Motioner i Andra Kammaren, N:o 86.
9
N:o 8(».
Af herr L. PersSOll i Heljebol, om ändring i förordningen om
utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 i afseende å
idkande af landthandel.
För en hvar, som något närmare känner förhållandena på landet, torde
det icke vara obekant, att det sätt, hvarpå landthandeln för närvarande är
ordnad, lenmar åtskilligt öfrigt att önska.
Enligt gällande näringsfrihetsförordning eger en hvar, som är i åtnju¬
tande af god frejd samt råder öfver sig sjelf och sin egendom, att efter
vederbörlig anmälan hos Konungens befallningshafvande, kronofogden eller
för ändamålet särskildt förordnad person drifva så kallad landthandel.
Den naturliga följden af detta stadgande har blifvit, att eu mängd
personer, hvilka på grund af bristande varukännedom, bristande kunskap i
de enklaste grunderna af bokhålleriet o. s. v. sakna all duglighet för handels-
yrkets utöfvande, det oaktadt egnat sig åt landthandel, och att man åtmin¬
stone i vissa trakter blifvit formligen öfversvämmad af dylika, mer eller
mindre tvetydiga existenser. Hvad detta i sin ordning medfört, är i oräk¬
neliga fall konkurs och ekonomisk ruin för handlandena sj elfva, sedan de,
måhända lurade vid sina inköp, lyckats att i sin ordning bland befolkningen
utprångla en mängd värdelöst kram. De för kommunen och dess befolkning-
dåliga följderna af dylika affärer ligga i öppen dag, då de så väl i ekonomiskt
som moraliskt afseende verka allt annat än välgörande på kommunens med¬
lemmar.
Då staten vid andra tillfällen ansett sig kunna stadga vissa kompetens-
fordringar, så har det synts mig, som om man äfven för rättigheten att
Bill. till Biksd. Prof. 1888. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Höft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 86.
drifva landthandel borde uppställa vissa bestämmelser, hvilka i någon mån
kunde utgöra en säkerhet för, såväl att yrket drefves af personer, som voro
saken vuxne, som ock att icke socknarne öfversvämmades af landthandlare.
Jag har derför tänkt mig lämpligheten af, att vederbörande kommunalnämnd
finge i uppdrag att bestämma handelsrättigheternas antal inom socknen och
tillika afgöra, om den person, hvilken anmälde sig till handels utöfvande, vore
genom sina kunskaper eller sin föregående verksamhet i handel för ändamålet
lämplig. Ansökning om rättighet att drifva handel borde som nu inlemnas
till Konungens befallningshafvande, hvilken i sin ordning hänsköt frågan till
vederbörande kommunalnämnd och först med stöd af nämndens yttrande med¬
delade sitt beslut öfver ansökningen.
Då de olägenheter, hvilka föranledt min motion, icke inom städerna
göra sig lika känbara som på landsbygden, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
hålla om förslag till sådana ändringar i kongl. förord¬
ningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet,
att tillstånd till utöfvande af landthandelsyrket måtte af
Konungens befallningshafvande meddelas först sedan
vederbörande kommunalnämd, med tagen hänsyn såväl till
den sökandes kompetens som till socknens behof af han¬
delsrörelse, till ansökningen lemnat sitt bifall.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 28 januari 1888.
Lars Persson.