Statsutskottets Utlåtande K:o 43.
1
\:<> 43.
Ank. till Riksd. kansli den 21 juni 1887, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om utsträckning af tiden
för anmälan om inlösen af skattefrålseräntor och af krono¬
tionde, som innéliafves under enskild eganderätt.
(I. A).
I särskilda inom kamrarne väckta motioner har föreslagits:
af herr N. Fosser (motion i Första Kammaren n:o 5), att Riksdagen
måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes utfärda förordning derom,
att tiden för anmälan angående inlösen af skattefrälseräntorna måtte blifva
utsträckt till 1888 års utgång;
af herr L. Börjesson (motion i Andra Kammaren n:o 27), att Riks¬
dagen måtte besluta ny fatalietid för inlösen af skattefrälseräntor, utsträckt
till ett eller två år från nya förordningens datum; och
af herr •/. Bengtsson (motion i Andra Kammaren n:o 30), att Riks¬
dagen ville i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
utfärda föreskrift derom, att tiden för sådan anmälan angående inlösen af
kronotionde, som innehades under enskild eganderätt, hvarom omförmäldes i
kongl. kungörelsen den 11 september 1885, måtte blifva utsträckt till ytter¬
ligare ett år, räknadt från den dag Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt
utfärda kungörelse i ämnet.
Statsutskottet, till hvars förberedande handläggning dessa motioner
blifvit öfverlemnade, har tagit det i motionerna omförmälda ärende i öfver¬
vägande och i sammanhang dermed jemväl till behandling förehaft en af
herr G. Sundling i Andra Kammaren väckt, till utskottet äfvenledes remit-
Bih. till Riksd. Prot. 1S87. MS. 4 Sami. 1 Afd. 28 Käft. 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
terad motion (n:o 109), deri hemställes, att Riksdagen måtte besluta, att
alla skattefrälseräntor skola inlösas af statsverket, och att denna inlösen
skall taga sin början från och med år 1888 samt fortgå under en tidsperiod
af 4 år med 25 procent årligen.
Sedan Riksdagen jemlikt skrifvelse den 12 maj 1885 bifallit Kongl.
Maj:ts den 20 februari samma år aflåtna proposition angående inlösen af
skattefrälseräntor, kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt
arbets- eller hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom, har Kongl. Maj:t
den 11 september samma år utfärdat förordning i ämnet. I denna förord¬
ning stadgas, bland annat, att vederbörande egare till förenämnda räntor,
tionde eller rätt till arbete eller hofveri, hvilka ville begagna sig af
den bestämda inlösen, skulle inom ett år från den dag, författningen utfär¬
dades, derom göra anmälan hos kammarkollegium eller Kongl. Maj:ts be¬
fallningshafvande.
Såsom skäl för den nu ifrågasatta utsträckningen af den sålunda be¬
stämda tiden för anmälan om skattefrälseräntors och kronotiondes inlösen af
statsverket, är i förenämnda motioner hufvudsakligen anfördt, dels att det
visat sig, att åtskilliga egare till dylika räntor, hvilka önskat få desamma
af statsverket inlösta, af olika orsaker varit förhindrade att inom den före-
skrifna tiden inkomma med vederbörlig anmälan i ämnet, dels att i ett upp-
gifvet fall å utländsk ort boende personer, hvilka tillsammans egde skatte¬
frälseräntor från omkring tjugu frälsehemman inom Halland, så sent erhållit
underrättelse om den medgifna rätten till räntornas inlösen, att de icke
hunnit inom den bestämda tiden vidtaga de för sådant ändamål erforderliga
åtgärder, och dels, att endast ett ringa antal anmälningar angående inlösen
af kronotionde inom den i förordningen bestämda tiden inkommit, sannolikt
i följd af förbiseende angående förordningens föreskrifter; och hade i alla
dessa fall de skatteskyldige ränte- och tiondegifvarne icke kunnat komma i
åtnjutande af den lindring i utskylder, som varit afsedd att beredas dem
genom den beslutade inlösen till staten af skattefrälseräntor och i enskild
ego befintlig kronotionde.
Af den vid Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna statsverks-
proposition fogade finansplan inhemtas, bland annat, att inom den i ofvan-
berörda förordning föreskrifna tid för inlösen af skattefrälseräntor m. m.
inkommit saluanbud till en beräknad sammanlagd lösesumma af 2,884,232
kronor 75 öre; och enligt en utskottet meddelad uppgift hade till inlösen af
skattefrälseräntor m. m. intill den 8 i denna månad från statskontoret utan-
ordnats ett belopp af 1,067,390 kronor. Då i den framställning, som låg
till grund för 1885 års Riksdags beslut i detta ämne, förutsattes, att statens
utgift för de ifrågavarande utskyldernas inlösen skulle komma att uppgå till
Statsutskottets Utlåtande N:o 43.
