Motioner i Andra Kammaren, N:o 71. 5
att Riksdagen för sin del behagade besluta, att
de ecklesiastika boställenas skogsfond omföres till pre-
sterskapets löneregleringsfond och der särskildt bok¬
föres och enligt samma grunder disponeras, för ända¬
mål bland annat att bereda möjlighet till tillfällig
löneförbättring, till dess nya löneregleringen tillämpas,
åt så svagt aflönade komministrar och kapellpredi¬
kanter, att sammanlagda lönebeloppet, här afsedda
tillägg inbegripet, ej uppgår till mer än 1,200 kronor
om året.
Om remiss till statsutskottet anhålles.
Stockholm den 28 januari 1888.
O. W. Redelius.
tf:© 71.
Af herrar J. A. Andreason och M. Andersson i Sägen,
om ändrad lydelse af 2 § utsökningslagen.
Uti § 2 utsökningslagen är stadgadt: »utmätningsman å landet är
kronofogde, hvar inom sitt tjenstgöringsområde», med skyldighet att verk¬
ställa domar m. in. samt uti § 3 »att kronofogde eger att i visst fall i
sitt ställe sätta länsman eller annan man, som af konungens befallnings¬
hafvande antagen är». Då kronofogdarne i allmänhet hafva ganska vid¬
sträckta tjenstgöringsområden, kunna de icke gerna medhinna att verkställa
alla inkommande domar och utslag, utan öfverlemna detta ofta nog åt
länsmännen; och då så är, beklagar sig allmänheten deröfver, att man
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.
icke så gerna direkt kan få vända sig till länsmannen i orten och begära
dennes omedelbara åtgärd, utan nödvändigt måste först uppsöka krono¬
fogden, hvarigenom tid och kostnader onödigtvis spillas, och nekas kan
ej att en utmätningssökande borde ega anlita länsmannen direkt om man
så vill och till denna eger förtroende samt finner att verkställigheten
derigenom hastigare och bättre ske kan. Exempelvis anföres, att man kan
ega dom på en i sin och länsmannens närhet boende person, som håller
på att afyttra sina tillgångar och göra sig medellös för att lemna orten.
Kronofogden kan bo långt bort, 5 å 10 mil, och genom det långa dröjs¬
målet, som måste uppkomma genom dennes anlitande för egen verkstäl¬
lighet eller remiss till länsmannen, hinner gäldenären undanskaffa sina
tillgångar, och sökanden går icke allenast förlustig sin fordran, utan till¬
skyndas dessutom onödiga besvär och omkostnader genom resa till krono¬
fogden. Äfven med hänsyn till gäldenärerna vore det en stor fördel för
dessa, om exekutionsåtgärden i allmänhet vidtages af närmaste fögderi-
tjensteman, hvarigenom omkostnaderna betydligt inskränktes. Exempel
förefinnes nemligen, att kronofogdar äfven i ganska vidsträckta fögderier
dels sjelfva och dels genom sina dertill särskilt förordnade biträden verk¬
ställa alla exekutionsförrättningar i fögderiet, hvilket alstrar missnöje med
anledning af tidsutdrägt och ökade kostnader.
Enligt § 4 i utsökningslagen eger visserligen Konungens befallnings¬
hafvande att inom visst område förordna länsman att på eget ansvar vara
utmätningsman, men sådant förordnande lärer meddelas endast undantags¬
vis, och från skilda håll inom landet har framstälts den önskan, att ut¬
sökningslagen måtte ändras derhän, att hvarje länsman blefve utsöknings-
man i sitt tjenstgöringsdistrikt, åtminstone i de mål fordringsägare åt
honom anförtrodde, hvarigenom hufvudsakligen vunnos följande fördelar:
minskade besvär och kostnader vid utslags afkunnande och målets öfver-
vakande samt redovisningens afhemtande, erhållande af snar verkställighet,
der skyndsamhet är af nöden, minskad kostnad för gäldenären och utsök-
ningsmålens jemnare fördelning emellan kronofogde och länsman.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, få vi vördsamt yrka,
att första punkten af andra § i utsökningslagen
måtte erhålla följande förändrade lydelse, som skulle
af allmänheten helsas med odeladt bifall; nemligen
»utmätningsman är å landet kronofogde, samt länsman
. då han derom af fordringsegare direkte anlitas, hvar
Motioner i Andra Kammaren, N:o 72.
7
inom sitt tjenstgöringsområde, och i stad stadsfogde»,
hvarjemte torde meddelas den föreskrift, att, då krono¬
fogde öfverlåtit ett utslag till länsmannen för utmät¬
ning, denne person då äfven skall ombesörja försälj¬
ningen i laga ordning i alla de fall, då fråga är om
lösegendom.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles vördsamt, med hem¬
ställan, att utskottet ville föreslå de ändringar i andra lagrum, som kunna
blifva erforderliga, derest vår framställning vinner bifall.
Stockholm den 28 januari 1888.
Joh. Amf. Andreason. Magnus Andersson,
Stigen.
BT:o 72.
Af herr A. G. JÖllSSOll i Mårarp, om ändrade bestämmelser ifråga
om domhafvandes skyldighet att utfärda uppropslistor.
Rättegångsbalkens 2 kap. 5 § föreskrifver, att på första rättegångs-
dagen skall dagen då öfriga mål förekomma af häradshöfdingen kungöras.
I § 0 stadgas, att stämning utfärdas till första rättegångsdagen. I mindre
tingslag, der en eller två dagar äro tillräckliga för målens behandling,
kunna rättsökande utan synnerlig tidspillan infinna sig vid rätten första
rättegångsdagen och afbida följande dag, der omständigheterna sådant
påkalla. Men i större tingslag, der en hel veckas tid eller ännu mera
fordras för rättens verksamhet, der förekommer ofta att parter få sitt