Motioner i Andra Kammaren, N:0 178.
1
N:o 178.
Af herr A. Brodin, om skrifvelse till Kongl. Maj it med begäran om
undersökning af svenska sjöfartsnäringens tillstånd och
framläggande eif förslag till nämnda närings understöd,
I Bevillningsutskottets betänkande n:o 1 under innevarande års
riksdag säges, att »utskottet ansett frågan om ett allmännare införande
af skyddstullar stå eller falla med frågan om införande af tull å
spån inäl.»
Då nu tullar på spannmål blifvit antagne, är att förutse att utskottet
äfven kommer att föreslå tullar å industrialster, i den välvilliga afsigt
att uppmuntra och skydda den inhemska tillverkningen. Medan en
del industrier möjligen kunna, genom skyddstullars införande, beredas
någon tillfällig fördel, finnas deremot andra industrier, som icke kunna
tillföras något skydd eller några fördelar deraf, utan komma skydds¬
tullar för dylika industrier att verka ruinerande och dödande, såvida
ej åt dem beviljas lättnader och understöd, som förtaga tullarnes skad¬
liga inverkan.
Bland tullar, som antagligen äro att förvänta och otvifvelaktigt
komma att verka dödande på den industri, som de äro afsedda att
skydda, äro sådana å materialier, maskiner och inventarier för fartygs-
byggnad .samt tull å fartyg. Då antagligen detta påstående för många
förefaller ofattligt, så ber jag att i korthet få utveckla skälen härför.
Skeppsrederirörelsen sönderfaller i tvenne väsentligt skilda delar,
nemligen
Bill. till Rihil. Prål. 1888. 1 Pund. 2 Afl. 2 Budd. Ö8 Käft.
i
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
l:o) den inhemska kustfarten,
2:o) deri större rederirörelsen, som bär till uppgift att besörja
trafiken med utlandet och lmfvudsakligast emellan utländska hamnar,
samt hvilken konkurrerar med alla nationers fartyg.
Hvad den inhemska kustfarten beträffar, så borde, teoretiskt sedt,
tullar å fartyg och materialier till dessa senare verka skyddande för
våra inhemska verkstäder, men i praktiken torde dylika tullar endast
hafva till följd fartygens fördyrande. Den inhemska tillverkningen af
dylika fartyg står nemligen mycket högt och kan med heder uthärda
jemförelse med andra länders tillverkning af samma slags fartyg.
Följden häraf är ock, att knappast några för kustfarten använda fartyg
äro byggda utomlands, och då detta i några enstaka fall skett, hafva
andra omständigheter dertill föranledt. Dessa fartyg, som äro af lät¬
tare byggnadssätt, äro äfven, snart sagdt, uteslutande byggda af svenskt
materiel. Detta förhållande torde äfven sannolikt fortfara framdeles,
då det behöfliga jern- eller stålmaterielet ingår i mindre procent af
hela kostnaden i fartyg för kustfarten, hvarförutom allmänna åsigten
fordrar svensk materiel i dessa fartyg. Den inhemska konkurrensen
är, hvad kustfartygs til 1 ver kni ngen beträffar, äfven mycket stor, emedan
verkstäder, som till hufvudverksamhet hafva reparationer, mången gång
åtaga sig byggandet af dylika fartyg, icke för förtjensten på arbetet i
fråga, utan hufvudsakligen för att kunna bereda sysselsättning åt sina
lasta arbetare under de mellantider, då mera lönande reparations¬
arbeten saknas.
Hvad den större rederirörelsen vidkommer, så är det eu känd
sak, att den under senast förflutna 10 år varit i många fall förlust-
bringande. Detta förhållande, förorsakad! af flera omständigheter, så¬
som öfverproduktionen af fartyg, konkurrens mellan segel- och ång¬
fartyg samt ångmaskinsförbättringar, fortfar visserligen ännu, ehuru
dock förhoppning till någon förbättring härutinnan synes förefinnas.
