Motioner i Andra Kammaren, N:o 90.
3
N:o 90.
Af herr E. W. Wretlilld, om beviljande af statsanslag till bidrag
för aflöning åt barnmorskor.
Yid förlidet års januaririksdag hade jag äran att i denna kam¬
mare väcka en motion (n:o 29), i hvilken jag, på grund af der gjord
utförligare motivering, till hvilken jag anhåller att härmed få hänvisa,
föreslog, att Eiksdagen måtte för sin del besluta, att staten skulle bidraga
med hälften af aflöningen till de i landtförsamlingarnes tjenst anställa
barnmorskorna, derest denna lön icke understege 200 och icke öfverstege
400 kr. utom vanliga naturaförmåner.
Denna min motion hann icke handläggas hvarken af Eiksdag eller
utskott, innan Eiksdagen upplöstes.
Min mening är emellertid ännu oförändrad, att statsverket behöf-
ver träda emellan, i fall det syfte skall nås, som med barnm or skeinstitu-
tionen är afsedt, nemligen att allestädes i riket för barnaföderskorna skall
finnas tillräcklig tillgång på examinerade förlossningsbiträden. Men med
afseende på de för närvarande mindre rikliga tillgångarna för statsverkets
behof och med afseende derpå, att behofvet af statsunderstöd för barn¬
morskors anställande och underhåll torde vara ganska olika i olika för¬
samlingar, vill jag nu icke åter upptaga min motion i oförändrad form,
utan — för att å ena sidan ställa mindre kraf på statsverket och å an¬
dra sidan underlätta möjligheten för de mest af skatter betungade för¬
samlingarna i riket att hos sig anställa och skäligen aflöna examinerade
barnsmorskor — vill jag nu föreslå, att staten åtager sig bidraga endast
med en fjerdedel af barnmorskornas lön i de församlingar, som derom göra
ansökan, samt att detta statens bidrag göres beroende af det vilkoret, att
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 90.
landstinget för sin del tillskjuter eu fjerdedel af lönen. Landstingen böra
vara bäst i tillfälle att pröfva, hvilka församlingar äro mest i behof af
ifrågavarande hjelp, och dessa skulle sålunda först få sitt behof afhjelpt,
hvarefter så småningon turen kunde komma till de andra.
Då emellertid den lön, som af församlingarna bjudas barnmorskor,
är mycket olikformig, synes det mig att på samma gång en skälig minimi¬
lön borde fastställas såsom vilkor för ifrågavarande statshjelp. Härigenom
blefve då också barnmorskelönen till en viss grad normerad.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, tillåter jag mig
föreslå,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att sta¬
ten härefter skall bidraga med en fjerdedel af aflönin-
gen till barnmorskorna i de församlingar, hvilka derom
göra ansökan, dock med det vilkor, att landstinget
förut förklarat sig vilja bidraga med en fjerdedel af
samma lön och att den för barnmorskan faststälda
lönen icke understiger 300 kronor förutom vanliga
naturaförmåner, samt
att Riksdagen för detta ändamål ställer till rege¬
ringens disposition för år 1889 ett reservationsanslag
af 50,000 kronor,
Stockholm den 28 januari 1888.
E. W. Wretlind.