliga och nöd¬
vändiga Ttonseqvensen af spanmåls- och mjöltullarne. Han hade
rätt. ‘Hela betydelsen af denna punkt är i mina ögon detta ärliga,
Onsdagen den IS April, f. in.
27 Jf:o 34.
ändtligen frampressade, erkännande från protektionismens sida. Jag
kar för öfrigt intet yrkande att göra.
Härmed var öfverläggningen slutad. I enlighet med de yrkan¬
den som derunder förekommit gaf herr talmannen propositioner så
väl på bifall till utskottets hemställan som på afslag derå, och
ansåg herr talmannen röstöfvervigt förefinnas för den förra propo¬
sitionen. Votering blef emellertid begärd, i anledning hvaraf nu
uppsattes, justerades och anslogs en så lydande omröstningspro-
position:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i 17:de
punkten af betänkandet n:o 8, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, är nämnda hemställan af kammaren afslagen.
Röstsedlarne uppräknades och visade 128 ja och 79 nej; hva¬
dan utskottets hemställan af kammaren bifallits.
Härefter anförde:
Herr Schöning: Då jag förut reserverat mig mot tull på
spanmål, anhåller jag äfven att till dagens protokoll få afgifva
min reservation mot det beslut, kammaren nu fattat.
Herr Grumselius: Äfven jag ber att få afgifva min reserva¬
tion. Jag har ansett det fullkomligt gagnlöst att deltaga i diskus¬
sionen öfver denna fråga och söka afvända hvad som icke kunnat
afvändas, nemligen att vi erhålla tull på bröd.
Vidare anmäldes reservationer mot det fattade beslutet af
herrar Collanäer, Wretlind, Liljeholm, Bratt, Essén, Lilljeqvist, O.
Melin, Eloivson, Olson i Stensdalen, Broström, Stjernspotz, .Johans¬
son i Noraskog, Jansson i Krakerud, Amnéus, Hansson i Solberga,
Olsson i Sörnäs, Vahlin, Nilsson från Lidköping, Waldenström från
Gefle, Hanson i Berga, Carlson i Nysäter, Nydahl, Huss, Sund¬
ström, Hörnfeldt, Byding, Bromée, Kardell, Farup, Hygrell, Sund¬
berg från Haparanda by, Stoclcenberg, Lyttliens, Waldenström från
Visby, Westrin, Björkman, Sundberg från Vexiö, Edelstam, Söder¬
blom, Larsson i Berga, Martin och Nilsson från Ystad.
Punkten 18.
Rubriken böcker har i tulltaxan följande lydelse:
Ang. tull ä
bröd.
(Forts.)
Ang. tull ä
böcker.
K:o 3-1.
|
28
|
Onsdagen den 18 April, f. m.
|
|
|
|
Ang. tull ä
böcker.
(Forts.)
|
|
*
|
Qvantitet för
tullberäk-
|
Tullsats.
|
|
84.
|
Böcker:
på svenska språket, tryckta, inbundna
|
ningen.
1 kilogram
|
Kronor
|
öre
25
|
|
85.
|
andra tryckta, äfvensom Boktryck, ej
specificeradt, samt med upphöjda
bokstäfver till begagnandeför blinda
med inbundet rent eller linieradt pap¬
per; draga lika tull som papperet
med tillägg af 20 procent.
|
—
|
fria
|
1
'• 1
!
|
Herr Söderberg och herr E. W. Carlson hade i sinsemellan öf¬
verensstämmande motioner yrkat:
att Riksdagen måtte besluta följande tull å artikeln böcker:
a) bundna med rent eller linieradt papper, alla slag, samt permar,
per kilo 1 krona; b) psalmböcker och andra på svenska språket
tryckta, inbundna med siden, sammet och alla slags läder, med
guldsnitt, per kilo 2 kronor; c) andra på svenska språket tryckta,
bundna böcker utan guldsnitt, per kilo 1 krona.
Under förevarande punkt hemstälde nu utskottet:
att Riksdagen måtte besluta, att rubriken “böeker“ i tulltaxan
skall erhålla följande förändrade lydelse:
Böcker:
på svenska språket tryckta:
oinbundna äfvensom Boktryck, ej speci-
ficeradt ......................................................
bundna:
i band af papper eller cloth utan
guldsnitt:
biblar och psalmböcker.........
andra slag.................................
i andra band.......................................
på främmande språk tryckta samt med
upphöjda bokstäfver till begagnande af
blinda ........................................................
med inbundet rent eller linieradt papper..
Qvantitet för
tullberäk¬
ningen.
|
Tullsats.
|
|
Kronor
|
öre
|
1 kilogram
|
—
|
25
|
1 kilogram
|
|
50
|
1 kilogram
|
1
|
—
|
1 kilogram
|
2
|
—
|
___
|
fria
|
|
1 kilogram
|
-
|
25
|
I fråga härom anförde:
Onsdagen den 18 April, f. m.
29 Ji:o 84.
Herr Nyström: Jag tror, att i afseende på denna punkt har
ett förbiseende egt rum, som är af yttersta vigt att få rättadt;
man har här nemligen glömt att göra undantagsbestämmelser för
böcker, inkomna från Finland. Frågar man, hvarför undantags¬
bestämmelser härutinnan äro af nöden, ligger svaret nära till
hands: det är derför att Finland . är en väsentlig del af vårt
eget språkområde, och det måste ligga magt uppå att detta icke
inskränkes. Bestämmelser af föreliggande art genomförda, skulle
hafva till närmaste påföljd, att införseln af svensk literatur, tryckt i
Finland, skulle minskas. Men derjemte blefve följden den att, likasom
vi försvåra införseln af svensk literatur från Finland, skulle finnarne
taga ett motsvarande steg och försvåra införseln af svenska böcker
till Finland, hvilbet icke skulle annat än skada våra vigtigaste
intressen. Jag fäster mig dervid i första rummet vid den om¬
ständigheten, att den svenska bokförlagsverksamheten är i väsentlig
grad beroende af den finska marknaden, der den har afsättning för
Vs eller '/6 af sitt förlag. Särskild vigt bör fästas dervid, att just
de lästa förlagen få stor utsträckning till Finland, och man bör se
noga till att man icke stiftar en lag, som inskränker detta vigtiga
utbyte. Men jag tror verkligen, att det finnes en ännu vigtigare
sak att här taga i betraktande än förläggareverksamhetens intressen,
och det är, hvad jag nyss tillät mig beröra, att vårt språkområde
icke på något sätt bör inskränkas eller åtgärder vidtagas, hvarige¬
nom detta blefve en följd. Hvar och en vet, att vårt språkområde
redan nu är litet och att våra författares verksamhet rör sig under
svåra förhållanden, och då bör man med yttersta omsorg vårda sig
om, att icke någon del af detta språkområde faller bort. Men äfven
om detta är af synnerig vigt, finnes något ännu vigtigare än både
bokförläggareintresset och språket, och det är vår andliga gemen¬
skap och samfärdsel med Finland. Denna andliga gemenskap har
på de sista åren blifvit utan vårt förvållande betydligt försvagad,
men det höfves icke svenska Riksdagen att ställa så till att genom
åtgärder från vår sida ytterligare förlust göres i detta hänseende.
Jag tillåter mig således att yrka återremiss på denna punkt,
och jag gör det så mycket hellre, som jag vet att i Första Kammaren
ett dylikt yrkande kommer att framställas och såsom jag hoppas
att bifallas, hvarför det vore af vigt, att begge kamrarne kommo
till samma beslut.
Herr Herslow: Då bevillningsutskottets ordförande påyrkade
den skatt, som nyss lades på boktryckerierna, motiverade han den
med att hänvisa dem till de naturliga privilegier, de å sin sida
egde i språket. Jag vågar i tryckeriernas namn yrka, att deras
privilegier måtte inskränkas till detta naturliga; vi önska icke
något konstladt skydd genom en tullpolitisk inskränkning af de
naturliga gränserna, såsom utskottet här föreslagit. Jag tror, att
här föreligger icke blott en ekonomisk fråga, utan en kulturfråga;
i likhet med en föregående talare vågar jag påstå, att vårt lilla
folk icke har råd att genom en särskild tull fördyra importen af
de ädla tankar, som framträda på vårt eget språk, tankar som
Ang. tull ä
böcker.
(Forts.)
N:o 34. 30
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull
Meker.
(Ports.)
alstrats hos ett folk, som en gång var en del af vårt eget och som
slitits ifrån oss mot vår vilja. Må vi äfven inom andens område
motsätta oss denna protektionistiska sträfvan, för hvilken hela
detta betänkande är ett uttryck.
Jag ber att få biträda den siste talarens yrkande om återremiss.
Herr Sundberg från Haparanda by: Jag skall efter hvad en
talare på stockholmsbänken nyss yttrat och hvarigenom jag är
hufvudsakligen förekommen, inskränka mig till att instämma med
honom i hans yrkande om återremiss.
Kan det för öfrigt vara klokt att, medan vi lemna införseln
öfver gränsen till våra egna finnar af fennomanska skrifter fri,
med tull belägga det boktryck från samma land, som kan afse att
bemöta samma skrifter? Jag tror det ej. Och aldrig skall jag
vara med om, liksom jag hoppas att denna kammare ej ville vara
med om, att kasta den handsken mot den svenska odlingen i Fin¬
land och mot Runebergs land, att det språk, på hvilket han skrifvit,
det språk, vi sjelfva i tiden der sått och omvårdat, skulle genom
tullskrankor afstängas från det gamla moderlandet.
Herr A. W. Carlson förenade sig med herr Sundberg.
Herr E. G. Boström yttrade: Som herrarne antagligen
observerat, har jag i denna punkt reserverat mig mot utskottets
beslut och detta just på det skäl, att det skulle hindra vår andliga
samfärdsel med Finland.
Jag har derför intet annat yrkande att framställa, än att
kammaren måtte återremittera denna punkt, så att man finge taga
densamma i förnyadt öfvervägande.
Med herr Boström instämde herr Rundbäck.
Herr Nilson från Lidköping: Jag ber att få instämma i hvad
de föregående talarne yrkat.
I sitt nit att bereda skydd åt de svenska näringarna har
bevillningsutskottet i denna punkt gått längre, än så väl petitio-
närerna som motionärerna begärt. Utan annan motivering än att
utskottet önskar bereda skydd åt allt svenskt arbete har utskottet
nu äfven föreslagit tull på oinbundna, på svenska språket tryckta
böcker. Tydligen kan detta förslag icke hafva kommit till för att
skydda bokbindarne, och hvad boktryekarne beträffar, vet jag icke,
att de ifrågasatt att blifva skyddade. Något skäl kan visserligen
vara att sätta en gräns för spridningen af de tarfliga tryckalster
på svenska språket, hvilka i Danmark produceras, särskildt på
tidskrifts- och romanlitteraturens område, för att derifrån i massor
kolporteras ut i vårt land. Men man bör dock tillse, att man icke
kastar ut barnet med badvattnet.
Här bar redan påpekats, hvilken skada svenska litteraturen
och våra bokförläggare skulle lida, om genom tull å böcker ett så
stort och värdefullt afsättningsområde som Finland ginge förloradt
Onsdagen den 18 April, f. m. 81
för oss. Jag hoppas att svenska Riksdagen icke vill göra sig skyldig
till ett sådant felsteg, hvilket dessutom lätt kan tänkas framkalla
repressalier österifrån.
Yi hafva en gång förlorat Finland. Låtom oss se till, att vi
icke, ehuru i annan mening, förlora det omigen, förlora hvad som
i språk och litteratur förenar dess folk med vårt. Bort derför
med alla skrankor, som stänga eller försvåra den litterära sam¬
färdseln mellan de svensktalande på begge sidor om Bottenhafvetl
Jag hade tänkt yrka bifall till utskottets förslag med det till-
lägg, att ifrågavarande tull icke skulle gälla för i Sverige och Fin¬
land tryckta böcker, hvilka icke utgöras af biblar eller psalm¬
böcker; men då återremiss redan blifvit yrkadt, skall jag förena
mig derom.
