Motioner i Andra Kammaren, N:o 181.
N:o 181.
Af herr LisS Öl. LarSSOll, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående upphäfvande af bestämmelsen i 49 § kongl. för¬
ordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 i fråga
om fullföljd af klagan i fattigvårdsmål hos Kongl. Maj:t.
Ofta, och icke utan skäl, klagas öfver den tidsutdrägt, som är före¬
nad med tvisters slitande vid våra domstolar. För vinnande af snabbare
rättsskipning hafva ock derför flera åtgärder vidtagits, såväl i fråga om
underrätterna som hofrätterna, ledande till detta mål, om ock mycket ännu
återstår att önska. Något förslag rörande dessa afser dock icke denna
motion, utan afser den att i någon mån minska antalet af de mål, som
dragas under Högsta domstolen, och hvarigenom den tid undanskjutes, då
det tilläfventyrs kan varda en tvingande nödvändighet att öka antalet leda¬
möter, så att domstolen kan arbeta på tre i stället för nuvarande två af-
delningar. Högsta domstolen har, som alla veta, icke • allenast att afgöra
alla dit inkommande tvistemål, utan har ock till åliggande den maktpå¬
liggande granskningen af lagförslag, hvilka ofta nog äro mycket omfat¬
tande och kräfva mycken tid och mycket arbete. Balansen af mål och
ärenden i Högsta domstolen är ock derför ganska betydlig (840 vid sist¬
lidna års slut) och hotar att tillväxa, enär, som bekant är, omfattande lag¬
förslag äro å bane, och hvarigenom afgörande! af mål än ytterligare för¬
dröj es.
De mål, hvilka synas mig i främsta rummet böra ifrågakomma, och
som utan afsevärd olägenhet kunna skiljas från Högsta domstolen, äro fattig-
vårdsmålen, hvilka uppgå i medeltal under de sista åren till 104 å 155
mål och visa sig vara i stark tillväxt. Dessa mål afse oftast nog obe-
tydliga belopp, och i de allra flesta fall fastställes kammarrättens utslag.
Att låta kammarrätten vara sista instansen i dessa mål synes mig icke
innebära någon risk eller fara. Befriades Högsta domstolen från alla fat-
Bih. till Rilcsd. Prof. 1888. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 41 Höft.
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 181.
tigvårdsmål, är uppenbart att öfriga mål, till fromma för de rättsökande,
skulle komma att tidigare afgöras än hvad eljest varder fallet.
På grund af hvad jag sålunda anfört får jag vördsammast föreslå,
att Riksdagen i skrifvelse anhåller, det Kongl Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej den i 47 § af
Kongl. förordningen den 9 juni 1871 angående fattig¬
vården förekommande bestämmelse, att ändring i Kongl.
kammarrättens beslut i fattigvårdsmål må sökas hos
Kongl. Maj:t, kunde varda upphäfd samt, om sådant
finnes vara händelsen, så skyndsamt ske kan derom gå
i författning.
Om remiss till tillfälligt utskott anhålles.
Stockholm den 9 april 1888.
Kiss Öl. Larsson.
Stockliolm, John Björkmans Tr., 1888.