4
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
N:0 8.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående tionde¬
frihet för Höganäs stenkolsverk; gifven Stockholms slott
den 22 december 1887.
Genom Kongl. kungörelsen den 10 augusti 1877 förordnades, att
tiondesättning å dittills icke skattlagda eller derefter uppkommande så
kallade ädlare verks tillverkning icke skulle ega rum, samt att, med
undantag tills vidare för Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk,
alla öfriga verk, som vore förpligtade till bergverkstiondes utgörande,
skulle från och med år 1878 befrias från dylik tionde; dock att för
vissa uppräknade verk, som voro i besittning af särskilda privilegier,
tiondefriheten icke skulle inträda förr än egarne af dessa verk för¬
klarat sig ingå på privilegiernas upphörande eller aflösning på vissa
genom kongl. bref af samma dag till Kongl. Maj:ts och rikets kam¬
mar- och kommerskollegier • för hvarje verk bestämda vilkor. Efter
det senaste Riksdagen bifallit Kongl. Maj:ts nådiga proposition om upp¬
lösning af bestående rättsförhållande mellan kronan och Sala bergslag
och aftal i enlighet med de af Kongl. Maj:t och Riksdagen bestämda
grunder numera blifvit mellan kronan och bergslaget upprättadt, kom¬
mer jemlikt bestämmelse i detta aftal skyldigheten för bergslaget att
för silfververket utgöra tionde från och med nästkommande års början
att upphöra. Jemte några verk, hvilkas egare ännu icke förklarat sig
villige att ingå på de för bergverkstiondens eftergifvande jemlikt Kongl.
brefvet den 10 augusti 1877 bestämda vilkor, qvarstår således numera
endast Höganäs stenkolsverk såsom underkastadt skyldigheten att ut¬
göra bergverkstionde,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
5
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för
denna dag, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att medgifva, att den
för öfriga bergverk i riket medgifna tiondefrihet må äfven å Höganäs
stenkolsverk tillämpas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Gast. Tamm.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans Maj it
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 22 de¬
cember 1887.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
von Krusenstjerna,
friherre Tamm, och
friherre Peyron.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre Tamm föredrog
vidare:
Riksdagens den 23 maj 1873 aflåtna underdåniga skrifvelse med
hemställan, att Kongl. Maj:t behagade låta vidtaga de åtgärder, som
kunde finnas af behofvet påkallade, dels för bevakande af de rättig¬
heter, hvilka til Ikorn me statsverket på grund af nådiga brefvet den 24
mars 1832 i fråga om ett Höganäs stenkolsverk beviljadt statsbidrag,
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
dels för återbekommande af hvad utaf berörda statsbidrag jemte laga
ränta redan vore eller framdeles kunde blifva till betalning förfallet;
i anledning hvaraf styrelsen för Höganäs stenkolsverk afgifvit
särskilda underdåniga yttranden och justitiekanslersembetet blifvit hördt;
och i sammanhang härmed kammar- och kommerskollegiernas
gemensamt aflåtna underdåniga skrifvelser, dels af den 13 november
1872 i fråga om afrad af åtskilliga med sådan skatt icke belagda mine¬
ralrikets alster, så vidt denna skrifvelse afsåg Höganäs stenkolsverk,
dels af den 23 november 1876 angående tiondefrihet för samma sten¬
kolsverk;
äfvensom styrelsens för stenkolsverket öfver sistberörda under¬
dåniga skrifvelse inhemtade underdåniga yttrande.