Herr Waldenström från Gefle: Yi hafva i denna punkt
åter ett exempel på, huru bevillningsutskottet endast för systemets
skull gått illa åt en vigtig industri i vårt land. Det är mycket
förunderligt, att ett sådant förslag kan komma från bevillnings¬
utskottet. Naturligtvis afser det att skydda bokförläggare och
bokbindare. Det är dock bekant, att flere stora bokbindare till
utskottet ingifvit en skrifvelse, hvaraf äfven vi fått del, och hvari
yrkas, att den tull af 25 öre per bilo för inbundna böcker,
som redan finnes, måtte tagas bort, utom för biblar och psalmböcker
samt linierade kontorsböcker, hvarpå bokbindarne fortfarande önska
tull. Dertill kommer, att en stor grupp af våra mest framstående
bokförläggare, såsom Hiertas bokförlag, Evangeliska fosterlands¬
stiftelsen, Flodin, Fahlcrantz m. fl. i skrifvelse till Riksdagens
ledamöter bedt att få slippa det välvilliga skydd, som bevillnings¬
utskottet tillämnat dem, emedan de inse, att- det måste blifva till
deras stora skada. Hvem kommer då att vinna på dessa tull¬
satser, när ifrågavarande industriidkare förklarat, att de komma
att lida men deraf? Det är obegripligt, huru utskottet kunnat i
denna punkt gå så till väga, som det gjort, utan att tänka på hvad
de vilja, som frågan närmast intresserar.
Till Riksdagens ledamöter har från en bokförläggare i Stockholm,
utgifvaren af tidskriften Svea, utdelats ett cirkulär, hvari yrkas
att vid rubriken “boktryck" äfven måtte särskildt nämnas tidnings-
tryck. Han tager för gifvet, att det är utskottets mening, att i
boktryck skall inbegripas äfven tidningstryck, men han anser dock
nödigt för tydlighetens skull att det särskildt utsattes, och detta
derför att hit införas tidskrifter på svenska språket, tryckta i
Köpenhamn. Om sådant skulle blifva Riksdagens beslut, så skulle
äfven finsk-svenska och svensk-amerikanska tidningar hit öfver¬
sända förtullas. Jag har fyra på svenska språket tryckta tidningar
från Amerika. De sändas mig i korsband af utgifvarne. Jag
skulle således, hvarje gång en af dessa tidningar komme, nödgas
springa till tullen för att lösa ut dem. Det vore ju ett ganska
skönt göromål för mig!
Bokförläggarne hafva, såsom jag redan omnämnt, i sin skrifvelse
visat, att den ifrågasatta tullen skulle på flera sätt lända dem till
ti:o 34.
Ang. tull &
täcker.
(Forts.)
N:o 34. 32
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull å
böcker.
(Forts.)
Ang. tull å
chokolad.
skada. Och de hafva särskild betonat det orimliga i att, då de
skola taga tillbaka sina böcker på retur från Finland, Danmark
eller Norge, de skola nödgas betala tull. Hittills hafva de i allmän¬
het undgått detta sålunda, att, när de kunnat anskaffa två per¬
soner, som under edlig förpligtelse intygat, att de på retur
komna böckerna varit bundna i Sverige och att tiden efter deras
utförande icke öfverstigit fem år, så hafva de sluppit betala tull
för dem. Denna möjlighet skulle hädanefter blifva dem betagen.
I de flesta fall skulle det nemligen blifva omöjligt för dem att
finna personer, som edligen kunde intyga, att böckerna blifvit
tryckta i Sverige, äfven om på titelbladet en svensk stad vore
angifven såsom tryckningsort. Böckerna kunde mycket väl vara
tryckta i Leipzig ändå. Hvad särskildt Finland beträffar, så be¬
gagnas der i ganska stor mängd i Sverige tryckta läroböcker. Om
nu tull lägges på svenska böcker, som hit införas från Finland,
så är det mycket antagiigt, att äfven tull kommer att läggas i
Finland på svenska böcker, som dit införas från Sverige. Följden
häraf skulle blifva, att de svenska läroböckerna aftrycktes i Fin¬
land, hvartill full rätt förefunnes, men hvilket nu icke sker. Alla
dessa förhållanden äro af synnerligen stor vigt att beakta; och då
hufvudsaken i det nya systemet skall ligga uti att skydda den
svenska industrien, så bör man väl icke göra de't så, att de, som
skola skyddas, få anledning att beklaga sig öfver sina vänner.
Herr E. Gr. Boström: Jag ber att få meddela, att Första
Hammaren bifallit yrkandet om återremiss af denna punkt, hvadan
desto större anledning är, att Andra Kammaren fattar samma
beslut.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad samt herr tal¬
mannen gifvit propositioner såväl på bifall till utskottets hem¬
ställan som på återremiss, beslöt kammaren återremittera ärendet
till utskottet för förnyad behandling.
Punkterna 19 och 20.
Biföllos.
Punkten 21.
I gällande tulltaxa är för chokolad föreskrifven en tull af 50
öre per kilogram och för råämnet dertill, kakao, eu tull af 30 öre
per kilogram. Herr A. E. Petersson hade i sin ofvan oinförmälda
motion, på anförda skäl föreslagit, att kakao måtte blifva tullfritt
och tullen på chokolad sättas till 30 öre per kilogram; men hem-
stälde utskottet under förevarande punkt, att motionärens förslag
i denna del icke måtte af Riksdagen bifallas.
Efter föredragning af punkten anförde:
Onsdagen den 18 April, f. m.
38 N;o 34.
Herr Berndes: Med allt erkännande af det myckna arbete,
-som bevillningsutskottet nedlagt på detta sitt betänkande, tar jag
mig dock friheten göra en ringa anmärkning emot den här före¬
dragna punkten. Utskottet har yttrat, att chokolad hufvudsakligen
är ett njutningsmedel. Jag ber då om ursäkt, att jag vid frågan
om chokolad äfven inblandar artiklarne té och kaffe, hvilka icke
omtalas i nu förevarande punkt. Det råder ett ganska besynnerligt
förhållande emellan dessa artiklar, kaffe, té och chokolad. Kaffe
-är ett njutningsmedel, som enligt hvad de flesta läkare anse, är
ganska skadligt, om det njutes till öfvermått. Té såsom inne¬
hållande jern, är betydligt helsosammare än kaffe. Och chokoladen
är otvifvelaktigt ännu mera närande. Huru förhålla vi oss då till
importen af dessa tre olika artiklar. Man säger att för den fattige
har kaffet blifvit ett hufvudsakligt behof. Det har blifvit det af
vana. Men det inverkar skadligt både i sanitärt och ekonomiskt
hänseende. Hvar och en, som känner förhållandena på landet,
måste erkänna, att denna varas bruk inverkar i helsovårds-
hänseende ganska skadligt, åtminstone å den c[vinliga delen af befolk¬
ningen, likasom på barnen, hvilka äfven få njuta deraf, då det för¬
svagar deras kroppskrafter. Och äfven ekonomiskt inverkar kaffe-
-drickningen ganska oförmånligt, då hustrurna, i stället för att sköta
hus och hem, gå i granngårdarne och dricka kaffe. På grund deraf
att kaffe ansetts för en nödvändighetsvara, har emellertid fråga
städse förevarit om sänkning af tullen på kaffe, men deremot att
bibehålla den höga tullen på té och chokolad. Jag vill då fråga,
hvarför man icke kan ställa om denna sak? Hvarför skall man,
om té och chokolad äro näringsmedel, göra deras importerande
omöjligt för den fattigare. Tullen på kaffe är dock föreslagen att
nedsättas till endast 12 öre per kilogram, hvaremot tullen på
té skulle blifva 50 öre per kilogram. Och hvad chokolad be¬
träffar, är äfven tullen på råvaran 21/2 gång högre än den på kaffe
föreslagna, eller 30 öre per kilogram. Mig synes det rättvisaste
vara att åsätta dessa särskilda artiklar samma tullsats.
Ehuru jag väl tror att dessa mina nu uttalade åsigter icke
■skola röna mycken sympati inom kammaren, har jag likväl velat
uttala dem. Och jag ber att på anförda grunder få yrka åter-
remiss å den föredragna punkten i ändamål af dess förnyade be¬
handling inom utskottet.
Herr E. G. Boström: Jag skall endast anhålla om bifall
till utskottets förslag.
Herr Wretlind: Då jag en gång har det sällsynta nöjet att
kunna instämma med herr Petersson i Hamra, vill jag icke under¬
låta att begagna mig deraf, utan vill jag för min del säga, att
hans förslag så väl i fråga om chokolad som kakao äro väl på
-sin plats.
Det är sant, att chokolad likasom kaffe och té äro njut¬
ningsmedel, men det är lika sant, att chokoladen är det bästa
Andra Kammarens Prof. 1888._ N:o 34. 3
Ang. tull ä
chokolad.
(Forts.)
N:o 34.
34
Ang. tull å
cholcolad.
(Forts.)
Ang. tull
fartyg.
Onsdagen den 18 April, f. in.
af dem och det som innehåller de mesta näringsämnena, hvaremot
kaffet är det sämsta bland de tre. Emellan begge kommer téet.
Jag förstår i sanning icke, hvilken näring, som skall skyddas
genom tull på kakaobönan, hvars hemland är Mexico; icke lärer
väl någon odling deraf kunna ega rum i vårt land.
Om tull deremot sättes på färdiggjord chokolad för att der¬
med uppmuntra denna lilla inhemska industri, så kan väl sådant
hafva något skäl för sig. Men orimligt är dock, att denna tull
skall uppgå ända till 50 öre per kilogram, helst som emballaget
äfven inberäknas vid förtullningen. Kakaopulvret införes hos oss
mest i bleckburkar. Och om t. ex. kakaon i eu sådan burk väger
125 gram, så väger burken 75 gram, hvadan tullen blir mycket
högre, än taxan afsedt. Denna tull kommer nemligen genom denna
bestämmelse att höjas med 30 till 50 procent utöfver taxan, allt
efter burkens storlek.
Tullen på kakao nedsattes för några år sedan till 50 öre per
kilo, men effektivt blir den nu likväl af omnämnda anledning 70
ä 80 öre per kilo.
Men då det icke här lär löna sig att nu framställa yrkande
derpå, att tullen må beräknas utan emballaget, i synnerhet som
jag ser, att det är fallet med en hel mängd andra artiklar, att de
förtullas med emballage, synes mig ur billighetens synpunkt dock
desto mer vara skäligt att nedsätta tullen till det af herr Peters¬
son föreslagna beloppet.
Jag ber derför att få yrka afslag å utskottets betänkande
och bifall till motionen.
Herr Berndes: Jag ber att få återtaga mitt yrkande om
återremiss och i stället instämma i yrkandet om afslag å utskottets
betänkande och bifall till herr Peterssons motion.
Härmed var öfverläggningen i ämnet slutad. Efter det herr
talmannen till proposition upptagit hvardera af de båda yrkan¬
den, som återstodo, biföll kammaren utskottets hemställan.
Punkten 22.
Med anledning af särskilda i ämnet väckta motioner hem-
stälde utskottet i denna punkt, att fartyg och båtar af jern äfven¬
som ångfartyg af trä, med tillbehör, måtte åsättas en tull af 10
procent af värdet.
Efter uppläsande häraf anförde:
Herr O. Melin: I den nu föredragna punkten hafva vi ett
af de mera kraftiga bevisen på den ensidighet, hvarmed utskottet
behandlat denna fråga, likasom öfver hufvud alla andra frågor,
som i detta betänkande förekomma. Utskottet säger, att billig¬
heten fordrar, att äfven fartyg beläggas med tull, på det att icke
de svenska verkstäderna måtte komma att intaga en sämre ställ-
Onsdagen den 18 April, f. m.
35 N:o 34.
ning än förut i konkurrensen med utländska fartygsbyggare. Mig
synes billigheten hafva fordrat, att utskottet äfven tagit i öfver¬
vägande, huru vida den näring, som kommer att få betala denna
tull till förmån för fartygsbyggare, också mår väl af detta pålägg
och sedan kan utstå konkurrensen med utlandet. Sjöfartsnäringen
är, såsom vi alla veta, en högst naturlig näring för vårt land, och
hvarje fosterlandsväns sträfvan borde också vara att icke söka
förqväfva en så gagnelig näring, som på samma gång för sina
idkare är af eu högst vansklig beskaffenhet. Tydligt är det för
en sådan näring af högsta vigt, att dess redskap, fartyget, icke
blott vid inköp eller beställning blir så billigt som möjligt, utan
äfven att dess vidmagthållande och proviantering kan ske till
lägst möjliga pris. Redarenäringen i vårt land kan indelas i
två slag. Den ena är den inhemska, som har till uppgift att idka
sjöfart på våra kuster, floder, kanaler och sjöar. Denna branche
blir snart sagdt tvungen att betala de högre pris, som verkstads-
egarne komma att fordra, emedan de speciella fartygstyper, som
för en dylik sjöfart erfordras, svårligen kunna byggas annat än.
inom landet. Den stora handelsflottan åter, som har att täfla
med andra nationer, kan emellertid med fördel byggas utom lan¬
det, och de hemmavarande verkstäderna få nog också finna sig
häri, om en så hög tull, som den här föreslagna, blir beslutad.