Hufvudvilkoret för att svenska rederier fortfarande som hittills skola
kunna uppträda och konkurrera med andra nationer i den utländska
fraktfarten är att de kunna arbeta under samma förhållanden. Sålunda
är nödvändigt, att de svenska fartygen äro lika fördelaktiga och billiga
som andra nationers fartyg, hvarförutom de pålagor, som skola åligga
de svenska fartygen att betala, icke få vara mera betungande, än hvad
andra länder bestämt för sina fartyg. Om nu t. ex. 10 proc. tull skulle
påläggas fartyg och motsvarande tullar åsättas materialier och inven¬
tarier — allt för att gynna de svenska verkstäder, som bygga fartyg —
så skulle antagligen följden blifva raka motsatsen emot hvad dermed
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
3
afsåga, för så vidt icke andra bestämmelser upphäfde den skadliga
inverkan, som tullen medförde. Den svenske redare, som under dessa
förhållanden skulle börja ett nytt rederiföretag genom att bygga fartyg
vid svenska verkstäder, finge naturligen betala så mycket högre pris,
än fartygen gälde t. ex. i England, som tullen eller 10 procent. Han
skulle då börja sitt företag med 10 procent dyrare fartyg än de engelska,
med Indika han skulle konkurrera; men icke allenast dessa 10 procent
hade han att taga i beräkning utan äfven ränta och assurans, hvilken
senare ej kan beräknas lägre, än 7 å 8 procent. Då räntan dessutom
alltid är högre i Sverige än i England, skulle han således börja denna
sin verksamhet under ytterst dåliga förutsättningar. Kan någon antaga,
att en redare, som förstår den handtering, han ämnade drifva, skulle
under dessa förhållanden gifva sig in i en dylik affär? Visst icke! Han
måste, om än aldrig så intresserad af sin handtering, underlåta att
egna sig åt ett sådant företag, för så vidt icke staten lemnade resti¬
tution, motsvarande tullen, eller annat vederlag, som upphäfde tullens
hindrande inverkan för affärens bedrifvande. Sålunda torde tullen å
fartyg endast verka derhän, att skeppsredare måste upphöra med nya
fartygsbe ställningar, och blifva verkstäderna således utan någon fördel
af tullen. Att tullar å materialier, maskiner och inventarier till far-
tygsbyggnad samt å fartyg verka såsom nu påpekats, vittnar erfaren¬
heten från andra länder, der detta system genomförts. Sålunda var
Nordamerikas handelsflotta, innan tullskyddssystemet infördes, näst
Englands den största i verlden, men har numera den amerikanska
flaggan snart sagdt försvunnit från den allmänna fraktmarknaden och
förefinnes endast i den inhemska kustfarten samt i fraktfart emellan
Amerika och Vestindien. För att nu upphjelpa den amerikanska utri¬
kes sjöfarten lär förslag vara å bane att bevilja de fartyg, som syssel¬
sätta sig dermed, en premie af 30 cents per ton för hvarje inseglade
1,000 mil. Förutom andra lättnader för sjöfarten, är i Frankrike, enligt
lag af den 29 januari 1881, »för utjemnande af de pålagor, hvilka
genom tulltaxan drabba skeppsbyggare», följande ersättningar beviljade,
nemligen:
för jern- och stålfartyg ....................................... 60 francs per ton brutto,
» träfartyg af 200 tons och deröfver ......... 20 » » »
» » af mindre än 200 tons............. 10 » » »
» korn] »osite-lärtyg ......................................... 40 » » »
för ombord å fartyg anbragta maskiner, motorer, pannor m. m.:
12 francs per 100 kilogram, hvarförutom vid ombyte af ångpannor
godtgöres 8 francs per 100 kilogram af pannornas vigt.
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
Dessutom äro, enligt samma lag, fartyg, byggda i Frankrike, under
en tid af 10 år tillförsäkrade premie, för hvarje tillryggalagda 1,000
mil, af 1 franc 50 centimes per ton netto, Indika premier årligen
minskas med:
0,075 francs för träfartyg och komposite-fartyg, samt
0,05 j) » fartyg af jern.
För fartyg byggda utomlands utgår denna premie med hälften.
I Italien är, enligt lag af den 6 december 1885, följande premier
faststälda under 10 års tid, nemligen:
byggnad sersättning för ång- och segelfartyg af jern eller stål
60 lire (1 lira = 72 öre),
för segelfartyg af trä 15 lire, och
för mindre fartyg af jern och stål 30 lire, allt per rymd-bruttoton.