Föredragande departementschefen anförde härefter:
»Såsom Eders Kongl. Maj:t eger sig bekant, har bergverks-
näringen i vårt land af ålder varit underkastad en särskild produktions¬
skatt, hvilken i allmänhet, jemlikt nådiga förordningen den 27 augusti
1723, utgått med tiondedelen af de metaller, mineralier och fossilier,
som hemtades å krono- eller kronoskatte] ord, och med trettiondedelen
af de produkter af sådan art, som vunnos å frälsejord. Genom nå¬
diga förordningen den 21 juni 1831 bestämdes afgiften af de bruks-
och bergverksanläggningar, som derefter skattlades, till trettiondedelen
af tillverkningen, ehvad rudimaterierna hemtades å frälse- eller krono-
och kronoskattejord. I den mån åsigterna om obilligheten af särskild
tillverknings skatt å bergverksnäringens alster vunnit stadga, hafva
emellertid de olika grenarne af denna näring tid efter annan befriats
från den å dem lagda tionde. Sedan genom nådiga kungörelsen den
18 april 1854 aluntionden blifvit upphäfd, afskaffades genom nådiga
kungörelsen den 14 december 1860 tackjernstionden för hyttor belägna
utom de privilegierade bergslagen och genom nådiga kungörelsen den
9 juni 1871 tackjernstionden för hyttor inom bergslag, hvarefter, jem¬
likt nådiga kungörelsen den 10 augusti 1877, förordnades, att tionde¬
sättning å dittills icke skattlagda eller derefter uppkommande så kal¬
lade ädlare verks tillverkning icke skulle ega rum, samt att med undan¬
tag tills vidare för Sala silfververk och Höganäs stenkolsverk, alla
öfriga verk, som voro förpligtade till bergverkstiondes utgörande, skulle
befrias från dylik tionde; dock att för vissa uppräknade verk, som
voro i besittning af särskilda privilegier, tiondefriheten icke skulle in¬
träda förr än egarne af dessa verk förklarat sig ingå på privilegiernas
upphörande eller aflösning på vissa genom nådigt bref af samma dag-
för hvarje verk bestämda vilkor. Efter det senaste Riksdagen bifallit
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
Eders Kongl. Majrts nådiga proposition om upplösning af det nu be¬
stående rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag och aftal i
enlighet med de af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen bestämda grunder
numera blifvit mellan kronan och bergslaget upprättadt, kommer jem¬
lik! bestämmelse i detta aftal skyldigheten för bergslaget att för silfver-
verket utgöra tionde från och med nästkommande års början att upp¬
höra. Jemte några verk, hvilkas egare ännu icke förklarat sig villige
att ingå på de för bergverkstiondens eftergifvande jemlikt nådiga
brefvet den 10 augusti 1877 bestämda vilkor, qvarstår således numera
endast Höganäs stenkolsverk såsom underkastadt skyldigheten att ut¬
göra bergverkstionde.
Ehuru berörda stenkolsverk fortfarande enligt författningarne är
tiondepligtigt, har likväl på grund af särskilda bestämmelser tionde af
detta verk till staten icke utgått. Genom nådiga brefvet den 20 juni
1801 beviljades nemligen verket tiondefrihet under trettio år, efter
hvilken frihetstids förlopp, och sedan åtgärd blifvit vidtagen för sten¬
kolsverkets taxerande till tionde, genom nådiga brefvet den 9 mars
1833 förklarades, att verket skulle från erläggande af tiondeafgift tills
vidare vara befriadt.
I underdånigt utlåtande den 13 november 1871, afgifvet med an¬
ledning af väckt fråga om bergverkstiondens afskaffande, ovilkorligen
för sådana bergverk, som icke vore i åtnjutande af särskilda privile¬
gier, och för de privilegierade verken mot vilkor af privilegiernas upp¬
hörande eller aflösande, anförde kammar- och kommerskollegierna,
beträffande Höganäs stenkolsverk, att detta verk, så vidt af de hos
kollegierna förvarade handlingar hade kunnat utrönas, icke vore i åt¬
njutande af någon från statens sida meddelad förläning eller annan
förmån af sådan natur, att verket kunde förklaras vara försedt med
något slags privilegier i den vid detta uttryck allmänneligen och i
hvad anginge åtskilliga andra bergverk fästade mening, i följd hvaraf
stenkolsverket i detta hänseende vore likställigt med oprivilegierade
ädlare verk. I öfverensstämmelse härmed gjordes ock i den nådiga
proposition om bergsverkstiondens afskaffande, som den 16 februari 1872
till Riksdagen afläts, intet förbehåll för ifrågavarande stenkolsverk.
