10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.
det bestämda gåfvobeloppet, befintlig fastighet då, skall enka tilldelas, hvil¬
ken hon eger så länge hon är ogift till sin förmån bruka, dock med
skyldighet att hålla hus och jord vid magt. Att en mängd oregelbunden-
heter samt anledning till missnöje och rättegångar deraf blifva en följd,
är uppenbart,
På grund af hvad jag anfört yrkar jag,
att 2 till och med 7 §§ giftermålsbalken måtte
afskaffas samt ärfdabalkens 12 kap. 3 § och öfriga
lagrum, som med frågan hafva sammanhang, undergå
den förändring, som för syftets vinnande anses nöd-
vändig.
Om remiss till lagutskottet anhålles.
Stockholm den 28 januari 1888.
A. G. Jönsson
från Kronobergs län.
JT:o 74.
Af herr M. AlldGrSSOll i Löfimlt, om ändring i gällande lagstift¬
ning rörande ränta å försträckningar i penningar.
Det är allmänt bekant att den svenska industrien, såväl jordbruk
som fabriker och handtverkeri er, för närvarande arbetar under ogynsamma
konjunkturer och har svårt för att kunna bestå i den stora konkurrensen
med utlandet, ty utlandet arbetar under gynsammare förhållanden, såsom
blidare klimat, låg ränta på anläggnings-, drift- och förlagskostnader.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 74.
11
Enligt mitt förmenande är det (lere samverkande orsaker som åstad¬
kommit den tryckta ställning, som nu är rådande öfver hela den svenska
industrien, och deribland inverkar den höga ränta, som enligt nu gällande
lag erlägges med sex procent, och för kortare betalningstid vida högre
procent, hämmande på våra industriers utveckling. Om räntan genom lag
bestämdes till mindre procent eller årlig afgäld, skulle det verka mycket
nyttigt, under nu rådande ekonomiska, betryck; eu lägre räntefot än den
nuvarande är behöflig för flertalet af Sveriges inbyggare.
Kapitalister och permingebanker skulle ej förlora mycket härpå, sna¬
rare vinna, om svenskt landtbruk och annan industri kom mc till välmåga,
i stället för nu rådande betryck och deraf följande osäkerhet. Det fram-
hålles att räntan stiger, eller faller, på grund af tillgång och efterfrågan
och derigenom reglerar sig sjelf, men eldigt mitt förmenande vore det
fördelaktigt att få en bestämd maximiräntefot för utlåningsränta, hvar¬
öfver ingen egde höja räntan eller afgälden för oguldna kapital.
På grund af hvad jag anfört vågar jag vördsamt föreslå,
det Riksdagen behagar bestämma, det ingen lån¬
gifvare är berättigad att uppbära högre ränta eller
afgäld än 41/., procent årligen, då inteckning eller pant
lemnas, och högst fem procent årlig ränta, då icke in¬
teckning eller pant lemnas.
Och anhålles det denna motion blifver remitterad till vederbörligt
utskott.
Stockholm den 25 januari 1888.
Magnus Andersson
från Kronobergs län.
Häri instämmer
A. G. Jönsson
från Kronobergs län.