3
närmare 4,000,000 kronor, torde häraf framgå, att en stor del af skatte-
frälseräntornas och kronotiondens egare icke inom den utsatta tiden inkommit
med anmälningar om räntornas och tiondens inlösen.
Vid behandlingen under 1885 års riksdag af frågan om inlösen af
skattefrälseräntor, kronotionde och arbetsskyldigheter framhölls, att man i
första rummet borde söka att medelst frivilliga aftal med rånte- och tionde-
egarne till staten återförvärfva berörda utskylder, och att man, endast i den
mån sådant visade sig icke kunna ske, borde tillgripa andra utvägar.
Enligt hvad motionärerne jemväl framhållit, lära utsigter förefinnas,
att åtskilliga rånte- och tiondeegare, hvilka af olika anledningar icke inom
den förelagda tiden vidtagit de i nämnda förordning föreskrifna åtgärder för
skattefrälseräntornas och kronotiondens inlösen, skulle inkomma med veder¬
börlig anmälan till sådan inlösen, derest ytterligare tid dertill dem medgåfves;
och då sålunda tillfälle fortfarande torde kunna beredas för staten att på
frivillighetens väg förvärfva många i enskildes händer ännu befintliga rättig¬
heter af ifrågavarande slag, har utskottet ansett en utsträckning i tiden för
förenämnda anmälan vara af förhållandena påkallad.
Men då å andra sidan det måste vara önskvärdt, att ifrågavarande
angelägenheter må blifva så snart som möjligt ordnade, har utskottet före¬
stält sig, att det ytterligare rådrum, som synes böra medgifvas för anmälan
om skattefrälseräntors och kronotiondes inlösen, icke bör göras allt för långt,
och af sådan anledning funnit den förlängda tid, inom hvilken sådan anmälan
må kunna ske, icke böra utsträckas längre än till utgången af år 1888.
Samma skäl, hvilka tala för den ifrågasatta utsträckningen i tiden för
anmälan om inlösen af skattefrälseräntor och sådan kronotionde, som inne-
hafves under 1 enskild eganderätt, torde äfven ega giltighet i afseende å den
enligt omförmälda förordning medgifna inlösen af den arbets- och hofveri-
skyldighet, som till skattesåld kronoegendom i Skåne utgöres af hemman och
lägenheter, hvilka ej höra till egendomen; men då förslag i sådant syfte nu
icke föreligger, har utskottet saknat anledning att i detta hänseende göra
någon hemställan.
Hvad slutligen beträffar herr Sundlings ofvan omförmälda förslag om
att alla skattefrälseräntor skola af statsverket inlösas, torde, i händelse af
bifall till det nu förordade sättet för befrämjande af sådan inlösen, detsamma
icke för närvarande böra till någon åtgärd föranleda.
På grund af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa:
a) att Riksdagen, med anledning af herrar Fossers, Börjessons
och Bengtssons förevarande motioner, må besluta, att den
genom kongl. förordningen den 11 september 1885 be¬
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 44.
stämda inlösen af skattefrälseräntor och af kronotionde, som
innehafves under enskild eganderätt, må fortfarande ega
rum, derest vederbörande egare, som vill begagna sig af
denna inlösen, derom i den ordning, samma författning-
stadgar, gör anmälan inom utgången af år 1888; och
b) att herr Sundlings förenämnda motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 juni 1887.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
N:o 44.
Ank. till Riksd. kansli den 21 juni 1887, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ersättning af stats¬
medel åt egare af skattefrälséhemman, hvars ränta icke
hlifvit af statsverket inlöst.
(I. A).
I fråga om beviljande af ersättning af statsmedel åt egare till skatte-
frälsehemman, hvars ränta icke blifvit af statsverket inlöst, har inom Riks¬
dagen i nedannämnda, till statsutskottet remitterade motioner följande förslag
blifvit framstapla, nemligen:
i motion n:o 2 inom Första Kammaren af herr A. Bergström, som
föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att statsverket skall från
och med nästkommande år 1888 och framgent hålla jordegare till skatte-
frälsehemman, hvars enligt förordningen den 11 september 1885 inlösbara