Sedan kammar- och kommerskollegierna, efter det nyssnämnda nådiga
proposition blifvit af Riksdagen afslagen, i underdånig skrifvelse den 13
november 1872 fästat uppmärksamheten på frågan, huruvida tionde
borde påföras dittills icke skattlagda verk, som enligt äldre författnin¬
gar kunde kännas skyldiga till dess erläggande, pröfvade vid ärendets
föredragning den 9 januari 1874 Eders Kongl. Maj:t, som i öfrigt an¬
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
såg någon åtgärd i det antydda syftet icke för det dåvarande föranle¬
das af kollegiernas framställning, skäligt, hvad särskilt angick Höganäs
stenkolsverk, förklara, att, vid det förhållande att så väl storleken som
beskaffenheten af de förmåner, hvilka tillgodokommit detta verk, vore
i väsentlig mån beroende deraf, huru vida bolaget, som egde verket,
ville erkänna de vilkor, under hvilka vissa försträckningar blifvit det¬
samma af statsverket beviljade, Eders Kong! Maj:t ville framdeles
meddela det beslut, hvartill omständigheterna kunde gifva anledning.
De försträckningar af statsmedel, å hvilka i detta Eders Kongl.
Maj:ts beslut syftades, hade blifvit Höganäs stenkolsverk beviljade un¬
der följande omständigheter.
På bolagets underdåniga ansökning om antingen ett lån af staten
å 120,000 riksdaler banko, som för stenkolsverkets bedrifvande erfor¬
drades, eller ock dess anvisning på tillgång till räntan å ett sådant
lån, tills det blifvit betaldt, hade nemligen Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 24 mars 1832 tillförsäkrat bolaget, att å nämnda summa, hvilken
bolaget egde genom egen försorg upplåna, erhålla af riksst-atens då
varande nionde hufvudtitel fem procent årlig ränta, med vilkor,
bland andra, att från och med år 1835 minst 10,000 riksdaler banko
årligen å skulden afbetaltes, i följd hvaraf räntebidragen skulle i samma
mån minskas och att, om verket framdeles lemnade bolaget en behållen
vinst utöfver 5 procent å aktiekapitalet, det öfverstigande till ett maxi¬
mum af 2 procent skulle årligen användas till räntebidragens godtgö¬
rande intill dess desamma fullständigt återbetalts. Jemlikt nådigt bref
den 27 april 1838 lemnades bolaget sökt uppskof under 2 år med lå¬
nets amortering. Hela sammanräknade beloppet af statens ifråga¬
varande räntebidrag, som år 1849 upphörde, utgjorde 65,415 riksdaler
6 skilling 8 runstycken banko, eller 98,122 kronor 71 öre.
Under erinran om dessa förhållanden äfvensom att någon inbetal¬
ning å bolagets ifrågavarande skuld icke kommit statsverket till godo,
anhöll Riksdagen i underdånig skrifvelse den 23 maj 1873, att Eders
Kongl. Maj:t behagade låta vidtaga de åtgärder, som kunde finnas af
behofvet påkallade, dels för bevakande af de rättigheter hvilka till-
komme statsverket på grund af ofvan berörda nådiga bref af den 24
mars 1832, dels för återbekommande af hvad utaf berörda statsbidrag
Bill. till Riksd. Prof. 1888. 1 Sami. 1 Afd. ö Höft. 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
jemte laga ränta redan vore eller framdeles kunde blifva till betalning
förfallet.
Sedan med anledning häraf genom embetsskrifvelse till Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län den 6 juni 1873 från
bolaget infordrats yttrande angående de tider, å hvilka kunde påräknas
betalning af bolagets ifrågavarande skuld, meddelade till svar härå bo¬
lagets styrelse å bolagets vägnar i skrifvelse af den 18 juli 1873, att
enär hvarken af den nämnda skrifvelsen eller af några vid stenkols¬
verket befintliga handlingar kunnat utredas, att den sålunda framhållna
fordringsrätten qvarstode eller fortfore att vara gällande, bolaget i
ärendets så beskaffade skick icke obetingadt kunde medgifva krafvets
tillvaro och derföre ansåge sig förhindradt framkomma med något för¬
slag till reglering af den äskade betalningsskyldigheten.