Om vi önska slå oss in på samma fraktfart, hvarpå England för-
tjenat och fortfarande förtjenar penningar, nemligen med stora
fartyg, särskildt segelfartyg af jern, blir följden, att dessa fartyg
icke blott måste byggas utrikes, utan äfven hållas utrikes på främ¬
mande trader utan att besöka hemlandet och der drabbas af tullen.
Jag hemställer, om någon nytta för landet kan vara härmed för¬
enad. Detta tillvägagående skulle ju uppenbart äfven blifva men¬
ligt för verkstäderna. Herrarne tro må hända icke, att det är så
många af våra fartyg, som segla redan nu emellan främmande
länder. Men man får kännedom derom af kommerskollegii be¬
rättelser för 1886, som upplyser, att bruttofrakten för svenska far¬
tyg, gående på utländsk ort, nämnda år uppgick till 27 millioner
kronor, och att af dessa utgjorde icke mindre än 11 millioner kro¬
nor frakt för fartyg, som intagit beloppet uteslutande på fart
emellan utrikes hamnar. —- Således är det belopp, som förtjenats i
den stora fraktfarten, så betydande, att man ej bör taga för liten
hänsyn dertill.
Med afseende å de jemförelser, som utskottet i öfrigt gör här
uti sitt betänkande, kan jag icke neka till, att åtskilligt deraf före¬
faller mig mer än lofligt naivt. Vårt land, som har en så fram¬
stående ställning inom sjöfarten och skulle kunna vinna en ännu
bättre, då det ju särdeles väl lämpar sig derför, bör väl i främsta
rummet jemföras med de stora sjöfartsidhande nationerna i stället
för, såsom utskottet gör, med Danmark, Nederländerna, Ryssland
och framför allt Schweiz. Jag hemställer, huru vida det kan anses
visa förmåga och vilja hos utskottet att allvarligt sätta sig in i
frågan att komma fram med så barocka jemförelser. Om utskottet
ändå endast åberopat exempel från Danmark och Nederländerna,
Ang. tull
fartyg.
(Forts.)
N:o 84. 36
Oasdagen den 18 April, f. in.
Ang. tull å vid förslag om tullsatser, så hade det åtminstone varit någon re-
(Fortsl son ^eri, då dessa länder ej hafva högre tull än Danmark, 3 pro-
^ or cent, och Nederländerna 1 procent af värdet. Men det smakar
bättre att taga lärdom af Ryssland, der tullen är från 16 kronor
80 öre för registerton intill 33 kronor 60 öre. Det är naturligtvis
synnerligen svårt för herrarne att veta, huru mycket den före¬
slagna tullen verkar. Jag kan derom upplysa, att den ifrågasatta
tullsatsen, med afseende å fartygens värde i jemförelse med ton¬
talet, kommer i vissa fall att hos.oss uppgå till 40 å 50 kronor
per ton. Man kan deraf finna, hvad den föreslagna tullen inne¬
bär, och huru svårt den kommer att skada sjöfartsnäringen. Om
bevillningsutskottet icke velat tänka på den svenska sjöfartsnärin¬
gen och gifva denna den rättvisa, som den kan påräkna, så borde
dock utskottet hafva haft omtanke om en del andra näringar, som
lida deraf att fartygen sålunda betungas. Ty, såsom ofta blifvit
nämndt, inverkar det förhållande, att hvad som för fartygen be-
höfves blir fördyradt, äfven på en mängd andra näringar. Och
då sjöfartsnäringen, enligt hvad vi alla erkänna, har en stor be¬
tydelse för vårt land, hade i min tanke utskottet icke allenast
bort i denna fråga höra sakkunnige verkstadsegare rörande den
ifrågasatta tullsatsen, utan äfven sådana sakkunnige, som kunnat
upplysa om, hvilken inverkan samma tullsats kan hafva på sjö¬
fartsnäringen samt på andra områden. Såsom exempel må an¬
föras ett fartyg af 300,000 kronor inköpsvärde, hvilket är ett gan¬
ska vanligt pris för en medelstor ångare. Ett dylikt fartyg bär
sig redan för närvarande näppeligen. Tro herrarne då, att skepps¬
redare kunna hafva något intresse uti att insätta penningar uti
ett dylikt fartyg, när det belastas med en tull af 10 procent af
dess värde, eller en ökad kostnad af 30,000 kronor? Jag har an¬
fört detta tal, 300,000 kronor, såsom ett medeltal, men vi hafva
äfven fartyg, som kosta 5 å 6 hundratusen kronor. Tager jag då
derjemte i betraktande, att alla artiklar, som för fartygen be-
höfvas, såsom tågvirke, kettingar, ankare och proviant, skola för¬
dyras, så tror jag, att hvar och en, som röstar för tull på fartyg,
i sin mån förhindrar oss att bedrifva denna naturliga och vackra
näring och gör med detsamma vårt land mindre känd! och hedradt
i utlandet, än det är och har anspråk på att få vara.
Jag ber att få yrka afslag på den föredragna punkten.
Häruti förenade sig herrar Lilljcqvist och Arhusiander.
Vidare yttrade:
Herr Brodin: Likasom den föregående talaren förundrar
äfven jag mig öfver, huru bevillningsutskottet kunnat komma fram
med detta förslag till tull på fartyg, utan att på något sätt moti¬
vera detsamma. I afseende å tull på stöfla!’, skosulor och dylikt
finnas motiv anförda, men i afseende å denna vigtiga tull intet
alls, annat än att utskottet anser, att tullen på fartyg skulle blifva
ett skydd för de mekaniska verkstäderna, enär man är sinnad att
Onsdagen den 18 April, f. m.
87 X;o 34.
lägga tull på jernplåt, hvilken tull skulle komma att öka tillverk¬
ningskostnaderna för dessa verkstäder. Då denna föreslagna tull
på fartyg således är beroende af tullen på plåt och andra artiklar,
som dermed hafva sammanhang, hemställer jag, huru vida det ej
vore naturligast att uppskjuta behandlingen af tullen på fartyg, till
dess tullen på jern och stål blifvit behandlad. Jag anhåller der¬
om så mycket hellre, som jag vet att motsvarande yrkande fram-
stälts i Första Kammaren, och att derom begärts votering, ehuru
jag ej känner resultatet af densamma.
Herr talman! På grund af de skäl jag anfört, anhåller jag
om proposition derpå, att behandlingen af tull på fartyg må upp¬
skjutas, till dess frågan om tull på jern och stål blifvit afgjord.
Herr E. W. Carlsson: Jag begärde ordet med anledning af
representantens på göteborgsbänken många och långa beskyllnin¬
gar mot utskottet för bristande hänsyn dels till rederinäringen och
dels till andra näringar och industrier. Det är ju klart, såsom också
utskottet här framhållit, att, om tull blifver åsatt en stor del af
de materialier, som användas till fartygsbyggnad — en del af dessa
materialier är redan åsatt tull och sannolikt komma äfven andra
att beläggas med sådan — det icke kan vara rättvist att låta det
färdiga arbetet fortfarande få vara tullfritt blott för att skydda
skeppsrederinäringen. Jag tror att man derigenom skulle aflägsna
skeppsbyggerierna från vårt land och flytta dem till utlandet samt
sålunda låta utländska verkstäder göra det, som vi sjelfva kunna
göra. Jag tror icke att hittills synnerligen många fartyg byggts
i utlandet och importerats till Sverige. Jag har icke sett några
statistiska uppgifter i det afseendet, men jag hoppas att få sådana
af herr Melin och jag är intresserad att se, hvartill beloppet derför
kan gå. För min del tror jag icke, att svenska rederier skulle
göra någon vinst på att i utlandet af utländskt material bygga
fartyg. Men äfven om så skulle ske, tror jag icke att detta skulle
uppmuntra den svenska industrien, och en så vigtig näringsgren
är väl icke skeppsrederinäringen, att man för dess skull skulle
ruinera en stor del andra industrier i landet. Jag yrkar för den
skull bifall till utskottets förslag.
Herr O. Melin: Jag vill endast med anledning af herr Carl¬
sons yttrande omnämna, att på senare tid flera fartyg inköpts från
utlandet för ett pris, hvarför vi icke skulle kunna bygga dem i
Sverige. Och då detta billiga inköpspris för fartygen är af största
betydelse för näringens bedrifvande, tror jag, att man hädanefter
får akta sig för beställningar af fartyg vid svenska verkstäder.
Med all aktning för svenska verkstäders skicklighet i speciella fall,
tror jag att de engelska verkstäderna hafva i allmänhet en betyd¬
ligt större erfarenhet, i synnerhet i fråga om byggande af större
fartyg.
Herr Werner: Jag ber blott att få instämma i herr Brodins
yrkande, att kammaren måtte uppskjuta behandlingen af denna
Ang. tull
fartyg.
(Forts.)
N:o 84. 38
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull å fråga, till dess kammaren behandlat tullen på jernplåt och annat
(Ports ) sådant material, som användes för fartygsbyggnad.
Herr Schöning: Jag ber att också få göra samma yrkande
som den siste ärade talaren.
Herr Ryding: Till ledning vid diskussionen, ber jag få upp¬
lysa, att jag nyss erhållit underrättelse, att en i Första Kammaren
väckt fråga om att behandlingen af denna punkt skulle uppskjutas,
blifvit afslagen med 68 röster mot 57, och att nämnda kammare
nu är sysselsatt med att diskutera denna punkt om tull å fartyg.
Herr Brodin: För den händelse herr talmannen icke skulle
upptaga mitt yrkande om frågans uppskjutande, skall jag be att
få yttra mig vidare i sjelfva saken.
Herr Sandwall: Just den omständigheten, som herr Melin
i sitt sista anförande påpekade, nemligen att en mängd från ut¬
landet inköpta fartyg införas, bevisar behofvet af skydd för de
svenska verkstäderna och skeppsbyggerierna mot dessa stora upp¬
köp. Om vi t. ex. uppköpa begagnade fartyg utifrån, är det klart
att vi, äfven om de åsättas tull, få dem till så billigt pris, att vi
kunna utstå konkurrensen med den utländska sjöfarten, hvaremot
de svenska skeppsbyggerierna komma att lida mera af en sådan
import, i ju större skala den bedrifves. För min del anser jag det
vara alldeles nödvändigt, att, då tull sannolikt kommer att sättas
på alla materialier, som användas för fartygsbyggnad, tull äfven
bör sättas på de färdiga fartygen, och jag tager mig derför fri¬
heten att yrka bifall till utskottets förslag.
Herr E. Gr. Boström: I fråga om föredragningssättet ber jag
få påpeka, att, då Första Kammaren redan beslutat att icke åter¬
remittera ärendet, en återremiss från denna kammare icke tjenar
till någonting.
Herr Brodin: Jag har icke yrkat någon återremiss, utan blott
att frågans behandling skulle uppskjutas, till dess rubriken jern
och stål blifvit behandlad. Då jag antager, att vid behandlingen
af denna rubrik sådana skäl skola framläggas, att äfven medlem¬
mar i det protektionistiska lägret skola finna sig föranlåtna att
uppträda mera såsom fosterlandsvänner än som partivänner, och
den frågans utgång således möjligen kan blifva en annan, än nu
antages, hvilket åter kan betydligt inverka i afseende å tullen på
fartyg, så önskar jag att den nu föreliggande frågan måtte afgöras
senare.
Herr talmannen framstälde nu, i anledning af herr Brodins
yrkande, att förevarande punkt skulle till afgörande företagas först
efter det punkterna 53—74 blifvit af kammaren behandlade, propo¬
sitioner å så väl bifall till som afslag å nämnda yrkande; och för-
39 N:o 34.
Onsdagen den 18 April, f. in.
klarade herr talmannen sig anse den förra propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad. Votering blef dock begärd, i anledning
hvaraf nu skedde uppsättning, justering och anslag af en så ly¬
dande omröstningsproposition:
Den som vill att 22 punkten i bevillningsutskottets betänkande
n:o 8 skall företagas till afgörande först efter det punkterna 53—
74 blifvit af kammaren behandlade, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren beslutat att nu företaga punkten
22 till afgörande.
Efter röstsedlarnes sammanräkning befans, att 102 ledamöter
röstat ja och likaledes 102 nej. I följd af denna omröstningens
utgång måste den förseglade sedeln öppnas; och som berörda sedel
innehöll ett nej, hade kammaren alltså beslutat att till omedelbart
afgörande företaga ifrågavarande punkt.
