Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ånk. till Riksd. kansli den 9 juni 1887, kl. 8 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om
ändrad lydelse af 17 § riksdagsordningen samt om tillägg
till 17 eller 25 § nämnda lag.
I afsigt att undanrödja olägenheterna af den vid val till Andra Kam¬
maren ofta förekommande röstsplittring väckte herr C. J. Petersson i Eksebo
vid 1885 års riksdag det förslag, att, derest ingen vid första omröstningen
erhållit mer än halfva röstetalet, ny omröstning skulle anställas mellan dem,
som erhållit de flesta rösterna, till dubbla antalet af dem, som skulle väljas;
hvarjemte herr Petersson föreslog, att vid den senare omröstningen omedel¬
bart valsätt alltid skulle användas. Denna motion afstyrktes af konstitutions¬
utskottet i dess utlåtande n:o 9 och afslogs derefter af begge kamrarna,
utan att någon enda röst mera än motionärens böjdes till försvar för den¬
samma.
Under sistlidne januari föreläde herr Petersson äter Riksdagen sitt
förslag, dock med uteslutande af bestämmelsen rörande det omedelbara om-
röstningssättets användning vid de senare valen. I anseende till Riksdagens
upplösning hann emellertid utskottet icke att behandla motionen.
T två särskilda från Andra Kammaren till utskottet öfverlemnade
motioner, n:is 68 och 52, har nu dels herr Petersson, under åberopande af
sistnämnda motion, hemstält,
att Biksdagen ville för sin del besluta ungefärligen följande ändrade
lydelse af 17 § riksdagsordningen:
»Vid så väl elektors- som riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande
en röst. Den, som dervid erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna,
Bill. till Riksd. Prof. 1887. SS. 3 Sami. 2 Käft.
9
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o i.
vare lagligen vald. Har ingen eller ej tillräckligt många uppnått detta
röstetal, läte valförrättare!! ofördröjligen verkställa ny omröstning, till ut¬
väljande af det antal, som återstår. Denna omröstning sker mellan dem,
som första gången erhållit de flesta rösterna, till dubbla antalet af dem, som
skola väljas; och skall kallelse till sådant omval åtföljas af uppgift å dem,
som dervid komma under omröstning. Vid sådan omröstning vare den eller
de valde, som de flesta rösterna erhållit. Mellan lika röstetal skilje lotten.
Vid dessa val — — — — — tillkommer»;
och dels herr Hammarlund, uti uppgifvet syfte att riksdagsmannavalen
måtte blifva ett sant uttryck af majoritetens bland valmännen åsigter och
särskildt för att förebygga det minoritetens kandidat i följd af röstkassering
i massa komme att förklaras vald, föreslagit,
»att Riksdagen måtte antaga och till vidare grundlagsenlig behandling
förklara hvilande ett tillägg till riksdagsordningen — alternativt till § 17
eller § 25 — af innehåll, att, om vid elektors- eller riksdagsmannaval
minst halfva antalet af de afgifna rösterna varder kasseradt, nytt val skall
företagas».
Beträffande herr Peterssons förslag, har utskottet icke funnit anled¬
ning att frångå sin förut uttalade mening i frågan och får såsom stöd för
denna mening åberopa hvad utskottet i ofvan omförmälda utlåtande vid 1885
års riksdag yttrat, nemligen:
»Utskottet anmärker till en början, att det föreslagna valsättet icke
gifver trygghet för uppnående af absolut röstöfvervigt. Om t. ex. i en
stad, som har att utse tvä representanter, 1,000 valmän deltaga i omvalet,
kan det inträffa, att af de fyra personer, som då komma under omröstning,
A erhåller 900, B och C hvardera 450 och D 200 röster. Kongl. förord¬
ningen om landsting förutsätter också en dylik möjlighet, då den stadgar,
att den är vald, som vid den senare omröstningen erhållit de festa rösterna.»