Handlingarne i ärendet öfverlemnades härefter till justitiekanslers-
embetet med nådig befallning att vidtaga de lagliga åtgärder, som af
Riksdagens ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 23 maj 1873
kunde påkallas. I det underdåniga utlåtande, som med anledning häraf
den 27 november nämnde år af justitiekanslersembetet afgafs, anförde
embetet hufvudsakligen, att någon förbindelse angående den i nådiga
brefvet den 24 mars 1832 stadgade skyldighet för stenkolsverket att
återgälda de erhållna räntebidragen ej lärer blifvit afgifven och att
någon sådan förbindelse i allt fall numera ej kunnat återfinnas; att
styrelsen för stenkolsverket år 1850 hos Kongl. Maj:t anhållit om aflå¬
tande till rikets ständer af nådig proposition angående stenkolsverkets
frikallande från de samma verk enligt nyssberörda nådiga bref ålig¬
gande förbindelser i fråga om återgäldandet af ifrågavande räntebidrag,
hvilken anhållan jemlikt nådigt bref den 5 oktober 1850 afslagits; samt
att af tillgängliga handlingar ej kunnat utredas att under tiden från år
1850 till år 1872, hvilket år fråga om bidragens återgäldande åter väck¬
tes genom framställning af riksdagens revisorer af statsverket, någon
åtgärd vidtagits hvarken å statsverkets sida eller af stenkolsverket,
hvarigenom fordringsrätten kunde anses bevarad eller den utan tvifvel
enligt allmän lag löpande tioåriga preskriptionen afbrutits. Med af¬
seende å hvad sålunda blifvit anfördt anmälde justitiekanslersembetet,
att embetet, för hvilket annat medel än rättegångs anställande ej stode
till buds för att göra statens rätt gällande, så mycket mindre ansett
sig böra, utan särskild derom erhållen nådig befallning, om dylik rätte¬
gång förordna, som i sakens dåvarande skick ingen anledning, efter
embetets uppfattning förefunnes dertill, att tvisten skulle kunna få
någon för statsverket gynsam utgång, hvaremot med säkerhet kunde
antagas, att densamma måste medföra ej obetydliga kostnader.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition No 8.
11
Vid underdånig anmälan den 31 december 1873 af detta justitie-
kanslersembetets utlåtande behagade Eders Kongl. Maj:t förordna, att
från Höganäs stenkolsverks aktiebolag skulle infordras ett till Eders
Kongl. Maj:t stäldt definitivt yttrande, huru vida af bolaget ifrågavarande
skuldfordran erkändes eller icke. Sådant .yttrande afgafs ock af bola¬
get den 27 juli 1874, deruti bolaget anförde, att enär dåvarande bo¬
lagsmän icke kommit i besittning af stenkolsverket under vilkor att
ansvara för berörda statsskuld och sålunda icke iklädt sig densamma,
kunde bolaget, som till följd af uppkommen preskription saknade utväg
att mot sina fångesmän föra talan om återvinning, icke medgifva,
att denna skuld fortfarande graverade stenkolsverket, af hvilken anled¬
ning och, enär ingen af intressenterne deruti vore för sin person för¬
bunden till betalning af fordrade beloppet, bolaget nödgades bestrida
den ifrågasatta betalningsskyldigheten.
Då detta bolagets underdåniga yttrande den 21 augusti 1874 inför
Eders Kongl. Maj:t anmäldes, företogos till förnyad behandling i sam¬
manhang dermed kammar- och kommerskollegiernas ofvan omförmälda
underdåniga skrifvelse den 13 november 1872, i fråga om afrad af åt¬
skilliga med sådan skatt icke belagda verk för tillgodogörande af
mineralrikets alster, jemte en af kommerskollegium den 15 november
1870 i ämnet aflåten underdånig skrifvelse, i hvad samma skrifvelser
rörde Höganäs stenkolsverk; och fann Eders Kongl. Maj:t, enär något
skäl icke längre förefunnes att uppskjuta afgörandet af kammar- och
kommerskollegiernas skrifvelser i berörda del, skäligt med anledning
af desamma anbefalla kollegierna att verkställa utredning, huru vida
Höganäs stenkolsverk vore i åtnjutande af några privilegier eller för¬
måner, hvilka, i det fall att stenkolsverken funnes böra för all framtid
fritagas från skyldigheten att utgöra tionde, kunde föranleda dertill,
att sådan befrielse icke eller endast under vissa vilkor blefve för Höga¬
näs stenkolsverk tillämpad.
