Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2.
3
N:o 2,
Ank. till Riksd. kansli den 8 Mars 1888, kl. 12 inidd.
Första Kammarens undra tillfälliga utskotts utlåtande, i anledning
af väckt motion om åstadkommande af en allmän pensions-
inrättninq för barnmorskor.
Till utskottets behandling har hänvisats en inom Första Kammaren
af herr W. Falk afgifven motion, n:o 48, så lydande:
»Förnekas kan icke, att en praktiserande barnmorska för en trägen,
ofta mycket betungande tjenstgöring åtnjuter en så obetydlig ersättning,
att den i lyckliga fall endast gifver henne en tarflig bergning, men
icke tillåter henne att afsätta något för ålderdomens dagar, då inkomsterna
minskas och slutligen upphöra med den sorgliga utsigten för henne att
falla fattigvården till last. Mången kommun på landsbygden förfogar
öfver så små medel, att den icke har råd att aflöna eu examinerad barn¬
morska, ehuru en sådan aldrig borde saknas inom någon kommun; än
mindre kan kommunen bereda henne sådana löneförmåner, att hennes
ålderdom betryggas.
Då det emellertid för den allmänna helso- och sjukvården är af
stor vigt, att kunniga och rättänkande barnmorskor fortfarande må kunna
för kommunernas behof anställas, och då tillräcklig aflöning icke ens med
god vilja kan dem beredas af fattiga kommuner, torde staten här liksom
på så många andra områden böra träda emellan; och då jag icke vet
något bättre eller mera betryggande sätt, hvarpå denna hjelp' kan lemnas,
än genom bildandet af en allmän pensionsinrättning, som mot nöd be-
tryggar en till tjenstgöring oförmögen barnmorskas ålderdom; och då
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2.
slutligen för en nöjaktig lösning af denna icke ovigtiga fråga fordras eu
noggrannare utredning, än som skäligen kan begäras af en enskild motio¬
när, får jag vördsamt anhålla, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t
ville göra underdånig hemställan om utarbetandet af förslag till en allmän
pensionsinrättning för barnmorskor, jemte förslag till de bidrag från staten,
som derför kunna anses behöflig^.»
Hvad motionären sålunda i korthet anfört torde ega full giltighet.
Att ett ändamålsenligt ordnande af del vigtiga barn mor skeväsendet _ är eu
angelägenhet, som åligger staten, har redan erkänts, då Kongl. Maj:t för
mera än trettio år sedan utfärdade reglemente för barnmorskor. I detta
reglemente ställas med rätta ganska stora fordringar på utöfvarne af be¬
rörda yrke; men för att kunna fordra ett fullt tillfredsställande upp¬
fyllande af de med barnmorsketj ensten förenade, ofta både andligt och
lekamligt tunga pligter och ej från ingående på denna bana afskräcka
derför lämpliga qvinnor, som tro sig genom duglighet kunna annorledes
förvärfva sig eu i ekonomiskt afseende tryggare lefnadsställning, är
nödigt att sörja derför att barnmorskorna ej skola allt för mycket ned¬
tyngas af ekonomiska bekymmer och med oro behöfva motse sin ålder¬
dom. Detta senare är desto vigtigare, som barnmorskans kall är sådant,
att hon i allmänhet ej kan fortsätta detsamma så långt in i ålderdomen
som utöfvarne af månget annat yrke och att, om hon för sitt lifsuppehälle
tvingas att dermed fortfara längre än hennes krafter egentligen tillåta,
det goda ändamålet med ett väl ordnadt barnmorskeväsende till en de!
går förloradt.
Barnmorskorna, som sj elfva insett detta och känna bristen deraf,
att icke något är gjordt för betryggande af deras _ ställning på ålder¬
domen, hafva i en uti september månad sistlidna år till Kongl. Maj:t af-
låten, underdånig petition anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen
begära det anslag, som utöfver barnmorskornas egna årsafgifter kunde
antingen för en gång eller årligen erfordras för deras pensionering, och
dervid såsom önskningsmål framhållit, att barnmorska, som uppnått o5
lefnadsår och såsom barnmorska, vare sig enskildt praktiserande eller af
kommunen anstäld, tjenstgjort 25 år, måtte ega att komma i åtnjutande
af årlig pension af 300 kronor mot skyldighet för henne att till kassan
under 25 år erlägga tio kronor årligen eller, derest pension kan erhållas,
innan 25 års afgifter erlagts, vidkännas ett mot de felande afgifterna
svarande afdrag vid första pensionsutbetalningen.
Utskottet, som i saknad af utredning, hvilken ej kan af utskottet
åstadkommas, icke vill inlåta sig på att pröfva om den föreslagna pensions¬
åldern är satt väl lågt eller pensionsbeloppet, särskilt i förhållande till
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 3. 5
årsafgiften, något för högt, om pension bör beredas alla barnmorskor,
hvilka lära uppgå till ett antal af omkring 2500, eller blott de i allmän
tjenst anstälda, i hvad män och huruledes staten skall till pensioneringen
bidraga eller andra detaljfrågor, anser sig böra på grund af hvad såväl
motionären som utskottet andragit tillstyrka,
att motionen måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 3 mars 1888.
På utskottets vägnar:
ROBERT DE LA GARDIE.
N:o 3.
Ant. till Riksd. kansli den 3 mars 1888, kl. 13 niidd.
Forsta Kammarens andra tillfälliga utskotts betänkande n:o 3, an¬
gående herr von Ehrenheims motion n:o 10 rörande tillägg
till de för Riksdagen antagna reglementariska föreskrifter.
Utskottet, som fått till sig hänvisad ifrågavarande motion och som
i allo delar de i densamma uttalade åsigter, får, i full öfverensstämmelse
med motionärens förslag, vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville besluta, att till de för Riks¬
dagen den 8 april 1868 antagna reglementariska före¬
skrifter skall fogas eu ny paragraf af följande lydelse:
Bih. till Riksd. Prof. 1888. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. 2