3
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 5.
och då, i betraktande häraf allt, de möjliga fördelarne af ett beslut
i motionens syfte icke äro af den vigt, att de kunna anses ens upp¬
väga olägenheterna deraf;
finner sig utskottet sakna skäl att tillstyrka bifall till motionärens
förslag, utan hemställer,
att motionen icke må till någon Riksdagens åt¬
gärd föranleda.
Stockholm den 15 februari 1887.
På utskottets vägnar:
OLOF AHLSTRÖM.
N:o 5.
Ank. till Biksd. kansli den 15 febr. 1887, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, öfver
herr J. E. Ericssons i Alilberga motion (n-o 46) om
skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om upphäfvande
af kongl. kungörelsen den 13 mars 1863 om tiden för
af slutande af auktioner på landet.
Motionären har till stöd för sin berörda framställning anfört att,
sedan, enligt Kongl. Maj:ts förordning angående vilkoren för försälj¬
ning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker,
handel med bränvin icke vidare finge vid auktioner på landet ega rum
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 5.
och bränvinsutdelning dervid äfven utan betalning jemväl vore förbju¬
den, hufvudsakligaste anledningen torde hafva bortfallit till förbudet
mot auktioners fortsättande å landet efter klockan 9 på aftonen och
att således kongl. kungörelsen den 13 mars 1863 borde utan minsta
fara för ordningens upprätthållande kunna upphäfvas, hvilket enligt
motionärens förmenande så mycket hellre borde ske, som förbudet icke
så sällan öfverträddes, utan att man deraf kunnat förspörja någon olä¬
genhet. Deremot vore för landsbygden den praktiska olägenheten gan¬
ska betydlig, derest man ville konseqvent tillämpa förbudet. Ofta nog
inträffade nemligen, att klockan 9 på aftonen någon del återstode af
det gods, som skulle afyttras. Man hade då att välja emellan öfver¬
trädelse af gällande lag genom auktionens fortsättande eller att afbryta
densamma, i hvilket senare fall såväl auktionsbesökande som den, hos
hvilken auktionen hölles, tillskyndades förlust utan minsta nytta för
samhället.
Utskottet anser sig böra i minnet återföra, att Kongl. Maj:t genom
kungörelse den 5 mars 1831 funnit skäligt till befrämjande af ordning
och skick vid de folksamlingar, hvartill auktioner å landet föranledde,
och med hemtad anledning jemväl af Rikets Ständers i ämnet gjorda
underdåniga anhållan stadga att, vid påföljd af böter för såväl auktions¬
förrättare som den, hos hvilken auktionen hölles, auktion å landet
under tiden från och med den 15 mars till och med den 15 oktober
icke finge fortsättas längre än till klockan 9 eftermiddagen och under
öfriga delen af året icke längre än till klockan 7 eftermiddagen, dock
att på alla söcknedagar, som föregingo helgdag, auktion skulle slutas
klockan 7 eftermiddagen, samt att i nyss berörda kongl. kungörelse
blifvit genom kong], kungörelse den 22 september 1848, enligt Rikets
Ständers på anförda skäl derom i underdånighet gjorda hemställan,
vidtagen den ändring att, med bibehållande af föreskrifterna i öfrigt,
auktioner å landet, hvilka höllos under tiden från och med den 1 mars
till och med den 15 oktober, måtte kunna till klockan 9 eftermiddagen
fortsättas.
Nu ifrågakomna kongl. kungörelse den 13 mars 1863 upphäfver
de genom båda ofvannämnda kongl. kungörelserna meddelade före¬
skrifter och förordnar, att auktion å landet alltid skall slutas senast
Mockan 9 på aftonen; och bör, då auktion till sålunda bestämda tiden
fortsättes, auktionsförrättaren tillkännagifva att auktionen för dagen är
slutad och att de närvarande skola åtskiljas; kommande, derest nämnda
tid öfverskrides, såväl auktionsförrättaren som den, hos hvilken auk¬
tionen hålles, att hvardera bota tio riksdaler, angifvarens ensak.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 5. 5
Redan i den författning angående bränvinsförsäljning, som gälde
då 1863 års kongl. kungörelse utkom, nemligen kong!, förordningen
den 7 december 1860, stadgades i § 25: ))A landet vare minuthandel
med eller utskänkning af bränvin förbjuden på eller invid det ställe, der
auktion — ---hålles, eller» etc., och samma stadgande har bibehållits
i alla derefter utfärdade kongl. förordningar om försäljning af brän¬
vin, med allenast den förändring, att det afstånd från auktionsställe,
hvarinom bränvinsförsäljning är förbjuden, blifvit närmare bestämdt,
hvarjemte, på sätt motionären erinrar, blifvit i kongl. förordningen den
29 maj 1885 intaget det stadgande, att bränvin icke får vid auktioner
äfven utan betalning utdelas.
Äfven om det kunde antagas, att sålunda meddelade föreskrifter
skulle leda dertill, att rusdrycker aldrig blefve vid auktionstillfälle till¬
gängliga och att fullkomlig nykterhet vore bland auktionsbesökande
rådande, hvilket dock erfarenheten lärer visat icke alltid vara händel¬
sen, torde likväl omsorgen om god ordning oafvisligt fordra, att sådana
förrättningar, som offentligen utlysta auktioner, hållas om dagen och
icke om natten, och utskottet hemställer fördenskull,
att motionen må lemnas utan afseende.
Stockholm den 15 februari 1887.
På utskottets vägnar:
OLOF AHLSTRÖM.