Till åtlydnad af denna befallning afgåfvo kollegierna underdånigt
utlåtande den 23 november 1876. Kollegierna erinrade häruti om sin
i ofvan omförmälda underdåniga utlåtande den 13 november 1871 ut¬
talade åsigt, att Höganäs stenkolsverk icke vore i åtnjutande af någon
från statens sida meddelad förläning eller annan förmån af sådan natur,
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
att verket kunde förklaras vara försedt med något slags privilegier i
den vid detta uttryck allmänneligen och i hvad anginge åtskilliga andra
bergverk fästa mening, och tillkännagåfvo, att af de förnyade under¬
sökningar, hvilka till följd af Eders Kongl. Maj:ts berörda nådiga be¬
fallning blifvit verkstälda, den af kollegierna sålunda yttrade åsigt, att
här åsyftade verk icke åtnjöte några privilegier eller förmåner i nyss
angifna mening, vunnit ytterligare bekräftelse. Under den verkstälda
utredningen hade emellertid visat sig förekomma förhållanden beträf¬
fande detta verk, hvilka kollegierna ansåge sig böra omförmäla.
De af kollegierna åsjHtade förhållanden afsågo dels visst stats¬
understöd, som stenkolsverket i äldre tider åtnjutit, dels vissa trans¬
aktioner, genom hvilka stenkolsverket under statsverkets förmedling
öfverlåtits från ett äldre bolag till det, som nu är innehafvare af verket.
I förstnämnda afseende erhöll verket genom nådig resolution deh
15 september 1813 försäkran om 11 skilling banko af tullafgiften för
hvarje till inhemsk förbrukning från England inkommande tunna sten¬
kol. Vid 1815 års riksdag beslöts, enligt rikets ständers skrifvelse
den 29 juli samma år, att tullen för engelska stenkol skulle oafkortad
tillfalla statsverket, men stenkolsverket i stället bekomma tillverknings-
premier å 6 skilling banko för hvarje tunna stenkol, som från Höganäs
hamn afsändes ut- eller inrikes under 5 år från och med år 1816 till
och med år 1820. Enligt rikets ständers skrifvelse den 6 juni 1818
beviljades stenkolsverket ett anslag af 15,000 riksdaler banko årligen
i 5 år af tullmedlen, emot det att verkets rätt till premier under tiden
förblefve till all verkan hvilande och att verkets intressenter bland
annat åtoge sig att före dessa års utgång hafva nedsänkt ett schakt
till den så kallade undre kolflötsen med skyldighet att, om detta vilkor
icke uppfyldes, återbetala hvad af anslaget lyftats. Genom nådiga
brefvet den 22 maj 1819 tilläts uppbärande förskottsvis af påföljande
årens anslag, så att hela anslagsbeloppet skulle i juni månad 1821
hafva fått lyftas, men redan i mars månad år 1.820, då inalles af an¬
slaget voro utbetalta 51,000 riksdaler banko, inkommo intressenterna
med underdånig anmälan, att i följd af starkt vattenflöde arbetet med
schaktets nedsänkning måst alldeles inställas. Vid 1823 års riksdag
beslöts emellertid, enligt rikets ständers skrifvelse den 1 december
samma år, att nyssnämnda skuld till statsverket å 51,000 riksdaler
banko skulle afqvittas emot de tillverkningspremier, som kunde till
1823 års slut beräknas, och premier för tiden derefter icke ifrågakomma.