Ordet lemnades nu å nyo till
Herr Brodin, som yttrade: Som frågan alltså icke kap skjutas
upp, skall jag be att få anföra några af de skäl, hvarpå jag gran¬
nlåt den åsigt, att tull å fartyg kommer att skada i stället för att
gagna. Detta mitt påstående göres naturligtvis under. de förut¬
sättningar, som förefinnas i utskottets betänkande, och intill dess
någon åtgärd vidtages, som neutraliserar dessa tullars skadliga
verkningar i form af restitution vid fartygs nybyggnad och
premier vid seglingen, såsom andra nationer nödgats vidtaga.
Sjöfartsnäringen kan delas i två grenar, den inhemska och den
utländska. Den inhemska behöfva vi icke taga i beräkning; ty
den är temligen likgiltig för saken i fråga. Men för ett fartyg,
som användes i utländsk fart, betyder tullen mycket, då en svensk
.skeppsredare måste arbeta under samma vilkor som andra nationer
för att kunna upptaga konkurrensen. Men då dessa nationer —
och i synnerhet den farligaste konkurrenten af dem alla, den en¬
gelska — ligga öfver oss i många fall, så böra vi, för att
hafva någon utsigt att kunna bestå i konkurrensen, äfven vara lik-
stälda med dem. Om det nu blir tull på fartyg, hvilken tull be¬
villningsutskottet antagligtvis föreslagit med hänsyn till föreslagna
tullar å materialier för fartygsbyggnad, kan en svensk skeppsredare
icke köpa ett fartyg billigare än 10 procent öfver det engelska
priset. Ty äfven sedan man lagt tull på plåt och andra materia¬
lier, är det priset på fartyg i England, som bestämmer priset på
fartyg här i landet. En svensk skeppsredare, som skulle börja
Ang. tull ä
fartyg.
(Forts.)
N:o 34. 40
Onsdagen deri 18 April, f. ro.
Ang. tull
fartyg.
(Forts.)
sitt företag med att inköpa fartyg till ett pris, som vore 10 pro¬
cent dyrare än i England, har liten utsigt att lyckas deri; då man
betänker, att han arbetar med dyrare penningar än den engelska
redaren, och att det icke blott är räntan på det nedlagda kapitalet,,
som bör tagas i beräkning, utan äfven den omständigheten, att
assuranspremierna äro betydligt högre än räntan, i det att de
uppgå ända till 8 å 10 procent af värdet. Tron I, mine herrar,,
att en svensk skeppsredare, som känner sin handtering, skulle
gifva sig in i ett sådant företag, då det icke blott är fartygen,,
som blifva dyrare än andras, utan på samma gång sjelfva sjöfarts¬
näringen beskattas i vårt land högre än annorstädes. Jag tror
det icke. Eöljden häraf vore fast mera den, att de svenska fartygen
och de svenska verkstäderna i sjelfva verket icke blott icke skulle
erhålla något skydd, utan tullen komme att verka rent af skadligt
icke blott på skeppsrederierna och verkstäderna utan äfven på
dem, som tillverka fartygsmateriel, på valsverken och dylika in¬
dustriella företag. Ty om skeppsredare ej vilja kontraktera fartyg,,
få verkstäderna stå der med sin skyddstull i tulltaxan, men utan
beställningar hvilket naturligtvis kommer att återverka på vals¬
verk och andra industrier. Att det kommer att gå på det sättet,,
lär oss andra länders erfarenhet. I Nordamerika var, innan
skyddssystemet tillämpades, handelsflottan högst betydlig, näst
Englands den största i verlden. Sedan tullarne infördes, stod det
icke länge på, förr än de amerikanska fartygen försvunno — dels
såldes, dels förlorades desamma, och nya kunde ej byggas i följd af
de höga tullarne å materialier. Eöljden har blifvit den, att man kan
segla nästan hela verlden rundt, utan att nu se ett amerikanskt
fartyg, undantagandes allra närmast de amerikanska kusterna; ty
kustfart är nu så godt som det enda ändamål, hvartill de nord¬
amerikanska fartygen begagnas. Det har gått så långt, att man
ansett att något måste göras till afhjelpande häraf, och förslag
hafva också blifvit inlemnade till kongressen, att amerikanska
fartyg skulle få premier för hvarje seglade 1,000 mil till upphjel¬
pande af landets sbeppsrederihandtering.
I Frankrike och Italien har man, sedan skyddstullsystemet
antagits, samma erfarenhet. I Frankrike har man tillgripit ett
premieringssystem, enligt hvilket, “för utjemnande af de pålagor,,
hvilka genom, tulltaxan drabba skeppsbyggare“, följande ersättnin¬
gar äro beviljade, nemligen:
för jern- och stålfartyg.............................. 60 francs per ton brutto,
„ träfartyg af 200 tons och deröfver... 20 „ „ „ „
„ „ af mindre än 200 tons 10 ,, „ „ „
» komposite-fartyg .40 „ „ „
för ombord å fartyg anbragta maskiner, motorer, pannor m. m.:
12 francs per 100 kilogram, hvarförutom vid ombyte af ångpannor
godtgöres 8 francs per 100 kilogram af pannornas vigt.
Dessutom äro fartyg, byggda i Frankrike, under" en tid af 10
år tillförsäkrade premie, för hvarje tillryggalagda 1000 mil, af 1
franc 50 centimes per ton netto, hvilka premier årligen minskas med:
0,o7ä francs för träfartyg och komposite-fartyg, samt
Onsdagen den 18 April, f. m.
41 N:o 34.
0,05 francs för fartyg af jern. Ang. tull &
För fartyg, byggda utomlands, utgår denna premie med hälften.
Och på samma sätt är förhållandet i Italien. (<ors.)
På detta vis nödgas man söka gifva sjöfartshandteringen en
uppmuntran, då man förut slagit i hjel den genom tullar. Man
blir naturligtvis nödsakad att göra på samma sätt här, ehuru vi
väl komma några år efter, och sedan skeppsrederirörelsen redan
försvunnit, samt de som arbetat sig in i denna svårlärda handte¬
ring slutat upp, och inga andra vilja börja. Då vill man må hända
nog komma med understöd i ena eller andra formen, men då är
det för sent. Emedan vi hittills fått vara oberörda af alla tull¬
förhållanden, hafva vi, vågar jag påstå, och just derför att vi varit
så länge utan allt konstladt skydd, genom ihärdighet och arbete
lyckats tillkämpa oss ett godt renommé såsom skeppsredare och
äfven såsom skeppsbyggare. För blott fem år sedan voro svensk
stålplåt och dylik skeppsmateriel 50 procent dyrare än motsvarande
engelsk vara. Priset per centner har nu genom konkurrens och för¬
bättrade arbetsmetoder nedsatts så, att prisskilnaden icke går till en
krona. Man behöfver icke vara fackman för att våga det påståendet,
att denna krona kan vinnas in genom de förbättrade och förenklade
metoder, som jernhandteringen och valsverksindustrien åstadkommit
på andra områden. Om således våra skeppsbyggare framgent
under samma tullförhållanden som nu finge använda svensk stål¬
plåt och stålspant till vissa ändamål, som fordra god materiel, och
billig engelsk plåt till de ändamål, der sådant lämpar sig, skulle
det vara dem möjligt att fortfarande utan tull bygga fartyg af
hufvudsakligast svenskt material till pris, att de kunde konkurrera
med engelsmännen, men detta är endast möjligt under förutsättning
att de få och kunna drifva sin handtering på samma sätt som i
England. Då jag påstår detta, gör jag det på den grund, att jag
under dessa förutsättningar erbjudit flera skeppsredare att bygga
till samma pris som engelsmännen. Då vi betänka, i hvilken grad
den svenska skeppsrederinäringen utvecklat sig — ty det är många
millioner, som årligen kommit till landet af fraktförtjenst — då vi
erinra att våra fartyg och fartygsbefäl hafva mycket godt anseende
på verlds-fraktmarknaden, och då landets läge och våra långa
kuster tydligt påvisa, att sjöfarten är bland våra naturligaste nä¬
ringar, hvartill kommer stor tillgång på godt och dugligt sjöfolk,
som äfven gerna antages på utländska fartyg, är det verkligen
hårdt, att man genom tullar vill döda en så naturlig handtering.
Åtminstone synes det mig, som om herrarne borde betänka sig,
innan I fatten ett dylikt beslut. Jag vill äfven påpeka, att om nu
en eller annan skeppsredare skulle vara så lifvad för sin handte¬
ring — ty det ligger någon hasard i densamma, som mången gång
verkar upplifvande och gör det svårt att höra upp, sedan man väl
kommit in i den — om han skulle vara så fäst vid sitt yrke, att
han ändock ej vill sluta, så kan följden blifva den, att han far till
England och der köper sig ett fartyg, som han låter segla under
engelsk flagg. Detta går mycket väl för sig. Såsom skeppsredare
kan jag ega största delen af ett fartyg, som bär engelsk flagg,
Ji:o 34. 42
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull ä och har svensk kapten och styrman och svenska matroser, blott
CF^rt ') Dågra engelska för att ställa sig den engelska lagstiftningen till
or s'^ efterrättelse. Jag kan sedan sitta i Stockholm eller Haparanda
och reda fartyget. Jag hemställer till herrarne, huru vida landet
kan hafva någon fördel af sådant, och om det kan hafva nytta af att
låta de skatter och pålagor, som eljest skulle tillfalla svensk stat
och kommun, gå ut ur landet och tillfalla utländingen. Det är
alldeles säkert, att det är få industrier i Sverige, som kunna drif-
vas upp så som sjöfartshandteringen, och det är äfven få, som stå
i så nära samband med en hel mängd andra handteringar, som
just denna. Jag hemställer då, om det kan vara klokt att genom
tull söka skydda verkstäderna, då detta skydd kommer att verka
så, att hela rederinäringen går under, och äfven verkstäder och
arbetare komma att förlora derpå.
Då jag icke kan se, herr talman, att denna tull skall komma
att gagna någon men döda rederikandteringen och ogynsamt in¬
verka på alla de handteringar, som med skeppsfarten stå i sam¬
band, yrkar jag afslag på utskottets hemställan i denna punkt.
Vidare anförde:
Herr E. G. Boström: Den talare från Göteborg, som öpp¬
nade denna debatt, rigtade åtskilliga anmärkningar mot utskottets
betänkande, hvilket han kallade “delvis naivt“. Han både fäst
sig vid att utskottet uppgifvit, huru tullsatserna vore bestämda i
åtskilliga länder, som han uppräknade, samt påstod att utskottet
nämnt endast smärre länder. Men hade han läst igenom betän¬
kandet, så skulle han funnit, att utskottet åberopat äfven större
länder, såsom Frankrike, Ryssland och Österrike. Han fäste sig
särskildt vid, att vi tagit med Schweiz. Det är naturligtvis ho¬
nom emellertid väl bekant, att Schweiz har rätt stora sjöar; men
ehuru de' sjöarne ligga inne i landet och så, att intet främmande
fartyg kan annat än landvägen forslas dit, så kan det ju vara
anmärknigsvärdt nog, att detta land, som önskar skydda sin in¬
dustri, belagt äfven denna artikel med tull.
Det har klagats öfver att utskottet icke hört sakkunniga per¬
soner i denna punkt. Jag vill i fråga derom ei’känna, att vi icke
tagit med i rådslaget vare sig herr Melin eller herr Brodin, om
Indika det dock var oss väl bekant, att de voro emot denna tull.
Men vi hafva dock hört åtskilliga egare af mekaniska verkstäder,
och dessa verkstadsegare hafva för sin del uttalat sig i öfverens¬
stämmelse med utskottets förslag.
Herr Melin klagade ock deröfver att den tull, som blifvit af
utskottet föreslagen, eller 10 procent af värdet, skulle gå upp till
40 ä 50 kronor per ton. Det är möjligt att detta kunde blifva
förhållandet i fråga om synnerligt dyrbara passagerarefartyg, som
medgifvas rätt betydliga afdrag å det afgiftspligtiga tontalet, och
som derför, ehuru de hafva ett större värde, hafva en jemförelse¬
vis obetydlig förmåga att draga last. Men för de vanliga fartygen,
Onsdagen den 18 April, f. ro. 43
som gå i fraktmarknaden, kan en sådan tull, som herr Melin nämnde,
alldeles icke komma i fråga.