Efter det utskottet jemväl uttalat sig emot förslagets bestämmelse an¬
gående omedelbart valsätt, tillägger utskottet uti samma utlåtande:
»Men äfven oafsedt dessa mera formella invändningar, kan utskottet
icke gilla sjelfva syftet med motionen. Utskottet medgifver, att vid ifråga¬
varande riksdagsmannaval stor röst splittring gjort sig gällande, och delar
naturligtvis också motionärens åsigt om önskvärdheten af att valresultatet i
högre grad blefve ett uttryck af åsigterna hos valmännens flertal. Men
detta önskningsmål hvarken kan eller bör vinnas så att säga på konstladt
sätt — genom att tvinga valmännen att rösta på andra, än de sjelfve vilja;
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
3
i den mån kännedom om och intresse för allmänna angelägenheter mer och
mer spridas bland alla samhällsklasser, i den mån alltså den röstande med
klarare blick för och sjelfstän digare uppfattning af statens kraf lägger sin
röstsedel i valurnan, skall det åsyftade ändamålet utan lagstiftningens hjelp
fälla af sig sjelft, såsom en mogen frukt af folkets politiska uppfostran.»
Med afseende ä den senare motionen, så, ehuru utskottet erkänner
det oegentliga deruti, att i följd af röstsedlars ogillande en annan förklaras
vald till riksdagsman än den, hvilken valmännens flertal velat hugna med
sådant förtroende, anser sig utskottet likväl böra framhålla att motionärens
syfte att riksdagsmannavalen måtte blifva ett sant uttryck af majoritetens
bland valmännen åsigter ej vinnes genom det af honom framstälda förslaget.
Det är nemligen icke säkert, att de ogillade sedlarne afgifvits på samma
person eller att valet utan sådant ogillande af röstsedlar inneburit ett ut¬
tryck af majoritetens åsigter. Frågan om införande af närmare bestämmelser
angående röstsedlars ogillande torde visserligen vara förtjent af uppmärk¬
samhet, men utskottet saknar skäl att i anledning af herr Hammarlunds
motion föreslå sådana bestämmelser.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:
l:o) att herr Peterssons ifrågavarande motion icke måtte
af Riksdagen bifallas; och
2:o) att herr Hammarlunds förenämnda motion icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 juni 1887.
På utskottets vägnar:
MAHN U S HALLEN BORG.
Reservationer:
i fråga om motiveringen, af herr grefve Ström/eif:
»I Sveriges grundlag finnes ingen rätt i egentlig mening förbehållen
minoriteten vid riksdagsmannaval, såsom i en del andra länder. Detta för¬
hållande har ansetts innebära en viss våda. Med utskottet och motionären
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
delar jag åsigten om det orimliga deruti, att, såsom Mildt, riksdagsman kali
ingå på ett fåtal, till och med på en röst. Sådana fall böra förebyggas och
kunna icke räknas till hvad jag afser med uttrycket »minoritetens rätt». Ej
heller bör dit räknas minoritetens eventuella framgång, då ett större antal
valsedlar kasseras. Men vid det förhållande, att majoriteten inom en val¬
krets delar sig på två eller flere kandidater, innebär stadgandet i nu gäl¬
lande riksdagsordning möjlighet för en enig minoritet att förvandlas till
majoritet vid valet; men denna vigtiga utsigt, mer än en gång vorden verk¬
lighet, skulle genom bifall till herr Peterssons motion tillintetgöras. Faran af
att lagstadga i syfte, att minoriteten ständigt måste varda krossad, synes mig
ögonskenlig.
Jag har, med godkännande af utskottets skäl i öfrigt, ansett denna
del af motionens innebörd vara så vigtig, att den bort i utskottets motivering
inflyta;»
samt af herr Gumeelius, emot utskottets beslut att afstyrka herr
Peterssons motion.
Stockholm, Assoeiations-Boktryekeriet, 1887.