Motioner i Första Kammaren, N:o 42.
1
N:o 42.
Af herr Nyström, om åtskiljande af kamrers- och kassör st jensterna
vid riksbankens afdelning skönt or i Luleå, Östersund,
Vexla, Visby och Jönköping.
Kontroll är ett ord, hvars vittnesbörd är af den största betydelse
i vårt genom försnillningar och förfalskningar sorgligt utmärkta tide¬
hvarf. Erfarenheten har ock visat, att nog skarp och kraftig kontroll
svårligen kunnat åstadkommas för att förhindra de tillgrepp och fal¬
sarier oärligheten alltid vetat utvägar för. Men icke desto mindre är
det en oafvislig pligt för hvarje institution att omgärda sin egendom
med alla till buds stående medel och dymedels söka förekomma att
svagare karakterer komma i frestelse, likasom att genom säker och
nöjaktig kontroll söka skydda den ärliga och redbara för hvarje miss¬
tanke om oredlighet och pligtförgätenhet. I följd häraf hafva alla
enskilda banker i riket funnit nödigt vara att vid alla sina kontor
hafva kamrers- och kassörstjensterna skilda åt, så att dessa tjenstemän
kunna kontrollera hvarandras uppgifter. Men märkvärdigt nog har ej
riksbanken infört en sådan arbetsfördelning och kontroll vid dess af-
delningskontor i Luleå, Östersund, Vexiö, Visby och Jönköping. Grun¬
den till denna sammanslagning af tjänster, kan ej vara någon annan
än en malplacerad sparsamhet med allmänna medel — en sparsamhet
som dock i ett enda tag kunde blifva ganska dyrbar. Det är ock väl
bekant att dessa båda befattningar sammanlagda utgöra en allt för
tung börda för en persons förmåga, hvadan anordningen ensamt ur
denna synpunkt är olämplig, ja, obillig. Huru mycket mera olämpligt
och obilligt är det då ej, att landets förnämsta penningeinstitution, som
borde föregå andra med goda exempel, skall af riskabel sparsamhet
vidhålla ett af alla andra banker öfvergifvet sätt för arbetets fördel-
Bill. till Rilcsd. Vrot. 1888. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 12 Höft. 1
Motioner i Första Kammaren, N:o 42.
2
ning, som dessutom innebär deri för vederbörande tjensteman obehag¬
liga situationen att af de i bankens förhållande oinvigda lätteligen
kunna misstänkas för bankfalsarier och att sakna skydd för dylika
misstankar uti en ömsesidig daglig kontroll. Visserligen har riksban¬
ken såsom andra banker sina revisorer, men tvifvelaktigt torde vara
om alla af Riksdagen utsedde revisorer äro bättre vuxna sitt värf än
de enskilda bankernas, som utses af bolagsstämmor. I många fall
torde revisorernas kompetens ej sträcka sig öfver bedömandet af bank¬
kontorens verifikater. Ännu har man väl ej haft anledning att klandra
eller underkänna verkstälda revisoner inom riksbanken, men här om
någonsin gäller regeln att det är bättre att förekomma än att före-
kommas.
Då det således är högst nödigt, att kontrollen inom bankkontoren
göres mera verksam och säkrare samt allt jemnt fortgående genom att.
kamrerare och kassör inbördes kontrollera hvarandra, då en sådan an¬
ordning äfven är påkallad deraf, att befattningarne icke kunna utan
den största svårighet och obillighet skötas af samma person, och då
kostnaden för deras utöfvande af särskilda personer icke kan vara för
riksbanken afskräckande, får jag vördsamt föreslå,
att kamrers- och k ass örstj ens tern a vid riksban¬
kens afdelningskontor i Luleå, Östersund, Vexiö, Vis¬
by och Jönköping måtte åtskiljas, samt att ett löne¬
belopp af till exempel 2,000 kronor måtte derföre till
hvarje kontor anslås.
Om remiss till bankoutskottet anhålles.
Stockholm i januari 1888.
J. E. Nyström.