Han erinrade vidare, att för skeppsfarten frågan för dagen vore
att bygga allt större och större fartyg, och han förmenade att
ingen i Sverige kunde bygga så stora fartyg, som nu börjat an¬
vändas. Men det är klart att, när det icke är någon, som gör
beställningar inom landet af sådana fartyg, kan ej någon byggnad
komma i fråga. Förr byggde man i- Sverige endast smärre båtar;
men när det kom ett uppsving i sjöfartsnäringen, började våra re¬
dare både i Göteborg och Stockholm beställa inom landet större
fartyg. Och det visade sig då, att här kunde byggas fartyg bättre
än motsvarande engelska, utom det att materialet var af öfver¬
lägsen beskaffenhet. På samma sätt har man ansett, att det här i
landet icke skulle vara möjligt att bygga pansarbåtar. Men då
Motala verkstad fick beställningen att bygga Svea, blef man öfver-
tygad om att det gick för sig att bygga en sådan båt inom landet,
och då båten var färdig, öfverträffade den de förväntningar, som
man hyste om densamma. När sedan Riksdagen beslöt sig för att
bygga den andra pansarbåten, så visade det sig att icke blott
Motala, utan äfven två andra väl renommerade svenska verkstäder
kunde gå i land dermed.
Nu har det blifvit sagdt, att om man lägger tull på fartyg, så
blir det omöjligt för våra rederier att konkurrera med de utländska.
Hela sjöfartsnäringen skulle gå under, åtminstone den som går
i utländsk frakt. Jag tror det dock för min del icke, och om vi
komma att i detta hänseende röna några svårigheter, härröra dessa
säkerligen af helt andra omständigheter. I England till och med,
som är ett sådant frihandelsland, har man låtit sig angeläget vara
att bereda sjöfartsnäringen åtskilliga fördelar. Om der fartygen
— det gäller hufvudsakligen paketbåtarne och större handelsfartyg
—• byggas med iakttagande af vissa af marindepartementet gifna
föreskrifter, och redande förbinda sig i krigstid ställa fartygen till
departementets förfogande, så erhålles icke obetydligt understöd.
Men dessa bestämmelser äro dock sådana, att de ej i någon mån
förringa fartygens användbarhet som handelsfartyg. I Frankrike
är det på samma sätt. Och åtskilliga länder, såsom Spanien, Frank¬
rike och Tyskland, gifva dessutom sin sjöfartsnäring icke obetydliga
premier dels för hvarje nytt fartyg som bygges, dels för hvarje in-
segladt tusental sjömil. I Frankrike gäller till och med, i syfte att
uppmuntra det inhemska skeppsbyggeriet, att premien reduceras till
hälften, der fartyget är af utländsk tillverkning. Herrarne kunna
deraf förstå, hvilket värde man der sätter på den inhemska skepps-
byggerinäringen.
Herr Brodin har sagt, att den nordamerikanska handelsflottan
gått om intet genom tullarne, och att dess flagga numera ej före¬
kommer annat än i närheten af de amerikanska kusterna. Jag
tror icke, att man får skylla detta på tullarne, utan torde det
snarare bero derpå, att under det amerikanska inbördeskriget den
amerikanska flaggan ej kunde visa sig ute, och de andra sjöfarts-
idkande nationerna under tiden visste att skaffa sig öfvertaget.
N:o 34.
Ang. tull
fartyg.
(Forts.)
N:o 34. 44
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull å
fartyq.
(Ports.)
Men herrarne veta ock, att amerikanerna nu äro betänkta på att
premiera sjöfarten på samma sätt, som man gör i Frankrike ock
Tyskland.
Det är dessa omständigheter, som göra det svårt för oss att
konkurrera, men de böra icke göra det omöjligt för oss att bygga
fartyg. Uti en motion, som herr Brodin afgifvit denna riksdag,,
erkänner han äfven, att vi hafva alla vilkor för ett godt fartygs¬
byggen. Då kunna vi gerna söka gagna det, och om våra skepps¬
redare ville se mera på vinsten för framtiden än för stunden, skulle
det kanske vara bäst för dem att använda svenskt material. Om
jag ej är illa underrättad, går det godt för sig att af svensk plåt
använda smäckrare dimensioner än af den engelska.
Jag frågade en gång en skeppsredare, då det var tal om tull på
ketting, om man icke borde sätta tull på utländsk ketting, då det.
för fartygen borde vara fördelaktigare att få den svenska bättre
varan, om olycka skulle inträffa. “Det behöfva vi ej“, svarade
han, “den engelska kettingen är tillräckligt bra, och assuransbo-
lagen kräfva ej starkare gods". Jag tror nästan, att ett sådant
skäl gjort sig gällande i många fall, och äfven i detta. Jag yrkar
bifall till utskottets förslag i denna punkt.
Herr Herslow: Gent emot den siste ärade talaren, som, till;
bemötande af hvad en talare i min närhet påpekat, sade att
utskottet skaffat sig upplysningar i frågan genom att meddela sig
med flera verhstadsegare, vågar jag säga, att jag nästan betvifla!'
den uppgiften. Jag känner temligen väl verkstadsegarne, såsom
sjelf intresserad i en af landets största mekaniska verkstäder, nem¬
ligen Kockums mekaniska verkstad. Den verkstaden torde hafva
byggt de största fartyg, som byggts här i landet, sådana t. ex.
som emigrantångare, bestämda för färder öfver Atlantiska haf-
vet, fartyg på 3,000 tons. Men dessa, liksom ett stort antal andra
fartyg vi utfört, äro byggda för utländsk räkning. Hägra hafva
levererats till Danmark, och åtskilliga, deribland flera stora frakt¬
ångare, till Norge. Med det svenska skeppsbyggeriet är så för
närvarande stäldt, att denna industri hos oss nått en så stark ut¬
veckling, att vi icke kunna vänta att de svenska rederierna kunna
förslå såsom afnämare, äfven om vi få bygga alla svenska fartyg.
Vi bygga åt Norge, Danmark och Ryssland, och jag undrar hvad
fördel tullen på fartyg skall kunna hafva för de mekaniska verk¬
städerna, valsverken och dylika industriella företag, när priset på
fartyg måste bestämmas — till följd deraf att konkurrensen är så
skarp inom landet — på det sättet, att man, vid de anbud man
lemnar de inhemska rederierna, alltid måste hafva öga på hvad man
kan få för ett fartyg, som man skulle bygga för utlandet. Så långt,
få vi gå under hvarandra i pris äfven vid inhemska beställningar,.
att vi komma ned till det pris, utländingen kan betinga sig.
Vid den konferens, som hölls emellan egare af i denna punkt
intresserade större mekaniska verkstäder — således icke sådana
som göra åkerbruksmaskiner eller bygga en och annan jernvägs-
vagn, utan sådana som bygga fartyg och stora fartyg — bom man
Onsdagen den 18 April, f. m.
45 N:o 84.
till det resultat, att tull på fartyg, huru hög den än göres, icke
kan vara oss till någon verklig fördel. Yår produktionsförmåga
■är vida öfver hvad den inhemska rederirörelsen behöfver eller kan
lifnära. Jag skall längre fram komma till de ökade bördor och
försvårade vilkor, detta betänkande föreslår att fastställa förvåra
mekaniska verkstäder; här är ju fråga om en tull, som skulle vara
dem till lättnad och fördel. Jag beklagar emellertid äfven den,
och jag vågar påstå, att så göra alla representanter för Sveriges
stora verkstäder. Jag vill icke tala om en sådan verkstad, som
jemte sin verkstadsrörelse drifver pl&ttillverkning och valsverk,
såsom förhållandet är med Motala, sedan det kommit i besittning
af Bångbro. Jag tror nemligen att Motala lockats att förbise det
intresse, som dess verkstad representerar, för att i stället företrä¬
desvis se på hvad plåtverket i Bångbro kan vinna. Men sedt ur
blott och bart de mekaniska verkstädernas synpunkt, tror jag icke
att man kan finna någon näring, som blifvit svårare åtgången af
bevillningsutskottet både genom de tullar, som skulle skydda de
mekaniska verkstäderna, och genom de tullar, hvarigenom dessa
verkstäder skulle i sin ordning bidraga till att lemna skydd åt
andra industrier.
Det är gudnås icke få näringar, som genom denna digra bok,
om den kommer att af Riksdagen accepteras från perm till perm,
komma i bedröfligt läge, och det gör mig mycket ondt om dem
alla. Men mest beklagar jag, att denna näring, som visat sig så
förhoppningsfull, stark och lifskraftig, skall råka ut för qvack-
salfvarehänder och antagligen få sin helsa knäckt för lifvet. Då
vi komma till den punkt, som rör jerntullarne, skall jag yttra mig
närmare härom. Här vill jag blott säga, att, så vidt jag, efter
mångsidiga förfrågningar hos representanter för de skeppsbyggande
mekaniska verkstäderna, kunnat inhemta, ingen enda af dem yrkar
gå far tygst ull. De veta, att de då få så mycket mindre att bygga.
Äfven om — i motsats till hvad herr Brodin anförde, hvilket jag
dock för min del tror vara rigtigt — skeppsrederinäringen skulle
kunna hålla sig uppe vid hvad den är, och man ännu skulle kunna
reda i ångfartyg, fastän deras anskaffande fördyras med 10 pro¬
cent, så veta verkstäderna, att de icke af våra svenska rederier
skola kunna få tillräcklig sysselsättning för att ens uppehålla lif¬
vet. Om vi tvingas att hålla oss endast till den inhemska mark¬
naden, äro vi alldeles för många om affären; vi måste slås på
lif och död med hvarandra, till dess någon eller några gått under.
Från hvilken sida man än ser saken, höra de tull experiment,
för hvilka de mekaniska verkstäderna skola göras till offer, till de
vådligaste och mest hänsynslösa förslagen i hela detta betänkande.
Man borde kanske icke motsätta sig alla dessa orimligheter. Jag
har hört en dylik åsigt uttalas af mången partivän, som menat,
att ju mer det går på tok, dess bättre, och att det icke tjenar
någonting till att hålla emot, utan att man bör låta alla näringar
genom den protektionistiska våldsamheten komma i ytterligaste
beknip. Lättare skulle då komma att skocka sig de stormmoln,
som på kort tid skulle sopa bort det system, som håller på att eta-
Ang. tull å
fartyg.
(Forts.)
N:o 34. 46
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull å biera sig och hvilket ej då skulle hafva lång tid att lefva. Hvarje
(Forts) in!^us^rh som har kunnit att genom sina mest framstående repre-
1 ' sentanter göra sig förtrogen med innehållet af detta betänkan de,,
uppstämmer nu det ena ångestropet efter det andra. “Vi ha nog
svårt ändå", höres det från dessa näringar, som man tänkt sig
skola hjelpa genom skydd. “Skola vi nu utsättas för nytt tryck
med en ännu mera konstlad behandling, blir det oss omöjligt att
hålla lifvet uppe11. Den ena dagen efter den andra hafva vi här i
kammaren från den ena stora näringen efter den andra fått höra
ropet: “kunna vi ej få vara qvitt denna eder hjelp?" Detta
“skydd" kommer att kännas endast såsom en rännsnara. Härtill
svara våra ärade motståndare helt kallt, att de icke kunna taga
hänsyn till hvarje särskild industri, då det är fråga om det all¬
männas intresse. Då jag för min del icke kan tänka mig protek-
tionismen organiserad annorlunda än såsom en klok kombination af
alla särskilda intressen, som, när de föras tillsammans, bilda på
sätt och vis ett allmänt intresse, kan jag icke förstå den fruktans¬
värda konseqvens, som drifven derhän att med protektionismens
hjelp skydda äfven de särskilda näringar, som be Gud bevara sig
för att blifva hjelpta på detta sätt. Den kommer att väcka djup
förbittring. Det ur partisynpunkt rigtigaste vore nog derför för
oss att icke försöka göra något motstånd, att vi läte all denna
oro, ängslan och farhåga för framtiden, som för närvarande rör
sig inom vår industri och som snart skall förvandla dess tryck
till ett djupt betryck, koncentrera sig till ett oväder, hvarunder
följderna af det nya systemet snart sjelfva skulle kullkasta det.
Men jag kan icke våga att drifva en sådan politik. Det rör här
mycket för stora saker, mine herrar, och vi hafva icke rättighet
att under en treårsperiod spela udda och jemnt om industriens till¬
varo, såsom här nu göres. Ehuru förhållandena, ur partisynpunkt
sedda, skulle bjuda oss att handla på nämnda sätt, anser jag, att
vår moraliska skyldighet bjuder oss att, då vi hafva den öfver¬
tygelse, att näringarna härigenom komma att lida ett fruktans-
värdt afbräck, göra hvad motstånd vi kunna och ärligt säga ifrån:
“efter som I viljen hjelpa de svenska näringarna, låten då bli att
vidtaga åtgärder, som döda dem!“
Ty värr synes det blott hjelpa föga. Då industrierna för¬
klara, att detta “skydd" blott skadar dem, hänvisa dem protektio¬
nisterna till framtiden och säga: “hjelpen kommer senare, och der¬
för måsten I nu underkasta eder dessa tullar. Dessutom vilja vi
uppamma företagsamheten i landet. Af edert tryck skola nya
industrier framfödas". Men jag frågar: är det rätt att ställa dem,
som redan hafva och som komma att lida af ett sådant tryck, i
en ställning, som nästan gör, att de sjelfva önska sig, det de aldrig
varit födda?