Enär efter ingången af 1820-talet det bolag, som då innehade
stenkolsverket eller det så kallade gamla bolaget, icke vidare ville
13
Kon fil. Majds Nåd. Proposition N:o 8.
drifva verket, blek frågan om de åtgärder, som borde vidtagas till före¬
kommande af verkets nedläggande, föremål för rikets ständers öfver-
läggningar och beslut så väl vid 1823 som vid 1828—30 årens riks¬
dagar. Bolaget önskade, att staten skulle inköpa stenkolsverket och,
ehuru väl rikets ständer icke voro villige att medgifva verkets inköpande
och drifvande för statens räkning, beslöto de likväl, enligt underdånig
skrifvelse den 1 december 1823, att verket skulle af staten inlösas
och under vissa vilkor öfverlåtas på ett nytt bolag, livilket borde för
ändamålet bildas med en fond af 200,000 riksdaler banko. Af de när¬
mare detaljerna vid denna transaktion, hvilken i vissa afseenden mo¬
difierades enligt rikets ständers underdåniga skrifvelse den 19 februari
1830, torde jag här icke behöfva anföra mer än att, såsom förhållandet
blef slutligen bestämdt, statsverket enligt liqvid af den 23 maj 1829
mellan riksgäldskontorets kommissariat och det gamla bolaget inlöste
stenkolsverket af sistnämnda bolag för en summa af 247,239 riksdaler
2 skillingar 6 runstycken banko, af hvilket belopp likväl 67,400 riks¬
daler utbetaltes till det nya bolaget, mot det att det gamla bolaget
för beloppet erhöll aktier i det nya, medan återstoden utbetaltes till
det gamla bolaget dels genom återställande af skuldebrefven för ännu
icke slutbetalda lån hos statsverket, dels kontant, samt att det inlösta
stenkolsverket af staten öfverläts å det nybildade bolaget under full
eganderätt utan köpeskilling, men med förbindelse för bolaget dels att
å vissa arbeten vid Kyds schakt använda 200,000 riksdaler banko, dels
ock att när stenkolsverket lemnade en vinst af 8 procent till staten
erlägga 1 procent, då vinsten uppginge till 10 procent utgifva 2 pro¬
cent och vid en vinst af 12 procent till staten betala 3 procent, hvil¬
ken »ränta» skulle vara den högsta, som af bolag’et någonsin kornrne
att för kapitalet erläggas. Enär stenkolsverket, enligt dess räkenskaper
för tiden från och med år 1830 till och med år 1872, lemnat en vinst¬
utdelning under nio år af 8 procent och under tre år af 12 procent
å aktiebeloppet 200,000 riksdaler banko, utan att statsverket erhållit
den del af vinsten, som detsamma förbehållits, instämde fullmägtige i
riksgäldskontoret bolaget till Luggude häradsrätt med påstående om
dess förpligtande att på grund af berörda förbehåll till fullmägtige ut¬
gifva 54,000 kronor. Enär emellertid å kärandesidan icke visats, att
riksgäldskontoret efter år 1829, då dess fordran tillkom, densamma
hos bolaget anmält eller eljest sökt göra gällande förr än genom en
till direktionen för verket den 24 oktober 1872 aflåten skrifvelse, blef
jemlikt nådiga förordningen den 4 mars 1862 stämningspåståendet af
häradsrätten ogilladt medelst utslag den 22 juli 1874, hvilket genom
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.
Eders Kongl. Majrts dom den 13 december 1876 blifvit slutligen fast-
stäldt.
Det underdåniga utlåtande af kammar- och kommerskollegierna,
för hvars hufvudsakliga innehåll jag nu redogjort, inkom till kongl.
finansdepartementet först den 5 januari 1877, hvilket vållade, att frågan
om Höganäs stenkolsverks tiondeskyldighet måste undantagas vid aflå¬
tande! till samma års riksdag af den nådiga propositionen om eftergif¬
vande af all bergverkstionde, i följd hvaraf ej heller den i ämnet ut¬
färdade nådiga kungörelse af den i.0 augusti 1877 erhöll tillämplighet
å nämnda stenkolsverk. Infordradt underdånigt yttrande öfver kolle¬
giernas berörda utlåtande afgafs emellertid den 28 februari 1880 af
stenkolsverkets styrelse, som deruti hufvudsakligen anförde,' att den
omständighet, att verket tillförene, då det innehades af helt andra
egare än de nuvarande, fått åtnjuta icke obetydliga understöd, hvilka
staten ansett med sin fördel öfverensstämmande att bevilja i ändamål
att förebygga verkets nedläggande, icke, enligt styrelsens förmenande,
borde kunna hänföras till något med privilegier jemförlig!, helst sten¬
kolsverket, som vid den tid, då det inlöstes af staten och öfverläts på
bolaget, saknade allt värde, kunnat bestå och i senare tider betydligt
utvecklas endast genom aktieegarnes enskilda uppoffring af mer än en
och en half million kronor.