För ångmaskiner är ersättningen dessutom 10 lire per hästkraft
och för ångpannorna 6 lire per 100 pund.
Förutom dessa ersättningar för nya fartyg beviljas der följande
premier för fartyg i längre utländsk fart: för fartyg, som ankomma
till Italien med kolläst, 1 lira för hvarje ton kol samt 0,65 lira för
hvarje rymd-nettoton af inhemska segel- eller ångfartyg tillryggalagda
1,000-tal mil.
Dessutom innehåller nämnda lag andra lättnader för fartygen.
I Tyskland har staten, sedan tullskyddssystemet infördes, upp¬
muntrat sjöfartshandteringen genom högst betydliga subsidier till stora
ångfartygsbolag, hvarigenom nya reguliera ångbåtslinier uppstått.
Häraf framgår tydligt, att de länder, som genomfört tullskydds¬
systemet, nödgats lemna sjöfarten betydligt understöd, för att icke
sjöfartshandteringen på grund af tullarne skulle tillintetgöras.
Då sjöfartshandteringen, med hänsyn till Sveriges långa kuster,
dess befolknings framstående duglighet såsom sjömän, det inom landet
befintliga råmaterial för fartygsbyggnad m. m., måste företrädesvis
anses för en af landets hufvudnäringar, synes det vara nödvändigt,
att en noggrann utredning af sakkunnige företages för att undersöka
och föreslå, hvilka lättnader eller understöd, som böra komma denna
näring till del, äfvensom att utreda, hvad verkan ett genomfördt tull-
skyddssystem må medföra.
Det torde ej kunna påvisas någon industri, som så skulle höja
landets välmåga och lemna tusentals arbetare sysselsättning samt der¬
igenom inskränka utvandringen, som sjöfartsindustrien och den dermed
sammanhängande skeppsbyggeri-handteringen, såvida staten, i likhet
med andra länder, lemnade densamma något understöd. Inom Sverige
Motioner i Andra Kammaren, N:o 178.
5
tillverkas alla raaterialier, nödvändiga för fartygsbyggnad, såsom, stål
och jern m. m., af bästa qvalitet. Verkstäder och kunnige ingeniörer
finnas äfven, så att, om staten lemnade ersättning för blifvande tullar
på fartyg samt förmedlade billigt förlagskapital, hvarigenom denna
industri kunde drifvas lika rationel! som i England, funnes alla förut¬
sättningar för att tillverkningen af fartyg, byggda af svenskt stål,
skulle så uppblomstra, att en stor del åt den svenska jern- och stål¬
industriens tillverkningar kunde förädlas till fartyg och i sådan form
exporteras till utlandet. Då i betraktande tages, hvilken stor procent
af ett fartygs byggnadskostnad utgår i arbetslöner, så torde lätt inses,
att ett upphjelpande af denna industri skulle kunna sysselsätta många
tusen arbetare, hvilket naturligtvis skulle återverka på öfriga industrier
och näringar.
Då under denna Riksdag väckta motioner om lindring för sjöfarts¬
näringen ej ansetts kunna bifallas i brist på nödig utredning, så fram¬
går äfven deraf nödvändigheten af att en sådan sakrik utredning af
sjöfartsnäringens tillstånd och behof företages.
På de skäl, härofvan anförts, anhåller jag vördsamt få hemställa,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
håller, det Kongl. Maj:t behagade genom sakkunnige
män låta undersöka den svenska sjöfartsnäringens
tillstånd samt den verkan införande af tullar å
materialier, maskiner och utredningspersedlar för far-
tygsbyggnad samt fartyg kunna antagas utöfva på
rederirörelsen och skeppsbyggerihandteringen, samt
att, i sammanhang dermed, inkomma till Riksdagen
med de förslag till nämnda näringars understöd, hvilka
af sagda undersökning och utredning kunna blifva
eu följd.
Stockholm den 4 april 1888.
O. A. BRODIN.
Bth. till Riksd. Prot. 1888. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 38 Haft.
2