16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 16.
N:o 16.
Af herr J. Jolmsson i Thorsberg, om ändrad lydelse af 26
kap. 1 § rättegångsbalken.
Bestämmelsen i 26 kap. 1 § rättegångsbalken, att domaren
skall pröfva borgen för kostnad och skada vid vädjan från underrätt
till hofrätt medför likasom fullgörande af prestanda i revisionssaker bos
Kong! Maj:t ofta å landsbygden betydliga svårigheter, omkostnader
och tidsutdrägt, der afståndet till domaren kan vara betydligt; och
denna olägenhet ökas i än högre grad för den mindre bemedlade, ej
mindre genom afståndet till domaren, som i allmänhet måst uppsökas,
utan ock genom svårigheten att anskaffa borgesman, som äro för do¬
maren kände, »att gods deras kan svara mot det som de borgat för».
Denna i vissa orter ej ringa olägenhet skulle i väsentlig grad kunna
afbjelpas, utan att den säkerhet lagen velat tillförsäkra svarandepart
för utfående af den ersättning, som öfverdomstol kan i rättegångs¬
kostnad tillägga, blifver på något sätt äfventyrad, endast derigenom,
att kronolänsmännen berättigades att bestyrka borgesmännens veder¬
häftighet. Utom det, att vår länsmanscorps säkerligen skulle utöfva
denna befattning med den största noggrannhet, förekommer, att då
länsmansdistrikten äro jemförelsevis af ringa omfång och länsmännens
befattning af den beskaffenhet, att de komma i nära beröring med
ortens befolkning, de således äro, långt bättre än domaren, i tillfälle
att bedöma borgesmännens trovärdighet och förmögenhetsvilkor.
Något giltigt skäl för bibehållandet af nu gällande bestämmelse,
att allmänheten skall vägras att vända sig till kronolänsmännen i
denna angelägenhet, föreligger så mycket mindre, som kronobetjent
är berättigad utfärda betyg om parts oförmåga att fullgöra ådömd er¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 16,
17
sättning, som skall efter dom gäldas, der denne vill söka att Konungen
må pröfva hofrätt^ dom och utslag; derför vågar jag vördsamt hem¬
ställa, att Riksdagen för sin del måtte antaga följande ändring i 26
kap. 1 § rättegångsbalken att lyda:
Hvar, som från underrätt vädjar, ställe för sig
två löftesmän, som borga, begge för en och en för
begge, för den kostnad och skada, den han kan
skyldig kännas att gälda; tage deras skrift derå, jemte
intyg om dess vederhäftighet af domaren, kronofogde
eller kronolänsmannen i orten och lägge den vid sin
inlaga in. Nu kan så hända, att han hellre vill pen¬
ningar eller guld till säkerhet för kostnad och skada
ställa och sätter det hos Konungens befallningshaf¬
vande in, eller i taka händer; då vare ock det för
borgen gild!, när domaren det pröfvat häfver. För¬
summar han det — — —- — — — — förlorat.
Och öfverlåter jag åt lagutskottet, till hvilket jag anhåller att
denna min motion måtte remitteras, att åt ordalydelsen i här ofvan
framstälda förslag gifva den form, som utskottet kan finna för ända¬
målet lämplig.
Stockholm den 25 januari 1888.
J. Johnsson.
Bill. till Riksd. Prof,. 1888. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Käft.