6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
af skolhus med hvad dertill hörer skola tillskjutas efter
samma grunder, som för kyrkobyggnad gälla.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 22 januari 1888.
Gustaf Erikson
i Myckelgård.
N:o 3.
Af herr G. Erikson i Myckelgård, om ändring i vilkorm
för lönetillskott åt lärare och lärarinnor vid folkskolor,
mindre folkskolor och småskolor.
Alltsedan statsverket började understödja de allmänna folkskolorna me¬
delst lönetillskott till vid dem anstälde lärare och lärarinnor, hafva för så¬
dant lönetillskotts undfående varit stadgade vissa vilkor, beträffande dels
lärares kompetens och afiöningsbelopp, dels årliga undervisningstiden vid den
skola, der läraren vore anstäld. Den till sina hufvudgrunder ännu gällande
författningen härom, nemligen kongl. kungörelsen den 16 juni 1875, inne¬
håller bland annat, att lärare eller lärarinna, för hvilken lönetillskott af all¬
männa medel må erhållas, »skall meddela undervisning minst åtta månader
af året», eller »vara med undervisningen sysselsatt minst åtta månader af
året». Då detta tillskott af statsmedel för skolornas underhåll småningom
blifvit så betydligt, att det motsvarar nästan hälften af de årliga kostnaderna
för lärareaflöningen, är naturligt, att här anförda tidsbestämmelse blifvit
normerande för skolornas årliga läsetid, så att den frihet att ordna undervis¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
7
ningstiden efter hvarje orts särskilda förhållanden, som gällande folkskole-
stadgas 15 § 1 inom. lemnar skolråd och kyrkostämma, blifvit temligen illu¬
sorisk. Så kärt det för skoldistriktet må vara att erhålla statsmedel, så
nödvändigt blifver det att utsträcka läsetiden till åtta månader, äfven om
ortliga och ekonomiska förhållanden derför lägga hinder, eller undervisningens
kraft och framgång äfventyras genom en oordnad skolgång.
Det kan först och främst vara tvifvel underkastadt, huruvida ett
dylikt vilkor är behöflig!, då å andra sidan det aflöningsbelopp, som må be¬
rättiga till lönetillskotts undfående, är fastslaget. Det torde ligga i skol¬
distriktens intresse att äfven utan detta vilkor söka draga så vidsträckt
nytta af sina fast aflönade lärares och lärarinnors undervisningsarbete, som
de ortliga omständigheterna medgifva, eller lag högst tillåter.
Men äfven om man skulle anse, att en minimibestämmelse är behöflig,
så lär det redan vara något oformligt och för hardt klafbindande. att mini-
mibestämmelsen sammanfaller med maximum. Ty utöfver åtta månader kan
icke heller en lärare eller lärarinna åläggas att undervisa utan särskild
godtgörelse. (Kongl. kungörelsen den 20 januari 1883 § 3).
Huru lämplig åter denna tidsbegränsning må vara, det visar sig af
de tidt och ofta förekommande underdåniga ansökningarne om bibehållen rätt
till lönetillskott af allmänna medel, ehuru årliga läsetiden måste inskränkas
under åtta, vanligast till sju månader. Endast inom Jemtlands län hafva
16 af dess 55 skoldistrikt sökt sådan förkortning, och i hela riket lär antalet
skoldistrikt med förkortad läsetid uppgå till icke så få.
Att en årlig undervisningstid af åtta månader icke kan utan stora
svårigheter uttagas inom de flesta orter af Norrland, det bestyrkes icke alle¬
nast af erfarenheten, utan äfven af folkskoleinspektörernas härom uttalade
omdömen i de offentliga berättelserna, till hvilka jag får vördsamt hänvisa.
(Se t. ex. Ber. åren 1872—76, Hernösands stift, sid. 102—106 och sid. 6;
Ber. åren 1877—81, Hernösands stift, sid. 88—89).
Då således någon fara för läsetidens otillbörliga afknappning icke lär
kunna uppstå, äfven om vilkoret om viss årlig läsetid för lönetillskotts und¬
fående alldeles borttages, än mindre om detta vilkor blott ställes något rym¬
ligare, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen vid beviljandet af det i 1889 års riks¬
stat under 8:de hufvudtiteln, Folkundervisningen, upp¬
förda förslagsanslag till lönetillskott åt lärare och lära¬
rinnor vid folkskolor, mindre folkskolor och småskolor be¬
sluter den förändring i hittills gällande vilkor för löne¬
tillskotts åtnjutande, att sju månaders årlig undervisnings¬
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.
tid bestämmes såsom den minsta, hvarunder sådant löne-
tillskott må på i (ifrigt stadgade grunder till skoldistrikten
utgå.
Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.
Stockholm den 22 januari 1888.
Gustaf Erikson
i Mvckelgård.
N:o 4.
Af herr G. Erikson i Myckelgård, om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utarbetande af förslag till ny
kyrkolag.
Under de senare årens lifliga arbete på lagstiftningens alla områden
är det dock ett fält, som lemnats nästan alldeles obrutet. Det är den egent¬
ligen kyrkliga lagstiftningens fält. Den lagkodex, som på detta område skall
utgöra den sammanhållande enheten, har den vördnadsvärda åldern af två¬
hundra (200) år. Slägten och generationer hafva efterträdt hvarandra, nya
förhållanden i både borgerligt och religiöst hänseende hafva mångfaldigt
vexlat, nya former för både rättskipning och förvaltning inträdt; men kyrko¬
lagen af år 1686 har låtit tiden tyst gå förbi sig och icke låtsat derom.
Under tiden har likväl nödvändigheten kraft en mängd i förvaltnings-
väg gifna föreskrifter utöfver, på sidan om eller i strid med den ursprungliga
lagtexten. Stundom har härvidlag ett och annat af de ursprungliga stad-
gandena blifvit uttryckligen upphäfdt, andra gånger kan man med någorlunda
säkerhet sluta till, att den eller den föreskriften måste anses upphäfd, men
oftast lär det vara ovisst hvad och huru mycket af den forna stadgan skall,
ifrån ren juridisk synpunkt betraktadt, anses såsom bjudande lag.
Än svårare blir det att afgöra hvad som med de förändrade förhål¬
landena och det skiftade tidslynnet må vara Renligt eller ens tillrådligt att
tillämpa. Härvidlag herskar det enskilda tycket alldeles oinskränkt. Hvad
den ene anser böra upplifvas och tillämpas, anser den andre såsom högeligen