Den, som har reda på, huru våra mekaniska verkstäder varit
stälda under de fem sista åren, skall sannerligen icke gerna vilja
öka de svårigheter, hvarunder de arbeta. Det,_är sant, att fartygs-
tullen är satt såsom en uppmuntran åt verkstäderna, såsom en
premiering af fartygsbyggandet; men dels hafva vi redan visat, att
Onssdagen den 18 April, f. m.
47 Jf:o 34.
den alls icke kan gagna dem, dels veta vi, att denna tullsats en¬
dast är hitsatt såsom ett tröstande och lugnande argument för
jerhtuilarnes påläggande, en beskattning, som verkstäderna blott
med farhågor för sin existens kunna emotse. Derför motsätter jag
mig lika bestämdt belöningstullen som beskattningstullen. Den
förra skulle dessutom ohjelpligt skada rederinäringen, och ju mera
den lider, dess mer lider skeppsbyggnadsindustrien. Dessa båda
näringar hafva absolut samma intressen; det är omöjligt att verk¬
samt gynna den ena på den andras bekostnad.
Efter som den ärade talare, som här uppträder som bevill¬
ningsutskottets målsman, frammanat de mekaniska verkstäderna
att tala och vittna för fartygstullen och mot rederinäringen, hvil¬
ken förklarat, att den icke kan underkasta sig den tullen, vill jag
å dessa verkstäders vägnar försäkra, att vi icke hafva något gagn
af tullen, och att det näppeligen finnes någon bland dem, som ön¬
skar den införd. Den svenska fartygsbyggnadsindustrien är nu så
stor’, att den producerar långt utöfver vår konsumtion; den måste
numera arbeta äfven för utlandet, om den vill lefva. Under -så¬
dana omständigheter kan den icke hafva någon glädje af tullen,
hvilken genom sina öfriga tullkonseqvenser i stället kommer att
blifva ett fruktansvärdt hinder för hela denna industris utveckling.
Jag yrkar afslag å den föredragna punkten i utskottets be¬
tänkande.
Herr O. Melin: Den siste talaren har ytterligare visat, huru
ensidigt utskottet gått till väga, då det endast fäst sig vid vissa
utlåtanden i denna fråga, i stället för att det bort höra alla skepps-
byggerier i saken. Jag vill härtill endast lägga, att jag fort¬
farande anser, att utskottet handlat orätt derutinnan, att det icke
heller tagit någon hänsyn till rederiernas ställning till frågan och
hört de mest sakkuniga bland dem, ty det är de, som mest be¬
tungas af den föreslagna tullen.
Herr Boström har sagt, att det exempel jag anfört ej vore
egnadt att gifva den rätta uppfattningen af frågans verkliga inne¬
börd, då jag endast talade om passagerarebåtar, men icke om last¬
båtar. Med anledning häraf vill jag nämna, att jag dermed just
tagit hänsyn till lastbåtar af såväl det ena som det andra slaget.
Ty jemväl de 2 passagerarebåtar, jag åsyHtade, äro sådana, som
hufvudsakligen äro lastbåtar, men hafva åtskilliga passagerare-
beqvämligheter och lasta mellan ett tusen till tolf hundra tons.
Min beräkning är alltså rigtig, och jag vidhåller att tullen under
den af mig gjorda förutsättning verkar med 40 ä 50 kronor per
ton, lika väl som att en ångare till ett värde af 300,000 kronor
skulle i sin helhet fördyras med 30,000 kronor. Således håller
icke den anmärkningen streck, hvilken herr Boström gjort mot
mitt förra anförande. Jag skall icke vidare upptaga kammarens tid.
Herr Brodin: Med anledning af ordförandens i bevillnings¬
utskottet yttrande, att man kunde använda svensk materiel för
fartygsbyggnad, i hvilket fall smäckrare dylik plåt vore lika god
Ang. tull «.
fartyg.
(Forts.)
Jf:o 34.
Ang. tull å
fartyg.
(Ports.)
48 Onsdagen den 18 April, f. m.
som tjockare engelsk plåt, ock att man härigenom kunde få far¬
tyg lika billigt gjorda i Sverige som i utlandet, vill jag upp¬
lysa honom derom, att detta är ett misstag. Den första förut¬
sättningen för att ett fartyg skall kunna uppträda å verldsmark-
naden är, att den måste hafva s. k. klass. Klassiiiceringsbolagen,
engelska Lloyds och franska Veritas m. fl., hafva i detta afse¬
ende uppgjort reglementen med tabeller i minsta detalj, med be¬
stämda uppgifter i fråga om dimensioner för så väl spant och plåt
m. m. som ankare, kettingar o. s. v. I dessa reglementen finnas
fullständiga beskrifningar på, huru fartyg skola hopsättas och
byggas m. in., och deri finnes intet undantag för svensk materiel
och ingen skilnad mellan svenskt och engelskt stål. För öfrigt
begagnar jag tillfället att upplysa derom, att den gamla inbill¬
ningen, att skilnaden mellan svensk och annan materiel skulle vara
så stor, nu börjat blifva urmodig, åtminstone hvad stål beträffar.
Uti England tillverkas numera stål till billigare pris än i Sverige
och dock jemförligt i godhet med det svenska. Om man pröfvar
det engelska stålet, skall man finna, att det är lika godt som det
svenska. Detta gäller åtminstone den vanliga plåten. Den sven¬
ska jernplåten är deremot synnerligen öfverlägsen den engelska.
Men hvad som numera hufvudsakligast användes till byggande af
fartyg är stål. Till en del kan man ju också använda jernplåt,
såsom till exempel till skottinredningen af fartygen in. m. Då
det engelska jernet är hälften så dyrt som det svenska, lämpar det
sig mycket väl dertill. Hvad kettingarne beträffar, förhåller det
sig på samma sätt med dem. De svenska äro bättre i fråga om
hållfasthet och seghet än andra, men äfven de engelska, som myc¬
ket användas till fartyg, äro underkastade sådan pröfning, att
man icke kan använda det vanliga slaget af engelskt jern till
dem. Beträffande slutligen den svenska kettingens afslitnings-
styrka, är den nog starkare än den engelska, men den senare ro¬
star icke så mycket som den förra.
Ordföranden i bevillningsutskottet framkastade äfven något
derom, att det skulle komma något efter det, som nu finnes, hvilket
skulle förtaga den skadliga inverkan, som tullen till en början
till äfventyra kunde medföra, och han nämnde dervid något om
premieringssystemet. Han nämnde ock Amerika. Hvad detta land
beträffade, trodde han, att tullskyddet der icke haft någon skadlig
inverkan på sjöfarten. Det är verkligen ledsamt, att jag icke för
tillfället har på mig sifferuppgifter, som skulle kunna veder¬
lägga detta hans påstående, men det kan äfven den allra minsta
kännedom om förhållandena i Amerika, med dess höga tullsatser
i detta fall, gorå, hvarför jag anser det öfverflödigt att dermed
upptaga kammarens tid. Han visade oss emellertid, att vi i pre¬
mieringen hade en sorts räddningsplanka, och att den allra skar¬
paste protektionist skulle gifva sitt bifall till denna premiering.
Utan tvifvel måste äfven vi slutligen bomma dit, om denna höga
tull åsättes våra fartyg. Under sådana omständigheter kan så¬
ledes icke mitt uppträdande få någon färg af partiskhet, ty den
vinst, jag skulle hafva af premieringen, komrne att gå till flera
Onsdagen den 18 April, f. in.
49 N:o 84.
tusen kronor om året. Såsom vi veta, har sjöfartsnäringen under An9- tull &
den sista tiden varit mycket tryckt. I Frankrike och sedermera
i Italien infördes för den orsakens skull premieringssystemet, med
anledning hvaraf sedermera en del rederibolag bildades med be¬
räkning att göra goda förtjenster genom premiernas erhållande.
Just på grund af det lagstadgande, som i Frankrike infördes om
premieringen, och hvarom ordföranden i bevillningsutskottet ta¬
lade, byggdes der en stor mängd fartyg, men verkstäder funnos
icke i Frankrike till tillräckligt antal, utan fransmännen måste i
detta fall vända sig till utlandet. Ett faktum är, att många far¬
tyg beställas i England, men en skotsk firma anlade skeppsvarf
och bedref skeppsbyggeri i Frankrike med engelska ingeniörer och
arbetare och tog den största premiering, på grund af den nyss
anförda lagen. Jag hemställer till nerrarne, om Frankrike under
sådana omständigheter hade någon nytta deraf.
Premieringssystemet har vidare åstadkommit en sådan kon¬
kurrens mellan de olika bolagen, att bolag, som grundats till följd
åt dessa premier, icke lyckats erhålla påräknade förtjenster. Om
vi nu åsätta denna tull, så kommer premieringen efter, och till
sist måste nationen bekosta denna. Man tager då från den fat¬
tige för att understödja eu enskild affär, det kommer till slut att
gå på samma sätt som med i flera länder begagnade premiering å
socker: man tillsätter en kongress, och resultatet blir upptäckten,
att det gagnat till intet, och öfverenskommelse träffas att bort¬
taga premierna. Jag har ansett mig skyldig att påpeka detta, då
jag har kännedom om, att det i den svenska sjöfartshandteringen
mer än inom andra näringsgrenar är kunskapen om affärens sköt¬
sel, som gör den möjlig i den enes och omöjlig i den andres hand.
Här finnas en mängd faktorer, som utöfva inverkan på denna
handtering. Fördelaktiga fartyg, den rätta traden, att så ställa
fartygens resor att de inträffa den rätta tiden på lastningsplatser
med mångfaldiga andra förhållanden, som i väsentlig del inverka
på affärens vinst eller förlust. Sakkunskapen måste finnas, eljest
hjelpa inga premier. Af dessa skäl böra vi icke åsätta fartyg
tull. Jag yrkar således afslag på utskottets förslag i denna punkt.
Herr Sandwall: Vid sitt föregående uppträdande i denna
fråga påstod herr Brodin, att vi kunna konkurrera med utlandet i
skeppsbyggeri, och det är också enligt min mening särdeles finsk-
ligt, att vi söka sträfva derhän. Men den tull, sade han, som nu
är föreslagen på förädladt jern — en vara, som i stor skala an¬
vändes vid skeppsbyggnad — är afsedd att upphjelpa vår jern-
industri, och om denna tull går igenom, så kommer det att bereda
stora svårigheter för vårt skeppsbyggeri. Men senare yttrade sam¬
me talare, att den industri, som icke är naturlig för vårt lands förhål¬
landen, icke bör upphjelpas. Detta står, såsom det synes mig, i strid
med hans föregående påstående, att vi kunna täfla med utlandet,
och jag kan icke finna, att skeppsbyggeriet är en för Sverige ona¬
turlig industrigren, i synnerhet som Sverige egen det bästa material,
man för sådant ändamål kan önska sig. Herr Herslow åter för-
Andra Kammarens Prof. 1888. N:o 84. 4
%■
N:o 34. BO
Ang. tull
fartyg.
(Forts.)
Onsdagen den 18 April, f. ffl.
står jag, då lian vill slopa denna tull, ty det är en naturlig följd
af hans åsigt om jerntullen och hans tullpolitik i allmänhet, ty
om tullen å fartyg afslås, torde äfven tullen å sådana jerneffekter,
som användas vid fartygens byggande, få dela samma öde. Jag
för min del anser det vara vigtiga skäl för, att vi till skydd åt
våra jernverk antaga den föreslagna tullen på fartyg.
Herr Lindmark: Det är alltid svårt att uppträda i frågor
sådana som denna, och ännu svårare efter en så framstående talare
som herr Herslow. Åsigterna kunna under för handen varande
förhållanden svårligen undgå att taga färg af partiståndpunkten;
och lärer detta gälla så väl herr Herslow som mig.
Hvad som en gång för ett par år sedan väckte min uppmärk¬
samhet, var en redogörelse i den engelska facktidningen Engineer
för ett samtal Cavour hade haft med en föreståndare för ett smärre
reparationsvarf i Italien, der endast obetydliga nybyggnadsarbeten
förekommo. Italien hade då under de fem år, som föregingo slaget
vid Hissa, utbetalat omkring 300 millioner francs för att utveckla
sin flotta, och detta nästan uteslutande till utländska verkstäder.
