Motioner i Andra Kammaren, N:o 70.
3
W:o TO.
Af herr 0. W. Kedelius, om ändrade bestämmelser rörande an¬
vändningen af afkastningen af skog å ecklesiastika bo¬
ställen.
Enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående hushållningen med
de allmänna skogarne i riket den 29 juni 1866 är ordnad hushållning
nu antagligen införd å samtliga ecklesiastika boställsskogar, och hushåll-
ningsplaner i vederbörlig ordning faststälda, och verkningarne böra nu be¬
gynna visa sig. Enligt nämnda förordning, jemförd med kongl. brefvet
den Bl mars 1876, skall i första rummet boställshafvarens årliga behof
af skogsfång och bete, såvidt möjligt är, tillfredsställas. Sedan ega sockne¬
män njuta nödigt timmer och virke, när de skola kyrka eller prestgård
bygga eller bättra, öfverstiger boställes skog dessa behof, fördelas '»be¬
hållna» afkastningen i ordinarie och extra. Såsom extra eller tillfällig
anses: a) behållningen af det virke, som vid skog sindelning en fälles i mät¬
nings- eller skifteslinierna; b) den besparade öfveråriga och skadade skog,
som endast står till försämring och som vid hushållning splanens införande
fälles för att bereda rum för återväxt; c) vindfäld och eldskadad skog.
Detta kallas berednings- och rensningshygge. Och dess afkastning går
helt och odelad till de ecklesiastika boställenas skogsfond. Såsom ordinarie
afkastning anses den, som uppstår å de särskilda årshyggena enligt trakt-
huggningsplanen utöfver husbehofvet. Denna ordinarie afkastning kan
åter delas emellan boställshafvaren, som kan erhålla intill hälften, och
presterskapets löneregleringsfond, som bekommer det öfriga, i fall boställs-
4
Motioner i Andra Kammaren, N;o 70.
hafvaren får något, men i annat fall alltsammans. Nu kan så tyckas,
att större delen af den behållna afkastningen skulle komma att hänföras
till den ordinarie och endast en mindre del till den mera tillfälliga eller
extra afkastningen. Men det kan blifva alldeles tvärtom. Den s. k. or¬
dinarie behållna afkastningen af ett boställes skog lian under en längre
följd af år blifva alls ingen, men den s. k. extra kan uppgå till rätt
aktningsvärda belopp. Det beror helt och hållet på tillämpningen af of-
vannämnda mom. b). Denna kan ske så, att den fullvuxna och mogna
skogen gång efter annan undanhugges under benämningen »berednings-
hy gge», så att helt ringa återstår för årshygget, som då ingen ^behållen))
afkastning lemnar, men knappt till husbeliofvet, och någon gång icke ens
det. Om så skedde i större utsträckning, så kunde försäljningsmedlen
från de ecklesiastika boställsskogarne inflyta helt ringa till lönereglerings-
fonden, men jemförelsevis rikligt till skogsfonden. Beloppen vexla dock
efter sakens natur rätt betydligt år efter annat. Så t. ex. inflöto år 1886
dylika medel till löneregleringsfonden till belopp af 78,777 kr. 95 öre,
men till ecklesiastika boställenas skogsfond 85,105 kronor 32 öre. Den
sistnämnda fonden, som vid 1886 års slut uppgick till 562,165 kronor
70 öre, har få och tillfälliga utgifter att bestrida. Löneregleringsfonden
åter, som vid nyssnämnda tid utgjorde 1,238,058 kr. 99 öre, har jem¬
förelsevis stora, årliga och ständiga utgifter och förmår ej på grund af
bristande tillgångar tillfredsställa alla de billiga anspråk, som ställas på
densamma. Det finnes ännu sådana, som icke kunnat erhålla en välbe-
höflig och tillämnad löneförbättring. Det finnes ännu komministrar och
kapellpredikanter så svagt aflönade, att deras sammanlagda löneinkomster
icke uppgå till ett tusen kronor om året. Möjlighet till någon, om än
ringa, löneförbättring t. ex. intill högst 1,200 kronor om året, till dess
nya löneregleringen tillämpas, skulle kunna beredas derigenom att löne¬
regleringsfonden förstärktes med skogsfonden, utan att dermed samman¬
blandas. Finnes blott tillgång i löneregleringsfonden, så eger Ivongl. Maj:t
att, efter vederbörandes hörande, derom förordna. Och då för dylikt än¬
damål afsedda medel finnas uti förhandenvarande tillgångar uti oftanämnda
de ecklesiastika boställenas skogsfond, synes saken ej behöfva möta några
oöfverstigliga svårigheter, utan kunna hjelpas genom en enkel romföringT)
så, att den s. k. skogsfonden lägges till löneregleringsfonden till dess för¬
stärkande, och båda fonderna på samma sätt förvaltas och enligt samma
grunder disponeras. Jag ber derför få hemställa,
Motioner i Andra Kammaren, N:o 71. 5
att Riksdagen för sin del behagade besluta, att
de ecklesiastika boställenas skogsfond omföres till pre-
sterskapets löneregleringsfond och der särskildt bok¬
föres och enligt samma grunder disponeras, för ända¬
mål bland annat att bereda möjlighet till tillfällig
löneförbättring, till dess nya löneregleringen tillämpas,
åt så svagt aflönade komministrar och kapellpredi¬
kanter, att sammanlagda lönebeloppet, här afsedda
tillägg inbegripet, ej uppgår till mer än 1,200 kronor
om året.
Om remiss till statsutskottet anhålles.
Stockholm den 28 januari 1888.
O. W. Redelius.
tf:© 71.
Af herrar J. A. Andreason och M. Andersson i Sägen,
om ändrad lydelse af 2 § utsökningslagen.
Uti § 2 utsökningslagen är stadgadt: »utmätningsman å landet är
kronofogde, hvar inom sitt tjenstgöringsområde», med skyldighet att verk¬
ställa domar m. in. samt uti § 3 »att kronofogde eger att i visst fall i
sitt ställe sätta länsman eller annan man, som af konungens befallnings¬
hafvande antagen är». Då kronofogdarne i allmänhet hafva ganska vid¬
sträckta tjenstgöringsområden, kunna de icke gerna medhinna att verkställa
alla inkommande domar och utslag, utan öfverlemna detta ofta nog åt
länsmännen; och då så är, beklagar sig allmänheten deröfver, att man