Af justitiekanslersembetets ofvan omförmälda underdåniga utlåtande
af den 27 november 1873 lärer otvetydigt framgå, att kronans fordran
hos stenkolsverket på grund af den jemlikt nådiga brefvet den 24
mars 1832 lemnade försträckningen är att anse såsom preskriberad.
Då bolaget vägrat godkänna fordringsanspråkets giltighet och lagliga
åtgärder i syfte att hos bolaget utkräfva det ifrågavarande beloppet
icke med någon utsigt till framgång lära kunna vidtagas, nödgas jag
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte finna Riksdagens underdåniga
skrifvelse den 23 maj 1873 angående åtgärder för återbekommande af
berörda statsbidrag med mera icke föranleda någon Eders Kongl.
Maj:ts vidare åtgärd.
Vidkommande derefter den af kammar- och kommerskollegierna i
underdånig skrifvelse den 13 november 1872 framstälda frågan, huru
vida tionde borde påföras vissa slag af bergverk, till hvilka äfven
Höganäs stenkolsverk vore att hänföra, torde, efter det numera berg-
verkstionden för öfriga verk blifvit afskaffad, — blott med skyldighet
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8,
15
för sådana verk, som vore i besittning af särskilda privilegier, att,
derest de ville komma i åtnjutande af afradsfriheten, afstå från privi¬
legierna eller efter vissa grunder aflösa desamma — frågan inskränka
sig dertill, huru vida för den tiondefrihet, som lärer böra medgifvas
äfven Höganäs stenkolsverk, skola uppställas särskilda vilkor eller för¬
behåll. Då emellertid kammar- och kommerskollegierna äfven efter
den förnyade undersökning, som med anledning af Riksdagens nyss-
berörda skrifvelse företagits, vidhållit, att stenkolsverket icke är i åt¬
njutande af någon från statens sida meddelad förläning eller annan
förmån af sådan natur, att verket kunde förklaras vara försedt med
något slags privilegier i den vid detta uttryck allmänneligen och i
hvad anginge åtskilliga andra bergverk fästade mening, och Riksdagen
hvarken i anförda skrifvelse eller annorledes gifvit tillkänna, att sär¬
skilt i fråga om Höganäs stenkolsverk borde vid begreppet privilegier
fästas någon annan eller vidsträcktare mening än den som hittills be¬
träffande andra bergverk gjorts gällande; då ej heller kollegierna ansett
sig böra tillstyrka Eders Kong! Maj:t att, med hänsyn till bolagets
bestridda betalningsskyldighet för fordom åtnjutet statsbidrag, vare sig
upphäfva den frihet från tiondens utgörande, som tillsvidare är bolaget
förunnad, eller föreslå särskilda vilkor och förbehåll för definitivt till¬
delande af tiondefrihet åt stenkolsverket; då slutligen i öfrigt ingen
särskild anledning till dylikt förbehåll eller vilkor är uppgifven, torde
hvad som hittills uti detta ärende förekommit icke gifva Eders Kongl.
Maj:t tillräcklig anledning att frångå den mening, som vid föredragning
den 16 februari 1872 af samma fråga gjorde sig gällande och hemställer
jag derföre i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig pro¬
position föreslå Riksdagen att medgifva, att den för öfriga bergverk i
riket medgifna tiondefrihet må äfven å Höganäs stenkolsverk till-
lämpas.»
Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och hem¬
stält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till Riks¬
dagen aflåtas af den lydelse, bilagan vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Fredrik Zethelius.