Han stälde till honom den frågan: “kunna vi icke bygga våra
fartyg vid inhemska verkstäder?" “Jo", svarade den tillfrågade,
det kunde möjligen låta sig göra, men vi hafva icke den kapital¬
styrka, som för sådana företag är nödvändig, och ej heller hafva
vi rönt den uppmuntran från enskildes eller statens sida, att vi
kunnat och vågat förbereda oss på att mottaga sådana större upp¬
drag. Nåväl, sade Cavour, jag skall låta beställa fartyg hos eder
och lemna eder det understöd jag förmår, men jag vill hafva fullt
ärliga pris.
Jag anser denna episod vara ett argument mot herr Herslows
påståenden. Nu vet en hvar, att Italien bygger sina krigsfartyg
inom landet och frigjort sig från England, med undantag för kano¬
nerna och pansaret, som ännu måste tillverkas i England eller
Frankrike, och Times beklagar i en artikel djupt detta förhållande,
att den italienska marknaden på detta område gått England ur
händerna. Tyskland, som till en början lät bygga några örlogs¬
fartyg i England, bygger nu sina örlogsfartyg likaledes uteslutande
inom eget land och utan att taga material utifrån. Så omhänder¬
taga dessa länder sin inhemska industri och visa sig måna. om
dess utveckling. Jag vädjar till dem, som stå på den motsatta
sidan; huru hafva vi under de förgångna åren handterat vår? I
Tyskland har, enligt hvad för mig uppgifvits, icke byggts en enda
mil jernväg, hvars materiel icke varit tillverkad inom landet.
Nu säger herr Herslow: “när vi måste arbeta för utlandet,
hafva vi ingen nytta af tull, den är tvärtom till skada". Tillåt
mig fråga, om det finnes någon industri, hvilken förtjenar detta
namn, som icke arbetar äfven för utlandet. Allt skydd skulle ju
vara onödigt, om detta yttrande af den sistnämnde talaren vore
sant, och dermed vore ju hela tullstriden afgjord. För att vår
industri skall kunna bedrifyas med framgång måste väl den liksom
i utlandet drifva stor tillverkning till möjligast låga pris.
4*
Onsdagen den 18 April, f. m.
51 N:o 34.
Man säger att fartygsprisen skulle höjas genom den föreslagna
tullen; låt så vara, men är det sant, att ett ångfartyg om 1,200
ton kostat inköpt i England, 300,000 kronor, då betalar köparen
för mycket, ty i England bygger man ju sådana fartyg för 10 pund
sterling per ton. Man har icke tagit i betraktande den stora ut¬
veckling i förening med högst betydligt nedsatta pris, fartygs-
byggandet under de senare åren undergått. Ett fartyg, som för
tio år sedan stod i pris till 24,000 pund sterling, kostar, enligt en
uppgift i en engelsk tidskrift, nu icke mer än 14,000 pund sterling,
De moderna uppfinningarna hafva gjort all tillverkning billigare,
jemte det att samtidigt dermed fartygens lastdryghet ökats på
samma gång kolkonsumtionen minskats, såsom exempel hvarpå
kan anföras, att en handelsångare af äldre modell om 3,000 ton
för längre resor måste medföra ett kolförråd af 2,200 ton, medan
för last endast återstod 800 ton. På moderna ångare äro dessa
siffror omkastade. Skola icke vi kunna tillgodogöra oss detta
äfven här i Sverige, om uppmuntran lemnas, och skall icke den
inhemska konkurrensen såmedelst kunna hålla den utländska inom
behöriga gränser. Jag håller mig nu endast till tärtygsbyggandet
och antager, att detta med det föreslagna skyddet skall stå sig.
Sjelf är jag icke intresserad i någon mekanisk verkstad och
är således ingen auktoritet i dithörande frågor, men en framstående
man, herr Ollman, som i detta hänseende är en verklig auktoritet,
öfverensstämmer med mig i denna fråga. Jag kan icke tro, att
alla dessa dystra bilder och dessa föreställningar om skepps-
byggeriets undergång hafva det minsta skäl för sig. Det har all¬
tid klagats öfver, att de mekaniska verkstäderna inom vårt land
icke hafva något skydd och icke rönt den uppmuntran, som de för-
tjenat med den energi, de utvecklat. Beträffande deras förmåga
att tillgodose vår sjöfart med allt hvad den af sådan tillverkning
krafvel', anser jag våra'svenska verkstäder stå lika högt som de
flesta utländska.
Yi hafva ett bolag i Stockholm, som eger många ångfartyg:
det är Stockholms ångfartygsrederibolag, och detta bolags fartyg
äro samtliga byggda vid svenska verkstäder. Det både till en
början att uthärda en skarp konkurrens här i Stockholm med
engelska ångbåtar; men genom god sammanhållning af många
intresserade personer har det nu fatt trafiken i sina händer och
undanträngt de engelska fartygen. Allt detta gör att jag anser
de 10 procent tull, som här äro ifrågasatta, icke komma att i
hela siu utsräckning utkräfvas af dem, som bygga ångfartyg i
Sverige, och att desse, som vilja hafva hållbara båtar, handla klokt,
om de bygga sina fartyg med svensk plåt. Den som sett, hur den
engelska plåten ser ut efter en grundstötning, hur den är sönder¬
splittrad som ett glas, den vill nog hålla sig till den svenska
plåten, om icke för annat så åtminstone för ångfartygsbefälets och
besättningens säkerhet. Jag tror således, att man med godt sam¬
vete kan rösta för bifall till utskottets förslag i denna punkt.
Skulle någon af de förespeglade följderna inträffa, så kunna ju
förhållandena åter ändras, tv beslutet gäller ju icke all framtid;
Ang. tull cl
f">t’W■
(Koits.)
N:o 34.
Ang. tull
fartyg-
(Forts.)
52 Onsdagen den 18 April, f. m.
men enär jag för min del tror, att det land, som icke vill skydda
sin industri, går utför, vågar jag förorda utskottets förslag.
Herr Rundbäck: Jag ber att få göra ett inlägg i denna
fråga. Jag vill nemligen erinra om, att här i Sverige för ett par
år sedan gjordes en beställning vid Lindholmens verkstad af ett
ångfartyg, som var bestämdt för fart på Svarta hafvet, till ett
pris af mellan 3 och 400 tusen kronor. Tullen i Ryssland kostade
för detta fartyg 35,000 kronor. Samtidigt med denna leverans
afslöt ångfartygsbolaget Svenska Lloyd köp om fyra stycken ång¬
fartyg af ungefär samma storlek och för samma trade till billigare
pris med en firma i England. När nu den svenska fartygsbyggaren
tick betala en så dryg tull i Ryssland, och de svenska rederierna
kunna köpa lika stora fartyg från England för billigare pris,
så hemställer jag, huru vida det icke varit lyckligt för arbetaren,
för verkstäderna och för vårt skeppsbyggeri i allmänhet, om den
svenska skeppsbyggaren fått leverera dessa fyra fartyg till det
svenska ångfartygsbolaget. Denna lilla faktiska händelse har jag
velat meddela; och då nu Första Kammaren bifallit förslaget i
denna punkt, hoppas jag att Andra Kammaren gör detsamma.
Herr Herslow: Det är fullt befogadt, hvad den ärade ta¬
laren på jönköpingsbänken nyss sade, att det vore märkvärdigt,
om icke skeppsbyggeidet skulle vara en för Sverige naturlig handte¬
ring; “hvarför", tilläde han, “då frukta, att icke den skall kunna
förse oss med de fartyg landet behöfver?" Ja, den är så naturlig,
att den kan leverera oss alla de fartyg, vi sjelfva kunna använda,
och bygga en god del derutöfver för utlandet, om den får ut¬
veckla sig under naturliga förhållanden; men hvad vi frukta är,
att den under de konstlade förhållanden, som nu genom tullar skola
tillskapas, skall qväfvas i stället för att uppmuntras; just derför
att den är naturlig, mår den bäst i naturlig frihet.
Min ärade vän på stockholmsbänken rigtade en väldig aukto¬
ritet mot mig, då han citerade Cavour. Jag fruktar emellertid, att
jag måste i stället vända Cavour mot herr Lindmark. Jag kan
mycket, väl begripa, att Cavour under dåvarande förhållanden var
protektionist, och då jag på samma gång medgifver, att han var
kanske den störste statsman vårt sekel haft, så må det vara ett
erkännande åt den protektionistiska sidan, att jag inrymmer den
möjligheten af äfven den högsta intelligens. Men huru tedde sig
denna fartygstullfråga för honom? Italien var ett land, som stod
på väg att blifva en stormagt, som behöfde utveckling i alla rigt-
ningar, icke minst af sin sjömagt och sin flotta. Detta land var i
allo beroende af engelska verkstäder både för sin handels- och
sin örlogsflotta. Det gälde då att äfven med uppoffringar skaffa
en inhemsk industri, som kunde om möjligt förse handelsflottan
med dess behof, men framför allt åstadkomma krigsfartyg; ett
land, framför allt en stormakt, kan icke undvara en sådan inhemsk
industri. Italien behöfde fartyg, men hade inga verkstäder. Yi
hafva verkstäder för byggande af vida flera fartyg än vi behöfva.
Onsdagen den 18 April, f. m. 53
Frågan förelåg för Cavour i en helt annan form än för herr Lind¬
mark.
Jag kan förstå, om man ur synpunkten af det system, her-
rarne tillhöra, kan draga en sådan konklusion: vi hafva en så
svag skeppsbyggnadsindustri och så få verkstäder, att vi måste
underkasta oss att betala högre pris för hvad som bygges, och
att våra rederier någon tid få bära extra bördor, för att alstra
fram nödigt antal svenska verkstäder. Men våra verkstäder äro
numera så många och så utvecklade, att de icke blott någon gång
kunna arbeta för utlandet, utan att de måste hvarje år göra det,
om de icke skola nödgas afskeda en god del af sina arbetare, så¬
som nog ty värr ändå händt under de sista åren, då skeppsbygge¬
ri legat så nere i hela verlden, att till och med halfva antalet af
de stora, vid Clyde belägna verkstäderna måst stängas. Finge vi
nu blott lefva under naturliga och af tullexperiment ostörda för¬
hållanden, så kunde man hoppas, att vi ock skulle komma med,
då det blir lifligare ute i verlden; men nu fruktar jag, att hvilka
friska vindar, som än snart komma att blåsa derute; så har ni stängt
oss inne, och här i landet komma vi att kämpa med hvarandra
för lifvet, en bältespännarekamp, åtsnärjda af den läderrem, ni
spänt omkring oss.
Ett par uppgifter af samme talare kan jag icke undgå att be¬
möta, såsom icke varande faktiska. Då den ärade talaren nämnde,
att Tyskland byggt hvarenda mil jernväg af egen materiel, så ber
jag om ursäkt, om jag nödgas säga honom, att förhållandet ej
är så; det är stora qvantiteter engelsk materiel nedlagda i de
tyska banorna, ehuru nu under de senare åren ansträngningar
gjorts för att använda uteslutande tysk materiel. Dervid är dock
den stora skilnaden, att vi för vårt inhemska råämne, det sven¬
ska jernet, kunna betinga ett helt annat pris, om vi sälja det så¬
som sådant i utlandet, än de kunna för sitt tyska jern. Det jern,
hvaraf de göra sina räls, är sådant, som äfven efter det lägsta
rälspris finner en fördelaktig användning. Hos oss deremot är
frågan, huru vida icke vi måste förlora en stor del af råämnets
verkliga värde, om vi skola försälja det i förädlad form såsom
räls till det pris, hvartill England och Belgien sälja sina räls.
Slutligen säde han, att man kan få fartyg byggda i England
för 10 pund sterling per ton. Detta bör för våra rederifirmor,
som föra ett tynande lif, vara ett ljufligt och gladt bådskap; jag
förmodar att de af kammarens ledamöter, som reda i skepp, skola,
när vi gå härifrån, genast bilda ett bolag för inköp af fartyg efter
den prisnoteringen. Och för egen del skulle jag vara mycket tack¬
sam, om de ville inrymma mig en så stor andel som möjligt i denna
affär. Jag är öfvertygad, att herr Lindmark eller det engelska
verkstadsbolag, i hvars namn han talat, skall ofördröjligen få myc¬
ket störa ordres.
Herr Lundberg: Jemte det jag instämmer i yrkande om
afslag å utskottets hemställan i förevarande punkt, anhåller jag
få fästa uppmärksamheten derpå, att, ehuru utskottet sjelft anfört,
N:o 84.
Ang. tull
fartyg.
(Forts.)
N:o 34.
54
Onsdagen den 18 April, f. in.
Ang. tull å att “med afseende å ganska ofta förekommande inköp för repara-
/"'ortsD ^on främmande fartyg, som strandat på våra klister11, icke borde
"01 ' bestämmas någon obillig eller oskälig tull å fartyg, skulle likväl
så blifva förhållandet genom bifall till ett förslag, som upptager
tullafgift å fartyg med tio procent af värdet, under det att, en¬
ligt hvad utskottet uppgifvit, i Danmark är för fartyg bestämd
tull af endast tre procent af värdet. Om utskottets förslag anta¬
gen, skulle till följd deraf, emot hvad väl varit åsyftadt, för sven¬
skar vid täflan med danskar inköp af strandade fartyg högligen
försvåras. På grund särskildt äfven häraf anser jag utskottets
förslag böra ogillas.
Herr Schöning: Herr talman, mine herrar! Om denna punkt
af bevillningsutskottets förslag nu skulle gå igenom, skulle enligt
utskottets ordförandes yttrande de, som sysselsätta sig med byg¬
gande af fartyg, tillskyndas en fördel, som är väl behöflig. Men
hvilka tillskyndas då skada? Jo, skeppsrederierna. Skall man
gynna den ena näringen och låta den arbeta på den andras un¬
dergång? Jag kan icke fatta detta, och skulle hellre vilja till-
lämpa det gamla ordspråket att låta kyrkan stå midt i byn.
Jag medgifver, att våra verkstäder, som bygga fartyg, och för
öfrigt alla, som sysselsätta sig med jernindustri, lida under be¬
tryck, men i synnerhet rederierna lida svårt.
Det är en känd sak, att det fins en massa penningar i Sve¬
rige fastlåsta icke blott i segelfartyg utan ock i gamla ångbåtar.
Bolag hafva bildats, som stå på branten af undergång, men man
försöker år efter år strida emot olyckan, och huru skal! det kunna
ske med framgång? Jo, genom att skaffa sig de billigaste och
åndamålsenligaste fartyg.
Sjöfarten sönderfaller i olika grenar. Eu del bedrifves med
stora och dyrbara fartyg, afsedda för varu- och passagerarefrakt;
en annan branche är afsedd för de tyngre och gröfre artiklar, som
skola föras från land till land, och så,som vi veta exporterar Sve¬
rige mycket trä och intager mycket stenkol.
Till detta trä behöfvas stora och billiga fartyg, och våra rede¬
rier hafva uppoffrat sin sista skarf för att hålla i hop ett bolag,
som varit färdigt att gå i kull, och försökt detta genom inköp af
billiga och ändamålsenliga fartyg för den gren, jag sist omnämnt,
Kan man billigtvis förneka dem det? Jag säger icke detta för att
klandra hvad bevillningsutskottets ärade ordförande nyss nämnde,
men skall man för att den ena näringen skall få nytta, stjelpa
den andra.
Jag kan icke finna detta, synnerligen som den näring, man
vill stjelpa, är ännu mera i behof af hjelp än den andra, och huru
går det, om icke det fins några skeppsredare? Hvilken vinst till¬
skymdas då de der bolagen, som skola skyddas?
En talare på stockholmsbänken har erinrat om de framsteg,
våra mekaniska verkstäder på senaste tiden gjort. Det är ett gläd¬
jande tidens tecken, men han vet bäst, att Sverige ej är en na-
N:o 34.
Onsdagen den 18 April, f. in. 55
tion, som är ny i att bygga fartyg, vare sig segel- eller jern-
fartyg.
Han har sjelf för öfver trettio år sedan — efter hvad jag vill
minnas — fört en af syskonbåtarne Thuie och Berzelius på Norr¬
land,^ dessa båtar, som på sin tid utgjorde en prydnad för vår
ångbåtsflotta och ett bevis på hvad svenska verkstäder kunde åstad¬
komma._ Den ena af dem har till och med besökt en verlds-
utställning i London. Huru man än ser denna sak, huru man än
vill bemöta den, kan jag — såsom jag tvenne gånger förut nämnt
— ej finna annat, än att tull på fartyg skulle möjligtvis hjelpa några
få, men stjelpa ännu flere och stjelpa en näring, som ej blott är
ep af de aktningsvärdaste, utan äfven en af dem, hvarigenom Sve¬
rige kommit på fram i verlden, att vi der stå såsom en af de be¬
römdaste nationer.
Herr talman! Jag bar den äran anhålla, att den föreslagna
tullen på fartyg måtte afslås.
Herr O. Melin: Som här talats om, att man i England kun¬
nat under de senare åren köpa fartyg ovanligt billigt, och herr
Lindmark antydde, att mina priskalkyler varit vilseledande, vill
jag endast nämna, att jag har reda på, att man på senaste tiden,
de seiiaste .veckorna till och med, från England inköpt ångbåtar,
der priset till följd af de tryckta konjunkturerna stält sig till om¬
kring 10 ^pund sterling per ton, kanske obetydligt derunder, men
ungefär så. Den båt, jag nu tänker på, är emellertid 15 år gam¬
mal; huru den i öfrigt är beskaffad, vet jag icke. Rederiet, som
köpte densamma, betalade, som jag tror, c:a 120,000 kronor. Men
det fins ep massa sådana gamla båtar, som rederier vilja realisera,
och har jag blott kontanta penningar, så kan jag få i den vägen
till underpris hvad jag vill. Skall man åter beställa eu båt i
England på den bästa verkstaden, med alla möjliga nutidens for¬
dringar på maskiner, inventarier etc., så blir priset helt annor¬
lunda. Jag tror att vi härmed kunna gå ifrån frågan om priset.
Ilerr Brodin: Med anledning af hvad som yttrats från jön-
köpingsbänken, vill jag säga några ord. Jag protesterar emot,
att jag skulle hafva sagt, det sjöfartsh an dteringen vore en för oss
onaturlig handtering. Tvärtom har jag alltid ansett, att densamma
är derför oss naturligaste, och, om jag kom att nämna “onaturlig
näring", var det. i fråga om premieringssystemet. Det må äfven
förlåtas mig, om jag kallar onaturlig en sådan näring, som ej kan
lefva utan premier. Men, som sagdt, sjöfartsnäringen anser jag,
om den får i fred utveckla sig, för en naturlig näring för Sverige.
Likaledes nämndes något om de svenska verkstädernas upp¬
offringar, om de skulle konkurrera med utlandet. Med anledning
deraf skall jag taga fram ett exempel, som jag för tillfället har
till hands. För vår svenska flottas räkning bestäldes en minbåt,
“Hugin“, i England, som kostade 10,000 pund sterling. Efter mo¬
dell af denna med några små detaljförändringar byggdes vid Berg¬
sunds verkstad tre dylika båtar, men dessa betingade blott ett
Ang. tull å
fartyg.
(Forts.)
N:o 84.
56
Onsdagen den 18 April, f. m.
Ang. tull
fartyg.
(Forts.)
pris af 135,000 kronor för hvarje. 10,000 pund sterling motsvara
ungefär 180,000 kronor, och då kunna herrarne sjelfva räkna ut,
huru mycket billigare Bergsundsbåtarne blefvo byggda. Detta
exempel på, huru vi verkligen kunna konkurrera med engelska
firmor, är så mycket mera bevisande, som den afsedda engelska
firman endast bygger sådana båtar, då deremot Bergsunds verk¬
stad, som emottager beställningar af hvarjehanda slag, byggde
dylika minbåtar för första gången.
Så är det med allting. Våra verkstäder äro så många och
stora, att de ej på något vis kunna få sysselsättning, om de ej
äfven sökte vinna marknad utomlands. Men huru skulle det vara
möjligt, om, då man t. ex. bygger båtar till Ryssland och måste
betala importtull i Ryssland, vi då på samma gång skola erlägga
tull i Sverige på det material, som behöfs dertill. Det blir då
dubbel tull och omöjligt att under sådana förhållanden konkurrera
med utlandet. Det blir för mycket, mine herrar!
Vidare var det en talare på stockholmsbänken, som talade om
billiga pris “per ton“ på fartyg. Då ber jag få upplysa, att
man skall fara varsamt med citat af siffror och “pris per ton“,
om man tager dem ur tidningar och tidskrifter. Under de gångna
åren har det varit öfverflöd på fartyg, dels nya dels gamla till
salu. Anledningen dertill har varit den, att spekulanter kontrak-
terat om byggande af ett fartyg, fartyget har byggts, beställaren
har måst göra cession, och konkursmassan, som ej brytt sig om
att betala resterande köpeskilling å fartyget, har sålt det till bil¬
ligt pris. Men detta pris noteras så olika, t. ex. pris per ton net
register, per ton gros register, per ton builders, measurement, per
ton lastkapacité o. s. v. Man bör således ej tala om pris per ton
vid en diskussion, om man ej närmare gör reda för, hvilket be-
räkningssätt begagnats.
Här har äfven talats om, att de svenska verkstäderna behöfva
uppmuntran. Ja, må de uppmuntras! De behöfva den uppmun¬
tran att få vara i fred och arbeta sig fram såsom hittills under
konkurrens med andra, ty jag påstår, att våra verkstäder limma
konkurrera med de utländska. Men de måste taga ett steg till:
de måste lära sig sälja och lägga an på specialtillverkning. Det
är ej nog att göra så och så många hästkrafters bogsyrbåtar, ång-
slupar och dylikt om året. De måste söka skaffa sig den bästa
konstruktion å sina fartyg, vana arbetare, förbättrade arbets¬
metoder m. m. I den stilen måste det gå. Jag upprepar det, vi
måste ligga i, lära oss att sälja, skaffa oss allt större och större
marknad!
Då jag af herrarnes rop på proposition finner, att herrarne
äro otåliga, vill jag be eder om ursäkt, att jag så länge, upptagit
er tid, men ni få ej förundra er öfver, om jag varit ihärdig i denna
sak. Jag är nemligen uppfödd vid denna handtering och har seder¬
mera under 25 års tid allt mer och mer arbetat mig fast vid den¬
samma och är ännu den dag som är på det varmaste fäst vid den.
Det är både skeppsrederi och skeppsbyggeri, jag drifvit och drif¬
ven Jag har icke blott varit ingeniör och såsom sådan reparerat
57 N:o 34.
Onsdagen den 18 April, f. in.
och byggt åt andra, så att det varit mig likgiltigt hurudana fartyg
jag levererat, endast jag fått min betalning och andra betalt för min
oerfarenhet eller okunnighet — utan jag har äfven byggt fartyg för
egen räkning, byggt på förlag, jag bär skaffat intressenter i företag
för samma sak — jag har på alla möjliga sätt försökt hålla min hand¬
tering uppe. Och min enda äregirighet har varit, att den dag en
gång skulle komma, då jag af svenskt material kunde hygga fartyg,
som kunde med fördel säljas på verldsmarknaden och' sålunda ut¬
härda konkurrens med andra utländska skeppsbyggare. Det har
varit så att säga mitt lits mål. Nu komma herrarne och vilja
“skydda" mig och derigenom korsen I mina framtidsplaner, afbi¬
ten min verksamhet, tvingen mig att uppsäga mina arbetare, som
under 15 —20 års tid af mig fått arbete, vid hvilket de lika inner¬
ligt som jag sammanväxt, drifven mig till att nedlägga den hand¬
tering, åt hvilken jag hittills offrat alla mina krafter och egnat
all min sträfvan — allt under det vackra tillropet: “nu är ni
skyddad!“
Ursäkten mig,_ mine herrar, att jag under sådana förhållanden
och då allt hvad jag egen och alla mina intressen äro knutna vid
denna fartygshandtering, velat kraftigt protestera emot det “skydd",
ni vilja gifva, då detta skydd kan blifva min och många andras ruin!
Öfverläggningen var härmed slutad. Enligt de gjorda yrkan¬
dena gaf herr talmannen propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan och dels på afslag å densamma; och fann herr talman¬
nen den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes och företogs i enlighet med följande nu upp¬
satta och af kammaren godkända omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i 22:dra
punkten af dess betänkande n:o 8, röstar
J a;
Den. det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren afslagit så väl utskottets nämnda
hemställan som de i ämnet väckta motionerna.
Omröstningen utföll med 118 ja och 88 nej; varande utskottets
hemställan alltså af kammaren bifallen.
Den vidare föredragningen af ifrågavarande betänkande upp¬
sköts till kl. 7 e. m., då detta sammanträde komme att fortsättas.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 4 e. m.
In fidem
A. E. J. Johansson.
Andra Kammarens Prat. 1888. N:o 34.
Ang. tull d
fartyg.